PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA. Utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur

Transkript

1 Euro-Latin American Parliamentary Assembly Assemblée Parlementaire Euro-Latino Américaine Asamblea Parlamentaria Euro-Latinoamericana Assembleia Parlamentar Euro-Latino-Americana PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA Utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur PRELIMINÄRT FÖRSLAG ARBETSDOKUMENT Formellt, informellt och livslångt lärande i Europa och Latinamerika Medföredragande Latinamerika: Marina Barillas de Duarte (Guatemala, Parlatino) DT\ doc AP v01-00

2 Formellt, informellt och livslångt lärande i Europa och Latinamerika Först och främst är det nödvändigt att förklara begreppen eftersom många samhällsvetenskapliga termer inte har en allmänt accepterad specifik definition. Ordens mening och innebörd förändras i förhållande till olika faktorer som tid och plats, den ideologiska grunden för diskursen och sociokulturella och andra variabler. I detta sammanhang omfattar ordet lärande hela den samhällsprocess genom vilken individer och samhällsgrupper, inom och till förmån för det nationella och internationella samfundet, lär sig att medvetet utveckla hela sin personliga förmåga, alla sina attityder, anlag och kunskaper. 1 När det gäller icke-formellt lärande och informellt lärande brukar de två uttryckens betydelse skiljas åt. Det första uttrycket hänvisar till den process som pågår inom ramen för institutioner, lokaler och platser som inte är av utbildningskaraktär, men som ändå följer specifika mål och kursplaner. Därför bör inte heller icke-formellt lärande förväxlas med icke-institutionaliserat lärande. När det gäller informellt lärande, som finns med i titeln till detta dokument, är det vanligt att betrakta det som sådana inlärningsprocesser som inte utgår från specifika studieplaner, utan som är mer spontana och som inte nödvändigtvis erbjuds inom en institutionell ram (t.ex. en utbildningsinstitution), som inte förvärvas i vardagslivet och som många därför förknippar med den roll som massmedierna spelar för lärandet, oberoende av om deras avsikt är att påverka människors beteende eller inte. Carlos Tünnermann Bernheim 2 gör en klar och tydlig åtskillnad mellan ständigt lärande, vuxenutbildning och livslångt lärande i ett dokument från Unesco där Charles Hummel citeras 3 : Ständigt lärande bör dock inte förväxlas med livslångt lärande, vilket ofta blir fallet då man vill ha monopol på uttrycket för egna ändamål. Vuxenutbildning är bara en del, visserligen en viktig sådan, av systemet med ständigt lärande. När det gäller begreppet livslångt lärande är det också begränsande i den meningen att det endast avser yrkesmässig utbildning, samtidigt som lärande i begreppet ständigt lärande har en bredare betydelse. 4 I rapporten från den internationella kommissionen om utbildning i tjugoförsta århundradet, ledd av Jacques Delors, föreslås att begreppet ständigt lärande ska omprövas och breddas till livslångt lärande, eftersom det livslånga lärandet, förutom de nödvändiga anpassningarna till 1 Hämtat från Rekommendation rörande utbildning för internationell förståelse, samarbete och fred och undervisning om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, antagen vid Unescos artonde generalkonferens den 19 november Ledamot i Unescos verkställande organ, Unescos särskilda rådgivare för högre utbildning i Latinamerika och Västindien, ledamot i FN-universitetets styrelse (Tokyo) och Romklubben, generalsekreterare för Centralamerikanska universitetsrådet (CSUCA), och f.d. utbildningsminister i Nicaragua. Se: 3 Charles Hummel: Education today for the world of tomorrow (La educación hoy frente al mundo del mañana), Voluntad/Unesco. Bogotá, s La educación permanente y su impacto en la educación superior. Av Carlos Tünnermann Bernheim. Se: AP v /6 DT\ doc

3 yrkeslivets förändringar, bör erbjuda en kontinuerlig struktur för människan, hennes kunskaper och läggning, men också för hennes omdömes- och handlingsförmåga. 1 Med dessa förtydliganden kan vi nu närma oss själva ämnet och börja med att påpeka att även om människans grundläggande, livsnödvändiga eller primära behov på individplanet (mat, hälsa osv.) måste tillgodoses i första hand, är lärande ur samhällets synvinkel lika viktigt, samtidigt som man naturligtvis inte får bortse från andra frågor. Bakgrunden till detta påstående är att orsaken till svält, fattigdom, elände och sociala orättvisor på alla nivåer inte nödvändigtvis ska sökas i faktorer som bristande naturresurser och produktionsteknik eller stor befolkningsökning, utan också i hög grad beror på en allmänt utbredd svag värdegrund, där många människor (individer, grupper, klasser, stora befolkningsskikt i länder och till och med grupper av länder), saknar solidariska principer eller en övergripande syn på världens utveckling och därför varken känner sig berörda av eller ansvariga för klyftan mellan överflöd och fattigdom eller mer allmänt de orättvisa förhållanden som råder för de flesta av jordens invånare, i en situation med ovärdiga motsägelser. 2 Därför måste begreppen formellt och informellt lärande och livslångt lärande, med de förtydliganden vi har gjort i ovanstående stycken, oundvikligen tjäna det allmännas bästa, dvs. bidra till en integrerad och hållbar utveckling för hela mänskligheten. Denna utveckling måste innebära social rättvisa och jämlikhet, fred och harmoni, respekt för de mänskliga rättigheterna, naturen och kulturella särdrag och ett allmänt tillgodoseende av människans alla slags behov, bland annat bra utbildning för alla, och fullständig demokrati. Det är mycket viktigt att komma ihåg att världen av i dag kännetecknas av ständigt pågående, förändringar som sker i en takt och med en kraft som är unik i mänsklighetens historia. Enligt vissa specialiserade beräkningar produceras i dag på ett par timmar mer information än det för bara ett eller ett par årtionden sedan tog hundra år att producera. 3 Mot denna bakgrund blir begreppen livslångt lärande, vilket som tidigare nämnts är en utvidgning av det traditionella begreppet ständigt lärande, och informellt lärande ännu viktigare. Det senare begreppet är viktigt i detta sammanhang eftersom det betecknar en inlärningsprocess under hela livet. Det informella lärandet pågår ju hela livet och subjektet tar där aktiv del i sitt eget och andras lärande, förutom att inspireras av vardagliga erfarenheter. Det anses allmänt att massmedierna spelar en viktig och alltmer dynamisk roll i det informella lärandet. 4 Därför är det viktigt att behandla sådant som rör massmediernas roll då man talar 1 Unesco: Learning: The Treasure within, rapport från den internationella kommissionen för utbildning i tjugoförsta århundradet, ledd av Jacques Delors, Unesco Publishing, Unesco Courier, Mexiko City, Mexiko Se även Kompendiet av denna rapport, Unesco Publishing, Paris, Frankrike, Hämtat från: Educación: Protagonista del Desarrollo. Tidskriften Visión Internacional, Vol. 79 nr 4, augusti Mexiko City, Mexiko. 3 Se bland annat följande källor: Cuántos datos se crean al día en Internet? På: 4 Bland alla de referenser som finns kan följande nämnas: Fundamentos y retos de educación social-informal desde el análisis crítico de los medios de comunicación. Första latinamerikanska virtuella kongressen om distansundervisning LatinEduca På: Medios de comunicación de masas, educación informal y aprendizajes sociales. Av Ángel Liceras Ruiz. Universitetet i Granada, Spanien På: DT\ doc 3/6 AP v01-00

4 om lärande. Även om det traditionellt har sagts att massmediernas uppgift är att undervisa, informera och roa eller förströ, innebär detta också ett sätt att lära ut. Medierna har en enorm undervisningspotential men även potential att lära ut fel och desinformera främst när mottagarna är barn. 1 Därför har massmedierna ett enormt ansvar för lärandet, särskilt det informella lärandet. Mediernas arbete måste ske med absolut respekt för principen om pressfrihet, men medierna måste vara medvetna om att denna frihet, liksom människans alla friheter, delvis har etiska begränsningar, dvs. att friheten obönhörligen måste underkastas allmängiltiga etiska värden och principer. Det måste också finnas en strävan efter det allmännas bästa. För att lärandet ska uppfylla sin viktiga och omistliga uppgift att tillfredsställa människans behov och strävanden, måste det leva upp till tankegångarna i rapporten till Unesco från den internationella kommissionen om utbildning i tjugoförsta århundradet. Bland de frågor som tas upp i den rapporten vill vi bland annat betona de spänningar som måste överbryggas under lärandets gång: spänningen mellan det globala och det lokala, mellan det traditionella och det moderna, mellan det långsiktiga och det kortsiktiga, mellan den så viktiga kompetensen och strävan efter jämlikhet, mellan den extraordinära kunskapsutvecklingen och människans anpassningsförmåga, mellan det andliga och det världsliga. Andra spänningar som måste övervinnas är den mellan dåtid och nutid, mellan subjekt och objekt, mellan universella principer och värden och samhällsteorier, och på kulturområdet spänningen mellan det enskilda och det allmängiltiga, såsom svårigheten att nå en balans mellan de olika samhällsgruppernas enskilda erfarenheter och det nödvändiga bevarandet av villkoren för en kreativ dialog med de viktiga delarna av en universell kultur. 2 Dessutom tillkommer det som i rapporten till Unesco definieras som utbildningens fyra pelare : lära för att veta, lära för att göra, lära för att leva tillsammans eller lära för att leva med andra och att lära för att vara. Ett annat viktigt begrepp som bör vägleda allt som rör lärandet i dess olika former är nedrustning för lärande, enligt vilket de enorma utbetalningar som görs för tillverkning och inköp av vapen liksom militära utgifter i allmänhet i stället bör läggas på utbildning. Då skulle vi gradvis kunna börja ersätta döds- och våldskulturen, som ständigt får näring och växer, med en livs- och fredskultur. 3 Parlamenten och de interparlamentariska organen har en relevant och oersättligt uppgift i detta arbete. Alla vi inom Eurolat vet, vilket det latinamerikanska parlamentet har uttryckt så väl i flera av sina institutionella dokument, att de lagstiftande församlingarna har den 1 Didaktiskt material i ämnet Desarrollo, planificación y el ciclo del proyecto del Doctorado en Educación, vid fakulteten för filosofi och humaniora vid det statliga universitetet i Cuyo (Mendoza, Argentina), ett studieprogram som genomförts tillsammans med: PRIS (Laboratoire de Psychologie des Régulations Individuelles et Sociales), universitetet i Rouen (Frankrike), och CNAM (Centre de Recherche sur la Formation, Frankrike). Mendoza, Argentina, Det som avser de spänningar som inte tas upp i Delorsrapporten har hämtats så gott som ordagrant från: HELLER, Agnes, m.fl. Zaia Brandão (Org.). A Crise dos Paradigmas em Ciências Sociais e os Desafios para o Século XXI. Contraponto Editora, Ltda. Rio de Janeiro, Brasilien Hämtat från: ESCOTET, Miguel A., Albornoz, Orlando, m.fl., Educación y Desarrollo desde la Perspectiva Sociológica. Universidad Iberoamericana de Postgrado, Salamanca, Spanien, 1989, och från studiematerialet i ämnet Desarrollo, planificación y el ciclo del proyecto. Op.cit. AP v /6 DT\ doc

