Västra Torsås SOCKENBLAD Nr Bild av Witold Kowol

Transkript

1 Västra Torsås SOCKENBLAD Nr Bild av Witold Kowol Bild av Ingvar Andersson I detta nummer de lokala föreningarnas program för våren/ sommaren Fortsättning på följetången. Nu försäljning av boken om Västra Torsås som talbok.

2 02 Sockenblad

3 Sockenrådets styrelse har ordet. Ni sitter nu här med årets första nummer av Sockenbladet. Det har ändrat utseende och är heller inte lika fylligt som vi har vant oss vid. I och med förra numret slutade Agneta som redaktör och nu har en ny redaktion tagit tag i det hela. Deras uppgift är stor, då de inte har samma kunskap och erfarenhet som Agneta av ihur man gör en tidsksrift. Vi behöver några fler personer som är beredda att hjälpa till om vårt Sockenblad skall leva vidare samt fler som vill skriva om vad som händer i vår bygd. Du som är intresserad av att hjälpa till är välkommen att kontakta någon i redaktionen eller styrelsen. Du behöver inte ställa upp med så mycket eller i varje nummer, men flera små bäckar kan ganska fort bli en stor å. Detta nummer har inget speciellt tema, men redaktionen vill gärna att vi i fortsättningen har ett tema för varje nummer. Det blir förhoppningsvis lättare då att få in tillräckligt med material från både sockenbor och utsocknes skribenter. Den 15:e april kl har vi sockenstämma i Hynnenäs bygdegård. Valberedningen jobbar frenetiskt för att hitta personer som är villiga att ställa upp i styrelsen. Det blir allt svårare att få människor att arbeta ideellt för allas bästa, oavsett vilken förening det gäller. I februari var jag, Mats, och tittade på Falkenbergsrevyn. I en sketch hade man bildat en gemensam styrelse på tre personer för socknens alla 15 föreningar Ska vi hamna i en liknande situation här också? Ibland frågar vi oss om det är någon idé att driva sockenrådet vidare om inte fler är villiga att delta i styrelsearbete, redaktionskommitté och möten. Och situationen är snarlik i flertalet föreningar. Kom till stämman den 15:e och tala om vad du tycker eller hör av dig till styrelsen eller redaktionen om du vill hjälpa till! Ge oss synpunkter på vårt arbete eller kom med frågor som vi ska bevaka. Vi ser förstås gärna att du också hjälper till i arbetet. /Örjan Riis och Mats Runesson. INNEHÅLL NR Information om SPF dansprogram Följetången fortsätter Västra Torsås SPF program Cafè i Hulevik. Skrivet av Johnny Söderlund. 11 Årsberättelse Hynnenäs Bygdeförening. 12 Svar från tipsrundan Minnesbilder från hem och skola under talet. Med fortsättning i nästa nummer. 15 Boken om Västtra Torsås som talbok. 16 In memoriam. 17 Information från Västra Torsås Fiber. 17 Berättelse av Tomas Olofsson 18 Lönashult GoIF har hållit årsmöte. 19 Stämma i Hynnenäs. 21 Ramnagårds dansbana. 34 Bild av Andreas Widèn Bild på föregående sida, motiv träd taget av Agneta Jansson. 02 Sockenblad Sockenblad

4 Västra Torsås SOCKENBLAD Ansvarig utgivare Laila Eileby. Redaktionen: Föreningsinformation och annonsering: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Laila Eileby, laila_69@live.se Korrektur: Ingrid Riis Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Medarbetre i detta nummer: Johnny Söderlund, Tommy Eriksson; Bosse Petersson (I kålmården) Urban Spjuth, Tomas Olofsson, Mats Runesson, Matilda Riis, Ny redaktör Bättre sent än aldrig. Ett sant ordspråk i många sammanhang. Äntligen har vi ordnat till årets första nummer av sockenbladet. Jag som sitter och skriver ner dessa raderna heter Laila och är inflyttad sedan Arbetar i Ljungby på Strålfors. Sambo med Torsten Riis i Örjanstorp. Detta kan man verkligen kalla en snabbpresentation. Hoppas med detta att ni kommer tycka om och njuta av detta nummer som ni har framför er. Önskar er en trevlig och skön vår så hörs vi av framöver. Laila Eileby. Bild av Thomas Boronowski 04 Sockenblad Sockenblad

5 i Sockenblad

6 06 Sockenblad

7 Den händelserika tiden efter Västra Torsås. Här fortsätter berättelsen om en smålänning på rymmen. Det handlar nu om hur det blev och hur livet kom att gestalta sig, efter att jag lämnat min småländska hembygd. /Bo i Ringshult Mitt udda yrkesliv Det var en något vilsen here som söndagen 26:e maj 1963 steg av tåget vid Stockholms Central, för att dagen därpå tillträda den tillfälliga tjänsten (c:a 1 300:-/mån.) vid Kungl. Sjöfartsstyrelsen, som senare i samband med omorganisation, bytte namn till Sjöfartsverket. Sommarjobbet som läraren i Diö puffat för, skulle visa sig bli en anställning som varade fram till pensioneringen. Under 14 mätsäsonger tjänstgjorde jag som ansvarig för drift och service, av den teletekniska och hydroakustiska utrustningen på sjömätningsfartygen Gustaf af Klint och därefter Johan Månsson. Till mitt förfogande hade jag en eller två värnpliktiga och ibland även en civilanställd tekniker. Jag deltog även i det operativa mätningsarbetet, där vårt arbetsfält var samtliga svenska farvatten, men även Nordsjön och då i samarbete med Danmark, Tyskland, Holland och England. Vid dessa expeditioner, gavs ibland tillfälle att anlöpa utländska veckoslutshamnar och det var ju alltid lite extra intressant som upplevelse. Vinterperioden jobbade vi sjötekniker med underhåll och förbättring av mätutrustningarna. Första åren hade vi verkstad högst upp under taket, i den byggnad på Skeppsholmen som inrymde Sjökartebyrån. Den gamla knarriga hissen i huset rörde sig, enligt ett uttryck som en gång myntats av en jäktad person, obetydligt snabbare än landhöjningen. Efter Skeppsholmen flyttade vi till Rosenvik, mitt emot Skansens huvudingång på Djurgården. En fantastiskt charmig plats, där Sjöfartsverket fortfarande har kvar viss verksamhet. Bostadssituationen i Stockholm var väldigt besvärlig redan på den tiden. Oftast blev det inneboendealternativet som gällde de första åren. Den förmedling jag brukade anlita hette All-Stockholm och drevs av en fantastisk liten gumma, med en höstackliknande peruk. Den åkte ibland på sniskan, när hon samtidigt hanterade sina tre eller fyra telefoner, under tiden som hon även pratade med sina besökare. En kortare tid bodde jag på det flytande vandrarhemmet af Chapman, vilket innebar att jag hade ungefär 100 m till jobbet. En andrahandslägenhet på Grevgatan nära Karlaplan var mitt längsta boende, men även adresser som Dalagatan (granne med Matteus kyrka), Tulegatan i Vasastan och Ekhagen intill Naturhistoriska riksmuseet, kom att gälla under Stockholmstiden. Sista åren innan det var dags att lämna huvudstaden, hade jag en liten lägenhet på Öregrundsgatan mellan Gärdet och Värtahamnen. Den lägenheten köpte jag svart och förmedlare var en skum figur som hette Prins. Han hade sitt kontor nära Hornstull på Södermalm. Hösten 1965 började jag på Stockholm Stads Tekniska Aftonskola (SSTA), med siktet inställt på en ingenjörsexamen. Efterföljande sommar fick jag erbjudandet att vara Sjöfartsstyrelsens kontrollant, under slutskedet av det nya fartyget Johan Månssons färdigställande, för att därefter fortsätta som ledare för fartygets teletjänst. Frestelsen blev då för stor och jag hoppade återigen av en påbörjad utbildning. Det var inte utan en viss vånda jag övergav tanken på fortsatta kvällsstudier, till förmån för sjötjänstgöringen, men att välja var dessvärre nödvändigt, eftersom de båda inte var tidsmässigt förenliga. Visst hade det helt klart känts tillfredsställande, att kunna stoltsera med en formellt dokumenterad utbildning, men jag kan ändå inte direkt påstå att jag ångrat avhoppet, med tanke på hur framtiden kom att te sig. 06 Sockenblad Sockenblad

