135 åtgärder för mänskliga rättigheter i Sverige. En förkortad version av regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 135 åtgärder för mänskliga rättigheter i Sverige En förkortad version av regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

2

3 Förord De mänskliga rättigheterna får inte kränkas. I denna broschyr presenteras 135 åtgärder för att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i Sverige under perioden Broschyren är en förkortad och något förenklad version av regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2005/06:95), som beslutades av regeringen och överlämnades till riksdagen i mars Handlingsplanen är ett verktyg i arbetet för regeringens långsiktiga mål att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Originalversionen av skrivelsen finns på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter, liksom denna broschyr. Skrivelsen och broschyren kan också beställas via webbplatsen. På webbplatsen kan man även läsa konventioner och andra dokument m.m. om mänskliga rättigheter. Denna broschyr kan även beställas i alternativa format, till exempel inläst på CD, från informationssektionen på Justitiedepartementet, tel Frågor om den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna kan besvaras av Justitiedepartementets D-enhet på samma telefonnummer. Jens Orback Demokratiminister 1

4 Innehåll 1 Inledning... 4 Det långsiktiga målet... 4 Syftet med handlingsplanen... 4 Avgränsningar... 4 Vad menas med mänskliga rättigheter?... 4 Centrala principer Bakgrund... 6 Rekommendation från Världskonferensen om mänskliga rättigheter... 6 Insamling av synpunkter och förslag... 6 Fokus på diskriminering och på kunskap om de mänskliga rättigheterna Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter... 7 Bakgrund... 7 Åtgärder Rättighetsfrågor Diskriminering, rasism och homofobi... 8 Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder... 8 Åtgärder mot diskriminering på grund av kön... 9 Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning... 9 Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter Åtgärder mot rasism och homofobi Barnets rättigheter Nationella minoriteter och urfolk Nationella minoriteter Urfolket samerna Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rätten till arbete Rätten till bostad Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Rätten till utbildning Mäns våld mot kvinnor, m.m Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld Särskilt om människohandel Rättsstatliga frågor

5 Myndigheters användning av våld och tvångsmedel, m.m Frihetsberövanden Rätten till domstolsprövning och rätten till effektivt rättsmedel Respekten för de mänskliga rättigheterna i arbetet mot terrorism och annan grov brottslighet Politiska rättigheter Rätten till politiskt deltagande Föreningsfriheten Asyl- och migrationsfrågor Organisation och samordning av arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna Inledning Kommuner och landsting Metoder och verktyg Arbetet inom Regeringskansliet Utbildning om de mänskliga rättigheterna i skolan Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom högre utbildning Kompetensutveckling om mänskliga rättigheter inom den offentliga förvaltningen samt domstolsväsendet Utbildningsmaterial om de mänskliga rättigheterna Dialog om de mänskliga rättigheterna Språk- och informationsfrågor Uppföljning och utvärdering Ordlista Förkortningar Attitydpåverkande arbete m.m Inledning Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom utbildningsväsendet

6 1 Inledning Det långsiktiga målet Regeringens långsiktiga mål är att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige. För att uppnå detta mål kommer regeringen att öka kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna, förbättra samordningen av arbetet för de mänskliga rättigheterna och på andra sätt främja de mänskliga rättigheterna. De mänskliga rättigheterna får inte kränkas. Vi måste leva upp till de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har anslutit sig till. Den svenska rättsordningen ska stämma överens med dessa konventioner och de ska följas på alla nivåer i samhället. Det är viktigt att öka kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och förbättra samordningen på området för att kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska kunna undvikas. Syftet med handlingsplanen Regeringen har tagit fram den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna för att se samlat på frågor om mänskliga rättigheter i Sverige och för att arbeta systematiskt för att främja rättigheterna. Handlingsplanen är alltså ett verktyg i arbetet för det långsiktiga målet full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Avgränsningar Den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna handlar om arbetet för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Den tar inte upp arbetet för de mänskliga rättigheterna i internationella sammanhang. Vid sidan om den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna finns det andra handlingsplaner och dokument som tar upp an gränsande frågor på ett mer detaljerat sätt, till exempel frågor om jämställdhet, om barnets rättigheter eller funktionshindrade personers rättigheter. Vad menas med mänskliga rättigheter? De mänskliga rättigheterna är de rättigheter som staterna genom internationella överenskommelser garanterar den enskilda människan. De ska skydda henne från ingrepp i grundläggande friheter, såsom yttrandefriheten. De ska även skydda henne från olika typer av övergrepp, till exempel tortyr, och tillgodose hennes grundläggande behov, bland annat när det gäller levnadsstandard och hälsa. De mänskliga rättigheterna innebär att den offentliga sektorn ytterst sett regeringen har skyldigheter gentemot enskilda människor. Regeringens arbete med att skydda och främja de mänskliga rättigheterna handlar alltså om att se till att Sverige håller det vi har lovat genom att ansluta oss till internationella överenskommelser. Ett av de viktigaste internationella dokumenten om mänskliga rättigheter är FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från I förklaringens första artikel uttrycks den grundläggande principen alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna gäller alltså alla människor, utan åtskillnad, enbart av den anledningen att vi är männi- 4

