Guideböcker till historiska platser

Transkript

1 INNEHÅLL OMSLAG... sid 2 FÖRORD... sid 3 FAKTA... sid 3 APORS VANOR & OVANOR... sid 4 VIKTIGA ORD & PERSONER... sid 9 Guideböcker till historiska platser Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement Den här galna trädgården utanför Strömstad skapades av guldgräverskan Hilma Svedal med 100-tals ton cement och tusentals växter. Guideboken är fylld med kartor och bilder. Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det här är ett av världens mest mystiska hällristningsområden. Här finns 12 stora ristningar som alla ligger längs en kilometerlång väg den kallas för den heliga vägen. Guidebok: Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Den här guideboken hjälper dig att återuppleva viktiga platser från vikingatiden. Här finns beskrivningar av 33 gravar, runstenar, vägar, monument och befästningar. Tanums hällristningar Praktisk guidebok till svenska världsarvet I Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar. Det här är en praktisk guidebok med kartor och fakta om världs arvets största ristningar. Greby gravfält guidebok till Sveriges vackraste gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Guideboken ger dig fakta om de resta stenarna och de blodiga sägnerna om forntida strider. Mer info:

2 DIGITAL E-BOK FRÅN Apornas Ovanor 1872

3 En gibbon-apa på djurparken i Honolulu. FÖRORD Aporna är våra närmaste släktingar och är mycket populära både på tv och i djurparker. I den här e-boken får du läsa om den märkliga synen man hade på apor i slutet av 1800-talet. Den här e-boken handlar om olika typer av apor och vad man på 1800-talet ansåg vara deras vanor och ovanor. I texten försöker författaren analysera varför de många olika typer av aporna beter sig som de gör. När e-boken skrevs var evolutionsteorin fortfarande omdebatterad och inte så känd bland den svenska befolkningen. Författaren försöker bland annat bevisa att aporna inte alls är några nära släktingar med oss människor. I texten framgår det också att man hade en helt annan syn på djuren än i dag. Märkligt nog så betraktade man aporna som onda eftersom de inte förstod våra mänskliga lagar och regler. Eftersom den här texten skrevs på 1800-talet så innehåller den mått, ord och personer som inte är så bekanta i dag. Därför har vi kompletterat originaltexten med en kortfattad ordlista. Foto: Mikael Jägerbrand FAKTA E-BOK Titel: Apornas ovanor 1872 Antal sidor: 9 st. Format: A4. Storlek: 1 Mb. Utgivare: Virvelvind Förlag & E-boksbiblioteket.se E-publicering: E-boken publicerades Publicering: Originaltexten publicerades Originalets titel: Apors vanor och ovanor. Författare: Okänd. GAMLA MÅTT Aln. Längdmått. En aln är 59 cm. Famn. Längdmått. En famn motsvarar 6 fot och är alltså ungefär 178 cm. Fjerding. Volymmått. Motsvarar 18,3 liter. Fjärdingsväg. Gammalt svenskt längdmått. En fjärdingsväg är en fjärdedels gammal svensk mil = meter. Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm. Mil. Längdmått. En svensk mil var meter tills metersystemet infördes år Tum. Längdmått. En tum motsvarar 29,7 mm. Skålpund. Viktenhet. Ett skålpund är 425 gram. Stadie. Längdmått som användes i antiken. En stadie är ungefär 160 meter. Steg. Gammalt längdmått. Ett steg motsvarar 90 cm. Tum. Längdmått. En tum motsvarar 29,7 mm. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand mikael@e-boksbiblioteket.se Copyright 2014 Mikael Jägerbrand Virvelvind Förlag, Lysekil 3

