Översiktsplanering och vattenförvaltning i Kalmar län. Visar länets översiktsplaner hur miljökvalitetsnormer vatten ska följas?

Transkript

1 Översiktsplanering och vattenförvaltning i Kalmar län Visar länets översiktsplaner hur miljökvalitetsnormer vatten ska följas?

2

3 Sammanfattning Den nya svenska vattenförvaltningen implementerades fullt ut i december 2009 och innebar en tvingande helhetssyn på vårt vatten. Av översiktsplanen ska det framgå hur kommunen avser att följa MKN vatten (PBL 3 kap. 5 punkt 3) och hur kommunen tar hänsyn till relevanta planer och program. Vattenmyndigheten har valt att undersöka samtliga översiktsplaner i Kalmar län för att klargöra om de uppfyller lagstiftningens krav om MKN vatten. För att besvara denna övergripande frågeställning har översiktsplanerna bedömts utifrån sju frågeställningar. En första slutsats är att Samtliga kommuner i någon grad redovisar innebörden av EU:s ramdirektiv för vatten eller den svenska vattenförvaltningen. Redovisning av gällande MKN vatten görs mycket varierande och det är ingen garanti att de redovisas bara för att översiktsplanen antagits eller kommer att antas efter att MKN vatten, åtgärdsprogram och förvaltningsplan fastställts i december Få av översiktsplanerna redovisar överhuvudtaget grundvatten eller dess MKN. Särskilt den kvantitativa statusen glöms bort. Kommunerna tycks därför ta grundvatten av god kvalitet och kvantitet för givet. En andra slutsats är att Kommunerna är bra på att klargöra vilka de betydande miljöproblemen är i sin kommuns vatten. I översiktsplanerna framgår att de mest betydande miljöproblemen i länet är övergödning, mänsklig påverkan, försurning och till en viss del miljögifter. En rad förbättringsförslag som har en tydlig positiv inverkan på länets vatten ges, men de är alltför generella för att ge tydlig vägledning i den fortsatta planprocessen. En tredje slutsats är att Vattenförvaltningen har en djup insikt i att allt vatten är gränslöst. Det innebär att kommunerna i möjligaste mån måste bortse från sina egna administrativa gränser, och istället beakta vattnets naturliga gränser (avrinningsområden). I de allra flesta översiktsplaner finns några goda exempel att hitta om att kommunerna ser vatten som en mellankommunal fråga. Det står också klart att nyligen antagna översiktsplaner inte är en garant för samarbete över kommungränserna. Dricksvattenresurser av god kvalitet och kvantitet är ojämnt fördelade i länet och många kommuner har tydliga bekymmer med att tillhandahålla tjänligt dricksvatten. Det är därför förvånande att kommunerna inte arbetar mer aktivt med att skydda sitt dricksvatten, detta obeaktat om det är yt- eller grundvatten eller i vilken kommun de finns i.

4 En fjärde slutsats är att Det är stora skillnader mellan länets översiktsplaner huruvida kommunerna klargör om den utveckling som föreslås också innebär att åtgärder krävs på kommunens avloppsreningsverk. Några kommuner är tydliga med att en utbyggnad av avloppsreningsverk är en absolut förutsättning för att förverkliga översiktsplanens intention, medan fem kommuner inte hanterar frågan alls. Det senare kan bero på att det i flera av länets kommuner inte finns behov av större utvecklingsprojekt som påverkat avloppsreningsverken. En femte slutsats är att Är det finns stora skillnader även vad avser kommunernas restriktivitet mot ny spridd bebyggelse som bidrar till ökade utsläpp från enskilda avlopp. En viss förskjutning mot att kommunerna inte, eller bara delvis, har arbetat med frågeställningen finns dock En sjätte slutsats är att Många kommuner på något sätt arbetar övergripande med dricksvattenförsörjning kopplat till fysisk planering i sin översiktsplan. Vanligast är att nya eller revideringar av befintliga vattenskyddsområden föreslås. En sjunde slutsats är att De flesta kommunerna på något sätt arbetar med dagvattenfrågor i sin översiktsplan. Oftast rör det sig visserligen om att klargöra vilket omhändertagande som föreslås och mer sällan om hur eller dagvattnets samlade påverkan. Slutsats Slutsatsen i Vattenmyndighetens tidigare projekt : Den nya vattenförvaltningen, ett instrument i den kommunala planeringen, var att många kommuner hade kommit en bra bit på vägen, men att de flesta hade mycket arbete framför sig vad gäller att uppdatera sitt vattenrelaterade planeringsunderlag. Utifrån den övergripande frågeställningen; visar länets översiktsplaner hur MKN vatten ska följas, står det än en gång klart att många kommuner har kommit en bra bit på vägen. Men det innebär också att ingen av länets översiktsplaner fullt ut kan anses visa hur MKN vatten ska följas. Fler kommuner behöver därför se översiktsplanen som ett unikt redskap för att dels göra en samlad bedömning av påverkan på vatten, dels bidra till förbättringsåtgärder för att uppnå MKN vatten.

5 Inledande om dokumentet Bakgrund - Vattenförvaltning I december år 2000 antog EU:s medlemsländer ramdirektivet för vatten. Ramdirektivet slog fast att Vatten är inte vilken vara som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant. Direktivet syftar till att bevara samt förbättra sjöar, vattendrag, grundvatten samt kustvatten upp till 1 nautisk sjömil utanför baslinjen. Några av utgångspunkterna är att vattnets kvalité inte får försämras och att allt vatten ska uppnå god status senast 2015 om inte tidsfrist meddelats (tidsfrist kan meddelas till och med år 2027). Vattenförvaltningen har en djup insikt i att allt vatten är gränslöst. Planering och andra åtgärder i mark och vatten måste därför utgå från vattnets naturliga gränser (avrinningsområden), med ett tydligt perspektiv på relationen mellan land och hav. I Sverige införlivades vattendirektivet i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen 2004, dessutom verkar lagstiftningen bla genom miljöbalken, samt plan- och bygglagens hänvisningar till miljöbalkens regler om MKN och åtgärdsprogram. I december 2009 beslutade Vattenmyndigheterna enligt 5 kap. miljöbalken 4 kap. och SFS 2004:660 om miljökvalitetsnormer, förvaltningsplan och åtgärdsprogram.