8 Johan Månsson, som var den tidens modernaste sjömätningsfartyg, byggdes på Gävle Varv och levererades Upp till tio djupmätningsutrustade småbåtar kunde medtas och hanteras ombord. Båtarna rangerades med hjälp av en traversvagn på räls och för sjösättning, respektive ombordtagning, fanns en utfällbar slip i aktern. Det 56 m långa fartyget, med c:a 70 mans besättning, hade utrymmen och resurser för service, av såväl båtar och båtmotorer som mätutrustningar. Under min tid i Flottan var jag med om en grundstötning med jagaren Småland och på Johan Månsson fick jag återigen uppleva denna dramatik. Nästan hemma efter avslutad mätsäsong, gick vi på Stora Höggarnsbank utanför Lidingölandet och fick dras loss med hjälp av bogserbåt. Lite pinsamt för ett sjömätningsfartyg, kan tyckas. Sjömätningsfartygen, som ägdes och drevs av den civila sjöfartsmyndigheten, var vid den här tiden örlogsflaggade och således militärt bemannade. Att som civil jobba tillsammans med nästan enbart militärer, var en ny men framförallt positiv erfarenhet. De marinofficerare som söker sig till sjömätningstjänst, tillhör naturligtvis inte heller kårens mest bålda krigsherrar. Från 1977 övergick jag till att jobba heltid i landorganisationen. Här handlade det bland annat om teknisk support, i samband med introduktion av ny utrustning, eller drifttagning av mätsystem. Detta föranledde naturligtvis en hel del besök på fartygen, såväl i hamn som till sjöss. Ibland var det helikopter som gällde vid dessa utryckningar och det var ju alltid lite extra spännande. Innan GPS-systemet kunde erbjuda tillräcklig positionsnoggrannhet, var det ganska vanligt att använda helikopter i sjömätningssammanhang. Det handlade mycket om inmätning av geografiska fixpunkter och etablering av sändarstationer till de egna, lokala radionavigeringssystemen. Även vid servicebesök till dessa stationer, som ofta var placerade på öar, kunde det av tidsmässiga och därmed även ekonomiska skäl, vara lämpligt att anlita helikopter. Ickeproducerande mätfartyg med stor besättning, sågs inte som någon god affärsidé. Materielansvar innebar dessutom många affärsresor, såväl inom landet som utrikes. Som längst bort var jag, strax innan jul 1978, tillsammans med min dåvarande chef, på en resa till USA. Vi flög runt och besökte ett antal företag inom hydrografibranschen. Platserna vi landade på, var Kennedy Airport i New York, Salt Lake City i Utah och Phoenix i Arizona. På ledig tid hann vi bland annat med att besöka Empire State Building, Frihetsgudinnans diadem (armen med facklan var avstängd), mormonernas pampiga tempel i Salt Lake City, västernfilmstaden Old Tucson nära mexikanska gränsen och inte att förglömma, den helt fantastiska Grand Canyon. Tyvärr blev det inget Las Vegas. Med 7-årig folkskola och en 72-veckors kurs som enda grundutbildning, påspädd med diverse kurser, såväl på eget initiativ som anordnade av arbetsgivaren, har jag genom åren innehaft en rad olika befattningar, med sina påhäftade tjänstebenämningar. Jag anställdes som radiomontör och därefter blev det förste montör, biträdande ingenjör, ingenjör, förste byråingenjör och byrådirektör. Den senaste befattningen var en följd av att jag uppmanats söka min chefs tjänst, efter att han blivit tilldelad andra arbetsuppgifter, i samband med en omorganisation. Orsaken var en schism mellan honom och en högre chef i verksledningen. Tjänsten innebar ansvar för anskaffning, Fortsättniunderhåll och utveckling av teknisk utrustning för sjömätningsverksamheten. Fortsättning på nästa sida Sockenblad Sockenblad

9 I vissa befattningar ingick även personalansvar, vilket ibland kunde kännas som en störande arbetsbelastning, för en som brann för att jobba med tekniken. En väldigt kul och intressant del i jobbet, var däremot att informera och undervisa, i första hand de militärer från Flottan som skulle tjänstgöra på mätfartygen. På skolbänken fanns, dock inte samtidigt, alla kategorier från värnpliktig till kommendörkapten. Det scenario som beskrivits här, skulle inte vara möjligt i dagens samhälle, eftersom det numera krävs gedigen utbildning och formell kompetens i alla lägen. Den tiden, med de möjligheter som kunde öppna sig även för en lågutbildad, är givetvis inget vi önskar tillbaka, fast för min egen del kan jag bara citera Evert Taubes eldare men medge ändå, att det samtidigt gav mig en chans. Jag hade ingen egentlig bakgrund inom den traditionella radio/teletekniken, utöver den något bristfälliga utbildningen. Elektronikens övergång till en alltmer digital teknik, kom därför att innebära en möjlighet för mig, att hävda mig gentemot äldre kollegors genuina erfarenhet. På liknande sätt har jag själv fått uppleva, hur yngre arbetskamrater haft lättare att anamma mjukvarulösningar i tekniska applikationer. Dock kan jag glädjas åt, att ganska många av mina konstruktioner, oftast baserade på digitala integrerade kretsar, under åren har tillämpats i den svenska sjökarteverksamheten. En av dessa ledde till att jag tilldelades en belöning på kr, av statens centrala förslagsnämnd och därmed även automatisk nominering till den statliga förslagsverksamhetens rikstävling. Där hamnade jag på tredje plats och fick ta emot pris av dåvarande civilminister Bo Holmberg, vid en ceremoni på en av Essingeöarna i Stockholm. Förutom pengar blev det en glasljusstake, signerad Bertil Wallien. Då hade jag inte en susning om vem han var. När det efter 15 år i Stockholm var dags att flytta till Norrköping, dit Sjöfartsverket blivit utlokaliserat, var jag en av många som ogillade att lämna huvudstaden, men idag vet jag bättre. Den mysiga lilla stuga vid Bråvikens norra strand, som varit min bostad sen 1982, hade det helt klart varit omöjligt att för en rimlig kostnad, hitta motsvarigheten till i Stockholmsregionen. Epilog Mycket spelar in när det gäller vägval i livet. För min del handlar det framför allt om att det är lyckosamma tillfälligheter, men även brinnande intresse och idogt arbete som danat mitt, kanske lite udda och i vissa avseenden något osannolika, yrkesliv. Med facit i hand framstår det klart, att skogvaktare Winberg hade rätt i sin uppfattning. Lika klart är det, att det var Lennarts tips och lärare Ströms klarsynthet som blev avgörande vägskäl, för att leda till denna intressanta, spännande och upplevelserika period i livet. Under alla år, efter att jag lämnat min hembygd, har jag självklart och efter bästa förmåga, försökt vara en god och stolt ambassadör för mitt älskade Småland. Inte heller har jag någonsin, känt behov av att göra avkall på mitt ursprungliga tungomål. När jag nu, i mer än 30 år varit bosatt i Kolmården, får det väl anses naturligt att jag känner mig hemma här. Innerst inne är jag dock samma Hållvikahere, som tidigt 60-tal satte sig på tåget i Alvesta och de sanna rötterna, sitter för alltid ordentligt fastankrade i Västra Torsås och då framförallt, té Arvidas i Ringshult. Som avslutning vill jag beröra något, som för mig har varit än mer livsavgörande. Vid en stor segelfartygstävling i Göteborg i aug. 1968, träffade jag en underbar kvinna som sedermera blev min hustru. Nu är hon tyvärr borta, men hennes båda barn som jag haft förmånen att vara bonuspappa åt sedan de var små, ger mig den familj med barn och barnbarn, som är så viktig för att orka leva vidare i en tung situation. 08 Sockenblad Sockenblad

10 Aktiviteter från SPF Bingo i Torne varannan Måndag Kl: 14:00 Medtag egen kaffekorg. Boule Tisdagar KL: 9:30 och Torsdagar KL: 15:00 vår och sommar. Medtag egen kaffekorg. Boule i Växjö Torsdagar KL: 9:30. Höst och vinter. Gymnastik i Torsgården varannan Tisdag KL: 14:30 Mattcurling i föreningslokalen i Grimslöv varannan Onsdag KL: höst och vinter. Inneskor och egen kaffekorg. Vandringsgrupp Kontakta Urban Spjuth för information. Studiecirklar i olika ämnen anordnas i mån av intresse. Mera information kan du få, Ring Tele: Asta Munter Fransson. 10 Sockenblad Sockenblad

11 Vill ni annonsera i Sockenbladet. Annonsera 2015 Helsida (1/1) 1225 Kr/nr 180x250mm Utfallande 210x297 mm (3mm utfall) Halvsida ( 1/2 ) 625 Kr/nr Liggande 180x125mm Liggande med utfall 210x148,5 mm (3mm utfall) Stående 90x250 mm Stående med utfall 105x297 mm (3mm utfall) Tredjedelssida (1/3) 425 Kr 7nr Liggande 180x80 mm Kvartssida (1/4) 325 Kr/nr Stående 90x125 mm Liggande 180x62 mm Sjättedelssida (1/6) 175 Kr/nr Liggande 90x80 mm Då behöver vi. Underlag : Tryckoptimerad PDF Vill du ha vår hjälp behöver vi: Textunderlag (Ev. Typsnitt) Ev. Logotype i EPS format Ev. Bilder Övrigt: Glöm inte ange storlek på annonsen. Vill du annonsera? Skicka ditt material till redaktionen@vastratorsas.se Bild av Agneta Jansson 10 Sockenblad Sockenblad Bild av Agneta Jansson 11

