INLEDNING TILL. urn:nbn:se:scb-bi-n1-6701_

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. N, Jordbruk och boskapsskötsel. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, I denna serie utkom följande delserier: : Hushållningssällskapens berättelser för år... / jämte sammandrag, utarb. af Statistiska centralbyrån. Täckningsår: = 1-47 och : Sammandrag av Kungl. Maj:ts befallningshavandes årsväxtberättelser för åren / utarb. av Statistiska centralbyrån. Täckningsår: = Årg Utbruten ur Sammandraget i Hushållningssällskapens årsberättelser. Föregångare: Kongl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse för åren Stockholm, Täckningsår: /55. I femårsberättelserna finns länsvisa statistiska uppgifter om jordbruk och boskapsskötsel. Efterföljare: Jordbruk och boskapsskötsel / Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Årsväxten / Statistiska centralbyrån. Stockholm : P. A. Norstedt & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. 2, Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, S. 23: Tab. D 10. Hemman och hemmansdelar i södra och mellersta Sverige efter mantal Se Diagram Fig. 8. S : Tab. D 11. Hemman och hemmansdelar i södra och mellersta Sverige efter mantal länsvis S. 26: Tab. D 12. Brukningsenheter inom olika storleksgrupper Se Diagram Fig 9. S. 33: Tab. E 1. Nyodlingar i hektar S. 33: Tab. E 2. Areal av olika ägoslag S : Tab. E 5. Åkerjordens användning: areal använd för spannmål i ha Se Diagram Fig. 6. S : Tab. E 6. Åkerjordens användning: areal använd för andra växtslag än spannmål i ha Se Diagram Fig. 13. S. 41: Tab. E 7. Åkerjordena användning : relativ fördelning, %. S. 44: Tab. E 12. Allmän skördesiffra S. 45: Tab. E 13. Utsäde i ton S. 45: Tab. E 14. Utsäde i ton S. 46: Tab. E 15. Utsäde i ton S. 46: Tab. E 16. Skörd i tal ton Se Diagram Fig. 15. S. 47: Tab. E 17. Skörd i tal ton Se Diagram Fig. 16 och 17. S : Tab. E 18. Skörd av spannmål i tal ton Se Diagram Fig. 16. S : Tab. E 19. Skörd av potatis, rotfrukter, hö och halm i tal ton Se Diagram Fig. 17. S. 59: Tab. E 27. Skörd i miljoner skördeenheter S. 59: Tab. E 28. Skörd i skördeenheter per ha S. 60: Tab. E 29. Skörd per ha av vissa växtslag i deciton S. 61: Tab. E 31. Husdjur : översikt. Se Diagram Fig. 18 och 19. S. 61: Tab. E 32. Husdjur Se Diagram Fig. 18. S. 62: Tab. E 33. Husdjur Se Diagram Fig. 18. S. 63: Tab. E 34. Husdjur Se Diagram Fig. 18. S. 67: Tab. E 38. Hästar och kor länsvis : index (1870 = 100). S. 70: Tab. E 41. Nötkreatursenheter S. 70: Tab. E 42. Den vegetabiliska och animaliska produktionen S. 71: Tab. E 43. Den animaliska produktionen i ton Se Diagram Fig. 21 och 22. S. 73: Tab. E 47. Renar S. 77: Tab. E 55. Hushållningssällskapen : översikt. BISOS N digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, Vid digitaliseringen har en innehållsförteckning skapats och lags till. urn:nbn:se:scb-bi-n1-6701_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK N) JORDBRUK OCH BOSKAPSSKÖTSEL. III. HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAPENS BERÄTTELSER FÖR ÅRET JEMTE SAMMANDRAG UTARBETADT I KONGL. STATISTISKA CENTRAL-BYRÅN. (POUR LE RÉSUME EN FRANÇAIS VOIR PAGE 36 DU RAPPORT AU ROI.) STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE.

4

5 i INNEHÅLL. Sammandrag af Hushållnings-Sällskapens uppgifter för året 1867 utarbetadt af Statistiska Central-Byrån Sid. Berättelsen Tab. Litt. A. Öfversigt af uppgifterna om mantal, brukningsdelar, jordtorp och jordstyckning Tab. Litt. B. Öfversigt af uppgifterna om ägovidden och dess fördelning Tab. Litt. C. Öfversigt af de meddelade uppgifterna eller beräkningarna rörande den odlade ägoviddens användning, utsädes- och skördebeloppet samt kreatursantalet Tab. Litt. D. Förbrukningen af säd och potatis till bränvinsbränning för hvartdera af skördeåren 1866 och Tab. Litt. E. Uppgift å Rikets in- och utförsel af spanmål under nedanupptagne tidsperioder. 23. Tab. Litt. F. Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontors omdöme om skörden år Tab. Litt. G. Utsäde och skörd på tunnland och i korntal år 1867, enligt Hushållnings-Sällskapens uppgifter, länsvis. 27. Tab. Litt. H. För konsumtion och export tillgänglig stråsäd af 1867 års skörd, enligt Hushållnings-Sällskapens uppgifter, länsvis. 28. Tab. Litt. I. Resultaten af skördeuppgifterna för åren 1865, 1866 och Tab. Litt. K. Relativa antalet underhållna kreatur i jemförelse med folkmängden vid 1867 års slut, länsvis Résumé Stockholms län Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år 1867 i Stockholms län Upsala län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år

6 ii Sid Södermanlands län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Östergötlands län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Jönköpings län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken fär år Kronobergs län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Calmar läns Norra Hushållnings-Sällskaps område 1-6. Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Calmar läns Södra Hushållnings-Sällskaps område Berättelsen. 12. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Öland Gotlands län Berättelsen. 1. Tabell 2. Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Blekinge län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Christanstads län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år

7 iii Sid Hallands län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Göteborgs och Bohus län 1-6. Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Elfsborgs läns Södra Hushållnings-Sällskaps område 1-6. Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Skaraborgs län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för Skaraborgs län år Wermlands län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Örebro län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Provinsen Nerike Länets andel af provinsen Westmanland. 14. Länets andel af provinsen Wermland Städerna i Örebro län Westmanlands län Titelsida. 1. Tabell Stora Kopparbergs län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år

8 iv Sid Gefleborgs län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Wester-Norrlands län Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-Satistiken för år 1867 i Westernorrlands län Jemtlands län 1-7. Berättelsen. 1. Promemoria till Kronolänsmännen i Jemtlands län, angående insamling af primäruppgifterna till 1867 års jordbruksstatistik 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för är Provinsen Jemtland.. 6. Provinsen Herjeådalen Westerbottens län 1-4. Titelsida. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år Norrbottens län 1-4. Berättelsen. 1. Tabell Upplysningar till Jordbruks-statistiken för år

9 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. N) Jordbruk och Boskapsskötsel. Sammandrag af Hushållnings-Sällskapens uppgifter för året 1867, utarbetadt af Statistiska Central-Byrån. Stormägtigste, Allernådigste Konung! det möte af ombud från Rikets Hushållnings- Sällskap, hvilket öppnades i Stockholm i Februari månad innevarande år, väcktes bland andra motioner dels af Ordföranden i Skaraborgs läns Hushållnings-Sällskap, Grefve Hamilton, H. A., förslag: om insamlandet af de jordbruksstatistiska uppgifterna hvart femte är, i stället för hvarje är, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med biträde af Hushällnings-Sällskapen *), dels *) Motionen hade följande lydelse:»under flere år har det varit uppdraget åt Hushållnings-Sällskapen att årligen insamla statistiska uppgifter. Erfarenhet torde nu vara vunnen om de svårigheter, som härvid möta och om otillförlitligheten af det vunna resultatet. Det skulle sannolikt vara mycket lättare att finna personer villiga att underkasta sig de med uppgifternas insamlande förenade mödor, om detta arbete återkomme mera sällan, och de luckor, som möjligen kunde uppstå genom att insamlingen skedde hvart femte i stället för hvarje år, torde mer än ersättas genom den större pålitlighet, som dessa uppgifter derigenom skulle kunna erhålla. af Ordföranden i Wermlands läns Hushållnings-Sällskap, Öfverste Wijkander, A. Th., förslag: om ändring i Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 3 Mars 1865 angående föreskrifterna för insamlande af primäruppgif- Om det i öfverensstämmelse härmed skulle kunna anses lämpligt, att de statistiska uppgifterna insamlades hvart femte i stället för hvarje år, återstår dock den omständigheten, att Konungens Befallningshafvandes femårsberättelser skola fortfarande afgifvas, hvarigenom uppkommer ett dubbelt arbete för samma ändamål. Vid sådant förhållande synes det lämpligt, att det ena eller andra borde upphöra, och af dem, som detta arbete nu åligger, torde det icke vara tvifvel underkastadt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande är till dess utförande lämpligast, isynnerhet om biträde lemnas af Kommunalnämndernas Ordförander eller möjligen af Presterskapet, om dess tid icke kommer att upptagas af religionsundervisning i skolorna. På grund häraf får jag vördsamt föreslå: att Hushållnings-Sällskapens ombud ville hos Kongl. Majd uttala den åsigten, att insamlandet af de statistiska uppgifterna hädanefter bör ske hvart femte i stället för hvarje år och att detta vida lämpligare sker genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med behörigt biträde, än genom Hushållnings-Sällskapen, hvarföre ombuden i underdånighet anhålla om ändring i detta hänseende.» Sammandrag af Jordbruksstatistik för år

10 2 Hushållnings-Sällskapens Delegerades åsigter rörande jordbruksstatistiken. ter till jordbruksstatistiken*). Sedan dessa motioner blifvit till förberedande behandling remitterade till ett utskott, sammansatt af båda motionärerna jemte ombudet för Upsala län, Godsägaren, Löjtnant Casparsson, C. E., erböds mig välvilligt tillfälle att i detta Utskotts öfverläggningar deltaga. Utskottsbetänkandet **) *i Motionen hade följande lydelse:»äfven med det varmaste erkännande att kännedom af jordbruksindustriens ståndpunkt och fortgående utveckling är ett vilkor för att kunna befrämja dess framåtskridande, kan man dock ifrågasätta huruvida under för handen varande förhållanden de genom Kongl. Maj : ts nådiga Bref af den 3 Mars 1865 meddelade föreskrifterna för insamlande af primäruppgifter till en år ifrån år fortlöpande jordbruksstatistik icke tarfva någon ändring. I den vidsträckta provins, som jag här representerar, är åtminstone denna åsigt temligen allmän. Dess sträfsamma allmoge mäter i allmänhet icke hvarken utsäde eller skörd, samt betraktar vanligen med ett mer eller mindre högt uttaladt misstroende hvarje besök att taga fullständig reda på afkastningen af hvarje särskild jordbruksfastighet. Vid sådant förhållande, synnerligast under de senaste årens bekymmersamma ställning, har det icke varit öfverraskande att insamlandet af ifrågavarande uppgifter år ifrån år mött allt större svårigheter samt att åtskilliga jordbrukare varit mindre villige att offra tid, möda och trefnad på ett efter deras uppfattning ofruktbart arbete. Tvertom är den anda af medborgerligt nit, som sådant oaktadt och i trots af alla svårigheter förmått mången jordbrukare, äfven bland de mindre, att med värma och nit omfatta frågan och söka medverka till dess lösning, förtjent af tacksamt erkännande, men när detta deltagande icke är allmänt, är det gagnlöst. Och äfven inom de delar af Wermland, der personer i tillräckligt antal åt försöket ofirat både tid och förmåga, har erfarenheten visat det vara snart sagdt en omöjlighet att erhålla fullt tillförlitliga uppgifter, då dessa till stor del måst grunda sig på approximativa beräkningar. Härigenom måste år ifrån år svårigheterna växa och nitet svalna äfven hos dem, som klart fattat betydelsen och vigten af det ifrågavarande arbetet. Få äro de, som icke förtröttas vid ett arbete, hvilket de finna outförbart. Med skäl torde derföre kunna ifrågasättas, om N icke den ovilkorliga skyldigheten att insamla ifrågavarande uppgifter blifvit ålagd Hushållnings-Sällskapen något för tidigt och något för oförberedt. Ett fortsatt försök att utan några eftergifter fordra efterlefnad af of vanberörde nådiga Bref, skulle kunna möjligen föranleda att bidragen till jordbruks-statistiken, så framt de ens ingå. från många orter blifva mer och mer otillförlitliga, kanske till den grad, att de mera vilseleda, än upplysa om sanna förhållandet, samt att Hushållnings-Sällskapens mest samvetsgranna ledamöter utträda utur gillena och förvaltningsutskotten. Skulle derföre äfven inom andra af Rikets Hushållnings-Sällskap en dylik erfarenhet, som den nu af mig angifna, vara vunnen, så djerfves jag vördsamt hemställa, om icke här församlade ombud skulle vilja förena sig i en gemensam underdånig framställning om ändring i stadgandena uti högstberörde nådiga Bref i den riktning, att insamlandet af primäruppgifter för en jordbruks-statistik icke må vara en. Hushållnings-Sällskapen obligatoriskt åliggande skyldighet, utan att Kongl. Maj:t endast, under erinran om det gagnande i en dylik verksamhet, uppmanade dem att åtminstone hvart femte år fortfarande göra försök, att åvägabringa fullständiga och verkligen tillförlitliga uppgifter.» **) Af följande lydelse:»för behandlingen af de väckta motionerna och frågans utredande hafva komiterade först och främst vändt sig till Chefen för Statistiska Byrån, som med den mest tillmötesgående beredvillighet icke endast meddelat nödiga upplysningar, utan äfven i överläggningarna deltagit lärer hafva föranledt flertalet af mötets deltagare att yttra sig i ämnet och uttala önskningar om lättnad Såsom utgångspunkt antogs, att på samma gång som kännedom af jordbruksindustriens ståndpunkt och fortgående utveckling är ett vilkor för att kunna befrämja dess framåtskridande och att sålunda betydelsen af en "fortgående jordbruksstatistik» svårligen kan för högt uppskattas, så kan man dock genom att förbise eller underskatta svårigheterna vid utförandet och jordbrukarens egen uppfattning af frågan, mera skada än främja saken. Man var enig om att livad som af det medborgerliga nitet skall åvägabringas, måste framdrifvas endast på öfvertygelsens och upplysningens väg. Medicinal-Rådet Berg erinrade för öfrigt, att den offentliggjorda jordbruksstatistiska redogörelsen till alla delar bekräftade den uti motionerne uttalade uppfattningen af de svårigheter, som mött och fortfarande möta vid företagets genomförande. För år 18G5 hade Blekinge läns Hushållnings-Sällskap samt för åren 1866 och 1867 Calmar läns Södra och Elfsborgs läns Norra Hushållnings-Sällskap förklarat sig sakna utväg att lemna de äskade uppgifturna. Från flere andra Hushållnings-Sällskap hade det ej varit möjligt att för det ena eller andra året erhålla uppgifter för mer än en del af Sällskapets område och i afseende på många af de meddelade uppgifterna hade Sällskapen nödgats reservera sig emot tillförlitligheten. Äfven der man hade tillgång på personer, lämpliga och villiga för de jordbruksstatistiska uppgifternas insamlande, uttröttades desse af det mödosamma arbetet, äfvensom Hushållnings-Sällskapens förvaltningsutskott och underafdelningar ofta förlorade framstående medlemmar endast derföre att de icke hade hog eller fallenhet för det statistiska räknearbetet. Chefen för Statistiska Byrån anförde vidare i sammanhang härmed, att om det sålunda icke kunde nekas att några Hushållnings- Sällskap redan befunno sig och andra möjligen eller sannolikt snart kommo att befinna sig i den obehagliga ställning, att de för närvarande icke kunde fullgöra det uppdrag, som blifvit dem genom Kongl. Brefvet af den 3 Mars 1865 lemnadt, så vore dock förhållandet inom åtskilliga andra län annorlunda och redan så gynnsamt, att Hushållnings-Sällskapen inom dem syntes hysa goda förhoppningar om betryggad framgång för deras jordbruksstatistik; att dessutom uppmärksamheten borde fästas vid ordet»uppdrag» i ett moment af berörde nådiga Bref, samt att detta uttryck borde sammanställas med de föregående momenten af samma Kongl. Bref, i hvilka, jemte hela betydelsen af en jordbruksstatistik, äfven framhålles den beredvillighet Hushållnings-Sällskapen i allmänhet ådagalagt under frågans utredande och preliminära behandling, samt den derpå grundade förutsättningen att dessa Sällskaps nitiska medverkan för sakens fortgång skulle blifva att påräkna, hvadan Kongl. Maj:t på grund häraf beslutat:»att början till ett fortgående mer och mer fullständigt insamlande af uppgifter till Rikets jordbruksstatistik nu bör göras». När man nu erinrade sig, huruledes man i vårt land sedan mer än 130 år påyrkat en jordbruksstatistik, och mångfaldiga gånger på särskilda vägar dermed gjort»början», utan att kunna fortsätta, så innebure denna långa erfarenhet åtminstone den lärdom, att det vore ett lika stort fel att icke uppbjuda alla krafter för att undanrödja eller åtminstone minska svårigheterna, som att af dem låta skrämma sig att äter stadna vid»början». Då både regeringen, riksdagen och den upplysta allmänna opinionen i landet otvifvelaktigt vore intresserade för fortgång, så vore intet tvifvel underkastadt, att ett tillmötesgående, som betryggade denna, om än med utsigt att stora brister länge skulle komma att qvarstå, med full säkerhet skulle kunna påräknas, och att följaktligen den nya erfarenhet om svårigheter, som nu framträdt vid vår»nya början», skulle vinna allt välförtjent afseende, när den nu af Hushållnings-Sällskapens samlade ombud framlades. Hvad åter beträffar Presterskapets anlitande, som visserligen kunde anses behöfligt på sådane orter, der tillgång saknades på andra skrif- och räkenkunniga personer, hade erfarenheten redan uttalat sin förkastelsedom öfver den jordbruksstatistik, som till tabellverket lemnades af Presterskapet från och med 1802 till och med Icke bättre har domen utfallit öfver den jordbruksstatistik, som det dels under förra århundradet, dels efter 1820 ålegat Kongl. Maj:ts Befall-

11 af det besvär, som dessa statistiska uppgifter vållade ej blott Hushållnings-Sällskapen och dessas filialafdelningar, utan hela den jordbrukande delen af befolkningen. Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. Då likväl mötets beslut blef bifall till utskottets förslag och alltså ej föranledde till någon fullföljd af motionerna, torde man i ett sådant förhållande ej sakna berättigande till det antagande, att mötet gifvit sitt fulla erkännande åt behofvet af en tillförlitlig jordbruksstatistik öfver vårt land, och att den fråga, hvarom skiljaktiga meningar förefinnas, egentligen gäller det sätt, hvarpå en sådan skulle kunna tillvägabringas. Utskottsbetänkandet innehåller emellertid en förutsättning, att nemligen de åsigter, som af mig under öfverläggningen uttalats, borde i en eller annan form delgifvas Hushållnings-Sällskapen. I ett ämne, om hvilket Eders Kongl. Maj:t genom nådiga Brefvet till nämnde Sällskap af den '6 Mars 1865 täckts i allmänhet meddela nådiga föreskrifter, ligger det visserligen helt och hållet utom min befogenhet, att uttala några åsigter, som kunde berättiga till afvikelser från det ningshafvande att afgifva, för så vidt uppgifterna inhemtats ensamt genom Kronobetjeningen, hvars uppträdande för ifrågavarande ändamål åtminstone inom flertalet län påståtts framkalla farhågor för ökad beskattning och följaktligen äfven bemödanden att undanhålla sanningen, hvaremot de uppgifter, som Läns-styrelserna fierestädes anskaffat genom Hushållnings-Sällskapen tillvunno sig förtroende. För sin del fann Medicinal-Rådet Berg det ingalunda oförenligt med en»början» till jordbruksstatistiken öfver vårt vid- och långsträckta land, om uppgifter från ett eller annat län tidtals skulle helt och hållet uteblifva i följd af yppade svårigheter för deras anskaffande, eller om man ännu endast för större eller mindre delar af länet skulle lyckas erhålla sådane. Om man kunde blifva ense derom, att man ärligen och så skyndsamt som möjligt borde söka förskaffa sig uppgifter antingen om den ägovidd, som blifvit använd till de särskilda hufvudsakliga sädesslagen jemte hela den skörd, som af dem på denna ägovidd erhållits, eller om hela utsädesbeloppet och hela skörden, så kunde man till kvart femte år inskränka uppgifterna om mantal, brukningsdelar, jordtorp, ägovidden i det hela samt antalet ägare och brukare, eller kol af formuläret Litt. A. för alla de fall, der Hushållnings-Sällskapet ej funne af vigt att härom årligen redogöra. Beträffande kreatursstockens storlek kunde den möjligen äfven beräknas och uppgifvas endast hvart femte år, men för hvarje år särskildt i sammanhang med ett allmänt omdöme om foderskörden göras en allmän anmärkning om kreatursstockens ökning eller minskning. Af de särskildta»upplysningarne» kunde Litt. A. H. samt R. Z. likaledes blott hvart femte år ifrågasättas till besvarande. På grund af hvad sålunda af Chefen för Statistiska Byrån blifvit anfördt och under förutsättning, att den af honom uttalade uppfattningen blifver Hushållnings-Sällskapen i en eller annan form meddelad, anse sig komiterade böra föreslå: att ifrågavarande motioner icke må till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 1 Mars På komiterades vägnar: TH. WIJKANDER.» fastställda förfarandet. Men då jag måste uppfatta det åt Statistiska Central-Byrån lemnade nådiga uppdraget, att bearbeta de jordbruksstatistiska uppgifterna, såsom en förpligtelse att egna behörig omtanka deråt, att vår jordbruksstatistiks framgång må betryggas, och då ett sådant mål ej synes kunna vinnas, med mindre man lyckas att åt densamma bereda ett fortfarande verksamt biträde från Hushållnings-Sällskapen och landets jordbruksidkare samt derigenom åtminstone efterhand vinna tillförlitliga upplysningar i de delar af denna statistik, som företrädesvis äro af vigt för landet, och då Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga Bref, med omisskännelig hänsigt till de svårigheter, som förutsetts skola möta frågans praktiska lösning, bestämdt uttrycker, att den gäller»början till ett fortgående mer och mer fullständigt insamlande af uppgifter till Rikets jordbruksstatistik», så har jag ansett det vara en embetspligt, att, med anledning af förenämnda önskan och förutsättning, till det afseende, som dervid må kunna fästas, uttala mina åsigter rörande åtskilliga af de betänkligheter, som nu af sjelfva Hushållnings-Sällskapens ombud gjorts till föremål för pröfning med anledning af vårt nya försök att erhålla en jordbruksstatistik, och tillika trott mig böra välja denna årsredogörelse såsom lämpligaste utvägen att åt Hushållnings-Sällskapen bereda tillfälle att af dessa åsigter, derest så önskas, taga kännedom. I främsta rummet torde här böra vidröras frågan om samhällets rätt att inom näringsverksamhetens område i allmänhet söka och fordra statistiska uppgifter. Fri näringsverksamhet måste otvifvelaktigt för hvarje näringsidkare innebära rättighet att åtminstone inom vissa gränser ensamt för sig sjelf bevara kännedomen om näringens gång och resultat. Mången näringsgren skulle till och med ej kunna hafva bestånd, derest idkaren ej kunde åtminstone för någon tid lyckas att såsom sin enskilda egendom, sin hemlighet, bevara sättet för näringens bedrifvande, m. m. Men å en annan sida stå samtlige näringsgrenar i ett sådant ömsesidigt beroende af hvarandra med hänsigt till behofven af råämnen och arbetskrafter samt produkter- 3

12 4 Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. oas afsättning m. in., att det för en Hflig näringsverk-»amhet är ett ovilkorligt behof, att idkaren af en näringsgren ej må sakna lättad utväg att erhålla nödig kannedom om gången och utvecklingen af andra näringsgrenar, med hvilka hans egen verksamhet i större eller mindre mån har beröring. Detta näringsgrenarnas ömsesidiga beroende af hvarandra är numera ingalunda inskränkt inom det egna landets gränser, utan sträcker sig allt mer och mer ut öfver hela jorden. En fri näringsverksamhet utesluter ingalunda behofvet af Statsmakternas ingripande uti en mängd näringsförhållanden, för att genom lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder aflägsna hinder för utvecklingen. Utan att vara grundade på säker kännedom om de särskilda näringsgrenarnes ståndpunkt och ömsesidiga beröring med hvarandra, kunna dylika åtgärder svårligen blifva ändamålsenliga. De medel, hvarmed såväl statens som kommunernas utgifter skola bestridas, måste utgå af folkets arbete och näringsverksamhet. Ju mer en beskattning, vare sig direkt eller indirekt, kan fotas på en noggrann kännedom om näringslifvets verkliga ståndpunkt, desto mera måste den komma att motsvara rättvisans och billighetens kraf. Af det anförda torde redan tillräckligt ådagaläggas, att ej blott Staten och den stora allmänheten, utan ock idkarne af särskilda näringsgrenar, hafva behof af den upplysning, som kan beredas genom tillförlitliga öfversigter öfver näringsverksamhetens ståndpunkt och utveckling. Detta behof kan dock under ett fritt näringslif säkerligen ej på ett tillfredsställande sätt fyllas, med mindre vid uppgifternas insamlande sådan grannlagenhet iakttages, att den enskildes rättigheter ej trädas för nära, och att hans välvilliga deltagande ej tages i allt för stort anspråk. Oaflåtlig uppmärksamhet måste jemväl egnas deråt, att dylika statistiska öfversigter må genom vigten af de upplysningar, som kunna erbjudas åt de särskilda närings-grenarne och -idkarne bereda ersättning för det biträde, som af dem benäget lemnats. Hvad nu särskildt beträffar jordbruket, så räknar detta i vårt land större antal idkare än någon annan näringsgren och måste såväl i följd häraf, som genom det beroende af detsamma, hvilket hela landets befolkning är underkastad, ställas i främsta rummet bland våra näringar. På detsamma måste följaktligen ock i främsta rummet vara tillämpligt, hvad här ofvan är anfördt rörande behofvet af allmänt tillgänglig upplysning rörande dess ståndpunkt och utveckling, samt den tillgång på födoämnen, som deraf kan för hela landet eller särskilda landsdelar påräknas, eller i lyckligt fall såsom öfverskott å verldsmarknaden utbjudas. Att en gång genom jordbruksstatistiken kunna erhålla upplysande svar på frågor sådana som de följande: huru stor del af landets ytvidd tillgodogöres af jordbruket? hvilka framsteg göra nyodlingar, jordförbättringar, förbättradt brukningssätt m. m.? på hvad ståndpunkt befinner sig jordstyckningen och hvilka äro verkningarna deraf? hurudant är förhållandet mellan odlingen af sades- och foderväxter? huru stor andel af den öppna jorden användes för hvarje särskildt odlingsföremål? till huru stort belopp uppgår skörden af dem? huru stor andel af skörden måste bevaras till utsäde? huru stor åtgår till föda? huru stor kan afyttras? hvilka vexlingar förete skördarna under olika år? hvilka verkningar häraf? m. m. flera att, säger jag, på dessa och dylika frågor kunna erhålla upplysande svar kan lika litet för den enskilde jordbrukaren, som för hela folket och Statsmakterna sakna vigt. Några yrkeshemligheter, hvilkas uppdagande kunde skada den enskilde, förefinnas ej inom jordbruket. Jordbrukarens förfarande och verkningarna deraf i det hela kunna ej döljas. Den väl skötta jorden ådrager sig välförtjent uppmärksamhet. Tillfredsställelsen öfver god skörd i en landsort delas af landsortens hela befolkning, emedan den deraf har gemensamma fördelar. Hotar åter missväxt med otillräckliga näringsmedel för befolkningen, så är klart, att säker upplysning om skördeloppet och den brist, som i följd af dess otillräcklighet behöfver fyllas, är den säkraste måttstocken vid beredandet af hjelp, likasom det ock i vårt klimat är gifvet, att ju tidigare sådan upplysning kan vinnas, desto tidigare och ändamålsenligare bör ock den undsättning blifva, som kan lemnas. Men huru lifligt man än må vara öfvertygad om behöfligheten af en tillförlitlig jordbruksstatistik, om dess gagn för alla näringar och icke minst för jordbrukaren sjelf, äfvensom om möjligheten af dess till vägabringande utan något förnärmande af enskilda in-

13 Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. 5 tressen, kan dock säkerligen ingen, som gjort sig reda för möjligheten af målets ernående i vårt land vara blind för de svårigheter, som måste möta. Den förnyade erfarenhet rörande dessa svårigheter, hvilken vi nu vunnit, upplyser oss bland annat, dels att frågan om jordbruksstatistik ansetts vara alltför tidigt väckt, dels att ändamålet ansetts säkrare kunna vinnas på annan väg än den, som nu blifvit försökt, dels att de ifrågasatta uppgifterna ansetts allt för talrika, dels att årligt meddelande af dessa uppgifter ansetts allt för mödosamt och dessutom ej af behofvet påkalladt, dels att uppgifternas meddelande mångenstädes mött oöfvervinneliga hinder än af farhåga för deras begagnande till beskattningsändamål, än af fördomar och okunnighet, dels att Hushållnings- Sällskapen flerstädes ej ens mot ersättning lyckats tillförsäkra sig personal för insamlande af uppgifterna, dels att ofullständigheten och otillförlitligheten af de uppgifter, som på många orter erhållits, verkat så nedslående, att de kostnader, som man måst vidkännas, uppfattats såsom gagnlöst förspillda, dels att flera Hushållnings-Sällskap saknade nödiga medel till kostnadernas bestridande o. s. v. Ehuru inför alla dessa svårigheter och betänkligheter, hvilkas förhandvaro i mer och mindre grad är obestridlig, man väl kunde vara tveksam, huruvida genom fortsatt arbete i samma riktning något mål kan vinnas, lärer dock å andra sidan ej böra förbises, att vi redan inom den korta försökstiden af 3 år lyckats från åtskilliga läns Hushållnings-Sällskap erhålla jordbruksstatistiska uppgifter, hvilka, så vidt jag förmår bedöma, kunna mäta sig med de flesta andra länders. Från åtskilliga län har ock uttalats förhoppning om framgång på den beträdda vägen. Under sådant förhållande torde det åtminstone hos mig vara ursäktligt, att jag fortfarande vågar grunda hopp om framgång just på vidhållande i hufvudsaken af det förfarande, som nu är stadgadt, men med iakttagande af alla de lättnader och förenklingar, som dermed äro förenliga, och som jag tillåter mig att i det följande antyda enligt min uppfattning. Mot den åsigt, att det ännu vore: allt för tidigt att ifrågasätta en jordbruksstatistik i vårt land, torde böra, på sätt ofvan anförde Utskottsbetänkande innehåller, erinras att mer än 130 år nu äro förflutna sedan af Svenska riksdagen beslut fattades om åto-ärders vidtagande för regelbundet insamlande af upplysningar öfver landets jordbruk, och att man sedermera gång efter annan försökt att vinna sådana upplysningar, än på ett än på ett annat sätt. Dessa försök hafva icke ledt och icke ens kunnat leda till målet, af det skäl att man, afskräckt af svårigheterna, antingen stannat redan vid början, eller af de oundvikliga bristerna låtit förleda sig till en sådan misstro och likgiltighet, att det nedlagda arbetet, bedömdt som värdelöst, ej rönt den deltagande uppmuntran, som är vilkor för framsteg års Riksdag förelade det då inrättade Statistiska einbetsverket bland andra verksam hetsföremål äfven jordbruksstatistiken, och de åtgärder, som med anledning deraf blifvit vidtagne, äro alltså ett tillmötesgående af folkombudens egna önskningar. Sverige intager ock numera ett rum bland de länder, som exportera jordbruksalster till ej ringa värde. England, såsom förnämsta afnämaren af dessa, har följaktligen intresse att med uppmärksamhet följa den påräkneliga tillgången. Sedan flera år ingår ock till Statistiska Central-Byrån från Board of trade i London ärligen officiel begäran om delfående af senast erhållna jordbruksstatistiska uppgifter i sammandrag för hela Riket, för att offentliggöras i det af nämnde ernbetsverk årligen utgifna häftet af Agricultural returns. I sammanhang med de omfattande jordbruksstatistiska arbeten, som under senaste åren i Frankrike utförts, hafva äfven derifrån officielt begärts uppgifter rörande Sveriges jordbruksförhållanden. Att i sådana fall kunna meddela åtminstone någorlunda nöjaktiga upplysningar är i många hänseenden af vigt för våra näringar, hvaremot det otvifvelaktigt skulle för oss vara menligt, om inan skulle nödgas röja bristande bemödanden å vår sida att skaffa upplysning om landets förnämsta näring. Följderna af de för Sveriges jordbruk hårda åren 1867 och 1868 torde ej heller böra förbises såsom skäl för det önskvärda att snart erhålla en tillförlitlig jordbruksstatistik. Man frågade och måste vid likartade tillfällen alltid fråga: huru stort är de af missväxt hemsökta länens behof till föda och till utsäde? huru

14 6 Förelag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. stor den tillgång, som från de bättre lottade länen kan påräknas till behofvens fyllande? I de län, som hotas af nöd, anställer man undersökningar för att bestämma understödsbehofvet, och vid dessa undersökningar torde med säkerhet få antagas, att inga svårigheter möta uppgifters erhållande. Men den kontroll öfver dessa uppgifter, för hvilken man otvifvelaktigt behöfde bereda sig någon möjlighet, helst när missväxten öfvergått större landsdelar och man blott delvis kan bereda utväg till understöd, torde kunna sökas endast uti en jordbruksstatistik, som för en längre årsföljd lemnar tillförlitliga upplysningar. I sammanhang med det förestående torde ej heller böra förbises, att, om jordbrukaren vid inträffad missväxt är i tillfälle att uppskatta sin brist, vare sig till utsäde eller föda, detta väl torde förutsätta, att han i allmänhet ej kan vara så okunnig om sin skörd och sina behof, att han under vanliga förhållanden ej skulle kunna för den årliga jordbruksstatistiken lemna värdefulla upplysningar. Behofvet af en sådan år ifrån år fortgående redogörelse aflägsnar derför också möjligheten att, såsom man föreslagit, nöja sig med en jordbruksstatistik för endast hvart femte år, emedan, om just då ett missväxtår eller ett särdeles rikt år inträffade, den önskade kännedomen om sjelfva meofe/beloppet af den vanliga skörden icke kan genom en sådan jordbruksstatistik vara vunnen. Den åsigt, att återupptagandet af försöken att erhålla en statistisk öfversigt öfver vårt lands jordbruk nu ingalunda skett för tidigt, utesluter dock icke fullt erkännande af omöjligheten att ställa lika anspråk på landsdelar, som förete skiljaktigheter i geografiska, klimatiska och odlings-förhållanden i den grad, som inom vårt vid- och långsträckta land. De upplysningar, hvilka man kan hoppas från län med en naturbeskaffenhet, som tillåter ett högt uppdrifvet jordbruk, med en tätare sammanboende befolkning, med tillgång till bildade personer, som kunna lemna välvilligt och upplyst biträde o. s. v., kunna ej väntas från de län, der motsatta förhållanden äga rum. De Hushållnings-Sällskap, som kunna förfoga öfver större summor till ersättning åt biträden, kunna naturligtvis lättare förskaffa sig uppgifter än de, som ej äro lika lyckligt lottade. Beträffande de län, som för ekonomiska karteverket blifvit fullständigt uppmätta, torde väl det allmänna, såsom ersättning för sina stora uppoffringar, hafva billiga anspråk, att erhålla tillförlitliga uppgifter åtminstone om de vigtigaste föremålen för jordbruksstatistiken, under det man för andra län ej kan hoppas tillförlitliga arealuppgifter i vidsträcktare mån, än begagnandet af tillgängliga kartor af värde för nutida förhållanden kan sådant medgifva. I åtskilliga län torde denna tillgång vara ganska knapp, hvaraf den oundvikliga följden måste blifva ofullständiga uppgifter i många hänseenden och svårighet, ja omöjlighet, att kontrollera dem. Skulle man nu af dessa och flera andra dylika förhållanden vilja draga den slutföljd, att frågan om jordbruksstatistik ej bort väckas förr än samtlige Rikets län i afseende på möjligheten att lemna säkra uppgifter, t. ex. hunnit att för ekonomiska karteverket uppmätas och beräknas, så skulle väl uppskofvet kommit att sträcka sig till flera mansåldrar. Dessutom kunde vid en sådan aflägsen tidpunkt förebringas ett likartadt skäl för ytterligare uppskof, nemligen de stora förändringar, som efter ekonomiska karterverkets afslutning måste hafva framkallats af odlingens framsteg. För min del vågar jag åtminstone tro, att det gamla ordspråket:»början är halfva arbetet» ej saknar sin tillämplighet äfven här. Om man ej under förflutna tider så ofta hade afbrutit just vid början, så skulle vi otvifvelaktigt nu ägt en ganska värdefull kunskap om Sveriges jordbruksförhållanden. Men lika angeläget som det är att i detta fall icke sluta just när man börjat, lika vigtigt för framgången är det ock, att icke af början vänta för mycket, utan att tvärtom göra sig väl förtrogen med den sanningen, att det här gäller ett arbete mera för framtid än för samtid, ett arbete, hvars nu oundvikliga brister och ofullkomligheter endast efterhand kunna minskas och hvars resultat alltså blott efterhand kan göra anspråk på minskad otillförlitlighet, men det oaktadt ingalunda äfven för det närvarande i mer eller mindre mån saknar sitt värde. Man skulle här kunna invända, att början med jordbruksstatistik bort inskränkas till endast de län, hvilkas uppmätning för ekonomiska karteverket hunnit afslutas. Härpå kan svaras, att äfven i saknad af

15 Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. 7 en noggrann arealkännedom värdefulla uppgifter i flera delar kunna erhållas och att redan nu erfarenheten från några, af ekonomiska karteverket oberörda, län ådagalagt både möjligheten att meddela areal uppgifter, som komma verkligheten nära, och i öfrigt lyckade bemödanden för andra upplysningars ernående. Att sålunda tillfälle öppnats för alla landsdelar till gemensam samverkan torde väl kunna försvaras, blott man ej på alla län ställer samma anspråk. Här uppstår nu frågan: hvarföre formulären för jordbruksstatistiken fatt en sådan vidlyftighet, hvarföre så många särskilda frågor blifvit till besvarande framställda, oaktadt man förutsett, att blott inom ett fåtal af länen samtlige dessa frågor möjligen skulle kunna besvaras. I detta hänseendet torde benägen uppmärksamhet egnas deråt, att om det ock skulle låtit sig göra att för olika landsdelar bestämma olika antal frågor till besvarande, följden häraf skulle hafva blifvit en betydligt ökad statsutgift för formulärblanketter och en sannolikt esomoftast påkallad förändring af dem. Erfarenheten synes ock redan i detta hänseende hafva gifvit sitt utslag. Skånes högt utbildade jordbruk har redan påkallat många tillägg till de uppgifter, som ifrågasattes i de fastställda formulärblanketterna. Deremot har af åtskilliga andra län, som befinna sig i motsatt förhållande, den enkla utväg begagnats, att lemna outfyllda de kolumner i formulären, rörande hvilka det ej lyckats för Hushållnings- Sällskapens bästa bemödanden att erhålla tillfredsställande upplysningar. För min del vågar jag ock tro, att, sedan Eders Kongl. Maj:t till Hushållnings-Sällskapens fosterländska nit och förtroliga bekantskap med lokalförhållandena öfverlåtit tillvägabringandet af en fortgående statistisk redogörelse öfver landets jordbruk och uttryckligen åt deras egen ompröfning lemnat att»anordna förfarandet vid uppgifternas insamlande och granskning på det sätt, som för vinnande af tillförlitlighet och fullständighet prof vas lämpligast», det vore ett svårt missförstånd, orn uppdraget fattades såsom en förpligtelse att med siffror fylla formulärblanketternas alla kolumner utan någon urskiljning, huruvida dessa siffror innehölle åtminstone ett närmande till sanningen, eller ett uttryck af den ståndpunkt, som Hushållnings-Sällskapet för tillfället uppnått i afseende på sin kunskap om länets jordbruksförhållanden. Redan uti de olikheter, som förutsetts skola framträda mellan de särskilda länsredogörelserna, ligga värdefulla upply Sn i r,_ gar, och de framsteg i tillförlitlighet eller fullständighet, hvilka tid_ efter annan kunde af Sällskapen ådagaläggas, äro af icke mindre vigt. Man kan invända, att dessa åsigter rörande Hushållnings-Sällskapens ställning till jordbruksstatistiken möjligen komme att leda derhän, att redogörelser helt och hållet kunde uteblifva från det ena Sällskapet efter det andra, derest formulärblanketternas fyllande ej betraktades såsom ett för dem alla gemensamt ovilkorligt åliggande. För min del hyser jag i detta hänseendet ej särdeles stora farhågor. Derest Svenska folket, eller åtminstone den upplysta delen af detsamma, skulle kunna antagas sakna allt intresse för -kännedomen om landets vigtigaste näringsgren, eller vara fullt öfvertygadt om omöjligheten att derom vinna någon upplysning genom fullföljande af den nu beträdda vägen, så vore det visserligen icke blott möjligt utan ganska sannolikt, att likgiltigheten kunde leda till ett allt talrikare inställande af uppgifters insamlande. En sådan allmän likgiltighet vågar jag dock tro fullt oförenlig med landets nu varande kulturförhållanden och än mer med sjelfva Hushållnings-Sällskapens egna ändamål och tillvaro. Det upplysta allmänna tänkesättet i landet kommer otvifvelaktigt att nu för tiden mer än hitintills göra gällande sina anspråk på kunskap om landet och den verksamhet, som der bedrifves. När, såsom redan inträffat, årsredogörelser från ett och annat län hittills uteblifvit, har jag trott mig finna förklaringen häraf uti den alltför stränga tolkningen af uppdraget, så att, då man nu vid företagets början funnit sig urståndsatt att för hela länet lemna»fullständiga och tillförlitliga uppgifter», man tillåtit sig ett uppskof för att ändamålsenligt förbereda möjligheten af framtida meddelanden. Om denna förklaring skulle vara riktig, så tror jag mig ock berättigad att här antyda ett förfarande, som efter min uppfattning skulle kunna säkert leda till målet. I alla de fall, der alltför stora svårigheter till en början resa sig mot den jordbruksstatistiska undersökningens utsträckning till Hushållnings-Sällska-

16 8 Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. peta hela område, och der man med vunnen säker erfarenhet, att ett det hela omfattande arbete år efter år komme att lemna blott otillfredsställande resultat, skulle man utan tvifvel säkert inom en ej aflägsen tid komma till det önskvärda målet, om man indelade området i lämpliga distrikter och föresatte sig att med samlade krafter åt ett eller flera af dessa distrikter egna en så vidt möjligt fullständig och noggrann undersökning, för att, sedan denna afslutats, ett följande år på samma sätt förfara med ett eller flera andra distrikter. Man skulle genom detta förfarande ej blott efterhand hafva förvärfvat tillförlitlig kännedom om hela området, utan ock i och genom en sådan noggrann undersökning, ledd af Hushållnings-Sällskapet, hafva beredt sig det bästa tillfälle, att motarbeta nu öfverklagade fördomar och motvilja mot uppgifters meddelande. Det bör nemligen vid en undersökning, ledd af sakkunnige och intresserade personer, ej vara svårt att bibringa öfvertygelse derom, att afsigten ingalunda är något oberättigadt intrång på den enskilda hushållningens fridlysta område, utan att tvärtom man endast söker upplysning om förhållandet inom större områden såsom socknar, härader och län. Föreställningen, att sanna uppgifter skulle leda till ökad beskattning, bör väl inom Sveriges allmoge lättare än annorstädes kunna bemötas med blott hänvisning till det förhållande, som för densamma väl ej kan antagas okändt, att grundskatterna äro fastställda efter helt annan måttstock än de resultater, som genom jordbruksstatistiken kunna vinnas, att bevillningen till staten bestämmes ensamt af Riksdagen och att.kommunen sjelf afgör beloppet af de kommunala utskylderna. Skulle kommunen vid dessa utskylders debiterande vilja göra något bruk af de upplysningar, som jordbruksstatistiken lemnat, är detta ju kommunalmyndighetens ensak, och i sådant fall lärer man väl ock kunna antaga, att dessa upplysningar endast komme att begagnas till en rättvisare fördelning och sålunda verkade godt, i stället för att skada. Mot det antydda förfarandet, att, der oöfvervinneliga hinder möta afgifvandet af en tillförlitlig redogörelse, omfattande hela Hushållnings-Sällskapets område, inskränka sig till en sådan, som år efter år omfattade nya delar af området, kan visserligen invändas, att man under någon tid erhölle blott fragmentariska uppgifter, som ej för hela Riket kunde lemna något resultat. Vinsten af sådana uppgifter, vitsordade af Sällskapet såsom tillförlitliga, skulle dock i min tanke öfverväga olägenheterna, så framt det här gällde att blott vänta några år, tills man hunnit på noggrannt sätt genomgå hela området. Under tiden finge man för de delar, som årets noggranna undersökning ej kunnat omfatta, nöja sig med ett fåtal approximativa uppgifter om de hufvudsakligaste ämnen, för hvilka man Önskade kunna erhålla en slutsumma för hela Riket, såsom utsädes- och skördebeloppet. Det är ock klart att, sedan man en gång för ett distrikt vunnit tillförlitlig kännedom om jordarealen och dess användningssätt för olika odlingsföremål, man häruti ej blott kan hafva en god utgångspunkt för kontrollen öfver flera följande årsuppgifter, utan ock någon tid bespara sig förnyad efterfrågan efter de förhållanden, som ej äro underkastade stora årliga vexlingar. På detta sätt skulle man efterhand kunna komma till en önskvärd betydlig inskränkning af de uppgifter, som årligen behöfde meddelas och t. ex. blott hvart femte år behöfva ifrågasätta fullständigare meddelande af de under qvinqvenniet timade förändringarna. Beträffande det ändamålsenlig aste förfarandet för insamlande af de jordbruksstatistiska uppgifterna hafva talrika förslag blifvit väckta, diskuterade vid de statistiska kongresserna, och inom olika länder på olika sätt utförda. Det är ock klart, att lokala förhållandens olikhet måste föranleda olika förfaringssätt. I ett hänseende kunna åsigterna ej»ra delade, nemligen deruti att ju större speciel sakkunskap insändaren Utger, desto säkrare uppgifter böra af honom kunna lemnas. Man bör naturligtvis ock hos honom fordra en riktig uppfattning af jordbruksstatistikens ändamål och den enskildes rättighet att ej förnärmas i sina personliga intressen. Förslaget, att för de jordbruksstatistiska uppgifternas insamlande anställa särskilda kringresande sakkunniga agenter i tillräckligt antal för att frän hvarje jordbrukare omedelbart inhemta upplysningar, torde väl med hänsigt till kostnaderna aldra minst i vårt land kunna hafva någon utsigt till framgång. I Irland har den talrika polispersonalen såsom tjenstepligt sig ålagdt

17 Förslag att underlätta arbetet med jordbruksstatistiken. 9 att samla primäruppgifterna till jordbruksstatistiken; i England är detta nyligen ålagdt shatteupphördsmännen. I flera Tyska stater, der den lokala förvaltningen räknar ett stort antal sakkunnige tjenstemän, äro dessa tagna i anspråk och väsentligt underlättade af ett mer eller mindre fullständigt afslutadt kadasterverk. I Holland, Belgien, Frankrike, Italien och Spanien, der den officiela statistiken är så organiserad, att hvarje kommun skall ombesörja insamlande och sammandrag för sitt område af alla statistiska uppgifter, hvi^ka sedermera ingå först till länsförvaltningen, hafva Hushållnings-Sällskapen och dessas lokala underafdelningar hufvudsakliga andelen i allt, hvad som rörer jordbruket. Hvad nu först beträffar den i en bland förenämnde motioner antydda möjligheten att anlita presterskapets biträde, är det visserligen ej tvifvel underkastadt, att flera kommuner ännu hos oss finnas, der presten torde vara den enda säkert påräkneliga person med nödig bildning för änd antalet. Svenska presterskapet har ej heller undandragit sig att i detta hänseende lemna sitt biträde, när sådant påkallades under förutsättning, att det allmänna bästa derigenom kunde främjas. Från och med 1802 till och med 1820 innehåller vårt tabellverk årliga jordbruksstatistiska uppgifter från presterskapet, meddelade för hvarje församling i Riket. Men att man på denna väg ej kom till något mål, ådagalades dels af presterskapcts ofta uttalade förklaringar, att de af flera anledningar ej kunde förskaffa några uppgifter af värde, dels af den allmänna likgiltighet, hvarmed dessa uppgifter bemöttes just på grund deraf, att ämnet alltmer uppfattades såsom liggande utom den egentliga presterliga verksamheten. Att allmänna tänkesättet om denna verksamhet numera har en så bestämd riktning, att presterskapets förnyade anlitande icke med nutidens åsigter vore förenligt, synes mig lika otvifvelaktigt, som att jordbruksstatistiken icke skulle vinna utan tvärtom förlora på ett sådant anlitande. När man hade öfvertygat sig om ändamålslösheten af presterskapets biträde vid jordbruksstatistiken, gjorde man sig den förhoppningen, att vinna målet genom en återgång till det förut försökta biträdet af länsstyrelserna. Dessas femårsberättelser skulle bland Sammandrag af Jordbruksstatistik för år 1867, annat innehålla länets jordbruksstatistik. Hvad har nu härmed vunnits under den långa tiderymden från och med år 1822 till och med år 1865? Väl hafva enskilda länsstyrelsers bemödanden att skaffa upplysning rönt erkännande och medfört gagn, men att di> sakkunnige dock ej ansett landet i femårsberättelserna äga en jordbruksstatistik, torde bäst ådagaläggas af de många försök för tillvägabringandet af en sådan, hvilka under tiden blifvit gjorda af Eders Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi. En stående anmärkning mot den jordbruksstatistiska afdelningen af femårsberättelserna har varit, dels att den hos oss fåtaliga kronobetjeningen, äfven om den kan antagas äga nödig sakkännedom, ej kan hafva tid öfrig för uppgifternas noggranna insamlande, dels att dess uppträdande i detta hänseende företrädesvis är egnadt att framkalla oriktiga uppgifter af fruktan för ökad beskattning. För att kunna motsvara sitt ändamål lära väl Hushållnings-Sällskapen framför allt hafva behof af noggrann kännedom om jordbrukets tillstånd, så framt en sådan är vilkoret för nödiga åtgärder till förbättring. Då nu dessa Sällskaps verksamhet af jordbruksstatistiken bör hafva det kraftigaste stödet, då deras på frivillighetens grund hvilande organisation innebär möjligheten att till samverkan förena länets insigtsfullaste jordbrukare, då de åtgärder, som från dem utgå väl aldraminst böra kunna misstänkas innebära någon afsigt att öka jordbrukets tunga, så synes det blott vara en följd af förbiseende, att man ej från dessa Sällskaps stiftelse tagit deras benägna medverkan i anspråk för landets jordbruksstatistik, eller med andra ord att man ej åt deras årliga berättelser till Landtbruks-Akademien sökt efterhand gifva den form och det innehåll, som på samma gång skulle kunnat tillfredsställa den i siffror uppställda tabellens och den reflekterande berättelsens kraf. För min del är jag åtminstone öfvertygad, att, under medverkan af den sakkunniga inflytelse, som Landtbruks-Akademien kunnat utöfva, frågan om vår jordbruksstatistik på denna väg längesedan kunde hafva varit löst. Måhända skulle det till dess snarare lösning kunna bidraga, om uppmärksamhet egnades åt sammanförandet till en gemensam berättelse af de 2, som nu afgifvas från Hus- 2