Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (2-3) E-boken sid 4-9 (4 14) OBS: Sidor med mycket färg: sid 1, 2 och 5.

Transkript

1 Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (2-3) E-boken sid 4-9 (4 14) OBS: Sidor med mycket färg: sid 1, 2 och 5. Fakta om e-boken Titel: Katten i forna Egypten 1889 Totalt antal pdf-sidor: 9 st. Format: Liggande A4 (förutom A5-framsidan ) Storlek: 3 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Digital publicering: Originaltext publicerad: Författare: Okänd. Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info:

2 DIGITAL E-BOK FRÅN Katten i forn- Egypten 1889

3 ORDLISTA Augustus. Romersk kejsare, född 63 f Kr död 14 e Kr. Cæsar, Julius. Romersk fältherre och makthavare, född 100 f Kr mördad 44 f Kr. Champfleury. [ ] Pseudonym för den franske journalisten och författaren Jules Fleury. Hans mest berömda bok är Le chats som bland annat illustrerades av konstnären Manet. Goddagspilt. Nedlåtande uttryck för en person som bara ägnar sig åt nöjen och latar sig. Herodotos. [484 f Kr 420 f Kr] Grekisk historiker. Han är mest berömd för boken Historia där han beskriver stora delar av den då kända världen, bland annat Norden. Nya riket. Tidsperiod i Egyptens historia som omfattar tiden 1550 f Kr 1070 f Kr. Plutarkos. [ca 46 e Kr ca 120 e Kr] Grekisk filosof. Ansågs som en av romerska rikets främsta författare. Sicilus, Diodorus. [ca 90 f Kr ca 30 f Kr] Grekisk historiker på Sicilien. Är mest känd för sitt stora verk om världens historia ( Bibliotheca historica ). FÖRORD När djuraktivister vill straffa den som skadar en katt känns det kanske modernt. Men redan för flera tusen år sen i det forntida Egypten var katten ett vördat husdjur. I den här e-boken får du veta allt om Egyptens katter. För faraonerna och folket i det forntida Egypten var reli- gionen en mycket viktigt del i livet och vardagen. Man hade många gudar som man måste hålla sig väl med. En av gudarna var Bast, som gestaltade sig som en katt. Djuret var under Basts beskydd och var heligt, den som dödade en katt kunde räkna med att få dödsstraff. Allt det här och mycket mer kan du läsa om i den här e-boken. När den här berättelsen publicerades i slutet av 1800-talet var all forskning om det forntida Egypten fortfarande ett nytt och extremt spännande område. Man hade precis lärt sig tyda hieroglyferna och man lärde sig extremt mycket om forn-egypten på bara några år. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Sök bland mumifierade katter på British Museums hemsida. 2 Copyright 2009 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken KATTEN I FORNA EGYPTEN 1889 publicerades år 2009 på och uppdaterades i augusti Texten ±är hämtad ur tidskriften Ny Illustrerad Tidning 1889.

4 KATTEN I FORNA EGYPTEN Publicerad 1889 i tidskriften Ny Illustrerad Tidning atten spelade såsom bekant en framstående roll i Faraonernes land. Han tyckes redan tidigt hafva införts i detta gamla rike troligen ungefär samtidigt med hästen, d. v. s. vid Nya rikets grundläggande, år 1668 före vår tidräkning. Antagligen var den gammalegyptiska katten mångfärgad samt mer långbent och ljusare än vår tids missar. Ty ehuru målningar och statyetter af katter ofta anträffas i de egyptiska grafvarna, har man icke funnit ett enda exemplar framställande en helt hvit eller helt svart katt. Och så konventionelt de gamla egyptiska artisterne än gingo till väga, då de efterbildade menniskokroppen, lika realistiskt och verklighetstroget återgåfvo de eljest företeel- ser ur djurvärlden. Man har därför allt skäl att tro, att de egyptiska målarne och bildhuggarne åtminstone någon gång skulle hafva framställt svarta eller hvita kissar, om sådana i verkligheten funnits i deras land. Gudinnan Bast var själf en katt, och såsom stående under hennes beskydd och dessutom varande hennes egen afbild, ansågos alla egyptiska katter såsom heliga. Under hela sitt lif bemöttes de med största vördnad, deras personliga säkerhet tryggades genom stränga lagar, och när de dogo, begrofvos de högtidligt. De buro örringar och halsband, men enär somliga statyetter ega dylika prydnader och andra icke, är det ovisst, huruvida alla katter buro sådana eller om dessa voro förbehållna särdeles heliga katter. Säkert är emellertid att fromma egypter hade katt-bilder i sina rum och att dylika följde den döde i grafven. Ja, man bar på sig smycken fram ställande gud innan Bast eller en katt, och dessa klenoder voro otvifvelaktigt föremål för särskild dyrkan. Men den egyptiska katten var icke uteslutande en repre sentant för gudinnan Bast. Han var icke heller endast en goddagspilt, som blott åt och sof. Han gjorde 4 5

