Kaninens levnadsmiljö

Transkript

1 Spyken Gymnasiearbete Lund Emma Almquist, Na3b Kaninens levnadsmiljö En studie kring hur välfärden hos sällskapskaninen kan öka genom förändringar i levnadsmiljön Handledare Leif Gustafsson

2 ABSTRACT The purpose of this study was to look into what elements of the environment that is most important for the welfare of rabbits and how the welfare of pet rabbits can be improved in general. Even though the domesticated rabbit is a common pet in Sweden today, the rabbit was quite recently domesticated. Its needs are more similar to those of its wild ancestor s than for example the dog s needs are to the wolf s. The basic elements of rabbit behavior are foraging, chewing, digging, hiding, socializing and exercise. A connection between daily accessibility of natural rabbit behavior and the welfare of rabbits was found. The lack of daily foraging, chewing, digging, hiding, socializing and exercise was found detrimental; concluding that a deeper understanding of their pet rabbit, among owners, is a requirement for improved rabbit welfare.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Bakgrund/Sammanhang Naturliga beteenden Teori Födosöka Gnaga Gräva Social interaktion Rörelse Lagstiftning Syfte och frågeställning METOD OCH MATERIAL Observationer Enkät Litteraturstudier RESLUTAT Observationer Hur stor andel av berikningarna används? Hur väl utnyttjade kaninerna ytan? Enkät Anledning till inköp av kanin Kaninens inhysningsyta Kaninens berikningar Kaninägarnas prioriteringar Litteraturstudier Buseth, Marit Emilie "Den store kaninboka" Fraser, Mary A., Girling, Simon J. "Rabbit Medicine and Surgery for Veterinary Nurses" Henrysson, Sara "Information om kaniners behov till blivande köpare" Hultman, Annika "Beteendeproblem och inhysningsproblem hos sällskapskaniner" McBride, Anne "Why does my rabbit...?" Seaman, Shirley "Rabbits behaving naturally", "How to have a happy houserabbit Part 1", "How to have a happy houserabbit Part 2" Stone, Tamsin "Understanding your Rabbit's Habits" Wilson, Alan "Home improvments" DISUSSION Sammanfattning Födosöka Gnaga... 22

4 4.1.3 Gräva Social interaktion Rörelse Övrigt Slutsatser Vad är viktigast att tänka på för att skapa en så god levnadsmiljö som möjligt? Hur kan sällskapskaninens välfärd öka, med fokus på levnadsmiljön? Felkällor ACKNOWLEDGEMENT REFERENSER... 30

5 INLEDNING Bakgrund/Sammanhang Den tamkanin som idag bor i många svenska hem är av samma art som den Europeiska vildkaninen, Oryctolagus cuniculus. Djurets latinska namn betyder ungefär "Harliknande grävare av underjordiska passager", vilket beskriver kaninen väl (McBride, 1998). Kaninen domesticerades för knappt 2000 år sedan av munkar som födde upp dem i hägn, uteslutande till köttproduktion (Johansson, 2010). Detta kan jämföras med ett av de äldsta husdjuren, hunden, som domesticerades för ungefär år sedan (Nationalencyklopedin, 2014). Under 1100 talet började kaniner hållas i burar ungefär som idag och senare blev kaninen ett av de djur som flitigt användes för att testa lagarna om ärftlighet (Johansson, 2010). Exakt när kaninen blev ett sällskapsdjur är något oklart, men i takt med att många olika raser med relativt trevligt humör avlades fram under mitten av 1800 talet ökade intresset för att ha dem som sällskap hemma. Först under senare delen av 1900 talet började människor i större skala att intressera sig för sällskapsdjurets välfärd och sprida kunskap om detta (Buseth, 2013). Som tidigare nämnt är kaninen ett djur som domesticerats mycket sent (Johansson, 2010) vid jämförelse med andra populära husdjur (Nationalencyklopedin, 2014). Detta är troligen en betydande anledningen till att synen på kaninhållning idag fortfarande är under intensiv utveckling och att mycket av den information som står att finna inte är i fas med dagens individualiserade form av kaninhållning. I England har stora insatser genomförts för att sprida modern information, men Skandinavien ligger tyvärr relativt långt efter (Buseth, 2013). Etologi och djurskyddsstudenten Marie Edbom (2011) kom fram till att kaniner främst köps till barn idag, ofta hålls ensamma i små burar och generellt sett får mindre än en timme av sina ägares tid varje dag. Edbom påpekar även att insynen i svenska sällskapskaniners liv fortfarande är mycket dålig. Jag har valt att göra detta arbete för att skapa bättre insyn i den svenska sällskapskaninens liv och för att i framtiden kunna sprida kunskap om hur den enskilde kaninägaren kan förbättra kaninens välfärd genom att förändra djurets levnadsmiljö. Själv har jag erfarenhet av hur svårt det kan vara att veta var information ska sökas, den enda information som kommer till en är den från storuppfödare som inte alltid ser till individens bästa. Min första kanin kom i familjens ägo år 2005 efter ett besök på en utställning. Många berättade för mig hur jag skulle sköta om kaninen. De delade helt enkelt vad de hört i största välmening, men mycket av denna information var omodern. Min förhoppning är att fler ska få ta del av modern information innan de hamnar i det läge som jag hamnade i efter sju år som kaninägare; att det är för sent för att göra något åt saken. Tyvärr delas ofta historier från privatpersoner och veterinärer som vittnar om att många har varit i samma situation som jag var. Därför hoppas jag att med denna rapport kunna dra ett strå till stacken i arbetet med att förbättra förutsättningarna för ett av Sveriges vanligaste, kanske mest missförstådda sällskapsdjur.

6 Teori Naturliga beteenden Som nämndes i inledningen är sällskapskaninen en direkt ättling till och samma art som den Europeiska vildkaninen, Oryctolagus cuniculus (McBride, 1998). De domesticerades för knappt 2000 år sedan (Johansson, 2010) och har kvar i princip alla de behov och beteenden som vildkaninen har. Därför är kaninens naturliga beteenden av stort intresse när man ska undersöka och förbättra deras välfärd (Henrysson, 2011; Edbom, 2011). Sällskapskaninen hålls dock i regel på ett sätt som skiljer sig mycket från hur deras vilda släkting lever, både när det gäller yta och omgivning (Edbom, 2011). Födosöka Kaniner är skymnings, grynings och/eller nattaktiva (Dixon, 2011; Fraser et al, 2009). Kaninen är ovan mark ca tolv timmar per dygn och nästan hela den tiden ägnas åt att äta. När kaninen betar utan stress eller andra störande moment rör den sig långsamt framåt i ett sicksackmönster medan den väljer ut olika växter att beta (McBride, 1998). Den gör gärna detta på kulliga ängar med låg växtlighet, som unga och torra furubestånd, vilka fungerar både som gömställe och som föda (Johansson, 2010). Eftersom kaninen har utvecklats i denna typ av landskap så är deras matsmältningssystem väl anpassat för att få ut maximal energi och näring från födoämnen som har väldigt låga sådana värden (McBride, 1998). Under dagen när kaninerna sitter i sin håla bearbetas det kaninen ätit under natten och en del av detta kommer ut i form av caecotropher, avföring som har bearbetats i blindtarmen, som äts direkt från anus och genomgår mag tarmkanalen en extra gång. Dessa är mycket viktiga för att kaninen ska få i sig alla näringsämnen den behöver (Dixon, 2011; Fraser et al, 2009; McBride, 1998). Gnaga Kaninens tänder saknar egentliga rötter. Där rötterna kunde funnits finns istället tandanlag som hela tiden producerar nya celler och gör så att tänderna växer kontinuerligt ca en till två millimeter i veckan genom hela kaninens liv. Det som bäst sliter ner kaninens tänder i samma takt som de växer är hö och gräs av olika sorter, sådant som kaninen äter i naturen. Om kaninen inte får chans att mala ned sådan föda så kommer tänderna att växa och bli för långa (Trädgårdh, 2014). Kaniner har, för att möta tändernas nedslitningsbehov, en instinkt att tugga fiber så som hö, bark och liknande material (Staggs, 2012). Gräva Vildkaniner lever under dagtid i stora nätverk av gångar, med en huvudingång och många mindre ingångar/utgångar som används för att snabbt kunna fly från rovdjur (Shirley, 2012; Buseth, 2013). Mellan de olika öppningarna är det upp till tio meter (Hultman, 2012). Gångarna är inte speciellt breda, ca 15 centimeter i diameter, och har bara plats för en kanin i taget. För att lösa detta problem finns det större "rum" här och där som tillåter kaninerna att passera varandra. Tunnelsystemen är väldigt avancerade för att förvirra rovdjur, vilket är en av kaninens största tillgångar vid attack utifrån (Buseth, 2013). Att gräva gångar är alltså något som nästan alla kaniner i det vilda måste göra för att säkra sin överlevnad och djuret

