Boverket. Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer

Transkript

1 Boverket Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer

2 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Boverket september 2005

3 Titel: Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer. Utgivare: Boverket Upplaga: 1 Antal: Tryck: NRS Tryckeri AB, Huskvarna ISBN: Sökord: hållbar utveckling, boende, bostäder, småhus, småhusområden, villor, villaområden, flerbostadshusområden, torg, boendemiljö, livsmiljö, service, kommunikationer, underhållsbehov, stadsförnyelse, energianvändning, kommuner, statistik, förnyelse, bostadsområden, stadsutveckling, bostadspolitik. Diarienummer: /2005 Omslagsfoto: Krister Engström. Solhusen i Gårdsten i Göteborg, som tilldelades World Habitat Award Juryns motivering var: En kombination av innovativa miljö-, energimässiga och sociala åtgärder har tillämpats i detta tidigare problemområde i Göteborg, vilket förvandlats till ett omtyckt och attraktivt bostadsområde. Boendeinflytande i såväl planeringsprocessen som skötsel och drift av området bidrar till en lyckad integrering av svenska familjer och invandrarfamiljer. Till detta bidrar införande av gemensamma utrymmen, särskilt de gemensamma växthusen. Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, Karlskrona Telefon: Fax: E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: Rapporten kan också tas fram i alternativt format på begäran. Boverket 2005

4 Sammanfattning 3 Förord Om målet om en långsiktigt hållbar utveckling ska ha någon verklig betydelse i bostads- och stadspolitiken måste man fundera över vad detta kan innebära i den befintliga bostadsbebyggelsen. Boverket har på regeringens uppdrag analyserat förutsättningarna för att nå en långsiktigt hållbar utveckling i tre olika boendemiljöer och hur behovet av förnyelse ser ut i dessa. Det gäller folkhemmets flerbostadshusområden, rekordårens stora flerbostadshusområden och de storskaliga småhusområdena från senare delen av rekordåren. Vi presenterar här en allsidig belysning av hållbarhetsfrågorna i boendemiljöer som står för väsentliga delar av den befintliga bebyggelsen. Metodologiskt sett visar detta arbete att med en geografisk utgångspunkt kommer det sektorsövergripande angreppssättet på köpet. I sista delen av rapporten för vi en diskussion kring samlade insatser för en förnyelse av storskaliga boendemiljöer. Vi hoppas att detta kan fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner om hur statlig bostads- och stadspolitik skulle kunna sammanföras i en strategi för att åstadkomma en hållbar utveckling i befintliga boendemiljöer. Denna rapport har tagits fram av en arbetsgrupp ledd av Ulrika Hägred och i övrigt bestående av Madeleine Hjortsberg, Olov Schultz och Paul Silfwerberg. Därutöver har ett stort antal personer på Boverket bidragit med underlag och synpunkter. Vi har haft en konstruktiv dialog med Sveriges kommuner och landsting, Vägverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Formas, Integrationsverket, SCB och NUTEK, som alla bidragit med erfarenheter och synpunkter. Vi vill gärna rikta ett särskilt tack till Sonja Vidén och Ingela Blomberg på KTH för ovärderlig hjälp med granskning av stora delar av materialet. Karlskrona september 2005 Ulf Troedson överdirektör

5 4 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer

6 Sammanfattning 5 Innehåll Sammanfattning... 7 Del I Utgångspunkter Problembild Uppdrag och syfte Avgränsningar Uppläggning av rapporten Metoder och källmaterial Del II Brister och kvaliteter i olika boendemiljöer ur ett hållbarhetsperspektiv...17 Folkhemmets flerbostadshusområden...17 Planmässiga förutsättningar i bostadsområdena från folkhemstiden...18 Folkhemmets boendemiljöer hur områdena fungerar att leva i...21 Sociala förutsättningar i folkhemmets boendemiljöer...23 Miljömässiga förutsättningar i folkhemmets flerbostadshus...26 Folkhemshusens skick Rekordårens storskaliga flerbostadshusområden...33 Planmässiga förutsättningar i rekordårens flerbostadshusområden...34 Rekordårens storskaliga boendemiljöer hur de fungerar att leva i...37 Sociala förutsättningar i rekordårens storskaliga boendemiljöer...40 Miljömässiga förutsättningar i rekordårens flerbostadshus...44 Rekordårsfastigheternas skick Rekordårens småhusbebyggelse. 53 Planmässiga förutsättningar i småhusområdena från rekordåren...54 Rekordårens villamiljöer hur de fungerar att leva i...57 Sociala förutsättningar i rekordårens villaområden...58 Miljömässiga förutsättningar i småhusen från rekordåren...59 Rekordvillornas skick Del III Vad krävs för en hållbar utveckling i dessa boendemiljöer?...69 Utveckling av boendemiljön och infrastrukturen...69 Slutsatser Insatser för ökad trivsel och social integration...75 Slutsatser... 81

7 6 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Fastighetstekniska förbättringar och miljöanpassning...83 Slutsatser Erfarenheter från olika stödformer och andra länder...88 Sammanfattning Vad kan man lära av andras erfarenheter?...94 Del IV Fem kärnfrågor för förnyelse i storskaliga boendemiljöer Mandat och verktyg för kommunerna i bostadspolitiken...98 Hållbar stadsutveckling måste avse hela staden...98 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen...99 Modell för ortsanalyser Behovet av ett lägenhetsregister Kommunernas kompetens Stärkta samband mellan bostadsområde och stad Kommunikationerna intar en nyckelroll Nya kvarter och gator kan binda samman delarna Kompetens och erfarenhetsspridning Levande torg i boendemiljöerna Samverkan för förnyelse Mellankommunal samordning vid handelsetableringar Institutionella hinder för positiv utveckling i bostadsområden Anpassning av bostäder och boendemiljöer Underhåll och ombyggnad Reservationer för framtida underhåll. 106 Framsynt tillgänglighetsplanering Minskad energianvändning och förnybar energi Avveckling av elvärme och fossila bränslen i småhusen Utredning av energieffektiviseringsåtgärder Kunskapsspridning om betydelsen av styr- och reglerteknik Slutord Källor och litteratur

8 Sammanfattning 7 Sammanfattning Boverket har på regeringens uppdrag analyserat förutsättningarna för och behovet av förnyelse för att nå en långsiktigt hållbar utveckling i olika delar av bostadsbebyggelsen. Vi har valt att fokusera på tre boendemiljöer folkhemmets flerbostadshusområden, rekordårens storskaliga flerbostadshusområden och de stora småhusområdena från senare delen av rekordåren. Alla bostadsområden inom var och en av de här tre kategorierna har naturligtvis inte samma förutsättningar. De boendemiljöer som vi har inriktat oss på är de mer storskaliga inom varje grupp. Den statistik som redovisas avser visserligen alla hus eller lägenheter inom respektive årgång och typ, men våra kommentarer och slutsatser avser alltså huvudsakligen de större bostadsområdena. Ändå har det för att överhuvudtaget kunna säga något övergripande om dessa olika typer av boendemiljöer varit nödvändigt att generalisera, ibland ganska grovt. En praktiskt användbar analys av förutsättningarna för en hållbar utveckling i en viss boendemiljö och vilka åtgärder som krävs, måste självklart göras för just det bostadsområdet. Hållbar utveckling i stads- och bostadspolitiken Hållbar utveckling är ett utomordentligt svårt begrepp, som kan hanteras och definieras på många olika sätt. Vi har valt att låta urvalet av fakta och sättet att sortera dem visa hur vi uppfattar att detta begrepp kan förstås i ett bostads- och stadspolitiskt sammanhang. Vi har försökt belysa boendemiljöernas planmässiga förutsättningar för en hållbar utveckling, hur områdena fungerar att leva i, sociala förutsättningar, miljömässiga förutsättningar och bostädernas och fastigheternas skick. Under dessa rubriker har vi sorterat in egenskaper som vi menar har betydelse för möjligheterna att nå en ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Brist på underlagsmaterial med områdesperspektiv Det har inte alltid varit lätt att hitta material statistiskt eller annat som belyser hållbarhetsfrågor i boendet ur ett områdesperspektiv. I bästa fall kan man genom att kombinera variablerna byggår och hustyp hitta användbara data. Särskilt svårt är det med energi- och miljöstatistiken, där det ofta helt saknas uppdelning av det slaget. Det behövs utan tvekan mer forskning och utveckling som belyser hållbarhetsfrågorna ur ett områdesperspektiv. Dessutom upplever vi att statistiken om bostäder och boendeförhållanden är mycket bristfällig idag. Det är därför ytterst angeläget att ett landsomfattande lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet införs så snart som möjligt. Förutsättningar för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Alla de tre boendemiljöer som vi har studerat präglas av tankar om funktionsseparering och trafikseparering men detta är mest konsekvent genomfört i rekordårsbebyggelsen, med följder såväl för socialt liv och trygghet som för den lokala servicens bärkraft.

9 8 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Den ursprungliga grannskapstanken har numera ofta fått stryka på foten servicen är bristfällig och det saknas mötesplatser för de boende i området. Men folkhemsbebyggelsen ligger vanligen ganska nära stadens eller tätortens centrala delar och har dessutom ofta kvar en del småskalig service. Småhusboendet i sin tur bygger i så hög grad på bilberoende att människor där inte ens förväntar sig att det ska finnas service i området. I rekordårens storskaliga flerbostadshusmiljöer gör däremot kombinationen av ett perifert läge och en hög andel icke-bilburna invånare att områdena är mer känsliga för en avveckling av servicen. Avsaknaden av naturliga mötesplatser är dessutom ofta ett allvarligare problem i dessa boendemiljöer, som många gånger upplevs som ödsliga och otrygga. Detta förstärks inte sällan av en generellt sett torftigare miljö. Det brister i tillgängligheten för äldre och funktionshindrade i alla tre bebyggelsetyperna, men framförallt i folkhemshusen. Där är lägenheterna små och kök och badrum ofta trånga. De flesta hus saknar hiss. Rekordårens flerbostadshusområden har rymligare lägenheter med bättre kök och badrum och fler hisshus, men även här behövs åtgärder. Småhusen är mestadels i ett plan med väl tilltagna ytor. Där är det framförallt alternativa boendeformer som behövs för dem som inte längre kan eller vill sköta ett eget hus. En hel del åldersbundet underhåll kvarstår i folkhemshusen, samtidigt som rekordårsbebyggelsen nu behöver en omfattande upprustning. Skicket på småhusen varierar beroende på ägarnas intresse och kompetens. Särskilt i rekordårsbebyggelsen finns omfattande problem till följd av rena konstruktionsfel. Det handlar till stor del om fuktskador. Småhusområdena från rekordåren uppvärms fortfarande till största delen med el, även om andelen med direktverkande elvärme har minskat från 75 till 30 procent. Bara 11 procent är anslutna till fjärrvärme. Det är betydligt sämre energieffektivitet i småhusen från rekordåren än i dem som byggts på senare tid. I flerbostadshus används generellt sett betydligt mer energi per ytenhet för uppvärmning än i småhus, men det ser inte värre ut i rekordårsbebyggelsen än i mycket av det som byggs idag. Flerbostadshusen är i hög utsträckning anslutna till fjärrvärme, som till en allt större del kommer från förnybara energikällor. Många av folkhemshusen har dålig isolering, med åtföljande energiförluster. Var behövs det särskilda insatser? statens roll Vi drar slutsatsen att en hel del av den förnyelse som behövs kommer att ske på marknadens villkor, utan särskilda insatser eller ingripanden från statens sida. Det gäller såväl en kontinuerlig utveckling av boendemiljön och infrastrukturen som förnyelse för en ökad trivsel och en bättre social integration, liksom underhåll och modernisering för att komma till rätta med fastighetstekniska brister och miljöproblem. Men inom alla dessa områden kan det ändå behövas ett visst statligt engagemang, beroende på vilken ambitionsnivå samhället har. För att kommunerna ska kunna leva upp till sina åtaganden när det gäller att utveckla boendemiljön och infrastrukturen behöver de adekvat kompetens och ändamålsenlig statistik. Staten kan främja detta och på olika sätt stödja kommunerna. Genom sina verk och myndigheter kan staten stimule-

10 Sammanfattning 9 ra och sprida erfarenheter kring olika former av samverkan i stadsförnyelsearbetet, samt medverka t.ex. i att utveckla goda trafiklösningar. För att öka trivseln och den sociala integrationen behöver det skapas bättre förutsättningar för kontakter mellan människor i bostadsområdena. Och för att bryta segregationen behövs strukturförändrande insatser, t.ex. att rent fysiskt med kommunikationer och kompletteringsbebyggelse knyta bostadsområdet närmare an till den övriga staden eller tätorten. De boendes delaktighet och bostadsföretagens roll i förnyelsearbetet är av avgörande betydelse. Staten kan främja erfarenhetsåterföring mellan kommuner och bostadsföretag runt om i landet och genom länsstyrelser och myndigheter vara mer närvarande och deltagande i kommunernas arbete med stadsförnyelse och hållbar utveckling. När det gäller insatser till följd av fastighetstekniska brister eller miljöproblem bedömer Boverket att det behövs ett statligt stöd för att öka tillgängligheten för äldre och funktionshindrade i de äldre delarna av bostadsbeståndet. Och om man från samhället sida vill påskynda övergången från elvärme och fossila bränslen till förnybar energi behövs sannolikt mer kunskapsstöd till enskilda. Slutligen bedömer vi att det mot bakgrund av det omfattande renoveringsbehov, som återstår i såväl folkhemshusen som rekordårsbebyggelsen, behövs ett generellt stöd till ombyggnad och underhåll. Fem kärnfrågor I sista delen av rapporten för vi en diskussion om tänkbara insatser för en förnyelse av storskaliga boendemiljöer. Vi identifierar fem kärnfrågor, kring vilka statliga insatser skulle kunna samlas. Dessa är: mandat och verktyg för kommunerna i bostadspolitiken, t.ex. tydligt ansvar och adekvat kompetens, förstärkta samband mellan bostadsområde och stad, via t.ex. kommunikationer och kompletteringsbebyggelse, levande torg i boendemiljöerna, som kan ha hävstångseffekt på områdenas attraktivitet och anseende, anpassning av bostäder och boendemiljöer för att möta nya krav och behov och slutligen minskad energianvändning och övergång till förnybar energi. Vi hoppas att detta kan fungera som underlag för fortsatta diskussioner om hur man ska kunna kombinera statlig bostads- och stadspolitik i en strategi för att åstadkomma en hållbar utveckling i befintliga boendemiljöer. Slutord I det här arbetet har det varit alldeles nödvändigt med en sektorsövergripande ansats. Vi har verkligen fått erfara, dels att det knappast går att renodla olika aspekter av hållbar utveckling, dels att behovet av förnyelse i boendemiljön sträcker sig över många arbetsfält, som inte sällan griper in i varandra. En övergripande slutsats blir därför att man måste arbeta tvärsektoriellt och med många olika angreppssätt samtidigt för att lyckas i ett förnyelsearbete som syftar till att nå en hållbar utveckling i olika boendemiljöer.

11 10 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer

12 Utgångspunkter 11 Del I Utgångspunkter Problembild Vi står inför ett omfattande behov av tekniskt underhåll och upprustning av det befintliga bostadsbeståndet. Det gäller inte minst inom de delar som byggdes under de så kallade rekordåren på och 70-talen, där husen nu börjar bli så gamla att det krävs stambyten mm. Problemen där förstärks dessutom i många fall till följd av tekniska brister i det ursprungliga utförandet. Den äldre bebyggelsen är i viss mån redan upprustad men i en betydande del av den så kallade folkhemsbebyggelsen från 50-talet återstår en hel del att göra. På många håll skulle det också behövas en mer genomgripande förnyelse av efterkrigstidens stadsdelar och bostadsområden. Det handlar t.ex. om att öka tillgängligheten för funktionshindrade i hela boendemiljön. Men det är också mer generellt så att stadsutvecklingen, som hittills i hög grad fokuserat på stadskärnorna, behöver vidgas till att omfatta även förorter och andra mer perifera tätortsområden. Samtidigt ter det sig alltmer uppenbart att den etniska och socioekonomiska boendesegregationen trots alla insatser inte minskar utan snarare ökar och att detta är ett samhällsproblem som angår alla i samhället. Segregerade stadsdelar behöver i många fall anslutas tydligare till den övriga staden eller tätorten, såväl fysiskt som socialt. Sist men inte minst kan man konstatera att mycket stor del av vår totala energianvändning går till boendet. När vi nu står inför en omfattande upprustning av den stora del av bostadsbebyggelsen som kom till på 1950-, 60- och 70-talen, så är det ytterst angeläget att man i det sammanhanget också ställer om till en mer långsiktigt hållbar energianvändning. Uppdrag och syfte Boverket fick våren 2005 regeringens uppdrag att göra en sammanställning av information om vissa bostads- och tätortsområden, bl.a. sådana områden som utvecklats under och 1970-talens s.k. rekordår. 1 1 M2005/3370/Bo, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

