Texter (i direkt anslutning till föreläsningen) Länktips *** Verktygslådan

Transkript

1 Observera att vissa textuppgifter om fält nedan i första hand gäller fält för kulturell produktion (t.ex. det litterära fältet), och kan därför kan skilja sig något från ekonomins fält. Men grunddragen är förstås desamma. Texter (i direkt anslutning till föreläsningen) Bourdieu, Pierre Några egenskaper hos fälten, Kultur och kritik. Anföranden av Pierre Bourdieu. Daidalos, Göteborg. Broady, Donald Kapitalbegreppet som utbildningssociologiskt verktyg, Skeptronhäften / Skeptron Occasional Papers, Nr. 15, ILU, Uppsala Universitet. Galli, Raoul (2005), Rapport från varumärkenas produktionsfält, artikel presenterad vid ACSIS Nationell forskarkonferens för kulturstudier, Norrköping juni Länktips Broady, Donald (2 korr. uppl.). Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. Stockholm: HLS Förlag. Verktygslådan *** Kapital är enkelt sagt symboliska och materiella tillgångar. Bourdieu skiljer mellan olika arter av kapital: kulturellt kapital (kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den s.k. finkulturen, förmågor som i Frankrike förvärvas främst i elitskolor), socialt kapital (släktband, vänskapsförbindelser, kontakter med gamla skolkamrater, kåranda) och ekonomiskt kapital (materiella tillgångar samt kännedom om ekonomins spelregler), jämte många mer speciella kapitalarter såsom "utbildningskapital" (examina), "vetenskapligt kapital" (anseende i den lärda världen) eller "litterärt kapital". En tillgång vilken som helst fungerar som symboliskt kapital i de sammanhang där den tillerkännes värde. Låt säga en civilingenjörsexamen utgör ett utbildningskapital som är verksamt som symboliskt kapital inom näringslivets fält men inte inom litteraturens. Med habitus avses system av dispositioner som tillåter människor att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. En människas habitus grundlägges genom de vanor hon införlivar i familjen och skolan och fungerar sedan som ett seglivat och ofta omedvetet handlingsmönster. Habitus kan betraktas som förkroppsligat kapital. Strategier är individers, gruppers eller institutioners försök att värna värdet på sitt kapitalinnehav och att försvara eller förbättra sin position. Sådana försök är ofta mer eller mindre omedvetna. Bourdieu använder således termen

2 "strategi" liksom "intresse", "investering", "vinst" på annat sätt än i vardagsspråket eller i ekonomins vokabulär där man brukar avse medvetna föreställningar och överlagd kalkyl. Det sociala rummet är systemet av relationer mellan de positioner som intages av olika sociala grupper (klasser, klassfraktioner, yrkesgrupper). Bourdieus undersökningar av det sociala rummet motsvarar således det som inom andra forskningstraditioner kallas klassanalys eller studier av social stratifiering. Den dominerande klassen är detsamma som överklassen, vilken enligt Bourdieu består av två stora fraktioner, å ena sidan en "dominerande" ekonomisk fraktion där företagsledare spelar en framträdande roll och å andra sidan en "dominerad" kulturell fraktion vari ingår universitetslärare, konstnärer, författare. Tyvärr klingar ordet "härska" alltför värdeladdat i nutida svenska öron, annars kunde Bourdieus la classe dominante på god svenska översättas med "den härskande klassen" (domination är den gängse franska översättningen av den vänsterhegelianska traditionens Herrschaft). Fält kan, om vi söker en definition som är så generell som möjligt, definieras som ett system av relationer mellan positioner. Med socialt fält (även benämnt "kampfält" eller "konkurrensfält") avser Bourdieu ett föränderligt område i samhället där människor och institutioner strider om något de har gemensamt, t.ex. inom litteraturens fält om rätten att döma om litterär kvalitet. Varje autonomt fält har sin egen specifika art av kapital, och fältbegreppet är bl.a. ett verktyg för studiet av fördelningen av kapital. En typisk studie av det litterära fältet bygger på information om författares, kritikers eller förläggares innehav av både specifikt litterärt kapital (som ger dem anseende bland författare eller kritiker) och andra arter av kapital såsom kulturellt, socialt, ekonomiskt eller politiskt. Men ett fält kan även konstrueras på grundval av information om låt säga förlagens och tidskrifternas egenskaper. Det är då inte fråga om ett socialt fält utan ett fält av institutioner. Begreppet maktens fält använder Bourdieu för att fånga in hela systemet av relationer mellan samtliga kapitalarter av betydenhet, från konstnärligt kapital över juridiskt och politiskt till ekonomiskt. Bidragen till denna antologi handlar inte så mycket om läsarna eller publiken (som tillhör konsumtionsfältet) utan framför allt om produktionsfält, befolkade av författare, konstnärer, kritiker, förläggare, gallerister etc. De kallas produktionsfält eftersom det är här som verk, värden och trosföreställningar men även "producenter", dvs. författarna eller konstnärerna frambringas. Ett särskilt slag av produktionsfält är kulturella fält (en mer precis benämning är fälten för kulturell produktion), dvs. konst, litteratur, vetenskap och religion, vilka i sin tur kan inrymma subfält såsom teaterns fält, sociologins fält etc. För att ett område skall kunna analyseras som ett fält i Bourdieus mening krävs att det besitter en väl utvecklad autonomi, dvs. självständighet i förhållande till andra fält och till omvärlden i övrigt. [Ur D. Broady: "Inledning: en verktygslåda för studier av fält", Kulturens fält, red. D. Broady, Bokförlaget Daidalos, Göteborg 1998, pp Citatet hämtat från s ] ***

3 Tumregler till ledning för bedömning av graden av autonomi Att ett fält, låt säga det litterära fältet, är autonomt innebär att det bland annat besitter sin egen specifika art av kapital (det litterära kapitalet är det anseende som vissa genrer, verk, författare eller kritiker åtnjuter; detta kapital existerar även i förkroppsligat tillstånd, nämligen i form av en författares eller kritikers förmåga att handskas med litteraturens verkningsmedel och kännedom om tidigare och aktuella strider inom litteraturens fält). en grundstruktur definierad av dels en polaritet som ställer de mest erkända författarna och genrerna mot de ringaktade eller okända, dels en polaritet som ställer stora innehav av litterärt kapital mot små innehav. ett eget "rum av möjligheter", det vill säga ett utbud av t.ex. genrer och verkningsmedel som står till buds för författare vid en given tidpunkt (ett autonomt fält har en struktur som liknar strukturen hos detta rum av möjligheter; det finns med andra ord dels ett socialt fält där ställningarna intas av olika läger bland författarna, dels ett homologt rum av möjligheter som inrymmer de tillgängliga ställningstagandena och litterära genrerna och verkningsmedlen). en "omvänd ekonomi", varmed avses att deltagarna värderar det litterära kapitalet högt, blundar för verksamhetens materiella betingelser och nedvärderar försäljningssiffror och andra "världsliga" mått på framgång (denna omvända ekonomi är mest framträdande i den region av fältet där det specifika kapitalet väger tyngst, i det litterära fältet således den region där de renodlat litterära kvaliteterna är utslagsgivande). egna slag av inträdeskrav, insatser i spelet, vinster (belöningen består främst i att vinna erkännande och anseende som författare eller kritiker). egna trosföreställningar (som Bourdieu benämner doxa). ett eget slags drivkrafter, engagemang, hängivenhet, intresse (Bourdieus term är illusio) som sporrar deltagarna att göra sina insatser i spelet. egna inrättningar som hallstämplar verken och författarna (Bourdieus term är "konsekrationsinstanser", exempel är litteraturkritiken, de mest välrenommerade förlagen, litteraturhistorikerna, akademierna). en förmåga att till fältets egen logik översätta teman och diskussioner som importeras från omvärlden (såsom när sociala eller politiska frågor transformeras till frågor om litterär stil). samt att man inom fältet fäster vikt vid att skriva fältets egen historia. [Citerat från s i D. Broady: "Nätverk och fält", pp i Sociala nätverk och fält (red. Håkan Gunneriusson), Opuscula Historica Upsaliensia 28, Uppsala universitet, 2002.]

4 Bourdieus begrepp habitus Les conditionnements associés à une classe particulière de conditions d existence produisent des habitus, systèmes de dispositions durables et transposables, structures structurées prédisposées à fonctionner comme structures structurantes, c est-à-dire en tant que principes générateurs et organisateurs de pratiques et de représentations qui peuvent être objectivement adaptées à leur but sans supposer la visée consciente de fins et la maîtrice expresse des opérations nécessaires pour les atteindre, objectivement «regleées» et «régulières» sans être en rien le produit de l obéissance à des règles, et, étant tout cela, collectivement orchestrées sans être le produit de l action organisatrice d un chef d orchestre*. * Il faudrait pouvoir éviter complètement de parler des concepts pour eux-mêmes, et de s exposer ainsi à être à la fois schématique et formel. Comme tous les concepts dispositionnels, le concept d habitus, que l ensemble de ses usages historique prédispose à désigner un système de dispositions acquises, permanentes et génératrices, vaut peut-être avant tout par les faux problèmes et les fausses solutions qu il élimine, les questions qu il permet de mieux poser ou de résoudre, les difficultés proprement scientifiques qu il fait surgir. Pierre Bourdieu: Le sens pratique. Paris: Éd. de Minuit, 1980, p. 88 f. De med en särskild klass av existensbetingelser förenade betingningarna producerar habitus, system av varaktiga och överförbara dispositioner, strukturerade strukturer som är ägnade att fungera som strukturerande strukturer, det vill säga som strukturer som genererar och organiserar praktiker och representationer, vilka kan vara objektivt anpassade till sina mål utan att förutsätta någon medveten målinriktning, och utan att förmågan att bemästra de operationer som krävs för att nå dessa mål behöver vara artikulerad. Dessa system av dispositioner är objektivt reglerade och de är reguljära utan att alls vara resultatet av att man åtlyder regler. Allt detta gör att de är kollektivt orkestrerade utan att vara produkten av en orkesterdirigents organiserande handlande**. ** För att inte riskera att bli på en och samma gång schematisk och formalistisk, måste man helt undvika att tala om begrepp i sig. Begreppet habitus, som tack vare hur det använts genom historien är ägnat att beteckna ett system av förvärvade, varaktiga och genererande dispositioner, äger kanske, i likhet med alla dispositionsbegrepp, sitt främsta värde däri, att det undanröjer falska problem och falska lösningar, att det tillåter att frågorna formuleras bättre eller besvaras, att det ger upphov till egentliga vetenskapliga svårigheter. Övers. D. Broady. [Ur Läsestycken för samhällsvetare, i urval och översättning av Donald Broady, Rapporter från Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi nr 6, femte uppl., ILU, Uppsala universitet, okt 1998, s. 12]

5 Exempel på litteratur (ursprungligen en lista till forskarseminariet Hur brukbara är fälten: ett samtal om Pierre Bourdieus fältbegrepp, 11 april 2005, Socialantropologiska institutionen, SU) Bourdieu, Pierre, Jean-Claude Chamboredon & Jean-Claude Passeron The Craft of Sociology: Epistemological Preliminaries. Berlin: Walter de Gruyter & Co. (urspr. 1968) (Bl. a. om epistemologi, konstruktionism, relationism, reflexivitet) Bourdieu, Pierre Structuralism and Theory of Sociological Knowledge. Social Research Vol. 35(4), (Winter 1968), pp (Bl. a. om epistemologi, strukturalism, relationism) The specificity of the scientific field and the social conditions of the progress of reason. Social Science Information, Vol. XIV, No. 6, pp (En tidig analys av fältet för vetenskaplig produktion) The Logic of Practice. Stanford: Stanford University Press. (urspr. 1980) (Fältbegreppet sid ) Kultursociologiska texter: I urval av Donald Broady och Mikael Palme. Stockholm: Förlaget Salamander. (Finns också utgiven 1993 på Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag) (Bl. a. artikeln Modeskaparen och hans märke: Bidrag till en teori om magin (urspr. 1974) om fältet för modeskapande i Paris, i översättning av Thomas Gerholm et al. Artikeln Produktionen av tro om konstmarknaden (urspr. 1977)) The Political Ontology of Martin Heidegger. Cambridge: Polity Press. (urspr. 1988) (Om filosofins fält) Language & Symbolic Power. Cambridge: Polity Press. (Bl. a. om politikens fält; speciellt artikeln On Symbolic Power ) Kultur och kritik. Anföranden av Pierre Bourdieu. Göteborg: Daidalos. (urspr. 1984) (Bl. a. artikeln Några egenskaper hos fälten ) The Field of Cultural Production. Cambridge: Polity Press. (Om fältet för kulturell produktion; speciellt artikeln The Field of Cultural Production, or: The Economic World Reversed ) The State Nobility: Elite Schools in the Field of Power. Cambridge: Polity Press. (urspr. 1989) (Om staten och den högre utbildningens betydelse för rekryteringen yrkena inom vad Bourdieu kallar maktens fält) Konstens regler: Det litterära fältets uppkomst och struktur. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. (urspr. 1992) (Om Baudelaire och Flaubert m fl och det franska litterära (och konstnärliga) fältets genes och struktur mellan mitten och slutet av 1800-talet) Science of Science and Reflexivity. Cambridge: Polity Press. (urspr. 2001) (Om studiet av fältet för vetenskaplig produktion. Sista föreläsningsserien vid Collège du France) The Social Structures of the Economy. Cambridge: Polity Press. (urspr. 2002) (Om ekonomins fält) Bourdieu, Pierre & Loïc Wacquant An Invitation to Reflexive Sociology. Chicago: The University of Chicago Press. (Speciellt sidorna , The Logic of Fields ) Broady, Donald (2 korr. uppl.). Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieu och

6 den historiska epistemologin. Stockholm: HLS Förlag. (Speciellt kapitel III Nyckelbegreppen och kapitel V En epistemologi för samhällsvetenskapen ) Broady, Donald. (red.) Kulturens fält. En antologi redigerad av Donald Broady. Göteborg: Daidalos. (Nordiska forskare använder Bourdieus verktygslåda, bl.a. vår egen Helena Wulff) Nätverk och fält, pp i Sociala nätverk och fält (red. Håkan Gunneriusson), Opuscula Historica Upsaliensia 28, Uppsala universitet. (Intressant om skillnader mellan nätverk och fält, och om yrkeskårer mm) Broady, Donald & Mikael Palme Att undersöka ett socialt fält. Kommentar till Pierre Bourdieus och Monique de Saint Martins»Le Patronat». Stockholm: Forskningsgruppen för läroplansteori och kulturreproduktion, Högskolan för lärarutbildning, Stockholm. (Bl. a. studium av ekonomins sociala fält) Swartz, David Culture & Power: The Sociology of Pierre Bourdieu. Chicago: The University of Chicago Press. (Speciellt kapitel VI Fields of Struggle for Power ) Wacquant, Loïc Pierre Bourdieu: Artistic Field. I Michael Kelly (red.) Encyclopedia of Aesthetics. Oxford: Oxford Universtity Press. (Generellt om fält, artistfält, och maktens fält)