6 Fysisk planering Fysisk planering utgör ett av de viktigaste redskapen för att kunna följa MKN vatten, antingen det handlar om att bevara eller förbättra en vattenförekomsts kvalité. Av miljöbalken framgår att myndigheter och kommuner gemensamt ansvarar för efterlevnaden av MKN vatten. Kommunerna har genom sin översiktsplan ett helhetsansvar för mark- och vattenplanering. Av översiktsplanen ska det framgå hur kommunen avser att följa MKN vatten (PBL 3 kap. 5 punkt 3) och hur kommunen tar hänsyn till relevanta planer och program, exempelvis vattendistriktets förvaltningsplan och åtgärdsprogram. Under utställningstiden ska Länsstyrelsen avge ett granskningsyttrande om föreslagen översiktsplan bland annat kan anses medverka till att en MKN enligt 5 kap. miljöbalken inte följs (3 kap. 16 PBL). Granskningsyttrandet utgör en del av den antagna översiktsplanen. Vid detaljplaneläggning ska kommunen säkerställa att MKN följs, varför kommunen har en skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder. Länsstyrelsen ska överpröva en detaljplan om den kan antas innebära att en MKN enligt 5 kap. miljöbalken inte följs (11 kap. 10 PBL). Vid bedömning av påverkan på vattnet är det ofta den samlade påverkan som är av störst intresse, exempelvis den samlade påverkan från dagvatten, enskilda avlopp och jordbruket. Översiktsplanen utgör därför en unik möjlighet att arbeta med vattenförvaltning strategiskt, vilket som regel inte är möjligt vid detaljplaneläggning, detta eftersom endast ett mindre geografiskt område planläggs. Genom tydliga ställningstaganden måste kommunen i sin översiktsplan klargöra vilka krav som ska ställas vid fortsatt planläggning, exempelvis krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp, att dagvattendamm anordnas i område x innan område y exploateras och krav på kommunalt VA. Under åren 2006 och 2007 genomförde Vattenmyndigheten projektet Den nya vattenförvaltningen, ett instrument i den kommunala planeringen. Projektet syftade till att beskriva hur kommunala planer inom Södra Östersjöns vattendistrikt tog upp vattenfrågor med tyngdpunkt på PBL. Projektet mynnade ut i två rapporter; Vattenaspekter i den kommunala planeringen samt Utvärdering och analys av vattenfrågor i kommunala planer. Slutsatsen i oktober 2007 när projektet summerades var att flera kommuner hade kommit en bra bit på vägen, men att de flesta hade mycket arbete framför sig vad gäller att uppdatera sitt vattenrelaterade planeringsunderlag. Även Länsstyrelserna

7 bedömdes ha ett behov av att se över sitt underlagsmaterial för den fysiska planeringen. Man bedömde även att det fanns stora utmaningar när det gällde att betrakta vattnets väg från källa till hav, detta obeaktat av kommun- och länsgränser. Metod Vattenmyndigheten har nu valt att följa upp det tidigare projektet med en fallstudie i Kalmar län. Syftet är att klaragöra om kommunerna tre och ett halvt år efter att beslut om MKN och åtgärdsprogram vatten fattades, faktiskt visar hur de ska följas i sina översiktsplaner. För att besvara denna övergripande frågeställning, tillika formaliakrav enligt 3 kap. 5 punkt 3 PBL, har Vattenmyndigheten valt att djupdyka i sju frågeställningar. Valda frågeställningar kan anses utgöra ett axplock av frågor som en översiktsplan måste hantera för att kunna visa hur MKN vatten ska följas (se Länsstyrelsen Jönköpings läns rapport; Miljökvalitetsnormer för vatten och översiktsplaneringen). Översiktsplaner antagna efter december 2009 är av särskilt stort intresse eftersom de förutsätts visa hur MKN och åtgärdsprogram vatten ska följas. Vattenmyndigheten har även bedömt att det är relevant att granska äldre översiktsplaner. EU:s ramdirektiv för vatten antogs redan i december år 2000 och förutsätts ha fått ett visst genomslag i översiktsplaner antagna därefter. Dessutom har flera kommuner under lång tid arbetat med vattenförvaltning inom områden de har upplevt som särskilt bekymmersamma, exempelvis vatten och avlopp, hamnsaneringar och översvämningar. I de fall en kommun har en äldre översiktsplan och samtidigt är i slutfasen (granskningsskedet) av att ta fram en ny översiktsplan, har Vattenmyndigheten valt att studera granskningshandlingarna istället för den alltjämt gällande översiktsplanen. 1. Nulägesbeskrivning Hur redovisas MKN vatten och klargörs innebörden av vattenförvaltningen? Kommentar: Nästan alla översiktsplaner redogör för innebörden av vattenförvaltningen i någon mån. MKN vatten redogörs av naturliga skäl bara i översiktsplaner antagna efter december 2009, då Vattenmyndigheten fattade beslut om MKN, åtgärdsprogram och förvaltningsplan. Anmärkningsvärt är emellertid att det i en översiktsplan, antagen ett år efter att MKN fastställdes, inte redogörs för gällande MKN vatten. I flera översiktsplaner redogörs MKN ofta bara övergripande, exempelvis för hela kusten. Generellt kan sägas att kommunerna glömmer bort sina grundvattenförekomster, varav många kommuner samtidigt använder grundvatten som dricksvatten. I de få fall MKN för

8 grundvatten redogörs, görs det oftast bara för den kemiska statusen och mycket sällan för den kvantitativa. Kommunerna tycks därför ta grundvatten av god kvalité och kvantitet som något självklart. Det är bekymmersamt, eftersom många kommuner har dåliga förutsättningar för sin dricksvattenförsörjning, en situation som dessutom förväntas bli värre i ett förändrat klimat (Klimat i förändring möjligheter och utmaningar för Kalmar län). Flera kommuner visar i sina översiktsplaner på ett aktivt vattentänk, helt i linje med vattenförvaltningen. Goda exempel är att översiktsplanen har delats upp utifrån huvudavrinningsområde redovisningen av MKN sker utifrån avrinningsområden vatten delas upp i yt- och grundvatten det tydliggörs att inga vatten får försämras kvalitetsmässigt det inte bara är MKN som ska följas, detsamma gäller för åtgärdsprogrammet om vattenförekomsten inte når god status. Även om det finns flera goda exempel att lyfta fram från olika översiktsplaner, är det i flera fall osäkert om kommunerna har förstått vilka krav vattenförförvaltningen och sedermera MKN vatten ställer på en översiktsplan. Av de flesta översiktsplaner framgår exempelvis inte att icke försämringsprincipen alltid gäller och att det i vattenförekomster med måttlig eller sämre status dessutom krävs förbättringsåtgärder. Flera kommuner utnyttjar därför inte fysisk planering som en möjlighet att bidra till god vattenkvalité och uppnå MKN vatten. Det är särskilt allvarligt när en översiktsplanen är antagen eller kommer att antas efter december En kommun som varken redovisar MKN vatten eller hur de ska följas, hänskjuter detta till nästa steg i planprocessen, oftast utan möjlighet till att avgöra den samlade påverkan på vattnet. Av Länsstyrelsens granskningsyttrande ska det framgå om kommunen inte kan anses visa hur MKN vatten ska uppnås. Borgholm: Ingen redovisning (översiktsplanen antagen 2002).