12 Café i Hulevik Året var Det var det året i maj månad som Erik Söderlund gick bort endast 45 år gammal. Erik var en välkänd person i regionen genom sin taxirörelse och handel med frukt, grönsaker och fisk. - Men kära nån, är Söderlund död?! Han som bara härom sistens var här och drack kaffe, frisk och stark tycktes det mig, och gladlynt som vanligt. Vem har sagt det? - Jag var i affären hos Riisas på Brobacken då jag fick höra att. - Ack, ack hur ska detta gå? Var ska vi nu få fisken ifrån, och hur ska det nu gå för stackars Margit och barnen? Ja hur skulle det gå för Margit och barnen? Lars-Erik 11 år, Siv 9 år och Christina 6 år. Äldsta barnet Karin var redan utflugen och hade sitt hem i Steglehylte tillsammans med sin äkta hälft Bertil Johansson. Erik var ju den som stått för inkomsterna till familjen. Nu var Margit ensam med tre små barn och utan inkomst bortsett från barnpensionen på 225 kronor i månaden. Erik och Margit hade ju startat ett café med matservering så nu fick Margit och barnen själva försöka driva rörelsen. Hulevik blomstrade. Två affärer, bageri, järnväg, telefonstation, post, träullsfabrik och skomakeri. Hugo Pettersson satt på nätterna och vakade på räv och visst small det ibland. Robert och Selma kom på sina cyklar från Vanstingshultet med lie och räfsa för att slå ängarna i Hulevik. Ångbåten kom stånkande över fjorden med sitt virke på släp i riktning mot fabriken med Gunnar Bern som kapten. Hulevik var på många sätt en idyll men det fanns även misär. Söderlunds Café var i princip alltid öppet och gästerna kom för att dricka kaffe och äta nybakade bullar och kringlor. Genom närheten till fabriken kom gubbarna för att äta middag klockan Det var bland andra Viktor Olsson, Per i fabriken, Spångbergarna, Viktor Håkansson, Ture Svensson vid SJ och Edvin Bern på cykel. Disponent Högfeldt kom klockan för då fanns det gott om plats. De tidigare matgästerna hade då återvänt till sitt arbete. Högfeldt åt i lugn och ro och slapp (o)trevliga diskussioner. Nattskiftet började klockan så det var lämpligt med kafferast frampå kvällskvisten, och fikat intog man ju naturligtvis på caféet. Turister och andra tillfälliga besökare som av någon anledning förirrat sig till Hulevik blev också gäster. Ja, självaste Fröken Florence på Huseby tog ofta sin kafferast på caféet när hon var ute för att inspektera sina domäner. 12 Sockenblad En slitsam period uppstod för Margit och barnen när Sydkraft började med att dra ledningar i trakten. Det var ett stort arbetslag och flertalet av dem valde att äta på caféet. Dagen på caféet började i ottan klockan eftersom arbetarna skulle ha frukost innan jobbstarten. De skulle även ha med sig matpaket och kaffe för dagen. Det var ett krävande arbete och det gällde även för Siv och Lars-Erik som skulle bre smörgåsar, koka kaffe och paketera lunchen till man. Detta måste vara klart innan Siv, Lars-Erik och så småningom även Christina gick till skolan. Man hade förstås påbörjat arbetet redan kvällen innan och med Rut Johanssons hjälp klarades uppgiften. Rut hjälpte även Margit på dagarna när barnen var i skolan. Sydkraftarna kom tillbaka på eftermiddagen efter arbetets slut för att äta middag i den ombonade miljön. Med sina tilltagande ryggbesvär, vilket Margit på nätterna sökte lindring för genom att sitta med ryggen mot spisavärmen, drevs caféet vidare med Ruts och barnens hjälp. Ja, detta är berättelsen om caféet i Hulevik och om familjen Söderlund som drev detsamma och något om folket som levde i bygden. Lars-Erik flyttade till Göteborg och snart gick han till sjöss. Siv fick arbete på telefonstationen tillsammans med Siri och Irma Elm. Christina började arbeta på syfabriken som hade sin filial på Villa Eka. Jag hade turen och lyckan att vid den tiden få komma till Hulevik. Tyvärr så hade caféet strax innan upphört men människorna och bygden fanns där. Jag fick möjlighet att träffa och lära känna dessa jordnära och strävsamma personer. Idag återfinns flertalet av dem i Lönashult och det är med vemod jag läser deras inristade namn på gravstenarna. Johnny Söderlund Hulevik Sockenblad

