Lejonet och den listiga haren

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Lejonet och den listiga haren"

Christer Magnusson
för 7 år sedan
Visningar:

1 Lejonet och den listiga haren Fabel DJUR 1

2 SCEN 1 (På savannen hörs ryta) BERÄTTARE Det fanns en tid då Lejonet var härskare över alla andra levande varelser. Lejonet såg verkligen mäktigt ut så det måste man förstå att vi, alla djur, som bodde på savannen blev skrämda. ( skrämmer djuren) Vad annat kunde vi göra än att lyda lejonet? Han hade det skarpaste klorna och vassaste tänderna. Säger ni emot mig äter jag upp er! ( jagar djuren) Men lejonet blev latare och latare. Så en dag tröttnade han på att skaffa mat och kallade till sig alla oss som bodde på savannen. Ett mål mat om dagen ska jag ha från var och en av er. DJUR Hur ska det gå till? Gör som jag säger! Annars blir ni mat själva! 2

3 Vi blev upprörda samtidigt som vi visste att det inte fanns något vi kunde göra åt Lejonets hot. Han var den starkaste av oss alla och det var han som bestämde. Det är jag som regerar! Schakalen! Ers höghet! Du ser till att var en utför sitt uppdrag. Absolut, absolut. Schakalen var inte speciellt omtyckt eftersom han var en snyltare. Han kom ofta smygande, fegt om natten och stal från oss andra. Han fjäskade för Lejonet. Sen gick han runt på hela savannen och ropade ut Lejonets befallning. (trumpetar ut) Vår härskare ska ha mat! Vi var så bedrövade och arga men vågade inte annat än att lyda. (DJUR MUMLAR) DJUR Du store, får jag lov att överlämna. 3

4 LEJON Skynda på! Stå inte där och jamsa. DJUR En piggvar i sin läckraste form. ( äter våldsamt, glupskt) Varje kväll fick Lejonet en stor portion mat som han slukade glupskt. Nu slipper jag skaffa mat själv. Ha Ha Ha. Ja store Lejon ni är klokare, å slugare, än någon annan på hela savannen. Jag vet ingen som ni. Finns det något kvar? Om ni möjligtvis inte orkar allt Ska du ta maten ifrån mig? Nej jag menade inte så. Men resten där kanske? Ni kanske inte vill ha de sista? Får jag (rapar, mätt) Nä 4

5 Till slut hade alla serverat varsitt mål mat till Lejonet. Eller rättare sagt alla djuren utom ett, ett vackert litet djur med långa öron. Jag menar förstås mig själv! Haren! Vem kommer med mat idag? Jag ska genast ge mig iväg. (Schakalen slinker iväg.) SCEN 2 (Hos Haren) Jag gjorde fint i min lilla håla när Schakalen kom förbi. Haren! Är du där? (kommer ut ur sin håla) Ja. Du är sist! Du har inte utfört ditt uppdrag till den store! Den Store? SHAKALEN Ja, den starkaste! Lejonet! 5

6 Å jaha. Nej vilken befallning sa du? Turen har kommit till dig att ge Lejonet mat. Jaså ska jag? Om du snålar så äter Lejonet upp dig! Kom ihåg det så, så skynda på nu. Det är gott om tid till kvällen. (går iväg) Haren kommer aldrig hinna skaffa mat. (hahahaha) Hon kommer själv bli serverad! Uppäten i möra läckra munsbitar. Det kan ju hända att det blir något över till mig. SCEN 3 (Sjunger belåten) Jag fortsatte att göra fint i min håla. Schakalen hade gått sin väg när jag hörde någon liten som grät. Det var min lilla musgranne. (En liten mus som gråter.) Musen hade hört vad Schakalen sa! Och han var så rädd att Lejonet skulle äta upp mig! 6

7 MUSEN (Muspip) Å Haren! Hjälp! Ingen fara. Lejonet kommer varken äta mig eller dig, eller någon annan för den delen. Om det nu stämmer det Schakalen sa så måste jag nog prata med Lejonet. Han kan ju inte hålla på att äta upp alla här på savannen. Mot Lejonkulan! (Haren skuttar iväg) Jag hade en plan! Jag tog vägen som ledde till Lejonets kula. När jag kom en bit på väg sprang jag in i snåret rev mig mot de taggiga grenarna och tumlade runt på marken så jag blev alldeles lerig. Det såg ut som jag hade varit i ett förfärligt slagsmål. När jag var nöjd med mitt nya utseende gick jag raka vägen till Lejonet. (Haren skuttar iväg) SCEN 4 (Lejonets boplats. Lejonet vrålar) Mycket riktigt; där satt Lejonet och väntade. Och han var hungrig! Och arg! Han var så arg, så ilsken att han inte ens lyckades ryta ordentligt. Hur kan du understå dig att söla så med maten! Fort! Jag är vrålhungrig. Om du inte snabbar dig slukar jag dig i ett nafs. 7