9 Emmaboda: Vattenförvaltningens innebörd och konsekvenser beskrivs i allmänna ordalag. Samtliga ytvattenförekomster och dess MKN redogörs på ett fullgott sätt i text. Redovisning på karta skulle emellertid ha gett en bättre överblick. Dessvärre görs ingen redovisning alls av grundvattenförekomsterna och dess MKN. Hultsfred: Kommunen redovisar MKN för yt- och grundvatten i text och delvis även i karta samt för innebörden av vattenförvaltningen. MKN redovisas per delavrinningsområde, vilket tyder på ett aktivt vattentänk. Kommunen visar även på en god insikt om att alla vattenförekomster omfattas av icke försämringsprincipen och att vattenförekomster med måttlig eller sämre status omfattas av åtgärdsprogram, det vill säga krav på förbättringsåtgärder. Det framgår därmed att åtgärdsprogrammet även ska följas. Högsby: Berörda yt- och grundvattenförekomster beskrivs bara allmänna ordalag. Kommunen verkar blanda ihop begreppen vattenförekomst och vattendrag. Det framgår exempelvis att kommunens samtliga vattendrag har god eller måttlig ekologisk status, men inget om den kemiska statusen. Kommunen redogör för de sex berörda grundvattenförekomsterna och att de alla innehar en god kemisk status, däremot har den kvantitativa statusen glömts bort. Av översiktsplanen är det inte självklart att kommunen har förstått innebörden av vattenförvaltningen och vilka MKN som ska följas. Kalmar: Kommunen redovisar gällande MKN för sina ytvattenförekomster inåt land. Tyvärr redogörs inga ytvattenförekomster för kusten. Kusten beskrivs som en helhet, och det i generella drag. Likaså har kommunen glömt att redovisa sina grundvattenförekomster och dess MKN. Kommunen redovisar innebörden av vattenförvaltningen i både planförslag och dess MKB, men eftersom flera vattenförekomster och dess MKN inte redovisas, är det tveksamt om kommunen fullt ut har förstått innebörden av vattenförvaltningen. Mönsterås: Den kommunomfattande översiktsplanen är indelad i tre delar; mål och strategier, kusten och inlandet (antagna 2002, 2006 respektive 2012). Kommunen har valt att dela upp sin översiktsplan utifrån huvudavrinningsområden, vilket visar på ett aktivt vattentänk, detta redan i samband med att EU:s ramdirektiv för vatten antogs. I den andra delen för kusten, visar

10 kommunen inte längre på ett aktivt vattentänk. Vatten avhandlas sparsamt och denna översiktsplan är närmast att se som en markplan. I del tre redovisas dels vattenförvaltningens innebörd, dels fastställda MKN för alla vattenförekomster. Kommunen lyfter på ett bra sätt särskilt fram de vattenförekomster som inte når upp till god status, helt i linje med åtgärdsprogrammet. Mörbylånga: Ingen redovisning (översiktsplanen antagen 2007). Innebörden av vattenförvaltningen redogörs allmänt och det framgår att nya högre krav ställs på kommunerna, bland annat kring avloppshantering. Nybro: Ingen redovisning (översiktsplanen antagen 2007). Kommunen redogör för vattenförvaltningen övergripande. Oskarshamn: Ingen redovisning (översiktsplanen antagen 2003). Innebörden av vattenförvaltningen beskrivs allmänt och att det ställer nya och högre krav på kommunen, inte minst genom att vattnets hela kretslopp måste beaktas. Torsås: Trots att översiktsplanen antogs nästan ett år efter att Vattenmyndigheten fattade beslut om MKN, redogörs de varken i text eller på karta. Kommunen delar emellertid upp kommunens vatten i yt- och grundvatten i enlighet med vattenförvaltningen, men vattenförvaltningens samlade innebörd redogörs inte. Vimmerby: Ingen redovisning (översiktsplanen antagen 2007). Innebörden av vattenförvaltningen redogörs i enkla drag och att det krävs en tvingande helhetssyn på vatten. Västervik: Kommunen visar på en djup förståelse om vattenförvaltningen, vilket genomsyrar såväl planförslaget och dess miljökonsekvensbeskrivning (MKB) samt tillhörande VAplan (tematiskt tillägg). MKN för ytvattenförekomster redogörs emellertid bara i karta och MKN för grundvattenförekomsterna redogörs bara i text. 2. På vilket sätt har kommunen visat på nödvändiga förbättringsåtgärder utifrån de betydande miljöproblemen i kommunens vattenförekomster? Kommentar: De allra flesta kommuner ger en god bild av de betydande miljöproblemen i sin kommuns vatten. I översiktsplanerna framgår att de mest betydande miljöproblemen anses vara övergödning (enskilda avlopp och jordbruk), mänsklig påverkan (vandringshinder, grundvattensänkningar, utdikningar, rätningar etc.), försurning och till en viss del miljögifter.

11 I några översiktsplaner framkommer tydligt att miljöproblem i inlandet och vid kusten skiljer sig åt. Vid kusten framgår det ofta att det finns betydande problem med övergödning och dessutom dåliga förutsättningar att ordna en långsiktigt hållbar VAförsörjning samt adekvat rening av dagvatten. I inlandet tycks det främst finnas en försurningsproblematik. I en översiktsplan ges en tydlig och nyanserad bild av att vattendrag utmed skogsoch jordbrukslandskap har olika miljöproblem. Det framkommer därför att kommuner nedströms påverkas på olika sätt utifrån detta, vilket tyder på ett aktivt vattentänk. Allarmerande är att det i två översiktsplaner framgår att kommunens vatten är av god kvalité respektive att kommunens inlandsvatten med några få undantag redan har god status. Påståenden som i alla fall med dagens kunskap enligt VISS inte stämmer. Dessutom missar dessa kommuner att det finns en överhängande risk till försämringar i sina vatten. Överlag kan alla översiktsplaner sägas ge goda exempel på nödvändiga förbättringsåtgärder, vilka har en tydlig positiv inverkan på vattnets kvalité och därmed möjligheten att uppnå MKN vatten. Dessvärre är dessa förslag alltför generella och av typen verka för. Tydliga ställningstagande där åtgärder specificeras och det framgår när de ska genomföras och av vem saknas överlag. Likaså är det ett stort fokus på de traditionella frågorna kring vatten, det vill säga VA. Flera kommuner i länet är i hög grad beroende av ytvatten för sin dricksvattenförsörjning. Det borde innebära att betydligt större kraft läggs på att bibehålla och förbättra vattnets kvalité, inte minst med beaktande av ett förändrat klimat. Det är därför oroväckande att läsa att MKN vatten ej berörs i en kommuns utvecklingsområde, en kommun som samtidigt är beroende av ytvatten för sin dricksvattenförsörjning. Då missar man att allt vatten sinom sin tid kommer att påverka en vattenförekomst och därmed även en dricksvattenförekomst i slutändan. Påverkan från jordbruk och dagvatten klargörs som regel inte och därmed lyser också nödvändiga förbättringsåtgärder med sin frånvaro. Nedan redogörs ett urval av positiva ställningstagandena i länets översiktsplaner: Karta som klargör hur många hus som kan försörjas med grundvatten utanför det kommunala vattenförsörjningsnätet och att fler hus än så inte kan tillåtas.

12 Ingen ny bebyggelse tillåts innan en gemensamhetsanläggning för områdets avlopp har kommit till stånd. Ny bebyggelse prioriteras i områden som kan förses av kommunalt VA. Prioritering av förbättringsåtgärder i områden med vattenförekomster av måttlig eller sämre status, exempelvis längs med kusten. En analys av vilka markföroreningar som löper störst risk att påverka vattnets kvalité. Befintliga reningsdammar har nått sitt kapacitetstak varför ny bebyggelse förutsätter nytt reningsverk. Prioritering av förbättringsåtgärder i områden som också är dricksvattentäkter. Markens infiltrationsförmåga är i anspråkstagen varför det är uteslutet med nya enskilda avlopp. Flytt, revidering och nya vattenskyddsområden. Policy för enskilda avlopp inom vattenskyddsområdet. Alla kommunens enskilda avlopp har inventerats och de som inte uppfyller reningskraven ska åtgärdas. En gemensamhetsanläggning är en förutsättning för att tillskapa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) krävs i tätorter på grund utav en allt högre andel hårdgjord yta. Det klargörs att småbåtshamnar och stora som små bryggor har en negativ inverkan på vattnets kvalité, vilket följs upp med ett ställningstagande om att allmänna bryggor föreslås på bekostnad av enskilda. Borgholm: I översiktsplanen är det tydligt att det mest betydande miljöproblemet är näringsläckage från jordbruket

13 och enskilda avlopp, vilka ska prioriteras. Likaså framgår tydligt att förutsättningarna att ordna långsiktigt hållbara lösningar för vatten och avlopp är dåliga i kommunen. Dessvärre saknas i huvudsak tydliga ställningstaganden om nödvändiga förbättringsåtgärder, vilket inte minst blir tydligt i de sockenvisa utvecklingskartorna där vattenfrågor nästan helt saknas. Av översiktsplanen framgår att kommunen inte anser att det finns någon intressekonflikt mellan jordbruket och den allmänna vattenförsörjningen. Idag vet vi att storskaliga djurstallar är ett hot mot en hållbar vattenförsörjning på Öland, vilket indikerar ett behov av en ny översiktsplan. De bästa exemplen på tydliga förbättringsåtgärder är att en dagvattenpolicy ska tas fram, att en antagen policy för enskilda avlopplösningar i Hornsjöns vattenskyddsområde med högre krav finns och att markens infiltrationsförmåga anses vara i anspråkstagen i Djupvik, varför nya enskilda avloppslösningar är uteslutet. Emmaboda: Kommunen har en god ambition i sin översiktsplan och redovisar de betydande miljöproblemen för kommunens vatten och ger förslag på förbättringsåtgärder att verka för. Kommunen är även verksam i flera vattenförbund och vattenråd. Tyvärr pekar översiktsplanen inte ut någon ansvarig för förbättringsåtgärderna eller när de ska genomföras. För dricksvattenförsörjningen är det tydligt att försurning och en ökning av humusämnen är de stora miljöproblemen, varför kommunen är tydlig med att exempelvis kalkningsprogrammet ska följas. Däremot redovisas motstridiga ställningstaganden om huruvida en bristsituation på drickvatten är trolig i framtiden. Övergödning och vandringshinder lyfts även de fram. Några tydliga ställningstaganden finns emellertid; förbättringsåtgärder ska prioriteras i områden som är dricksvattentäkter och en långsiktigt hållbar VA-försörjning är en förutsättning för utveckling på landsbygden och i LIS-områden. Vad långsiktigt hållbar VA-försörjning är definieras dock inte. Hultsfred: Kommunen har en gedigen redovisning av de mest betydande miljöproblemen på kommunens vatten, bland annat görs en mycket bra analys över vilka förorenade områden som löper störst risk att påverka vattnets kvalité. Kommunen analyserar även var de största behoven av biotopvård finns, vilket oftast rör sig om att återställa mänsklig påverkan. Samtliga oönskade ämnen redogörs mycket omsorgsfullt och det konstateras att detta är ett särskilt problem för grundvatten. Ekologiskt känsliga områden avhandlas dessutom i ett eget kapitel, med en tydlig koppling till försurningskänslighet, förorenade områden och

14 särskilt viktiga områden för fiskars reproduktion och levnad. Här redovisar kommunen på ett förtjänstfullt sätt de olika hoten för åar dels i skogsområden, dels i jordbruksområden. Kommunen belyser även påverkan på vattnets kvalité från småbåtar och större som mindre brygganläggningar, vilket är ovanligt. Här finns även ett tydligt ställningstagande om att allmänna bryggor ska främjas på bekostnad av enskilda och att kommunen ska vara särskilt restriktiv i vattendrag med höga djur- och naturvärden (redovisas tidigare i översiktsplanen). Kommunen redovisar ett stort antal ställningstaganden för att förbättra vattnets kvalité, vissa tydliga, andra mindre. Flytt och revidering av vattenskyddsområden föreslås, i LIS-områden ska kommunalt VA alternativt gemensamhetslösning vara möjliga att anordna, lokalt omhändertagande av dagvatten krävs i tätorterna för att minska utsläpp från hårdgjorda ytor etc. de mer konkreta. Högsby: Kommunen redovisar de mest betydande miljöproblemen, exempelvis näringsläckage från jordbruket och enskilda avlopp, olyckshändelser och försurning. Det är visserligen positivt att kommunen vill minimera utsläpp av närsalter från jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp och annan mänsklig påverkan, men tydliga ställningstaganden och strategier saknas. Detsamma kan sägas om ställningstagandet att flertalet av kommunens sjöar ska hålla ett ph-värde över 6, här definieras inte vad flertalet sjöar är. Kommunen är emellertid aktiv i Alsteråns och Emåns vattenförbund, vilka arbetar med att följa åtgärdsprogrammet. Likaså är det mycket positivt att kommunen redan har inventerat alla enskilda avlopp i kommunen som ett första led i en kommande VA-plan. Kalmar: Kommunen redovisar de betydande miljöproblemen; övergödning, miljögifter, fysiska förändringar och försurning. Särskilt kusten anges vara i riskzonen för övergödning. Kommunen ger en rad förslag på förbättringsåtgärder så som utbyggd kommunal VA, musselodlingar och skyddszoner för jordbruket. Prioritering av vattenkvalitetsaspekter utmed kusten ska prioriteras, exempelvis genom båtbottentvättar och latrintömningsstationer. Föreslagna åtgärder är dessvärre alltför generella och inte preciserade, varför planens påverkan på MKN vatten är svår att avgöra. I sin MKB anser sig inte kommunen fullt ut kunna avgöra om MKN kan uppfyllas till 2015, detta eftersom det finns en osäkerhet i tidsaspekten och hur snabbt de planerade åtgärderna kan genomföras. Ett mindre antal konkreta åtgärder redovisas; exempelvis att en ny större våtmark i anslutning till