4 APORS VANOR & OVANOR Den här texten publicerades ursprungligen år 1872 i tidskriften Svenska Familj-Journalen. ill man i det kortaste uttryck sammanfatta apornas egenskaper, så kan man, med araben, beteckna dem såsom ett mellanting af menniska och djefvul. Araben tror aporna vara några fördömda, af Allah förkastade varelser, hvilka blifvit förvandlade till djur och nu bära djefvulens och Adamssonens skepelse i en underlig förening. Vi, som ej hafva anledning att dela arabens hat till dessa djur, kunna ej annat än betrakta dem såsom löjliga karikaturer på menniskoslägtet, men detta likväl blott så länge som de visa sig från sina goda sidor: så snart de uppträda med sina dåliga egenskaper, uttala äfven vi förkastelsedomen öfver dem. "Aporna", säger Oken, "likna menniskorna i alla oseder och oarter. De äro elaka, falska, baksluga, tjufaktiga och oanständiga. Det fins icke en enda dygd, som man skulle kunna tillskrifva en apa, och än mindre kan man tala om någon nytta, som de skulle kunna göra menniskan. Hålla vakt, göra sällskap eller apportera göra de blott så länge de med det samma kunna bära sig narraktigt åt. De representera blott mensklighetens dåliga sida, så väl i kroppsligt som sedligt afseende!" Om vi icke kunna obetingadt taga detta påstående för godt, utan gerna tillskrifva aporna äfven goda egenskaper, såsom t. ex. deras obestridda ömhet mot egna eller andras ungar liksom äfven mot svaga varelser af andra djurklasser, så måste vi dock, åtminstone tills vidare, rygga tillbaka för Darwins djerfva, ehuru snillrika lära om arternas ursprung och hans åsigt, att aporna äro den näst sista länken i den djurkedja, som slutar med menniskan. Likheten mellan menniskan och aporna är icke så påfallande framför den med andra djurslag. Endast en blick på skelettbyggnaden visar oss att likheten knappt förefinnes i något annat än den upprätta gången. Redan kroppsstorleken hos aporna varierar inom nog vidlyftiga gränser: orang-outangen uppnår en mans storlek, sidenapan blir deremot knappt större än en ekorre. Den magra, håriga kroppen utan 4

5 Scen under ett besök hos en orang-outang. säte, de långa armarne, de smala benen utan vador, den ofta förekommande långa svansen och framförallt det djuriska hufvudet med tillbakalutande, liten hjessa och de indragna tunna läpparne måste tvinga äfven den ytligaste iakttagare att erkänna djuret hos apan i stället för menniskan. Se på den fulländade menniskan, på den, som konstnären såg framför sig, då han skapade sin Apollos gudagestalt! En enda blick på honom är nog för att varsna det vida svalg, som skiljer menniska och djur. Men hos aporna visar sig äfven djuret på ett afskräckande sätt, om man tager under pröfning deras andliga förmögenheter. Man behöfver blott studera apans ansigte för att veta hvars andas barn hon är. Aldrig har detta ansigte ett ädelt, godmodigt, trohjertadt uttryck. Och ändock är apansigtets rörlighet otroligt stor. I ett nu genomlöper det skalan för alla tänkbara uttryck: vänlighet och raseri, ärlighet och list, elakhet, njutningsbegär och hundra andra egenskaper och lidelser efterträda hvarandra raskt på denna trogna spegel för deras inre. Fysiologen Flourens anställde en mängd observationer å en orang-outang i Jardin des Plantes och har om dessa meddelat åtskilligt af intresse, som vi här ej böra förbigå. Han beskrifver detta djur såsom förståndigt och mildt. Han såg det samma leka och blifva smekt af små barn, hvarunder det sökte efterhärma allt hvad de gjorde i dess närvaro. Denne orang-outang förstod sig mycket väl på att taga nyckeln ur dörren der han var inlogerad, att åter sätta in den i låset och öppna dörren. Man lade stundom denna nyckel på kaminen, som var temmeligen hög, men då klättrade han upp till kaminkransen med tillhjelp af ett rep, som var fästadt vid golfvet och af hvilket han till det mesta för lek begagnade sig. För att nu ytterligare experimentera med det kloka djuret gjordes en knut på linan, för att derigenom för- 5

6 korta den samma, men efter ett ögonblick var knuten upplöst och nyckeln å nyo borttagen. Han hade icke andra apors otidiga och näsvisa sätt, som är för de fleste af våra läsare rätt väl bekant, utan han hade något visst högtidligt i sitt sätt att vara. Hans uppsyn var sorgsen och alla hans rörelser föreföllo afmätta. Denna orang-outang har i ofvan intagna illustration blifvit afbildad vid det tillfälle då mr Flourens i sällskap med en gammal man, fin och djupsinnig observatör, gjorde ett besök hos det intressanta djuret, och skildrar han detta på följande sätt: "Min kamrats något egendomliga kostym, den långsamma och trötta gången, hans böjda kropp, allt fäste genast vid vår ankomst djurets uppmärksamhet. Det gjorde gerna och fullkomligt godvilligt allt hvad vi sökte få det samma att visa och hade ständigt en stadig blick fästad på föremålet för sin nyfikenhet. Just i det ögonblick vi stodo i begrepp att afsluta vårt besök, närmade sig orang-outangen sin obekanta gäst, tog sakta och med den allvarligaste min ifrån honom hans hatt och käpp, låtsade stödja sig på den sednare, böjde sin rygg och gick med långsammare steg öfver golfvet, fullkomligt imiterande min gamle väns hållning och gång. Han återlemnade derefter helt beskedligt och utan uppmaning från vår sida de lånta persedlarne, hvarefter vi aflägsnade oss, öfvertygade att en anmärkningsvärd observation under detta besök blifvit gjord, men utan att inom oss kunna afgöra hvilken af oss tre varit den bäste observatören." Bland de olika ordningarne af apslägtet visar sig en märkvärdig stegring. Ju slugare, elakare, vildare, odygdigare och oförskämdare apan är, desto rörligare, men tillika desto mera karikeradt, missbildadt och rent af otäckt förefaller hennes ansigte. Vid tilltagande förstånd föröka sig äfven de dåliga egenskaperna, men icke så de goda, och de beskedliga aporna äro vanligen dummare än flertalet djur af högre ordning. De apor, som tyckas hafva fått mest utaf mensklig skarpsinnighet och beräkningsförmåga på samma gång som de fått en brorsdel af djurets vighet och smidiga kroppsform, äro de arter, som vi känna och sammanföra under det gemensamma namnet markattor. De hafva detta namn ifrån sextonde århundradet, då de infördes sjöledes från vestkusten af Afrika, nämligen Guinea, och namnet härrör sålunda troligtvis af det tyska Meer eller latinska marc samt deraf att de genom sin kroppsform erinra om katten. Markattorna höra till de sällskapligaste, rörligaste och muntraste af alla apor. Man finner dem mest samlade i stora band; familjer förekomma sällan. Det är ett verkligt nöje att möta en hord af dylika djur i skogen. Det är idel lif, stoj och oväsen, strid och försoning, klättrande och springande, rof och plundring, klösta ögon och sträckta leder! De bilda en egen stat och erkänna ingen annan herre öfver sig, än den starkaste bland deras likar; de akta ingen annan rätt, än den som öfvas af den gamle apfaderns spetsiga tänder och kraftiga händer; de hålla ingen fara möjlig, ur hvilken det icke fins något sätt att rädda sig; de inrätta sig under alla omständigheter, frukta hvarken nöd eller brist och tillbringa så ett muntert och sorgfritt lif. Ett gränslöst lättsinne i förening med ett högst putslustigt allvar är dem eget; dermed börja och fullgöra de alla sina sysslor. Intet mål är för svårt, ingen spets för hög, ingen skatt säker, ingen egendom helig. Då undrar man ej på att Ost-sudans infödingar blott tala om dem med gränslöst förakt och vrede; men lika så litet förtänker man den icke förfördelade iakt- 6

