Spinalis Namibia SCI project; Uppföljningsprojekt 2016.

Transkript

1 Spinalis Namibia SCI project; Uppföljningsprojekt Kära neurosektionen, Tusen tack för de medel jag fick 2015 för att utföra ett 2 veckor långt uppföljningsprojekt på den klinik vi startade i Namibia 2013 för ryggmärgsskadade patienten. Här följer en rapport om läget och de insatser som jag nu fick möjligheten att göra Sammanlagt spenderade jag 4 veckor på plats på kliniken. 2 veckor var betalda av Spinalis stiftelsen och spenderades tillsammans med de andra medlemmarna i det svenska teamet (dr. Katja Trok, Ssk Malin Nordin, Arb terapeut Anna-Karin Gustavsson, Rehab coach Per Vesterlund). Era pengar gjorde det möjligt att stanna i ytterligare 2, vilket var mycket uppskattat och nödvändigt för personalen på avdelningen. Nedanför följer en rapport om de insatser som gjordes de två veckorna. Bakgrund 2013 öppnade landets första nationella ryggmärgsskaderehabiliteringsenhet (Spinalis Namibia SCI Unit) på Windhoek Central Hospital i ett samarbetsprojekt mellan Sverige och Namibia (Finansierat av SIDA, MVA samt hälso- och sjukvårdsnämnden i Namibia). Ett ca 4 månader långt kunskapsöverföringsprojekt med ett svensk rehabiliteringsteam i Namibia med fokus på aktiv rehabilitering och teamarbete. Projektet löpte finansiellt ut i slutet av 2013 då SIDA inte längre finansierar projekt i medelinkomstländer(sida). I Namibia finns 4 statliga fysioterapeuter, varva en arbetar med ryggmärgsskaderehabilitering. Denna fysioterapeut var föräldraledig hälften av tiden projektet med Sverige pågick, vilket gjorde att hon fick väldigt lite klinisk träning. Eftersom Namibia som land saknar egen fysioterapeututbildning, är tillgången på fysioterapeuter dålig. Dessutom finns det begränsade möjligheter till vidare kompetensutveckling inom landet. Nuläget 2,5 år senare är kliniken fortfarande i full gång och den kapacitet på 8 sängar de har är alltid överbelagd. En av de största utmaningarna kliniken har är personalbrits på omvårdnadssidan samt rehabiliteringssidan. En del personal har valt att sluta pga. Vårdtyngden, andra har fått nya uppdrag. Trots detta var jag väldigt imponerad över det engagemang som personalen visar för avdelningen och patientkategorin och det faktum att de tycker att det de gör är värdefullt och viktigt. Fysioterapeuten står fortfarande ensam på avdelningen. Det finns dock 2 arbetsterapeuter samt 2 rehabcoacher på avdelningen som stöd. Problematiken kring avsaknaden av fysioterapeuter inom statlig vård kvarstår; det finns ingen fysioterapeututbildning i landet än men det finns planer på att starta en nu. Det är även svårt att få fysioterapeuter att vilja arbeta inom statligvård pga. lönerna. Trots detta gör hon ett väldigt bra jobb, men har inte möjligheten att ta ledigt för kompetensutveckling.

2 Det jag märkte snabbt var att det finns bra rehabiliteringsscheman för paraplegiska patienter på avdelningen, men att tetraplegiska patienter inte fick aktiv rehabilitering. Hjälpmedelsflödena var katastrofala och förhindrade aktiv rehabilitering samt ökade vårdtiderna. Rehabiliteringsteamet kämpade med stora kommunikationsproblem. Fokusområden och åtgärder under 2 veckor Kommunikation mellan rehabiliteringspersonal; det som uttrycktes direkt var kommunikationsproblem mellan rehabiliteringspersonalen. Dagschemorna för personal och patienter var inte optimala och ingen visste vem som var ansvarig för att saker blev genomförda under dagen. Rehabteamet hade inte funnit ett sätt att kommunicera med varandra, utan det fanns mycket missförstånd vilket ledde till att mycket rehabiliteringstid gick till spillo. Den åtgärd jag införde i samråd med rehabteamet var snabba morgonmöten på 5 minuter på en tid alla var överens om på en neutral plats. Detta för att snabbt få en översyn på vilka som var på plats, vilka behov patienterna hade och vem som skulle göra vad. Detta ledde till att teamet fick ett naturligt kommunikationsforum och en effektivare planering och användning av tiden. Patienterna fick mer rehabiliteringstid och personalen var inte lika frustrerad över kommunikationen med varandra. Akut rehabilitering av tetraplegiska patienter; under dessa veckor arbetade jag tillsammans med rehabiliteringsteamet kring aktiv rehabilitering för tetraplegiska patienter med fokus på självständighet. Vi gick igenom vanliga tekniker för behandling av vanliga problemområden som lågt blodtryck, kontrakturer, mobilisering, förflyttningar, hjälpmedel inklusive rullstolar, fysisk träning ect. Denna kliniska träning gick hand i hand med revideringen av rehabiliteringsprogrammet för tetraplegiska patienter. Intensivvård; intensivvård avdelningen fungerar ungefär som de i Sverige men är mer allmänna än specialiserade. Under en helg gick jag med under helgtjänstgöringen och fick se hur det fungerar men kunde även arbeta mer med andningsvård och mobiliseringar. Revidering av det rehabiliteringsschema/program som finns på avdelningen; då med mycket fokus på att få till aktiv rehabilitering för tetraplegiska patienter; det rehabiliteringsschema som finns på avdelningen löper över 8 veckor oavsett skadenivå. 8 veckors rehabilitering är alldeles för kort tid för en tetraplegisk patient om vi jämför med Sveriges 16 veckor och större personaltäthet. Dessutom innehöll schemat endast passiv rehabilitering samt utbildning av personliga assistenter. Schemat reviderades till 12 veckors aktiv rehabilitering för tetraplegiska patienter. En föreläsning hölls även för hela personalen, tillsammans med arbetsterapeuten (för att belysa samarbetsområden), om förväntad funktionsnivå för olika nivåer av tetraplegiska patienter samt vilka åtgärder som är lämpliga för att nå dit. Hjälpmedelskedjor; problematiken kring hjälpmedel och då specifikt flödet av rullstolar är att patienterna rent ekonomiskt delas in i statliga patienter samt patienter som täcks av trafikskadeförsäkringen. De patienter som täcks av trafikskadeförsäkringen har fri tillgång till de hjälpmedel de behöver, även om leveranstiderna kan vara långa. De statliga patienterna har däremot endast rätt till det mest nödvändiga. Detta skapar stora skillnader i självständigheten och tillgängligheten i hemmiljön. Vi från Spinalis Stiftelsen håll arbetade hårt med hjälpmedelkedjorna

3 redan för 2,5 år sedan. Det som nu kunde ordnas för att underlätta processen ytterligare var att ett direktavtal kunde tecknas mellan Namibia och svenska Panthera aktivrullstolar, för att förkorta leveranstiderna samt minska kostnaderna. Tyvärr kommer detta förmodligen fortfarande bara gälla patienter som innefattas av trafikskadeförsäkringen. Redovisning av kostnader Flygbiljetter kr (betalades av Spinalis stiftelsen för hela svenska teamet) Logi NAD motsvarar 8830 kr Ytterligare flygtillägg hemresa 2848 kr Vg. Se bifogade bokningar och transaktioner

4 Fysioterapeuten Evelina Laasonen Gomaa från Karolinska/ Stiftelsen Spinalis och Spinalis Namibia SCI project fysioterapeuten Ndapandula Londo. Spinalis Namibia Trainees; Santinya, Junior, Lena, Pinky, Joanna, Josefine, January. Ungdomar som medverkar i ett project från ungdomsministeriet som syftar till att öka utbildningsnivån hos ungdomar. Dess ungdomar kompletterar gymnasiet samtidigt som de får arbetslivserfarenhet på Spinalis. Deras ambition är att bli sjuksköterskor, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och läkare i framtiden. Namibia SCI project fysioterapeuten Ndapandula Londo och arbetsterapeuten Ngoni under en lektion i rullstolsanpassning. Anpassningarna görs i samarbete mellan fysioterapeut, arbetsterapeut och rehab coach i syfte att förstärka samarbete, kommunikation samt kvaliten för patienten. Spinalis Namibia SCI project fysioterapeuten Ndapandula Londo och inkompletta teraplegiska patienten Isaac under ett träningspass.

5 Ett gruppträningspass i kondition och koordination i patients lounge på avdelningen. Fysioterapeut Evelina samt trainees Junior och Santinya under förflyttnings- och balansträningspass med patienten Brian. Spinalis Namibia SCI project fysioterapeuten Ndapandula Londo tillsammans med patienten Filmon. Rehab coachen Joanna och traineen Lena under ett förflyttningsträningspass med Nancy. Jag, Karolinska Universitetssjukhuset, Spinalis Stiftelsen och Spinalis Nambia SCI Project vill tacka er hjärtligt för det stöd ni gett oss som gjorde denna uppföljning möjlig. TACK! /Evelina Laasonen Gomaa, specialistsjukgymnast Neurologi. Karolinska Universitetssjukhuset, Fysioterapikliniken, Neurosektionen samt Spinalis stiftelsen.