Okhaldhunga Times juli 2012

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Okhaldhunga Times juli 2012"

Kristina Fransson
för 7 år sedan
Visningar:

1 Okhaldhunga Times juli 2012 Kära läsare av OT! Nej, monsunen var inte här när vi skrev senaste numret, men nu är den det - med eftertryck! Flodfåran nere i dalen där det för ett par veckor sedan strömmade en knappt 2 dm bred rännil har nu, till våra barns stora glädje, fyllts med dundrande, skummande, smutsbrunt och sandblandat vatten som blixtsnabbt slukar blad, pinnar och annat vi försöker tillverka båtar av för att se deras färd nerför strömmen. Det finns annat som är mindre inspirerande med monsunen men det tror jag vi ska lämna till nästa nummer. Överlämningscermoni Hälsoarbetare Okhaldhunga sjukhus bedriver inte bara ett viktigt arbete i form av patientbehandling inne på sjukhuset. Public community health är ett stort och viktigt arbete. I vårt disktrikt väljs det varje år ut 2-3 mindre byar som efter noggrann förundersökning blir inkluderade i vårt Public health program. Det sträcker sig över 4 år och innebär bland annat utbildning av lokala krafter i familjeplanering, hygien, förlossning, näringslära mm. Förebyggande hälsoarbete där framför allt kvinnorna blir utbildade, är en av de bästa och ekonomiskt mest effektiva sätten att bedriva hälsoarbete på. Efter fyra år överlämnas arbetet till de lokalt styrande och frivilliga. Förra månaden var det tre sådana överlämningar. De var högtidliga med tacktal och lyckönskningar. De frivilligt arbetande lokala kvinnorna som ni ser på bilden ovan får en Sari som används som den lokala hälsoarbetaruniformen.

2 Rabin är en klurig liten kille. Han har varit här på sjukhuset vid ett par tillfällen förut, med framför allt väldigt lågt blodvärde. Man har tagit benmärgsbiopsi på honom som inte visar tecknen till cancer och han har fått blodtransfusioner. Han är undernärd, har blod i avföringen och är allmänt missnöjd. Det är ju svårt att vara så mycket mer specifik än så när man är bara tre år gammal. Nu har han varit på sjukhuset i dryga två månader. Han har fått behandlig för sitt låga blodvärde igen, med transfusioner och med cortison. En abscess i levern behandlades med antibiotika. Rabin och hans mamma Han har varit flera vändor ner till näringscentrat när vi tyckt att det börjat vända för honom, men snart kommit tillbaka upp till sjukhuset med nya febertoppar eller andra symtom. Hans mamma har varit oerhört tålmodig och vill verkligen göra allt hon kan för att pojken ska bli frisk. Nu har han blivit satt på en ny kur med cortison, allmäntillståndet har blivit bättre igen och nu har de till slut gått hem efter så lång tid på sjukhuset. Det är frustrerande att inte veta vad det egentligen är som är fel på en del av våra patienter och att det i en hel del fall bara blir symtomlindring vi kan ge. En annan tålmodig mamma som vi skrev om i förra OT var den här. Hennes barn låg då i kuvös efter en utdragen och svår förlossning som slutade i en lång transport till vårt sjukhus och kejsarsnitt här. Han hade kramper och var väldigt stilla och passiv under en lång tid men till slut, efter flera veckors långsam tillmatning på slang genom näsan kunde han komma igång med att äta själv från mammas bröst och även de har nu gått hem. Med en sådan start i livet vet vi ju inte hur det kommer att gå för honom och i hans utveckling framöver, men vi har i alla fall blivit starkt överbevisade om att han kommit till just de rätta föräldrarna om han skulle behöva mer stöd än de flesta barn framöver. Fattiga föräldrar med ett starkt engagemang för sitt eget barn men också för medpatienter gör väldigt starkt intryck på oss. Tidigare kuvösbebis

3 Stelkramp Våra två stelkrampspatienter som vi skrev om i förra numret var under en period riktigt illa där ann. Vi var tveksamma till att de skulle klara sig igenom episoder av täta kramper, aspirationspneumoni och fula sårinfektioner men till slut så har även dessa blivit utskrivna, betydligt försvagade jämfört med innan de blev sjuka, men med gott hopp om att kunna bli helt återställda. Vi vill passa på att säga tack till alla er som gjort det möjligt för dem att tillfriskna, inte bara genom era böner utan också genom stöd till den sociala stöttefonden som gjorde det möjligt för dem att stanna på sjukhuset så länge som de behövde. Om de hade kommit till ett annat sjukhus, utan en sådan fond, hade de med stor säkerhet inte kunnat få den behandling de behövde eftersom familjerna i stort var helt utan ekonomiska tillgångar. Nöjd doktor med tillfrisknande tetanuspatienter Kycklingar! För dem som följt med den yngre Böhlerfamiljens äventyr under de åtta månader de tillbringade i Okhaldhunga var hönor, tuppar och kycklingar ett ganska centralt tema. Så har det blivit även för oss. Vi fick ärva hönsgård, en unghöna och en ungtupp som båda hade fötts i julas. För ca en månad sedan började hönan lägga sina första ägg och för två dagar sedan kläcktes äggen - två av sju innehöll livskraftiga kycklingar och de är väldigt gulliga och nyfikna nu. Våra barn är engagerade var och en på sitt sätt för fjäderfänas väl och ve - Elona avslutar numera sina luncher (som alltid består av Dalbat=ris, linser och grönsaker) medan det fortfarande finns mat kvar att ge till ka-ka-ka-ka-ka, som hon kallar dem. Samuel ser till att tuppen håller formen och inte lägger på sig för mycket genom att då och då jaga honom över gårdsplanen utanför huset samt stänger dörren om dem på kvällarna så att rävarna inte ska komma och ta dem. Han har också gett dem passande namn - sol och sylt - för "solen är ju gul och här är sylten svart (mullbär från trädgården)".

4 Sylt och smör På tork Av och till lyser solen även under monsunen och vid ett sådant tillfälle kunde vi fånga den här pojken på bild där han låg med sitt helbensgips på tork i solen efter att ha ådragit sig en underbensfraktur. Paraply används här lika mycket till sol- som till regnskydd. Helbensgips på tork

5 Samuel och Elona har funnit sig väl till rätta här i Okhaldhunga. De trivs gott med Shristi som ser efter dem på förmiddagarna medan vi båda är på sjukhuset och åtminstone för Elona har det dykt upp ett par små kamrater som hon leker med på dagarna. För Samuel som nu är 4,5 och en ivrigt kommunicerande individ är det lite mer komplicerat med kompisrelationer, både beroende på att det inte finns några barn i hans ålder i närheten och att han är mer beroende av språket när han leker än de små barnen är. Han hade under våra fyra månader i Tansen just börjat knäcka en del koder i engelskan och han försöker fortsätta med det här men det är inte mycket lönt när inga andra barn pratar engelska. Några gånger i veckan är det ett gäng med barn som kommer ner på planen utanför huset och uttalat fysiska lekar som fotboll, löpning runt huset och såpbubbleblåsning går ju som väl är bra utan språk också och de andra barnen är måna om att han ska vara med, vilket vi ju är glada för. Semanti, Elona och Samuel

6 Sedan en dryg vecka är vi nu de enda nordborna, ja de enda utlänningarna, här i trakterna. Det kändes väldigt tomt när Dorothea och Magne i ösregn drog iväg mot Kathmandu för vidare resa hem till Norge för sommarledighet. De har varit ett härligt "extra-besteföräldrarpar" till våra barn och det har varit en skön social och språklig lättnad för oss att ha dem här och vi ser redan fram emot att få en vecka med dem här i slutet av augusti innan vi åker tillbaka till Sverige igen. Magne och Elona Vi är tacksamma för de förböner vi fått under vår tid här ute och för de välsignelser vi fått i form av god hälsa, bra hjälp med barnen och duktiga läkarkollegor. Be gärna vidare för sommaren och de utmaningar som kan tänkas möta oss där. Varma hälsningar Lars Even, Amanda, Samuel och Elona

Relevanta dokument

Okhaldhunga Times juni 2012

Okhaldhunga Times juni 2012 Kära gamla och nya läsare av Okhaldhunga Times! Det är med glädje och tillförsikt vi ånyo tar över redaktörskapet för denna anrika tidskrift. För er som läst OT under flera