Idala strövområde. Översiktlig inventering av gaddsteklar och fjärilar. Allmän metallvingesvärmare vid Idala

Transkript

1 Idala strövområde Översiktlig inventering av gaddsteklar och fjärilar Allmän metallvingesvärmare vid Idala Krister Larsson ALLMA Natur och Kultur 2006

2 Bakgrund Det undersökta området ligger i södra delen av Veberöd och utgörs av en sydlänt sluttning där villorna slutar mellan väg 102 och en mindre väg ett par hundra meter längre österut. Marken ingår i Veberöds strövområde, ägs av Lunds kommun och förvaltas av tekniska förvaltningen. Initiativet till denna undersökning togs av Peter Jonsen, biolog vid tekniska förvaltningen, med tanken att den ska vara ett underlag för att ta ställning till grönområdets framtida skötsel. Inventeringen har haft en mycket översiktlig karaktär och området har besökts under två soliga och varma dagar, den 13 juli och 15 september Vid besöken eftersöktes i första hand insekter som samlade nektar och pollen på blommor eller som uppehöll sig på partier med blottad sand. Dessutom fick sex fångstskålar (tvåliters vitskålar med vatten och lite diskmedel) stå i området under fem till sex timmar vid båda tillfällena. Gunilla Simonsson medverkade vid inventeringen den 13 juli. Ett stort tack även till Björn Cederberg, Anders Nilsson och Janne Björklund för kontrollbestämning av monkesolbi, guldsmalbi respektive åkerväddantennmal. Områdetsbeskrivning Området utgörs av en öppen, blomsterrik gräsmark i en sydsluttning som i norr gränsar till villaområden och i söder till yngre och medelålders tallskog, med inslag av ljusöppna gläntor. Markerna är torra och sandiga, och mindre partier med öppen sand finns på flera ställen utmed stigar och vid kaninbon. Ett mindre inslag av död ved, framförallt klen, finns i närliggande tallskog. Örtrikedomen är stor och området är ohävdat sedan ett antal år tillbaka, men har sannolikt varit betesmark tidigare. Kaninernas bete och grävande och trampslitaget från strövande människor är den enda hävd som sker för närvarande och de bidrar till att igenväxningen av området gått förhållandevis sakta. En alltmer högvuxen gräsvegetation är dock på väg att breda ut sig över allt större arealer på bekostnad av blommor och partier med öppen sand och någon form av kontinuerlig skötsel är angelägen, se vidare i skötselavsnittet. Söderläget och den läande skogen i söder ger området ett extremt gynnsamt lokalklimat för värmekrävande insekter. Följande lista över noterade kärlväxter den 15 september ger en bild av områdets vegetation, men är inte på något sätt komplett. Frekvenser: 1 = sparsam, 2 = täml. allm. och 3 = mkt allm. Blåmunkar 3 Åkervädd 3 Gråfibbla 3 Puktörne 3 Ängssyra 3 Svartkämpar 3 Rölleka 3 Bergsyra 3 Rödven 3 Hundäxing 3 Trift 2 Liten blåklocka 2 Fältmalört 2 Rotfibbla 2 Femfingerört 2 Skogsklöver 2 Rödklint 2 Borsttåtel 2 Sandstarr 2 Fårsvingel 2 Vitknavel 1 Smultron 1 1

3 Sydsluttning nedanför villorna, med sandblottor utmed stigen. En fångstskål för insekter syns nederst. Stora delar av området är på väg att få en alltmer hög och gräsrik vegetation och skötsel behövs. 2