5 Katt-mumier. 6 7

6 äfven nytta, liksom naturligt uppfostrade missar i våra dagar göra. Diodorus Sicilus, som dock lefde så sent som på Julius Cæsars och Augustus' tid, säger, att egypternes katter hade sin förmåga i utrotandet af skadliga reptiler att tacka för den vördnad, för hvilken de voro föremål. Dessutom hindrade katternas helighet icke egypterne att dressera dem för fågelfångst. Talrika gamla afbildningar utvisa att Faraonernes undersåtar använde katter till jakt på mindre djur. Gamla författare uppgifva, att katten dyrkades i det åt solen helgade templet i Heliopolis, emedan kattens pupiller vidgas och sammandragas allt efter solens upp- och nedgång, och gamle Plutarkus skrifver i sin afhandling om Isis och Osiris, att ett katthufvud anbragtes på handtaget af hvarje sistrum*, emedan katten har ett fläckigt skinn, emedan han är ett nattdjur och på grund af kattans sätt att föda ungar.»hon gifver nämligen», säger han,»först lifvet åt en unge, därpå åt två, tre o. s. v. ända till sju, hvilket tillsammans gör 28. Detta» tilläger den vise mannen,»låter visserligen såsom en saga, men visst är att kattens pupiller äro störst vid fullmåne men minskas, när månen aftager.» Sålunda sågo somlige en mystisk analogi mellan kattens ögon och solen, under det andra jämförde kattögonen med månen. * Ett hos de gamla egypterne vid Isis-gudstjensten användt, ännu hos abbessinierne förekommande musikinstrument. Utan att ingå på en närmare granskning af fornegypternes religion är det svårt att gifva ett något så när klart begrepp om gudinnans Basts förhållande till de öfriga egyptiska gudomligheterna och särskildt till Ptah eller Ra, solguden. Vi inskränka oss därför till att här kalla henne egypternes Diana, d. v. s. månens gudinna. Men Bast var icke endast månens gudomlighet, hon var äfven aftonens gudinna i motsats till Sekhet, morgonens gud, igenkänlig på sitt lejonhufvud och med Bast ofta förblandad i konstnärliga framställningar. Champfleury talar i sin intressanta bok,»les chats», om talrika fynd af kvinliga grafstatyetter, hvilka bära inskriften»techau» (»kattan»), betecknande att de voro helg ade åt gudinnan Bast, och han erinrar om huru många män som ännu i dag tilltala sin hustru med smeknamnet»kissen» eller»missan» det hos fransmännen icke ovanliga»ma chatte» utan att ana ordets uråldriga och religiösa ursprung. Men till och med en hel stad var helgad åt gudinnan Bast. Den hette Bubastis och dess plats har nyligen återfunnits bland murarna och vallarna vid Tel Basta, öster om Nilens delta. Till denna heliga stad sändes ibland döda katter för att begrafvas i gudinnan Basts tempel, liksom döda ibisfåglar skickades till Hermopolis och aflidna släktingars och vänners stoft fördes till Abydus, på det att de måtte få hvila på samma ställe som Osiris. Men dylika transporter af kattlik tyckas endast 8 9

