Internet. Frågor och svar. Internet 1 Frågor och svar 1

Transkript

1 Internet Frågor och svar Innehållsförteckning: Internet 1 Frågor och svar 1 Internets bakgrund och utveckling. När startade allt? Var? Varför? 2 Kortfattad beskrivning av utvecklingen fram till idag 5 Hur ser det ut idag? Antal användare, datorer, spridning 5 Vem äger Internet? 5 Vad är Internet? 5 Hur är en Internet-adress uppbyggd? Vad är en URL? 6 Hur fungerar det? Nätverk, protokoll? 8 Varför är Internet så populärt? 9 Vad kan man göra med Internet? 9 Olika sätt att komma i kontakt med Internet 9 Vad menas med: 10 1 (10)

2 Internets bakgrund och utveckling. När startade allt? Var? Varför? 1957 kunde befolkningen i USA (och då särskilt människor på nyckelposter inom forskningsoch militärorganisationerna) plötsligt sikta en ny stjärna på himlen. Sovjetunionen hade sänt upp Sputnik och var därmed hastigt (och mindre lustigt för amerikanska myndigheter) i teknologisk ledning över västvärlden. President Eisenhower och det amerikanska försvarsdepartementet anslog därför i januari 1958 pengar till en myndighet, vars uppgift var att låta landets skarpaste hjärnor forska på och utveckla okonventionella idéer inom högteknologi. Myndighetens namn blev ARPA, där ARPA står för Advanced Research Projects Agency. ARPA öste ut pengar över diverse universitet, institutioner och organisationer som ansågs ha potential att föra landet framåt, och det märkliga var att dessa fick relativt fria händer att förverkliga sina vilda idéer utan att försvarsdepartementet gick in och styrde. Efter några år bildades en avdelning inom ARPA som sysslade med datorer. Under mitten av 1960-talet började ARPA fundera på hur man bättre skulle kunna utnyttja de fåtaliga och mycket dyra datorer som fanns i landet. Datorerna på den tiden hade mycket lite gemensamt med våra dagars persondatorer. För det första de var stora som hela rum, och fanns därför bara på ett mindre antal universitet och företag. För det andra behärskade varje dator i stort sett bara ett enda smalt arbetsområde, och för det tredje kunde de bara användas av en person i taget. Den forskare som behövde göra datorberäkningar fick boka några timmar vid den av landets maskiner som passade bäst, och sen sätta sig på flyget. Bristen på datortid blev den flaskhals som satte gränsen för forskningens framsteg. ARPA startade därför ett projekt för att koppla samman landets datorer i ett nätverk. Flera personer skulle nu samtidigt kunna arbeta på samma dator, och genom fjärranslutningar skulle en forskare på t.ex. UCLA i Los Angeles inte behöva lämna sitt arbetsrum för att arbeta på en dator som stod i San Francisco. För att få landets forskare att se något värde i detta projekt, insåg projektteamet på ARPA att nätverket måste vara mycket driftssäkert (tänk bara på hur mycket dagens datoranvändare stör sig på krångel med konton och nätverk). Även om en länk i nätverket slogs ut, måste datornätverket fortfarande kunna finna nya vägar för sin trafik. För att göra detta möjligt behövde de meddelanden som skickades på nätet vara smarta, d.v.s. de skulle själva kunna hitta fram till rätt adress utan att någon central enhet styrde dem. Dessutom måste varje del av nätverket kunna fungera helt självständigt, oavsett hur andra delar av nätverket av fungerade. Alltså kunde ingen dator vara centraldator, utan alla datorer i nätverket måste vara lika mycket värda. Under den här tiden jobbade många med nätverkskoppling av datorer. Under Kuba-krisen på 1960-talet hade den försvarsanställde forskare Paul Baran funderat på hur ett datornätverk skulle utformas för att ha möjlighet att överleva en massiv kärnvapenattack. Det visade sig att många av de idéer han haft liknade ARPAs teknik, och ARPA-teamet tog därför upp några av Barans förslag. Samtidigt som detta skedde arbetade forskarteam i Storbritannien på projekt som byggde på ungefär samma grundidéer. ARPAs projekt gav slutligen resultat. Hösten 1969 byggdes ett experimentnätverk på universitetet i Los Angeles, UCLA. Två datorer kopplades ihop med en tiometerskabel, och datorerna sände meddelanden till varandra. En månad senare hade man fått en förbindelse till 2 (10)

