Oberá 6 juni I den röda jorden, bland främmande växter var vi en del av mormor och morfar Albrechtsens - paradoxalt nog levande - historia.

Transkript

1 Oberá 6 juni 2005 Den 6 juni år 2005 besökte Maria Pettersson och Anna Ardin svenskbyn i Oberá i norra Argentina, för att delta i svenskättlingarnas årliga firande av Sveriges nationaldag. Vi besökte Samfundets Chacra och Parque Svea i samhället Villa Svea utanför Oberá, syster Sigrids museum, immigrantmuseet samt svenska konsulatet och dess medarbetare. De gjorde ett längre besök vid skolan Instituto Carlos Linneo, träffade elever från förskola till gymnasium och intervjuade en av de båda lärare som undervisar i svenska. De intervjuade också 6 av de 17 "svenskar" i Oberá som uppbär bidrag från Sverige. I den röda jorden, bland främmande växter var vi en del av mormor och morfar Albrechtsens - paradoxalt nog levande - historia. 1

2 Tre viktiga män i den Svenska kolonin. Konsul Andersson, Pastor Kurz och kungen. Konfirmanderna på andra sidan rummet. Svenska kyrkans församlingslokal. 2

3 Skandinaviska, nordiska eller svenska föreningen, det har varierat. Här är iallafall Maria och el Nene, som han gärna kallas, Sveriges honorärkonsul i Oberá. Leonardo Andersson. Platsen är Parque Svea i samhället Villa Svea som hyste den allra första koloni svenskar som kom hit I byggnaden hålls viktiga fester som midsommar och bröllop. "Alla är välkomna" menar konsuln, det är en park med allemansrätt! 3

4 På vägen ut ur parken ser vi dess andra, mindre gästvänliga ansikte. Privat egendom, förbjudet att komma in, står det, när grindarna stängs. "Alla" är ett väldigt flytande begrepp ibland. Vad det har att göra med fick vi inget svar på. Gräsmattor förstörs lätt av fotbollsspel, är det det skyltarna betyder? Eller endast rätt sorts blod, tack. För att höra ihop behöver vissa stängas ute. 4

5 Eskil Holmgren är 92 år och bor långt bort från Oberá, men har kommit till fikat för att fira nationaldagen, tillsammans med sin son, som han sedan ett par år tillbaka bor tillsammans med. - Det är bra att bo där, säger Eskil på flytande svenska. - Jag vill fortsätta arbeta och hos sonen min får jag arbeta som jag vill. Ibland klyver jag ved och ibland är jag ute med hackan. Tidigare bodde han ensam på landet, men sedan han flera gånger haft inbrott och blivit rånad blev situationen ohållbar. - De försökte slå ihjäl honom, säger sonen och berättar att Eskil blödde näsblod i tre dygn efter händelsen. Idag verkar han dock trivas och må bra, även om han ibland hör lite illa. Maria bär på bilden den s k Silviadräkten och Eskil har en lite mer modest patriotisk symbol det band som delades ut till alla besökare på fikat. 5

6 Monumentet restes vid 100-årsjubileet av den första svenska immigrationen. Konstverket föreställer den vilda indianen, som personifierar skogen och det otämjda, och svensken, med sitt välkammade vågiga hår, som står för ordningen. Även kvinnor kom från Sverige till Oberá vid förra sekelskiftet. Och antagligen kammar sig även ursprungsbefolkningen, även om detta är den enda representanten vi mötte i Oberá. 6

7 På Instituto Carlos Linneo målar barnen i förskolan med fingerfärg! Kreativitet är viktigt för skolans speciella pedagogik. Förutom Jesus är även Argentina och Sverige viktiga i den här kyrkan. 7

8 Sigrid och Agda Olsson har släkt från Öland! Agda arbetar volontärt med att betala ut de varaktiga ekonomiska bistånden. Trots att hon själv aldrig skulle ta emot något sådant bistånd. Hon menar att hon aldrig gjort något för Sverige, utan att det är Argentinas system och inget annat som skall ansvara för henne. Sigrids son bor i Rinkeby! 8

9 Oberás snyggaste tjej. Den nordiska skönhetsdrottningen, med rötter i Danmark och Paraguay, vid en uppvisning på Sveriges nationaldag. 9

10 Den röda jordens gröna guld mate. Många av de svenskar som lyckades bygga upp ett välstånd i Oberá gjorde det tack vare mate. Det både växer, smakar och betalar bra. Församlingslokalens ena vägg ägnas åt nyckelpersoner i församlingen genom åren. 10

11 Vid en plats med utsikt över djupa, vilda, skogar. Inte helt olika den svenska urskogen. Samma utkiksplats, där även den spegelblanka floden och de bördiga betesmarkerna skymtar fram. Mellan Maria och Anna sitter Noemí Andersson. 11

12 Joselin Eriksson och Ingrid Kurz. Kompisar och enligt egen uppgift argentinskor med argentinska kläder, därmed basta. De presenteras för oss som svenskan Ingrid och hennes lilla kompis. Ingrid har varit modell med folkdräkt på immigrantfesten! Först nästa dag förstår vi att båda har precis lika mycket, eller lite, "svenskt blod". 12

13 Sylvia och Karin Linéll i sitt hem utanför Oberá. Karin har tagit på sig rollen att vara svensklärare och de båda vill väldigt gärna någon gång kunna åka Sverige. - Åh, ja, Luleå, det skulle vi verkligen vilja se. Men det går inte när man är lite fattig, menar Sylvia. De har en bit mark som de försöker sälja för att kunna åka. - Men nu vet jag ju inte hur mycket jag behöver gastera för den här sjukdomen. 13

14 Maria Leker med Joselin och Ingrid. Rubina Rundqvist de Fuglistaler har glömt det mesta av den svenska hon pratade som liten, men när hon försöker lite grand så kommer det åter ganska fort. Hon bor bakom dotterns hus som syns i bakgrunden. 14

15 Utan Lucia Holmgren skulle kolonin inte ha mycket mat på sina fester och uthyrningar. Lucia är den ständiga köksvolontären och en viktig länk i både Nordiska samfundet och Svenskcirkeln! Anna och Lucia. 15

16 Axel Hildebrand Linell och "hans lilla creolska", för att citera konsuln. 16

17 Stina Ulfsjöös man Axel Sand, i sin fantastiska verkstad. Stina och Axels trädgård är en djungel, med hundra orkideer och vildvuxna apelsinträd. 17

18 Vi föds, vi lever och vi dör, brukar min mormor säga. Anna Ardin