5 tredelade och grundläggande uppgiften att lagstifta om, övervaka och diskutera de stora samhällsproblemen. För parlamenten och de parlamentariska organen på internationell, regional och lokal nivå, består det lagstiftande arbetet i huvudsak av följande aktiviteter: a) uppmuntra och stödja en förbättring och en förstärkning av de befintliga regelverken, b) främja en harmonisering av lagstiftningen och utforma lagar, förordningar och andra lagrum som referens för ländernas eget lagstiftningsarbete och c) i varje nationellt parlament stimulera antagandet av de rekommendationer och resolutioner som utarbetas i samband med gemensamma ställningstaganden. När det gäller tillsynsarbetet måste de nationella parlamenten och de parlamentariska organen skapa instanser för uppföljning och övervakning av att de antagna överenskommelserna, rekommendationerna och resolutionerna genomförs. Förutom att de regionala och lokala parlamenten själva utgör viktiga forum för diskussion och analys av de stora samhällsproblemen och tillhörande åtgärder och handlingsplaner, måste de också skapa utrymme för dialog inom och mellan regioner, inte bara med andra liknande organ utan allmänt med alla relevanta aktörer. 1 I det latinamerikanska parlamentet har det också understrukits att en parlamentsledamot, som legitim representant för civilsamhället, inte får vara frånvarande från diskussionerna om så viktiga ämnen som exempelvis utbildning, som i hög grad påverkar alla aspekter av samhällslivet. Lagstiftningsuppgiften är inte bara bekräftande. Den är i allt väsentligt beslutande och kontrollerande, och sådana åtgärder kan inte vidtas i efterhand. De kräver ett intensivt deltagande i alla skeden och ständig uppföljning. Därför är det allas vårt ansvar, som parlamentsledamöter i våra länder, som ledamöter i Eurolats utskott för sociala frågor, utbyten mellan människor, miljö, utbildning och kultur och framför allt som legitima representanter för våra väljare och för deras högt ställda förhoppningar, att alltid se till att lärandet fullgör den viktiga och omistliga uppgiften att utveckla och integrera våra folk. Bland dessa skyldigheter hänvisar jag avslutningsvis till dem som Latinamerikas lagstiftare förpliktigade sig att uppfylla då de samlades till den första interparlamentariska utbildningskonferensen, anordnad av det latinamerikanska parlamentet och Unesco vid det latinamerikanska parlamentets dåvarande ständiga säte i São Paulo, Brasilien, den 5 och 6 november 2002, och som finns med i konferensens slutdokument, São Paulo-deklarationen: 1. Säkerställa att varje land följer sin konstitution i fråga om bestämmelser som rör obligatorisk skolgång, både i fråga om antalet skolår och mellan vilka åldrar eleverna måste gå i skolan. 2. Se till att de nationella skolsystemen erbjuder följande: a) när det gäller täckning, skola för alla, utan någon som helst diskriminering och b) när det gäller mening och innehåll, en utbildning som omfattar de fyra pelare som nämns i rapporten från den internationella 1 Hämtat från det latinamerikanska parlamentets presentation vid den parlamentariska konferensen i Världshandelsorganisationen (WTO). Rundabordssamtal om WTO:s parlamentariska dimension. Genève, Schweiz, februari DT\ doc 5/6 AP v01-00

6 kommissionen om utbildning i tjugoförsta århundradet (Delorsrapporten): lära för att veta, lära för att vara, lära för att leva tillsammans och lära för att göra, samt undervisning om värden som uppfyller den viktiga och strategiska uppgiften att dana hela individen. 3. Sträva efter att investera minst sex procent av bruttonationalprodukten och försöka höja anslagen progressivt på medellång sikt i förhållande till varje lands behov, och se till att anslagstilldelningen är ändamålsenlig och rättvis. 4. Stärka skolans roll med hjälp av de bäst lämpade formerna för varje land och samhälle, för att främja oberoende undervisningsinstitutioner, effektivare arbete och resultat och mer dynamiskt deltagande av alla aktörer. 5. Främja en höjning av läraryrkets status genom att förbättra lärarnas yrkesutbildning och fortbildning samt deras arbets- och lönevillkor, utifrån en adekvat utvärdering av deras arbete, kopplat till läraryrkets sociala betydelse. 6. Införliva ny teknik i undervisningsarbetet och skolförvaltningen för att förbättra inlärningen. 7. Göra undervisningssystemen mer flexibla så att utbudet blir mer varierande och bättre anpassat till elevernas och skolornas olika förhållanden, i syfte att kunna erbjuda ett livslångt lärande. 8. Stimulera en permanent utvärdering av utbildningens kvalitet samt användning och spridning av resultaten för att förbättra varje lands hela utbildningssystem. 9. Främja en kultur av samhällsansvar för utbildningen, med hjälp av familjernas, lokalsamhällets och övriga sociala aktörers deltagande. 10. Se till att massmedierna tar fullt ansvar för sin roll som värdeförmedlare och faktiskt engagerar sig i det allmänna undervisningsarbetet i varje land. 11. Främja forskning, analys och offentliga debatter om lärande och utbildningsreformer, och ta hänsyn till att utbildningsreformernas mening, grund och strategier måste vara föremål för ständiga studier. 12. Utforma och fullfölja de strategier och åtgärder som krävs för att säkerställa genomförandet av det regionala utbildningsprojektet i Latinamerika och Västindien (Prelac) och utbildningsplanen för utveckling och integration i Latinamerika. 13. Inleda arbetet med att harmonisera utbildningslagstiftningen i Latinamerika och Västindien, samt stimulera andra strategier för internationellt samarbete på detta område och för integration av regioner och andra områden. AP v /6 DT\ doc