EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION KOMMISSIONENS UTVÄRDERINGSRAPPORT OM GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING NR 240/96 OM AVTAL OM TEKNIKÖVERFÖRING

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2001) 786 slutlig KOMMISSIONENS UTVÄRDERINGSRAPPORT OM GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING NR 240/96 OM AVTAL OM TEKNIKÖVERFÖRING AVTAL OM TEKNIKÖVERFÖRING ENLIGT ARTIKEL 81

2 KOMMISSIONENS UTVÄRDERINGSRAPPORT OM GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING NR 240/96 OM AVTAL OM TEKNIKÖVERFÖRING AVTAL OM TEKNIKÖVERFÖRING ENLIGT ARTIKEL 81 Innehållsförteckning 1 Inledning Gruppundantagsförordningens huvuddrag Gruppundantagsförordningens tillämpningsområde Regler för specifika begränsningar Generella principer för politiken för immateriella rättigheter och konkurrenspolitiken9 3.1 Har den immaterialrättsliga lagstiftningen och konkurrenslagstiftningen olika målsättningar? Gemenskapens konkurrenspolitik på området för immateriella rättigheter USA:s konkurrenspolitik på området för immateriella rättigheter En jämförelse Undersökning av tillämpningen av gruppundantagsförordningen Synpunkter från berörda parter Synpunkter om den nuvarande licensgivningen Synpunkter om gruppundantagsförordningen Kommissionens praxis Statistik Frågor som har tagits upp i anmälningar Frågor som tagits upp i klagomål och ex officio-förfaranden Sammanfattande anmärkningar Medlemsstaternas konkurrenspolitik på området för immateriella rättigheter Frågor som bör ses över Gruppundantagsförordningens tillämpningsområde Typer av immateriella rättigheter Icke exklusiva licenser Exklusiva licenser

3 5.1.4 Licenser mellan flera parter Ömsesidiga licensavtal och bilaterala pooler Gemensamma företag mellan konkurrenter Frågor som rör specifika begränsningar Områdes- och kundbegränsningar Produktionsbegränsningar och anläggningslicenser Konkurrensklausuler Kopplingsförbehåll Grant-back-klausuler Klausuler om icke invändning Slutsatser och alternativ för framtiden

4 1 INLEDNING (1) Enligt artikel 12 i förordning nr 240/96 skall kommissionen regelbundet utvärdera tillämpningen av gruppundantagsförordningen om avtal om tekniköverföring (nedan gruppundantagsförordningen ), framför allt vad gäller förfarandet för invändningar i artikel 4 i förordningen 1. För detta ändamål skall kommissionen utarbeta en rapport för att bedöma om det är lämpligt att göra ändringar i förordningen. Denna rapport innehåller en sådan bedömning och berörda parter (industrin, konsumentsammanslutningar osv.) anmodas nu att lämnasynpunkterpåden. (2) Det finns flera argument som talar för en omfattande omprövning av kommissionens politik på området för avtal om tekniköverföring. (3) Gruppundantagsförordningen är formbaserad och följer en legalistisk metod som liknar den som kommissionen tidigare följde på området för vertikala och horisontella avtal. Gruppundantagsförordningen har en ganska snäv räckvidd, eftersom den bara täcker vissa typer av exklusiva licensavtal. Om ett avtal kan omfattas av gruppundantagsförordningen eller inte beror på ett stort antal komplexa, formella krav, som finns på vita, grå och svarta listor. Förordningen är främst inriktad på konkurrens inom varumärken och marknadsintegration. Detta väcker frågan om huruvida förordningen har försett industrin med en tvångströja och otillbörligt tvingat företagen att ingå avtal som begränsar deras effektivitet och eventuellt begränsar den europeiska industrins konkurrenskraft. (4) De senaste reformerna av gemenskapens konkurrensregler på området för vertikala och horisontella avtal har inneburit en övergång från en legalistisk och formbaserad metod till en metod som bygger mera på ekonomi och resultat och som är mera inriktad på frågor om konkurrens mellan varumärken och en analys av de effektivitetsvinster som vissa begränsningar kan leda till. Detta har uppnåtts bland annat genom att man har använt tröskelvärden för marknadsandelar, avskaffat vita och grå listor i de relevanta gruppundantagsförordningarna och utarbetat riktlinjer 2. (5) Dessa reformer har också berört frågor om immateriella rättigheter. Således täcker förordning nr 2790/1999 (gruppundantagsförordning om vertikala avtal) överlåtelse av eller licenser för immateriella rättigheter som kompletterar vertikala avtal och som omfattas av de särskilda reglerna i den förordningen (artikel 2.3). Vidare gäller reglerna om specialiseringsavtal i förordning 2658/2000 också accessoriska bestämmelser om immateriella rättigheter. Slutligen återfinns i förordning 2659/2000 nya regler om utveckling och gemensamt utnyttjande av immateriella rättigheter som följer av avtal om forskning och utveckling. Dessa nya regler har ändrat kommissionens tillvägagångssätt i fråga om immateriella rättigheter. Det är därför nödvändigt att göra en ingående översyn av gruppundantagsförordningen för att se om det finns några inkonsekvenser mellan den förordningen och dessa senare gruppundantagsförordningar. 1 2 Kommissionens förordning (EG) nr 240/96 om tillämpning av fördragets artikel 81.3 på vissa grupper av avtal om tekniköverföring, EGT L 31, , s Kommissionens förordningar (EG) nr 2790/1999 om vertikala avtal och samordnade förfaranden (EGT L 336, ) och nr 2658/2000 om specialiseringsavtal och nr 2659/2000 om avtal om forskning och utveckling (båda EGT L 304, ) samt de tillhörande riktlinjerna om vertikala begränsningar (EGT C 291, ) och riktlinjerna för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på horisontella samarbetsavtal (EGT C 3, ). 4