3 forskningsinstitutet i Stanford (Stanford Research Institute) och deras dator, och förbindelsen testades. Vid första försöket lyckades man bara skicka ett meddelande bestående av bokstäverna L-O-G (början på LOGIN) innan konstruktionen kraschade, men problemen avhjälptes relativt snabbt. ARPA döpte sitt nya nätverk till ARPANET, och efter mindre än ett år hade flera andra universitet också kopplat in sina datorer. Enligt ARPAs idéer hade nätverkskopplingen formen av en spindelväv snarare än en sol, så att det alltså fanns flera vägar för ett meddelande att ta sig från en dator till en annan. Om en del av nätet slogs ut kunde meddelandet ändå alltid hitta fram via en omväg. Kravet på smarta meddelanden löstes genom en teknik som kallades paketväxling. Varje meddelande som skulle skickas delades upp i smådelar, s.k. paket. Varje paket visste själv var det skulle, och kunde därigenom självständigt söka sin väg genom nätverket fram till mottagaren, där paketen sattes samman till det ursprungliga meddelandet igen. En annan fördel med denna teknik var att det inte behövdes någon konstant förbindelse mellan sändande och mottagande dator, utan kontakten behövde bara hållas under tiden det lilla paketet skickades. Ledningarna i nätverket utnyttjades på detta sätt mycket mer effektivt än vad de gör t.ex. för en telefonledning: Om ett samtal pågår är linjen upptagen hela tiden, även om man bara sitter tyst i luren och ingen säger något Nu spred sig kunskapen om nätverkstekniken, och andra liknande nätverk började byggas runt om i världen. Bland dessa fanns t.ex. ALOHANET som förband de Hawaiianska öarna med varandra (via radiolänk), och SATNET (som kommunicerade via satelliter). Så småningom väcktes idén att koppla samman alla dessa fristående nätverk i ett nätverk av nätverk. Eftersom alla de enskilda nätverken pratade olika språk internt, skapades under sjuttiotalet ett gemensamt protokoll eller kommunikationsspråk, TCP/IP (Transcript-Control Protocol/Internet Protocol), som kunde användas när de olika nätverken pratade med varandra. Under 80- och 90-talen anslöts fler och fler nätverk, och det utvecklades till det som vi idag kallar för Internet. Några av dagens nätverk i vår närhet är EUNET (Där EU inte står för EU, utan istället för Europa), som startades 1982 och SUNET (Svenska Universitetsnätet), vilket såg dagens ljus Konstruktionen för nätverket är fortfarande densamma idag, även om det har vuxit långt över de gränser som man hade satt från början. Inte heller blev tillämpningarna de som utvecklarna hade räknat med. Från början var tanken att nätet skulle användas för att forskarna skulle koppla upp sig till varandras datorer och dela datorkraft med varandra. Man hade dock inte tänkt på att det är betydligt roligare att kommunicera med människor än med maskiner. En undanskymd funktion som mest skapats för att underlätta all nätverksadministration, den elektroniska posten, visade sig vara mycket populär. ARPA-forskarna använde den flitigt sinsemellan, men inte för arbetsfrågor, utan för att diskutera sitt stora intresse: Science Fiction. Alltsedan dessa dagar har e-posten använts på samma lättsamma sätt, och med facit i hand ser vi idag att det är Internets vanligaste tillämpning. Det finns ingen tillförlitlig statistik, men åtskilliga miljoner elektroniska brev passerar varje dag alla de datorer som är anslutna till nätet. E-post till trots, det stora genombrottet för Internet kom inte förrän det försågs med ett attraktivt grafiskt yttre. Ett steg togs då World Wide Web, WWW, utvecklades på forskningscentret CERN i Genève under åren 1989 till Men det stora klivet togs (10)