7 har därför hög motivation för att utföra detta beteende och skapa sådana säkra platser (McBride, 1998). Socialt liv För sociala djur är det mycket viktigt att få lov att forma relationer. Kaninen som dessutom är ett bytesdjur behöver detta sällskap ännu mer för att kunna känna en större trygghet och frid. Vilda kaniner har en naturlig förmåga och vilja att utveckla ett socialt samliv med artfränder och deras sociala system är väldigt komplext. Kaniner lever i kolonier och inom dessa kolonier finns det mindre grupper bestående av några få individer som försvarar egna, mindre områden inom kolonins större område(mc Bride, 2011). Inom grupperna finns det en stark hierarki med en kanin som dominant och de andra har olika rang under denne (Buseth, 2013). Med en så stark hierarki är det viktigt att de underlägsna kaninerna visar respekt för de som står högt i rang, till exempel genom att tvätta deras päls (McBride, 2011). Ju högre kaninen är i rangordningen desto fler fördelar får den i form av partners, bättre bohålor och så vidare. Även i vänligt umgänge med andra kaniner så får den dominanta kaninen fördelar, så som att få ta emot mer putsning från andra kaniner än en underlägsen kanin får göra. Dock är det viktigt att påpeka att oavsett rang så får kaninerna ut mycket av varandra socialt (Buseth, 2013). Hierarkin är mer skarp under parningssäsongen. Då kan plötsligt två honor som verkat ha en god relation slåss intensivt om tillgång till den bästa bohålan. Hanar som blir könsmogna kommer också att röra om i den sociala strukturen genom att utmana högre ställda hanar, något som ofta slutar med att någon av dem måste lämna gruppen. Trots denna problematik kan kaniner forma starka band till varandra och dessutom visa att de föredrar vissa individer framför andra. Oftast finns speciellt starka relationer mellan kaniner av olika kön (McBride, 2011). Rörelse Eftersom kaninen är ett flyktdjur kan man lätt förstå att det är livsviktigt för den att hålla sig i god form fysiskt. Kaninen är dessutom mycket bra byggd för att kunna röra sig snabbt och graciöst när den måste fly från rovdjur (Buseth, 2013). Speciellt unga kaniner övar mycket på denna egenskap genom att som lek kasta sig upp i luften mitt i ett språng och sparka med benen i luften, göra skarpa vändningar i hög hastighet och liknande manövrar (Seaman, 2009). Om kaninerna inte skulle utföra sådana övningar och röra sig mycket så kan de utveckla benskörhet, en sjukdom som gör att de lättare skadar sig vid stökiga situationer. Detta vore förödande i en jaktsituation (Buseth, 2013; Dixon, 2011). Dessa lekar och övningar sker ofta då kaninen är som mest aktiv, det vill säga under morgon och kväll (Buseth, 2013; Seaman, 2009). Utöver detta så visar studier på vildkaniner att kaninens revir ofta är till kvadratmeter stort, det är alltså inte bara ungdjuren som rör sig mycket (Buseth, 2013). Mer specifikt gällande den dagliga motionen som vildkaninen får så har forskning visat att de rör sig distanser över tre kilometer varje dygn, dock skulle mer detaljerade undersökningar behövas (Hultman, 2012).

8 Lagstiftning Det finns en grundläggande djurskyddslagstiftning, djurskyddslagen (1988:534) som behandlar alla sorters djur och hur de skall skötas. Djurskyddsförordningen (1988:539) är mer detaljerad men behandlar fortfarande alla djur, ospecifikt. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, senast ändrad genom 2005:8, saknr L 80, är föreskrifter som specifikt innehåller kapitel som behandlar regler och allmänna råd för hållning och skötsel av sällskapskaniner. L80 är uppdelat i många kapitel som behandlar djurslagen mer eller mindre specifikt. De kapitel som är intressanta för kaninägare är kap 4 "Gemensamma bestämmelser för hållande av olika djurarter" och kap 8 "Särskilda bestämmelser för hållande av kaniner och gnagare". Kort sagt kan det sägas att Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, senast ändrad genom 2005:8, saknr L 80 säger att djuren ska ges möjlighet att utföra naturliga beteenden och skyddas från skada. Föreskriften säger bland annat att kaniner ska bo tillräckligt stort för att tillgodose sitt rörelsebehov samt att de ska ha möjlighet att gräva, klättra, söka efter föda och gnaga. De delar av L80 som funnits relevanta för arbetet finns samlade i "Bilaga 1". Alla rekommenderas att läsa igenom dessa.

9 Syfte och frågeställning Syftet med detta arbete är att belysa hur sällskapskaninens välfärd kan ökas genom förändringar i levnadsmiljön, samt att skapa underlag för att i framtiden sprida denna information till kaninägare. Det fattas ofta kunskap hos nyblivna kaninägare, som gärna skulle vilja hålla sina kaniner på ett bättre sätt om de bara visste hur. Mina frågeställningar är: * Vad är viktigast att tänka på för att skapa en så god levnadsmiljö som möjligt för sällskapskaninen? * Hur kan sällskapskaninens välfärd öka, med fokus på levnadsmiljön?