5 (6) Den pågående reformen av förordning nr 17 3 ökar behovet av en omfattande översyn av gruppundantagsförordningen ytterligare. I samband med den reformen föreslås att nationella myndigheter och domstolar skall få behörighet att tillämpa artikel 81.3 i fördraget direkt. Tydliga och sammanhängande regler är en nödvändig förutsättning för att en förutsebar tillämpning skall kunna garanteras. (7) Reformen av förordning nr 17 kräver särskilt att man även tittar på invändningsförfarandet i gruppundantagsförordningen. Detta rör de så kallade grå klausuler som faller utanför gruppundantagets tillämpningsområde och för vilka förordningen ger möjlighet till ett snabbförfarande som bygger på ett förenklat anmälningsförfarande. Eftersom det i reformen av förordning nr 17 föreslås att anmälningssystemet avskaffas, står det klart att även invändningsförfarandet måste avskaffas och att de grå klausulerna antingen måste täckas av gruppundantaget eller behandlas som särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar. Detta förutsätter en omfattande översyn av den nuvarande politiken i fråga om licensiering av teknik. (8) Med hänsyn till det ovanstående är syftet med denna rapport att för offentligt samråd presentera en analys av den nuvarande rättsliga och faktiska situationen och att lägga fram politikförslag som är avsedda att leda till - en enklare och möjligen mera vidsträckt gruppundantagsförordning för tekniklicensavtal och - en gruppundantagsförordning som överensstämmer med de nya konkurrensregler som nyligen antagits och annan senare utveckling av konkurrenspolitiken. 2 GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGENS HUVUDDRAG (9) När kommissionen antog gruppundantagsförordningen 1996 erkände den att den ekonomiska utvecklingen inom EU och EU:s förmåga att hålla jämna steg med sina konkurrenter i resten av världen var beroende av industrins kapacitet att utveckla ny teknik och sprida den inom unionen. Gruppundantagsförordningen utformades således för att spela en central roll i utvecklingen av innovationen inom EU och bidra till att verksamheter inom EU är konkurrenskraftiga. (10) I huvudsak syftade gruppundantagsförordningen till att nå en balans mellan tre huvudmål. Det första målet var att förenkla reglerna om licensavtal genom att kombinera de tidigare gruppundantagen om know-how-licensavtal 4 och patentlicensavtal 5 i en enda förordning, för att uppmuntra spridningen av tekniskt kunnande inom gemenskapen och främja framställningen av tekniskt förbättrade produkter (tredje skälet). Det andra målet var att garantera en effektiv konkurrens med tekniskt nya eller förbättrade produkter. Det tredje målet var att skapa en gynnsam rättslig miljö för företag som investerar i EU, genom att ge dem klarhet angående rättsläget och genom att minska den administrativa bördan av individuella anmälningar enligt artikel Förslag till rådets förordning om genomförandet av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, EGT C 365 E, , s Kommissionens förordning (EG) nr 2349/84 av den 23 juli Kommissionens förordning (EG) nr 556/89 av den 30 november

6 (11) För att sammanjämka de ovannämnda målen är gruppundantag enligt gruppundantagsförordningen förbehållna licensavtal som uppfyller ett antal formella krav. För det första omfattar gruppundantagsförordningen bara de särskilda typer av avtal som anges i artikel 1, vilket håller undantaget inom relativt snäva gränser. För det andra bygger förordningen på antagandet att alla begränsningar som går utöver föremålet med patentet kan omfattas av artikel För det tredje reglerar gruppundantagsförordningen avtalsförhållanden genom att ange tre kategorier av avtalsklausuler, nämligen (i) sådana som normalt inte skulle strida mot artikel 81.1 men vars laglighet klargörs genom gruppundantaget ( vita klausuler ), (ii) sådana som strider mot artikel 81.1 och som om de skulle tas med i avtalet skulle göra att hela avtalet föll utanför gruppundantagets tillämpningsområde ( svarta klausuler ) och (iii) sådana som varken är undantagna eller uttryckligen uteslutna från gruppundantagets tillämpningsområde och som därför måste bedömas från fall till fall ( grå klausuler ). För den sistnämnda kategorin föreskriver gruppundantagsförordningen ett invändningsförfarande, genom vilket kommissionen inom en viss angiven tid måste fastställa om det anmälda avtalet kan omfattas av gruppundantaget eller inte (se artikel 4). Enligt artikel 7 kan kommissionen dessutom besluta att förordningen inte skall tillämpas på avtal som har verkningar som är oförenliga med villkoren i artikel Enligt artikel 7.1 kan detta i synnerhet vara fallet då licenstagaren har en marknadsandel på över 40 %. 2.1 Gruppundantagsförordningens tillämpningsområde (12) Gruppundantagsförordningen undantar vissa grupper av exklusiva licensavtal som ingås mellan endast två parter och som gäller tillverkning, användning och marknadsföring (artiklarna 1.1 och 10.10). Förordningen gäller bara om licenstagaren själv tillverkar de licensierade produkterna eller tillhandahåller de licensierade tjänsterna eller låter tillverka eller tillhandahålla dem för hans räkning (åttonde skälet). Därigenom utesluts avtal som slutits enbart för försäljning (distributionsavtal). 6 (13) Vad gäller typ av immateriella rättigheter gäller gruppundantagsförordningen endast rena eller blandade patent- och know-how-licenser. Andra immateriella rättigheter (särskilt varumärken, rättigheter avseende mönster och modeller och upphovsrätt, särskilt i fråga om skydd för datorprogram) omfattas av förordningen i den mån den kompletterande licensen [ ] endast innehåller anknutna bestämmelser (sjätte skälet, se även artiklarna 1.1 och 5.1 fjärde punkten). (14) Vad gäller typ av avtal omfattar gruppundantagsförordningen vissa exklusiva licensavtal varigenom licensgivaren åtar sig att inte utse andra licenstagare och/eller att inte själv utnyttja den licensierade tekniken inom licensområdet och/eller licenstagaren går med på att inte utnyttja den licensierade tekniken i licensgivarens områden (artikel 1.1 punkterna 1 3). Vidare undantar gruppundantagsförordningen på vissa villkor avtal som ger den exklusive licenstagaren skydd mot aktiv och passiv försäljning från andra licenstagare som är etablerade på andra områden (artikel 1.1 punkterna 4 6) 7. (15) Licensavtal som inte följer denna modell omfattas inte av gruppundantaget och kan endast omfattas av artikel 81.3 efter en individuell granskning till följd av en anmälan. 6 7 Bestämmelser om immateriella rättigheter som kompletterar distributionsavtal omfattas emellertid av förordning 2790/1999, som förklarats i inledningen. Dessutom omfattar artikel 1 under vissa förutsättningar också två specifika avtalstyper, nämligen patent- och know-how-licensavtal som ålägger licenstagaren en skyldighet att endast marknadsföra de licensierade produkterna under licensgivarens varumärke (artikel 1.1 punkt 7) och så kallade "användarlicenser" (artikel 1.1 punkt 8). 6

7 (16) I artikel 5 utesluts uttryckligen följande typer av licensavtal från gruppundantaget: (a) Avtal mellan medlemmarna i en patent- eller know-how-pool som avser den teknik som ingår i poolen (artikel 5.1 punkt 1), förutsatt att parterna inte är ålagda några områdesbegränsningar vad gäller tillverkning, användning eller marknadsföring av de licensierade produkterna eller vad gäller användning av den teknik som ingår i poolen (artikel 5.2 punkt 2). (b) Ömsesidiga licensavtal mellan parter som är konkurrenter när det gäller de produkter som omfattas av licensavtalen (artikel 5.1 punkt 3), förutsatt att parterna inte är ålagda några områdesbegränsningar vad gäller tillverkning, användning eller marknadsföring av de licensierade produkterna eller vad gäller användning av teknologi som licensierats (artikel 5.2 punkt 2). (c) Licensavtal mellan konkurrerande företag som har intressen i ett gemensamt företag eller mellan ett av dessa och det gemensamma företaget (artikel 5.1 punkt 2), med undantag för licensavtal som ingåtts mellan en av parterna och det gemensamma företaget och de deltagande företagens sammanlagda marknadsandel inte överstiger 20 % om avtalet om det gemensamma företaget endast omfattar tillverkning eller 10 % om avtalet om det gemensamma företaget även omfattar distribution (artikel 5.2 punkt 1). Dessa tröskelvärden motsvarar tröskelvärdena för marknadsandelar i de tidigare gruppundantagsförordningarna om specialiseringsavtal och avtal om forskning och utveckling Regler för specifika begränsningar (17) Områdesbegränsningar. Gruppundantagsförordningen omfattar enligt artikel 1.1 begränsningar som hindrar licensgivaren och licenstagaren från att utnyttja den licensierade tekniken på varandras exklusiva områden. Begreppet utnyttja innefattar varje användning av den licensierade tekniken, särskilt för tillverkning och aktiv eller passiv försäljning inom varandras områden (artikel 10.10). Det bör påpekas att dessa bestämmelser täcker både avtal mellan icke konkurrenter och avtal mellan företag som konkurrerade på de produkt- eller teknikmarknader som licensavtalet avser innan licensen beviljades. Områdesbegränsningar som är avsedda att skydda en licenstagare mot andra licenstagares aktiva och passiva försäljning omfattas också (artikel 1.1, punkterna 4 6). (18) Undantaget för dessa områdesbegränsningar gäller för vissa fastställda tidsperioder som är olika långa beroende på avtalstyp och på huruvida begränsningen gäller skydd för förhållandet mellan licensgivare och licenstagare eller mellan licenstagare. När det gäller skydd för förhållandet licensgivare-licenstagare för patentlicenser, gäller undantaget så länge som den licensierade produkten skyddas av parallella patent inom de relevanta områdena (artikel 1.2). När det gäller skydd av förhållandet mellan licenstagare för know-how-licenser, gäller undantaget för en period på högst tio år räknat från dagen när den licensierade produkten börjar marknadsföras av någon av licenstagarna (artikel 1.3). För den sistnämnda typen av skydd begränsar gruppundantagsförordningen undantaget för begränsningar av passiv försäljning till en period på högst fem år räknat från dagen när den licensierade produkten börjar marknadsföras på den gemensamma marknaden av någon av licenstagarna (artikel 1.2 och 1.3), både för patent- och know-how-licenser. Avtal som föreskriver områdesbegränsningar som avser en längre period än de ovannämnda omfattas inte av 8 Kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 och kommissionens förordning (EEG) nr 418/85. Dessa förordningar har ersatts av kommissionens förordningar nr 2658/2000 och nr 2659/2000 (se fotnot 2). De nya förordningarna innehåller högre tröskelvärden för marknadsandelar, på 20 % och 25 %. 7

8 gruppundantaget (artikel 3.7). Slutligen undantas från gruppundantaget genom artikel 3.3 avtal som innehåller begränsningar som förhindrar tredje man från att utföra parallellhandel. (19) Kundfördelning. Artikel 3.4 i gruppundantagsförordningen förbjuder klausuler varigenom parterna direkt eller indirekt fördelar kunder mellan sig inom ett och samma tekniska användningsområde eller på en och samma produktmarknad om parterna är konkurrerande tillverkare av de produkter som omfattas av avtalet. I skäl 23 anges vidare att begränsningar av detta slag mellan icke konkurrerande företag är föremål för invändningsförfarandet, dvs. de behandlas som grå klausuler 9. (20) Användningsområde. Skyldigheter som begränsar utnyttjandet av den licensierade tekniken till ett eller flera tekniska användningsområden eller till en eller flera produktmarknader anses generellt inte omfattas av artikel (21) Produktionsbegränsningar. Enligt artikel 3.5 i gruppundantagsförordningen gäller gruppundantaget inte om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller den mängd licensierade produkter som han får tillverka eller sälja eller det antal åtgärder som han får vidta för att utnyttja den licensierade tekniken. Det finns två undantag från detta generella uteslutande från gruppundantaget. Det första gäller så kallade användarlicenser, där licenstagaren endast får tillverka den licensierade produkten för att införliva den i sina egna produkter eller sälja den som en reservdel till sina egna produkter (artikel 1.1 punkt 8). Det andra undantaget omfattar situationer där licensen har meddelats med sikte på att ge kunden en andra leveranskälla (artikel 2.1 punkt 13). Den lagliga grunden för dessa två undantag är att kvantitativa begränsningar i användarlicenser eller licenser om en andra leverantör faller utanför artikel 81.1, eftersom syftet med sådana avtal inte är att skapa en fristående leverantör på marknaden (skäl 23). Dessutom innehåller artikel 2.1 punkt 12 och skäl 24 bestämmelser om anläggningslicenser, dvs. licenser som begränsar utnyttjandet av den licensierade tekniken till en viss produktionsanläggning. (22) Prisbegränsningar. Gruppundantaget gäller inte för direkta eller indirekta prisbegränsningar (artikel 3.1). (23) Konkurrensklausuler. I artikel 3.2 i gruppundantagsförordningen förbjuds alla skyldigheter som förhindrar en part från att konkurrera med den andra parten, med företag med anknytning till den andra parten eller med andra företag i fråga om forskning och utveckling, tillverkning, användning eller försäljning av konkurrerande produkter. Enligt artikel 2.1 punkt 18 tillåts dock ett förbehåll från licensgivarens sida om rätt att häva licenstagarens ensamrätt och upphöra med att licensiera förbättringar till licenstagaren [ ] och om rätt att kräva att licenstagaren bevisar att det know-how som licensierats inte används för att tillverka andra produkter eller utföra andra tjänster än de som omfattas av licensen, om licenstagaren beslutar sig för att handla med konkurrerande produkter eller konkurrerande teknik. Skyldigheter för licenstagaren att betala en lägsta licensavgift eller tillverka en minimikvantitet (artikel 2.1 punkt 9) eller att tillverka och marknadsföra den licensierade produkten efter bästa förmåga (artikel 2.1 punkt 17) omfattas däremot av gruppundantaget. 9 Detta betyder att begränsningar som avser kunder leder till att hela avtalet utesluts från gruppundantaget om licensavtalet ingåtts mellan konkurrenter, medan förmånen av gruppundantaget endast går förlorad avseende dessa begränsningar om licensavtalet ingåtts mellan icke konkurrenter. 8

9 (24) Kopplingsförbehåll. I artikel 4.2 a definieras kopplingsförbehåll som en skyldighet för licenstagaren att acceptera [ ] ytterligare licenser eller att anskaffa varor eller tjänster som inte är nödvändiga för att säkerställa [ ] kvalitetskrav. Gruppundantagsförordningen betecknar sådana licenser som grå klausuler som omfattas av artikel För att de skall kunna ges undantag måste de anmälas, eventuellt enligt invändningsförfarandet. Vidare föreskrivs i artikel 2.1 punkt 5 att kopplingsförbehåll omfattas av gruppundantaget om det rör varor eller tjänster och i den mån de varor eller tjänster som omfattas av förbehållet är nödvändiga för ett tekniskt riktigt utnyttjande av den licensierade tekniken eller för att säkerställa att licenstagarens produkt uppfyller minimikrav avseende kvalitet. (25) Grant-back-klausuler. I artikel 3.6 i gruppundantagsförordningen förbjuds skyldigheter för licenstagaren att till licensgivaren överlåta (dvs. sälja sina immateriella rättigheter för) förbättringar av eller nya användningsområden för den licensierade tekniken. Enligt artikel 2.1 punkt 4 är det dock tillåtet att ålägga licenstagaren en skyldighet att meddela licensgivaren en licens på förbättringar av eller nya tillämpningar för den licensierade tekniken som han själv tillfört, förutsatt att förbättringarna kan skiljas från den licensierade tekniken, en sådan licens inte är exklusiv och licensgivaren accepterar en ömsesidig skyldighet att meddela licenstagaren en licens avseende sina förbättringar. Icke exklusiva grant-back-licenser och exklusiva grant-back-licenser som avser förbättringar som kan skiljas från den licensierade tekniken är varken undantagna eller uttryckligen förbjudna i gruppundantagsförordningen, utan faller inom det grå område av bestämmelser som måste anmälas individuellt. Skillnaden är att en klausul med krav på en direkt överlåtelse av immateriella rättigheter medför att hela avtalet faller utanför gruppundantagsförordningens tillämpningsområde, medan den senare typen av grant-back-klausuler innebär att det bara är den specifika klausulen i fråga som faller utanför gruppundantaget. (26) Klausuler om icke invändning. Enligt artikel 4 betraktas klausuler som förbjuder licenstagaren att bestrida hemligheten med eller substansen i det know-how som avses i licensen eller att bestrida giltigheten av licensierade patent som grå klausuler som kräver anmälan enligt invändningsförfarandet. Enligt artikel 2.1 punkt 15 får emellertid licensgivaren häva avtalet om licenstagaren bestrider giltigheten av licensierade immateriella rättigheter. 3 GENERELLA PRINCIPER FÖR POLITIKEN FÖR IMMATERIELLA RÄTTIGHETER OCH KONKURRENSPOLITIKEN (27) Förhållandet mellan politiken för immateriella rättigheter och konkurrenspolitiken har länge debatterats i ekonomiska och juridiska kretsar. Det erkänns att det inte är lätt att förena innovation och konkurrens i äktenskap och vissa hävdar att ett sådant äktenskap oundvikligen kommer att leda till skilsmässa. Den huvudsakliga källan till konflikt anges vanligen vara att immaterialrätten och konkurrensrätten kan ha motstridiga målsättningar. I detta kapitel behandlas först denna konfliktsituation och därefter analyseras hur politiken för immaterialrätten och konkurrensrätten förenas i praktiken i EU och i USA. 3.1 Har den immaterialrättsliga lagstiftningen och konkurrenslagstiftningen olika målsättningar? (28) Den immaterialrättsliga lagstiftningen ger innovatörer vissa monopolrättigheter, eftersom det erkänns att tidig kopiering av en innovation och utnyttjande av en innovatörs insats skulle underminera incitamenten till innovation. Lagstiftningen om immateriell äganderätt ger innovatören rätt att hindra andra från att utnyttja innovationen. Det rättsliga monopol som den immaterialrättsliga lagstiftningen ger rättighetsinnehavaren kan, beroende 9

10 på om det finns tillgängliga substitut på den relevanta marknaden eller inte, i sin tur leda till marknadsinflytande eller till och med monopol enligt definitionen i konkurrenslagstiftningen. Detta har gett upphov till den ovannämnda konfliktsituationen, eftersom konkurrenslagstiftningen tar ifrån rättighetsinnehavaren det som han har fått genom den immaterialrättsliga lagstiftningen. (29) I princip finns det emellertid bara en uppenbar källa till konflikt. På högsta analysnivå kompletterar de två rättsområdena varandra eftersom båda syftar till att främja konsumenternas välfärd. Målsättningen för den immaterialrättsliga lagstiftningen är att främja tekniskt framåtskridande, vilket i sista hand skall komma konsumenterna till godo. Detta görs genom att man finner den rätta balansen mellan att över- och underbeskydda innovatörens insats. Syftet är inte att främja den enskilda innovatörens välfärd. Den immateriella äganderätt som ges genom immaterialrättslagstiftningen ges för att försöka garantera att innovatören får en tillräckligt stor belöning för att stimulera hans kreativitet eller innovativa arbete, men utan att det fördröjer uppföljande innovation eller leder till onödigt långa perioder av höga priser för konsumenterna. Uppföljande innovation kan fördröjas om innovationen består av förbättringar av tidigare idéer som redan fått patentskydd. Onödigt långa perioder av höga priser uppstår när innovationen ger rättighetsinnehavaren möjlighet att få marknadsinflytande på den eller de marknader som regleras av antitrustreglerna och där den aktuella rättigheten utnyttjas och när de immateriella rättigheterna skyddar denna monopolställning längre än vad som behövs för att stimulera det innovativa arbetet. (30) För att hitta den rätta balansen mellan över- och underbeskydd av innovatörens insats skiljer sig immateriell äganderätt från normal äganderätt i det att den ofta är av begränsad varaktighet (patent, upphovsrätt), dess omfattning är strikt begränsad (upphovsrätt, varumärken), den skyddar inte mot parallellt skapande av andra (upphovsrätt, know-how) eller också förlorar den sitt värde när den väl blivit offentlig (know-how) 10. (31) Konkurrenspolitiken syftar till att främja konsumenternas välfärd genom att skydda konkurrensen som den drivande kraften bakom effektiva marknader så att produkter av högsta möjliga kvalitet kan tillhandahållas till lägsta möjliga priser. (32) Den relevanta frågan handlar därför inte om konflikt utan om komplementaritet och en möjlig anpassning i enskilda fall. I vilken utsträckning bör konkurrenspolitiken ingripa och försöka förbättra den balans som den immaterialrättsliga lagstiftningen har skapat? I denna fråga råder det viss enighet men det finns också vissa markanta skiljaktigheter mellan olika rättskipningsområden. 10 Det är diskutabelt om varumärken skall behandlas här. Såsom Pitofsky påpekat "innefattar varumärken en ekonomisk kompromiss med olika konsekvenser för antitrustlagstiftningen. Det ekonomiska syftet med varumärkeslagstiftningen är generellt inte att uppmuntra innovation och kreativitet utan i stället att minska konsumenternas kostnader för efterforskning genom att identifiera varornas ursprung och därigenom i förbigående att uppmuntra kvalitet genom att skydda varornas anseende". R. Pitofsky, Antitrust and Intellectual Property: Unresolved Issues at the Heart of the New Economy, Antitrust, Technology and Intellectual Property Conference, University of California, mars Det måste dock även påpekas att licens för varumärken ofta meddelas tillsammans med andra immateriella rättigheter, såsom know-how och patent. 10

11 (33) Det råder enighet om den positiva roll som konkurrenspolitiken kan spela i fråga om utformningen av den immaterialrättsliga lagstiftningen ( försvaret för konkurrensen ). Konkurrenspolitisk sakkunskap kan vara användbar när det gäller att besluta om frågor som t.ex. vilken omfattning och varaktighet det immaterialrättsliga skyddet bör ha, dvs. att på förhand besluta om den balans som skall finnas i den immaterialrättsliga lagstiftningen. (34) Det råder också enighet om att konkurrenspolitiken måste spela sin normala roll när immateriella rättigheter används för att ge konkurrensbegränsande resultat som går utöver utnyttjandet av rättigheterna i fråga. Att t.ex. förena licenser med villkor om inköp av en icke patenterad produkt (kopplingsförbehåll) eller med en konkurrensklausul är en sak som skall behandlas enligt konkurrenslagstiftningen. Det råder också allmän enighet om att konkurrenspolitiken i sådana fall måste ta hänsyn till de immateriella rättigheternas specifika kännetecken för att kunna skydda en dynamisk effektivitet. En konkurrensklausul kan t.ex. behövas för att skydda sekretessen för överförd know-how eller för att förhindra att knowhow kommer licensgivarens konkurrenter till godo. (35) Det råder dock inte enighet om i vilken utsträckning konkurrenspolitiken bör inkräkta på utnyttjandet av immateriella rättigheter i enskilda fall. Detta gäller såväl dominerande som icke dominerande företag och både utnyttjande och licensiering av rättigheter. Här finns en markant skillnad mellan tillvägagångssätten i EU och USA. Generellt har gemenskapens konkurrenspolitik uppställt fler gränser för utnyttjandet av immateriella rättigheter än den amerikanska konkurrenspolitiken. 3.2 Gemenskapens konkurrenspolitik på området för immateriella rättigheter (36) Det är redan inom en och samma jurisdiktion svårt att definiera de olika roller som immaterialrätts- respektive konkurrenspolitiken spelar. Inom EU försvåras saken av att immateriella rättigheter fortfarande i stor utsträckning meddelas nationellt 11. Å ena sidan skall gemenskapen enligt artikel 295 (f.d. artikel 222) i EG-fördraget respektera medlemsstaternas egendomsordning och i artikel 30 (f.d. artikel 36) i EG-fördraget föreskrivs ett särskilt undantag från fördragets bestämmelser om fri rörlighet om de strider mot nationella immateriella rättigheter. Å andra sidan har EG-domstolen betonat behovet av att skydda de grundläggande principerna om fri rörlighet och konkurrens inom gemenskapen. Domstolen har därför gjort en åtskillnad mellan å ena sidan beviljande av eller förekomst av immateriella rättigheter, som inte kan påverkas av reglerna om fri rörlighet och konkurrens, och å andra sidan utövande av immateriella rättigheter, som kan påverkas av dessa andra bestämmelser i EG-fördraget. 11 Denna situation håller sakta på att förändras, i takt med att gemenskapens lagstiftning ger upphov till nya eller harmoniserade immateriella rättigheter i hela EU. Denna lagstiftning omfattar särskilt varumärken (rådets direktiv 89/104 av den 21 december 1988), uthyrnings- och utlåningsrättigheter (rådets direktiv 92/100 av den 19 november 1992), harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt (rådets direktiv 93/98 av den 29 oktober 1993), rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (rådets direktiv 93/83 av den 27 september 1993), rättsligt skydd för databaser (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9 av den 11 mars 1996), biotekniska uppfinningar (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44 av den 6 juli 1998) och mönsterskydd (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71 av den 13 oktober 1998). Ny lagstiftning som håller på att antas är bland annat ett förslag till direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället och ett förslag till direktiv om bruksmodellskydd för uppfinningar. Dessutom har kommissionen nyligen antagit ett förslag till rådets förordning om gemenskapspatent (KOM (2000) 412 slutlig). 11