15 Hagbydiket ska genomföras, vilken lider av höga näringsämnen och miljögifter. Dessvärre resoneras det samtidigt i termer som ganska god status och att höga men rimliga krav ska ställas på enskilda avlopp. Nödvändiga och konkreta förbättringsåtgärder saknas därför. Mönsterås: Del 1 syftar inte till att gå in på specifika miljöproblem och förbättringsåtgärder. Del 2 för kusten konkretiserar varken vilka de betydande miljöproblemen är eller vilka åtgärder som måste till för att förbättra vattnets kvalité. I del 3 för inlandet görs en tydlig beskrivning av de mest betydande miljöproblemen i samband med att MKN redovisas. I inlandet är försurning och mänsklig påverkan de största miljöproblemen. Ställningstaganden som redovisas är varken tydliga eller specificerade, exempelvis att krav på hög eller högsta reningsgrad ställs på enskilda avlopp i några utvecklingsområden (ingen definition) eller att sanering av vattenområden kan vara nödvändiga är de mest tydliga. Det framgår att vattenförekomsterna i inlandet med några få undantag redan har god status, fast att det i flertalet finns risk att god ekologisk eller kemisk status inte kan uppnås till Dessutom finns ställningstaganden i ett antal utvecklingsområden om att inga vattenförekomster och MKN berörs, fast det för en kommun som har delat upp sin översiktsplan efter huvudavrinningsområden borde vara självklart att vattnets hela kretslopp måste beaktas. Ett återkommande ställningstagande är att exploatering inte får försämra den ekologiska eller den kemiska statusen, men det gäller alltid genom icke försämringsprincipen. Översiktsplanen ger varken förslag på tillräckliga förbättringsåtgärder eller konkretiserar dem. Mörbylånga: Trots att översiktsplanen antogs redan 2007 visar kommunen på en god insikt om vilka de betydande miljöproblemen är och delvis även vilka åtgärder som måste till för att kunna förbättra vattnets kvalité. Kommunen har särskilt problematiska förutsättningar för att kunna nå en långsiktigt hållbar VA-situation, varför översiktsplanen har ett tydligt fokus på dessa frågor genom hela dokumentet. Kommunen har även ett ställningstagande om att en fördjupad översiktsplan ska tas fram för just VA-frågorna. Det mest betydande miljöproblemet tycks vara näringsläckage från såväl jordbruk som enskilda avlopp. Kommunen redovisar även en strategi för att minska just näringsläckaget till Östersjön. Nya kommunala reningsverk i Färjestaden och ett på den östra sidan vid Gårdby och Norra Möckleby lyfts fram som nödvändiga åtgärder på

16 sikt. Översiktsplanen redogör flera av förutsättningarna för en god vattenförvaltning; dricksvattenförsörjning, de betydande miljöproblemen etc. Samtidigt finns en del halvtydliga ställningstaganden. De senare är särskilt tydligt eftersom det för varje delområde finns en tydlig koppling till vattenförvaltningen och vilka åtgärder som måste till. Nybro: Kommunen redovisar bara de mest betydande miljöproblemen generellt. Det framgår visserligen att markföroreningar, särskilt i glasbruksområdena, och riskerna med farligt gods, har en tydlig negativ påverkan på vattnets kvalité. Däremot föreslås många förbättringsåtgärder som har en tydlig positiv inverkan på vattnets kvalité, och ofta är de preciserade och tydliga. En robust dricksvattenförsörjning har ett särskilt stort fokus, samtidigt som förbättringsåtgärder i ytvattnets kvalité hamnar lite i skymundan. Kommunen redovisar många tämligen tydliga ställningstaganden; att ingen ny bebyggelse får komma till stånd i Madesjö innan en gemensamhetsanläggning för avloppen har kommit till och att ny bebyggelse S:t Sigfrid förutsätter särskild hänsyn (ingen definition) till vattenskyddsområdet i Gårdsryd, reningsverket i Överstatorp och avloppsfrågan. Dagvattenfrågan lyfts även den fram, dels som en resurs i den urbana miljön, dels som en alltmer betydande föroreningskälla. Fler våtmarker och dämmen har och kommer att anläggas samtidigt som en generell dagvattenpolicy ska tas fram och en särskild för Alsteråns huvudavrinningsområde (ytvattentäkt för Mönsterås kommun) har tagits fram. Oskarshamn: Med beaktande av att denna översiktsplan utgör en av de äldsta i länet så får den ändå sägas utgöra en bra grund för att kunna arbeta med vattenförvaltningens mål, god vattenstatus. De mest betydande miljöproblemen lyfts fram på ett bra sätt, även fast tydliga ställningsåtaganden i stort lyser med sin frånvaro. Försurningskänsliga sjöar ges särskild uppmärksamhet och redovisas på karta, precis som de 700 ton tungmetaller som ligger på botten i Oskarshamns hamn. Skärgården ska prioriteras särskilt genom att beslut har tagits för att minska dess miljöproblem på grund utav dess övergödning, minskning av blåstång etc. De dåliga förutsättningarna att ordna en långsiktigt hållbar VA-försörjning och ordna lokalt omhändertagande av dagvatten här lyfts fram. Det mest konkreta ställningstagandet är att en förbättrad avloppsanläggning i Kilen är ett absolut krav för bebyggelseutveckling. I Bockara framgår att befintliga reningsdammar i stort har full belastning, tyvärr avslutas denna information inte med ett tydligt ställningstagande.