10 DISUKSSION Sammanfattning Det som jag tycker tydligast framgått under arbetets gång är hur viktigt det är att ständigt återkomma till vildkaninens behov och beteenden när vi funderar på hur man kan förbättra tamkaninens välfärd. Eftersom att kaninen har en så pass kort historia som domesticerad så är den fortfarande väldigt lik sin förfader (Edbom, 2011; Henrysson, 2011; Seaman, ; Wilson, 2011). Med anledning av detta har jag valt att lägga upp diskussionen efter de beteenden som nämns i arbetets teori. Födosöka Eftersom att vildkaniner lägger nästan hela sin aktiva tid på att leta efter föda och äta den (Mc Bride, 1998) så kan ägaren lätt skapa en naturlig sysselsättning för kaninen genom att sprida ut kraftfodret istället för att ge det i en skål (Hultman, 2012). Även hö serveras med fördel på olika ställen och på olika sätt för att utmana och stimulera kaninen (Wilson, 2011). Dessa resonemang har även stöd i L80, som kräver att utfodringssystemet för djuret ska vara utformat på ett sätt som stimulerar födosöksbeteende samt låter djuret inta fodret på ett lugnt och naturligt sätt. Denna punkt berör främst kaninens kost, men är även värd att tänka på när kaninens levnadsmiljö planeras. Sysselsättning är viktigt för att kaninen inte ska utveckla stereotyper pga stress, och här finns en utmärkt möjlighet att planera in sysselsättning i miljön. Gnaga Kaninen har en väldigt stark instinkt att gnaga och mala fibrer eftersom att den annars får väldigt långa tänder (Staggs, 2012; Trädgårdh, 2014). Elisabeth Hultman har i sitt examensarbete kommit fram till att möjligheten att gnaga är en av de viktigaste för kaninens välfärd. Hö ska vara det viktigaste och populäraste gnagmaterialet (Hultman, 2011; Wilson, 2011). Kaninerna som deltog i studien hade alla tillgång till hö och en majoritet fick även annat gnagmaterial dagligen. Detta grundar sig troligen i att nästan alla kaninägare tyckte att hö var det viktigaste för kaninens välfärd och att annat gnagmaterial ansågs medelmåttigt viktigt. L80 kräver att kaninen har tillgång till gnagmaterial, vilket kan vara en anledning till att hö hamnade så högt i enkätstudien. Hö anses alltså vara väldigt viktigt för kaninen, på flera punkter. Dels för hälsan, dels för att det tillåter kaninen att äta under så långa perioder som den är skapad för och för att stilla gnagbehovet. Det kan vara svårt att låta tamkaninen beta på samma sätt som den vilda skulle gjort, men hö är ett bra substitut. Gräva/Gömma sig Eftersom att vildkaninen är ett så utpräglat bytesdjur är dess hålor och gångar mycket viktiga för dess överlevnad (Buseth, 2013; Seaman, 2012). Eftersom att tamkaninen är så pass lik sin förfader till instinkter (Edbom, 2011; Henrysson, 2011; Seaman, ; Wilson, 2011) så är det viktigt att tänka på att ge kaninen möjlighet att gömma sig även i fångenskap.

11 På grund av behovet att gömma sig så är motivationen att gräva mycket hög (Mc Bride, 1998) och ges kaninen möjlighet att utföra detta beteende motverkas stereotypier (Hultman, 2012). En sandlåda, en jordhög eller grävlåda är bra för ändamålet (Mc Bride, 1998; Wilson, 2011). Möjligen kan grävbehovet minska om kaninen ges tillgång till många gömställen och tunnlar, eftersom att behovet finns för att skapa sådana (Mc Bride, 1998; Stone, 2011). Kaniner blir lätt osäkra på stora, öppna ytor om de inte har någonstans att gömma sig. Därför är det viktigt att ge kaninen tillgång till gömställen för att ytan som den har tillgång till ska utnyttjas maximalt (Buseth, 2013; Henrysson, 2011; Hultman, 2012; Mc Bride, 1998; Stone, 2011). Exempel på bra gömställen är en täckt kattlåda, en papplåda, en liggande soptunna, tunnlar eller hyllplan (Stone, 2011). Många kaninägare ansåg att de ger sin kanin grävmöjligheter. Dock är det viktigt att fundera över hur grävmöjligheter definieras, då någon fast definition inte var satt i enkäten. På grund av detta är det möjligt att några ansåg att 5 cm spån är grävmöjligheter, vilket kan tyckas tveksamt. Dock ansågs grävmöjligheter vara viktigt, vilket också leder till en fråga om hur mycket kaninägarna anser att kaniner behöver få gräva. Är det viktigt att de kan gräva tunnlar, eller räcker det med att de kan flytta lite spån? Här behövs mer forskning. Över hälften av kaninerna i enkäten hade tillgång till gömställe, men bara en tredjedel hade tillgång till tunnlar. Detta speglades även i värdesättningen, tunnlar ansågs inte viktigt. Kan detta bero på att människor idag anser att gömställen är tillräckligt och tunnlar överflödigt? Så länge kaninen har någonstans att gömma sig kan vi inte från litteraturen dra slutsatsen att det skulle finnas ett stort behov av tunnlar. Lagen säger att alla djur ska ha tillgång till en mängd burunderlag som tillfredställer dess behov av att gräva. Återigen skulle vi alla behöva veta om kaninen behöver kunna gräva tunnlar, eller om den mest har ett behov av att gräva i ytskiktet. Gömställen krävs även av L80, som bland annat kräver att kaninens bomiljö har en hylla som kaninen får plats att gömma sig under. Socialt liv Till grund för detta område ligger att vildkaninen är ett socialt djur och sociala djur mår bra av att få forma relationer. Detta är även fallet för tamkaninen som också behöver få leva med en artfrände för att må så bra som möjligt (Fraser et al, 2009; Hultman, 2012; Mc Bride, 1998; Seaman, ; Stone, 2011). Forskning har visat att tamkaniner som lever i par/grupp spenderar 90 % av sin vilande tid i kroppskontakt med minst en annan kanin (Seaman, ). Kaniner som lever tillsammans med artfränder är dessutom mindre stressade och är mer aktiva än kaniner som bor ensamma. En människa eller ett djur av en annan art kan inte ersätta en artfrände eftersom att två olika arter inte "talar" samma språk (Stone, 2011). Dock är det svårt att skapa helt naturliga miljöer i fångenskap och därför är det av högsta prioritet att välja individer som passar ihop för att kaninerna ska må bra av att bo tillsammans (Fraser et al, 2009; Mc Bride, 1998; Seaman, ). I det vilda har kaninerna