12 (37) Exempelvis fann domstolen i mål Consten-Grundig att artiklarna 30 och 295 utesluter inte att gemenskapsrätten kan ha inverkan på utövandet av nationella industriella rättigheter. [...] genom [artikel 36 (numera 30)] kan följaktligen inte tillämpningsområdet för artikel 85 begränsas. 12 Avseende artikel 295 klargjorde domstolen att det överklagade [kommissions]beslutet om att inte använda nationella varumärkesrättigheter för att hindra parallellimport påverkar inte förekomsten av dessa rättigheter men utgör en begränsning i utövandet av dessa i den mån det behövs för att genomföra förbudet i artikel 85.1 [numera 81.1]. 13 (38) När det gäller åtskillnaden mellan förekomst och utövande av immateriella rättigheter har domstolen utvecklat begreppet det särskilda föremålet för de immateriella rättigheterna. Det särskilda föremålet är den centrala uppsättning rättigheter som utgör själva den immateriella rättigheten. Enligt vissa anses den normala användningen av en immateriell rättighet, dvs. att garantera rättighetsinnehavaren fördelen av det särskilda föremålet för rättigheten i fråga, bevara förekomsten av rättigheten och den kan inte upphävas av fördragets konkurrensregler 14. Begreppen särskilt föremål och förekomst överlappar således varandra, även om det inte alltid är klart hur begreppen normal användning och fördel skall tillämpas i konkreta fall. Andra hävdar att förekomsten endast täcker medlemsstaternas behörighet att fastställa villkoren för beviljandet av immateriella rättigheter. Enligt denna åsikt kan användningen av den immateriella rättigheten för att garantera rättighetsinnehavaren fördelen av det särskilda föremålet för rättigheten i princip granskas enligt konkurrensreglerna, även om den kan falla utanför deras tillämpningsområde av andra skäl, t.ex. att den är objektivt berättigad 15. (39) Med avseende på bedömningen är det viktigt att notera att domstolen och kommissionen alltid har definierat rättigheternas särskilda föremål snävt 16. Det står klart att innehav av en immateriell rättighet ger ägaren rätt att meddela licens för rättigheten och att ta ut licensavgifter. EG-domstolen och kommissionen har dock alltid ansett att licensens villkor kan falla under artiklarna 81 och Consten Grundig mot kommissionen, Rec. 1966, s. 299, punkt 346. Se även Parke Davis mot Probel, Rec. 1968, s. 55 och Deutsche Grammophon, Rec. 1971, s Se föregående fotnot. K. Coates & J. Finnegan, Intellectual Property, kapitel 8, punkt 8.27, i J. Faull & A. Nikpay, The EC Law of Competition, S.D. Anderman, EC Competition Law and Intellectual Property Rights, 1998, kapitel 2. När det gäller gemenskapslagstiftningen har EG-domstolen definierat det särskilda föremålet för ett patentimåletcentrafarm BV mot Sterling Drug som att patenthavaren, som kompensation för sin uppfinnarmöda, tillförsäkras ensamrätt att använda en uppfinning för att tillverka industriprodukter och bringa dem i omsättning, antingen direkt eller genom att upplåta licens till tredje part, liksom rätten att motsätta sig efterbildning. Know-how har inget specifikt rättsligt skydd, men innehavare av know-how kan skydda den genom den generella sekretesslagstiftningen. På upphovsrättsområdet finns det inte någon enhetlig definition av det särskilda föremålet för rättigheten, men i rättspraxis har ett antal typiska inslag belysts, t.ex. rätten att fritt välja den plats där verket förs ut på marknaden (Gema-målet) ochrättenatthyrautettverk(målwarner Brothers mot Christiansen). Se även domstolens dom av den 22 september 1998 i mål C-61/87, Egmont Film, och domstolens dom av den 28 april 1998 i mål C- 200/96, Metronome. 12

13 (40) Exempelvis får enligt artikel 82 villkoren för en licens inte diskriminera mellan licenstagare och de licensavgifter som tas ut får inte vara alltför höga. I domstolens dom i mål Magill fastslogs till och med att ett företag med dominerande ställning under vissa omständigheter kan tvingas att bevilja en tredje man licens 17. (41) Genom rättspraxis och gruppundantagsförordningen har det också gjorts klart att villkoren i ett licensavtal kan omfattas av artikel Detta gäller villkor som påverkar konkurrensen i allmänhet, både konkurrens inom och mellan varumärken. Exempelvis återfinns bland de svarta klausulerna i förordningen både klausuler som avser konkurrens mellan varumärken, som konkurrensklausuler, och klausuler om konkurrens inom varumärken, som områdesbegränsningar av alltför lång varaktighet och prisbegränsningar som avser försäljning av den licensierade produkten 18. (42) I gruppundantagsförordningen görs inte någon klar åtskillnad beroende på huruvida licensavtalet ingås mellan konkurrenter eller icke konkurrenter och innehåller inte heller någon sammanhängande metod när det gäller avtal mellan konkurrenter (se även avsnitt 5.1). Förordningen tillämpar en klausulbaserad metod för ensidiga och ömsesidiga licensavtal mellan konkurrenter och om avtalet i fråga omfattas av gruppundantaget beror på om det innehåller vissa klausuler eller inte. Gruppundantagsförordningen omfattar licensavtal mellan konkurrenter som har samband med ett gemensamt företags verksamhet, dock endast under vissa tröskelvärden för marknadsandelar (se avsnitt 2.1 i denna rapport). (43) Gruppundantagsförordningen är inte heller tillräckligt klar i fråga om när företag anses vara konkurrenter. Konkurrerande tillverkare eller tillverkare av konkurrerande produkter definieras i förordningen (artikel 10.17) som tillverkare som säljer produkter som till följd av sina egenskaper, sitt pris eller sin användning av konsumenterna betraktas som utbytbara eller substituerbara med de licensierade produkterna. Denna bestämmelse har i allmänhet tolkats och tillämpats som en ganska vid definition av konkurrenter. Parter i ett licensavtal som var konkurrenter innan innovationen betraktas fortfarande som konkurrenter när den licensierade tillverkningsprocessen eller den patenterade produkten har fått ett sådant omfattande genomslag att det utan licensen inte skulle finnas någon konkurrens längre. (44) Samspelet mellan den immaterialrättsliga lagstiftningen och gemenskapens konkurrenslagstiftning är mest komplex när det gäller områdesbegränsningar. För att kunna fastställa huruvida en begränsning för licenstagaren att aktivt eller passivt sälja de licensierade produkterna på licensgivarens eller andra licenstagares områden kan omfattas av artikel 81.1 måstemanförsttittanärmarepåfråganomkonsumtionavdenimmateriellarättigheten.en licenstagare kan motsätta sig att den licensierade produkten importeras till hans område om produkten fördes ut på marknaden utan licensgivarens samtycke. Detta gäller export till licenstagarens område av tillverkare eller handlare som är tredje man och som har fört ut produkten på marknaden utan licensgivarens samtycke. Det gäller inte export som utförs av en tredje man som fått produkten av andra licenstagare eller från licensgivaren och således med dennes samtycke. Det gäller inte heller export som utförs av andra licenstagare eller av licensgivaren, eftersom produkten även då har förts ut på marknaden med licensgivarens samtycke. Frågan om i vilken utsträckning ett licensavtal kan begränsa licensgivarens eller De förenade målen C-241/91P och C-242/91P, Radio Telefis Eireann (RTE) och Independent Television Publications Ltd (ITP) mot kommissionen, REG 1995, s. I-74. Denna rapport kommer inte att gå in närmare på tillämpningen av artikel 82 på immateriella rättigheter. Det måste betonas att det inte alltid går att skilja mellan begränsningar som avser konkurrens inom samma varumärke respektive mellan varumärken. Det är t.ex. allmänt erkänt att vertikal prisbindning kan påverka båda typerna av konkurrens. 13