13 12 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Uppdraget var alltså att ställa samman kunskap om hur det ser ut i olika delar av bostadsbebyggelsen som en grund för en diskussion om var det finns behov av förnyelse för att nå en långsiktigt hållbar utveckling och vilken typ av förnyelsearbete det kan handla om. En följdfråga blev att diskutera var det behövs särskilda incitament för att få denna förnyelse till stånd; var den inte kan förväntas genomföras på marknadsmässiga grunder. I vilka fall kan det t.ex. vara motiverat med ett statligt stöd? Vilka andra insatser från statens sida skulle kunna främja eller initiera en förnyelse för en hållbar utveckling? Vi diskuterar också hur man skulle kunna samla insatser för en förnyelse av storskaliga boendemiljöer. Den begränsade tiden för uppdraget medgav inga egna utredningar eller fältstudier utan uppdraget skulle genomföras på basis av erfarenheter och slutsatser från aktuella utvärderingar och forskningsrapporter. Denna rapport kan ses som ett underlag för fortsatta diskussioner om förnyelsebehovet i bostadsbebyggelsen och hur statlig bostads- och stadspolitik skulle kunna sammanföras i en strategi för att åstadkomma en hållbar utveckling i befintliga boendemiljöer. Avgränsningar Vi har avgränsat genomgången till efterkrigstidens bostadsbebyggelse fram till och med 70-talet. Det var i och med folkhemstidens bostadsbyggande, från mitten av 40-talet, som det byggdes renodlade och mer storskaliga bostadsområden. Det är följaktligen här som de stora volymerna finns och det är här som tidigare studier har visat att behovet av upprustning och underhåll är som mest omfattande. Dessutom är det i dessa bostadsområden och stadsdelar, framförallt i 60- och 70-talsområdena, som de negativa effekterna av boendesegregationen får sitt tydligaste uttryck. När stadsförnyelsebehov diskuteras är det vanligen flerbostadshusbebyggelsen man talar om. Men vi menar att det inte går att bortse från 70- talets storskaliga småhusbebyggelse när det gäller att nå en mer hållbar utveckling, åtminstone ekologiskt sett. Figur 1 Bostadsbyggandet per decennium Källa: SCB

14 Utgångspunkter 13 Alla bostadsområden inom var och en av de här tre kategorierna har naturligtvis inte samma förutsättningar. De boendemiljöer som vi har inriktat oss på är de mer storskaliga inom varje grupp. Den statistik som redovisas avser visserligen alla hus eller lägenheter inom respektive årgång och typ, men våra kommentarer och slutsatser avser alltså huvudsakligen de större bostadsområdena. Vår avsikt här är att belysa behovet av förnyelse för att få till stånd en långsiktigt hållbar utveckling. Med detta avses såväl sociala och kulturella aspekter som ekonomiska och miljömässiga. Vi uppfattar att själva poängen med hållbarhetsbegreppet är att försöka beakta alla dessa aspekter samtidigt och gör därför inga försök att renodla dem, men i praktiken hamnar fokus oftast på en eller ett par hållbarhetsaspekter åt gången. En annan utmaning, som ligger i hållbarhetsbegreppet, är att det teoretiskt sett kräver ett helhetsperspektiv, vilket i praktiken är så gott som ogenomförbart. Om inte annat så görs omedvetna avgränsningar. Man kan i bästa fall åstadkomma en mångsyn, dvs. fånga upp många olika delar av verkligheten och belysa förutsättningarna för en önskad utveckling inom flera områden. I det här sammanhanget ligger tonvikten på faktorer som på ett direkt sätt har med bostäderna och boendemiljöerna eller med stadens struktur att göra. Vi utvecklar inte frågor som skolornas kvalitet eller förekomst av ohälsa, fattigdom och arbetslöshet, etc. Inriktningen på bostadsbebyggelse gör också att tonvikten hamnar på det lokala perspektivet och kommunens ansvar, snarare än på regionala strukturer och globala samband. Hållbar utveckling i ett bostads- och stadspolitiskt perspektiv Hållbar utveckling är ett utomordentligt svårt begrepp, som kan hanteras och definieras på många olika sätt. Vi har valt att låta urvalet av fakta och sättet att sortera dem visa hur vi uppfattar att detta begrepp kan förstås i ett bostads- och stadspolitiskt sammanhang. Vi identifierar fem grundläggande förutsättningar. Dessa fungerar som rubriker för att samla olika områdesegenskaper, vilka vi menar har betydelse för möjligheterna att närma sig en hållbar utveckling. Dessa är, i tur och ordning: Planmässiga förutsättningar, som vi menar kan ha bäring på alla aspekter av hållbar utveckling, Hur områdena fungerar att leva i, något som måste vara avgörande för en socialt och kulturellt sett hållbar utveckling, Sociala förutsättningar, framförallt befolkningens sammansättning och förändring, Miljö- och energifrågor, som närmast berör den ekologiska hållbarhetsaspekten, men som också handlar om samhällsekonomi och folkhälsofrågor och slutligen fastigheternas och bostädernas skick, dvs. tekniska och fastighetsekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Uppläggning av rapporten Efter detta inledande kapitel om utgångspunkterna för arbetet följer tre delar. I del II beskrivs förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling i var och en av de tre bebyggelsetyper som vi valt att fokusera på. För varje bebyggelsetyp belyser vi i tur och ordning: planmässiga förutsättningar, hur områdena fungerar att leva i, sociala förutsättningar, miljöoch energifrågor, samt fastigheternas och bostädernas skick.

15 14 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer I del III drar vi slutsatserna av detta och summerar vad vi menar framstår som behövliga förnyelseinsatser för att nå en mer hållbar utveckling i de analyserade bebyggelsetyperna. Här drar vi ihop det till utveckling av boendemiljön och infrastrukturen, insatser för ökad trivsel och social integration respektive fastighetstekniska förbättringar och miljöanpassning. Del III avslutas med några exempel på svenska och internationella erfarenheter av stödformer och andra insatser för stadsförnyelse. Vi refererar aktuella utvärderingar av statliga stöd här i Sverige och beskriver kortfattat erfarenheterna från förnyelsearbete i tre europeiska länder. Slutligen för vi i del IV en diskussion om tänkbara insatser kring vad vi uppfattar som kärnfrågor när det gäller förnyelse för en mer hållbar utveckling av olika boendemiljöer. Detta avsnitt ska ses som ett underlag för fortsatta diskussioner om vad en samlad statlig bostads- och stadspolitik kan bidra med för att åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling i befintliga boendemiljöer. Metoder och källmaterial Avsikten här är att ge en allsidig belysning av olika slags bebyggelsemiljöer ur ett samlat hållbarhetsperspektiv. Vi har avgränsat studien till att gälla tre typer av boendemiljöer, men det angreppssätt vi utvecklat skulle kunna appliceras även på andra boendemiljöer, i den mån data finns att tillgå. Framställningen utgår från analyser och kunskaper som sedan tidigare finns redovisade om förhållandena i olika typer av bostadsområden, och från förslag till insatser och åtgärder som tagits fram inom ramen för avslutade uppdrag och forskningsprojekt. Huvudsakliga källor är därför aktuella utredningar, utvärderingar och rapporter. Vi har letat efter studier som på ett systematiskt sätt beskriver egenskaper i olika typer av bostadsbebyggelse. När det gäller de fastighetstekniska bristerna och kvaliteterna utgör BOOM-gruppens 2 mångåriga forskning en utmärkt källa till information. Men när det gäller andra egenskaper planmässiga förutsättningar, boendemiljö, sociala aspekter samt miljö- och energifrågor är det klenare beställt med underlag. Det har t.ex. varit mycket svårt att hitta material som på något systematiskt sätt beskriver de miljömässiga förutsättningarna i olika typer av bostadsområden. Det har varit svårare att hitta material om villabebyggelsen än om flerbostadshusbebyggelsen. En dialog har förts med Sveriges kommuner och landsting, Vägverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Formas, Integrationsverket, SCB och NUTEK. Även andra myndigheter har kontaktats. Vi har diskuterat med forskarna Eva Öresjö på Blekinge tekniska högskola och Roger Andersson på Institutet för bostads- och urbanforskning samt med Sonja Vidén och Ingela Blomberg, BOOM-gruppen, på Arkitekturskolan, KTH. Vi har också pratat med företrädare för SABO och haft god hjälp av deras erfarenheter och publikationer, samt kontaktat kommuner, fastighetsägare, m.fl. 2 Forskargruppen för bostadsombyggnad vid arkitekturskolan KTH

16 Utgångspunkter 15 Slutligen har vi naturligtvis utnyttjat den kompetens som finns inom Boverket i såväl miljö- och energifrågor som stadsplanering och boendefrågor. Det behövs utan tvekan mer forskning och utveckling som belyser hållbarhetsfrågorna ur ett områdesperspektiv. Dessutom upplever vi att statistiken om bostäder och boendeförhållanden är mycket bristfällig idag. Det är därför ytterst angeläget att ett landsomfattande lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet införs så snart som möjligt.

17 16 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Folkhemmets punkthus kunde ibland utformas som stjärnhus. Här i Rosta i Örebro med tre lägenheter på varje våningsplan. Foto: Magnus Wahman

18 Brister och kvaliteter i olika boendemiljöer ur ett hållbarhetsperspektiv 17 Del II Brister och kvaliteter i olika boendemiljöer ur ett hållbarhetsperspektiv Vi har valt att fokusera på tre typer av storskaliga bostadsområden, som på många håll är i behov av förnyelse. Det är de större flerbostadshusområdena från folkhemstiden, rekordårens storskaliga flerbostadshusområden respektive de stora småhusområdena från slutet av rekordåren. Här i del II redogör vi, utifrån tidigare genomförda analyser, för vilka brister men också vilka kvaliteter som dessa bostadsområden typiskt sett har. Syftet är att på ett systematiskt sätt beskriva förutsättningarna för att nå en hållbar utveckling i dessa delar av bebyggelsen. Slutsatserna sparar vi till del III och IV. Folkhemmets flerbostadshusområden Begreppet folkhem lanserades av Per Albin Hansson redan i slutet av 1920-talet, men det var först under efterkrigstiden som folkhemsbyggandet tog fart. 3 Här avser vi bostadsområden byggda och tar fasta enbart på flerbostadshusen. Det rör sig totalt om cirka lägenheter, jämnt fördelade över allmännyttiga hyresrätter, privata hyresrätter och bostadsrätter. Men vi har främst de större bostadsområdena i åtanke i denna genomgång. Figur 2 Bostäder i flerbostadshus, byggda Källa: SCB. Upplåtelseformer avser SCB:s kalkylerade bostadsbestånd Lägenhetsstorlekar baseras på FoB90. 3 Blomberg (2003).

19 18 Förnyelse för hållbar utveckling i olika boendemiljöer Figur 3 Färdigställda bostäder i flerbostadshus Folkhemstiden i mörkare färg. Källa: SCB. Planmässiga förutsättningar i bostadsområdena från folkhemstiden Med en stadsdels eller ett bostadsområdes planmässiga förutsättningar och förhållanden menar vi här områdets struktur och karaktär grundläggande fysiska förhållanden, som präglas av tankarna bakom den stadsplan som reglerat bebyggelsens tillkomst, men också av senare tiders ändringar. Förutsättningarna avser såväl bebyggelsens organisation inom området som stadsdelens förhållande till staden som helhet. En del generella drag är tidstypiska och vanligt förekommande i respektive områdestyp. Men en helt rättvisande analys måste naturligtvis alltid göras område för område. Grannskapsenheter avgränsade från stadsbebyggelsen Folkhemmets flerbostadshusområden bygger på den så kallade grannskapstanken, som vi förknippar med väl avgränsade, bilfria bostadsenklaver belägna utanför den egentliga stadsbebyggelsen. Begreppet myntades redan 1929 av den amerikanske sociologen Clarence Perry, som faktiskt hade New Yorks rutnätsstad för ögonen. Han tänkte sig grannskapsenheterna avgränsade av de större trafiklederna, men integrerade i storstadens gatuväv och alltså genomkorsade av mindre gator. Den lokala servicen skulle ligga i ytterkanten av varje grannskap. Men våra stadsbyggare influerades främst av engelska förebilder och valde att skapa självständiga bostadsområden utanför den då befintliga stadsbebyggelsen. Grundtanken var att dessa områden skulle kännas som naturliga enheter med gångavstånd till egen lokal service. 4 5 Den annorlunda tillämpningen jämfört med ursprungstanken är intressant mot bakgrund av den diskussion som idag förs om strukturens betydelse för att etablera och vidmakthålla service och lokal företagsamhet i områdena. 4 Klasander (2001). 5 Eklund och Lund (2001).

20 Brister och kvaliteter i olika boendemiljöer ur ett hållbarhetsperspektiv 19 Numera väl integrerade i staden eller tätorten Läge är något relativt och även om folkhemsperioden innebar att man byggde i städernas utkanter, så har tillkomsten av nyare bostadsområden gjort att femtiotalsområdena nu ligger ganska centralt i förhållande till ortens centrum. De uppfattas för det mesta som väl integrerade delar av staden eller tätorten. Kollektivtrafiken har många gånger minskat Områdena fick från början en god kollektivtrafikförsörjning, särskilt i städer med spårbunden trafik. Målsättningen var att hållplats skulle finnas inom 400 meter från bostaden. Busstrafiken kan efterhand ha minskats till följd av att många av dem som flyttade in som unga barnfamiljer nu är ensamstående äldre med litet resbehov eller med färdtjänst. Spårvägslinjerna har avvecklats nästan överallt. Det minskade antalet skolbarn har många gånger lett till att skolor lagts ner, med följd att barnen behöver skjuts till skolan. Ökande grad av trafikseparering Planeringen av grannskapsenheterna innefattande också tankar om trafikseparering men denna infördes först successivt och är inte alls så konsekvent genomförd som i 60- och 70-talsbebyggelsen. 6 Det finns vanligen gång- och cykelstråk till och genom områdena. Till skillnad mot i de senare byggda bostadsområdena följer gångvägarna typiskt sett naturliga rörelsemönster. 7 Dessa bostadsområden byggdes inte med tanke på den kraftigt ökade biltrafik som senare kom. Tidigt tillkomna områden kännetecknas av ett fåtal garageplatser i separata byggnader. På flera håll uppkom särskilda garageområden i efterhand. Idag utmärks områdena av en trång markparkering, längs gator och nya parkeringsplatser på ursprungliga friytor. Öppen planform med planlagt centrum Den öppna planformen är kanske det som mest utmärker de svenska grannskapsenheterna. Husen är inte orienterade utefter en gata utan ligger fritt och är snarare relaterade till topografin i området. Husen används på ett medvetet sätt för att skapa en rumsstruktur där bebyggelse och landskap är integrerade. De är också grupperade i förhållande till bostadsområdets centrumenhet. Till skillnad från i kvartersstaden, med butiker utmed gatorna, ligger såväl offentlig som kommersiell service typiskt sett i ett planlagt centrum. Men i den tidiga folkhemsbebyggelsen är denna princip inte genomförd fullt ut och 40-talets centrum liknar ganska mycket kvartersstadens traditionella torg med gata vid torget. 50-talstorgen är däremot vanligen bilfria, vilket gör att de liksom rekordårens centrumanläggningar ofta har baksidor mot gator och parkering. 8 6 Blomberg (2003). 7 Blomberg (2003). 8 Klasander (2001).