Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering

Transkript

1 Förenta nationerna Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering Distr.: allmän 23 september 2013 Original: engelska 1 Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering Sammanfattande kommentarer avseende Sveriges gemensamma 19:e till 21:a periodiska rapport, antagna av kommittén vid dess 83:e möte (12 30 augusti 2013) 1. Kommittén behandlade Sveriges 19:e till 21:a periodiska rapport (CERD/C/SWE/19-21), som lämnades in i ett och samma dokument, vid sitt 2251:a och 2252:a möte (CERD/CSR.2251 och 2252) som ägde rum den 22 och 23 augusti Vid sitt 2261:a möte (CERD/C/SR.2261), som ägde rum den 29 augusti 2013, antogs följande sammanfattande kommentarer. A. Inledning 2. Kommittén välkomnar konventionsstatens gemensamma 19:e till 21:a periodiska rapport som har utarbetats i enlighet med kommitténs riktlinjer för rapportering och som tar upp kommitténs tidigare sammanfattande kommentarer. Kommittén uppskattar att konventionsstaten är punktlig och lämnar in sina periodiska rapporter regelbundet. 3. Kommittén tackar konventionsstatens stora delegation för den muntliga presentationen och för svaren på kommitténs frågor och kommentarer och den möjlighet som därmed gavs till en konstruktiv och fortsatt dialog. B. Positiva aspekter 4. Kommittén uppskattar den utveckling som har skett på lagstiftningsområdet och inom politiken i fråga om avskaffande av rasdiskriminering, t.ex.: a) Ikraftträdandet av den nya diskrimineringslagen (2008:567) den 1 januari 2009, som förbjuder diskriminering som har samband med bl.a. etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning och som erbjuder skydd mot rasdiskriminering. b) Inrättandet av Diskrimineringsombudsmannen (2008:568) 2 den 1 januari 2009, som har till uppgift att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs och att verka för lika rättigheter, bl.a. genom att utreda anmälningar om diskriminering och företräda klaganden i förhandlingar eller domstolar. 1 Översättning till svenska. Vid eventuella tveksamheter gäller det engelska originalet; CERD/C/SWE/CO/ Numret hänvisar till lagen om diskrimineringsombudsmannen GE.13-

2 c) Antagandet av lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare som trädde i kraft 2010 och den efterföljande integrationspolitiken, med målet att förbättra nyanlända migranters tillträde till arbetsmarknaden, att främja en mer effektiv språkinlärning, att förbättra skolresultaten och att skapa ett samhälle där alla känner sig delaktiga. d) Antagandet av lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk som innehåller bestämmelser om åtgärder för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och att förbättra tillgången till modersmålsundervisning. e) Antagandet av den nya skollagen (2010:800) som trädde i kraft den 1 juli 2011 och som föreskriver rätten till modersmålsundervisning i minoritetsspråken. f) Ändringen i grundlagen (art. 2) som bekräftar samernas ställning som ett folk och som ger rätt till självbestämmande. g) Antagandet 2012 av strategin för romsk inkludering med det övergripande målet att romer ska ha likvärdiga möjligheter i livet, inklusive större delaktighet i samhällslivet. h) Antagandet 2011 av den nationella handlingsplanen för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism , som syftar till att motverka extremism bl.a. genom att fördela medel till verksamheter som arbetar med att förebygga att personer ansluter sig till våldsbejakande extremistmiljöer eller som underlättar för personer som vill lämna sådana miljöer. 5. Kommittén välkomnar att Sverige, under den period som kommittén har att ta ställning till, ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll den 15 december C. Kritik och rekommendationer Diskrimineringslagen och dess tillämpning 6. Kommittén välkomnar att skyddet mot etnisk diskriminering i grundlagen och i diskrimineringslagen omfattar både svenska medborgare och andra personer som befinner sig i landet. Kommittén konstaterar emellertid att ordet "ras" har tagits bort i den nya diskrimineringslagen och i regeringsformen, vilket kan leda till svårigheter att bedöma och behandla anmälningar om rasdiskriminering, och därmed förhindras möjligheten till rättslig prövning för offren (art. 1. 1, 2. 1 d och 7). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten tillämpar förbudet mot diskriminering i samband med bl.a. etnisk tillhörighet i grundlagen och i diskrimineringslagen genom att säkerställa att den nya utformningen av diskrimineringsförbudet, som endast indirekt omfattar föreställningar om ras genom uttrycket "annat liknande förhållande", är förenlig med konventionen och inte försvagar skyddet för offer för rasdiskriminering. Konventionsstaten uppmanas också att sprida relevant information till allmänheten, särskilt till minoriteter, och informera om vad diskriminering är och vilka rättsliga medel som står till buds för dem som utsätts för rasdiskriminering. Relevant statistik 7. Kommittén uppskattar att Sverige har lämnat in utförlig statistik om medborgarskap, födelseland och modersmålsundervisning osv. och konstaterar att konventionsstaten inte för officiell statistik över etniskt ursprung, hudfärg eller andra tecken på mångfald, vilket kommittén tidigare har begärt (art. 2). 2

3 Kommittén påminner om de ändrade riktlinjerna för rapportering (CERD/C/2007/1, punkterna 10 och 12) och rekommenderar att konventionsstaten breddar datainsamlingen och använder olika indikatorer på etnisk mångfald på grundval av anonymitet och hur personer och grupper själva identifierar sig, för att ta fram lämpligt empiriskt underlag till strategier för att förbättra allas lika åtnjutande av rättigheterna i konventionen och underlätta övervakningen av detta. I detta avseende rekommenderar kommittén att konventionsstaten söker vägledning i Diskrimineringsombudsmannens studie om metoder för undersökning av befolkningens sammansättning av relevans för diskrimineringsgrunderna och levnadsförhållanden för alla delar av samhället, inklusive invandrare, utrikesfödda och medlemmar av urfolks- och minoritetsgrupper, särskilt i fråga om sysselsättning, boende, utbildning och hälsa. Särskilda åtgärder 8. Kommittén konstaterar att konventionsstaten har vidtagit åtgärder för att underlätta, bl.a., nyanlända invandrares möjligheter på arbetsmarknaden och utbildning och lika möjligheter för medlemmar av nationella minoriteter, men är oroad över konventionsstatens hållning att "särskilda åtgärder är kontroversiellt och definieras inte i svensk lag" och att det inte finns en vedertagen definition av begreppet särskilda åtgärder (CERD/C/SWE/19-21, punkt 62). Kommittén påminner om sina tidigare sammanfattande kommentarer (CERD/C/SWE/CO/18) och om sin allmänna rekommendation nr 32 (2009) om innebörden och omfattningen av de särskilda åtgärderna (artiklarna 1.4 och 2.2). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten ändrar sin lagstiftning (diskrimineringslagen och andra författningar) i enlighet med artikel 1.4 i konventionen för att möjliggöra särskilda åtgärder för att främja lika möjligheter, komma till rätta med strukturell diskriminering och förbättra strategier mot den bristande jämlikhet och diskriminering som invandrare, utrikesfödda, urfolk och minoritetsgrupper, inklusive afrosvenskar och muslimer, utsätts för. Sådana särskilda åtgärder kan ske i olika former beroende på syftet med dem. Diskrimineringsombudsmannen 9. Kommittén välkomnar inrättandet av Diskrimineringsombudsmannen den 1 januari 2009 i samband med att de fyra olika ombudsmännen för diskriminering slogs samman, men är oroad över avsaknaden av ett brett mandat för ombudsmannen som sträcker sig längre än diskrimineringslagen, vilken t.ex. inte omfattar skydd mot kränkningar utförda av privatpersoner eller offentliga tjänstemän, Diskrimineringsombudsmannens redovisningsskyldighet gentemot regeringen och dess begränsade oberoende till följd av utnämnings- och uppsägningsförfarandet. Kommittén är även oroad över det mycket låga antalet konstaterade fall av diskriminering, trots den rapporterade utbredningen av etnisk diskriminering på arbetsplatsen, när det gäller boende och tillgång till varor och tjänster samt utbildning (CERD/C/SWE/19-21, punkterna 46 47) (art. 2. 2). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten stärker Diskrimineringsombudsmannen genom att bredda ombudsmannens mandat för att effektivt skydda medlemmar av sårbara grupper från alla former av diskriminering, anslå tillräckliga ekonomiska och personella resurser och säkerställa ombudsmannens funktionella och upplevda oberoende genom att upprätta lämpliga förfaranden för utnämning och uppsägning. Konventionsstaten uppmanas att göra en grundlig analys av skälen till det låga antalet av ombudsmannen konstaterade diskrimineringsfall och att vidta åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Konventionsstaten bör slutligen utvärdera effekterna av sammanslagningen av ombudsmannens mandat för att bekämpa diskriminering. 3