13 Årsberättelse 2014 Hynnenäs Byggnadsförening. Årsmötet hölls 24 februari i Bygdegården. Styrelsen har haft 8 protokollförda sammanträden under året. Vår- och höststädning har skett både vid Bygdegården och på Björkbacken. Vi uppmärksammade Björkbackens 90-årsjubiléum då vi två gånger i somras hade våffelcafé på utedansbanan torsdagen den 3 juli och söndagen den 6 juli. På parkeringen hade några samtidigt dessutom baklucke-loppis. Bygdegården blev under året anslutet till fiber. Nytt avlopp grävdes och togs i anspråk under hösten. Vi hade inbrott i Bygdegården under helgen september. Ny diskmaskin är inköpt liksom nya kaffebryggare. Tack vare bidrag från Leader Linné kunde vi byta ut gamla otäta fönster i Bygdegården. Arne och Per Elis Svensson satte in nya energitäta fönster på nedervåningen. Totalt blev det 7 stora fönster och 2 mindre på toaletterna, samt en ny dörr på långsidan mot stora vägen. Innan detta genomfördes fick vi den 5 maj en gratis energiinspektion av Bygdegården. Regionteatern Blekinge Kronoberg i samarbete med Alvesta Teaterförening spelade upp Sju sorters berättelser till kaffet i Bygdegården den 3 december. 35 betalande. I pausen bjöds det på kaffe och nybakade lussekatter och skurna pepparkakor. Av inträdet 175 kr fick vår förening 30 kr till kaffet. Bygdegården har varit uthyrd 38 gånger under året. Björkbacken har varit uthyrd 15 gånger från 18 maj till 14 september. Västra Torsås SPF firade 10 år i Björkbacken den 29 maj. Vi har hyrt ut bord och stolar vid 6 tillfällen. Bland annat till påskmässan på Huseby Bruk. 12 Sockenblad Sockenblad

14 När det var valdag arrangerade Sockenrådet en biltipsrunda som hade mål i Hembygdsgården Hjortatorp. Biltipsrunda I år gick rundan över Stockhylltan och vinnaren var Ninni Arvidsson med 10 rätt och Ingrid Riis på en andra plats med 10 rätt utslagsfrågan var det avgörande Där Ninni skrev 1227cm och Ingrid några centermeter kortare Rättsvar är 1261cm Fråga 1 Hur många annonser fanns det i Sockenbladet nr. 3, 2014? 1 57 X Fråga 2 Björkbackens dansbana i Hynnenäs firar i år jubileum. Hur mycket fyller den? 1 85 X Fråga 3 Vilken blev årets Västra Torsåsbo år 2013? 1 Ture Petersson X Agnetha Wendel 2 Tommy Eriksson Fråga 4 Sockenrådet firar I år 25 år. Hur många har suttit på ordförandeposten under dessa år? 1 7 X Fråga 5 Vilket år öppnade Torne camping för sin första säsong? X Sockenblad Sockenblad

15 Fråga 6 Hur högt är utsiktstornet i Bokhultet? 1 14 meter X 16 meter 2 12 meter Fråga 7 På vilka badplatser har VTIF simsektion bedrivit simskola i år? 1 Hulevik och Övden Hulevik och Torne X 2 Torne och Ulvö Fråga 8 Västra Torsås SPF förening arrangera under vår och sommar boule i Torne, vilka dagar träffas man? 1 Tisdag och Fredag Tisdag och Torsdag X 2 Måndag och Torsdag Fråga 9 Västra Torsås kyrka genomgår för stunden en omfattande renovering. Vad är det man gör? 1 Byter tak X Renovera fönster 2 Putsar och målar om fasaden. Fråga 10 En sockenbo, Andreas Tagesson deltog i tv4:s Körslaget år Vilket team deltog han i? 1 Team Moraeus Team Strömstedt X 2 Team Rongedal Fråga 11 Vad heter vår nuvarande komminister I församlingen? 1 Anne Gräns X Tord Mårtensson 2 Oscar Lilja Fråga 12 Lördagen den 23 augusti arrangerades Landsbygdens dag i Västra Torsås. På vilken gård? 1 Johansson i Gunnarås X Sunesson i Brogård 2 Haraldsson i Bosgård Utslagsfråga Hur långa blir vi tillsammanlagt i sockenrådets styrelse(mats R. Urban S. Örjan R. Rolf E. Pia N. Lars F. Emma S.)? 14 Sockenblad Sockenblad

16 Minnesbilder från Hem och skola under och 1890-talen Upptecknade av Georg Krusell Västra Torsås gamla sockenstuga och skolhus i Torsås by, rivet 1955 Barndomshemmet, där lyckliga barna- och uppväxtår förflutit, står väl för de flesta i ett minnenas ljusskimmer, som åren om än så många ej förmå att utplåna eller ens fördunkla. Även den yttre ramen för dessa tidiga upplevelser den gård eller byggnad, där dessa år förrunnit fäster sig gärna i hågkomsten, och det är med varm tanke man i minnet återgår till en sådan kär plats. Det är därför med visst vemod jag erfor, att det gamla skolhuset i Torsås by var dömt att försvinna. Här hade dock mina föräldrar i trettio års tid haft sin bostad och utfört sin gärning, och här hade vi barn vuxit upp i ett enkelt, men gott hem. Det är då ej underligt, att man fäst sig vid denna gamla byggnad, med vilken så många minnen äro förknippade. HEM LJUVA HEM I tro, att det kan intressera hembygdsbokens läsare, vill jag ur minnet framkalla några bilder från detta nu försvunna gamla skolhus vid tiden för omkring år tillbaka (anm. 2015: år sedan). Mina föräldrar voro folkskolläraren och organisten Per Adolf Krusell och Lena Sofia Andersson, båda födda i Jönköpings län.1) Min far, som förut under ett par års tid innehaft folkskollärar- och organisttjänst i Almesåkra, Jönköpings län, hade efter ansökan blivit kallad att avlägga prov för liknande tjänst i Västra Torsås. Provet för organisttjänsten skedde i Västra Torsås gamla kyrka 5:e söndagen i fastan, den 22 mars 1863, och samma år valdes han till innehavare av tjänsterna i fråga. Det blev honom förunnat att en avsevärd tid stanna i församlingens tjänst. Som lärare tjänstgjorde han i trettio år, och organisttjänsten skötte han till 14 dagar före sin död 1913 (anm. 76 års ålder) eller i nära femtio års tid. I lärarbostaden i skolhuset bodde familjen, som med åren utökades med tre barn, varav jag var yngst, till 1894, då far blev pensionerad som lärare (anm. 57 års ålder). I trettio år hade vår familj sålunda sitt hem i denna gamla byggnad. Själva skolhusbyggnaden, såsom jag längst tillbaka kan minnas den, var enkel och av ålderdomligt utseende. Den hade troligen ej undergått någon förändring eller renovering, sedan den uppfördes, vilket då var omkring fyrtio år tillbaka i tiden. Trösklarna voro höga och dörrarna breda med enkla, troligen handsmidda lås, s.k. klinkor. Målade ytor voro hållna i en mörkbrun, dyster färg. Från nedre förstugan förde två trappor upp, den ena till skolsal och lärarbostad, den andra till dennas kök. Kökstrappan var mörk, då den var inbyggd i murverket. Av den övre våningen upptogs hela den norra hälften av den stora, ljusa skolsalen, och i den södra delen var lärarbostaden inrymd. Den bestod av två rum stora rummet och lilla rummet samt kök. Köket var ganska litet och dominerades av en stor, gammaldags spis med bakugn. En järnspis var insatt och i dennas ugnslucka kunde man läsa ordet Öremo i upphöjda bokstäver.2) Fortsättning i nästa nummer Sockenblad Sockenblad

17 Boken om Västra Torsås som Talbok Boken om Västra Torsås (talboken) har blivit digital. 17 kassetter har blivit 1st DVD skiva. Vi har digitaliserat ljudet på talboken och sparat detta på en DVD skiva. Detta för att säkerställa att det ska gå att lyssna på den även i framtiden. Det är inte många som har kassettbandspelare kvar längre. Även CD och DVD börjar nog minska i användning. Nu när den finns i digital form så blir det enkelt att spara på nya lagringsmedia i framtiden. DVD skivan kan beställas av Rolf Erlandsson e-post. rolf@vastratorsas.se Skivan kommer att finnas till försäljning vid sockenstämma och sockenrådsmöten Pris 75kr + eventuellt porto 14 kr 16 Sockenblad Sockenblad

18 In memoriam Einar Gunnarsson, Torne, har avlidit i en ålder av drygt 96 år. Einar hade haft förmånen av att alltid vara vid god hälsa, men i januari drabbades han av en akut lunginflammation och sviterna av den blev slutligen för svåra. Einar föddes 1918 och växte upp i Spjällsjödalen. Efter fullgjord värnplikt och utbildning vid Kungliga Flottan blev han underofficer. Hans familj bodde såväl i Karlskrona som i Stockholmsområdet. Efter sin pensionering flyttade Einar och hans hustru Ruth till Torne I Västra Torsås hade Einar många strängar på sin lyra. Han påverkade mycket aktivt föreningslivet i Västra Torsås och startade bland annat Torne Samhällsförening. Tillsammans med Lennart Turesson tog han initiativet till Västra Torsås Sockenråd och var dess första ordförande Han var också en av SPF Västra Torsås första ordförande. I SPF startade han och ledde flera aktiviteter som körsång, bingo, gymnastik och dans. Känslan för sin hembygd och sin uppväxttid i Spjällsjödalen bar han med sig genom hela livet. År 2009, vid 91 års ålder, gav Einar ut sin bok Allt får inte glömmas. En intressant självbiografi och fin beskrivning om livsförhållanden i Västra Torsås under tidigt 1900-tal. År 2004 utgavs boken Torne och Vrankunge förr och nu med Einar som redaktör och förlagschef. Einar medverkade även i det redaktionella arbetet med Boken om Västra Torsås och Västra Torsås dialekt under tidiga 1900-talet. En aktad hembygdsprofil har gått ur tiden. Urban Spjuth Här kommer lite information från Västra Torsås Fiber. 302 anslutningar är snart 314. Utbyggnaden av fibernät till Mörhult, Långasten, Grönhult och Målen är nu i sitt slutskede och vi hoppas att inkopplingarna kommer att ske i vår. Utbyggnaden här möjliggörs genom att vi beviljats kanalisationsbidrag från Länsstyrelsen. Tyvärr är dessa anslag slut och vi har fått avslag på ytterligare ansökningar. De nya pengar som aviserats har inte godkänts av EU ännu varför ingen vet riktigt hur detta stöd kommer att utformas. Vi kommer att söka medel här så snart det finns riktlinjer att gå på. Vi undersöker ändå möjligheten att bygga fibernät i Köp Ryd och vi kommer att undersöka intresset i Slagestorp Fårshultområdet. Där anslutningsgraden är hög och om ekonomin tillåter så kommer utbyggnad att ske. Vi har även förfrågningar om efteranslutningar i Torne, Hulevik och Torsåsby. Dessa behöver samordnas för att hålla kostnaderna på en anständig nivå. Full kostnadstäckning tas alltid ut vid efteranslutning. SStyrelsen/ Tommy Eriksson Projektledaretfn fiber@vastratorsas.se Västra Torsås Fiber Ekonomisk förening. 18 Sockenblad Sockenblad

