8 september 2004 NR. 15/2004

Transkript

1 8 september 2004 NR. 15/2004 INNEHÅLL Kopiera gärna FörbundsInfo Hantering av gåvor och stiftelser i samfällighet sid 2 I detta FörbundsInfo ges information om hantering av gåvor och stiftelser i samfällighet. Församlingar som ingår i samfällighet har gemensam ekonomi. En konsekvens av detta är att gåvor och stiftelser skall hanteras av samfälligheten. Handläggare: Förbundsjurist Håkan Gunnarsson. Svenska kyrkans Församlingsförbund Box 4312, Stockholm Tel Telefax E-post forsamlingsforbundet@svenskakyrkan.se Webbplats: Ansvarig utgivare Förbundsdirektör Torbjörn Zygmunt Redaktör Lars Lidström Utsänds till arbetsgivare

2 Hantering av gåvor och stiftelser i samfällighet Det är inte ovanligt att församlingar får gåvor och testamentariska förordnanden i form av pengar, aktier eller fastigheter. Det förekommer också ofta att församlingar erbjuds att vara förvaltare av stiftelser. I en församling som inte ingår i en samfällighet är det oftast inget problem med hur en sådan situation skall hanteras. Om församlingen ingår i en samfällighet uppkommer ibland frågan om vem som skall besluta om att ta emot gåvan/stiftelsen och vad som därefter gäller för förvaltningen m.m. Hur vet man om det är en gåva eller en stiftelse? Många som skriver testamenten eller gåvobrev saknar kunskap om betydelsen av de juridiska formuleringarna. Ibland kan det därför vara svårt att avgöra om en donator velat bilda en stiftelse eller skänka egendom till en församling som en gåva. Om det i ett testamente står att en stiftelse skall bildas är det ingen tvekan om vad som gäller. Lika klart är det om det av ett testamente framgår att ett visst belopp ska lämnas över till en församling utan att det anges något ändamål, eller att församlingen själv får besluta om vad pengarna skall användas till. Under sådana förhållanden har församlingen fått tillgångarna med full äganderätt och då är det en gåva. En donator behöver inte ha föreskrivit att det skall bildas en stiftelse för att en sådan skall bildas. Det räcker att det går att tolka viljan i testamentet så att den objektivt uppfyller kraven för en stiftelsebildning. Om det av testamentet framgår att donator haft för avsikt att skapa en varaktigt bestående och självständig förmögenhet som skall användas för ett bestämt ändamål har en stiftelse bildats. Det vanligaste är att bara avkastningen får användas för att tillgodose ändamålet. Har donator föreskrivit att egendomen skall bilda en fond under en namngiven beteckning och att bara avkastningen får användas så talar det för att donator velat bilda en stiftelse. Begreppet fond Det finns ingen juridisk skillnad mellan begreppen fond och stiftelse och fond används ofta som synonym till stiftelse. Hos församlingarna möter man ofta begreppet donationsfonder. Många av dessa är och har alltsedan de kom till varit stiftelser även om församlingen kallat dem för fonder. Eftersom fond förekommer i andra sammanhang t ex prästlönefond, kyrkofond, pensionsfond infördes med stiftelselagen ett krav på att ordet stiftelse skall ingå i namnet på stiftelsen. Vem beslutar att ta emot en gåva/stiftelse? Om församlingen står som gåvomottagare/stiftelseförvaltare är det i första hand församlingen som skall ta ställning till om gåvan/stiftelsen skall tas emot eller inte. Om det gäller pengar, aktier eller liknande tillgångar finns det i allmänhet ingen anledning att tacka nej, om det inte finns förbehåll om hur gåvan får användas som bedöms omöjliga, opraktiska eller mycket kostsamma att uppfylla. 2