4 Nationell människorättsinstitution 10. Kommittén uppskattar ombudsmannens verksamhet, men är ändå oroad över avsaknaden av en oberoende nationell institution för de mänskliga rättigheterna i enlighet med de principer som avser nationella institutioners ställning för att främja och värna mänskliga rättigheter (Parisprinciperna) (art. 2). Kommittén påminner om sin allmänna rekommendation nr 17 (1993) om att inrätta nationella institutioner för att underlätta genomförandet av konventionen och rekommenderar att konventionsstaten även överväger att inrätta en oberoende nationell människorättsinstitution för att värna och främja de mänskliga rättigheterna i enlighet med Parisprinciperna och med tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att effektivt bekämpa diskriminering. Hatbrott med rasistiska motiv 11. Kommittén noterar den utökade informationen om hatbrott med främlingsfientliga och rasistiska motiv och välkomnar konventionsstatens satsningar inom polis- och åklagarmyndigheterna och domstolarna för att bekämpa hatbrott genom införandet av bl.a. särskilda hatbrottsutredare och hatbrottsjourer. Kommittén är emellertid oroad över att åtgärderna mot hatbrott, som endast tillämpas i vissa delar av landet, inte är tillräckligt effektiva. Den är även oroad över den rapporterade diskrepansen mellan det ökande antalet anmälningar till polisen och minskningen i antalet förundersökningar och fällande domar, särskilt när det gäller hets mot folkgrupp. Kommittén är vidare oroad över vilken sorts hatpropaganda som kan beaktas inom ramen för brottet hets mot folkgrupp, vilket kan leda till en restriktiv tolkning och att olika brottsbekämpande myndigheter använder sig av olika definitioner av hatbrott, och konventionsstatens information att det inte är möjligt att följa alla anmälda hatbrott genom hela rättskedjan (art. 2.1 c och d, 4 a och 6). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten utvecklar en tydlig strategi för att säkerställa tillsynen över hur polis och åklagare hanterar hatbrott och att den ser till att det finns åtgärder som hatbrottsenheter och särskilda utredare i alla delar av landet. För att minska diskrepansen mellan antalet anmälda ärenden och antalet fällande domar bör polis, åklagare och domare i hela landet få utbildning i hur hatbrott utreds och lagförs på ett effektivt sätt. Kommittén upprepar sin uppmaning till konventionsstaten om att införa en gemensam och tydlig definition av hatbrott så att det blir möjligt att följa alla sådana anmälda brott genom hela rättskedjan. Konventionsstaten bör även följa upp den särskilda utredarens rapport om ytterligare åtgärder för att motverka främlingsfientlighet och liknande former av intolerans. Ansvar för hatpropaganda inklusive rasism i politisk diskurs 12. Kommittén uttrycker sin oro över ökningen av rapporter om hatpropaganda med rasistiska motiv mot synliga minoriteter, bl.a. muslimer, afrosvenskar, romer och judar, särskilt från vissa politiker på den yttersta högerkanten. Kommittén är också oroad över den rapporterade ökningen av hatpropaganda i medier och på internet, även av vissa personer som arbetar inom medierna. Kommittén anser att ytterligare åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemet med hatpropaganda i medierna (art. 2.1 a, 4 a, b och c och 7). Kommittén påminner om sina allmänna rekommendationer nr 7 (1985) om lagstiftning för att utrota rasdiskriminering och nr 30 (2004) om diskriminering av icke-medborgare och rekommenderar att konventionsstaten effektivt utreder och lagför alla hatbrott och vidtar effektiva åtgärder för att bekämpa hatpropaganda i medierna och på internet, och, när så är lämpligt, lagför förövarna, oavsett deras officiella ställning. Kommittén uppmanar konventionsstaten att vidta nödvändiga 4

5 åtgärder för att främja tolerans, interkulturell dialog och respekt för mångfald, och rikta dessa åtgärder mot bl.a. journalister. Rasist- och extremistorganisationer 13. Kommittén noterar med oro rapporter om att rasist- och extremistorganisationer fortsätter sin verksamhet trots att konventionsstaten menar att lagstiftningen effektivt förbjuder alla former av rasistiska uttryck, inklusive verksamheter hos grupper som förespråkar rasdiskriminering (CERD/C/SWE/19-21, punkt 120). I detta avseende är kommittén oroad över att konventionsstatens lagstiftning inte fullt ut motsvarar kraven i artikel 4 i konventionen, eftersom det inte finns några uttryckliga rättsregler som olagligförklarar och förbjuder organisationer som främjar och uppmanar till rashat (art. 2.1 a och d och 4 a, b och c). Kommittén riktar uppmärksamheten på sin allmänna rekommendation nr 15 (1993) om artikel 4 i konventionen och upprepar sin tidigare rekommendation att konventionsstaten ska ändra sin lagstiftning så att organisationer som främjar och uppmanar till rashat olagligförklaras och förbjuds, i linje med artikel 4 b i konventionen. Ekonomisk segregation 14. Kommittén är oroad över rapporter om den kraftiga etniska och socioekonomiska uppdelningen i fråga om typ av boende och bostadsområden i flera storstadsområden, vilket framför allt påverkar utrikesfödda, och i synnerhet afrosvenskar och muslimer. Den är också oroad över de på samma sätt stora etniska och socioekonomiska skillnaderna i fråga om möjligheterna på arbetsmarknaden mellan infödda svenskar och utrikesfödda, vilket fortsätter att gälla även efter det att den utrikesfödda har bott länge i Sverige och påverkar nästa generation oproportionerligt. Kommittén är särskilt oroad över den ökade sannolikheten för att utrikesfödda kommer att vara arbetslösa, hänvisas till okvalificerade, lågbetalda jobb eller bo i ett segregerat område, vars konsekvenser blev synliga under upploppen som startade i Stockholmsförorten Husby i maj 2013 (art. 3 och 5 e i och iii). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten studerar orsakerna till 2013 års upplopp och utvärderar om strategierna för att komma till rätta med den rådande etniska och socioekonomiska segregationen i Sverige är effektiva och om dessa strategier behöver justeras. Kommittén rekommenderar även att konventionsstaten vidtar ytterligare rättsliga och politiska åtgärder för att komma till rätta med problemet med utanförskap och segregation med etniska förtecken. Integrationspolitik 15. Kommittén välkomnar de åtgärder som konventionsstaten har vidtagit som en del av sin samlade integrationsstrategi för för att öka nyanlända migranters tillträde till arbetsmarknaden, underlätta en effektiv språkinlärning och förbättra skolresultaten för personer med utländsk bakgrund och förbättra deras känsla av tillhörighet i det svenska samhället. Kommittén är emellertid fortfarande oroad över att personer med utländsk bakgrund fortsätter att utsättas för de facto-diskriminering på arbetsmarknaden, synliggjort genom att deras arbeten är lägre betalda och deras lägre sysselsättningsgrad. Kommittén är även oroad över invandrares begränsade tillgång till högre utbildning och att de i större utsträckning slutar skolan i förtid (art. 2.1 c och 5 e i och v). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten utvärderar resultatet av den samlade integrationsstrategin med föresatsen att komma till rätta med den rådande diskrimineringen av personer med utländsk bakgrund i hela landet. 5

6 Konventionsstaten bör i synnerhet vidta effektivare åtgärder för att öka tillgången till utbildning och sysselsättning för personer med utländsk bakgrund. Rasprofilering 16. Kommittén noterar att beviskravet för att anhålla och häkta en misstänkt är högt ställt i konventionsstatens rättsordning, men är oroad över den rapporterade diskrepansen mellan antalet gripanden och antalet fällande domar enligt lagen om straff för terroristbrott, vilket ger upphov till oro när det gäller oberättigade gripanden på grund av rasprofilering (art. 2.1 a och c, 4 c och 6). Kommittén påminner om sin allmänna rekommendation nr 31 (2005) om att förebygga rasdiskriminering i det straffrättsliga systemets förvaltning och verksamhet och rekommenderar att konventionsstaten vidtar åtgärder för att utvärdera effekterna av tillämpning av lagen om straff för terroristbrott, inklusive i fråga om minoritetsgrupper, och säkerställa att det finns rutiner för att förebygga eventuell profilering från polisers sida och diskriminering i rättskipningen. Urfolket samerna 17. Kommittén noterar med oro att en proposition om samernas rättigheter skulle ha överlämnats till riksdagen i mars 2010 där resultaten av olika utredningar rörande samiska land- och resursrättigheter skulle behandlas, men Sametinget och andra intressegrupper förkastade utkastet till proposition medan den var under beredning. Kommittén är även oroad över att konventionsstaten tillåter stora industriprojekt och andra verksamheter som påverkar samerna, bl.a. med stöd av den svenska minerallagen, inom samiskt område utan att samerna frivilligt och på förhand har lämnat ett informerat samtycke till detta (art. 5 d v). Kommittén påminner om sin allmänna rekommendation nr 23 (1997) om urfolk och sina tidigare sammanfattande kommentarer, och rekommenderar konventionsstaten att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta att ny lagstiftning om samiska rättigheter antas, i samråd med berörda samhällen och med utgångspunkt i de utredningar som har gjorts om samiska land- och resursrättigheter som är ömsesidigt godtagbara. Kommittén rekommenderar även att konventionsstaten antar lagstiftning och vidtar andra åtgärder för att säkerställa respekten för samernas rätt att på förhand lämna ett frivilligt och informerat samtycke närhelst deras rättigheter kan påverkas av projekt, inklusive för att utvinna naturresurser, som genomförs på deras hävdvunna territorier. 18. Kommittén noterar problemet att konventionsstaten ger otillräcklig ersättning för skador som samiska renskötare drabbas av när deras renar dödas av rovdjur som skyddas enligt svensk rovdjurspolitik (art. 5 d v och 6). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten fortsätter sina ansträngningar med att hitta former för att, baserat på en framförhandlad överenskommelse, kompensera de samiska renskötarna för den skada som rovdjuren orsakar. 19. Kommittén är oroad över bristen på framsteg i utarbetandet av en nordisk samekonvention och att konventionsstaten skjuter upp ratifikationen av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 (1989) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (art. 5 e vi). Kommittén upprepar sin uppmuntran till konventionsstaten att bidra till en snar förhandling och antagande av en nordisk samekonvention och att ratificera ILOkonvention nr

7 Stigmatisering och diskriminering av romer 20. Kommittén välkomnar de åtgärder som konventionsstaten har vidtagit för att förebygga diskriminering av romer, t.ex. ombudsmannens arbete och antagandet av strategin för romsk inkludering , men är oroad över avsaknaden av framsteg vad gäller romers åtnjutande av rättigheter på lika villkor, särskilt över den fortsatta stigmatiseringen och diskrimineringen av romer i fråga om tillgång till service, deras fortgående prekära socioekonomiska situation på grund av låg sysselsättningsnivå, bristfällig tillämpning av skollagen och diskrimineringslagen beträffande diskriminering i skolan, och att romer saknar tillgång till lämpliga bostäder (art. 2.1 c och 2, 3, 5 e i, iii och v). Mot bakgrund av kommitténs allmänna rekommendation nr 27 (2000) om diskriminering av romer rekommenderas konventionsstaten att a) förbättra sitt arbete med att bekämpa diskriminering av romer, inklusive genom att införa tillfälliga särskilda åtgärder i enlighet med allmänna rekommendationen nr 32 (200) om innebörden och omfattningen av de särskilda åtgärderna för att förbättra romers åtnjutande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. b) bekämpa fördomar och stereotypa föreställningar och gottgöra enskilda med stöd av diskrimineringslagen. c) vidta ytterligare åtgärder för att lindra den prekära socioekonomiska situationen för romer, bl.a. genom att förbättra deras möjligheter att få offentliga och privata anställning genom utbildning, omskolning och rådgivning. d) säkerställa att skollagen är ändamålsenlig och tillämpas systematiskt. e) öka tillgången till lämpliga bostäder för romer utan diskriminering och segregation, bl.a. genom att underlätta tillgången till allmännyttan och lågkostnadsbostäder och förbättra romernas levnadsförhållanden. Upprättelse 21. Kommittén är oroad över rapporterna om att den diskrimineringsersättning som ges är förhållandevis låg, vilket kan medföra att personer som har utsatts för diskriminering inte hävdar sin rätt i stället för att avskräcka från diskriminering. Kommittén är även oroad över ombudsmannens rapport om avsaknaden av åtgärder för att uppmuntra aktörer att processa i diskrimineringsärenden (art. 6). Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att personer som utsätts för diskriminering kan få upprättelse inklusive ersättning genom att diskrimineringslagen används på rätt sätt. Kommittén uppmuntrar därför konventionsstaten att överväga att höja ersättningen till diskrimineringsoffer och att genomföra de åtgärder som ombudsmannen föreslår och erbjuda ekonomiskt stöd till enskilda och föreningar för att underlätta processen i diskrimineringsärenden, öka resurserna till de lokala och regionala antidiskrimineringsbyråerna och förstärka rättshjälpsystemet. D. Övriga rekommendationer Ratifikation av andra fördrag 22. Eftersom alla mänskliga rättigheter är odelbara uppmuntrar kommittén konventionsstaten att överväga att ratificera internationella fördrag om mänskliga rättigheter som den ännu inte har ratificerat, särskilt fördrag som innehåller bestämmelser 7

8 som är av direkt relevans för grupper som kan utsättas för rasdiskriminering, som den internationella konventionen till skydd för alla personer mot påtvingade försvinnanden och den internationella konventionen till skydd för alla migrantarbetares och deras familjemedlemmars rättigheter. Uppföljning av Durbandeklarationen och handlingsprogrammet 23. Mot bakgrund av kommitténs allmänna rekommendation nr 33 (2009) om uppföljning av översynskonferensen om Durbanåtagandena rekommenderas konventionsstaten att genomföra Durbandeklarationen och handlingsprogrammet, som antogs vid världskonferensen om rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans i september 2001 och beakta slutdokumentet från översynskonferensen om Durbanåtagandena, som ägde rum i Genève i april 2009, när konventionen genomförs i den nationella rättsordningen. Kommittén uppmanar konventionsstaten att i nästa periodiska rapport särskilt informera om handlingsplaner och andra åtgärder som har vidtagits för att genomföra Durbandeklarationen och handlingsprogrammet nationellt. Samråd med organisationer i det civila samhället 24. Kommittén uppskattar att konventionsstaten utarbetade sin rapport i brett samråd med det civila samhället och rekommenderar att konventionsstaten fortsätter att samråda och utöka sin dialog med organisationer i det civila samhället, som arbetar med att skydda de mänskliga rättigheterna, särskilt för att bekämpa rasdiskriminering, i samband med utarbetandet av nästa periodiska rapport och uppföljningen av dessa sammanfattande kommentarer. Spridning 25. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten gör rapporterna tillgängliga för allmänheten så fort de lämnas in och offentliggör kommitténs kommentarer om dessa rapporter på liknande sätt på de officiella och mest använda språken, på lämpligt sätt. Uppföljning av sammanfattande kommentarer 26. I enlighet med artikel 9.1 i konventionen och artikel 65 i den ändrade arbetsordningen ber kommittén konventionsstaten att inom ett år från det att dessa sammanfattande kommentarer antogs inkomma med uppgifter om uppföljningen av rekommendationerna i punkterna 12, 14 och 16 ovan. Punkter av särskild betydelse 27. Kommittén vill även uppmärksamma konventionsstaten på att rekommendationerna i punkterna 6, 9 och 11 ovan är av särskilt stor betydelse och uppmanar konventionsstaten att i sin nästa periodiska rapport lämna utförlig information om vilka konkreta åtgärder som har vidtagits för att genomföra dessa rekommendationer. Nästa periodiska rapport 28. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten lämnar in sin 22:a och 23:e periodiska rapport i ett och samma dokument senast den 5 januari 2017 och då beaktar de särskilda riktlinjerna för rapportering som kommittén antog under sitt 71:a möte (CERD/C/2007/1) och behandlar alla punkter som tas upp i dessa sammanfattande kommentarer. Kommittén uppmanar även konventionsstaten att hålla sig inom det angivna sidantalet på 40 sidor för fördragsspecifika rapporter och sidor för gemensamma kärndokument (HRI/GEN.2/Rev.6, kap. I punkt 19). 8