Ortolansparven i Kvismaren 2009

Transkript

1 Ortolansparven i Kvismaren 2009 Jan Sondell & Bo Runesson Ett tiotal sjungande ortolansparvar hörs fortfarande årligen i Kvismaren. För att hjälpa denna lilla spillra av en tidigare betydligt större population gjordes 2009 röjningar på vissa åkerholmar. Försöket utföll positivt så till vida att sex fåglar våren 2009 sjöng från de röjda ytorna. En fråga som borde belysas är om häckningen lyckas eller om ortolanerna i Kvismaren fylls på från den översträckande norrländska populationen. Ytterligare röjningar föreslås också våren Bakgrund I Kvismaren har ortolansparven behållit en livskraftig population något bättre än på de flesta andra håll i mellersta Sverige. Ortolanen har dock fram till 2000-talet blivit allt mer ovanlig också i Kvismaren. Hösten 2008 gjordes en analys (Sondell 2009) av förekomst och möjliga orsaker till minskningen. Det visade sig att de fåtaliga kvarvarande ortolanlokalerna utgörs av åkerholmar med glesa högre träd och sparsam underväxt. Lokalerna ligger i anslutning till vårsådda åkrar på organogen jord. Under 2009 har ett särskilt ortolanprojekt startats vid fågelstationen som vill fokusera på arten med inventeringar och om möjligt biotopförbättringar. Biotopförbättringar Med relativt kort varsel genomfördes i april 2009 röjningar av fem lokaler norr om Östra Kvismaren med syfte att förbättra biotopen för ortolansparven (figur 1). Dessa platser har sedan lång tid tillbaka varit uppehållsplatser för flera sjungande hannar. Röjningsområdena varierade mellan ca 0,1 och 0,2 hektar. Ett arbetslag från länsstyrelsen röjde bort medelstora och mindre träd men sparade de största träden på varje lokal. Avståndet mellan kvarstående träd blev 5 10 m, blir avstånden större fungerar träden inte längre som en sammanhållen dunge. Även underväxten (buskar och sly) röjdes. Enstaka nypon- och druvfläderbuskar sparades dock. Stamvirke och ris lades i högar som delvis fördes bort. Nedan följer en beskrivning per lokal. Alla lokaler är moränkullar omgivna av organogen åkermark. Nummer hänvisar till figur Ängfallet: Domineras av ekar. Bara försiktig röjning av mindre träd och buskar gjordes. En av de få kvarvarande lokaler som vi tror redan före röjningen var en lämplig biotop. Ortolanrevir nr 1 norr om Ängfallet. Foto: Jan Sondell. Ortolan territory, locality 1. Photo: Jan Sondell. 20

2 Figur 1. Karta över identifierade ortolanlokaler i området norr om Östra Kvismaren. Figure 1. Map of identified Ortolan Bunting localities north of Östra Kvismaren. Green squares indicate cleared territories, filled circles other territories, open circles temporary localities. 2. Söröns nordspets: Glest utspridda träd och buskar norr om egentliga Sörön. Här togs en hel del träd ner och möjligen blev det kvarvarande beståndet alltför utspritt. 3. Dunge norr om Sörön: Domineras av större björkar. Röjningen gjorde att mängden underväxt och mindre träd reducerades. 5. Söder om Restamossen/norra dungen öster om Sörön: Tät asp- och björkdunge som gallrades hårt i norra delen. Kvarvarande större träd står på 5-10 m avstånd. 6. Lindåsabacken: Domineras av större ekar. I huvudsak underväxt samt mindre aspar och björkar höggs bort. Lyckas häckningen normalt i Kvismaren? Från andra studier vet vi att ortolansparven vill ha ett stört markskikt, t ex skogshygge (se Svalan), bränd mark, grustag eller torvjord (Nævra 2002). Torvjord finns i Kvismaren i anslutning till sjöbottnarna i Östra och Västra Kvismaren samt omkring Resta- och Fornskinnsmossen. Torvjorden utnyttjas som åkermark och sås främst med vårsäd. Höstsäd är mindre aktuellt på grund av risken för uppfrysning. När ortolansparven återvänder från Afrika de första dagarna i maj är alltså dessa marker helt öppna och det ytskikt, som ger ett svart intryck, är omrört av plöjning och harvning. Ofta är sådden redan klar. Troligen måste dessa åkrar i början av maj utgöra en mycket lockande biotop med hänsyn till ortolanens krav. Detta tillstånd varar dock inte så länge. Efter några veckor är vårsådden grön och det måste bli allt svårare att komma åt den eftertraktade öppna torvjorden. Om det finns osådda kantzoner, morotsodlingar etc. i grannskapet kanske dessa ytor är tillräckliga för att arten ska trivas. Annars är risken stor att den lovande biotopen öppen jord snabbt blir olämplig för sök av frön och insekter. Dale et 21

3 al. (2006) har visat att ortolanen lätt förflyttar sig lite längre sträckor för födosök. Finns det alltså öppna trädor på rimligt avstånd kanske detta också är acceptabelt. Tyvärr förekommer dock bearbetade öppna trädor på våren med dagens jordbrukspolitik tämligen sällan i Kvismaren. Läggs jord i träda låter man, för att undvika kväveläckage, stubb och ogräs finnas kvar fram till åkern ska tas i produktion igen. Det finns alltså idag ett stort frågetecken för hur ortolansparven lyckas med häckningen. Är det en liten självreproducerande population vi har Kvismaren eller är det översträckande fåglar från den betydligt större norrländska hyggespopulationen, som årligen lockas att slå sig ner i Kvismaren? Ortolaner sjunger gärna i grupp Ortolanerna återfinns i allmänhet inte jämt utspridda i landskapet utan grupper kan både snabbt uppträda och efter några år försvinna. Ett exempel på detta kommer från Sörön, där antalet par steg från 5 par åren (Runesson 1996) till 15 par 1996 för att sedan relativt snabbt minska igen under 2000-talet (Johannesson , Sondell 2009). Någon förändrad markanvändning som kunde förklara Tabell 1. Bedömt antal sjungande hannar och observerade honor av ortolansparv i Kvismaren 2008 och Lokalnummer hänvisar till kartan i figur 1. Table 1. Estimated number of singing males (hanne) and observed females (hona) at Kvismaren 2008 and Site number refers to Figure 1. Lokal nr Site Benämning Kommentarer Name hanne Male hona Female 22 hanne Male hona Female Comment 1 Ängfallet Röjd Sörön (nordspetsen) 1 1 Röjd Dunge N Sörön 1 Röjd Husöns sydspets Hanne alternerar med 14 5 N dungen, O Sörön Röjd Lindåsabacken 1 1 Röjd 2009, parning SV hörnet, Restamossen V Lindåsabacken 1 Hanne alternerar med 6 9 N dungen, O Sörön S dungar, O Sörön Hanne alternerar med 11, S dungar, O Sörön 1 1 Matning S dungar, O Sörön 1 13 Dunge SV Husön 1 14 Dunge SV Husön Hanne alternerar med Dunge SV Ängfallet 1 16 Åsen 1 1 Ny info, ej redovisat av Sondell Hägersta Ligger väster om kartbilden i figur 1 18 Ökna 1 Ligger väster om kartbilden i figur 1 Summa 10? 15 5+

4 uppgången eller fallet kunde i efterhand inte spåras. Klart är dock att ortolanen helst inte vill sjunga helt ensam, utan föredrar andra hannar inom hörhåll (Runesson 1996). En genomgång av Svalan visar att ortolanen på några ställen i Uppland under 2009 uppträtt i lite större grupper. I samband med fågelinventering av en kartruta väster om Arlanda 2009 noterade observatören 8 sjungande ortolaner i ett område där någon förekomst inte tidigare var känd. Fåglarna satt delvis i energiskog. Norr om Enköping fanns också en ansamling av 5 hannar (och en hona), sjungande i energiskog. I närområdet fanns dessutom några fåglar i grustagsmiljö. Förekomst i Kvismaren 2009 Under 2009 registrerades sjungande ortolansparvar i Kvismaren regelbundet av ordinarie stationspersonal (Nina och Jan Rees m.fl.) under hela häckningssäsongen. Vidare genomförde tre forskarstudenter från Ekologihuset, Lund, inventering samt studier av sångintensitet under femdagarsperioden maj. I Sörön har arten inventerats inom ramen för pågående häckfågeltaxering (Patrik Simonsson). I dessa studier har fokus sålunda legat på artens nuvarande kärnområde i Kvismaren, området norr om Östra Kvismaren mellan Ängfallet och Restamossen Lindåsabacken, alltså i det område där ovan beskrivna röjningar gjorts. Dessutom har det område norr om Västra Kvismaren (Ökna Hägersta) som inventerades under ett stort antal år samt , inventerats på nytt under 2 4 tillfällen 2009 (Bo Runesson). Uppgifter på Svalan utöver ovanstående har också beaktats. Antalet sjungande ortolansparvar 2009 inklusive eventuella honor framgår av tabell 1 och lokalerna av figur 1. Som kriterium för ett revir har här krävts sjungande fågel på samma plats vid minst två tillfällen samt eventuell samtidig registrering i närliggande revir. Totalt registrerades ett uppskattat antal om minst 15 sjungande hannar i hela Kvismareområdet, varav 13 fåglar i området norr om Östra Kvismaren (figur 1) och övriga två i området norr om Västra Kvismaren. Dessutom registrerades mer slumpmässigt honor på fem olika platser varav parning på en plats och matande hona på en annan. Ytterligare enstaka sjungande fåglar eller områden med ytterligare någon sjungande fågel har registrerats vid Fiskinge, Torsholmen och Hägersta. Förekomst före 2009 Förekomsten under 2000-talet redovisades av Sondell (2009) och baserades då på de årliga häckfågeltaxeringarna i Sörön, specialstudier av forskarstudenter från Lund åren 2006 & 2008 samt på uppgifter i Svalan (även om data på Svalan kan variera starkt från område till område). Enligt dessa källor var antalet ortolansparvrevir under 2000-talet årligen i storleksordningen minst 5-10 st. I området norr om Västra Kvismaren (Hägersta Ökna) kan numera ortolanens förekomst liksom i Sörön karaktäriseras i termer av uppgång och fall. Under början av 1960-talet var arten mycket sparsamt förekommande i hela Kvismareområdet. År 1978 uppskattades antalet revir till 36 st norr om Västra Kvismaren, sedan minskade de till ca 19 st båda åren (Runesson 1996) samt för att som ovan redovisats fortsätta minska till 2 revir Årets resultat om 15 ortolansparvrevir i hela Kvismareområdet kan också jämföras med motsvarande uppskattade antal åren 1964, 1967, 1978 och 1995 (Runesson 1996, tabell 1), nämligen ca 5 revir, ca 30, respektive ca 50 revir. Diskussion Populationsförändringar Att ortolansparvens antal minskat under en längre tidsperiod är odiskutabelt. Dess uppgång och nedgång i Sörön har väl beskrivits i de årliga rapporterna i Kvismare Fågelstations årsskrifter samt av Runesson (1996) och Sondell (2009). Numerären under och 1990-talet var betydligt högre än under 2000-talet, men någon ytterligare nedgång kan inte med säkerhet 23

