I skälig omfattning. utdrag av erfarenheter

Transkript

1 I skälig omfattning utdrag av erfarenheter

2 5.4 Utrustning för räddningsinsats Som tidigare redovisats har den enskilde, vare sig det är en fysisk eller juridisk person, ett primärt ansvar för att skydda liv och egendom och att inte orsaka olyckor. I första hand är det den enskilde som ska vidta och bekosta åtgärder som syftar till att förhindra olyckor och begränsa konsekvenserna av de olyckor som inträffar. Vidare är det rimligt att kommunerna som har ansvaret för räddningstjänst ska ha tillräckligt med personal, fordon, utrustning och andra resurser för att kunna genomföra en räddningsinsats. Som tidigare påpekats när det gäller brandvattenförsörjning kan ansvaret inte vara obegränsat. För vissa speciella byggnader eller anläggningar kan det vara befogat att ägare eller innehavare bekostar specialanpassad utrustning. Ett exempel där utrustning har behandlats är ärendet om Grödingebanans järnvägstunnlar. Dom av Kammarrätten i Stockholm ( mål nr ) redovisas i sammandrag nedan. Bakgrund En ny järnvägssträcka mellan Flemingsberg och Järna togs i bruk i början av Bansträckningen går genom Huddinge, Botkyrka och Södertälje kommuner och har en längd av 31 km. Det finns ett antal tunnlar på sträckan både med enkelspår och med dubbelspår. Den kortaste tunneln är 60 m och den längsta är 1785 m. I Södertälje går dessutom banan på en m lång bro över Igelstaviken. Tillsynsföreläggande Räddningsnämnden i Botkyrka kommun, tekniska nämnden i Södertälje kommun och förbundsdirektionen för Södertörns brandförsvarsförbund fattade likalydande beslut den 29 november Besluten gällde förelägganden att Banverket skulle vidta ett antal åtgärder. Dessa åtgärder var i korthet: Tunnlarna skulle kompletteras med utrymningsvägar så att gångavstånden inte skulle överstiga 150 m. Installation av vägledande markering och nödbelysning Anordnande av brandventilation (rökschakt) Förbättra säkerheten i bergväggarna så att ras förhindras vid brand Tekniska nämnden i Södertälje beslöt vidare den 13 december 1994 att förelägga Banverket om åtgärder för att förbättra säkerheten vid Igelstabron. Dessa åtgärder var i korthet: Banverket skulle hålla viss utrustning och fordon för att underlätta en eventuell räddningsinsats Kompletteringar av vattenledningar och stigarledning för att kunna genomföra en effektiv räddningsinsats Anlägga brandposter vid brofästena och vid brons mitt i hamnområdet Anordna ytterligare en angreppsväg för räddningsinsats vid brons mitt.

3 Beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län dnr och ,594 Enligt länsstyrelsens uppfattning bör tunnlarna och bron betecknas som anläggningar och därför omfattas av räddningstjänstlagen. För att komma fram till ett beslut om vad som kan bedömas vara skälig omfattning redovisar Länsstyrelsen sitt beslut i fyra följande led: Kravet på en tillfredsställande räddningsmiljö Kostnaderna för att uppfylla dessa krav En riskanalys för bedömning av sannolikhet av en allvarlig olycka En sammanfattande skälighetsbedömning Länsstyrelsen konstaterar att de totala kostnaderna för att bygga fyra utrymningsvägar är 52 miljoner. Länsstyrelsen anser vidare att en så hög kostnad inte är skälig i förhållande till risken för olyckshändelse. Länsstyrelsen inskränker de överklagade föreläggandena på så sätt att Banverket ska ställa två fordon med tillräcklig framkomlighetsförmåga jämte tillhörande räddningsutrustning, totalt en kostnad på 5,5 miljoner, för insats i Grödingebanans tunnlar och på Igelstabron. Utrustningen ska vara dimensionerad för 15 personer samt medge insats under minst 1 ½ timme i rökfylld miljö. Dom av Kammarrätten i Stockholm mål Länsstyrelsens beslut överklagas av kommunernas ansvariga nämnder till Kammarrätten. Kammarrätten ändrar inte på Länsstyrelsen beslut. Överklagandet avslås. Kommentar till ärendet om Grödingebanan Det som särskilt ska noteras är att Banverket fick bekosta särskilda fordon och utrustning för rökdykarinsats. Den kommunala räddningstjänstens fordon kunde inte ta sig fram i järnvägstunnlarna och dess ordinarie rökdykarkapacitet räckte inte till. Kostnaden på ca 5,5 miljoner kronor ansågs skälig. Ärendet om Grödingebanan visar bland annat oklarheter om säkerhetsnivåer i tunnlar och vilka konsekvenser en bristande samordning mellan lokala, regionala och centrala myndigheter kan få. Regeringen gav några år efter denna process ett uppdrag ( ) till Räddningsverket, Banverket, Vägverket och Boverket att gemensamt utarbeta allmänna råd innefattande metoder för bedömning av personsäkerhet i tunnlar och för hur riskanalyser kan utformas och tillämpas på ett tydligt och enhetligt sätt. Uppdraget redovisades år 2005 i en rapport Personsäkerhet i tunnlar slutrapport, regeringsuppdrag (ISBN med dnr /2003) Rapporten finns att läsa på Boverkets hemsida.

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20