4 då det amerikanska forskningscentret NCSA (National Center for Supercomputing Applications vid University of Illinois) lanserade den första webbläsaren som kunde visa bilder, Mosaic. Denna skulle ett år senare få en privatproducerad efterföljare i Netscape Navigator, och här startade Internet-hysterin som vi alla tagit del av de senaste åren... Idag är Internet världens största datornätverk, eller egentligen, världens största nätverk av nätverk, där alla fritt kan utbyta information. Ingen vet egentligen hur stort Internet är, eftersom det består av separata nätverk utan något centralt register över alla uppkopplade datorer. Det enda man vet med säkerhet är att "nätet" växer hela tiden. Det är troligen det mest öppna nätverket i världen. I januari 1999 räknade man med att det fanns drygt 43 miljoner värddatorer fast anslutna till Internet, och antalet användare beräknades till hundratals miljoner människor. Eftersom ingen central myndighet finns, är siffrorna väldigt ungefärliga, särskilt antalet användare som kan vara väsentligen högre eller något lägre. Trots att Internet har sitt ursprung i USA är det väldigt oamerikanskt. Eftersom det främst har vuxit fram ur universitetsvärlden har en av grundbultarna varit att informationen ska vara fri. Exempelvis har största delen av alla program som används varit gratis (public domain), då allt annat vore ett brott mot upphovsrätten. Nu när de stora företagen (Microsoft, Apple, Sun etc.) gjort sitt intåg på arenan kan möjligen detta vara på väg att förändras, detta återstår att se. Det börjar komma fler och fler kommersiella tjänster på Internet, men fortfarande är de flesta Internettjänsterna fria. Det har med tiden uppstått en hel rad med oskrivna regler och konventioner om vad man får och inte får göra på nätet. En viktig restriktion är de normer som gäller för olika former av kommersiell verksamhet, till exempel reklam. Ännu har det fungerat hyfsat, men allteftersom fler företag ansluter sig får man kanske räkna med direktadresserad reklam till sin elektroniska brevlåda. En avart man förr eller senare drabbas av är skräppost, även kallat spam-mail. Denna kan t.ex. bestå i oseriösa massutskick av typen Gör så här för att bli rik - erbjudanden, eller i elektroniska varianter av det gamla klassiska kedjebrevet. Det finns flera sätt att koppla upp sig på Internet. Antingen har man en fast ledning till Internet, en s.k. fast uppkoppling. Detta är alternativet för företag, myndigheter och skolor, exempelvis Värmdö Gymnasium. Priset är är åtskilliga tusenlappar per år, men en fördel är att det kostar lika mycket oavsett hur mycket nätet utnyttjas. Som privatperson använder man en uppringd förbindelse, d.v.s. man ringer med modem upp en Internet-leverantör (t.ex. Telia, Tele2 eller Botnia) som är fast ansluten till Internet, och kopplas via deras fasta ledning till Internet. I detta fall betalar man något eller några av telefonavgifter, abonnemangsavgifter eller trafikavgifter till leverantören. Här finns en mängd olika kostnadsalternativ, beroende på utbudet av tjänster och andra faktorer. Något av det senaste vad gäller uppkoppling för privatpersoner är att det i storstäderna pågår försök Internet via nätet för kabel-tv eller över elnätet (!). 4 (10)

5 Kortfattad beskrivning av utvecklingen fram till idag 1969 Första försöket med nätverket på UCLA institutioner anslutna (totalt 23 värddatorer) värddatorer anslutna värddatorer anslutna 1994 Netscape skapas 1995 Internethysterin bryter ut miljoner värddatorer anslutna Hur ser det ut idag? Antal användare, datorer, spridning Internet finns i princip över hela världen med en koncentration till I-världen Uppskattningsvis hundratals miljoner användare (kanske fler, kanske färre) Vem äger Internet? Ingen äger Internet, men många äger var sin del av Internet Ingen central myndighet finns Ingen tar ansvar för att det fungerar När tillräckligt många gör på ett visst sätt blir det standard Programutvecklare gör nya effektivare verktyg för att utnyttja nätet Vad är Internet? Internet betyder nätverk av nätverk Sammansättningen av alla de datornätverk runt om i världen som är sammankopplade till ett världsomspännande jättenät (med TCP/IP som protokoll) Alla de datorer som kan kommunicera via domänadresser 5 (10)

6 Hur är en Internet-adress uppbyggd? Vad är en URL? En Internetadress kallas ibland för en URL (Uniform Resource Locator), och är uppbyggd enligt standarden <protokoll>://<datornamn>.<domän>.<toppdomän>/<sökväg i datorn> Protokoll Den första delen, i exemplet, anger det protokoll som skall användas för att utnyttja den angivna resursen. Vanligast är som anger att den angivna resursen är ett WWW-dokument med hypertextlänkar. ftp:// anger att vi skall titta i ett filarkiv. gopher:// anger att vi skall söka information i en gopherserver (äldre standard som inte används så ofta längre). Domännamn Nästa del, mellan de två första / och nästa /, anger domän-namn för den dator där informationen finns. Läs mer om domännamns uppbyggnad nedan under rubriken Vad är en domän? Sökväg Nästa del, från första / till sista / anger sökvägen i katalogerna för det dokument man söker. Här ligger dokumentet i katalogen mirror, som i sin tur ligger i katalogen comprond. Resurs Den datorfil, eller resurs, man vill åt. I detta fall är det en fil med namnet index.html. 6 (10)

7 Vad är en domän? Domänadresser är uppbyggda enligt standarden t.ex. datornamn.domän.toppdomän Systemet med domänadresser är ett sätt att dela in Internet i grupper eller domäner. En domänadress läses i princip från höger till vänster. Den delen som är längst till höger visar toppdomänen, d.v.s. i vilken typ av organisation eller i vilket land som datorn finns. I vårt fall är toppdomänen.se, vilket anger att vi ska till en dator som ligger i Sverige. Vanliga toppdomäner i USA är com för handel, edu för utbildning, gov för statliga institutioner, mil för militära institutioner, net för nätverk osv. En del av dessa, t.ex. com och net används dock nuförtiden runtom i hela världen. Utanför USA används bara två bokstäver för att identifiera toppdomänen: t.ex. au för Australien, se för Sverige, uk för Storbritannien och fr för Frankrike. Ett steg till vänster finns namnet för domän, som talar om vilken organisation eller vilket företag som äger datorn där webbsidan finns. Här är det Värmdö kommun som avses, vilket vi ser på namnet varmdo. Samma företag kan ha flera datorer anslutna till Internet. Varje dator måste därför ha ett eget unikt datornamn (benämns ofta nodnamn eller bara nod), så att olika datorer inom domänen kan skiljas åt. Datorn i vårt exempel rymmer Värmdö kommuns webbsidor, och har därför kallats www. Om Värmdö kommun hade ännu en Internet-ansluten dator med webbsidor, kunde man kallat den t.ex. dator2. Webbadressen till den skulle då bli dator2.varmdo.se Om en domän täcker många olika verksamheter, kan det vara praktiskt att skilja de olika verksamheterna åt genom att införa värddatornamn med två led. T.ex. skulle inom Värmdö kommuns domän varmdo.se en dator på kunna kallas medan en dator på Komvux kallas 7 (10)

8 E-postadresser är uppbyggda enligt standarden t.ex. Användar namn Domännamn för den dator där brevlådan finns Till vänster står personens användarnamn, och till höger står domännamnet för den dator där personen har sin uttalas på engelska at, alltså på i svenskan. Detta ger alltså utläst i exemplet e-postadressen anvandaren rutger.jonaker med brevlåda på datorn elev.gy.varmdo.se. Domännamnet talar alltså om till vilken dator brevet ska skickas. Den mottagande datorn letar sedan fram användarnamnet och delar ut brevet till rätt e-postlåda. Hur fungerar det? Nätverk, protokoll? Hur kan då meddelandena komma till rätt dator? Först och främst måste det ju komma till rätt nätverk av alla de nätverk som är ihopkopplade till Internet, sedan måste det hitta fram till rätt dator. Adressering löses genom att varje Internet-ansluten dator har ett s.k. IP-nummer. IPnumren fungerar på Internet ungefär som telefonnummer gör för oss när vi ringer. Första hälften av IP-numret består av ett nätverksnummer (kan ungefär jämföras med lands- och riktnummer) och resten är ett datornummer inom nätverket (motsvarande våra telefonnummer). Ett IP-nummer ser ut något i den här stilen: IP-numret kan vara fast (för datorer med fast uppkoppling till Internet) eller tillfälligt (för datorer med uppringd anslutning). För att datorer av olika typ ska kunna kommunicera med varandra har man utarbetat kommunikationsspråk som olika sorters datorer ska kunna förstå, s.k. protokoll. På Internet används ett protokoll som kallas TCP/IP (Transmission Control Protocol/Internet Protocol). TCP sköter om uppdelningen och sammanfogning av det som skickas i paket, medan IP har ansvaret för att meddelandet kommer fram till rätt plats. Dataöverföringen på Internet sker via fasta fiberoptikledningar, satellitlänkar eller vanliga telefonledningar. Trafiken fungerar ungefär som biltrafiken i ett land: Om en kommunikationslinje är upptagen söker sig paketen automatiskt en annan väg. Läs mer om funktionen för Internet i boken på s (10)

9 Varför är Internet så populärt? Det är världens största informationskälla som växer hela tiden Det finns stora möjligheter till reklam och marknadsföring Det finns möjlighet till försäljning av informationstjänster Man kan utöva försäljning av varor där beställning sker via nätet, s.k. näthandel Det är ett lätt sätt att utöva och få kundsupport Vad kan man göra med Internet? Man kan söka efter information från olika delar av världen. Man kan skicka e-post. Man kan skapa sin egen hemsida som andra på nätet kan ta del av. Man kan prata med andra människor på nätet, via chat eller liknande. Man kan handla varor, t.ex. mat, böcker och vissa livsmedelsvaror. Man kan delta i diskussionsgrupper på Usenet. Man kan hämta hem program, bilder, ljud, video m.m. Man kan fjärrinlogga sig på en annan dator (Telnet). Olika sätt att komma i kontakt med Internet Fast uppkoppling? Vid fast uppkoppling har man en fast kabel som är direkt kopplad till en Internetdator. Det är sådan slags uppkoppling vi har här i skolan. Uppringda anslutningar? ISDN ISDN är en internationell standard för överföring av digital information, som introducerades i början av 1970-talet. I princip en digital telefonlinje med högre överföringshastighet än en vanlig. Något dyrare än vanligt telefonabonnemang. Modem Uppringt modem. För att komma ut på Internet så måste man först ringa upp sin Internetleverantör (t.ex. Telia, Tele2, Algonet etc.) via telefonnätet för att via deras fasta ledning bli uppkopplad till Internet. ADSL modem permanent uppkoppling 0,25-24Mb/s Hastigheter Fast (speciell kabel till en Internet operatör) 128 kbps eller mer ISDN (digital telefonledning från Telia) 64 kbps Modem (vanlig telefonledning) 56 eller 28,8 kbps Värmdö Gymnasium har en fast uppkoppling på 4Mb/s, vilket bör räcka till 200 samtidiga användare. Kontakter ska finnas i varje klassrum. 9 (10)

10 Vad menas med: Browser Byte Domän e-post FAQ Freeware FTP HTML HTTP hypertext IP IRC Java MB Modem News Svenska: Webbläsare. Ett program för att att bläddra bland de webbsidor som finns på nätet. Visar information på ett bekvämt sätt, för WWW finns bl a Netscape, Microsoft Explorer, Opera och Mosaic. Den plats som ett tecken tar upp i datorns minne. Se texten ovan. Elektronisk post Frequently Asked Questions. Dokument som innehåller de vanligaste frågorna och svaren kring ett ämne. Programvara som är fri att använda och kopiera. Filöverförningsprotokoll. Hyper Text Markup Language. Det språk som definierar stil och utformning av ett hypertextdokument (webbsida). Hyper Text Transfer Protocol. Den överföringsstandard som används för hypertextdokument (d.v.s. webbsidor). Klickbar text, länkar. De delar av texten som går att klicka på. Innehåller en referens till andra data, nya dokument, bilder eller annan text. Genom att klicka på en hypertext så visar datorn upp det kopplade dokumentet. Internet Protocol, ett av de protokoll (kommunikationsspråk) som Internet bygger på. Sköter adressering av meddelanden. Internet Relay Chat. Ett sätt att föra realtidskonversationer med grupper av personer på Internet (chatta). Ett objektorienterat programmeringsspråk och WWW-utvidgning som utvecklats av SUN Microsystems. Speciellt eftersom samma programkod fungerar på olika datortyper. Megabyte, en miljon bytes. Den enhet som översätter fram och tillbaka mellan digitala signaler som datorn använder, och analoga signaler som skickas på telefonledningarna. Usenet, Usenets nyhetsgrupper kallas till vardags Internet News eller bara News och är öppna diskussionsgrupper och konferenser på nätet. Real Player Ett plugin-program till Netscape som möjliggör överföring av s.k. streaming media (Real Audio/Real Video), d.v.s. ljud eller video i realtid. Detta innebär att ljud- eller videofilen spelas upp samtidigt som nedladdningen sker, istället för att laddas ner helt innan den spelas upp. Server Dator i ett nätverk som tillhandahåller tjänster till anslutna användare. Shareware Programvara som får användas fritt en viss utvärderingstid, men sedan måste betalas om man vill fortsätta använda den. TCP Transcript-Control Protocol, ett av de protokoll (kommunikationsspråk) som Internet bygger på. Sköter uppdelning/ihopsättning av filer i paket. URL Uniform Resource Locator. En nätverksadress för filer och datorer på Internet. Usenet Usenet är inte ett datanät. Usenet är ett forum för utbyte av meddelanden via datanät. Se News ovan. www World Wide Web, är ett världomspännande system av hypertextdokument. En gemensam beteckning för alla de datorer som kan nås med www-programvara som t.ex. Netscape. 10 (10)