12 ett komplext socialt system med en stark hierarki (Buseth, 2013; Mc Bride, 1998). Det är främst under parningssäsongen som konkurrensen om tillgångarna blir hård och de bråkar (Mc Bride, 1998). På grund i detta anser jag att ägaren bör se till att ha kastrerade kaniner med goda tillgångar till mat, gömställen och dylikt för att ytterligare öka chanserna för att kaninernas förhållande blir positivt. I studien noterades att det inte var många kaninägare som hade sina kaniner tillsammans, det ansågs endast vara medelmåttigt viktigt för kaninens välfärd. Här ser vi alltså en liten konflikt mellan forskning och kaninägarnas uppfattningar, forskningen anser att sällskap är något av det viktigaste för kaninens välfärd. Endast en tredjedel av kaninerna bodde med en artfrände, trots att L80 säger att djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur ska hållas och skötas på ett sätt som tillgodoser detta behov. Gällande kaniner ska detta vara fallet när så är möjligt, de allmänna råden avråder från att ha fertila hanar tillsammans med andra kaniner. I studien hade alla kaniner tillgång till kontakt med människa dagligen, så frågan är om ägarna anser att kaninens sociala behov tillgodoses genom den kontakten. Detta skulle i så fall också gå emot forskning som hävdar att kontakt med en annan art inte är lika positivt för välfärden som den som sker inom en art. Rörelse En vild kanin rör sig mycket och måste hålla sig i form för att kunna överleva (Buseth, 2013; Dixon, 2011). De har revir som sträcker sig över kvadratmeter och rör sig omkring meter varje dygn. Detta står i skarp kontrast till hur mycket de flesta tamkaniner har möjlighet att röra sig (Hultman, 2012). Majoriteten av kaninerna i enkätstudien bodde på en yta som var mindre än det dubbla av vad lagen kräver, men många bor större än de absoluta minimimåtten. Dock ansågs ändå motionen som mycket viktig för kaninens välfärd och strax över hälften av kaninerna fick möjlighet att springa varje dag. Av de kaniner som studerades kunde slutsatsen dras att kaninerna generellt sett utnyttjade den yta de fick väl, relativt oberoende av ytans storlek. Gällande burstorleken så anses det att denna har stor betydelse för kaninens välfärd (Fraser et al, 2009; Hultman, 2012). Om kaninägare skulle börja tänka i nya, större banor kring storleken på utrymmet där kaninen hålls så skulle sannolikt välfärden bli bättre (Hultman, 2012). Kaninens bur bör enligt RWAF (Rabbit Welfare Assosiation and Fund) vara så lång att den kan ta tre fulla skutt längs med den och så bred och hög att den kan sträcka ut sig i alla riktningar (Fraser et al, 2009). Det anses som problematiskt att L80 har en så pass låg gräns för hur stor yta kaniner får inhysas på, eftersom att många ser denna yta som en acceptabel yta för kaninen att spendera hela livet på (Hultman, 2012). Om kaninen inte får hoppa, skutta och springa i olika hastighet på bra underlag så är risken mycket stor att den utvecklar sjukdomar som är kopplade till ett stillasittande liv. Sådana sjukdomar och åkommor är till exempel benskörhet, deformerad ryggrad, smärtorsakad aggression, svag muskulatur och över vikt med sekundärsjukdomar (Buseth, 2013; Henrysson, 2011; Hultman, 2012; Mc Bride, 1998; Seaman, ).

13 För att kaninen ska kunna röra sig optimalt så behöver den ha ett bra underlag som är stabilt för den att springa på (Buseth, 2013; Seaman, ; Stone, 2011). Olika underlag stimulerar dessutom till olika beteenden, så som födosökande, grävande o.s.v. (Stone, 2011). Övrigt Utöver det som kan kopplas till de grundläggande beteenden och behov som nämndes i teorin så kom det upp några olika saker i resultatet som behöver nämnas. Kaniner har som tidigare nämnts ett behov av att kunna gömma sig, men de har även ett behov av att kunna ta sig upp på saker och spana ut över sin omgivning. Forskning visar att kaniner gärna sitter på höga platser (Hultman, 2012; Stone, 2011; Wilson, 2011). Detta är något som kaninerna i Sverige ska ha tillgång till enligt L80, men enligt studien hade bara drygt 60 % en hylla att sitta på varje dag. Kaniner har ett nyfiket sinne och det är därför positivt för dem att få utforska nya saker. Bomiljön kan med fördel ändras lite då och då, men inte för mycket på en gång (Mc Bride, 1998; Stone, 2011; Wilson, 2011). Om kaniner får tillgång till olika berikningar (hö, sitthyllor, tunnlar o.s.v.) så använder de dessa i stor utsträckning. Detta tyder på att berikningarna motverkar tristess och därför är positiva för välfärden. Enligt L80 ska kaniner ha en för sysselsättning berikad miljö, alltså bör alla kaniner kunna sysselsätta sig och slippa tristess.

14 Slutsatser Vad är viktigast att tänka på för att skapa en så god levnadsmiljö som möjligt? De faktorer som har störst påverkan på kaninens välfärd är de som kan kopplas till vildkaninens beteenden och behov. De viktigaste behoven och beteendena som ägarna måste tänka på när det gäller kaninens levnadsmiljö är: Födosöksbeteenden Gnagbehov Grävbehov Behov att gömma sig Vildkaninen spenderar mycket tid åt att äta, detta bör den även få göra i fångenskap. Att ständigt äta lågkalori och högfiberföda är bra för hälsan och motverkar tristess. Kaniner behöver gnaga för att inte tänderna ska bli för långa. Därför måste det finnas möjlighet att gnaga i dess levnadsmiljö. Hö och pinnar är bra för detta ändamål. Kaniner har ett stort behov av att gräva gångar för att kunna gömma sig. Därför är det lämpligt att ge kaninerna en jordhög, en grävlåda eller liknande där de kan gräva ordentligt. Möjligen kan grävbehovet minska om kaninen har tillgång till bra tunnlar och gömställen, eftersom att behovet finns för att skapa sådana. Det måste alltid tas i beaktning att kaninen är ett utpräglat bytesdjur som jagas av rovdjur från alla håll. Därför är de alltid på sin vakt och är mer lättskrämda än många andra djur. För att göra deras liv lugnare bör det finnas en mängd gömställen där kaninen bor så att den alltid vet vart den kan fly om den känner sig rädd. Behov av social kontakt Alla sociala djur har ett språk som de bara kan använda fullt ut tillsammans med en artfrände. Kaniner är sociala djur som påverkas väldigt positivt av att få leva tillsammans med minst en annan kanin. Kaniner som lever i par är mer aktiva och mindre stressade än ensamlevande kaniner. Dock är det viktigt att hitta kompatibla individer samt att skapa en bra miljö för att kaninerna ska kunna få ut så mycket som möjligt av sitt förhållande. Rörelsebehov Alla djur har ett behov av att röra sig för att må bra, så även kaninen. Vildkaniner rör sig enormt mycket i förhållande till vad de flesta tamkaniner får göra, vilket är problematiskt för välfärden. En stillasittande kanin kan få en rad smärtsamma sjukdomar. Därför måste ytan vara av högsta prioritet när man planerar kaninens levnadsmiljö. Den ska vara så stor att kaninen kan springa och skutta i olika hastighet och så hög/bred att den kan sträcka ut sig åt alla håll. Dessutom är det viktigt att underlaget är stabilt så att kaninen kan utföra sin rörelserepertoar utan att skada sig.

15 Hur kan sällskapskaninens välfärd öka, med fokus på levnadsmiljön? De olika punkter där den svenska kaninhållningen brister enligt enkätstudien är yta, motion och sociala behov. Troligen är det så att kunskapen om kaninens behov på dessa områden är bristande. Det som är mest spännande är att motion är så pass högt värderat av kaninägarna, trots att bara drygt hälften av kaninerna får möjlighet att springa varje dag. Detta kan tyda på att ägarna inte vet hur de ska göra för att på ett enkelt sätt ge kaninerna den möjligheten. Därför är min slutsats att sällskapskaninens välfärd skulle öka om mer information nådde kaninägarna. Informationen om kaninens behov måste bli mer lättillgänglig, redan från det att kaninköpet börjar planeras. Ägarna måste även få veta hur lik kaninen är sin vilda förfader och lära sig om dess naturliga behov och beteenden. Med information hävdar jag med bestämdhet att fler skulle hålla sina kaniner på ett sätt som är bra för artens välfärd. Utifrån enkäten kan jag dra slutsatsen att kaninägarna behöver mest information om kaninens sociala beteenden och om hur ägarna kan se till att kaninen får tillräckligt med motion.

16 Felkällor Flertalet felkällor finns vid studerande av observationsdelen, mycket på grund av den mänskliga faktorn. Alla anteckningar och bedömningar gjordes utifrån åskådarens subjektiva bedömning, trots att ansträngningar gjordes för att resultaten skulle bli objektiva. Dessutom var antalet observationer lågt, varför inga absoluta slutsatser kan dras. Utställningskaninerna är många, men de ägs av relativt få personer. Eftersom att statistiken byggdes per enskild kanin så får de som har många kaniner en större påverkan på resultaten än de med få kaniner. Därför är det troligt att resultatet har vinklats något åt utställarnas sätt att hålla kaniner, om det finns några generella drag för den typen av kaninhållning. Eftersom att det finns så pass lite forskning på kaniner så är det troligt att många av källorna som använts för litteraturstudien har haft några referenser gemensamt. Detta gör att denna del kan tänkas ha en något mindre bred grund att stå på än vad läsaren kan tro när hen ser mängden källor.

17 ACKNOWLEDGMENT Många olika människor har varit väldigt hjälpsamma under hela mitt arbete, från det att jag började under sommaren 2013 tills dess att arbetet var färdigt i april Först och främst måste jag tacka en rad olika människor för att ni inspirerat mig på olika sätt. Den som först börja rulla snöbollen mot att jag skulle bli en person som ständigt vill veta mer om kaniner och ständigt ifrågasätta all fakta jag fick framför mig var Stefan Lindbladh som arbetar på S:t Hansgården i Lund. Han vill alltid diskutera och ställa den viktiga frågan "varför", något som jag snappade upp som barn. Tack Stefan, utan dig hade jag inte velat dyka ner i kilovis av fakta och rota runt i flera månader! Därefter mötte jag en person via Internet som gav mig en ny syn på kaninägandet och introducerade mig till en mängd fakta som jag inte hade hittat tidigare. Denna person är Linda Gustavsson, tack för att du fick mig att upptäcka hur mycket fakta det fanns att läsa om kaniner. Tack Linda, utan dig hade jag aldrig förstått att jag ville skriva detta arbete! Därefter finns det en drös människor som alla har inspirerat mig. Några jag vill nämna är Marit Emilie Buseth som skrivit Den Store Kaninboka, Katarina Vallbo med sina härliga kaninmiljöer och Malin Henriksson som man kan prata om kaniner med i timmar. Arbetet med Kaninmagazinet tillsammans med alla drivna medarbetare har också inspirerat och drivit mig att ständigt vilja veta vad som är rätt och riktigt inom kaninhållning. Jag vill även tacka Louise Johansson för att hon visade mig databaser med bra källor, det finns ju tyvärr inget överflöd av seriös kaninfakta. Dessutom har vi alla trevliga människor som har filmat sina kaniner, antecknat om sina kaniner eller helt enkelt låtit mig komma och hälsa på för att anteckna lite. Ingen nämnd, ingen glömd, men jag är väldigt tacksam hur som helst! Under hela arbetet stöttade min mamma mig och korrekturläste arbetet flera gånger i olika faser. Utan henne skulle texten inte alls vara så värst välskriven. Under arbetets sista dagar ryckte ett antal vänner in och korrekturläste det färdiga arbetet, tack allihop! Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Leif Gustafsson som tog mitt arbete på allvar och läste en himla bunt sidor om kaniner, trots att han är fysiklärare.

18 REFERENSER Litteratur Buseth, Marit Emilie (2013): Den store kaninboka. Bergen, Vigmostad & Bjørke. s 15 17, 39 47, , 176 Fraser, Mary A., Girling, Simon J. (2009): Rabbit Medicine and Surgery for Veterinary Nurses. West Sussex, Wiley Blackwell. s 7 10, 18, Johansson, Åke (2010): Kaniner. Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund. s 55, 57, McBride, Anne (1998): Why does my rabbit...?. London, Souvenir Press Ltd. s 45 46, 51 53, , 113, , , Stone, Tasmin (2011): Understanding your Rabbit's Habits. Bedfordshire, T Squared. s 7, 11, 14, 19 20, 22 23, 26 27, 29 30, 32, Artiklar Dixon, Laura (2011): "The call of the wild" i: Rabbiting On nr 4/2011. s Mc Bride, Anne (2011): "Love, lust or loneliness?" i: Rabbiting On nr 3/2011. s Seaman, Shirley (2009): "Rabbits behaving naturally" i: Rabbiting On nr 3/2009. s 4 7 Seaman, Shirley (2012): "How to have a happy houserabbit Part 1" i: Rabbiting On nr 4/2012. s Seaman, Shirley (2013): "How to have a happy houserabbit Part 2" i: Rabbiting On nr 1/2013. s Stags, Debbie (2012): "Bunnyproofing your home" i: Rabbiting On nr 4/2012. s 7 9. Wilson, Alan (2011): "Home improvments" i: Rabbiting On nr 4/2011. s Elektroniska Källor Djurskyddsmyndigheten (2005): Föreskrifter om ändring i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby. Hämtat från 38/DFS_ pdf s 9 10, Edbom, Marie (2011): Kaninhållning för sällskapsbruk. Hämtat från s 6 Henrysson, Sara (2011): Information om kaniners behov till blivande köpare. Hämtat från s 4, 6 13, Hultman, Annika (2012): Beteendeproblem och inhysningsproblem hos sällskapskaniner. Hämtat från s 5 19 Nationalencyklopedin (2014): Domesticering. Hämtad från Statistiska Centralbyrån (2012): Hundar, katter och andra sällskapsdjur Hämtat från press scb undersokning hundar katter och andrasallskapsdjur 2012.pdf s Trädgårdh, Cecilia (2014): Tandproblem hos kaniner. Hämtat från Fågelkliniken tandproblem hos kaniner