5 redovisas från 2000-talet. Antalet par pendlade troligen mellan minst 5 och 15, även om dokumentationen för vissa år är dålig (Sondell 2009). Förekomsten 2008 jämfört med 2009 Som framgår av tabell 1 bokfördes revir och revir. Det går dock inte att direkt jämföra resultaten på grund av olika inventeringsmetodik och arbetsinsats. En fingranskning kan göras av tabellen och då bara jämföra platser som med säkerhet inventerades både 2008 och Detta gäller samtliga lokaler utom lokalerna och 18, vilket ger 11 revir 2009 och 10 revir Någon säker skillnad mellan 2008 och 2009 kan alltså inte påvisas. Man kan dock kanske dra slutsatsen att arten inte heller minskat under Har röjningarna gett någon effekt? När det gäller att utläsa någon effekt av röjningarna är underlaget också svagt. Fyra sjungande hannar hade noterats 2008 i de ytor som sedan röjdes Efter röjning etablerade sig sex sjungande hannar. En försiktig slutsats är att röjningarna åtminstone inte gjorde reviren från 2008 olämpliga utan att de accepterades även Biotopkrav och häckningsresultat Det biotopkrav som beskrivits från Kvismaren är svåra att generalisera över landet. En vanlig häckningsmiljö på vissa håll är stora delvis utbrutna grustag. Skogshyggen har ingående diskuterats av Sondell (2009). En annan expanderande biotop som tycks attrahera ortolansparvar är energiskog. Denna kan möjligen förekomma kombinerad med de i Kvismaren så omtyckta kärrtorvmarkerna eftersom energiskog gärna planteras på fuktig åkermark. Vårsådd åkermark kan misstänkas locka ortolaner till bosättning, men det finns vissa iakttagelser från Uppland som bestyrker den inledningsvis uttalade hypotesen att häckningsresultatet kanske blir klent. Fortsatta åtgärder Inventeringar av sjungande ortolansparvar likt 2009 bör ske i Kvismaren de kommande åren. En studie av ortolanens häckningsresultat kopplat till senare års huvudbiotoper i mellersta Sverige som är organogen jord, energiskog och grustag vore mycket önskvärd. Ytterligare ungefär 5-10 lokaler bör också röjas vintern våren Lämpligen koncentrerar man sig på lokalerna (figur 1). English summary Some 10 singing males of Ortolan Bunting were recorded at Kvismaren each year during the last decade. A few decades ago the population was much more numerous. To change this negative trend thinning and clearing of undergrowth was carried out in five of the most visited habitats. This measure seems to have been appreciated as six males were found singing in the actual groves. An interesting question to answer is if the Kvismaren population is producing own juveniles or is depending on immigration from the population in Northern Sweden. For the year 2010 additional tree clearing is suggested. Referenser Nævra, A Hortulanens skjebetime. Vår Fuglefauna 25: Johannesson, H Häckfågeltaxeringar i Sörön. Årliga rapporter i Fåglar i Kvismaren Runesson B Ortolansparven en nyckfull och lurig rackare. Fåglar i Kvismaren 11:9-17. Sondell, J Ortolanens habitatval med utgångspunkt i Kvismaren. Fåglar i Kvismaren 24:2-7. Dale, S, Steifetten, Ø, Osiejuk, T S, Losak, K & Cygan J P How do birds search for breeding areas at the landscape level? Interpatch movements of male ortolan buntings. Ecography 29: