Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (2-3) E-boken sid 4-10 (4 16) OBS: Sidor med mycket färg: 1 3 & 5 7.

Transkript

1 Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (2-3) E-boken sid 4-10 (4 16) OBS: Sidor med mycket färg: 1 3 & 5 7. Fakta om e-boken Titel: Besök på Island 1859 Totalt antal pdf-sidor: 10 st. Format: Liggande A4. Storlek: 3 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: Originaltext publicerad: Författare: Abraham Vilhelm Lavén ( ). Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info:

2 DIGITAL E-BOK FRÅN Besök på Island 1859

3 ORDLISTA Aln. Längdmått. En aln är 59 cm. Famn. Längdmått. En famn motsvarar 6 fot och är alltså ungefär 178 cm. Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm. HMS Jarramas. Svensk korvett byggd i Karlskrona och sjösatt Gjorde flera utrikes expeditioner, bland annat till Medelhavet och Island Skrotades Kofferdi-fartyg. Gammal benämning på handelsfartyg. Ordet kommer från lågtyskans kopfardie. Lavén, Abraham Vilhelm. [ ] Kommendörkapten och författare. Skrev ett flertal vetenskapliga böcker om flottan. Avled i juli 1858 efter en expedition till Island. Napoleon III. [ ] Fransk president och kejsare samt prins av Holland. Hette egentligen Charles Louis Napoléon Bonaparte och var den berömde Napoleon Bonapartes brorson. Valdes till president 1848 och utnämdes till kejsare Avsattes 1870 och levde de sista åren av sitt liv i exil i Storbritannien. Turiter. Det är oklart vad som menas med ordet turiterna som nämns i texten. Det kan vara en felstavning av ordet tvisterna. 2 FÖRORD På Island är naturen mycket vildare än här i Sverige med jordbävningar, kokheta källor, vulkanutbrott och gejsrar. I den här e-boken får du läsa om en dramatisk utflykt till den isländska naturen för 150 år sedan. Sedan utflykten som beskrivs i den här e-boken gjordes har mycket förändrats. Då var ett sällskap med turister tvungna att anlita 5 vägvisare och hyra 64 (!) hästar för att besöka de mest intressanta platserna Thingvellir och Geysir. I dag tar man sig dit på någon timme med bil på bra och körvänliga vägar. Men de heta källorna är precis lika farliga i dag som de var för 150 år sedan. Den som inte är försiktig riskerar att få svåra brännskador eller i värsta fall att dö. Den här berättelsen publicerades anonymt 1859 men skrevs förmodligen av Abraham Vilhelm Lavén [ ]. Lavén var kapten på korvetten Jarramas och avled bara några veckor efter hemkomsten från Island, enligt vissa berodde dödsfallet på en förkylning han ådrog sig under utflykten han beskriver i den här e-boken. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Området vid Geysir i dag. Copyright 2008 Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken BESÖK PÅ ISLAND 1859 publicerades digitalt första gången 2008 och uppdaterades den 22 september Berättelsen är hämtad ur tidskriften Ny Illustrerad Tidning Foto: Oystein Sando/Dreamstime.com

4 BESÖK PÅ ISLAND Från Ny Illustrerad Tidning Publicerad februari 1859 Vi ha benäget fått oss meddelade några skizzer och skildringar från den gamla, egendomliga och för den skandinaviska kulturen så betydelsefulla ön Island. Förliden sommar besöktes nemligen ön af svenska korvetten Jarramas, ombord på hvilken befunno sig Kongl. Krigsakademiens sjökadetter. Korvetten utlöpte den 2 Juni från Carlskronas redd, för att afgå på 4 månaders öfningsexpedition. Man besökte Köpenhamn och styrde derefter kurs på Island. Vi öfverlemna nu ordet åt den deltagare i expeditionen, hvars intressanta skildringar blifvit oss meddelade. I. Midsommardagen klarnade det något och den töckenslöja, hvilken ända dittills hade undanskymt Islands kuster och berg, lättnade, så att vi fingo sigte på Skagens låga sandudde med några käggelformiga berg i bakgrunden. Huru ogästvänlig denna kust än må vara, helsades den dock nu med entusiasm af oss alla, ty under flera dagar hade vi måst ligga bi i Faxe bugt för en V.S.V. storm med starka regnbyar, hvilka hade så genomdränkt oss och hela skutan, att all komfort var försvunnen. Vi höllo af vid middags tiden och ankrade på aftonen i Reykiawiks hamn. Anblicken af staden och dess omgifningar var föga inbjudande. En svartgrå färgton låg utbredd öfver hela landskapet. Framför oss låg staden, en samling af obetydliga trähus, med sina små grå bygnader och svarta tak, och fonden begränsades af gråsvarta klippmassor, på hvilka ännu de tunga regnmolnen hvilade. Till venster höjde det 2,500 fot höga Essja-fjell sina mörka, majestätiska massor, och det enda, som gaf en blidare färg åt den dystra taflan, var några små, grönklädda öar, hvilka i norr begränsa hamnen. Utom några smärre kofferdi-fartyg, låg äfven en engelsk pleasure-yacht till ankars i hamnen, och hade dess ägare, samma dag vi anlände, anträdt resan till Geyser. Flere bland oss på fartyget hade gjort samma resa till mål 4 5

5 Staden Reykiawik på Island. för vårt besök på Island. Vår tid var ganska begränsad och vi hade derföre ingen att förlora. Oaktadt guvernören sökte på alla sätt decouragera oss med beskrifningar på magra, dåliga hästar, usla vägar och diverse besvärligheter, stodo vi dock fasta vid vårt beslut; och andra dagen efter vår ankring lemnade vi fartyget, till ett antal af 20 personer, och begåfvo oss till Reykiawiks torg, en liten gräsplan, der den stora kavalkaden skulle församlas. Det är troligen de flesta bekant att enda sättet att färdas på Island är till häst. Den infödde isländaren, som aldrig lemnat sin ö, har aldrig sett någon vagn eller ens ett hjul. Vägarne utgöras endast af ridvägar och dessa oftast nog af en högst usel beskaffenhet, som vi fingo erfara. Hästen är således af oskattbart värde för isländaren. Utan den skulle 6 7

6 han ej kunna existera; han skulle omkomma af brist och elände. Äfven öfverraskas hvarje utländning af dessa häst ar, hvilka sannerligen ej äro det minsta märkvärdiga Island har att framvisa. Till storleken öfverträffa de något våra Ölands-hästar, men äga äfven deras ihärdighet och styrka i ännu högre grad. De uthärda de svåraste stra patser och försakelser med ett tålamod och en godmodighet, som gränsar till det otroliga. I faran kommer deras klokhet ryttar en till hjelp, och de låta ej gerna af dumdristigheten drifva sig i faror, hvilka de inse att de ej kunna öfver vinna. Hade jag ej på förhand blifvit underrättad om dessa deras förtjenster, skulle jag sannerligen ej känt synnerlig till försigt om en lycklig utgång af vår resa, då vägvisaren ledde fram mig till en liten smutsgul häst, som, raggig och med nedhängande hufvud, tycktes ur stånd att släpa sig fram. Men sedan jag förgäfves sökt efter någon bättre, tog jag Gud i hågen, och ödmjukt erkännande sanningen af ordspråket:»en sjöman till häst är en styggelse inför Gud», klef jag upp i sadeln. Vår kavalkad utgjordes af 20 resenärer, 5 vägvisare och 64 hästar, ty under längre resor erfordras det alltid 2:ne hästar för hvarje person äfvensom en mängd packhästar för att bära tält, proviant m. m. Ändtligen, kl ½ 2 e. m., voro vi alla till häst. Thingvalla kyrka på Island. II. Solen började långsamt sänka sig under horisonten och kasta ett rödaktigt skimmer öfver Heclas och EysterJökelns snöklädda toppar, hvilka länge lyste i den östra horisonten, då våra vägvisare ändtligen kunde visa oss Thingvalla-sjön och lofva oss ett snart slut på dagens strapatser. Kl. 11 stodo vi vid den branta nedgången till Allmannagjà. Vi stodo på spetsen af en fullkomligt lodrät, 150 fot hög, bergvägg, hvilken i nordlig riktning sträckte sig så långt ögat kunde nå. I en stor remna hade naturen bildat trappsteg, på hvilka man nedstiger i dalen. Vi sutto 8 9

7 Geysern på Island

8 alla af, och, ledande våra hästar, hvilka med yttersta försigtighet afvägde hvarje steg, började vi vårt nedstigande. Ju längre ned vi kommo mellan de branta bergväggarne, desto mera utvecklade taflan sina stora partier. Lodrätt öfver våra hufvuden höjde sig klipporna, hvilkas spetsar kröntes af naturliga pelare och lösa stenblock af de mest bizarra figurer. På ett bösshålls afstånd brusade doft Oxara vattenfall, hvilket, störtande sig utför den lodräta klippväggen, urhålkat en djup bassin vid dess fot, hvarefter det i smärra fall kastar sig ned i dalen, der elfven vattnar frodiga ängar och sedan förlorar sig i den djupa Thingvalla-sjön. Skymningen gaf en ännu hemlighetsfullare och dystrare prägel åt taflan, hvilken i väldiga runor tolkade förgångna tiders mägtiga natur-revolutioner. Så snart vi kommit ned till bergets fot, öppnade sig den vänliga Thingvalla-dalen med sin friska grönska för våra blickar. Hvad som ännu angenämare slog an på oss, var anblicken af menniskoboningar. Vi redo upp till Thingvalla prestgård och kyrka och blefvo utan tvifvel allesamman bedragna i våra förväntningar. Prestgården utgjordes af en vanlig Bær (isländskt boningshus), och kyrkan, hvilken jag hade hoppats skulle med beqvämlighet rymma hela vårt sällskap, var en usel, torfklädd stuga, 12 alnar lång och 6 alnar bred, som erbjöd föga utsigt till ett drägligt nattherberge. Trötta och utmattade sökte vi dock så godt vi kunde plats på golfvet och bänkarne, för att, om möjligt, skaffa oss några timmars hvila. Thingvalla har sin stora historiska betydelse. Sedan de första isländske nybyggarnes olika stammar utmattats af inbördes stridigheter, stiftades slutligen ett förbund dem emellan, och folket förband sig att lefva under gemensamma lagar och domare. Vid Thingvalla sammanträdde årligen detta Islands-republikens Allshärjareting; här tolka des lagen, sletos turiterna och emottog förbrytaren sin dom och sitt straff. Äktenskapsförbryterskan störtades från toppen af Allmannagjà utför Oxara-fallet, sedan hon tillbragt sin sista natt i ett fängelse helt nära foten af detsamma, lyssnande på det dofva, brusande fallet, som sjöng dödssången i hennes öron. Hexan, ty Island har ej heller undgått sin hexmanie, brändes vid foten af den klippa, der domarens säte var upprest, medan folket med vidskeplig fara betraktade den olyckligas marter, och prisade sin domares och sin egen, Gudi behagliga, handling. De stora natur-revolutioner, som inom den historiska tiden skakat och förändrat en så stor del af Island, tyckes hafva skonat Thingvalladalen, ty ännu visar den stora, gräsbevuxna äng, der folket lägrade sig, och platsen der domaren hade sitt säte och sitt tält

