Några kortflyttande tättingars förekomst i Kvismaren under 40 år

Transkript

1 Några kortflyttande tättingars förekomst i Kvismaren under 4 år Jan Sondell & Bo Nielsen Inledning Som visats i tre artiklar (Nielsen & Sondell 25, 26 och Sondell & Nielsen 27) kan även enkla kvantitativa ringmärkningsdata utgöra en värdefull källa till kunskap om fågelarters uppträdande på en lokal, förutsatt att fångsten pågått under längre tid och i standardiserade former. Så har i stort sett skett i Kvismaren alltsedan fågelstationens start. Här kommer nu en fjärde artikel på samma tema som berör kortflyttare. Vi har valt samma period som i de refererade studierna, alltså fyrtioårsperioden och utnyttjat data från den allmänna ringmärkningen vid Kvismare fågelstation. Den startar varje år efter midsommar och avslutats omkring den 3 september. Den har alltsedan starten ägt rum främst på Vallen, alltså den vall som skyddar åkermarkerna mot översvämning norr om Östra Kvismaren. En annan lokal som använts är Banvallen, alltså den gamla banvallen från Kvismare kanal mot nordväst längs Västra Kvismarens och därmed Rysjöns östra sida. Efter den 1 augusti har även systematiserad allmän märkning skett på Ässöns sydspets i Hjälmaren sedan Ässöns märksiffror kan om så önskas separeras från egentliga Kvismaren. Nedan redovisas fångstsiffror per år för ett antal fågelarter där merparten av populationerna flyttar relativt kort söderut från Sverige till kontinentala Europa. Följande arter presenteras (antal märkta inom parentes): gärdsmyg (222), järnsparv (819), rödhake (5 62), bofink (1 367), koltrast (397), björktrast (358), taltrast (377) och rödvingetrast (628). Antalen har sedan normerats med hänsyn till ringmärkningens totala omfattning ett aktuellt år vid en totalfångst på 6 fåglar. Resultat Gärdsmyg Gärdsmygens fångstsiffror under hela perioden framgår av figur 1A. Siffrorna visar på en stark uppgång under hela perioden. Från att ha varit mycket sällsynt i fångstprotokollen fångas numera i genomsnitt ett tiotal gärdsmygar varje år. Järnsparv Järnsparven var mer talrik i fångsten under 196- och mitten av 197-talet än idag vid Kvismaren, figur 1B. Under de senaste 25 åren har dock antalet varit stabilt på i genomsnitt ett tiotal fåglar varje år. Rödhake Rödhaken är den tionde mest fångade fågeln vid Kvismaren. Siffrorna per år framgår av figur 1C. Diagrammet visar på en uppgång under hela fyrtiårsperioden. Bofink Bofinken presenteras i figur 2A. Arten har den stabilaste förekomsten av samtliga över 2 analyserade arter. I genomsnitt fångas ungefär 3 bofinkar per år. Koltrast Koltrasten har uppvisat en stabil förekomst under 4-årsperioden, figur 2B. variationerna har dock varit stora mellan topp- (1974, 1996, 24) och bottenår (1973, 1985 och 1999). Björktrast Björktrastens förekomst presenteras i samma diagram som koltrasten, figur 2B. I diagrammet syns en svag nedgång under perioden. Åren 7

2 3 Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Figur 1. Antal fångade gärdsmygar, järnsparvar och rödhakar vid den allmänna ringmärkningen i Kvismaren. 8

3 Gärdsmygen har en stark uppgång vid Kvismaren. Foto: Lasse Olsson och 1999 var som för koltrasten bottenår för björktrasten. Taltrast Taltrasten uppvisar en jämn förekomst, men med stor variation mellan åren, under hela fyrtioårsperioden, figur 2C. Rödvingetrast Rödvingetrasten är den vanligaste trasten i fångsten vid Kvismaren. En nedgång skedde på 198-talet, se figur 2C, men därefter har antalet i medeltal varit tämligen oförändrat. Sammanfattning av resultaten per art Samtliga åtta behandlade kortflyttare är mer eller mindre knutna till skogsmark, helst med lägre slutenhet och gärna med lövskogsinslag. Två har haft en klar uppgång (tabell 1), tre är stabila hela perioden, två uppvisar minskning i början och därefter stabilitet samt en art en svag kontinuerlig minskning. I tabell 2 ges statistiska mått för förändringarna. Samband mellan antal fångade och vintertemperatur I figur 3 summeras samtliga åtta arter per år under fyrtioårsperioden. Av figuren framgår en tydlig svacka i förekomsten för samtliga arter omkring år Från att det summerade antalet för de åtta arterna legat i intervallet 15 till 25 minskar antalet till ca 55 exemplar Det aktuella året fångades så gott som bara de talrikaste arterna bofink och rödhake. Endast 3 trastar (2 koltrastar och 1 taltrast) märktes 1985! Sedan stiger antalet igen till ungefär samma nivå som före nedgången. Bilden är likartad för samtliga åtta kortflyttare och måste ha att göra med förhållandena på övervintringsplatsen. Närmast till hands ligger att misstänka svåra övervintringsförhållanden i form av kyla och snö. I figur 4 redovisas medeltemperaturen för månaderna januari - februari i Falsterbo åren Av figuren framgår att temperaturen år 1985 (följt av 1987) var i särklass lägst. Kallt väder med sannolikt oftast snötäckt 9

4 Rödhaken uppvisar en långsam men stadig ökning vid Kvismaren. Foto: Lasse Olsson. Tabell 1. Sammanfattning av populationsförändringar och lämplig häckningsbiotop hos åtta tättingar som är kortflyttare. Art Populationsförändring Lämplig häckningsbiotop Gärdsmyg Stark uppgång Skog, snår, rotvältor Järnsparv Minskning före 1976 Skog, snår Rödhake Uppgång Skog, snår Bofink Stabil hela perioden Skog, hagmark, tomter Koltrast Stabil hela perioden Skog, hagmark, tomter Björktrast Svag nedgång Skog, hagmark Taltrast Stabil hela perioden Barrskog, lövskog Rödvingetrast Mer talrik Sumpskog, videsnår Tabell 2. Räta linjens ekvation för antalsförändringen under 4 år och aktuella korrelationer för åtta tättingar som är kortflyttare. Art Regressionsekvation R-kvadratvärde Gärdsmyg y =,378x - 2,163,45 Järnsparv y = -,888x + 37,75,28 Rödhake y = 1,416x + 91,421,14 Bofink y =,32x + 31,158, Koltrast y =,87x + 7,919,3 Björktrast y = -,213x + 13,31,12 Taltrast y = -,4x + 9,148, Rödvingetrast y = -,344x + 22,329,19 1

5 12 Bofink Koltrast och björktrast 4 35 Koltrast Björktrast Taltrast och rödvingetrast 35 3 Taltrast Rödvinge 25 Antal Figur 2. Antal fångade bofinkar, koltrastar och björktrastar samt taltrastar och rödvingetrastar vid den allmänna ringmärkningen i Kvismaren. 11

6 Järnsparven har minskat men är numera, sedan 25 år tillbaka, stabil. Foto: Stefan Hage. mark torde vara förklaringen till den stora nedgången bland kortflyttande tättingar. Någon motsvarande effekt för långflyttande arter kan inte spåras. Diskussion Påverkande faktorer En mycket intressant fråga är hur långtgående slutsatser man kan dra av de redovisade variationerna. Fångsttrycket har i allt väsentligt varit lika mellan åren, men skillnader i väder under olika perioder av fältsäsongerna och därmed variationer i fångstresultaten har givetvis förekommit. Vegetationen omkring fångstplatserna är kanske den faktor som varierat mest. Buskmarkerna I anslutning till invallningarna längs Vallen och Banvallen har med ett antal års mellanrum röjts för att inte växa igen och däremellan har buskvegetationen gradvis återkommit. Jämfört med de flesta andra möjliga lokaler i landskapet har dock vegetationen hållits relativt konstant under en lång följd av år. De här presenterade fågelarterna är alla kortflyttare till kontinentala Europa. En viss andel av samtliga åtta arter kan övervintra i Sydsverige men flertalet individer övervintrar söder om den skandinaviska halvön. Samtliga här analyserade arter häckar i eller i nära anknytning till skogsmark, gärna rikare lövträdsdominerad inte alltför sluten skog. Vi vet att under den aktuella fyrtioårsperioden har svenska skogar i allmänhet fått större slutenhet och högre virkesförråd (Nielsen & Sondell 26). Hur detta påverkat de aktuella arterna är osäkert. Fluktuationer inom analysperioden Något jämförelsematerial som täcker hela perioden finns inte lätt tillgängligt i Sverige. Svensk Fågeltaxering har dock pågått sedan 1975 (Lindström & Svensson 25) och data finns utlagda på nätet under: Denna taxering har genomförts dels som fria punktrutter sedan 1975 men också som standardrutter sedan Ett annat jämförelsematerial utgör också rapporter från CES-projektet som pågått sedan 1996 (Pettersson 25). I tabell 3 jämförs de åtta analyserade arterna från Kvismaren med nämnda tre undersökningar. 12

7 Tabell 3 Jämförelse mellan märkantal i Kvismaren och enligt Svensk Häckfågeltaxering, fria punktrutter (SHP), respektive standardrutter (SHS) samt Constant Effort Site-projektet (CES). För Kvismaren har bedömningar för aktuell tidsperiod anpassats till övriga inventeringar. Ö = ökar, S = stabil, M = minskar. (Liten bokstav = tendens.) Art Kvismaren - SHP Kvismaren - SHS Kvismaren - CES Gärdsmyg Ö - Ö ö - S ö - S Järnsparv M - M ö - Ö Ö - S Rödhake Ö - S Ö - S Ö - S Bofink S - S m - s m - m Koltrast ö - ö s - ö s - s Björktrast m - S ö - s ö - M Taltrast S - S ö - ö ö - Ö Rödvingetrast S - S ö - Ö ö - s Artvisa jämförelser I Kvismaren har gärdsmygen ökat under samtliga jämförelseperioder. I punktrutterna åren har också skett en ökning. Gärdsmygen har i standardrutterna varit stabil Även i CES-materialet är förekomsten stabil Järnsparven minskar i fångsterna vid Kvismaren och samma resultat har erhållits i punktrutterna. På senare år har en viss återhämtning skett. Rödhaken har långsamt ökat i fångsterna vid Kvismaren medan övriga undersökningar visar på en stabil situation. Bofinken utmärker sig för stabil förekomst över 3-årsperioden. På senare år noteras både i CES och Kvismaren en minskning. Koltrasten ökade både i Kvismaren och SHP i trettioårsserien. Variationen är stor på senare år men knappast minskande. Björktrasten minskade något i Kvismaren under trettioårsperioden, vilket inte verifieras av SHP. På senare år har en återhämtning skett i Kvismaren som dock inte verifieras av SHS eller CES, i den senare undersökningen minskar björktrasten, vilket är den största olikheten i hela jämförelsen. Taltrast och rödvingetrast har haft stabila populationer både vid Kvismaren och enligt SHP under trettioårsperioden. För båda arterna stämmer punktrutterna med Kvismaren och i stort sett även med CES. När det gäller kortflyttarna erhålls bäst övenstämmelse mellan Kvismaren och de fria punktrutterna under 3 år, närmare bestämt för 6 av de 8 arterna. För de övriga jämförelserna under 9 (SHS) och 8 år (CES) är skillnaderna större, bara tre år överenstämmer. I CES noterar till och med för björktrast att arten ökar vid Kvismaren och minskar i projektet. Väderinverkan Den stora vädereffekt som konstaterats omkring 1985 för samtliga kortflyttare i Kvismaren kan endast jämföras med SHP. Jämförelsen sammanfattas i tabell 4. För samtliga arter utom för gärdsmyg har fångsterna i Kvismaren gett större utslag för det hårda vintervädret omkring 1985 än de fria punktrutterna i Svensk Häckfågeltaxering. Vi kan se två möjliga förklaringar. Antingen är de fria punktrutterna valda i bättre biotoper Tabell 4. Vädereffekt åren omkring 1985 i Kvismaren och enligt de fria punktrutter (SHP). S = stor, M = måttlig, L = liten vädereffekt. Art Kvismaren SHP Gärdsmyg S S Järnsparv S M Rödhake S S Bofink M L Koltrast S M Björktrast S M Taltrast S L Rödvingetrast S L 13

8 Rödvingetrasten var vanligare på 196-talet men har haft en stabil förekomst från 199-talets början. Foto: Lasse Olsson. som drar till sig individer från sämre biotoper de år då dessa revir står tomma eller så avstår vissa par från att häcka efter år med hårda vinterförhållanden, vilket medför att få individer fastnar i fångstnäten vid Kvismaren. Troligen är den första förklaringen mest sannolik. Det är nu känt att standardrutterna ger ett delvis annat resultat därför att de är objektivt valda till skillnad från punktrutterna (Lindström & Svensson 27). I häckfågeltaxeringen i Sörön intill Kvismaren noterade Johannesson (1986) att rödhake och alla trastar minskade starkt. Bofinken, som är en av karaktärsarterna höll dock ställningarna med 46 revir. Gärdsmyg och järnsparv finns normalt inte i området. Slutsatser Den mera allmänna slutsatsen måste bli att det inte finns något enkelt sätt att skaffa sig information om mellanårsvariationer i bestånd av små tättingar. Den stickprovsmetodik som ligger nära till hands att utnyttja, nämligen systematiska nätfångster i ett avgränsat område, är uppenbart behäftad med felkällor som man 14 inte kan kontrollera och justera för. Det har den kontroll visat, som varit möjlig att göra mot den trastsångarpopulation av känd storlek som finns i Kvismaren (Sondell & Nielsen 25). Vi tror dock att systematiskt insamlade ringmärkningsdata mycket väl speglar populationstrender över en längre tidsperiod, även när antalet individer per år är ganska få. Trenderna påverkas dock av långsiktiga förändringar i biotopen samtidigt som osäkerheten ökar ju mer ovanlig en art är. De här behandlade åtta kortflyttande arterna är alla mer eller mindre knutna till skogsmark. Under fyrtioårsperioden har det skett en klar uppgång för två arter (tabell 1), tre är stabila hela perioden, två uppvisar minskning i början och därefter stabilitet. Bara en art björktrasten visar en svag nedgång men den är också i huvudsak stabil. Samtliga åtta kortflyttare har svarat på det hårda vintervädret i början av 1985 med en tydlig nedgång. Vi vill påstå att fångsterna vid Kvismaren mer tydligt speglar storleksvariationer inom populationerna än Svensk Häckfågeltaxering eller CES.

9 4 35 Antal Rödvinge Taltrast Björktrast Koltrast Bofink Rödhake Järnsparv Gärdsmyg 5 Figur 3. Summadiagram för åtta antal årligen fångade kortflyttare vid den allmänna ringmärkningen i Kvismaren Temp, grader C Figur 4. Månadsmedeltemperatur (medeltal av januari och februari) i Falsterbo. Referenser Johannesson, H Häckfågeltaxeringen i Sörön Fåglar i Kvismaren 1: Lindström, Å & Svensson, S. 25. Svensk Fågeltaxering 24. Fågelåret 24, sid 7 16, SOF. Lindström, Å & Svensson, S. 27. Svensk Fågeltaxering 26. Fågelåret 26, sid 7 17, SOF. Nielsen, B & Sondell, J. 26. Sex skogshäckande och långflyttande små tättingars förekomst i Kvismaren under 4 år. Fåglar i Kvismaren 21: Pettersson, T. 25. CES Sverige 24. I Fågelåret 24, sid SOF. Sondell, J. & Nielsen, B. 25. Några invandrande små tättingar uppträdande i Kvismaren under 4 år. Fåglar i Kvismaren 2: