Studieresa till Danmark

Transkript

1 Den skandinaviska resandekartan/ Det skandinaviske reisendekartet Studieresa till Danmark augusti 2011

2 2

3 Sammanfattning Den 17 augusti 2011 reste projektmedlemmarna i Den skandinaviska resandekartan till Danmark för tre dagars studieresa. Totalt var vi 13 personer från projekt-, styr- och referensgrupp som skulle lära oss mer om resandekulturens historia i Danmark. Hur ser den danska resandekulturens fasta kulturminnen ut idag? Hur har resandekulturen uppfattats av majoritetsbefolkningen i ett historiskt perspektiv? Det var ett par av de frågor vi hade med oss. Innan resan sökte vi få kontakt med danska resande i förhoppning om att få möta ättlingar till de familjer som bodde och verkade i området. Tyvärr lyckades vi inte med det denna gång. Resan inleddes med besök på Sömose i Dronninglund storskov på onsdag eftermiddag. Här visades vi runt till de platser som cirkusfolket använde främst som vinterhärbärge under en lång rad av år. På kvällen höll vi ett föredrag för allmänheten om projekten Den skandinaviska resandekartan och Resandeboplatsen Snarsmon på Dorf Möllegård. Torsdagen ägnades åt mellersta Jylland och vi reste först till Sammelsteds by och besökte Helenes hus, eller Fattighuset som det också kallas. Därefter fortsatte vi till Herning museum där man har en mindre utställning om natmandsfolket, som är en av de beteckningar som använts om danska resande. Resans studiebesök avslutades vid Bundsbæk Mølle, som ingår i Ringkøbing-Skjern Museum. Detta museum har en utställning med det i svenska och norska öron kanske smått förbryllande namnet Rakker, tyve og tiggere. Kopplat till museet finns också ett rakkerhus som vi besökte. Sammantaget var det en mycket givande och intressant resa. Vi har fått se både skillnader och likheter mellan svensk-norskt respektive danskt synsätt och historieskrivning. Vi har haft många givande diskussioner och kanske kan vi i framtiden få igång ett svensk-norsk-danskt samarbete som involverar både resande och museifolk. På resan deltog projektledningen vars kostnader finansieras av Interreg Sverige-Norge Ett gränslöst samarbete. En fint ekonomiskt bidrag från Stiftelsen Clara Lachmanns fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan gör att i stort sett hela referens- och styrgrupperna för projektet också deltog i resan. Läs mer om besök, möten och nya erfarenheter i resedagboken nedan. Se också / 3

4 4

5 Resedagbok. Sömose och Dorf Möllegård onsdag 17/8 Samling i färjekön vid Stenaterminalen i Göteborg. Efter tidig avresa från Halden och lite senare från andra håll samlades vi alla vid Stenaterminalen i Göteborg för avfärd med färjan till Fredrikshavn på Jylland. Svein Norheim, Halden historiske Samlinger, och Holger Gustavsen, Taternes Landsforening, diskuterar kopparslageri i stuen på Dorf Möllegård. Vi mötte vår guide Trine Nielsen från Try museum vid fantastiska Dorf Möllegård där vi fick gott fika och information om Sömosen och museets arbete där. Det är många begrepp och benämningar i rörelse när vi talar om minoritetsgrupper i olika länder. Svensk och norsk majoritetsbefolkning har liksom den danska majoriteten gett 5

6 minoriteterna en rad olika benämningar. Samtidigt har minoriteterna i de olika länderna själva kallat sig olika saker. Projektets första kännedom om Sömosen talade om cirkusfolket som vintertid bott runt mossen. Den person som uppmärksammade oss på det hela gjorde det utifrån släktforskning med en anförvant som fötts i Bohuslän av föräldrar som hade sitt vinterkvarter vis Sömosen. Naturligtvis blev vi intresserade och nu, flera år senare, fick vi alltså möjlighet att besöka platsen. Vägen till Sömosen var väl skyltad. Vandringsleden runt området är knappt 3,5 km. Vägen till Sömosen är väl skyltad från söder. Runt mossen går en vacker, knappt 3,5 kilometer lång, promenadstig som vi följde. För två av de husrester som finns runt mossen finns information om de människor som bodde där som tillhörde resandefolket. Förutom dessa familjer bodde även andra egendomslösa i området. Området var bebott av resande från mitten av 1800-talet och in på 1900-talet. För ett av husen finns det handlingar som visar att de boende betalade hyra för att få tillgång till sin tomt. Detta betyder alltså att man hade formellt tillstånd att bo här, vilket inte alltid var fallet med de resandekolonier vi hört talas om. Samtidigt tror man sig veta att familjerna var och en byggde huset själva. Berättelserna om folket säger att man för sin försörjning ägnade sig åt tivoli- och cirkusliv, skärsliperi och annat småhantverk och därmed följande försäljning. Vid vårt besök undersökte vi också den närmaste omgivningen runt några av huslämningarna och konstaterade att det sannolikt finns rester av flera byggnader intill det som anses vara boningshusen. Det vore mycket spännande att få veta mer om detta område och vi hoppas att våra fördjupade kontakter kan bidra till att området i framtiden kanske kan undersökas arkeologiskt, så som skett vid resandeboplatsen Snarsmon. 6

7 Sömosen är mycket vacker med spektakulär natur. Den ligger i Dronninglund storskog och inom Den jydske ås. Det är ett populärt vandringsområde. Vårt första stopp tog vi vid ett av de hus familjen Mundeling bodde i. Här hade vi också sällskap av en journalist från Östvendsyssel Avis. Stort avtryck gjorde att Trine kunde citera från en äldre skrift: De sa själva att de inte var zigenare och att de hade ett eget språk. Detta fick gruppen av resande att känna att de familjer som bodde kring mossen sannolikt var av samma folk som dem själva. Det är annars inte så lätt att hålla ordning på de olika grupperna. 7

8 Dela kunskap onsdag 17/8 Vid vackra Dorf Möllegård finns både vattenoch vinddriven kvarn. Vi ville inte bara ta emot kunskap och information under det danska besöket. Vi ville också dela med oss av vad projektet Den skandinaviska resandekartan innebär och exemplifiera det med Resandeboplatsen Snarsmon. Detta gjorde att vi första kvällen under vår resa tillsammans med Try museum bjöd in allmänheten till ett föredrag om projekten. En skara personer besökte denna soliga kväll Dorf Möllegård och fick höra när Bodil Andersson, Östfoldmuseene, och Kristina Lindholm, Bohusläns museum, stödda av de resande som deltog i resan, berättade om Resandekartan, Snarsmon och hur vi genom dessa insatser vill bidra till en ändrad historieskrivning. Genom att vi under vårt besök också träffade en journalist från Östvendsyssel Avis når vi när deras artikel publiceras också ännu fler med kunskap om nationella minoriteter, deras kultur och historia. Spännande och intressant är de genomgående kommentarerna efter inledningen av resandekartans jylländska resa. Det var en tidig start och en lång dag. Många diskussioner och mycket information som har gett mycket att tänka på. Vi riktar ett stort tack till Trine på Try museum som tagit mycket väl hand om oss och berättat och visat vad hon vet om Sömosen och dess boende. 8

9 Sammelstedby- kæltringerne torsdag 18/8 Fattighuset i Sammelstads by. Den s.k. Blicherstenen visar platsen där det första kæltringhuset låg. Den är rest till minne av författaren Blicher som skrev en berömd novell som handlar om ett möte med kæltringerne på heden. Vår guide Sören Toftgaard Paulsen gav en levande framställning av historien. Resan fortsatte på torsdagen med ett fascinerande besök vid det som kallas Sammelsted by, på Örre hede norr om Herning i mellersta Jylland. Här, alldeles i utkanten av Örre socken, uppfördes i början av 1800-talet en by med hus för människor som behövde hjälp för sin försörjning. Här mötte vi vår guide Sören Toftgaard Paulsen från Museum-Midtjylland som gav mycket fascinerande och målande berättelser om dem som, av majoritetsbefolkningen i trakten, kallades kæltringer. Kæltring kommer av ett gammalt danskt ord för tiggare. För 9

10 svenskarna i vår grupp gav detta ord inga negativa associationer, vilket det däremot gjorde för norrmännen eftersom keltring på norska har en negativ värdeladdning. Det första huset i Sammelsted byggdes för en kæltringfamilj, det står idag inte kvar. Det gör däremot ett av de andra husen. Det kallas lokalt Helenes hus efter den sista boende. I detta hus finns en liten skärmutställning om folket på heden som man kan besöka på sommartid. Utställningen beskriver byn, folket som bodde där och de kæltringer som vandrade över det på 1800-talet vidsträckta jylländska hedlandskapet. Utställningen presenterar också teorier om gruppens ursprung. Vår guide påpekade att samtidigt som myndigheterna ofta motarbetade dem som kallades kæltringar så hade lokalbefolkningen och folket oftast en god relation i ömsesidig respekt. Detta är ju en historia vi känner väl igen från Sverige och Norge. Porträtt av folklivsforskaren HP Hansen från Herning museum. De som kallades kæltringer reste ofta omkring med sina tillhörigheter på ryggen. Många var hantverkare och duktiga sådana. Troligen förekom också musiker. Kæltringarnas ursprung är alltså inte utrett men det kommer kanske att göras. Det man idag vet om gruppen stammar i stort sett från folklivsforskaren HP Hansen studier, vilka nu ligger ganska långt tillbaka i tiden. Vi avslutade besöket vid Sammelsted by med en fin dansk frokost i den vackra miljön på heden. Under frokosten fick platsen också ett besök av tre systrar som efter släktforskning fått veta att de i tionde led härstammar från den första kæltring som bott på platsen. Detta möte gladde oss alla. 10

11 Föremål som tillhört Danmarks sidste kjeltring". Nästa steg på vår resa blev ett besök vid Herning museum som har en liten utställning om hedens andra sida och kæltringfamiljerna. Här fanns några föremål samt hantverk som kan kopplas till gruppen och enskilda personer. Dessutom ett porträtt av den sidste kæltring som dog en bit in på 1900-talet. I denna utställning märkte vi av problemen med benämningarna eftersom ordet tater var en av de synonymer som användes för gruppen. Detta trots att gruppen kanske inte är vad vi menar med tatere. Diskussionen om vems historia som skildras kom också upp eftersom det här, till skillnad från vad vi fick höra ute på heden, omtalades nedsättande saker om befolkningsgruppen och om deras umgänge med fastboende. Gruppen (vi) konstaterade att medan folket som bott vid Sömosen, utifrån beskrivningarna, vad människorna där själva sagt samt vad vi vet om deras släktskap med svenska resande, ingick i samma grupp som de tatere/resande som var med på denna tur, tyder en del på att de som i mellersta Jylland kallades kæltringer inte var det. Det sägs att kæltringerna har talat språket rotwesch och inte romani. Rotwelsch framstår enligt de ordlistor som skrivits över språket dock ha innehållit inslag av romani. Samtidigt som språket ger antydningar om annat ursprung än romanifolket/taternes visar mycket i gruppens levnadssätt och försörjningsvägar på stora likheter med den etniska minoritet av tatere/romanifolk/resandefolk som finns i Sverige och Norge. Det blir ofta lite komplicerat när vi för ickeresande eller över den svensknorska gränsen talar om romanifolket, taterne, de reisende, resandefolket, tattarna. För att inte tala om när uttryck som dinglare och tavringar används. Detta blev inte enklare när vi åkte över vattnet till Jylland och mötte ännu fler namn som majoritetsbefolkningen satt på folk som rest runt och drivit med olika hantverk. 11

12 Rakkerne i väst - torsdag 18/8 Det rekonstruerade Rakkerhuset vid Bundsbæk Mølle. Resan gick sedan vidare västerut, nästan till havet, där vi någon mil norr om orten Skjern besökte Bundsbæk Mølle och Rakkerhuset vilka ingår i Ringkøbing-Skjern Museum. Här möttes vi av museumsdirektören Kim Clausen som under många år intresserat sig för traditionen om rakkerne i västra Jylland. Han berättade för oss att när han först kom till området för att arbeta med museet var det rakkerne som för honom stack ut som något särskilt intressant. För några år sedan gjordes en arkeologisk utgrävning av resterna efter ett av de hus som rakkerfamiljer bott i. Huset har sedan rekonstruerats och på museet finns nu även en permanent utställning om denna grupps liv i området. Vår guide Kim Clausen berättar. 12

13 Kim var insatt i de svenska och norska förhållandena med de erkända etniska minoritetsgrupperna. Han menade att det idag inte går att slå fast att de som majoritetsbefolkningen kallade rakkere tillhör samma etniska grupp som svenska och norska resande/romani/tater. Hans tro i nuläget är att rakkerne utvecklades till en social grupp som anpassade sig till sina möjligheter till försörjning och att detta bland annat inkluderade att man delvis vandrade runt och drev handel. I det rekonstruerade Rakkerhuset var köket gemensamt för två familjer. Murstocken värmde hela huset. I dansk tradition var rakkeren bödelns dräng och en person som utförde arbeten som kallas orena. Det kunde handla om hästslakt, kastrering och ta hand om självdöda djur. Samma system rådde i Sverige och Norge vid tiden runt 1600 och framåt. Det finns från området berättelser om hur de första rakkerne kom hit. De fick tillåtelse att slå sig ner i gränskiljet mellan Dejbjerg, Stauning och Skjern socknar vid en plats som än idag kallas Rakkerkule, som vi dock inte besökte. Vid Bundsbæk Mølle finns en fast utställning om minoritetens historia. Utställningen har tre teman där man vill visa rakkernes äldre historia, det egna materialet från utgrävningarna av Rakkerhuset vid Björnemosen, samt en del med berättelser om individer och händelser i syfte att nå en dialog med besökarna, då särskilt barnen. Från kvarnmiljön och utställningen går det norrut en väl synlig vandringsled, som delvis går via spänger över mossen, till Rakkerhuset. Promenaden är runt 700 meter enkel väg. 13

14 Det danska byggnadsskicket fascinerade. Runt rakkerne finns många berättelser och vi diskuterade mycket museets ansvar att både väcka intresse för en minoritetsgrupp, vilket är lätt att göra genom lustiga historier som ofta inkluderar att minoriteten gör något olagligt, och att visa att minoritetsbefolkningen faktiskt är människor och individer. I detta ligger för museerna ett ansvar att inte sprida fördomar om de andra. En mycket intensiv dag avslutades med övernattning i Tarm och därefter återstod endast en dryg hemresedag. Hemresa och reflektioner fredag 19/8 I tre dagar varade Den skandinaviska resandekartan/det skandinaviske reisendekartets danska studieresa. Det blev dagar med mycket information, många intryck och givande diskussioner. Vi kom fram till att det i Danmark förekommit resandefolk åtminstone sedan den första anteckningen från Även om vi tyvärr inte fick kontakt under denna resa finns det fortfarande människor med detta ursprung i Danmark. När det gäller rakkerne vid Bundsbaekk Mölle finns goda kontakter mellan museet och ättlingarna. Minoritetsgrupper med ett migrerande levnadssätt förefaller genomgående ha oroat myndigheter och överhetspersoner medan vanligt folk, oavsett land, inte verkar ha stora problem med att samexistera med de andra. När en minoritetsgrupp söker fast boplats hänvisas de ofta till utkanten av samhället vilket ofta innebär gränsområden. Såväl Sammelsted by som den första bosättningen i området runt Skjern placerades vid sockengränsen. Detta känner vi igen från Skojarberget i Dalsland, Snarsmon i Bohuslän (som också ligger vid riksgränsen) och 14

15 Fantebyn i Östfold. Sömosen låg i ett något otillgängligt område som inte hade något värde som jordbruksmark. När vi söker fasta kulturminnen som berättar om ett liv för mer än hundra år sedan måste vi försöka föreställa oss ett annat landskap och natur än vi ser idag. Det som kvarstår av jylländska hedar idag är en spillra av 1800-talets vidder. Liksom att Bohuslän då till stora delar var skoglöst. Vägsträckningarna var ofta helt annorlunda än dem vi ser idag, vilket är särskilt väsentligt. Danska smörrebröd perfekt avslutningslunch på återresan. Dessutom konstaterade vi att man aldrig ska behöva vara hungrig när man är ute med resandekartan. Vår inbromsning för en macka och kaffe på väg mot färjan i Fredrikshavn blev en otålig väntan medan köket fixade de där mackorna som till sist visade sig vara värda all väntan. Danska smörrebröd är något alldeles extra och en ypperlig lunch. Vi konstaterar också att vi i också hade tur med vädret. På väg till första besöket mötte vi ett kraftigt åskväder. Sista natten, efter avslutade studiebesök, kom regnet åter. Deltog i resan gjorde projektpersonalen från Östfoldmuseene/Halden historiske Samlinger och Bohusläns museum vars resa finansierades av Interreg Sverige-Norge Ett gränslöst samarbete. Genom ett bidrag från Stiftelsen Clara Lachmanns fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan kunde även kostnader för projektets styr- och referensgrupp finansieras. Det gjorde att organisationerna Landsorganisasjonen for romanifolket, Taternes landsforening och Kulturgruppen för resandefolket deltog. Bodil Andersson och Kristina Lindholm För projektet Den skandinaviska resandekartan Foto Bodil Andersson och Kristina Lindholm. 15

16 A: Dorf Møllegaard och Sömosen, B: Dronninglund, C: Sammelsted by, D: Herning museum, E: Bundsbæk Mølle, F: Tarm, G: via Holstebro mot Frederikshavn. 16