7 mer undantagsvis hafva förekommit och då säkerligen varit uttryck för en mer än vanlig hängifvenhet och en sällsynt grad af dyrkan. Man har ännu icke lyckats komma rätt på det klara med det namn, som de kattälskande egyptiskorna använde, då de lockade sina missar till sig. I gamla, i Louvre i Paris bevarade egyptiska ritualer har man visserligen funnit namnet och trott sig böra läsa det: mau, maï eller maau. Somliga egyptologer hafva dock uttalat namnet: chaou, men de finnas och den åsikten är den allra nyaste som anse, att»kisse» på fornegyptiska rätteligen heter maou; och försvararne af den åsikten se med allt skäl i detta 10 11

8 ord ett nytt bevis på den böjelse för att efterbilda naturljud (onomatopæ), hvilken är egendomlig för primitiva språk och som hvar och en igenkänner i barnens bekanta»vovvov» och liknande naiva språkbruk. Herodotus berättar, att, när en eldsvåda utbröt, husets invånare i främsta rummet tänkte på att skydda sina katter. De ställde sig i en tät ring rundt kring byggnaden och schasade bort hvarje katt, som, lockad af värmen och eldskenet, närmade sig. De frågade därunder rakt icke efter, om hela deras lösörebo brann upp. Hände det, att en katt det oaktadt, af skrämsel eller annan orsak, kilade mellan benen på de kringstående och rusade in i lågorna, finnande en säkert död, blef sorgen lika djup som allmän. Vid en katts död rakade egaren och hans familj af sig ögonbrynen. Några katthanar vårdades alltid i gudinnan Basts tempel, och de voro föremål för stor vördnad. De fingo icke endast hvad lifvets nödtorft kräfde, utan mycket därutöfver. De badades, parfymerades och pyntades, man försåg dem med de vackraste missar, man kunde uppleta, man födde dem med fint bakverk, uppblött i mjölk, och med Nil-fisk, skuren i tunna skifvor; när de dogo, balsamerades de med cederolja och aromatiska kryddor. Den som dödade en katt, hade förverkat sitt lif. Det hjälpte därvid i senare tider icke ens att vara romersk medborgare, ty det ursinniga folket»lynchade» missgärnings- mannen långt innan denne hann dragas inför rätta. Katt-mumierna hade, såsom läsaren af våra bilder finner, ett högst groteskt utseende; det är till och med icke utan att de hafva ett rent menskligt tycke. I British Museum i London kan man ännu i dag skåda många dylika karrikatyrer öfver oss själfva. Svepningarna äro förfärdigade af smala tygremsor, flätade i en mängd olika mönster. Bandens färger äro (nu, efter årtusenden) två: rödbrunt och smutsgrått, och hufvudena bära ibland spår af att hafva varit målade. Någon gång inneslöts kattmumien i en kista, men denna ära synes uteslutande hafva vederfarits mycket heliga kissar. Thebe var af gammalt den förnämsta begrafningsplatsen för katter, ehuru, såsom vi sett, deras stoft understundom sändes till Bubastis. Katter, hundar, ormar, ibis-fåglar, farao-råttor och näbbmöss hafva där funnits begrafna i samma grop, men i några nyligen öppnade djurgrafvar iakttog man, att katterna voro lagda i ett särskildt rum, under det att ett annat var fyldt med heliga krokodiler och ett tredje med ibis-fåglar, hvar och en i sin särskilda kruka. Den ena af våra afbildningar framställer en katt-statyett af bränd lera med två små katter vid sina fötter. Man har förgäfves sökt tolka meningen med denna sällsamma grupp. Egendomlig nog fortlefver i Egypten ännu i dag 12 13

9 denna starka kärlek till katternas slägte. Under det att en rättrogen muselman afskyr hunden, låter han katten dela sin måltid och vara barnens lekkamrat. I allmänhet sörja egypterne flitigt för katternas välbefinnande, och man sätter ut mat åt dem för att stilla deras hunger. 14