19 Begravning i Torsås By Wiking Björkman (dryga 25 år) satt i katedern i skolan i Torsås By som vanligt en morgon. Plötsligt slets dörren upp och där stod kyrkoherden Sjöfors. Han sa: - Kom ut! Du måste spela. Kantorn har blivit sjuk, så DU måste spela på en begravning. - Jag, jag har aldrig spelat på en begravning. - Du spelar lite grann, medan de bär in honom. Det är en av de gamla på ålderdomshemmet som har dött. Det är inte så många som kommer att närvara. Du ser att de står därnere på gården. Och sen... ja, du ser att psalmnumret står där framme vid altaret. Wiking tog sin koralbok och gick fram till kapellet och satte sig där vid orgeln på läktaren. Där satt kyrkoherdens son Torsten och pumpade luftorgeln. Wiking spelade medan de bar in kistan, och gick sen över till koralen. Men sen väntade han och tänkte: - Vad händer sen? Hur gör jag nu? Wiking satt där som på nålar, men kyrkoherde Sjöfors var lugnet själv. Han jordfäste den gamle mannen och slutade med att slå ihop händerna så det small i kapellet och säga: - Fader Vår! - Varenda gumma och gubbe bugade och böjde sig ner. Då såg Sjöfors att alla i kyrkan satt med nedböjda huvuden. Sen gjorde han tecken till Wiking uppe på läktaren, och menade, att nu kunde han sätta igång. Och det gjorde Wiking. När han och Torsten kom ner från läktaren sade Sjöfors: - Det gick ju bra. Men nu går du med ut också till graven så sjunger vi ner honom också. a Wiking Björkman, Liatorp, född 1910, död Han var lärare i bl a Kistiga (nordost om Virestad, år 1934), Kalvsvik, Torsås By, Flogmyra, Virestad ( ), Liatorp och Diö. Wiking hade som rättesnöre: * En bra lärare måste tycka om barn * En bra lärare får aldrig skratta åt barnen, bara med dem En fråga: Visst finns det väl en orgel och en läktare baktill i Torsås By-kapellet? Hälsningar! Tomas Olofsson 7 18 Sockenblad Sockenblad

20 Lönashult GoIF har hållit årsmöte Val av styrelse Ordförande: Kassör: Sekreterare Suppleanter: Övriga ledamöter: Sven-Arne Svensson Åke Nyberg Per-Elis Svensson Niklas Svensson och Ingemar Lindström, Yngve Lund Bernt Södersten, Anders Svärd Verksamheter för 2015 Skidor Skidtävling anordnas om det kommer snö. Klubbmästerskap i rullskidor lördagen allahelgon-helgen. Löpning 21km söndagen den 13september 10km söndagen den 4 oktober Övrigt Triathlon i Hulevik Med ungdomsklass och vuxenklass Tipsrunda den 6é juni vid elljusspåret. Utdelning av priser Priser till flitiga idrottsutövare delades ut under årsmötet. Från vänster Karl-Gunnar Lindell 10 åkta Vasalopp, Carl-Gustav Madeberg 30 åkta Vasalopp och Per-Elis Svensson hela 40 åktavasalopp. Följ gärna Lönashult GoIF aktiviteter via hemsidan: 20 Sockenblad Sockenblad