17 Torsås: Kommunen redovisar på ett tydligt sätt de betydande miljöproblemen. För kusten framgår det att Östersjön lider av allvarlig övergödning och att den akvatiska miljön är hotad, främst på grund utav näringsläckage från jordbruk och enskilda avlopp. För inlandet är det största bekymret försurning. Precis som många äldre översiktsplaner ges förslag på en rad goda åtgärder som har en tydlig positiv inverkan på möjligheten att uppnå MKN vatten, dessvärre är de alltför opreciserade utan tydlig ansvarsfördelning mellan kommun och andra aktörer. Den bästa förbättringsåtgärden är att kommunen arbetar aktivt med att bygga ut det kommunala VA-nätet, dessvärre preciseras detta inte närmare. Kommunen kan därför inte sägas visa på nödvändiga förbättringsåtgärder, vilket är allvarligt eftersom översiktsplanen antogs ett år efter att MKN etc. fastställdes. Vimmerby: Av översiktsplanen framgår att kommunen anser att deras vatten är av god kvalité. Idag vet vi emellertid att endast 36 procent av kommunens ytvattenförekomster är av god ekologisk status enligt vatteninformationssystem Sverige (VISS). Det är därför uppenbart att det finns betydande miljöproblem i kommunens vatten, varför kommunens ställningstagande bör ifrågasättas. För dessa 36 procent gäller icke försämringsprincipen medan det för övriga 64 procent krävs förbättringsåtgärder enligt åtgärdsprogrammet. Kommunen gör ingen större sak av att redovisa de betydande miljöproblemen och gör därför bara ett fåtal konkretare ställningstaganden för att förbättra vattnets kvalité. Vad kommunen bäst belyser och ger förslag på förbättringsåtgärder är kring dricksvattenförsörjning, inte minst genom att inte bara belysa de kommunala ansvarsområdena utan även enskild vattenförsörjning och dess miljöproblem. De ställningstaganden som finns berör Vimmerby stad, exempelvis saknar Höknäset en idag godtagbar VA-lösning varför samordning bör ske med ett angränsande utvecklingsområde eller att Krönsmonsområdet är beläget i den yttre skyddszonen för stadens vattentäkt och att anslutning till kommunalt VA krävs samt lokalt omhändertagande av dagvatten. Västervik: Arbetet med vattenförvaltning har integrerats i såväl planförslaget och dess MKB som i VA-planen. Vad gäller grundvatten är den kemiska statusen god i alla grundvattenförekomster förutom en, Loftahammar, vilken innehar rester av bekämpningsmedel. Saltvatteninträngningar i grundvattenmagasinen är ett utbrett bekymmer utmed kusten. Kommunen konkretiserar på ett föredömligt sätt

18 grundvattenbristen på karta, där grundvattenförhållandena framgår och hur många hus som kan försörjas av detta vatten. Kommunen har utifrån detta ett tydligt ställningstagande om att gemensamhetsanläggningar krävs och att fler hus än vad som kan försörjas av grundvatten heller inte kan tillåtas. Kommunen är tydlig med att de stora miljöproblemen finns i ytvattnet, vilket är särskilt allvarligt då den kommunala dricksvattenförsörjningen i stort är helt beroende av ytvatten. Idag uppges att ett stort antal vattenförekomster inte uppnår god kemisk och ekologis status, detta trots ett flertal genomförda åtgärder. I Gamlebyviken har exempelvis ett omfattande miljöprojekt genomförts för att primärt minska övergödningen. Utsläpp från reningsverk, enskilda avlopp, dagvatten, lantbruk och båtturism uppges ligga bakom det största bekymret övergödning. Kommunens sjöar har däremot ofta god kemisk och ekologisk status. Genom att översiktsplanen är uppdelad på ett flertal dokument blir det däremot stundtals lite motsägelsefullt kring vattenförvaltning. I planförslaget framgår att det finns en stor risk att MKN inte uppnås, men av planens MKB framgår att MKN inte kommer att överskridas genom gjorda ställningstaganden. Men kommunen tar ett stort ansvar för att förbättra vattnets kvalité för att uppnå MKN, bland annat genom att planera utifrån avrinningsområde och att områden särskilt känsliga för fiskreproduktion ska skyddas. Kommunen gör en mycket god insats för att minska näringsläckaget från enskilda avlopp, vilka står för en stor del av utsläppet av fosfor. Kommunen prioriterar exempelvis utveckling av områden som kan anslutas till det kommunala VA-nätet. Områden med måttlig eller sämre status prioriteras även de. Senast 2015 ska alla enskilda avlopp vara inventerade. Kommunens målmedvetna arbete med att sanera enskilda avlopp uppges ha gett resultat, ty förnyelsetakten har ökat kraftigt de senaste åren. Ett flertal bebyggelseområden med dels undermålig standard, dels utmed vattenförekomster med måttlig eller sämre status, har fått en långsiktigt hållbar VA-lösning. Enskilda avlopp som åtgärdats redovisas dessutom på karta. Kommunens goda arbete med att ta fram en VA-plan som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen är föredömligt, men visar samtidigt att en VA-plan inte är det samma som en vattenplan med fokus på vattenförvaltning. Många betydande miljöproblem finns förutom de enskilda avloppen och kommunens reningsverk så som näringsläckage från jordbruket, dagvatten etc.

19 3. Hur beaktar kommunen att vattenförvaltning är en mellankommunal fråga som förutsätter att kommunerna arbetar per avrinningsområde, ofta över kommun- och länsgränser? Kommentar: Vattenförvaltningen har en djup insikt i att allt vatten är gränslöst. Fokus i vattenplanering ska därför vara på avrinningsområde och vattenmiljö som helhet. Länets översiktplaner har dessvärre ett stort fokus på sina egna administrativa gränser istället för vattnets naturliga gränser. Vattnets kretslopp har därför bara delvis fått genomslag i länets översiktsplaner. Ett bra exempel på införlivning av ett aktivt vattentänk i en översiktsplan från grunden är Mönsterås översiktsplan, som direkt efter att EU:s ramdirektiv för vatten antogs valde att dela upp översiktsplanen i olika delar, en per huvudavrinningsområde. I slutändan resulterade det i en del för inlandet (två huvudavrinningsområden) och en för kusten (ett huvudavrinningsområde). Nästan alla översiktplaner har några goda exempel på att kommunen ser vatten som en mellankommunal resurs av betydelse för fler än den egna kommunen. Ofta gäller det dricksvattenförsörjning och i viss mån även avloppshantering, men sällan om rent vattenförvaltande arbete. Många kommuner gör även en bra redovisning av kommunens läge i varje huvudavrinningsområde och ibland även av värden upp- och nedströms, exempelvis vattentäkter, vattenskyddsområden, recipienterrekreationsområden, fiskvandring, vattenkraft etc. När nya vattenskyddsområden föreslås eller befintliga ska revideras, är kommunerna generellt duktiga på att beakta dess betydelse för andra kommuner. Vad som emellertid är anmärkningsvärt är att flera kommuner i stor utsträckning är beroende av ytvatten och upplever tydliga kvalitetsbrister, detta samtidigt som länet som helhet, genom bland annat Nybroåsen och Hultsfreddeltat, har tillgång till grundvatten av god kvantitet och kvalité. Det framgår inte i någon kommuns översiktsplan varför den kommunala vattenförsörjningen nödvändigtvis måste lösas inom den egna kommunen Borgholm: Kommunen hade redan 2002 ett väl utvecklat samarbete med Mörbylånga kommun kring en rad frågor, däribland kring VA. En utredning som sammanställde Ölands samlade vattenproduktion i kommunala anläggningar hade gjorts och man hade även sett över framtida utvecklingsmöjligheter

20 kopplat till just förutsättningar för en långsiktigt hållbar VAlösning. Emmaboda: I översiktsplanen finns en bra beskrivning av kommunens läge i berörda huvudavrinningsområden och att vattnet i kommunen slutligen hamnar i Östersjön. Nedströms i Lyckebyåns huvudavrinningsområde är Karlskrona kommun belägen, vilken är helt beroende av ytvatten härifrån för sin dricksvattenförsörjning, precis som Emmaboda kommun. Kommunen visar på en djup insikt om att påverkan på Lyckebyån har en direkt påverkan inte bara på sin egen vattenförsörjning, utan också för Karlskrona kommun. Utökning av vattenskyddsområdena i Lyckebyån föreslås därför och dessutom att den ska få upphöjd status som riksintresse för vattenförsörjningen. Hultsfred: Kommunen beskriver både i karta och i text sitt läge i avrinningsområdena. I kommunens redovisning av de mest betydande markföroreningarna som påverkar vattnets kvalité görs en redovisning av hela delavrinningsområdena, detta oavsett om de är belägna inom kommunen eller ej. Kommunen bedriver även kalkningsåtgärder i vatten som delas med grannkommunerna. Kommunen har genom Hultsfredsdeltat tillgång till grundvatten av hög kvalité och kvantitet, vilket belyses som en framtidsfråga för regionen. Kommunen använder sig av Emån som recipient för sina reningsverk, vilket påverkar Mönsterås kommun som är beroende av ytvatten härifrån för sin dricksvattenförsörjning, varför förbättringsåtgärder lyfts fram som betydelsefulla. Högsby: Under mellankommunala frågor finns mycket lite med koppling till vattenförvaltning och man nöjer sig med att konstatera att samarbete med grannkommunerna krävs kring dricksvattenförsörjning och det gemensamma vattnet. I redovisningen av vattenförekomster och MKN konstateras att en vattenförekomst inte uppnår god kemisk status, vilket avslutas med att den i huvudsak finns i Mönsterås kommun. Kommunen visar därför inte på något aktivt vattentänk om att allt vatten är gränslöst. Kalmar: Översiktsplanen innehåller inget avsnitt som berör mellankommunala frågor, inte ens kring dricksvattenförsörjning. Kommunen uppger att man är beroende av Nybro kommun för sin dricksvattenförsörjning (Nybroåsen). Något samarbete uppges inte ske och kommunen skulle exempelvis kunna hävda

21 Nybroåsen som riksintresse, vilket Nybro kommun gör. Mönsterås: Kommunen var tidigt ute med att beakta att allt vatten är gränslöst. Översiktsplanen är bland annat uppdelad geografiskt utifrån huvudavrinningsområden och det framgår redan i del ett att vattenfrågorna kräver samarbete utmed avrinningsområdena. Det framgår med tydlighet i del tre att Alsterån och Emån innehar många intressen som delas mellan kommunerna i samma avrinningsområde, bland annat vattentäkter och skyddsområden, recipienter, rekreationsområden, fiskvandring, vattenkraft. Kommunen uppges vara aktiv i Emåns och Alsteråns vattenvårdsförbund och vattenråd. Men detta arbete redogörs inte närmare och någon koppling till översiktsplanen görs inte. Mörbylånga: Av översiktsplanen framgår att kommunen har ett väl utvecklat samarbete med Borgholms kommun kring en rad frågor, bland annat kring VA och att det finns ett tydligt samordningsbehov av VA-frågorna på ön. Ölandskommunernas VA-försörjning anses därför vara en av de strategiska frågorna som ska prioriteras, detta för att trygga en långsiktigt hållbar VA-försörjning året om. Gemensamma investeringar i ett nytt gemensamt reningsverk i Färjestaden och ett på gränsen mellan kommunerna på den östra sidan för att nå samordningsvinster föreslås. Det är således mycket fokus på samarbete kring de tekniska frågorna kring VA. Kommunen missar därför möjligheten att ta ett helhetsgrepp kring förbättringsåtgärderna i hela huvudavrinningsområdet (Öland), detta för att uppnå MKN vatten. Nybro: Kommunen slår fast att vattendragens kvalité och nyttjande är en mellankommunal fråga, inte minst för att kommunens vatten mynnar ut i Östersjön genom andra kommuner. Det finns ett antal goda exempel som visar på ett aktivt vattentänk, inte minst att en dagvattenpolicy har tagits fram för Alsteråns huvudavrinningsområde, detta för att skydda den i egenskap av ytvattentäkt för Mönsterås kommun. Nybroåsen uppges kunna försörja invånare. Motsvarande tillgångar saknas i hela sydöstra Sverige, varför den föreslås som riksintresse för dricksvattenförsörjningen. Andra goda exempel är att kommunen uppges ta gemensamt ansvar med Kalmar kommun kring Gårdsryds vattenskyddsområde som delas mellan kommunerna och att kommunen tar ställning till att Hagbyån, ytvattentäkt för Kalmar kommun, ska skyddas som vattenskyddsområde.

22 Oskarshamn: Kommunen klargör att vattenförvaltningen innebär att nya högre krav på mellankommunal samverkan krävs för att kunna beakta vattnets hela kretslopp. Kommunen är belägen inom tre huvudavrinningsområden och det framgår vilka kommuner som finns uppströms respektive nedströms. Emån lyfts särskilt fram, detta eftersom Mönsterås kommun tar 60 procent av sitt dricksvatten härifrån. En mindre del av kommunen i norr försörjs av kommunalt VA från Västerviks kommun. Torsås: I översiktsplanen framgår att kommunen ser vattenförvaltning som en mellankommunal fråga och uppger sig arbeta aktivt med sina grannkommuner. Kommunen tar genom avtal större delen av sitt dricksvatten från Kalmar kommun och till viss del även Karlskrona kommun. Kommunen har ett bra tänk genom att reservvattentäkter föreslås ifall kommunen trots avtal inte skulle kunna få vatten från sina grannar. Däremot är det ett stort fokus på tekniskt samarbete kring dricksvattenförsörjning, gemensamma förbättringsåtgärder för att uppnå MKN saknas i övrigt. Vimmerby: Kommunen sätter på ett bra sätt in sig själva i ett mellankommunalt sammanhang genom att beskriva de fem huvudavrinningsområden som berörs och att kommunen är belägen centralt i vattenprocessen, ganska nära vattnets födelseplatser. Värden både uppströms och nedströms beskrivs, bland annat värdefulla vattensystem för växt- och djurlivet. Därmed slår man också fast att kommunens påverkan på vatten har stor betydelse i nedströms belägna kommuner. Det mellankommunala sammanhanget stannar däremot vid en beskrivning. Det är därför oklart om mellankommunalt samarbete sker och vilka gemensamma åtgärder som måste till för att uppnå MKN Västervik: Kommunen sätter in sig i ett huvudavrinningsområdeperspektiv och klargör att allt vatten mynnar ut i Östersjön. Felaktigt markutnyttjande och förorenade utsläpp uppströms får därför en negativ inverkan i kommunens vatten. Trots att man uppger att andra kommuner och länder står för en stor del av miljöproblemen så klargör man att ett stort ansvar för nödvändiga förbättringsåtgärder faktiskt ligger på kommunen. Kommunen ser på ett konkret sätt att efterlevanden av MKN är en strategisk fråga som är avgörande för turism och nyetableringar av bostäder och verksamheter. Förutom delaktighet i vattenråd verkar inte något mellankommunalt arbete ske kring vattenförvaltning.

23 Fråga 4 till 7 redogörs enbart i en enklare form genom glada respektive ledsna gubbar. En glad gubbe innebär att kommunen har gjort ett gott arbete utifrån respektive frågeställning och en ledsen gubbe innebär att kommunen inte nämnvärt har arbetat med frågan. Därutöver finns även en gubbe som varken är glad eller ledsen. Den innebär att arbete kvartsår, men att kommunen trots det arbetat med frågan. 4. Framgår det av ÖP om föreslagen bebyggelse föranleder att åtgärder krävs på kommunens avloppsreningsverk på grund utav ökad belastning (nya tillstånd, ombyggnader, nylokaliseringar etc.?) Borgholm: Emmaboda: Hultsfred: Högsby: Kalmar: Mönsterås: Mörbylånga: Nybro: Oskarshamn: Torsås: Vimmerby: Västervik: 5. Är kommunen restriktiv mot spridd bebyggelse som bidrar till ökade utsläpp från enskilda avlopp, exempelvis genom att ställa krav på kommunalt avlopp alternativt hög reningsgrad på enskilda avlopp (enligt Naturvårdsverket)? Borgholm: Emmaboda: Hultsfred: Högsby: Kalmar: Mönsterås: Mörbylånga: Nybro:

24 Oskarshamn: Torsås: Vimmerby: Västervik: 6. Tryggar kommunen en långsiktigt hållbar dricksvattenförsörjning, exempelvis genom att omfattande exploatering undviks på viktiga inströmningsområden till grundvattenförekomster, att nya vattenskyddsområden föreslås eller genom revidering av befintliga vattenskyddsområden. Borgholm: Emmaboda: Hultsfred: Högsby: Kalmar: Mönsterås: Mörbylånga: Nybro: Oskarshamn: Torsås: Vimmerby: Västervik: 7. Finns ställningstagande för hur dagvatten ska omhändertas i utvecklingsområden och har en samlad bedömning av hur mycket dagvattenhanteringen bidrar till ökad hydrologisk belastning, föroreningar och erosionsrisk i närbelägna ytvattenförekomster gjorts? Borgholm: Emmaboda: Hultsfred: Högsby: Kalmar: Mönsterås: Mörbylånga: Nybro:

25 Oskarshamn: Torsås: Vimmerby: Västervik: Framöver Vattenmyndigheten kommer även fortsättningsvis att ha ett särskilt fokus på fysisk planering inom distriktet. Planering av mark och vatten utgör dels en av de största påverkanskällorna på vatten inom vattendistriktet, dels en av de största möjligheterna för att aktivt arbeta med förbättringsåtgärder för att efterleva MKN vatten och åtgärdsprogram inom vattendistriktet. Den fysiska planeringens påverkan och möjligheter är för viktiga att bortse ifrån. Vi befinner oss i en intensiv fas av att starta upp en svensk sammanhållen nationell havsplanering för svenska vatten och i den svenska ekonomiska zonen. En ny lag förväntas träda i kraft 2013 och Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för havsplaneringen. Länsstyrelsen i Kalmar län ansvarar dels för samordningen av havsplaneringen inom länet och har dels ett särskilt ansvar att bistå Havs- och vattenmyndigheten med planeringsunderlag och samordna arbetet i kommuner och Länsstyrelser i länen Stockholm, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Gotland, Blekinge och delar av Skåne.

26 Miljökvalitetsnormer vatten - plan PM Länsstyrelsen Skåne län Miljökvalitetsnormer för vatten och översiktsplaneringen. Länsstyrelsen Jönköpings län Miljökvalitetsnormer för vatten i detaljplaner Vägledning för kommunens handläggare. Länsstyrelsen Värmlands län Vattenplaneringens informationsförsörjning Om samordningen mellan vattenförvaltningen och PBL och behoven av planeringsunderlag. Länsstyrelsen Östergötlands län Hur jobbar vi som kommun med vattenförvaltning? En handledning. Miljösamverkan sydost Planera för vatten En handledning om hur fysisk planering s amverkar med miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för vatten. Länsstyrelsen Västra Götalands län och Vattenmyndigheten Västerhavet Miljökvalitetsnormer för vatten En vägledning för fysisk planering i Stockholms län. Länsstyrelsen Stockholms län, Stockholms stad, Upplands Väsby kommun Domar och beslut som behandlar miljökvalitetsnormer för vatten, sammanställning daterad 5 juli Länsstyrelsen Västra Götalands län, Miljösamverkan Västra Götaland och Vattenmyndigheten Västerhavet. För information om vattenförekomster, MKN vatten etc., se Vatteninformationssystem Sverige: viss.lansstyrelsen.se

27

28