4 Rikt insektsliv Resultaten från denna översiktliga inventering som grundas på två besök vid Idala visar att här finns ett rikt och värdefullt insektsliv. Fem rödlistade arter, två bin och tre fjärilar, hittades och en mer detaljerad inventering hade utan tvekan resulterat i betydligt fler rödlistade och sällsynta insekter. Insektsfaunan har stora likheter med Kaninlandet vid Torna Hällestad där Mikael Sörensson har gjort en mer detaljerad undersökning och redovisat en stor artrikedom av bland annat marklevande bin och många rödlistade insekter. De stora naturvärdena i området beror i första hand på att det finns partier med blottad sand där marklevande insekter kan anlägga sina bon, att det finns en mycket rik tillgång på blommande växter som producerar nektar och pollen samt att lokalklimatet är extremt gynnsamt med en solexponerad sydsluttning och skyddande träd som ger lä för kylande vindar. Mest slående vid besöken var de rika bestånden av blommande åkervädd och det myller av fjärilar som hela tiden kretsade kring blommorna. Metallvingesvärmare och åkerväddantennmalar satt i klasar på blommorna och ibland så tätt att andra fjärilar försökte landa på ryggen av dem i sin iver att få ett smakprov av nektarn. Även blåmunkar förekommer rikligt i de delar där marken har störts och sanden blottats av kaniner eller strövande människor och de är basen för monkesolbiet, som är den största rariteten som hittades. På flera ställen i tallskogen söder om den undersökta sydsluttningen finns soliga gläntor med åkervädd och andra blommor och även i dessa sågs bredbrämad bastardsvärmare och metallvingesvärmare. En sådan glänta finns exempelvis vid ett pumphus invid vägen i öster. Det är uppenbart att här finns en mycket stor potential för att restaurera en större areal öppen, blomsterrik mark som är värdefull för många insekter. På blommorna sågs även många blombockar och andra skalbaggar som är beroende av en kombination av död ved där larverna lever och nektargivande blommor där de vuxna baggarna kan tanka energi. Samtidigt är död ved en bristvara i området idag. Även längre österut finns liknande soliga sydslänter med blottad sand och mycket blommor som förmodligen också har ett rikt insektsliv, men de har inte ingått i denna undersökning. Rödlistade och andra intressanta arter Monkesolbi Dufourea halictula Sårbar (VU) Monkesolbiet är ett litet (ca 5 mm) svartglänsande bi som gräver sina bohålor i fläckar med bar sand i soliga och varma lägen. Biet är helt bundet till blåmunkar Jasione montana vars pollen den föder upp sina larver på. För att den ska kunna leva kvar krävs att det kontinuerligt sker någon form av markstörning som skapar ytor med blottad sand där biet kan anlägga sitt bo och där blåmunkarnas frön kan gro till nya plantor. Biet flyger från slutet av juni till mitten av augusti. Monkesolbiet har minskat i modern tid och har bara drygt tio kända sentida lokaler i landet som finns spridda i Skåne, Blekinge, Småland och på Öland. De närmaste lokalerna är Revingefältet och Kaninlandet vid Torna Hällestad. Biet ingår i ett särskilt åtgärdsprogram för bevarande av Insekter i stäppartad torräng, som håller på att utarbetas. 3

5 Åkerväddantennmalar och metallvingesvärmare trängdes med andra fjärilar på åkerväddens blommor vid besöket den 13 juli. De vita antennerna av ytterligare en antennmal skymtar nederst på blomman och de svarta antennerna av en metallvingesvärmare överst. Bredbrämad bastardsvärmare på väddblomma. 4

6 Guldsmalbi Lasioglossum aeratum Missgynnad (NT) Guldsmalbiet är ett litet svart bi, med grön metallglans, som förekommer sällsynt eller sparsamt i Skåne, Småland och på Öland och Gotland samt på enstaka lokaler i Mellansverige. Den är bunden till varma, sandiga marker där den anlägger sitt bi i soliga partier med blottad sand. Den samlar pollen från flera olika växtfamiljer (polylektisk) och flyger från april till början av september. Åkerväddantennmal Nemophora metallica Sårbar (VU) Åkerväddantennmalen är en mm stor fjäril med stark guld- eller kopparglans på vingarna och med långsmala vita antenner, som är förtjockade och svartvioletta i nedre delen. Den lever på torra marker med riklig förekomst av åkervädd Knautia arvensis eller fältvädd Scabiosa columbaria. Larven lever som ung i väddens blomhuvud och de vuxna fjärilarna sitter gärna på väddblommorna och suger nektar under flygtiden i mitten av juni mitten av juli. Öppna torrmarker med rika väddbestånd har minskat kraftigt under de senaste årtiondena och därmed också väddantennmalen som ligger nära till för flyttas till kategorin starkt hotad (EN). Vid Idala verkar det finnas en rejält stor population av denna sällsynta fjäril och mer än 50 stycken sågs på åkerväddblommor i området den 13 juli. Vid samma tillfälle sågs även en handfull åkerväddantennmalar vid Kaninlandet. I övrigt är fjärilen känd från spridda lokaler i Skåne, Blekinge, Öland, Bohuslän och Östergötland. Allmän metallvingesvärmare Adscita statices Missgynnad (NT) En vackert metallglänsande fjäril med svarta antenner som är knuten till småskaliga odlingslandskap i hela landet. Larven lever på ängssyra Rumex acetosa och bergsyra Rumex acetosella. I takt med att småjordbruk har lagts ner och odlingsmarkerna växer igen har fjärilens livsmiljö minskat kraftigt. Metallvingesvärmaren var vanlig för bara några årtionden sedan men har gått starkt tillbaka och försvunnit helt från många trakter. Vid Idala finns en ovanligt rik population och flera hundra fjärilar sågs på väddblommor den 13 juli. Ofta satt flera stycken metallvingesvärmare på samma blomma, som mest fem stycken, vilket bilden på framsidan visar. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae Missgynnad (NT) Denna svarta fjäril med röda fläckar på vingarna lever på ärtväxter och är liksom metallvingesvärmaren knuten till småskaliga odlingslandskap, som inte är intensivt brukade. Fram till 1980-talet var den vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige och norrut till Västernorrland, men den har därefter gått starkt tillbaka. Vid Idala sågs bastardsvärmare på väddblommor den 13 juli. En knutstekel-art Cerceris quinquefasciata Rovstekelsläktet knutsteklar (Cerceris) har fem arter i Sverige och C. quinguefasciata är den mest ovanliga av dem. Den förekommer sparsamt i sydligaste Sverige norrut till Småland, Öland och Halland. Den gräver ut sitt bo i fläckar med blottad sand och fångar små 5