8 Lejonet öppnade sitt väldiga gap och visade upp alla sina tänder. Till och med Schakalen blev så rädd att han gick baklänges ut ur lejonkulan. SHAKALEN (darrar) Jag ska bara Jag måste nog bara hämta Ursäkta ett ögonblick (Schakalen går) BERÄTTATREN Men jag satt lugnt kvar och tittade på Lejonet. Så la jag huvudet på sned, ja det var ju lite synd om Lejonet. Store mäktige Lejon! Förlåt! Jag ber så mycket om ursäkt om jag gör dig besviken. Tyvärr måste jag säga att jag inte har någon mat med mig och det är inte mitt fel. Vråållll. Ingen mat?! Hare Jo jag hade skaffat mat som doftade ljuvligt. Hade det inte varit för att den skulle serveras till Er högt ärade så hade jag inte haft något emot att äta den själv. JAAA! Var är maten?! Jo på vägen hit, med den läckra måltiden, kom ett stort och välväxt lejon.. 8

9 Va?! Ja rätt ut från snåren. Det där lejonet måste känt den härliga doften för den tog maten ifrån mig. LEJON Tog han maten?!den där!!! Lejonet. Jag bad på mina bara knän att han skulle ge mig maten tillbaka. Ja!? Men hur jag än bönade och bad så vägrade han. Berättade du inte om mig? Att maten var till mig. Den store starkaste på savannen! Jo precis så sa jag, att maten var din och att det är du som bestämmer här över oss alla. Men det hjälpte inte. Vad hade det där lejonet för förklaring att vägra att lämna maten åter? Han sa att jag skulle hälsa till er att den ende härskare som fanns var han själv. 9

10 Det var det fräckaste. Sa han så? Ja. Sen svalde han rubb och stubb. I en enda tugga. (drar efter andan) Eeeee Jag ska slita honom i stycken. Precis så sa jag också. Att Ni, den Store, skulle sätta efter honom och just så slita honom i stycken. Vad var hans svar? Han sa inget. Va? Han bara skrattade. Ingen får skratta åt mig. Visa mig hans gömställe! Jag ska allt ge honom. SCEN 5 Jag skuttade före och Lejonet följde efter mumlande. Snart kom vi fram till en djup grop som var full med vatten. 10

11 Där i gropen gömmer sig din fiende, det fräcka lejonet. Jag vågar inte gå närmare, jag är ju så liten och svag. Men Ni som är så stark och mäktig om ni lutar Er fram över kanten så är jag säker på att Ni kommer se honom därnere. Kommer jag? Han är väldigt lik Er. Fast jag vill varna Er. Var försiktig. Jag menar så inte odjuret rusar upp och dödar Er. Döda mig!? Bah! Som om jag inte skulle våga! Lejonet klev fram till kanten till gropen. Han tittade ner och mycket riktigt i vattnets spegelbild såg han ett lejon. (ryter) Kom upp om du vågar! (Lejonet i vattnet gör exakt likadant. Det ekar.) Jag ska slita dig i stycken! (Eko. Lejonet i vattnet gör likadant) Hur vågar du härma mig. (ekot) Hur vågar du härma mig. (ekot) 11

12 Lejonet nere i gropen stirrade lika ursinnigt och vrålade lika fasansfullt. (Vrål) Nu var det mäktiga Lejonet utom sig. Ni kanske måste komma närmare lejonet i gropen om ni ska kunna ge honom på pälsen. Det verkar inte som han tänker komma upp. Även om han vrålar är han kanske lite feg. Det har du nog rätt i. Lejonet lutade sig något lite djupare över gropen för att kunna sätta tänderna i fienden. Lejonet i gropen gapade lika stort. Då tog Lejonet ett språng. (Plums) Han föll rätt ner i gropen! Rakt i vattnet. Han kämpade allt vad han kunde för att försöka ta sig upp. (vrålar) Du lurade mig din lilla när jag kommer upp ska jag sluka dig i en enda tugga. Lejonet slet i flera dagar för att försöka ta sig upp ur gropen. (Lejonet sprattlar och kämpar men kommer ingen vart.) Då kom Schakalen smygande. 12

13 (nynnar) Lejonväldet är förbi. Nu är savannen fri. Och jag? Jag tog ett skutt och begav mig hem till min håla. Lejonet? Ja Lejonet! När han lyckats kravla sig upp ur gropen rusade han iväg över slätten och har inte setts till sedan dess. SLUT 13

Relevanta dokument

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade