Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten - till nytta för brukaren

Transkript

1 KUNGSHOLMENS STADSDELSFÖRVALTNING INDIVID OCH FAMILJ TJÄNSTEUTLÅTANDE SID 1 (12) Handläggare: Susanna Wahlberg Telefon: Till Kungsholmens stadsdelsnämnd Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten - till nytta för brukaren Remiss från Kommunstyrelsen Förslag till beslut Kungsholmens stadsdelsnämnd godkänner förvaltningens tjänsteutlåtande som svar på remissen. Anders Carstorp Stadsdelsdirektör Susanna Wahlberg Avdelningschef Sammanfattning Detta ärende handlar om betänkandet Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten till nytta för brukaren. Syftet är att socialtjänstens insatser i högre utsträckning ska baseras på kunskap om det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet. Utredningen presenterar en genomgripande strategi för att utveckla evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Förvaltningen delar i huvudsak utredningens bedömningar och förslag.

2 SID 2 (12) Ärendets beredning Ärendet har beretts inom individ- och familjeomsorgen i samverkan med verksamhetsområde äldre och funktionshindrade. Förvaltningsgruppen behandlar ärendet Bakgrund Syftet med utredningen är, enligt direktiven, att socialtjänstens insatser i högre utsträckning ska baseras på kunskap om det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet. För klienten/brukaren är det viktigt att känna till vad som fungerar bra och vad som krävs inför planeringen av insatser. För yrkesverksamma är kunskapen nödvändig för att de ska kunna bedriva och utveckla arbetet. Den behövs också för att huvudmän och verksamhetsansvariga ska kunna följa upp verksamheten och följa upp verksamheten samt besluta om förändringar och hur resurser ska användas. Även medborgare efterfrågar i allt större utsträckning lättillgänglig information som var och en kan tilllgodogöra sig. För att kunna träffa egna val behöver man kunna informera sig om olika verksamheters innehåll. (stadsdelsförvaltningens kursivering) Betänkandet Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten till nytta för brukaren (SOU 2008:18) kan hämtas i sin helhet på (sök under publikationer). Sammanfattningen ur betänkandet återfinns i bilaga till detta ärende. Remissen om evidensbaserad praktik inom socialtjänsten har skickats till stadsdelsnämnderna Kungsholmen, Östermalm och Enskede-Årsta-Vantör samt till socialtjänstnämnden och stadsledningskontoret, med begäran om yttrande till kommunstyrelsen senast den 29 augusti Inledning Det som i utredningen benämns som socialtjänst omfattar såväl individ- och familjeomsorg som vård och omsorg om äldre och stöd och service till personer med funktionsnedsättning. Begreppet evidensbaserad praktik syftar på en praktik som är baserad på en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskap. För att en enskild metod ska kunna kallas evidensbaserad krävs att den prövats enligt vetenskapliga kriterier.

3 SID 3 (12) Resultat, kvalitet och effektivitet ska enligt utredningen mätas utifrån den enskildes perspektiv. Begreppet kunskap spelar en central roll i sammanhanget. Med kunskap menar utredningen det underlag som krävs för att avgöra socialtjänstens nytta för den enskilde eller grupper av enskilda och i vilken mån socialtjänstens insatser kan förebygga sociala svårigheter, underlätta för människor i sociala situationer eller avhjälpa människors problem. Kunskap behövs också, enligt utredningen, för att säkerställa att socialtjänstens insatser inte innebär att människor kommer till skada eller att hjälpbehov inte uppmärksammas eller negligeras. Kunskapen kan komma från forskning med olika vetenskapliga metoder, men kunskap kommer också från det praktiska arbetet. Utredningen beskriver att det under senare decennier har funnits tre vågor av förbättringsidéer, kopplat till mål- och resultatstyrning, som är nationellt och internationellt spridda. Den första vågen handlade om att hålla kostnader och kostnadsökningar nere, den andra handlade om kvalitetsarbete och den tredje har kommit att kallas kunskapsbaserad eller evidensbaserad praktik. I ett systematiskt förbättringsarbete samspelar de olika perspektiven med varandra. Att göra saker rätt är viktigt ur kvalitets- och kostnadsperspektivet medan man också bör ställa sig frågan Gör vi rätt saker? för att få svar på om tillräckligt goda resultat uppnås. Forskning och utbildning Ur ett internationellt perspektiv är socialt arbete ett relativt ungt ämne. Det finns dessutom stora variationer vad gäller universitets och högskolors organisation av forskning i socialt arbete. Landets första professur i socialt arbete inrättades 1979 i Göteborg. Under 1990-talet växte ett stort antal så kallade FoU-enheter (forskning och utveckling) fram. Dessa var kommunalt ägda och i huvudsak kommunalt finansierade. Stockholms stad hade den äldsta FoU-enheten. Den startades 1982 och lades ner Idag är stadens FoU-funktion inordnad i en samlad enhet vid socialtjänstförvaltningen som heter Preventionscentrum Stockholm. Avsikten är att enheten ska ha ett samlat strategiskt utvecklingsansvar. Den ska samla det utvecklingsarbete som pågår i stadens verksamheter, utgöra en kanal för beställning av forskning och utvärdering samt fungera som en central aktör för utveckling och stimulans av nya metoder och förändringsprocesser. I december 2007 presenterade SKL (Sveriges kommuner och landsting) en ny forsknings- och innovationsstrategi för kommuner och landsting/regioner. Detta som ett underlag till den forskningspolitiska proposition som har aviserats till hösten I strategin konstateras bl.a. att det behövs mer forskning om det sociala

4 SID 4 (12) arbetets resultat och effekter. Det behövs också bättre förutsättningar att dokumentera och systematisera de professionella erfarenheter som görs i det sociala arbetet. De lokala och regionala FoU-enheternas betydelse för kunskapsproduktionen lyfts fram och behovet av ett långsiktigt stöd för denna verksamhet understryks. Antalet examinerade socionomer/social omsorg har ökat med närmare 50 % under 2000-talets första hälft. Samtidigt genomförs en förändring av utbildningsnivåer i enlighet med Bologna-processen. Detta innebär att examensnivåer (socionom efter 3,5 års heltidsstudier) ges på både magisternivå (fyra års heltidsstudier) och mastersnivå (fem år heltidsstudier). Utredningen pekar på vikten av att de anställda har en relevant grundutbildning och att det finns möjligheter till vidareutbildning och kompetensutveckling. Detta för att det praktiska sociala arbetet ska präglas av en aktiv kunskapsutveckling. Andra viktiga förutsättningar är att de anställda har möjlighet att ta del av aktuell forskning inom sitt område, att de har möjlighet att ta del av andra kollegors erfarenheter samt att ledningen stöder ett aktivt kunskapssökande. Statliga insatser till stöd för kunskapsutvecklingen Socialstyrelsen har till uppgift bl.a. att samla in, sammanställa, analysera och förmedla kunskap, att genomföra utvärderingar på nationell nivå, liksom att ta fram normer och beslutsstöd baserade på lagstiftning och kunskap. Socialstyrelsen bedriver, sedan några år tillbaka, ett arbete som syftar till att ta fram s.k. kompetensbeskrivningar för viss socialtjänstpersonal. I november 2007 fanns kompetensbeskrivningar för handläggare som arbetar inom social barnavård och för handläggare inom äldreomsorg. Arbete pågår när det gäller handläggare som arbetar med personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Mot bakgrund av behovet av evidensgrundad vägledning arbetas nationella riktlinjer fram inom olika socialtjänstområden publicerades de första riktlinjerna som behandlade missbruk och beroendevården. Nationella riktlinjer för vård, omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdomar beräknas bli klara under första halvåret inledde Socialstyrelsen och SKL ett samarbete för att utveckla kvalitetsindikatorer för socialtjänsten publicerades en sammanhållen jämförelse av olika resultat- och resursindikatorer för äldreomsorg, öppna jämförelser. Arbetet fortsätter inom andra delområden.

5 SID 5 (12) Socialstyrelsen har också bedrivit ett utvecklingsarbete kring BBIC Barns behov i centrum, som är ett enhetligt system för dokumentation, utredning och uppföljning inom den sociala barnavården som ska implementeras i alla kommuner. BBIC håller på att införas i Stockholms stad. Under generaldirektören finns ett särskilt projekt som har i uppdrag att samordna myndigheters arbete och bedriva utvecklingsinsatser när det gäller personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder (NU-projektet). IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) tillkom 2004 och är en avdelning inom Socialstyrelsen med egen styrelse. IMS uppdrag är att främja utvecklingen av metoder och arbetssätt i socialt arbete genom systematisk prövning av utfall och effekter av socialtjänstens insatser samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer. Verksamhetsfältet omfattar individ och familj samt äldre och funktionshindrade. IMS har bl.a. inventerat vilka insatser som är utvärderade och sammanställt systematiska kunskapsöversikter. Man har även arbetat med att informera om standardiserade bedömningsmetoder, t.ex. ASI (Addiction Severity Index) inom missbruksområdet. ASI är numera implementerat i Stockholms stad. SiS (Statens Institutionsstyrelse) har som uppdrag att bedriva vård och behandling av ungdomar och vuxna missbrukare, men SiS bedriver också forskning och metodutveckling. Under senare år har regeringen tagit initiativ till och finansierat ett flertal nationella kunskapscentra inom vård- och omsorgssektorn, t.ex. Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa och Nationellt kompetenscentrum för anhöriga respektive demens. Regeringen har också presenterat en strategi för att motverka hemlöshet och utestängning på bostadsmarknaden samt ett flertal uppdrag inom området missbruk. Stimulansbidrag har avsatts för att utveckla vården och omsorgen om äldre personer, vilket även inkluderar en särskild satsning för utveckling av anhörigstöd. Utredningens bedömning Enligt utredningen bör en strategi läggas fast God kvalitet i socialtjänsten. Den bör utgå ifrån ett synsätt där forskning och annan kunskap ligger till grund för systematiska kunskapsöversikter och där dessa används i arbetet med nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer. Tillsammans med Allmänna råd och handböcker

6 SID 6 (12) ligger dessa till grund för ett systematiskt lokalt förbättringsarbete. I strategin bör även tydliggöras hur brukarperspektivet ska ges reellt utrymme. För att utveckla en evidensbaserad praktik är det också, enligt utredningen, nödvändigt att de anställda ges möjlighet att utveckla en professionell expertis. Kunskapsutveckling, inte bara kunskapsanvändning, måste bli en del i det vardagliga sociala arbetet. Framgångsrik kunskapsstyrning handlar inte i första hand om att överföra kunskap utan framför allt om att stödja de som ska praktisera kunskapen. Sammanfattningsvis menar utredningen att en strategi för god kvalitet i socialtjänsten skulle utgöra ett viktigt stöd för en utveckling där socialtjänstens insatser i högre utsträckning baseras på kunskap om det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet. Detta kräver insatser på flera områden, på såväl lokal (kommunal) som nationell (statlig) nivå och det förutsätter ett långsiktigt engagemang från samtliga parter. Utredningen menar att en framgångsrik utveckling mot en evidensbaserad socialtjänst måste bygga på lokala drivkrafter och lokalt engagemang hos både politiker och professionella i samarbete med brukarföreträdare. Den nationella nivåns roll bör i första hand vara stödjande och underlättande. Utredningen konstaterar att dagens former för statligt stöd till kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten till stora delar är projektbaserat, kortsiktigt och sker utan tydlig samordning mellan forskning, praktik, utbildning och implementering. Utredningen menar att utvecklingen av en kunskapsbaserad socialtjänst bättre skulle stödjas om man använde medel, som med viss regelbundenhet avsätts för ändamålet, mer strategiskt, samordnat och långsiktigt. Utredningen bedömer att det finns behov av: Mer forskning och kvalificerade utvärderingar av det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet. Kunskap om detta härrör inte bara från akademisk forskning, utan i hög grad också från de utvärderingar som görs. Ett problem är att de resurser som avsätts för utvärdering många gånger är för små i förhållande till de förväntningar som ställs. Möjlighet måste ges till att studera förändringar över tid och att resultaten kan jämföras med kontrollgrupp. Tillräckliga resurser i form av tid och pengar bör avsättas. Utvärderarkompetensen bör förstärkas. Bättre utvärderingar förutsätter även mer av systematisk dokumentation.