3 Om gåvan/stiftelsen utgörs av en fastighet måste församlingen ta ställning till om mottagandet innebär en tillgång eller en belastning för församlingen. Detta gäller särskilt om det finns förbehåll om hur fastigheten skall användas eller en föreskrift om att fastigheten inte får säljas eller att den skall underhållas på visst sätt. För att ändra användningen eller för att kunna sälja en fastighet med försäljningsförbud fordras tillstånd av Kammarkollegiet. Det kallas permutation. Permutation krävs alltid om man vill ända i villkoren i stiftelseurkunder och i förbehåll för gåvor. Kammarkollegiets permutationspraxis är restriktiv. Om en församling som ingår i en samfällighet beslutat sig för att ta emot gåvan/stiftelsen skall detta beslut också godkännas av samfälligheten. Samfälligheten bör säga nej om gåvan/stiftelsen medför kostnader för samfälligheten som inte står i rimlig proportion till nyttan av gåvan/stiftelsen. Om församlingen tackat nej behöver frågan naturligtvis inte behandlas av samfälligheten. Ofta är det församlingens respektive samfällighetens verkställande organ som skall besluta om mottagandet. I församlingen är det således kyrkorådet som prövar ärendet. I samfälligheten är det på motsvarande sätt kyrkonämnden. Hela processen underlättas naturligtvis om det fortlöpande sker ett samråd mellan församlingen och samfälligheten. När det gäller gåvor/stiftelser som medför större ekonomiska konsekvenser, t ex en fastighet, prövas frågan av de högsta beslutande organen. För samfälligheten är det samfällighetens kyrkofullmäktige. Vem äger gåvan/stiftelsen? När det gäller en gåva tillkommer äganderätten församlingen i egenskap av gåvomottagare. Om gåvan består av en fastighet är det således församlingen som skall lagfaras på fastigheten med stöd av gåvobrevet eller testamentet. Med stiftelser förhåller det sig annorlunda. Stiftelser är egna juridiska personer. En stiftelse saknar därför ägare i traditionell mening. En stiftelse äger sig själv. Man brukar ibland säga att stiftelser ägs av sitt ändamål. Om någon har bildat en stiftelse som har en fastighet som förmögenhetstillgång är det stiftelsen som skall lagfaras på fastigheten även om det är församlingen/samfälligheten som förvaltar stiftelsen. Vem förvaltar gåvan/stiftelsen? Församlingar som ingår i en samfällighet har via samfälligheten gemensam ekonomi och gemensam fastighetsförvaltning. Församlingarna har i dessa fall inte möjlighet att ta ansvar för ekonomin annat än inom ramen för de anslag som har delegerats till dem från samfälligheten. Det innebär att samfälligheten har ansvaret för förvaltningen av gåvor både i form av pengar och i form av fastigheter. Det är således kyrkonämnden som ytterst beslutar i alla frågor som rör församlingarnas egendom. Detta gäller även om det i gåvobrevet/testamentet finns en föreskrift om att egendomen skall förvaltas av församlingen. I förvaltningen skall respektive församlings önskemål naturligtvis tillgodoses så långt som möjligt. Det är ju församlingen som äger gåvan. Samfälligheten är bara förvaltare. 3