7 skalbaggar (vivlar) som den söver ner genom ett stick med sin gadd och sedan lägger i boet som föda åt larven. Stekeln är 6-11 mm stor och tecknad i gult och svart. Skötselförslag De blomsterrika markerna vid Idala är ohävdade sedan ett antal år tillbaka och befinner sig i dagsläget i slutskedet av en gyllene igenväxningsfas när inslaget av blommande örter är mycket rikt. För varje år som går utan någon skötsel kommer örterna alltmer att trängas ut av hundäxing och andra högvuxna gräs, vilket redan har skett i delar av området. Även inslaget av partier med blottad sand är i avtagande och en tjock grässvål med kvävegynnade arter håller på att utvecklas över stora delar av de torra och sandiga markerna. Detta är en utveckling som starkt missgynnar insektslivet och de här redovisade rödlistade arterna. Från söder expanderar dessutom ung tall och löv och gör den öppna ängsmarken närmast villorna allt smalare. I takt med att grässvålen sluter sig över marken sjunker ph-värdet, det organiska innehållet och tillgången på gödslande kväve ökar och markens fuktighetshållande förmåga ökar och alla dessa tre faktorer missgynnar örtrikedomen och stimulerara igenväxningen. För att motverka en sådan utveckling och gynna de höga naturvärdena knutna till torra, sandiga och örtrika marker måste någon form av kontinuerlig skötsel införas under de närmaste åren. Ju längre det dröjer ju mer kraftfulla restaureringsåtgärder kommer det att behövas om områdets höga naturvärde ska kunna bevaras. Det går att utforma flera olika skötselmodeller för den här typen av marker och en kombination av sen slåtter och vårbränning för att gynna fleråriga örter samt maskinell markstörning för att skapa blottad sand och gynna pionjärväxter som blåmunkar föreslås. Även en kombination av extensivt bete och maskinell markstörning är tänkbar, men det är i så fall viktigt att betestrycket är lågt (eller i avbryts helt) under sommarmånaderna så att det finns rikligt med blommor som får stå obetade och producera nektar och pollen. Bete kan också vara svårt att införa rent praktiskt med tanke på att det är ett frekventerat grönområde invid villorna. Slåtter bör ske under sensommaren eller förhösten när blomningen har avtagit och höet tas bort eller komposteras i högar på några lämpliga ställen i anslutning till området. Hökomposter gynnar också många insekter och andra djur och kan vara fina yngelmiljöer för bland annat guldbaggar, noshornsbagge och snok och även fungera som övervintringsplatser för kopparödlor, vattensalamandrar, paddor m.m. Vid torrt väder kan höet även torkas och eldas upp på platsen. Slåtter behöver inte ske varje år av samma yta utan det kan ofta räcka med ett slåtterintervall på 3-5 år för att bevara en rik örtflora. Vårbränning i mars-april gynnar precis som slåtter en rik örtflora och inte minst åkervädden som är en av de viktigaste insektsväxterna i området är gynnad av bränning. Bränningen har också den fördelen att gödslande kväve förs bort från marken som kväveoxider och nitrösa gaser samt ph-värdet höjs. Dessutom fångar den svarta, nybrända marken effektivt upp solstrålarna och bidrar till att lokalklimatet blir ännu mer gynnsamt. Slåtterytorna kan med fördel planeras så att de kan fungera som brandgator för bränning följande vår. Inte heller bränning behöver ske årligen av samma yta utan det räcker ofta med några års intervall. 6