7 skor. Sedan förklaringen antogs har det internationella systemet för skydd av de mänskliga rättigheterna byggts ut och utvecklats genom en rad konventioner och andra dokument som utarbetats inom FN, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen (ILO) och andra internationella organisationer. Det är i första hand ett lands regering som har skyldigheten att se till att rättigheterna blir verklighet genom ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning, socialt stöd och andra åtgärder. Hela den offentliga förvaltningen, liksom domstolarna, har dock ett ansvar för att de mänskliga rättig heterna respekteras. Staten måste också ge enskilda människor ett grundläggande skydd mot övergrepp från privata aktörer, till exempel privatpersoner och företag, och utreda, ingripa och bestraffa när sådana övergrepp sker. De mänskliga rättigheterna delas ofta in i dels medborgerliga och politiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De medborgerliga och politiska rättigheterna är till för att skydda enskilda människors frihet när det gäller till exempel tankar, åsikter, religion och föreningstillhörighet. De medborgerliga och politiska rättigheterna ställer även krav på staten i politiska och rättsstatliga avseenden, till exempel när det gäller fria, regelbundna och hemliga val och tillgång till domstolsprövning. De medborgerliga och politiska rättigheterna skyddar också enskilda människor mot olika former av övergrepp, som tortyr och dödsstraff. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska tillgodose enskilda människors grundläggande behov av till exempel arbete, utbildning, en tillfredsställande levnadsstandard och hälsa. De ger också etniska, religiösa och kulturella minoriteter och urfolk rätten att behålla och utveckla en egen identitet. Centrala principer I arbetet för de mänskliga rättigheterna på både internationell och nationell nivå är principen om universalitet viktig. Det betyder att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor, utan åtskillnad, och ska respekteras över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. En annan central princip är de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Odelbarhetsprincipen innebär att alla mänskliga rättigheter såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella är lika viktiga, en del av samma helhet och beroende av varandra. En tredje princip som är central är principen om likabehandling. Den kallas ibland principen om icke-diskriminering eller förbudet mot diskriminering. Principen innebär att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla utan diskriminerande särbehandling på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller en enskild person. Att bekämpa diskriminering är ett centralt mål i det svenska arbetet för de mänskliga rättigheterna, både internationellt och nationellt. 5

8 2 Bakgrund Rekommendation från Världskonferensen om mänskliga rättigheter Vid FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993 rekommenderades medlemsstaterna att överväga att utarbeta nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. Flera stater, bland dem Sverige, har följt denna rekommendation. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) beslutades av regeringen i januari Handlingsplanen gällde perioden En kartläggning av mänskliga rättigheter på nationell nivå (Mänskliga rättigheter i Sverige en kartläggning, Ds 2001:10) genomfördes också inför utarbetandet av handlingsplanen. Sveriges första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna har genomförts, följts upp och utvärderats. Nu har en ny skrivelse, En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr. 2005/06:95), tagits fram. Skrivelsen beslutades av regeringen och överlämnades till riksdagen i mars Skrivelsen består av två delar, dels en kartläggning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005, dels en handlingsplan med åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna under perioden Denna broschyr är en förkortad och något förenklad version av skrivelsen. Insamling av synpunkter och förslag Arbetet med kartläggningen och handlingsplanen har genomförts i en öppen process. Synpunkter och förslag om innehållet har hämtats in från olika referensgrupper med representanter för riksdagspartierna, statliga myndigheter, kommuner och landsting, universitet och högskolor och enskilda organisationer. Utgångspunkten för de problem, synpunkter och åtgärder som redovisas i kartläggningen och handlingsplanen är Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Vilka frågor om mänskliga rättigheter som skulle tas med i skrivelsen bestämdes på grundval av, för det första, synpunkter från utvärderingen av den första handlingsplanen, för det andra, kritik och rekommendationer från internationella organ som granskar hur de mänskliga rättigheterna följs i Sverige och i andra länder samt, för det tredje, synpunkter och förslag från referensgrupperna. Fokus på diskriminering och på kunskap om de mänskliga rättigheterna De flesta åtgärder i handlingsplanen tar sikte på att motverka diskriminering i alla dess former. Diskriminering är det allvarligaste problemet när det gäller Sveriges förverkligande av mänskliga rättigheter. Diskrimineringsfrågorna behandlas i ett eget avsnitt i handlingsplanen, men tas också upp i avsnitten om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Åtgärder som ska höja kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna inom den offentliga förvaltningen och inom utbildningsväsendet är också viktiga delar i handlingsplanen. 6