4 Om församlingen inte kan komma överens med samfälligheten i t ex en fråga om förvaltningen är det däremot alltid samfälligheten som har det avgörande beslutet. Samfälligheten har t o m rätt att sälja en fastighet som en församling mottagit som gåva och som ägs av församlingen även om församlingen motsätter sig en försäljning. Försäljningssumman tillförs den gemensamma kassan och kyrkonämnden beslutar om hur pengarna skall användas. Om det i gåvobrevet eller testamentet finns förbehåll som innebär att gåvomedlen bara får användas i en namngiven församling måste samfälligheten givetvis respektera detta. För stiftelser gäller i princip samma sak. Det innebär att en församling som åtar sig att förvalta en stiftelse måste lämna över förvaltningsansvaret till samfälligheten. Kravet på överlämnande finns inte i stiftelselagen utan följer av bestämmelserna i kyrkoordningen om att det är samfälligheten som har ansvaret för all ekonomisk förvaltning. Vem beslutar om hur gåvomedlen/stiftelseavkastningen skall användas? Även om det alltid är samfälligheten som förvaltar gåvomedel är det församlingen som skall besluta om hur gåvomedlen faktiskt skall användas. Kyrkonämnden har även ansvaret för förvaltningen av stiftelser. Till skillnad från gåvor måste stiftelser alltid ha ett ändamål. Om stiftelsen har till ändamål att lämna bidrag till verksamheten i en viss församling är det naturligt att kyrkonämnden delegerar till den församlingens kyrkoråd att besluta om på vilket sätt stiftelsens avkastning skall användas. Kyrkonämnden har dock rätt att hindra en utbetalning som ligger utanför stiftelsens ändamål. Det är en direkt följd av stiftelselagens bestämmelser om förvaltningsansvaret. Hur redovisas gåvomedel/stiftelser i samfällighetens räkenskaper? Församlingar som ingår i samfälligheter saknar egen ekonomi. Det innebär att all ekonomisk redovisning sker hos samfälligheten. Respekten mot gåvogivaren kräver dock att gåvomedlen verkligen används på det sätt som gåvogivaren har önskat. Det måste därför finnas en förteckning över vilka gåvor som tagits emot för olika församlingar och gåvornas ändamål. För att tydliggöra för gåvogivaren och församlingarna hur gåvomedlen används, bör det också framgå av årsredovisningens förvaltningsberättelse vilka gåvor som tagits emot under året och hur de har använts. Från och med räkenskapsåret 2004 skall Bokföringsnämndens allmänna råd om redovisning av gåvor i ideella föreningar och registrerade trossamfund tillämpas (BFNAR 2002:10). Det innebär att gåvor skall redovisas som en intäkt när de tas emot. Intäkten skall motsvara tillgångens anskaffningsvärde och redovisas under egen rubrik, Gåvor, i resultaträkningen. I balansräkningen tas gåvan upp som en anläggningstillgång om den är en tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i verksamheten. Övriga gåvor utgör omsättningstillgångar. Stiftelser är egna juridiska personer och ingår inte i samfällighetens ekonomi. Däremot skall samfälligheten lämna uppgift om förvaltade stiftelser i årsredovisningens förvaltningsberättelse. 4

5 Om en stiftelse har till ändamål att lämna bidrag till verksamheten i en församling skall stiftelsens avkastning redovisas på samma sätt som gåvor i samfälligheten. Praktiska konsekvenser Samfällighetens uppgift är att svara för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service. Det innebär att samfälligheten svarar för att alla församlingar som ingår i samfälligheten har de resurser som fordras för att församlingarna skall kunna fullgöra sin uppgift. Det ankommer således på samfälligheten att på ett rättvist sätt fördela de gemensamma resurserna. Till de gemensamma resurserna räknas inte bara kyrkoavgiften utan även de pengar och andra tillgångar som församlingarna får i gåvor samt även avkastning från stiftelser. För att samfälligheten skall kunna fullgöra sin uppgift måste församlingarna lämna över förvaltningen av sina gåvor och stiftelser till samfälligheten. För stiftelserna går överlämnandet till så att kyrkorådet helt enkelt beslutar att avstå från att vara förvaltare. Eftersom stiftelsen i detta läge saknar förvaltare förordnar länsstyrelsen samfälligheten som ny förvaltare under förutsättning att det finns ett beslut i kyrkonämnden att samfälligheten åtar sig förvaltningsansvaret. Förvaltningsansvaret innebär naturligtvis inte att samfälligheten fritt får förfoga över gåvomedlen eller över stiftelsernas avkastning. Samfälligheten är bunden av villkoren i gåvobrevet eller testamentet. En praktisk konsekvens av kyrkoordningens bestämmelser är dock att en församling som får mycket pengar i gåvor och stiftelseavkastning riskerar att få en mindre del av de pengar som kommer in genom kyrkoavgiften. En av samfällighetens viktigaste uppgifter är ju bl a att svara för ekonomisk utjämning. När samfällighetens fullmäktige beslutar om budgeten är det inte orimligt att hänsyn tas till de församlingar som har egna tillgångar i form av gåvor och stiftelseavkastning. Gåvor och stiftelseavkastning bör alltså inte utan vidare betraktas som grädde på moset. Samtidigt är det rimligt att det märks att gåvor och stiftelseavkastning verkligen kommer den församling till del som får sådana. Det är inte minst viktigt med tanke på människors vilja att i framtiden testamentera medel till sin församling. Utgångspunkten bör därför alltid vara att det är kyrkoavgiften som skall täcka församlingarnas kostnader, men att skälig hänsyn måste tas till förekomsten av gåvor och avkastning från stiftelser. Samfälligheterna måste hantera dessa frågor med stor försiktighet och lyhördhet för församlingarnas önskemål. Handläggare: Förbundsjurist Håkan Gunnarsson 5