14 licenstagarens aktiva eller passiva försäljning på varandras eller andra licenstagares områden måste således behandlas enligt artikel (45) Gemenskapens konkurrenspolitiska tillvägagångssätt avseende licensavtal erkänner således förekomsten av det monopol som den immaterialrättsliga lagstiftningen ger, men det betyder inte att utövandet eller utnyttjandet av detta monopol inte kan granskas enligt konkurrensreglerna. Licensgivare och licenstagare är separata företag och behandlas också som sådana. Konkurrensreglerna accepterar inte vilken begränsning som helst som hjälper licensgivaren att få maximal vinst av sitt monopol. Det är till exempel klart att licenstagaren för att få så stort utbyte av sitt monopol som möjligt kan försöka ålägga licenstagarna begränsningar angående priser, produktion eller angående områden eller konsumenter i/till vilka licenstagaren får sälja den licensierade produkten, men sådana begränsningar kan stå i konflikt med gemenskapens konkurrensregler. 3.3 USA:s konkurrenspolitik på området för immateriella rättigheter (46) Det amerikanska tillvägagångssättet anges i Antitrust Guidelines for the Licensing of Intellectual Property som utfärdats av det amerikanska justitiedepartementet och Federal Trade Commmission (nedan de amerikanska riktlinjerna ) och det skiljer sig från EU:s tillvägagångssätt 19. De amerikanska riktlinjerna ger uttryck för följande tre generella principer: (a) I den konkurrenspolitiska analysen betraktas immateriell egendom som vilken annan egendomsform som helst. (b) Det presumeras inte att immateriell egendom skapar marknadsinflytande. (c) Licenser anses generellt främja konkurrensen 20. Konkurrensproblem kan uppstå när licensavtalen begränsar konkurrensen mellan företag som om licensavtalet inte hade funnits skulle ha varit faktiska eller sannolikt potentiella konkurrenter (företag med ett horisontellt förhållande) 21. Ägaren av immateriell egendom är inte skyldig att skapa konkurrens om sin egen teknik och bör därför i princip vara fri att ålägga sådana begränsningar i ett licensavtal som ger honom möjlighet att göra det han även skulle kunna göra själv. Det amerikanska tillvägagångssättet erkänner inte bara förekomsten av det monopol som den immaterialrättsliga lagstiftningen skapar utan respekterar också i allmänhet rättighetsinnehavarens rätt att utnyttja rättigheten fullt ut genom att i ett licensavtal ålägga de begränsningar som är nödvändiga för att kunna dra full nytta av den immateriella rättigheten. (47) Konkurrenspolitiken begränsar licensgivarens frihet på två sätt. För det första kan konkurrenspolitiken ingripa när begränsningarna i licensavtalet gäller icke patenterade produkter eller processer. Om licensgivaren t.ex. har patent på tillverkningsprocessen men inte på den produkt som licenstagaren tillverkar, kan fastställande av licenstagarens försäljningspriser för produkten behandlas som olaglig vertikal prisbindning enligt konkurrensreglerna 22. Om licensavtalet innehåller en konkurrensklausul för licenstagaren som hindrar denne från att tillverka eller sälja konkurrerande produkter, behandlas denna som en klausul i vilket annat vertikalt avtal som helst. Detsamma gäller kopplingsförbehåll i licensavtalet om att licenstagaren skall köpa en annan vara eller tjänst Antitrust Guidelines for the Licensing of Intellectual Property, U.S.DepartmentofJusticeandthe Federal Trade Commission, april De amerikanska riktlinjerna, avsnitt 2.0. De amerikanska riktlinjerna, avsnitt 3.1. Se W.K. Tom, Background Note, s. 38, Roundtable on Competition Policy and Intellectual Property Rights, Committee on Competition Law and Policy, OECD, oktober 1997, och N. T. Gallini & M. Trebilcock, Intellectual Property Rights och Competition Policy: A Framework for Analysis of Economic and Legal Issues, s. 339 och , Roundtable on Competition Policy and Intellectual Property Rights, Committee on Competition Law and Policy, OECD, oktober

15 (48) För det andra, och ännu viktigare, kan konkurrenspolitiken gripa in när meddelandet av en licens skadar konkurrensen mellan företag som om licensavtalet inte funnits skulle ha varit faktiska eller potentiella konkurrenter. I så fall och om licensavtalet har negativa effekter på varors eller tjänsters priser/mängder/kvalitet på befintliga eller framtida marknader, behandlas denna situation enligt de amerikanska konkurrensreglerna. Detta rör i första hand situationer där licenstagaren och licensgivaren även utan licensavtalet skulle vara faktiska eller potentiella konkurrenter, dvs. licensgivaren och licenstagaren har redan och fortsätter att ha ett horisontellt konkurrensförhållande. För det andra rör det licensavtal som, t.ex. genom en konkurrensklausul eller en klausul om ensamåterförsäljning, stänger ute licensgivarens konkurrenter (avskärmningseffekt). Det skulle för det tredje i princip även gälla licensavtal där licenstagarna står i ett horisontellt konkurrensförhållande till varandra 23. (49) I praktiken behandlar de amerikanska riktlinjerna bara de första två situationerna. Vad gäller konkurrensklausuler har det redan angetts att sådana kan angripas enligt de amerikanska antitrustreglerna eftersom sådana klausuler inte rör utövandet av själva den immateriella rättigheten utan andra produkter eller processer som faller utanför rättigheten i fråga. Det främsta konkurrensproblemet är huruvida licensgivarens konkurrenter stängs ute från marknaden. (50) Vad gäller situationen där licensgivaren och licenstagaren skulle ha varit faktiska eller potentiella konkurrenter på marknaderna i fråga även utan licensavtalet, rör de amerikanska riktlinjerna i huvudsak skenlicensavtal som är avsedda att dölja en kartell. Om till exempel den licensierade tillverkningsprocessen eller den patenterade produkten inte utgör en ekonomisk förbättring i förhållande till tillgänglig befintlig teknik eller icke patenterade produkter och patentet inte är ett blockerande patent, innehåller licensavtalet i allmänhet inte någon användbar tekniköverföring och kommer inte att leda till en effektivitetshöjande integrering av ekonomisk verksamhet 24. Avtalet kommer att angripas enligt per se-regeln om det leder till fastställande av priser, uppdelning av marknader eller kunder, en minskning av produktionen eller bojkotter av vissa grupper. (51) Om ett licensavtal mellan konkurrenter inte innehåller några sådana uppenbart konkurrensbegränsande per se-begränsningar, kommer det normalt inte att angripas om licensgivaren och licenstagaren tillsammans inte innehar mer än 20 % av varje relevant marknad som märkbart påverkas av begränsningen 25. Över denna säkerhetszon på 20 % gäller den så kallade rule of reason. I så fall kommer det först att fastställas om begränsningen har, eller sannolikt har, konkurrensbegränsande verkan. Om så är fallet kommer det att bedömas huruvida begränsningen rimligtvis är nödvändig för att uppnå effektivitetsvinster som främjar konkurrensen. Det kommer att fastställs huruvida det finns...praktiska och betydligt mindre begränsande alternativ... Om det står klart att parterna kunde ha uppnått motsvarande effektivitetsvinster med medel som är betydligt mindre begränsande, kommer konkurrensmyndigheterna inte att fästa någon vikt vid parternas påstående om effektivitetsvinster. Vid denna bedömning kommer konkurrensmyndigheterna dock inte att efterforska ett teoretiskt mindre begränsande alternativ som inte är realistiskt De amerikanska riktlinjerna, avsnitt 3.1, 3.3 och 4.1. De amerikanska riktlinjerna, avsnitt 3.4, exempel 7. Se även Federal Trade Commissions invändning mot en patentpool mellan Summit Technology och VISX (FTC Dkt. No [23 februari 1999]), Agreement Containing Consent Order to Cease and Desist, och FTC:s analys till Aid Public Comment) och Department of Justices Business Review Letters angående patentpoolerna MPEG och DVD (Business Review Letters från Joel I. Klein till Garrad R. Beeney av den 26 juni 1997 och 16 december 1998). De amerikanska riktlinjerna, avsnitt

16 med hänsyn till parternas framtida affärssituation. Om begränsningen rimligen kan anses nödvändig kommer konkurrensmyndigheterna att väga de effektivitetsvinster som främjar konkurrensen mot de konkurrensbegränsande verkningarna för att avgöra vilken den sannolika nettoeffekten för konkurrensen skulle bli på varje relevant marknad 26. (52) Parter i ett licensavtal som var konkurrenter före innovationen anses inte vara konkurrenter längre när den licensierade tillverkningsprocessen eller den patenterade produkten fått ett sådant omfattande genomslag att det utan licensen inte skulle finnas någon konkurrens längre. Säkerhetszonen och tillämpningen av the rule of reason över tröskelvärdet för marknadsandelar på 20 % är därför särskilt relevanta för sådana licensavtal där den licensierade tillverkningsprocessen eller den patenterade produkten endast utgör en begränsad ekonomisk förbättring i förhållande till tillgänglig befintlig teknik eller icke patenterade produkter. I så fall, och om det finns ett horisontellt konkurrensförhållande mellan parterna utan licensavtalet, blir det aktuellt att mäta parternas kollektiva marknadsandel, att titta närmare på om begränsningarna är nödvändiga och att väga de positiva och negativa verkningarna mot varandra 27. (53) När man tillämpar tröskelvärdet för marknadsandelar på 20 % måste man avgöra om de negativa verkningarna av licensen endast uppkommer på produktmarknader eller om licensen även har verkningar på teknikmarknader eller för konkurrensen inom forskning och utveckling. I det förstnämnda fallet behöver marknadsandelarna bara fastställas på de relevanta produktmarknaderna. I det sistnämnda fallet måste även marknadsandelarna på de relevanta teknik- eller innovationsmarknaderna fastställas. Om det i ett sådant fall inte finns några tillgängliga uppgifter om marknadsandelar eller om uppgifterna inte ger en korrekt bild av den konkurrensmässiga betydelsen, kommer säkerhetszonen att fastställas genom att man undersöker hur många självständiga konkurrerande teknologier eller forskningsenheter som har de erforderliga specialiserade tillgångarna. Om begränsningen inte är uppenbart konkurrensbegränsande och det förutom avtalsparterna finns fyra eller fler konkurrerande teknologier eller forskningsenheter, faller avtalet inom säkerhetszonen. 3.4 En jämförelse (54) I den amerikanska metoden görs en tydlig åtskillnad mellan licensavtal som ingås mellan konkurrenter respektive avtal som ingås mellan icke konkurrenter och på grundval av denna åtskillnad dras konkurrenspolitiska slutsatser. Den amerikanska metoden förhåller sig mycket milt till begränsningar som rör utnyttjandet av själva den immateriella rättigheten när licensgivaren och licenstagaren inte är faktiska eller potentiella konkurrenter. I en sådan situation anses licensgivaren ha rätt att ålägga begränsningar som rör licenstagarens område, produktion, produktens användningsområde och under vissa omständigheter även prissättning för att försöka maximera sina intäkter från den immateriella rättigheten. Detta ligger i linje med USA:s mildare inställning till vertikala avtal mellan icke konkurrenter i allmänhet, förutom när det gäller fastställande av priser. Vertikal prisbindning är generellt en per sebegränsning enligt den amerikanska konkurrenslagstiftningen och enligt de amerikanska riktlinjerna gäller detta även om en licensgivare som innehar en immateriell rättighet för en produkt fastställer en licenstagares återförsäljningspris för den produkten, men riktlinjerna De amerikanska riktlinjerna, avsnitt 4.2. W. Tom, s