7 Ett plundrande sällskap. 7

8 tagaren, om han betraktar dem såsom högst intressanta varelser. Ytterst roande är det för denne iakttagare, om han kan få bespeja bandet, när det drager ut på rof. Under den gamle, ofta pröfvade och väl erfarne stamfadrens ledning begifver sig skaran till sädesfältet eller fruktträdgården. I början närma sig tjufvarne med stor försigtighet, i det de helst praktisera sig fram från den ena trädtoppen till den andra. Den gamle herrn går i spetsen, de öfriga följa honom efter och bestiga icke blott samma träd, utan till och med samma grenar som han. Icke sällan stiger ledaren upp i ett mycket högt träd och tager derifrån en noggrann öfverblick af omnejden; om resultatet af rekognosceringen är gynnsamt, underrättas följeslagarne derom genom ett par gurglande läten, hvarpå bandet nedstiger ur trädet och skyndar fram. Här utvecklas nu ögonblickligt en otrolig verksamhet. Alla kindpåsar fyllas tills de blifvit så proppade som möjligt; först sedan detta skett börjas det egentliga urvalet. Mais-axen afskäras och undersökas mycket noggrannt med lukten och, om de ej hålla profvet, hvilket vanligen icke inträffar med hvart tionde ax, så blifva de ratade och genast bortkastade. I regeln äro snyltgästerna så beskedliga, att de taga blott ett par korn ur hvarje ax och kasta bort de öfriga. Det är just detta, som ådragit dem infödingarnes gränslösa hat! Alla förtro sig helt och hållet åt den gamle ledarens omsorg. Denne reser sig gång efter annan upp och spejar i omgifningen med öfvad blick. Hvarje gång låter han höra ett par lugnande struptoner, om han nämligen icke märkt något oroande; i motsatt fall utstöter han ett oefterhärmligt bräkande läte till varning. Inom ett ögonblick äro alla på flykt; om faran är mycket stor, så släppa de sina bördor, för att vara så lediga som möjligt, men vanligen behålla och medföra de icke så små qvantiteter af rofvet. Är hjorden mycket stor, så går plundringen mera systematiskt till väga. Vi få ett begrepp derom genom att kasta en blick på närstående illustration, som återgifver det ögonblick, då ett apsällskap är som ifrigast sysselsatt att plundra en plantageägares fruktträdgård. Under det endast ett fåtal sprider sig för att samla axen och frukterna, så äro de öfriga fördelade på vissa afstånd inåt skogen till en slags kedja, och nu langas rofvet från hand till hand med en märkvärdig hastighet. Vi kunna mycket väl tänka oss ägarens öfverraskning och harm då han finner dessa glupska gäster i färd med att länsa hans planteringar! Och mot dessa tjufvar har man intet skydd; ingen strafflag, intet fängelse, ingen vanfrejdande afbasning skrämmer dem. Det lönar knappt en gång besväret att skicka efter dem en hagelsvärm, ty de försvinna blixtsnabbt, och träffar man också en, som sålunda får plikta för alla, så har man dock hela svärmen för öfrigt qvar, alltid färdig att, när man minst väntar det, aflägga nytt besök för en ny olaga beskattning. 8

9 VIKTIGA ORD & PERSONER Darwin, Charles. [ ] Brittisk biolog och forskare. Är mest känd för sina revolutionerande böcker Om arternas uppkomst som kom 1859 och Människans härledning och könsurvalet från Flourens, Jean Pierre. [ ] Fransk fysiologi-forskare. Var den förste som bevisade att psyket finns i hjärnan, och inte hjärtat som man tidigare trodde. Gjorde också viktiga upptäckter inom medicinen, var en av sin tids ledande experter på anestesi och förespråkade bedövning med kloroform. Oken, Lorenz. [ ] Tysk naturforskare verksam vid universiten i München och Zürich. Var en av de första som förespråkade evolutionsläran, att alla jordens varelser utvecklats ur ett urslem. Var ledamot i svenska Vetenskapsakademien från