1 frag. bränd lera (2g) 4 frag. brända hasselnötsskal

Transkript

1 Osteologisk analys av brända och obrända ben från Glädjen Vid undersökningarna tillvaratogs cirka nio gram brända och obrända ben som skickades till Jan Storå för osteologisk analys (tabell 15, fig. 32 och bilaga 13). Endast ett ben har kunnat identifieras till art ett obränt ben från får (F1000) i kontext FE7324. Näs- Tabell 15. Benmaterial från Glädjen. Antal Vikt (g) Förundersökning 3 0,14 Särskild arkeologisk undersökning 116 8,95 Totalt 119 9,09 X / 1 frag. bränd lera (2g) 1 frag. obestämt bränt ben (0,01g) 1 frag. bränd lera (4,4g) 110 frag. obest. brända ben (6,05g) 1 frag. bränt fårben (0,46g) 4 kotfrag. (2,43g) 4 frag. brända hasselnötsskal 1 defekt hästsko X Y Y m 3 frag. obestämda brända ben (0,14g) Fig. 32. Distribution av brända och obrända ben, bränd lera, hasselnötsskal och järnföremål som påträffades på Glädjen. Notera att benen huvudsakligen påträffas i områden utanför de områden där de förhistoriska fynden förekom. Skala 1: Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

2 tan allt benmaterial som tillvaratogs påträffades i denna kontext som innehöll mycket fragmenterade brända och obrända ben. Fyra kotfragment (F1001) i kontexten kommer från ett mindre landdäggdjur. Den största delen utgörs av små rörbensfragment från oidentifierat däggdjur. Vad som kan noteras här är att benkoncentrationen FE7324 och de tre fragmenten obestämda brända ben längst i söder framkom i matjordslagret som innehöll hästskon. Benen bedöms härröra från aktiviteter under efterreformatorisk tid. Något som stärker detta antagande är att det fanns obrända ben bevarade i fyndkoncentrationen FE7324. Det enda benmaterial som kontextuellt kan knytas till neolitikum eller bronsålder är det lilla fragmentet obestämt bränt ben som påträffades i den norra delen av det rutgrävda området i den storblockiga moränen. Då fårbenet var för litet (0,43 gram) utfördes ingen 14 C- analys. Övriga fynd Fyra fragment av hasselnötskal påträffades i G6884 på den sydvästra delen av område B (fig. 32). De påträffades i utkanten av kulturlagret A men inte tydligt knutet till detta. Under förundersökningen framkom en defekt hästsko i torven/matjordslagret på G509 (fig. 32). Analyser 14 C-dateringar Åtta 14 C-dateringar har gjorts på material från Glädjen (fig. 33, fig. 34a+b, tabell 16, s och bilaga 17). Proverna för analyserna bestod av matskorpor och träkol. Tyvärr fanns det ett litet urval av material lämpligt för 14 C-dateringar och många olika faser att datera. Två dateringar av matskorpor utfördes av Ångströmslaboratoriet, Uppsala Universitet, de övriga dateringarna utfördes vid Poznan Radiocarbon Laboratory i Polen. Samtliga dateringar utfördes med tandemaccelerator. Om inte annat anges är det kalibrerade dateringar och med 1 σ sannolikhet som används. Tyvärr fanns inga brända ben som artbestämts eller påträffats i en säker kontext med tillräcklig vikt för att 14 C-dateras. Nästan allt material som kunde 14 C-dateras har analyserats för att ge en så god uppfattning om de olika kontexternas datering och varaktighet som möjligt. Beskrivning 14 C-proven Två organiska beläggningar från keramikskärvor som framkom på område B daterades till tidigneolitisk tid. De organiska beläggningarna daterades till cal BC (Ua-27137) och den andra till cal BC (Ua-27136). / X A Ua-27136, G5715 Matskorpa cal BC Y Poz-6245, G5649 Matskorpa cal BC Poz-6310, G6685 Matskorpa cal BC Poz-6311, FE6832 X Matskorpa cal BC Y m B C C Poz-6305, A (A6274) Kol, lövträd Cal BC Poz-6307, G5796 Matskorpa cal BC Ua-27137, G6913 Matskorpa cal BC Poz-6309, A6281 Kol, ek 150 cal BC-0 cal AD Fig. 33. Plan över provtagningsplatser för 14 C-prov. Skala 1:400. Särskild arkeologisk undersökning, SU 47

3 6000BP 5500BP 5000BP 4500BP Ua-27137: 5285 ±160BP 4330BC ( 7.5%) 4280BC 4260BC (60.7%) 3960BC 4500BC (95.4%) 3700BC 5400BP 5200BP 5000BP 4800BP 4600BP 4400BP 4200BP Ua-27136: 4745 ±105BP 3640BC (45.1%) 3490BC 3460BC (23.1%) 3370BC 3800BC (92.9%) 3300BC 3250BC ( 2.5%) 3100BC 4400BP 4300BP 4200BP 4100BP 4000BP 3900BP 5500 BC 5000 BC 4500 BC 4000 BC 3500 BC 3000 BC Poz-6245: 4190 ±35BP 2880BC (13.3%) 2850BC 2820BC (40.3%) 2740BC 2730BC (14.6%) 2690BC 2890BC (19.5%) 2830BC 2820BC (73.0%) 2660BC 2650BC ( 2.8%) 2620BC 4000BP 3900BP 3800BP 3700BP 3600BP 3500BP 4000 BC 3500 BC 3000 BC 2500 BC Poz-6310: 3755 ±35BP 2280BC ( 6.2%) 2250BC 2210BC (49.9%) 2130BC 2080BC (12.1%) 2050BC 2290BC (95.4%) 2030BC 3300BP 3200BP 3100BP 3000BP 2900BP 2800BP 3000 BC 2800 BC 2600 BC 2400 BC Poz-6307: 2985 ±35BP 1300BC (68.2%) 1120BC 1380BC ( 5.3%) 1330BC 1320BC (88.7%) 1110BC 1100BC ( 1.4%) 1080BC 3200BP 3100BP 3000BP 2900BP 2800BP 2700BP 2600BP 2600 BC 2400 BC 2200 BC 2000 BC 1800 BC Poz-6305: 2950 ±35BP 1260BC (11.0%) 1230BC 1220BC (50.3%) 1110BC 1100BC ( 4.4%) 1080BC 1060BC ( 2.5%) 1050BC 1300BC (95.4%) 1010BC 3200BP 3000BP 2800BP 2600BP 1600 BC 1400 BC 1200 BC 1000 BC 800 BC Poz-6311: 2920 ±35BP 1210BC ( 4.0%) 1200BC 1190BC (63.2%) 1040BC 1030BC ( 1.0%) 1020BC 1260BC ( 4.9%) 1230BC 1220BC (90.5%) 1000BC 2400BP 2300BP 2200BP 2100BP 2000BP 1900BP 1600 BC 1400 BC 1200 BC 1000 BC 800 BC Poz-6309: 2060 ±35BP 150BC ( 4.6%) 130BC 120BC (63.6%) AD 180BC (95.4%) 30AD 1400 BC 1200 BC 1000 BC 800 BC 400 BC 200 BC BC/AD 200 AD Fig. 34a. 14 C-kurvor för 14 C-dateringarna på Glädjen. 48 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

4 Ua ±160BP Ua ±105BP Poz ±35BP Poz ±35BP Poz ±35BP Poz ±35BP Poz ±35BP Poz ±35BP 6000 BC 4000 BC 2000 BC BC/AD Fig. 34b. Diagram över 14 C-dateringar. På område B daterades den organiska beläggningen från en keramikskärva till BC (Poz-6245) vilket skulle placera den i mellanneolitikum. På område B påträffades en keramikskärva vars organiska beläggning daterades till BC (Poz-6310) vilket för den till senneolitikum. Två organiska beläggningar från keramikskärvor (Poz-6307 och Poz-6311) och ett kolprov (Poz-6305) från kulturlager A6274 daterades till bronsåldern inom intervallet BC. Ett kolprov från härden A6281 daterades till 150 BC BC/AD (Poz-6309) vilket skulle placera den i förromersk järnålder. Analys av 14 C-dateringarna På Glädjen har träkol samt organiska beläggningar från keramik daterats. Sammanlagt sex faser kan ses om man använder 1 σ. De två tidigneolitiska dateringarna har ingen överlappning vid 1 σ men de har en överlappning på hundra år vid cal BC om man använder 2 σ. Utgår man enbart från de två dateringarna så är det statistisk troligast att det finns två tidigneolitiska faser representerade på platsen. En möjlig förklaring till skillnaden i dateringarna är att matskorpan för den äldre av dateringarna innehåller marint material vilket kan ge en reservoareffekt som gett matskorpan en skenbart äldre ålder (Persson 1999:28f). Tabell C-dateringar. Prov nr Material Grävenhet/Anl. nr/ Fyndenhet 14 C BP Kalibrerat med 1 σ Poz-6311 Organisk beläggning F ± BC 0, BC 0, BC 0,01 Poz-6307 Organisk beläggning G ± BC 0,682 Poz-6245 Organisk beläggning G ± BC 0, BC 0, BC 0,146 Poz-6310 Organisk beläggning G ± BC 0, BC 0, BC 0,121 Poz-6309 Träkol A ± BC 0, BC AD 0,636 Poz-6305 Träkol A ± BC 0, BC 0, BC 0, BC 0,025 Ua Organisk beläggning. G ± BC 0, BC 0,607 Ua Organisk beläggning. G ± BC 0, BC 0,231 Särskild arkeologisk undersökning, SU 49

5 Keramikskärvorna som daterats till mellanneolitikum och senneolitikum har inte några tydliga typologiska särdrag. De enda perioder som kan ses typologiskt säkert i keramikmaterialet är tidigneolitikum och bronsåldern. Dateringarna visar därmed endera två korta besök eller så har proverna kontaminerats. Tidsdifferenserna mellan provresultaten och de säkert belagda faserna är allt för stora för att förklaras med reservoareffekten. De tre dateringarna från bronsåldern går att kombinera vid 1 σ (se fig. 34b). Detta ger ett maximalt tidsspann på cal BC och om man gör en kombinationsdatering mellan de tre dateringarna fås en datering till cal BC med 58,4 % sannolikhet (se fig. 26). Från härden A6281 daterades ett kolprov som vedartsbestämts till ek till förromersk järnålder, 150 BC BC/AD. Härden A6281 kopplades vid utgrävningen stratigrafiskt till kulturlagret A6274 vilket 14 C-daterats (Poz-6305) till bronsåldern period III/IV. Eftersom de två övriga dateringarna och fyndmaterialet i denna kontext ger en datering till bronsålder så ses härdens datering som osäker. Skäl för den förromerska dateringen kan vara t.ex. en skogsbrand i området vilken efterlämnat kol som blandat sig med härdens. Men då ett flertal platser (t.ex. Brännpussen, Nilsson 2006) har haft inslag av härdar från järnåldern kan det inte uteslutas att detta är spåren efter ett kortare besök under förromersk järnålder. Strandlinjen Den tidigneolitiska boplatsen på Glädjen låg på en ö i kustbandet vilket placerar den relativt nära kusten oavsett exakt var strandlinjen låg. Däremot kan det vara av intresse för tolkningen av boplatsen om det går att utröna huruvida boplatsen var lokaliserad i direkt anknytning till stranden eller om den låg i ett mer indraget läge. De två tidigneolitiska 14 C-dateringarna (Ua och Ua-27137) togs på organisk beläggning från keramik som påträffades på ungefär samma höjd över havet cirka 45,5 meter. Fynd av tidigneolitisk typ påträffades mellan cirka 46,5 45,25 meter över havet. Nedanför denna gräns fanns inga tydliga strandhak men sluttningen fortsätter ner mot åkerpartiet i söder med en minskning i höjden över havet med cirka 0,5 meter per 15 meter i längd. Om man placerar in de två 14 C-dateringarna i den strandlinjekurva som finns presenterad i Segerbergs avhandling och grundar sig på Jan Risbergs modell av strandförskjutningen i nordvästra Uppland ges följande bild (Segerberg 1999:155). Ua som är daterat till 5285 ±160 BP skulle ge en strandlinje på mellan cirka meter över havet vilket placerar allt utom en liten del av område A under vatten. Ua som är daterat till 4745 ±105 BP ger en strandlinje mellan meter över havet vilket placerar boplatsen cirka 500 meter från stranden. Om den överlappande perioden mellan dessa dateringar används, cirka 5000 BP, fås en strandlinje kring cirka meter över havet. Den sistnämnda strandlinjen är den som bäst överensstämmer med spridningen av fyndmaterialet. Inga fynd i form av ben från marina djur eller svallad keramik visar att boplatsen var direkt strandanknuten men 14 C-dateringarna och höjden över havet visar att den varit anknuten eller inte långt från den dåtida strandkanten. Tolkning Den mest komplicerade fasen ur dateringshänseende är den tidigneolitiska då man utifrån dateringar, strandlinje och fyndmaterial kan argumentera för en respektive flera bruksperioder. Vad som talar för att det handlar om en fas är att lokalen vid denna tidpunkt skulle vara strandbunden vilket är normen i den här regionen under tidigneolitikum (se ovan). Den tidigneolitiska keramiken är tämligen enhetlig vilket även talar för en fas. Trots detta är det svårt att se att 14 C-dateringarna skulle representera en enda fas även om det finns en överlappning vid 2 σ. Den tidigneolitiska keramiken är nämligen uppdelad i flera olika koncentrationer på olika höjd över havet, om än med en relativt liten skillnad, vilket kan tala för åtminstone två faser under tidigneolitikum. Sammantaget ses det ändock som att det troligaste scenariot är att det rör sig om en brukningsperiod under tidigneolitikum. Utnyttjandet under denna period kan naturligtvis bestå av flera besök. När det gäller bronsåldersfasen så talar keramiktypologin och dateringarna ett enhetligt språk och fasen får ses som knuten till cal BC, period III/IV. Markkemiska analyser I redovisningen och analysen av fosfatproverna kommer den metod som används av Eva Hyenstrand i Metodstudier och tolkningsmöjligheter (1996:29 51) att användas. Alla fosfatvärden och i vilka kontexter de tagits kan ses i bilaga 5 och 14. Fosfatproverna samlades in dels under förundersökningen på våren och dels under den särskilda arkeologiska undersökningen i oktober, i regn och snö. Sammantaget togs 183 markkemiska prover. Proverna togs i nedre delen av det fyndförande lagret eller på motsvarande nivå där fynd ej förekom. Majoriteten av proverna togs på den fyndförande ytan men under förundersökningen togs även prover cirka 50 meter utanför denna för att på så vis få bakgrundsvärden och söka aktiviteter 50 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

6 Q1 - (3 kv) Q1 - (1,5 kv) Q1 Q3 + (3 kv) Q3 + (1,5 kv) Q3 min låga sänkta normalintervall förhöjda höjda max 25% 50% 25% Fig. 35. Förklaring över indelningsprincipen för fosfatvärden i grupper. Från Hyenstrand 1996:33 (fig. 3). som låg utanför det mest intensivt utnyttjande området. Under förundersökning och den särskilda undersökningen söktes även en strandlinje med hjälp av fosfater. Detta gjordes genom att en tät linje av fosfatprov togs mot en tänkt strandlinje för att kontrollera om ett dropp i fosfatvärden kunde iakttas. Samtliga prover analyserades med citronsyrametoden och spot test-metoden. Citronsyrametoden redovisar endast organiska fosfater och är kvantitativ där resultaten redovisas i traditionella fosfatgrader, där 1 P motsvarar 1 mg P2O5/100 gram jord. Spot test-metod visar både innehållet av organiska och oorganiska fosfater, där resultaten grovt anger halten av fosfater från inga till rikligt (Österholm & Österholm 1983; Kyhlberg 1993). De organiska fosfaterna är de som främst är intressanta ur ett arkeologiskt perspektiv då de är spår efter människor, djur och vissa växter, men då vissa markkemiska egenskaper som kalk kan göra att fosfaterna har svårt att lösa ut med citronsyrametoden kompletterar metoderna varandra. Då jordens phvärde påverkar dess förmåga att binda fosfater togs även sex ph-prov spridda över ytan. Även glödgningsförlusten i 34 markkemiska prov från kulturlager A analyserades för att kontrollera om någon stratigrafi i kulturlagret kunde iakttas. Inga väsentliga skillnader mellan olika nivåer kunde iakttas. I denna analys av fosfater kommer resultaten från citronsyrametoden främst användas. Då samtliga analyser av proverna är utförda av Ove Cederlund på Fosfatlaboratoriet i Visby så bortses det här helt från något analysfel då om något sådant skulle föreligga vore konstant. Analysen kommer att delas in i två områden, dels hela undersökningsområdet och dels området med fynd och dateringar relaterade till bronsåldersfasen. Syftet med analysen av det andra området är att försöka få grepp om funktionen/tillkomsten av kulturlagret A och de anläggningar som förekommer i anknytning till detta. Fosfatvärdena kommer att delas in i kvartiler enligt den modell som Hyenstrand använder (se fig. 35) (Hyenstrand 1996:32ff). Här kommer klassindelning grundas på avståndet från medianen. Detta leder till att normalintervallet blir den största gruppen, medan kvartilgrupperna i ändarna bestäms av hur mycket värdena avviker. På detta vis kan de relativa avvikelserna från normvärdena på platsen studeras. De termer som kommer att användas i diskussionen är de som visas i fig. 35. För en närmare diskussion om metoden och hur värdena beräknas se Hyenstrand Som framgår i fig. 36 så kommer alla de förhöjda värdena på området kring kulturlager A och cirka 15 meter söder om detta. Fosfatanalysen under den särskilda undersökningen kunde inte liksom förundersökningen visa på någon strandlinje i form av ett tydligt dropp i fosfatvärden. De låga förhöjningar som kan ses söder om det sammanhängande utgrävda området härrör troligen från gamla åkrar och beteshagar (se fosfatanalys i förundersökningsdelen). På område A och den norra delen av område B där den neolitiska keramiken främst påträffades är de flesta värdena lägre på den undre kvartilen och en del inom normalintervallet. Detta kan vara en följd av ett kortvarigt utnyttjande eller att man sysslat med aktiviteter som avsatt små mängder fosfater i kombination med att den långa tidsrymden och moränmarken urlakat fosfater. Resultaten från citronsyrametoden stöds av spot-test metoden (se fig. 36 och 37, s ). Antal prover 183 Variationsområde: 8 86, variationsbredd: 78, medelvärde: 39, median: 35, övre kvartil: 47, undre kvartil: 23, kvartilavvikelse: 11, normalintervall : Särskild arkeologisk undersökning, SU 51

7 / X m X Y Fig. 36. Resultaten från fosfatkarteringen vid den särskilda arkeologiska undersökningen redovisat i P. Skala 1:400. Y Om man zoomar in på området kring A kan man notera att de höga värdena främst finns i den norra delen av kulturlagret A på en yta av cirka 1,5 m 2 (fig. 38, s. 54). Två förhöjda fosfatvärden finns även centralt på område C och ett cirka 2 meter nordväst om A Vad som kan noteras är att fosfatvärdena är relativt låga jämfört med andra neolitiska kustboplatser och för den delen jämfört med andra bronsåldersboplatser i regionen. Flera faktorer har troligen påverkat bevaringsgraden av fosfaterna där jordartens karaktär och boplatsernas korta användningstid har den största inverkan. Låga värden har även noterats på t.ex. Vedmora och Brännpussen i samma region, Björck och Nilsson tillskriver de låga värdena till de ovan angivna orsakerna även där (Björck 1998; Nilsson 2006). Något som även kan påverka fosfatvärdena är markens ph värde, sex prover analyserades för ph för att täcka in undersökningsområdet, dessa varierade mellan 4,2 till 6,6. För analyser av den interna boplatsorganisationen är de låga värdena av mindre betydelse då det är de relativa skillnaderna som är av intresse. Glödgningsförlusten undersöktes i och kring den norra delen av kulturlager A för att se om mängden av organiskt material varierade stratigrafiskt, 34 prover togs varav 20 i stick 2, sju i stick 3 och åtta i stick 4. Analysen visade inte på några signi- 52 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

8 / X m X Y Fig. 37. Resultaten från fosfatkarteringen vid den särskilda arkeologiska undersökningen uttryckt i relativa spotvärden. Skala 1:400. Y fikanta skillnader mellan lagren utan glödgningsförlusten varierade från 1,2 till 4,0 %. För att sammanfatta kan man säga att fosfatanalysen gav ett relativt klent resultat där det mest intressanta är att man kan knyta en förhöjning av fosfaterna till A även om den är relativt liten. I övrigt har inga förhöjningar som kan knytas till de förhistoriska perioderna kunnat identifieras. En kraftigt bidragande orsak till detta är de skiftande markförhållandena i undersökningsområdet med allt från morän till lerjord och de sentida utmarksaktiviteterna som varit lokaliserade på samma plats. Vedartsanalys Träkol analyserades från fyra anläggningar; A6188 som utgick, A6274 den södra delen av kulturlagret A200565, A6281 härd och A6941 grop. Från härden A6281 analyserades två kolprov. Vedartsanalyserna är utförda av Ulf Strucke vid RAÄ, UV Mitt (bilaga 15). Syftet med analyserna var att vedartsbestämma träkol för att bedöma dess lämplighet för 14 C-analyser. Tillräckligt med träkol återfanns ej för att kunna belysa den lokala vegetationen. I de analyserade proverna påträffades gran i två fall (A6188 och A6941), ett prov innehöll barrträd, gran eller tall (A6281), ett prov lövträd (A6274) och slutligen innehöll ett prov Särskild arkeologisk undersökning, SU 53

9 / m Fig. 38. Resultaten från fosfatkarteringen av bronsåldersytan vid den särskilda arkeologiska undersökningen redovisat i P. Skala 1:75. ek (A6281). Av dessa användes de två sistnämnda för 14 C-analys (se ovan). Materialet är för litet för att uttala sig om vegetationen under de perioder som studeras här. Makrofossilanalys Sammanlagt togs 16 jordprover från 15 anläggningar för makrofossil analys. Av dessa har åtta prover från åtta anläggningar analyserats av Håkan Ranheden vid RAÄ, UV Mitt med avseende på makrofossilt innehåll (bilaga 16). Av de åtta proverna innehöll endast fyra makrofossilt material. Dessa prover var tagna i A5198 (utgick), A6867 (grop), A7027 (stolphål) och A6274 (södra delen av kulturlagret A200565), vilka samtliga ligger inom område B. Två av dessa (A5198 och A6867) innehöll delvis obränt material vilket ses som recent. Inga direkta odlingslämningar påträffades och spår efter kulturmarksförhållanden var sparsamma. Brända frön av häckvicker påträffades (A5198 och A7027) vilken anses kulturgynnad och kan tyda på mänskligt inflytande på miljön men det skall nämnas att häckvicker även kan gynnas av rad naturliga omständigheter. Sammantaget anger de brända fynden i första hand gräs eller ängsmark, möjligen med inslag av lundartad skogsvegetation. Aktivitetsområden Här kommer undersökningsområdet att behandlas utefter de faser som finns representerade på platsen. Sammanlagt finns fem faser representerade på boplatsen: tidigneolitikum, mellanneolitikum, senneolitikum, bronsålder och efterreformatorisk tid. Möjligen kan även platsen ha besökts under förro- 54 Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

10 Ett stenröjt område som tolkats som en hantverksyta med bearbetning av både våta och torra hudar. En grönstensyxa indikerar att även t. ex. bearbetning av trä skett här. / En naturlig svacka i den blockiga moränen som använts som dump för skräp i form av keramik. Strax norr om denna påträffades en malsten och löpare för malning av t.ex. växter. Ett fyndtomt stenröjt område som omringas av det tidigneolitiska fyndmaterialet. Kan möjligen använts som bostadsyta eller hantverksyta m Fig. 39. En tolkning av hur boplatsen var organiserad under tidigneolitikum. Skala 1:400. mersk järnålder utifrån en 14 C-datering (Poz-6309) av härden A6281. Tidigneolitikum Från den tidigneolitiska fasen finns enbart fynd, inga anläggningar har daterats till tidigneolitikum. De tidigneolitiska fynden framkom i tre koncentrationer på den sammanhängande rutgrävda ytan; den stenröjda svackan i moränåsen på område A, den sydvästra delen av område B och en koncentration i östra delen av område B och västra delen av område C (se fig. 39). Koncentrationen av fynd i svackan på område A ligger på ett tydligt stenröjt område. Det stenröjda området är cirka 15 5 meter stort och fynden ligger främst centralt på området. Här påträffades sammanlagt cirka 0,1 kg keramik som främst var av Fagervik 1 typ, en tunnackig bergartsyxa och sju kvartsföremål. Slitspårsanalysen visade att två kvartsartefakter i området fungerat som skrapor med bruksskador från beredning av våta och torra hudar. All keramik i området har registrerats som tidigneolitisk keramik utom en skärva som registrerats som bronsålderskeramik. Vad som ska poängteras här är att den odekorerade keramiken är bedömd efter godsets typ vilket gör klassificeringen av dessa mindre säker. Även den tidigneolitiska keramiken på område B påträffades i anslutning till ett stenröjt område, men i detta fall lokaliserat runt om detta utom i den södra delen av ytan. Då bronsålderskeramiken påträffades strax söder och väster om denna stenröjda yta är det svårt att avgöra under vilken av faserna området röjdes och användes. Men det troligaste alternativet är att ytan brukats under bägge perioderna utifrån fyndspridningen. På yta B påträffades även en relativt stor mängd keramik i en naturlig svacka belägen i den södra delen av moränkullen. Strax norr om denna dump påträffades en malsten/underliggare och en löpare. Huruvida dessa skall knytas till den Särskild arkeologisk undersökning, SU 55

11 tidigneolitiska fasen eller bronsåldersfasen är svårt att avgöra. Området har använts under tidigneolitikum och troligen varit en mindre jaktstation. Keramiken har enligt tunnslipsanalysen troligen tillverkats på plats och även det faktum att man röjt ytan från sten, vilket visar att man sannolikt varit på platsen under längre tid än någon enstaka natt. Två kvartsskrapor har bruksskador som visar att man berett skinn på platsen. Inga anläggningar i området kunde observeras men en möjlig lägerplats kan ha legat nere på den röjda ytan på område B grundat på fyndspridningen. Den stenröjda ytan i svackan på område A ses som ett hantverksområde där man bearbetat skinn. Mellanneolitikum Mellanneolitikum är endast representerat av en keramikskärva som 14 C-daterades till denna period. Keramikskärvan påträffades på den nordöstra delen av område B i grävenheten G5649. I övrigt har inga fynd eller anläggningar daterats eller placerats typologiskt i mellanneolitikum. Om dateringen accepteras får man ändock se keramikskärvan som en rest efter ett kort besök. Senneolitikum Senneolitikum är endast representerat av en keramikskärva som 14 C-daterades till denna period. Keramikskärvan påträffades på den nordöstra delen av område B i grävenheten G6685. I övrigt har inga fynd eller anläggningar daterats eller placerats typologiskt i senneolitikum. Om dateringen accepteras får man ändock se keramikskärvan som en rest efter ett kort besök. Bronsålder Fynden och anläggningarna som härrör från bronsåldersfasen finns främst inom område B på en knappt 100 m 2 stor yta. Fyndmaterialet består av keramik, / En malsten och löpare för malning av t.ex. växter Ett fyndtomt stenröjt område som omringats av fyndmaterial från bronsåldern. Kan möjligen använts som bostadsyta eller en hantverksyta. Grop med röd kalksten som kan ha använts vid beredning av skinn. Stolphål för en ställning som kan ha använts för att t.ex spänna skinn för bearbetning. Härd för värme, matlagning och/eller hjälp vid olika hantverk. Kulturlager skapat av hantverksaktiviteter i form av beredning av våta hudar och tjärframställning m Fig. 40. En tolkning av hur platsen var organiserad bronsåldern. Skala 1: Glädjen Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder

12 bränd lera, kvarts, kvartsit och bergart. När det gäller stenmaterialet så baseras knytningen till bronsåldern på fyndassociation till keramiken och daterade anläggningar. Då avstånden mellan lämningarna från de olika perioderna är kort och i vissa områden med en viss överlappning kan naturligtvis en del föremål bli knutna till fel fas. Ändock känns den övergripande bilden som den mest rimliga och den som kan starkast argumenteras. Området består av, från norr till söder; ett stenröjt område, relativt fyndtomt och med få anläggningar. Detta kan endera ha fungerat som en yta för t.ex. hantverk eller där den temporära sovplatsen, vindskyddet varit lokaliserat. Söder om det ligger kulturlager A200565, gropen A6867 med kalksten och stolphålen A7027 och A7297. I kulturlagret kunde något förhöjda fosfatvärden ses och strax intill påträffades en kvartsitskrapa som använts på våta skinn. Då kalk är ett material som används vid beredning av skinn är kulturlagret troligen spår från skinnberedning där stolphålen utgör de bevarade spåren från en ställning som använts för att spänna ut skinnen (fig. 40). Efterreformatorisk tid Glädjen ligger i vad som under historisk tid har varit utmark. De tidigaste spåren av utmarksaktiviteter kan ses på års karta, tre markerade särhägnader, dock utan beskriven funktion. På en karta från är två särhägnader markerade, den ena uttryckligen ängsmark. På 1889 års karta är samma markerade figur använd som åker. Möjligen är dikena som påträffades vid förundersökningen spår efter dessa åkrar då dikena inte löper parallellt med dagens dikessystem. Makrofossilanalysen innehöll växter som indikerade gräs eller ängsmark i första hand, möjligen är detta spår från bruket av dessa särhägnader. Det framför allt utmarksnäringar som har dominerat området. De två kolbottnar som mättes in i plan är ett annat exempel på spår från denna typ av aktivitet. Då kolbottnarna ej grävts vilar typbedömningen av dem till resmilor med en låg vallkonstruktion enbart på den okulära besiktningen vilket gör att den får ses som något osäker. Oavsett om det rör sig om resmilor med gropar eller vall runt är dateringen ungefär densamma, men resmilor med vallar är vanligen något yngre. Resmilor med vallar har daterats från slutet på 1600-talet till mitten på 1900-talet vilket stämmer väl med gården Glädjens uppkomst (Hennius m-fl. 2005:101ff). I undersökningsområdets södra del påträffades även spår efter den moderna driften i form av ett stängsel som följde den nutida dikningen (A7062, A7070, A7077, A7103, A7110 och A7117). Den nedgrävning (A7005) som påträffades i den södra delen av undersökningsområdet följde ett större stenblock strax under ytan. Troligen har man undersökt om blocket gått att flytta då det varit i vägen vid t.ex. plöjning (se fig. 12b, s. 23). Sammantaget kan små delar av den utmarksnäring som dominerade detta område ses i och kring undersökningsområdet. Även om bygden har varit glest befolkad har den i högsta grad varit levande och haft sin funktion i samhället bland annat genom kolningen. Särskild arkeologisk undersökning, SU 57