Klubben har under året tävlat i SM, vi har en egen tandempilot på gång, vi har gjort bra reklam och blivit fler medlemmar.

Transkript

1 Verksamhetberättelse ÖFSK 2012 Styrelsen Året 2012 var ett kämpigt år för Östersundsfallskärmsklubb. På grund av motorproblemet som uppkom 2011 så stod vi utan Kryss-Kalle under mer än halva året. Många timmar av klurande och oro över hur vi skulle göra med plan och hur vi skulle ha råd om vi valde att laga motorn. (mer om detta längre ner). Klubben har under året tävlat i SM, vi har en egen tandempilot på gång, vi har gjort bra reklam och blivit fler medlemmar. Styrelsen är nöjd med verksamhetsåret 2012 men hoppas på ännu fler elever och turkeys som fortsätter hoppa, tävling, glädje och publicitet under Styrelsen önskar att vi i år kan jobba hårdare med aktiviteter utanför själva hoppningen och stärka klubbgemenskapen. Sammanfattningsvis så blev året trots allt väldigt bra, många hopp gjordes med tanke på omständigheterna och jag tror jag kan tala för många att vi ser fram emot 2013! Hoppning Vi gjorde 769 hopp under året varav 43 tandem, bra jobbat med tanke på motoröversynen. Tävling Vi hade en deltagande på SM i Vårgårda, Lars Eklund som kom tvåa i speed skydiving. Ett lag tävlade även i 10-manna speedstar under ÖFSK:s namn, de kom också på andra plats. Utbildning Tanken var att genomföra 3 st nybörjarkurser under 2012 vilket vi lyckades med. I februari började 4 hoppare, i april 4 st och i juni 9 hoppare. A-licenser under 2012 uppnåddes av Tommy Nordin och Caroline Brandén. ÖFSK har genomfört en packkurs under 2012 med hjälp av Eric Marsh. Lars blev under 2012 färdig med Hoppmästarutbildningen. Mattias Dalin blev under 2012 färdig med hoppledarutbildningen. Uppvisning Finaldagen på Storsjöcupen lyckades vi sälja in en uppvisning som tyvärr regnade bort. Likaså regnade uppvisningen på Molandas Flygdag bort. Myggbugit genomfördes enligt rutin i början på augusti med ett godkänt resultat. Nästan 400 hopp genomfördes under veckan! Tomtehoppningen blev ej av på grund av dåligt väder men som vanligt var det massor med folk och tomtarna kom lite senare, i en Ford. Samarbetet med ICA Valla, Ica Kvantum, Ica Tegelplan, Musikanten, och Östersundstidningar fungerande klanderfritt.

2 Event/Aktivteter feb genomfördes safetyday och hoppstart. Den årliga Galan skedde på Plaza, middagen blev tacos. Årsfilmen hade premiär och massor av olika priser delades ut. Vi hade några av våra norska gästhoppare med på Galan vilket var kul. Sista april firades ute på klubben. Majbrasan tändes trots allt och det blev som vanligt ett trevligt firande. Vi fick en insats gjord under Storsjöcupen. Under hela den veckan ställde frivilliga från klubben upp för att jobba i köket på Fjällängsskolan. Detta var en bra och enkel aktivitet som inbringade en bra slant. Vi deltog i Jämtlands Gymnasiums inspirationsdag, stort intresse, kanske pga Felix Baumgartner! I december genomfördes enligt tradition Lillejulsauktion och vi fick in över kr under den kvällen! Fantastiskt! Tandemgruppen Under Myggbugit var Stefan Nilsson tandempilot samt även en helg i september. Antal tandem under året blev 43 st. Riggar lånades från Marc Hess(SF) och Jhonny Åhman (SF). Vi påbörjade samarbetet med Håkan Schwartz som vi hoppas på ska bli vår nya tandempilot. Materiel ÖFSK fick nys om en reservskärm från Lennart Vestbom men på grund av leveransproblem har vi den inte i vår ägo. Arbetet med att försöka utöka våra elevutrustningar fortsätter då vi under 2013 planerar att ha många elever. Anläggning Anläggningarna är i ständigt behov av översyn och underhåll. Det som gjorts och kunnat utföras under året relaterat till ekonomin är följande; ÖSIS hade som vanligt sin årliga kick-off, mycket trevlig tillställning där vi ställde upp som lekledare i deras teambuilding-övningar. Den västra sovbaracken har sålts. Pyssel- och städdag har utfördes under våren. Höstens städning skedde tåvå olika dagar En luftsolfångare har börjat konstrueras, to be continued Och som vanligt och som traditionen bjuder, gårdshäcken har klippts, dock inte preussiskt rakt detta år. Markan Syftet med markan är att hopparna inte ska behöva vara hungriga, man gör inga bra hopp på tom mage. Roj Pénaber hade rollen som markachef, men avgick i samband med att hans restaurangverksamhet satte fart. Resultatet för 2012 slutade på kr vilket är en ökning med ca 40 % mot Toppen!

3 Miljö Under slutet av året införskaffades en kompost samtidigt som vi sa upp den kommunala, komposten placerades bakom vårt förråd. Inga bullerklagomål har kommit in under året. Granndagen som vi planerat under flera år blev än en gång uppskjuten delvis på grund av att vi inte visste hur klubben skulle fortsätta arbeta i och med motorbytet. Arbetet med att isolera klubbstugan påbörjades och vi väntar med spänning på att se om det blir någon förändring. Flyg Under 2012 flög (tid i luften) vi 77.10minuter med SE-IXK och minuter med LFK:s SE-FXB. Höger hjul på SE-IXK har fått renoverad broms och SE-IXK har servats enligt rutin. De som har flugit SE-IXK är: Pilot Tid i luften -20 Fröjd Markus 33:20-29 Theland Tobias 16: Karlsson Patrik 15:15-15 Östman Tomas 9:20-12 Svensson Ulf 1:45-27 Roos Henrik 1:15 Motorbytet Klockan 2 på natten 12 juli 2012 startade vår Cessna 206 SE-IXK igen efter att ha stått på marken sedan 17 september 2011, dagen då vi fick nödhoppa. Det var inget allvarligt, bara motorn som misstände några sekunder. Dock tillräckligt för att nackhåren ska resa sig och väcka minnen från 2004 till liv. Eftersom vi var rakt ovanför fältet på 1500 meters höjd så valde jag och Roj att kliva av. Svante satt kvar med sin tandempassagerare. Motorproblemen kan ha berott på dåliga kolvringar, ventiler eller liknande, det är oklart. Kompressionstestet visade noll kompression på en cylinder och usel kompression på övriga fem. Vi valde att inte lägga ner en massa pengar på felsökning eftersom det bara var 100 timmar gångtid kvar på motorn. Att bekosta en eventuellt mycket dyr renovering på en motor med så få timmar kvar skulle vara att kasta pengarna till Storsjöodjuret. Efter motorhaveriet i september satte vi oss ner och pratade om vad vi skulle ta oss till. Noll kronor på kontot och en kärra som helt plötsligt tappade en halv miljon i värde. Rent hypotetiskt alltså. Egentligen kanske en Cessna 206 med kolvmotor är värd noll kronor. Om ingen vill köpa en sak, vad är saken då värd? I och för sig fick vi ett bud av en seriös spekulant, ett bud som dock var väldigt lågt. Men det var i alla fall ett bud och det var seriöst. Så man kan väl säga att det budet satte värdet, ett värde som inte räckte långt. Vi annonserade ut kärran som den stod, alltså med motorproblemen på köpet. Ett par utländska aktörer visade också intresse, men efteråt har jag fått höra att man inte får exportera en kärra som har mindre än 600 timmar gångtid kvar. Jag vet inte om det är sant, men om det är sanna fakta så hade vi nog egentligen noll spekulanter. Så kändes det i alla fall, eftersom vi inte kunde acceptera det enda bud vi fick. Om vi hade lyckats sälja vår SE-IXK ( Krysskalle ) så var första tanken att köpa en dieselkonverterad

4 Cessna 182 som var till salu nere i Holland, prislappen var ca 1,5 MSEK och den var konverterad för fallskärmshoppning. Dieselkonverterade plan kan flygas på JET A1-bränsle precis som tex vanliga passagerarplan, det kostar hälften så mycket som den bensin (100LL) som vår kärra behöver. 1,5 miljon kronor var inte så dyrt tyckte vi, och med underbara driftkostnader och prestanda för att ta oss ända upp till 4000 m. Den såldes dessvärre, men det spelade egentligen ingen roll för vi hade aldrig fått låna de pengarna av någon. Det visste vi inte då men det skulle snart visa sig. Kontentan hade alltså blivit att om vi hade lyckats sälja SE-IXK så hade vi stått helt utan kärra. Vi skulle ju inte haft råd att köpa något annat eftersom vi bara fick ett endaste pyttebud för Krysskalle, och lån var inte att tänka på skulle det visa sig. Eftersom vi inte hittade någon köpare så bestämde vi oss istället för att köpa en översedd (renoverad motor av samma typ) motor. När man köper en översedd så skickar man in gamla motorn som pant. Leverantören använder sedan gamla motorn till nästa köpare. På så sätt slipper man vänta på att den egna motorn ska renoveras, vilket kan ta lång tid. Nu stötte vi också på rejäla problem. Continental, som gör motorerna, meddelade att någon översedd motor av vår modell inte fanns men att vi kunde få köpa en helt ny med hyfsat snabb leverans. Det skulle bli dyrare såklart, men vi hade ju inget val så vi satte igång att försöka få ett lån. Kalkyler gjordes och visades upp för flera banker, så här skulle vi ha råd och så här skulle verksamheten se ut. Jag kan erkänna att det var glädjekalkyler i viss mån, inte osannolika dock. Eftersom vi redan hade ett lån på fastigheten (en annan långtråkig story om höga räntor för ideella föreningar, flygplansinteckningar, borgenärer, säkerheter upp över öronen och att banken satte sig på tvären) så ville vi lösa det lånet och skaffa ett nytt. Banken sa nej, alla andra banker sa nej och till slut sade flygplansfinansbolagen också nej, om vi inte amorterade massor på tvärkort tid. Nej nej nej ekade kören. Inte på något sätt lyckades vi låna pengar. Och bidrag var inte att tänka på. Vi har väldigt få ungdomar i klubben så arvsfonden, kommunala bidrag, LOKstöd och liknande är inte att fundera på. Vad fan skulle vi ta oss till? Ska klubben behöva lägga ner? Någonstans i röran var vi inne på att köpa ett annat flygplan, SE-FXB (en mindre Cessna av modell 182) från Linköpings Fallskärmsklubb, och låta vår kärra vara stående tills vi hittade en köpare eller tills vi hade råd att laga den. Det var flera saker som skulle klaffa exakt samtidigt. Eftersom vi inte fick något lån så behövde vi en köpare på SE-IXK samtidigt som ingen annan skulle hinna köpa SE-FXB före oss. Det här var ungefär samtidigt som vi fick det låga budet. Vi förberedde oss på att börja förhandla upp priset på vår kärra och samtidigt pruta på Linköpingskärran. Telefonerna gick varma, vad kunde vi acceptera för pris på Krysskalle? Hur mycket pengar har vi? Detta var stressiga dagar. Ganska snart insåg vi att detta inte skulle gå i lås. Eftertänksamt tänker jag att det kanske det var bra för oss att det inte blev av. Inget ont om LFK:s 182:a, den är fin. Men Krysskalle har plats för två hoppare mer (och nu har den 1700 gångtimmar på kontot). Vi fick faktiskt hyra SE-FXB några veckor och det var sjukt najs att få hoppa! Vi är oerhört tacksamma! Med en blandning av uppgivenhet och hoppfullhet tittade vi närmare på den havererade motorn, mitt i vintern. Kanske den inte var i så dåligt skick ändå? Kanske det inte skulle bli så dyrt att laga den? Vi kollade runt vad det skulle kosta att byta cylindrar och hoppades att det kanske skulle gå att få ett litet lån på kanske SEK så att vi kunde börja hoppa igen. Men domen var hård, motorn såg verkligen inte bra ut inuti. Vi hade vår årliga fest när våren började närma sig. En fd hoppare var där och han blev överraskad av uppgivenheten och den dåliga stämningen. De ekonomiska problemen och motortjafset låg som ett

5 tjockt vått täcke över hela klubben. Varför fixade inte styrelsen flygplanet? Klubben går i konkurs snart. Skit, skit och skit. Ex-hopparen skrev ett brev till styrelsen och berättade vad han hade hört och känt. Han var besviken och tyckte att någonting måste göras. Som ordförande blev jag ledsen och arg. Det kändes som ett påhopp efter allt slit. Samtidigt visste jag ju hur alla kände och hur svårt det hade varit att hålla alla informerade och att hålla gott mod. Jag ringde upp ex-hopparen och vi pratade rätt länge. Han hade en massa idéer och förslag som vi pratade om. Vi bestämde oss för att ha ett stort möte där vi skulle lägga upp en långsiktig plan för framtiden. PR-dagar, uppvisningar, idéellt arbete och framförallt ett ökat medlemsantal skulle prioriteras! Här någonstans, i slutet på röran och alla motgångar, så undrade någon om man inte kunde göra en översyn på den befintliga motorn hos den där firman i Norge. Någon hade hört något om någon Oddvar utanför Oslo. Det började undersökas och visst var det så. Vi började jaga in offerter, kolla kostnader, arbete, leveranstider osv. Hjulen var i rullning igen! Två medlemmar i klubben ställde upp med lån och så hade vi helt plötsligt skickat motorn till Norge på översyn och det började kännas hoppfullt igen. Varför ingen berättade tidigare om Oddvar på Aircraft Engineering i Rakkestad, det är för mig en gåta. Om någon får motorproblem eller slut på gångtimmar så kommer jag att berätta om Oddvar, det lovar jag. Teknikerna jobbade dag och natt med att installera den översedda motorn och det dök hela tiden dykt upp "farthinder". Leverans av fel reglage, nya cylindrarna tog i en plåt som fick modifieras, avsaknad av instrument för injustering av insprutningen med mera, med mera. Det näst sista som satte huvudbry var att motorn inte ville gå riktigt rent utan stannade hela tiden, vilket visade sig bero på en "gummitutt" som satt som tillfälligt skydd på en avluftning (eller nåt... tekniskt mumbojumbo). Det allra sista, som gjorde att vi missade en helgs hoppning, var en liten silkestråd som tätar ett lock till oljepumpen. Tråden låg lite snett så motorn läckte olja. Oddvar och son åkte bil hela natten från Rakkestad till Optand för att felsöka och åtgärda. Natten mellan onsdag-torsdag juli så fick vi alltså starta kärran igen! Skuldbördan har ökat en aning, men tack vare den här "krisen" så har klubben ökat farten och vi har blivit fler och starkare. Vi har just nu ett stort antal elever som står och stampar och vill hoppa, två är redan klara och vi har några intresseanmälningar till februarikursen 2013! Som grädde på moset så går motorn riktigt bra vilket piloterna gillar och dessutom är bra för ekonomin. Kortare lift-tider spar både tid och pengar! Alla inblandade ska veta hur tacksamma vi är för att ni har ställt upp. Varje liten sak har stor betydelse! Idéellt arbete är en grundbult i föreningslivet! Efter stillaståendet så hade bromsarna slutat fungera, o-ringarna i bromsoken hade torkat. Därför fick kärran spännas fast i ett träd vid provkörningen.