9 III. På qvällen fingo vi i sigte rökmolnen från Geyser, hvarefter våra hästar sporrades till fördubblad fart, och om några minuter var resans mål uppnådt. Geyser ligger vid ena kanten af en stor slätt, nu under högsommaren sparsamt bevuxen med gräs, ehuru öfverallt genomskuren af vattendrag, kommande antingen från de varma källorna eller från bergen, som omgifva densamma. Omgifningen närmast Geyser består till en stor del af kullar, hvilkas röda yta ger ett förbrändt och ödsligt utseende åt trakten. Utom ur Geysern, röker det ur väl mer än femtio hål i marken, i närheten deromkring. Det första vi gjorde, när vi stigit af hästarne, var naturligtvis att rusa fram till Geysern, hvilken, belägen på en platå, bildad af stelnade jordlager som den sjelf uppkastat, då visade sig i sitt lugna tillstånd, såsom en klar, rökande insjö af omkring 30 fots diameter. Sådana dess utbrott voro för några decennier sedan, då den uppkastade en kokhet vattenpelare till en höjd af mer än 200 fot, äro de aldrig numera, isynnerhet sedan ett parti resande engelsmän för några år sedan kommo på den vilda idén att fylla igen hålan, hvilket dock misslyckades dem, ehuru flera hundrade lass sten nedstörtades deri. Dock sprutar den ännu alltid 3 à 4 gånger om dygnet, och en timma efter vår ankomst ljöd ropet»geyser» kring slätten, hvilket genast sammankallade oss. Alla skyndade fram, fastän på vördnadsfullt afstånd, för att ej blifva skållade af kokhett vatten. Vi tyckte oss höra aflägsna kanonskott i jorden, hvilka allt mer och mer närmade sig dess yta. Slutligen dundrade ett det sista och starkaste af dem alla, så att marken nästan darrade under våra fötter, och i detsamma uppsteg ur midten af bassinen en 14 fot bred vattenpelare till en höjd af omkring 40 fot. Källan fortfor att i nära 5 minuter uppkasta dylika vattenstrålar, till dess den för denna gången uttömt sitt förråd och åter sjönk till sitt förra stånd. Skådespelet var både vackert och storartadt, ehuru vi till följd af öfverdrifna beskrifningar kanske gjort oss för stora föreställ ningar derom. Vi voro dock mycket nöjda med hvad vi fingo se och hade i sanning mera skäl dertill än många andra resande, bland hvilka prins Napoleon, som för två år sedan besökte stället, men knappt fick se den nyckfulla källan sjuda öfver sina bräddar. Under tiden hade våra vägvisare lagat till ett annat nöje åt oss vid»stroka». Denna källa är mycket mindre än Geyser, men aldrig så lugn. Dess vanliga vattenhöjd är ej vid jordytan, utan några famnar derunder, der vattnet sjuder och hvirflar som i en kokande kittel. Den visar dock aldrig sina konster utan att retas dertill, hvilket just nu var våra isländares förehafvande. De hade nemligen uppstaplat en mängd torf rundt omkring källan, hvilket allt sedan på en gång nedstörtades deri. Nu blef det tyst i hålan för ett par minuter och vattnet sjönk 14 15

10 så djupt ned, att det ej syntes. Men snart brakade det i djupet, hvilket blef signalen till allmän flygt. Ett ögonblicks tystnad följde derpå, men i nästa uppkastades en rykande dypelare, under mycket buller, 140 fot högt i luften. Sedan detta förnyats åtskilliga gånger, lade sig vattnet åter; men just som vi gingo fram för att blicka ned i källan, följde ett nytt utbrott, så att vi ånyo måste taga till fötterna, hvarvid dock några mindre brådskande kamrater blefvo brännmärkta af de heta dytorfvorna, som dansade i luften. Sedan källan åter lagt sig, slogo vi upp våra tält bredvid Geysern. 16