19 Bilaga 1 Utdrag ur djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby, senast ändrad genom 2005:8, saknr L kap. Gemensamma bestämmelser för hållande av olika djurarter 1 Djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur ska hållas och skötas på ett sätt som tillgodoser detta behov Allmänna råd till 4 kap 1 Arter som i vilt tillstånd lever i par, familj eller grupp bör hållas tillsammans med artfränder om inte deras behov av att vara tillsammans med andra djur tillfredsställs genom kontakt med människor eller att djuret är så onormalt aggressivt mot artfränder att det finns en uppenbar risk för att det skadar dem. 10 Ett förvaringsutrymme ska vara tillräckligt stort för att möjliggöra de rörelser och den motion som varje djur behöver. 11 Ett förvaringsutrymme ska vara försett med bottenmaterial och bomaterial om det behövs för att tillgodose djurets behov. Bottenmaterial och bomaterial ska då finnas i en för djurarten och djurets ålder tillräcklig mängd och vara av god kvalitet samt i övrigt beskaffat så att djuren inte kan skadas av gifter, mögel eller damm. 12 Ett förvaringsutrymme ska innehålla inredningsmaterial, som ger de klättermöjligheter, grävmöjligheter, viloplatser, och gömställen samt bad, sim och dykmöjligheter, som varje djurart behöver för att kunna utföra sitt naturliga beteende. 13 Utfodrings och vattningssystem ska vara utformade, dimensionerade och placerade så att de medger ett för varje djur lugnt och naturligt intag av foder och vatten. 8 kap. Särskilda bestämmelser för hållande av kaniner och gnagare. Allmänt om hållande av kaniner och gnagare. Allmänna råd till 8 kap. 1 Kaniner bör hållas i par eller grupp, när så är möjligt. Par och grupper av kaniner eller gnagare bör sättas samman av unga djur som hållas stabila. Om vuxna djur ska sammanföras bör buren eller inredningen ändras så att den upplevs som en okänd plats för alla. Vuxna honor med diande ungar bör inte sammanföras i nya grupper. En grupp bör inte beså av fler än tio vuxna djur. Djur som hålls i par eller grupp bör ha tillgång till gömställen eller föremål som ger dem möjlighet att komma utom synhåll från varandra. Könsmogna okastrerade hanar bör inte hållas tillsammans. En hona bör inte hållas kontinuerligt med en könsmogen okastrerad hane om det innebär att honan utsätts för hälsostörningar på grund av upprepade betäckningar och födslar.

20 3 Kaniner och gnagare ska ha tillgång till gnagmaterial. Allmänna råd till 8 kap. 3 Gnagmaterial bör utgöras av hårda fodermedel så som knäckebröd, råa rotfrukter, hö, färska grenar med bark eller dylikt. 6 Golv av halt material ska vara försedda med halkskydd. 9 Kaniner och gnagare ska ha minst de utrymmen som framgår av bilagorna 1:3 respektive 1:4. Bilaga 1:3 Minimimått för utrymmen där kaniner hålls Rasstorlek Minsta tillåtna yta Minsta yta per djur vid grupphållning Minsta yta Minsta mått per avels på kortaste hona med sidan kull vid grupphållning Minsta höjd Liten (under 3 kg) 0,5 m² 0,25 m² 0,5 m² 0,5 m 0,5 m Medelstor (3 5 kg) 0,7 m² 0,35 m² 0,7 m² 0,6 m 0,6 m Stor (över 5 kg) 0,9 m² 0,45 m² 0,9 m² 0,7 m 0,7 m 10 Burbottnen i andra burar än betesburar ska vara täckt med ett för djuren anpassat strömedel. 11 Kaniner och gnagare ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö. Allmänna råd till 8 kap. 11 En för sysselsättning berikad miljö bör innehålla material och anordningar att klättra på, hoppa upp på eller krypa under eller foderanordningar som stimulerar födosöksbeteende. Grävande djur bör ha grävmöjligheter och hamstrande djur möjligheter att samla foderförråd. 14 Kaniner, guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ska ha bomaterial med långa strukturer så att det kan flätas samman. Allmänna råd till 8 kap. 14 Flätbart bomaterial bör bestå av halm, hö, träull, rivet papper eller dylikt. 18 a Kaniner ska ha tillgång till en hylla med tillräckligt utrymme för att kunna sitta på och under denna. Hyllan kan utgöras av bolådans tak. Om flera djur hålls tillsammans ska det

21 finnas hyllutrymme så att alla samtidigt kan få plats på dessa utan att konkurrens eller aggressivt beteende uppstår. Hyllans yta ska inte adderas till den totala tillgängliga burytan vid beräkning av burstorlek. Allmänna råd till 8 kap. 20 Om flera kaniner eller gnagare hålls tillsammans bör fodret vara tillgängligt så att alla djuren har möjlighet att äta samtidigt. Hö och slaget gräs bör ges i höhäck.