8 Markstörning för att skapa sandblottor bör utföras fläckvis i området och kan antingen ske ofta och mer ytligt med någon form av schaktblad, harv eller plog eller djupare och mer sällan med grävmaskin. Fördelen med grävmaskin är att grässvålen och det organiska materialet kan grävas ner djupt på fläckarna medan sand med högre ph från djupare lager tas upp till ytan. Markkemiskt fungerar det så i sandmarker att ju högre ph man får ju långsammare växer fläckarna igen. Vid ytlig markbearbetning finns en risk att humusinnehållet i sanden successivt ökar vilket sänker ph och gör att de växer igen allt snabbare. Partier med blottad sand kan med fördel anläggas så att de fungerar som brandgränser för ytor som ska brännas. Örtrika ljusluckor i skogen söder om de öppna markerna finns på flera ställen, bland annat vid pumpstationen i sydost och även i dessa sågs allmän metallvingesvärmare och bredbrämad bastardsvärmare på åkervädd. Om de öppna markerna utökas åt söder och det även skapas fler örtrika gläntor i skogen kan naturvärdena i området öka ytterligare och ett högklassigt insektsparadis skapas förutsättningarna för detta är ovanligt gynnsamma vid Idala. Solexponerad död ved är livsmiljö för ett stort antal insekter och det är samtidigt en stor bristvara i dagens odlingsmarker. Genom att lägga upp faunadepåer med både löv och tall av olika dimensioner i ljusöppna lägen i anslutning till området kan en lång rad skalbaggar, gaddsteklar, tvåvingar, svampar m.m. också gynnas i området. Idag är inslaget av död ved litet i området. Lista över artbestämda insekter vid besök i Idala 13/7 och 15/ Bin Rödlistekategori Honungsbi Apis mellifera 2ho (15/9) Humlor Bombus pascuorom åkerhumla flera (15/9) B. pratorum ängshumla flera (15/9) B. terrestris mörk jordhumla 3 ex (15/9) Psithyrus sp. snylthumla flera (15/9) Smalbin Halictus tumulorum 1ho (15/9) Lasioglossum albipes 1ho (15/9) L. aeratum guldsmalbi 1ho (15/9) NT L. leucozonium 1ho (15/9) L. semilucens 2ha (13/7) L. sexstrigatum 1ho (13/7) Solbin Dufourea halictula monkesolbi 2ho (13/7) VU Gökbin Nomada rufipes 1ho (13/7) Rovsteklar Cerceris arenaria 1ho+1ha (13/7) C. quinquefasciata 1ho (13/7) 7

9 Lindenius albilabris 1ho (13/7) Tachysphex obscuripennis 1ho (13/7) Vägsteklar Anoplius infuscatus 1ho (13/7) Anoplius viaticus 1ho (15/9 Evagetes dubius 1ho (13/7) Guldsteklar Hedychridium roseum 2 ex. (13/7) Hedychrum niemelaei 1ho+1ha (13/7) H. nobile 1ho (13/7) Bastardsvärmare Adscita statice allmän metallvingesvärmare flera hundra (13/7) NT Zygaena lonicerae bredbrämad bastardsvärmare ca 20 ex. (13/7) NT Småfjärilar Nemophora metallica åkerväddantennmal > 50 ex. (13/7) VU Dagfjärilar Aglais urticae nässelfjäril flera (15/9) Aphantopus hyperantus luktgräsfjäril flera (13/7) Issoria lathonia storfläckig pärlemorfjäril 1 ex (15/9) Lycaena virgaureae vitfläckig guldvinge flera (13/7) L. phlaeas mindre guldvinge flera (15/9) Maniola jurtina slåttergräsfjäril flera (13/7) Thymelicus lineola mindre tåtelsmygare flera (13/7) Skalbaggar Anoplodera sanguinolenta blodröd blombock 1 ex. (13/7) Leptura maculata fläckad blombock 1 ex. (13/7) Leptura melanura allmän blombock flera ex. (13/7) Leptura quadrifasciata fyrbandad blombock 1 ex. (13/7) 8