7 SID 7 (12) Bättre förutsättningar för professionen att utveckla en evidensbaserad praktik. Detta förutsätter att de anställda har möjlighet att ta del av den tillgängliga kunskapen och utrymme att söka den kunskap man är i behov av. Det är även viktigt att det finns kanaler mellan praktiken och forskarsamhället så att praktikens behov av forskning kan formuleras och bejakas. Lokala nätverk kan spela en viktig roll när det gäller att implementera nya metoder och arbetssätt, liksom de lokala FoU-verksamheterna. De sistnämnda kan även fungera som samverkanspartner mellan kommuner och aktörer på den nationella nivån. Exempel på andra strukturer är arbetet med systematiska kunskapsöversikter respektive nationella riktlinjer. Bättre struktur för verksamhetsuppföljning. Utvecklingen av termer och begrepp (enhetlig terminologi), liksom bättre statistiksystem är viktiga förutsättningar för verksamhetsuppföljning. Andra delar i en sådan struktur är nationella kvalitetsindikatorer och system för jämförelser. Det påbörjade arbetet bör fortsätta. Förtydligat brukarperspektiv i relation till socialtjänstens arbete. Brukarperspektiv kan ses som ett överordnat begrepp. Brukarmedverkan förutsätter att brukarna på något sätt är delaktiga. Brukarinflytande däremot kräver att brukarnas erfarenheter och kunskaper tas tillvara och kan påverka utfallet av arbetet. Brukarperspektiv ska inte i första hand ses som en angelägenhet för klienter och brukare, utan det bör ses som en omistlig kunskapskälla för socialtjänstens praktik. Utredningen konstaterar att metodutveckling för brukarinflytande inte uppstår av sig själv utan att det bör avsättas resurser på statlig nivå för att stödja en sådan utveckling. Utredningens förslag Utredningen föreslår att huvudmännen och staten utformar gemensamma långsiktiga strategier och att regeringen och SKL i framtiden träffar överenskommelser om gemensamma mål och insatser för att stödja den långsiktiga kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. ÅRLIGA AVTAL Genom årliga avtal bör man sedan komma överens om vilka insatser som i olika lägen bäst kan bidra till det långsiktiga målet. Avtalen bör innehålla uppföljnings-

8 SID 8 (12) bara mål för de satsningar som görs och vilken organisation/myndighet eller motsvarande som ansvarar för genomförandet. Insatserna bör vara tidsbegränsade. Det bör även vara tydligt hur och när uppföljningen eller utvärderingen ska ske samt hur denna ska användas. De åtaganden man kommer överens om bör finansieras genom särskilt avsatta statliga medel, genom uppdrag till myndigheter samt genom att huvudmännen bidrar med arbetsinsatser inom sin verksamhet. Utredningen bedömer det lämpligt att förnya avtalen varje år, även om enskilda överenskommelser kommer att sträcka sig över flera år. Vid behov ska tilläggsavtal kunna slutas. Exempel på innehåll i ett avtal: Stöd till strukturer som integrerar forskning, högre utbildning och praktisk verksamhet. Stöd till implementering av ny kunskap. Utbildningsinsatser. Bättre förutsättningar för att dokumentera, systematisera, kommunicera och utveckla det egna arbetet. Bättre tillgång till information om forskning, t.ex. genom lättillgängliga nätplatser. Vissa nyckelinsatser på nationell nivå av strategisk betydelse, t.ex. utveckling av statistik, kvalitetsindikatorer, jämförelsetal och begreppsbestämningar. Stöd till nya former för brukarmedverkan och brukarinflytande. Tiden för förberedelser måste vara så lång att en kommun kan förankra och integrera ett projekt i den ordinarie verksamheten. Det behövs även tid för politisk förankring och förberedelse för utvärdering. Tiden efter genomförandet behövs för att analysera resultaten och för att göra uppföljande studier. Utredningen bedömer att en satsning på att t.ex. utveckla metoder för unga i riskzonen skulle omfatta en tidsperiod om cirka fem år. Utredningen menar att kommunerna bör få ersättning för t.ex. utbildning av personal och för att medverka i försök och uppföljningar. Detta gäller även verksamhet i privat och/eller ideell regi som ingår i försöken. Medel bör även utgå till dokumentation och spridning av vunna erfarenheter och kunskaper, samt till en fortsatt implementering i andra kommuner när så är motiverat. Även den här typen av satsningar kan ske inom ramen för de föreslagna avtalen.

9 SID 9 (12) STÖD TILL FORSKNING Utredningen föreslår att Forskningsrådet för arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) under sex år framåt årligen får totalt 17 mnkr för forskning om socialtjänstens resultat, kvalitet och effektivitet. HÖGRE UTBILDNING Högskoleverket bör vid nästa utvärdering av socionomutbildningen särskilt bedöma utbildningens innehåll och utformning med hänsyn dels till behovet av kunskaper och färdigheter som främjar en evidensbaserad praktik, dels till behovet av mer forskarkompetens inom professionen. Det saknas idag till stora delar strukturer inom socialtjänsten som premierar vidareutbildning och kompetensutveckling. Med en fortsatt kompetenssatsning är det rimligt att anta att socialtjänsten i allt större utsträckning kommer att både efterfråga och använda specialistkunskap och formell vidareutbildning på avancerad nivå. Utredningen menar att en särskild satsning på fortbildning av personal bör övervägas inom ramen för de föreslagna avtalen. En sådan satsning skulle kunna ge personal med akademisk examen möjlighet att vidareutbilda sig inom olika specialområden samt ge kompetens för uppföljning, utvärdering och dokumentation. Satsningen skulle även kunna inkludera forskarutbildning med fortsatt tjänstgöring inom socialtjänsten. FINANSIERING Utredningen bedömer att kostnaderna ryms inom den sammantagna ekonomiska ram som efterhand frigörs genom att tidsbegränsade insatser upphör, eller att medel omfördelas och används på ett annat sätt. Därutöver föreslås att medel avsätts för ett forskningsprogram med 17 mnkr per år under en sexårsperiod, d.v.s. totalt 102 mnkr. Stadsdelsförvaltningens synpunkter och förslag Stadsdelsförvaltningen anser att betänkandet visar på en genomgripande strategi för att utveckla evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Detta är ett mycket långsiktigt arbete. Även om en del av arbetet har pågått både nationellt och lokalt under några år krävs mer tid för att den evidensbaserade praktiken ska få genomslag. Det bör inte heller vara kontroversiellt vare sig inom forskningsvärlden, praktiken eller politiken att det behövs mer kunskap om det sociala arbetets resultat, kvalitet och effektivitet och där det sociala arbetet tar sin utgångspunkt i detta. Utredningen pekar på ett flertal områden där arbetet behöver förstärkas. Förvalt-

10 SID 10 (12) ningen menar också att det är viktigt att synsättet med en evidensbaserad praktik hänger ihop med de styrsystem som finns i organisationen och i kvalitetsarbetet. Det behövs ett övergripande strategi för inriktningen på arbetet, det som utredningen kallar God kvalitet i socialtjänsten. Konstruktionen med tydliga och uppföljningsbara årliga avtal mellan huvudmännen och staten är intressant anser förvaltningen. TIDIGARE ERFARENHETER INOM STOCKHOLMS STAD Inom Stockholms stad fanns tidigare ett stort projekt, Kompetensfonden. Inom ramen för detta projekt genomfördes omfattande utbildningsinsatser för personal som arbetade i staden och ett stort antal utvecklingsprojekt inom alla av stadens verksamhetsområden. En brist var dock att fondens insatser riktades till verksamheter i kommunal regi. Ett stort antal entreprenörer fick inte del av t.ex. utbildningsinsatserna för personal inom äldreomsorgen. Detta påverkade Kungsholmens stadsdelsförvaltning och ytterst medborgarna på Kungsholmen, då de flesta verksamheter är entreprenaddrivna. Ett flertal av projekten har dock fortsatt och permanentats. Inom socialtjänsten kan som exempel nämnas att ett dokumentationssystem för utförare inom området äldre och fysiskt och psykiskt funktionsnedsatta utformades och har nu implementerats. Utbildningssatsningar görs fortfarande, exempelvis för personal inom äldreomsorg och omsorg om funktionsnedsatta, men i huvudsak med statlig finansiering och EU-medel. Inom individ- och familjeomsorgen kan dock konstateras att det saknas en för staden sammanhållen fortsättning för utveckling och utbildning. Förvaltningen kan konstatera att många av de delar som utredningen lyfter avseende utveckling i riktning mot en evidensbaserad praktik påbörjades i samband med Kompetensfonden men har även utvecklats vidare sedan dess. Inom individ och familjeomsorgen utgjorde en kompetensutvecklingsstrategi, som var noggrant förankrad i verksamheten, basen för de insatser som genomfördes under fondens tid. Strategin pekade också på inriktningen av utvecklingsarbetet som genomsyrades av den kunskapsbaserade socialtjänsten. - Som exempel kan nämnas att arbetet med utrednings- och bedömningsmodellerna ASI och BBIC, som Socialstyrelsen arbetat med under flera år, fördjupades och började implementeras. - Inom de flesta områden inom individ och familjeomsorgen har metoder som bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT) visat goda resultat. Det gjorde att nästan medarbetare inom individ och familjeomsorgen ge-

11 SID 11 (12) nomgick en introduktionsutbildning i KBT. Utbildningen omfattade fem högskolepoäng. Utbildningen var skräddarsydd och anpassades efter socialtjänstens specifika behov. - En utbildning genomfördes för enhetschefer i samarbete med IMS, där de fick kunskaper om evidensbaserad praktik, systematiska bedömningsinstrument, informationssökning och kunskapsöversikter inom socialtjänstens olika områden. En del i utbildningen handlade om beteendebaserat ledarskap. - Kompetenstrappan genomfördes i några stadsdelsförvaltningar som en modell för karriärutveckling och för kontinuerlig kompetens- och verksamhetsutveckling. Syftet var dels att på sikt tillförsäkra en god personalförsörjning genom att bidra till att staden genom kompetenstrappan kan ses som en attraktiv arbetsgivare, dels att understödja kraven på kunskapsbaserat socialt arbete. Alla medarbetare skulle ha individuella kompetensutvecklingsplaner med möjlighet att fortbilda sig på högskolenivå och utveckla spetskompetens. En variant på detta infördes även inom omsorgen om funktionsnedsatta. ETT PÅGÅENDE UTVECKLINGSPROJEKT INOM FÖRVALTNINGEN Kungsholmens stadsdelsförvaltning bedriver inom individ- och familjeomsorgens familjeenhet och myndighetsdelen inom äldreomsorgen ett utvecklingsarbete tillsammans med konsultföretaget Ramböll, i syfte att arbeta med metoder som styr mot effekter och resultat. Det kallas resultatbaserad styrning och är ett arbete som ligger helt i linje med utredningens inriktning. Erfarenheten är att vi i hög grad fokuserar på våra insatser och mindre på vad de ge för effekt och vilket resultat vi vill uppnå, d.v.s. att göra rätt saker och inte bara göra saker rätt. I utvecklingsarbetet ingår också Bromma stadsdelsförvaltning och socialtjänstförvaltningen. Projektet följs av stadsledningskontoret. SYNPUNKTER PÅ UTREDNINGEN I ÖVRIGT Förvaltningen delar utredningens uppfattning att kostnaderna för att utveckla evidensbaserad praktik egentligen bör rymmas inom den sammantagna ekonomiska ramen som efterhand frigörs genom att tidsbegränsade insatser upphör. Tidigare erfarenheter visar emellertid att det inom vissa områden kan behövas särskild satsning, både på själva utvecklingen av arbetet men även på implementeringen. Förvaltningen delar även uppfattningen att det tar lång tid att se effekter, vilket t.ex. var ett av huvudproblemen när Kompetensfonden skulle visa sitt resultat. Projekten och insatserna hade i regel endast hunnit pågå i 1-2 år.

12 SID 12 (12) Förvaltningen anser det viktigt att utvecklingsarbetet har en stark lokal förankring. Det är en avvägning mellan det nationella arbetet och det lokala, vilket även gäller förhållandet Precens Stockholm och stadsdelsnämnderna, där det måste ske en dialog och ett växelvis samspel. En nära samverkan mellan forskning och praktik är också nödvändig. Förvaltningen vill också poängtera vikten av vidareutbildning, såväl inom specialområden som när det gäller kompetens för att kunna utvärdera den egna verksamheten. Det handlar inte bara om att implementera evidensbaserade metoder och strukturer som arbetats fram på nationell nivå. Det är angeläget att den egna verksamheten och verksamhetens resultat också följs upp och utvärderas som ett led i den evidensbaserade praktiken. Det ska ske en kunskapsutveckling, inte bara kunskapsanvändning. Utredningen understryker brukarperspektivet som en källa för kunskap till det sociala arbetets praktik. Förvaltningen delar uppfattningen, men vill poängtera att det behövs metodstöd för att utveckla arbetet och förhållningssättet. Inom äldreomsorgen finns mycket kunskap som samlas in från olika håll, t.ex. Socialstyrelsen, Länsstyrelsen, stadens äldreförvaltning och Äldrecentrum (som fungerar som FoU-enhet för äldreomsorgen). Däremot behöver denna kunskap samordnas och systematiseras. Det behövs även inom övriga socialtjänsten bättre samordning och utvärdering av det arbete som görs, vilket talar för att det behövs särskilda resurser för hanteringen av det samlade stödet på nationell nivå. Bilaga 1. Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten till nytta för brukaren. Sammanfattning ur betänkandet SOU 2008:18