9 3 Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter Bakgrund I utvärderingen av den första handlingsplanen rekommenderades att regeringen tydligt ska redovisa sin inställning till nya överenskommelser om mänskliga rättigheter. Regeringen bör också se över sina ställningstaganden regelbundet. Ett flertal internationella organ, liksom referensgrupperna, har rekommenderat att Sverige ska ansluta sig till vissa konventioner och tilläggsprotokoll. Det gäller främst protokoll 12 till Europakonventionen om generellt diskrimineringsförbud, ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder och FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter. En synpunkt som framförts från flera håll är att det är viktigt att regeringen gör en regelbunden genomgång av Sveriges reservationer till konventioner om mänskliga rättigheter för att se om de kan dras tillbaka. Flera enskilda organisationer har framfört att det behövs en större spridning av kritik och rekommendationer från de internationella organ som granskar hur Sverige följer internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det har också framförts att diskussionen om och uppföljningen av dessa kommentarer behöver vara mer systematisk. Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter samt protokoll 12 till Europakonventionen. Åtgärder Regeringen kommer under 2006 att 1 prioritera arbetet med en FN-konvention om funktionshindrade personers rättigheter. För att systemet för övervakning av hur 2 staterna följer Europakonventionen ska fungera bättre på sikt har Europarådets medlemsstater kommit överens om en ändring av Europakonventionen och fem rekommendationer. Regeringen kommer under att fortsätta sitt arbete för att rekommendationerna ska få genomslag i Sverige. Under kommer regeringen 3 att överväga om Sverige ska ansluta sig till fler konventioner och tillägg om mänskliga rättigheter. Regeringen kommer att redovisa sin åsikt om detta senast i nästa handlingsplan. Regeringen kommer under att återigen se över sin inställning i frågan om generellt diskrimineringsförbud som ett tillägg till Europakonventionen. Regeringen anser inte att Sverige i nuläget ska ansluta sig till detta tillägg till konventionen. Regeringen anser inte att Sverige i nuläget ska ansluta sig till FN-konventio- 5 nen om migrerande arbetares rättigheter. 6 Under hösten 2005 har regeringen lämnat en proposition till riksdagen med 7

10 4 Rättighetsfrågor förslag om att skriva under tillägget till barnkonventionen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Regeringen kommer under att återigen se över om de reservationer som Sverige har gjort till olika konventioner om de mänskliga rättigheterna kan dras tillbaka. Resultatet kommer att redovisas senast i nästa handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Regeringen kommer att bjuda in till 8 möten, dels när Sverige lämnar rapporter till FN om de mänskliga rättigheterna, dels när FN lämnar kommentarer om dessa rapporter. I vissa fall kommer möten också att ordnas när Sverige rapporterar till Europarådet om mänskliga rättigheter. Se även: åtgärd nr 38 och Diskriminering, rasism och homofobi Diskrimineringsförbudet är en mycket viktig regel som återkommer i de flesta överenskommelser om mänskliga rättigheter. Den bygger på grundregeln om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade på lika villkor. Diskriminering betyder, förenklat talat, bland annat att bli orättvist behandlad jämfört med andra i en liknande situation. Regeringen anser att skyddet mot diskriminering ska vara lika starkt oavsett om diskrimineringen beror på kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning. Dagens skydd mot diskriminering är inte samlat i en lag utan finns i flera olika lagar. Det är svårt att få överblick och skyddet mot diskriminering är inte heltäckande. Regeringen har därför under de senaste åren verkat för att ta fram en ny lagstiftning om diskriminering. Om arbetet går som planerat kan den nya lagstiftningen börja gälla under Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 2(1) och 3, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 2(2) och 3, FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering samt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder 9 En utredning har tillsatts för att överväga ändringar i den svenska grundlagen (regeringsformen). Utredningen kan även föreslå ändringar i grundlagen när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december

11 Diskrimineringskommittén har 10 redovisat sitt uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Regeringen fortsätter nu arbetet med den nya lagstiftningen och målet är att den ska börja gälla senast Regeringen kommer under 2006 att ge 11 i uppdrag åt vissa statliga myndigheter att utarbeta handlingsplaner mot diskriminering. Myndigheterna ska samråda med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) om hur handlingsplanerna bör se ut. Statskontoret ska sedan bedöma hur handlingsplanerna har fungerat. Regeringen förtydligar under 2006 också behovet av att de statliga bolagen arbetar mot diskriminering i sin verksamhet. Regeringen inför under 2006 en skyldighet för vissa stora statliga myndigheter 12 att ställa villkor mot diskriminering när de gör större inköp av varor eller tjänster. Utredningen om en stärkt och tydligare tillsyn inom socialtjänsten redovi- 13 sar sitt uppdrag den 30 juni Utredningen har bland annat till uppgift att undersöka möjligheterna att koppla tillstånd för servering av alkohol till villkor om ickediskriminering. Regeringen kommer att överväga utredningens förslag. Samarbetet mellan antidiskrimineringsbyråerna och de olika ombudsmän 14 som har till uppgift att arbeta mot diskriminering ska utvecklas under Regeringen kommer att utreda om så 15 kallade diskrimineringstester kan användas som bevis i fall som kommer till Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Se även: åtgärd nr 46, 50, 54, 55, 57, 58, 62 och 96. Åtgärder mot diskriminering på grund av kön Regeringen kommer att ge Arbetsmiljöverket (AV) och Jämställdhets- 16 ombudsmannen (JämO) i uppdrag att bedöma resultatet av och fortsätta sitt samarbete om kompetensfrågor. Se även: åtgärd nr 47, 48 och 60. Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning 17 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) ska informera grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning om vilket skydd de 9

12 har. DO ska också ta reda på om informationen har gett något resultat. Regeringen kommer att överväga om 18 så kallade diskrimineringstester kan behöva användas i andra sammanhang än på arbetsmarknaden för att undersöka hur vanligt det är med diskriminering. Erfarenheterna från användningen av sådana tester på arbetsmarknaden kommer att ligga till grund för diskussionen. Regeringen kommer att studera förslagen från Utredningen om strukturell 19 diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering och överväga vilka åtgärder som kan genomföras. Se även: åtgärd nr 37 och 45. Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning 20 Regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska se samlat på frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen ska också undersöka hur man kan mäta hur vanligt det är med diskriminering på grund av sexuell läggning. Regeringen har utsett en utredare 21 som undersöker om par av samma kön ska kunna gifta sig. Utredningens resultat ska redovisas senast den 30 mars Regeringen kommer sedan att överväga utredningens förslag. Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter Regeringen gör under våren 2006 en 22 uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Uppföljningen redovisas i en skrivelse till riksdagen. Regeringen har bildat den nya myndigheten Handisam som ska samordna 23 handikappolitiken. Myndigheten började sitt arbete den 1 januari Handikappombudsmannen (HO) får en mer fristående och granskande roll. Regeringen kommer under 2006 att 24 ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga våld mot funktionshindrade. Åtgärder mot rasism och homofobi Centrum mot rasism har bildats för 25 att förstärka samhällets insatser mot rasism, homofobi och diskriminering. Under 2006 ska Integrationsverket utvärdera organisationens verksamhet. Under 2007 ska Integrationsverket presentera en analys av hur rasismen ser ut och hur den har utvecklats. Regeringen kommer att 10

13 använda utvärderingen och analysen för att överväga lämpliga åtgärder mot rasism, homofobi och diskriminering. Forum för levande historia utvecklar 26 sitt arbete mot antisemitism, islamofobi och homofobi och skriver rapporter om dessa frågor. Regeringen kommer under 2006 att 27 följa upp rapporten Hatbrott. En uppföljning av rättsväsendets insatser, som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) ska 28 varje år från och med 2006 redovisa statistik över hatbrott och brott med inslag av islamofobi. 4.2 Barnets rättigheter Sverige anslöt sig 1990 till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Där sägs att varje människa under 18 år räknas som barn, om barnet inte blir myndigt tidigare. Regeringens barnpolitik har som mål att barnkonventionens anda och avsikter ska återspeglas i alla beslut och verksamheter som rör flickor och pojkar upp till 18 år. Åtgärderna som beskrivs nedan ska förstärka arbetet med barnets rättigheter i Sverige. Under våren 2006 lämnar regeringen även en särskild skrivelse om barnpolitiken till riksdagen. Läs mer: FN:s konvention om barnets rättigheter. Regeringen kommer att följa högskolornas och universitetens arbete för 29 att undervisning om barnkonventionen ska ingå i olika utbildningar. Regeringen planerar också regionala konferenser under 2006 för att stödja högskolornas och universitetens arbete med barnkonventionen. Regeringen kommer under 2006 att 30 bilda ett centrum för barnets rättigheter. Detta centrum ska med hjälp av utbildning och utbyte av erfarenheter vara ett stöd i arbetet med att genomföra barnkonventionen. Regeringen har gett Unicef Sverige 31 pengar för att ta fram en handbok om barnkonventionen. Handboken beräknas vara klar i slutet av Regeringen arbetar med att ta fram 32 olika sätt att mäta effekterna av arbetet med att förverkliga barnkonventionen och följa upp den svenska barnpolitiken. Arbetet väntas bli klart under Regeringskansliet ska fortsätta sitt samarbete med kommuner och landsting 33 kring genomförandet av barnkonventionen. Regeringen startade under 2005 Barnrättsforum. Det skapades för att 34 regeringen ska kunna diskutera och utbyta 11

14 erfarenheter med enskilda organisationer om genomförandet av barnkonventionen. Regeringen tänker fortsätta denna dialog under Regeringen för sedan 2001 en dialog 35 med barn och unga om barnrättsfrågor. Den äger rum i socialministerns barnreferensgrupp. Regeringen tänker fortsätta denna dialog under Nationella minoriteter och urfolk Nationella minoriteter De svenska nationella minoriteterna är samer, som också är ett urfolk, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. De språk som skyddas genom minoritetspolitiken är samiska (alla former), finska, meänkieli, romani chib (alla former) och jiddisch. En rad internationella dokument behandlar frågor om nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter ska de som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter få ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråks konventionen) utvecklar skyddet för nationella minoriteter. I den svenska grundlagen sägs att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. I februari 2000 anslöt sig Sverige till ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen. Den svenska politiken om nationella minoriteter grundar sig på bestämmelserna i dessa konventioner. Målet för minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande. Det är också ett mål att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. I april 2000 trädde minoritetsspråklagarna i kraft. Dessa lagar ger enskilda personer rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagarna gäller i vissa kommuner i Norrbotten (så kallade förvaltningsområden). Läs mer: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 27, Europa rådets ramkonvention om skydd för 12

15 nationella minoriteter, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Regeringen har låtit utreda om de områden där den enskilde har rätt att 36 använda samiska och finska i kontakter med domstolar och förvaltningsmyndigheter bör utvidgas. Under våren 2006 har utredningarna skickats till berörda parter för synpunkter. Regeringen tänker återkomma till riksdagen med förslag mot bakgrund av utredningarna. Regeringen kommer med början att genomföra flera åtgärder för att förbättra romernas situation i Sverige. Åtgärderna ska bland annat motverka diskriminering och öka kunskapen hos myndigheter, kommuner och romerna själva om romernas livsvillkor i Sverige. Arbetet ska ske med aktiv och öppen medverkan från romer. Regeringen kommer under att utöka samrådet med de nationella minoriteterna. Företrädare för de nationella minoriteterna kommer bland annat att bjudas in till diskussion när Sverige rapporterar till Europarådet om hur minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen följs i Sverige. Regeringen tänker under 2006 lägga 39 fram en plan för arbetet med att sprida kunskap och medvetenhet om vad Europarådets konventioner om nationella minoriteter och minoritetsspråk betyder för Sverige. Skolverket har lagt fram en rapport om 40 utbildningssituationen för de nationella minoriteterna. Regeringen överväger vilka åtgärder som bör genomföras på grundval av denna rapport. Se även: åtgärd nr 63 och 127. Urfolket samerna Samerna är ett urfolk och samtidigt en nationell minoritet i Sverige. Hur den samiska befolkningen kommit till Sverige och hur kulturen uppstått här är inte helt klart. Troligen uppstod den för cirka år sedan genom att flera fångst- och jordbrukarkulturer började leva tillsammans på Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt att leva och verka inom detta område, som i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Det betyder att samerna fanns här innan Sverige blev ett land. Samerna är därför ett urfolk. Detta har bekräftats av riksdagen, som 1977 uttalade att samerna är ett urfolk som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige. Urfolken har särskilda rättigheter, speciellt när det gäller land, naturresurser och självbestämmande. De viktigaste internationella reglerna om urfolk finns i ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Sverige har inte anslutit sig till den konventionen. Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om ur sprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. 13

16 Regeringens mål är att Sverige ska 41 ansluta sig till ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder så snart det låter sig göras. Regeringen lämnade i februari en proposition till riksdagen med förslag om att Sametinget ska få fler myndighetsuppgifter och på så sätt ökat inflytande. Regeringen satte i september igång medling för att få fram en överenskommelse om vinterbete i Härjedalen. Avsikten är att hitta en långsiktigt hållbar lösning på samebyarnas behov av vinterbetesmark. Arbetsgruppen för en nordisk samekonvention lämnade i november ett förslag till konventionstext. Nästa steg är att tillsätta en nordisk förhandlingsdelegation som ska utarbeta en slutlig konventionstext. 4.4 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Rätten till arbete Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till arbete och skydd mot arbetslöshet. Var och en har också rätt att utan diskriminering få lika lön för lika arbete. Det framgår bland annat av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Rätten till arbete skyddas också av flera andra konventioner och nämns i den svenska grundlagen. Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan framför allt en skyldighet för staterna att motverka arbetslöshet. Det är också viktigt att uppmärksamma att rätten till arbete ska genomföras på ett sätt som inte är diskriminerande. Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 23, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 6, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, artikel 11, den europeiska sociala stadgan, artikel 1, samt 1 kap. 2 regeringsformen. En utredning har genomförts om 45 avidentifierade ansökningshandlingar, det vill säga ansökningshandlingar som inte innehåller personuppgifter som kan medföra att den sökande diskrimineras. Regeringen kommer under 2006 att ta ställning till om och hur det är lämpligt att pröva metoden vid någon eller några myndigheter. Sverige kommer att införa förbud 46 mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet. Regeringen arbetar med att ta fram 47 en nationell handlingsplan för att av - skaffa könsdiskriminerande löneskillnader. 14

17 Regeringen kommer att fortsätta att 48 sätta mål för rekryteringen inom högskolor och universitet för att tillsättningen av professorer ska leda till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män. Regeringen har infört en ny modell 49 med ett mer sammanhållet arbetssätt för att stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden. Modellen, som infördes den 1 januari 2006, kommer att utvärderas inför Rätten till bostad Rätten till bostad är en del av rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, som skyddas av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den skyddas även av den europeiska sociala stadgan och nämns i den svenska grundlagen. Rätten till bostad får inte genomföras på ett diskriminerande sätt. Den europeiska kommittén för sociala rättigheter pekar på att skyddet mot diskriminering när det gäller rätten till bostad även omfattar olika grupper som kan anses utsatta, bland annat låginkomsttagare, arbetslösa, unga, ensamstående föräldrar och personer med fysiskt eller psykiskt funktionshinder. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har också klargjort att rätten till bostad betyder att det ska finnas bostäder som är tillgängliga för personer med funktionshinder och att utgångspunkten ska vara rätten till likabehandling. Enligt FN:s särskilde rapportör för dessa frågor är rätten att inte diskrimineras en av de mest centrala delarna av rätten till bostad. Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 11, europeiska sociala stadgan, artikel 31, samt 1 kap 2 regeringsformen. Regeringen har bildat en arbetsgrupp 50 för att se över bostadsfrågor. Arbetsgruppen har presenterat en rapport där även frågor om diskriminering av bostadssökande tas upp. Under våren 2006 har rapporten skickats ut till myndigheter och andra berörda som ska återkomma med synpunkter på arbetsgruppens förslag. Socialstyrelsen fick 2005 regeringens 51 uppdrag att fördela 30 miljoner kronor under tre år till lokala hemlöshetsprojekt. Socialstyrelsen har också genomfört en nationell kartläggning av hemlösheten En ny kartläggning ska göras Regeringen har under våren utsett en nationell bostadssamordnare som ska ta fram förslag på åtgärder för att underlätta för ungdomar och andra grupper att komma in på bostadsmarknaden. Uppdraget ska redovisas i december

18 Regeringen kommer från och med att se över de avtal som den har med sju storstadskommuner för att långsiktigt bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i storstadsregionerna. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har var och en rätt till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa. Även i konstitutionen för Världshälsoorganisationen (WHO) och den europeiska sociala stadgan skyddas rätten till hälsa. Enligt den europeiska sociala stadgan ska staterna så långt som möjligt undanröja orsaker till ohälsa och erbjuda rådgivning och utbildning för en bättre hälsa. Staterna ska också se till att den som saknar egna resurser ändå får lämplig sjukvård. Dessa rättigheter ska genomföras på ett sätt som inte är diskriminerande. I den svenska grundlagen sägs att det är den offentliga sektorns skyldighet att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning. Under 2003 antog riksdagen regeringens proposition Mål för folkhälsan. Där sägs att målet är att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Där sägs också att ojämlikheten i hälsa mellan olika grupper måste motverkas. Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 12, europeiska sociala stadgan, artikel 13, samt 1 kap. 2 regeringsformen. Statens folkhälsoinstitut (FHI) har 54 fått flera uppdrag från regeringen att utreda förhållandet mellan diskriminering och hälsa. Med hjälp av kunskapen från dessa utredningar kommer regeringen att överväga vad som bör göras för att personer som utsätts för diskriminering ska kunna förbättra sin hälsa. Regeringen kommer under perioden att vidta åtgärder för att motverka skillnader på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder när det gäller kvalitet och tillgång till hälso- och sjukvård. Regeringen beslutade 2003 att en nationell psykiatrisamordnare ska se över 56 frågor som rör vård och omsorg för personer med allvarlig psykisk sjukdom och/eller psykiska funktionshinder. Uppdraget löper till den 1 november Rätten till utbildning Rätten till utbildning skyddas av flera centrala dokument om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till undervisning, som ska vara kostnadsfri på de elementära och grundläggande stadierna. Rätten till utbildning garanteras också i FN:s konvention om ekonomiska, 16

19 sociala och kulturella rättigheter och i Europakonventionen. Barnets rätt till utbildning lyfts särskilt fram i barnkonventionen. Rätten till utbildning skyddas också i den svenska grundlagen. Liksom andra mänskliga rättigheter omfattas även rätten till utbildning av förbud mot diskriminering. Det betyder dock inte att det är förbjudet med åtgärder som genomförs för att uppnå en jämnare könsfördelning eller stödja utsatta grupper. Sådana åtgärder får dock inte vara mer långtgående eller långvariga än vad som behövs för att uppnå jämlikhet och jämställdhet. Läs mer: FN:s konvention om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, artikel 13, Europakonventionens första tillläggsprotokoll, artikel 2, samt barnkonventionen, artikel 28 och 29. Statens skolverk ska under 2006 informera om den nya lagen om förbud mot 57 diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Uppdraget ska genomföras i samverkan med Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Skolverket har fått regeringens uppdrag att se över ett antal läroböcker för 58 att undersöka om de ger uttryck för diskriminerande eller kränkande attityder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december Regeringen kommer sedan att överväga om åtgärder behöver vidtas. Regeringen tillsätter under 2006 en 59 utredning som ska undersöka möjligheterna att ge gömda barn och ungdomar rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. 60 Regeringen har tillsatt en delegation som ska arbeta för jämställdhet i förskolan. Delegationen lämnar sin slutrapport i juni Med rapporten som grund kommer regeringen att överväga vilka åtgärder som behöver genomföras. Regeringen kommer under perioden att följa upp utbildningssituationen för barn och ungdomar med funktionshinder och överväga om fler åtgärder behöver genomföras för att stärka deras rättigheter. Regeringen fortsätter att prioritera 62 arbetet med att bredda rekryteringen till högskolan. Myndigheten för Sveriges nätuniversitet har därför 2006 fått fler uppgifter. Myndigheten har också bytt namn till Myndigheten för nätverk och samarbete inom högskolan. Regeringen kommer under perioden att följa upp vad skolmyndigheterna har gjort efter det att ett tydligare mål om barn med annat moders- 17

20 mål än svenska skrevs in i förskolans läroplan. Regeringen ska också utvärdera hur situationen har förändrats för dessa barn. 4.5 Mäns våld mot kvinnor, m.m. FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har förklarat att det allmänna förbudet mot könsdiskriminering i FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor även gäller könsbaserat våld. Förbudet gäller både våld som utövas av privatpersoner och av personer i offentlig tjänst. I december 1993 antog FN:s generalförsamling en särskild deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Där sägs att våld mot kvinnor är ett hinder för jämställdhet, utveckling och fred och utgör en kränkning av kvinnors rättigheter. Staten har ett stort ansvar för att motverka, förhindra och bestraffa våld som en privatperson utsätter en annan för. Staten har också ansvar för att stödja och skydda offren. I barnkonventionen sägs att de stater som har anslutit sig till konventionen på alla sätt ska försöka avskaffa traditioner som är skadliga för barnets hälsa, såsom könsstympning. Regeringen har utarbetat en nationell handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. Målet är att könsstympning av flickor som bor i Sverige ska upphöra. De flickor och kvinnor i Sverige som redan blivit könsstympade ska få lämplig vård. Läs mer: FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor samt FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 24(3). Regeringen avsätter under perioden drygt 100 miljoner kronor per år till en särskild satsning gällande mäns våld mot kvinnor. Regeringen överväger att ombilda 65 Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscentrum. Regeringen kommer under perioden att förbättra stödet till våldsutsatta funktionshindrade kvinnor. Kvinnojourer ska till exempel få stöd för att förbättra möjligheterna att ta emot kvinnor med funktionshinder. 18

21 Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens arbete med att förbättra 67 brottsutredningarnas kvalitet i våldtäktsärenden ska fortsätta. Åklagarmyndigheten ska under perioden fortsätta att utveckla 68 utbildningen för åklagare när det gäller övergrepp mot kvinnor. Domstolsverket ska under perioden fortsätta att utveckla utbildningen för domarpersonalen när det gäller övergrepp mot kvinnor. Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld Antalet personer som lever under allvarligt så kallat hedersrelaterat förtryck och utsätts för begränsningar, hot, våld och brott i hederns namn uppskattas av länsstyrelserna till mellan och i hela landet. Eftersom det kan vara riskabelt att berätta att man känner sig hotad är det möjligt att antalet är ännu högre, anser länsstyrelserna. Enligt länsstyrelserna och Socialstyrelsen kännetecknas hedersrelaterat våld bland annat av att det utövas av en grupp personer som ser det som en rättvis och oundviklig handling för att bestraffa olydnad, bevara familjens heder och värna om släktens sociala överlevnad. Både FN och regeringen menar att hedersrelaterat våld ska ses som en del av det universella problemet med mäns våld mot kvinnor. Särskilda metoder och åtgärder kan dock behövas för att komma tillrätta med hedersrelaterat våld. FN:s generalförsamling har uppmanat medlemsstaterna att öka kunskapen om hedersrelaterat våld, bland annat inom rättsväsendet, och att stärka myndigheternas förmåga att hantera anmälningar om sådana brott på ett bra sätt. FN rekommenderar också staterna att arbeta med stödåtgärder, som skyddat boende, sjukvård, rådgivning, psykologisk vård och rehabilitering. Staterna bör även försöka påverka människors attityder. Regeringen har gett Socialstyrelsen i 70 uppdrag att kartlägga hur vanligt det är att ungdomar utsätts för hedersrelaterat våld. Kartläggningen ska vara uppdelad på kön och också visa omfattningen av hedersrelaterat hot och våld mot ungdomar på grund av deras sexuella läggning. Socialstyrelsen ska också ta fram en rapport om vad länsstyrelserna har gjort när det gäller skyddat boende, förebyggande arbete och andra insatser mot hedersrelaterat våld. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november Rikspolisstyrelsen utbildar under och 2006 personalen i frågor som rör hedersrelaterat våld. En kartläggning av polisens utbildningsbehov i dessa frågor görs också. Regeringen har gett Åklagarmyndigheten i uppdrag att göra en undersök- 72 ning och analys av hur åklagarna har handlagt ärenden rörande hedersrelaterat våld mot ungdomar. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december

22 Institutet för utveckling av metoder i 73 socialt arbete (IMS) inom Socialstyrelsen ska göra en beskrivning av vilken forskning som finns i andra länder som arbetat mot hedersrelaterat våld en längre tid. IMS skall också studera hur arbetet i dessa länder följs upp och utvärderas. Dessutom ska IMS undersöka resultatet av länsstyrelsernas åtgärder i Sverige. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november Regeringen har gett länsstyrelsen i 74 Östergötlands län i uppdrag att ge stöd till projekt på nationell eller länsövergripande nivå mot hedersrelaterat våld. Socialstyrelsen har föreslagit att det 75 skall finnas en nationell stödfunktion för personer som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. Regeringskansliet arbetar nu med förslaget. Regeringen tänker utvärdera den 76 satsning som görs mot hedersrelaterat våld. Utvärderingen planeras bli färdig under Särskilt om människohandel Människohandel innebär att människor, ofta kvinnor och barn, rekryteras och transporteras inom ett land eller mellan länder för att de ska kunna utnyttjas på olika sätt. Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 400 och 600 kvinnor föll offer för människohandel i Sverige under I december 2000 antogs en konvention inom FN mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Ett tillägg till konventionen om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, antogs också. Avsikten är även att skydda och stödja offren och att staterna ska samarbeta mot människohandel. Under 2001 fattades ett så kallat rambeslut inom EU för att bekämpa människohandel. År 2002 godkände den svenska riksdagen EU:s rambeslut. Ett nytt brott, människohandel för sexuella ändamål, infördes också i svensk lag. I maj 2004 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tillägget om människohandel. Under hösten 2005 tillsattes en utredning för att se över straffbestämmelsen om människohandel. Utredningen ska särskilt överväga möjligheten att ta bort kravet på att så kallade otillbörliga medel använts för att någon ska kunna fällas för människohandel. Otillbörliga medel kan vara tvång, vilseledande eller att utnyttja någons utsatta situation. Tillämpningen av lagstiftningen om människohandelsbrottet ska också utvärderas. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni Regeringen arbetar med att ta fram 77 ett nationellt handlingsprogram mot alla former av människohandel. 20

23 Regeringen beslutade i februari att utarbeta ett lagförslag om tydligare regler om tillfälliga uppehållstillstånd för utländska medborgare som medverkar i förundersökning eller rättegång i ett brottmål. 4.6 Rättsstatliga frågor Myndigheters användning av våld och tvångsmedel, m.m. Sverige har anslutit sig till både FN:s och Europarådets konventioner mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. De stater som anslutit sig till dessa konventioner är skyldiga att bland annat granska förhörsregler, instruktioner och metoder samt hur de används i praktiken. Staterna måste också motverka tortyr genom att se över rutiner och procedurer kring häktning, fängsligt förvar och annat förvarshållande. Dessutom ska staterna se till att myndigheterna genomför snabba och opartiska utredningar när det finns skäl att tro att tortyr förekommit. Den svenska grundlagen ger skydd mot kroppsstraff, tortyr och medicinsk påverkan med avsikt att framtvinga eller förhindra uttalanden. Villkoren för polisens användning av våld är klart reglerade i lag. Övervåld eller kränkande behandling i samband med ingripanden får inte förekomma. Användningen av tvångsmedel påverkar också rätten till privatliv och den personliga integriteten. I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs att ingen får utsättas för godtyckliga ingripanden när det gäller privatliv, familj, hem eller brevväxling. Rätten till privatliv skyddas också av Europakonventionen. I den svenska grundlagen sägs bland annat att man ska skyddas mot påtvingat kroppsligt ingrepp, husrannsakan, undersökning av brev och avlyssning av telefonsamtal. Dessa rättigheter får dock begränsas genom lag. Läs mer: FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 2 kap. 5 och 6 regeringsformen, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 12, Europa- 21

24 konventionen, artikel 8, samt 2 kap. 6 regeringsformen. Regeringen låter utreda om en 79 oberoende organisation bör bildas för att undersöka misstankar om övervåld av polis. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december Regeringen kommer därefter att överväga utredarens förslag. Ett nationellt taktikprojekt bedrivs av 80 Rikspolisstyrelsen för att bland annat minska användningen av våld vid större demonstrationer. Från och med januari 2006 finns det poliser som är utbildade i denna nya taktik. Regeringen kommer att förstärka 81 granskningen av hur hemliga tvångsmedel används. Regeringen kommer senast under att ge Rikspolis styrelsen i uppdrag att rapportera om vilken utbildning om mänskliga rättigheter som genomförts inom polisväsendet sedan I uppdraget ingår också att ge en lägesrapport om hur frågor om mänskliga rättigheter tas upp under polisutbildningen. Frihetsberövanden Frågor om frihetsberövanden behandlas i flera internationella dokument om mänskliga rättigheter. Ett exempel är Europakonventionen, som säger att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Konventionen säger också att ingen får frihetsberövas om inte vissa villkor är uppfyllda, som att det finns en fällande dom eller att frihetsberövandet i övrigt sker med stöd av lag. Den som är berövad friheten har rätt att kräva att domstol snabbt tar ställning till frihets berövandet. Den som frihetsberövas ska genast få reda på vilka skäl som ligger till grund för frihetsberövandet. Sverige har också anslutit sig till Europarådets konvention mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Europarådets antitortyrkommitté (CPT) har till uppgift att övervaka hur staterna följer denna konvention. Även i den svenska grundlagen finns ett skydd mot frihetsberövande. Läs mer: Europakonventionen, artikel 5, och 2 kap. 8 regeringsformen. Regeringen arbetar för närvarande 83 med en proposition med förslag till ny kriminalvårdslag, där frågor om de mänskliga rättigheterna tas upp. Regeringen tillsatte under 2005 en 84 utredning med uppgift att lämna förslag till ny häkteslag. Utredningen ska ta hänsyn till Sveriges skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna och den kritik som Europarådets antitortyrkommitté riktat mot Sverige. Uppdraget redovisas den 15 mars 2006 och regeringen överväger därefter vad som behöver göras. 22