SKOGSBRUK UTAN HYGGEN. Rapport. Skogsbruk utan hyggen

Transkript

1 Rapport Skogsbruk utan hyggen i

2 Innehåll Presentation av författarna 1 Förord 2 Hyggesfritt är ett laddat ord 3 Definitioner och bakgrundsfakta 5 Sverker Rosell: Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar 8 Anders Lindroth: Hyggesfritt bättre för klimatet? 10 Anders Dahlberg: Skogsbrukets påverkan på biologisk 16 mångfald en jämförelse mellan skötselmetoder Mats Hagner: Naturkulturmetoden: största möjliga nytta för markägaren 28 Malin Sahlin: Hyggesfritt i praktiken - två exempel från Jämtland 35 Jonas Rudberg: Hyggesfritt i praktiken tätortsnära skogsbruk 38 Lutz Fähser: En global utblick från centraleuropeisk horisont 41 Naturskyddsföreningens slutsatser och förslag 45 Text: Sverker Rosell, Anders Lindroth, Anders Dahlberg, Lutz Fähser, Mats Hagner, Jonas Rudberg, Malin Sahlin Projektsamordning och textgranskning: Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen Layout: Carina Grave-Müller, Naturskyddsföreningen Omslagsfoto: sxc.hu Tryck: åtta45 Varunummer: 9037 ISBN:

3 Presentation av författarna Sverker Rosell Skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen med inriktning på mångbruk. Leder Skogsstyrelsens projekt om hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar. Sverker har arbetat med produktions- och miljöfrågor vid skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen sedan examen Anders Lindroth Professor i Naturgeografi vid Lunds universitet som forskar på interaktionen mellan klimatsystemet och olika ekosystem, främst skogar och våtmarker. Han har studerat hur upptag och avgång av CO 2 påverkas av skilda klimat- och andra faktorer. Hans forskning kring kolbalansen och skogsmarkers förmåga att ta upp koldioxid har stor betydelse för klimatforskningen. Lindroth är sedan 2008 ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin. Anders Dahlberg Mykolog med inriktning på svamparnas ekologi vid Artdatabanken och Institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU. Han har bland annat studerat vilka faktorer som påverkar svamppopulationer, med särskilt fokus på mykorrhizasvampar. Dahlberg har för Skogsstyrelsen lett delprojektet om skötselmetodernas påverkan på biologisk mångfald (se Rosells kapitel). Han har också medverkat i vetenskapsteater på Stockholms Stadsteater. Lutz Fähser Doktor i skogsekonomi. Fram till 2009 chef för skogsförvaltningen i Lübeck, Tyskland. Hans naturnära skogsbruksmodell har blivit uppmärksammad och föremål för otaliga studiebesök av grupper från hela världen. Fähser är en flitigt anlitad föredragshållare på internationella skogskonferenser och andra liknande sammanhang. Mats Hagner Professor emeritus, arbetade med skogsforskning vid de två universiteten i Umeå. Hagner bedrev forskning om biologiska samband och om teknik i såväl Sverige, Kanada, Ost-Asien som Sydamerika. Han är fortfarande aktiv inom skoglig forskning och utbildning, men driver också uppfinnarverksamhet och akvarellmålning, spelar fiol samt skriver en bok med filosofiskt innehåll. Jonas Rudberg Skogshandläggare på Naturskyddsföreningens kansli. Arbetar bland annat med internationella kontakter, opinionsbildning, policyfrågor samt en granskning av naturvårdspolitiken. Biolog och skribent. Malin Sahlin Projektledare för Hotade Skogar på Naturskyddsföreningens rikskansli. Arbetar med samordning av rikskansliets skogsarbete under 2010, hotade svenska skogar med höga biologiska värden och inventeringar. 1

4 Förord Vi har bett några namnkunniga experter att från olika håll belysa det hyggesfria skogsbrukets möjligheter och utmaningar. De teoretiska och resonerande faktaspäckade kapitlen kompletteras med rapporter från några praktiska tillämpningar av hyggesfritt skogsbruk samt röster med synpunkter från ett lokalt perspektiv. Syftet är givetvis inte att täcka in alla aspekter av frågan eller att ge några definitiva svar än mindre att publicera en handbok i skogsskötsel. Vårt syfte med skriften Skogsbruk utan hyggen är i första hand att visa på möjlig heter, mångsidiga vinster och därmed bidra till en utveckling mot ett hållbart skogsbruk. Som framgår av bredden på de åsikter som framförs i denna skrift är debatten redan igång. Mikael Karlsson Ordförande De åsikter som framförs av respektive författare sammanfaller inte nödvändigtvis med Naturskyddsföreningens. Inte hyggesfritt. Contortaplantage, Norrbotten. Foto: Hans Sundström 2

5 Hyggesfritt är ett laddat ord Det slags skogsbruk vi känner till i dagens Sverige trakthyggesbruket är den utan jämförelse största orsaken till den kris för skogens biologiska mångfald vi idag upplever. Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång. På forskarnas rödlistor finns tusentals hotade och missgynnade djur- och växtarter. Skogsbruk baserat på kalhyggen har skapat brist på livsmiljöer för dessa arter, har gjort urskogen till en nästan mytologisk företeelse som få av dagens människor upplevt och har omvandlat landskapet på ett sätt som saknar motstycke. Decenniers avverkningar har frambringat de norrländska hyggeslandskapen stora områden som närmast kan betecknas som ekologiska öknar. Trakthyggesbruket har dessutom omfattande negativa konsekvenser för en rad andra näringar och verksamheter som renskötsel, turism, rekreation och utomhuspedagogik. Hur kan det ha blivit så här? Svaret ligger säkerligen i den viktiga roll som skogen och skogsbruket spelar utifrån ett snävt ekonomiskt perspektiv men också i samhällsdebatten och hur detta påverkar vår världsbild. Sveriges skogar har brukats under lång tid och utgjort råvara för en av våra, historiskt sett, mest framgångsrika exportnäringar. Skogsindustrin har haft, till synes obegränsad, tillgång till relativt billig råvara i vårt skogrika land och med ett högt förädlingsvärde har framför allt massa- och papperstillverkning skapat stora exportinkomster. Skogsbolagen har undan för undan köpt upp varandra och vuxit till ekonomiska kolosser och, i flera fall, multinationella storföretag med produktion och försäljning över hela världen. Näringen har under lång tid varit en viktig maktfaktor i samhället med en framgångsrik lobby- och PR-apparat. Trots att skogsnäringen idag endast står för en liten del av BNP uppfattas skogens och skogsbrukets betydelse för landets ekonomi ofta som helt avgörande. Skogsnäringen har framgångsrikt etablerat bilden av att skogen måste brukas för landets bästa, och med brukas menas kalhuggas. Detta är en bild som bland beslutsfattare verkar ha överlevt de senaste decenniernas samhällsdebatter där hyggen i fjällnära skog, kemisk bekämpning, gödsling med flera miljöskadliga metoder kritiserats. Det har därför under lång tid varit i det närmaste tabubelagt att ifrågasätta själva grundkonceptet för verksamheten: trakthyggesbruket. Skogen brukar man genom att kalhugga den det är bara att fråga vilken jägmästare som helst. Allmänhet och personer från andra professioner, t ex biologer, som ifrågasatt kalhyggen har avfärdats just på grund av sin påstådda brist på insikt i skogsproduktionens villkor. Kritikerna har inte kunskapen att förstå hur det förhåller sig, menar man från näringens sida. Den debatt som förs förefaller ofta ha känslomässiga bottnar. Dogmer och tron på den egna verksamhetens förträfflighet saknar ofta stöd i vetenskapliga belägg. Att ny skogsråvara (i de allra flesta fall) växer upp där man kalhuggit har empirin visat. Men det är ett långt steg från denna iakttagelse till att säkert kunna säga att trakthyggesbruket är långsiktigt hållbart ur vare sig ekologisk, social eller produktionsmässig synvinkel. Skog växer långsamt. En så kallad omloppstid i hyggesbruket tangerar (och överstiger ofta) en levnadsålder. Därför måste forskningen om produktionsmetoderna i stor utsträckning grundas på modeller och antaganden. Exakt hur systematisk kalavverkning av den absoluta merparten av våra skogar under flera generationer kommer att påverka ekosystemen och därmed den framtida råvarubasen kan ingen idag säkert säga. De få som höjt rösten inom näringens egna led har under lång tid avfärdats som ignoranta eller orealistiska drömmare. Först under senare år har det blivit möjligt att på allvar och med visst genomslag föra en debatt om alternativ till trakthyggesbruket. Ett exempel är det projekt som initierades av Skogsstyrelsen där syftet var att studera såväl förekomsten av s.k. kontinuitetsskogar som möjligheterna till vad som då kallades kontinuitetsskogsbruk, sedermera av goda skäl omdöpt till hyggesfritt skogsbruk. Projektet pågick , levererade en rad intressanta resultat och har fått en uppföljning med syfte att fortsätta kunskapsut- 3

6 vecklingen. Ett av kapitlen redogör mer utförligt för projekten. Andra exempel är det gehör som praktisk användning av alternativa brukningssätt fått bland ett antal småbrukare, kommuner och andra offentliga markägare samt de fältförsök som numera utförs i skogsbolagens egen regi. Detta är en sen men likväl god start. Ett viktigt skäl till att trakthyggesbruket så totalt dominerat det skogliga tänkandet är att det i stor utsträckning har saknats ny kunskap om andra skogsbrukssätt. Eftersom man har vetat att trakthyggesbruket är överlägset andra metoder har alltför lite forskning och utveckling ägnats åt alternativen, vilkas fulla potential av detta skäl inte kunnat visas. Ett skogssektorns Moment 22 om man så vill. Skogsbruk utan hyggen i en väsentlig del av skogslandskapet kan vara ett sätt att förbättra samspelet mellan virkesproduktion och skogens många andra värden för människan, för våra medvarelser djuren och växterna och inte minst för det globala klimatsystemet. FAKTATUTA 1: Trakthyggesbruk Trakthyggesbruk är ett system för skogsskötsel som innebär att man avverkar alla eller nästan alla träd samtidigt i ett skogsbestånd. Därefter anläggs ny skog, oftast genom plantering. Under dess utveckling kommer beståndet att röjas och gallras för att till sist slutavverkas på nytt. Därefter anläggs ett nytt bestånd osv. Man har alltså en bestämd start och slutpunkt i beståndsutvecklingen. Tidrymden däremellan benämns omloppstid. Skogar som sköts på detta sätt är normalt enskiktade, det vill säga att alla träd är ungefär lika stora och lika gamla. I samband med generationsväxling kan skogen tillfälligt vara tvåskiktad om föryngring sker under fröträd eller skärm. [Källa: Skogsstyrelsens sammanfattning av projektresultat Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, 2007.] FAKTARUTA 2: Hyggesfritt skogsbruk Hyggesfritt skogsbruk är ett sammanfattande namn för system för skogsskötsel som låter skogsmarken vara kontinuerligt beskogad genom olika former av selektiv avverkning. Exempel på (mer eller mindre beprövade) metoder är plockhuggning, luckhuggning, dimensionshuggning, naturkultur, stamvis blädning, volymblädning m m. Att bläda innebär att skogen sköts med återkommande gallringar (blädningar) som utförs så att skogen förblir fullskiktad. Eftersom träden är olikåldriga och föryngringen sker gradvis saknar begreppet omloppstid (liksom i naturskogen) relevans. Vissa räknar även trakthyggesbruk med t ex fröträdställning (skärm) som kalhyggesfritt, eftersom marken inte blir kal i strikt mening. Metoden innebär dock väsentligen, som den tillämpas i vårt land, samma sak som kalhuggning. Merparten av virket tas ut vid samma tillfälle och metoden bygger på ett skötselsystem med en artificiell omloppstid. 4

7 Definitioner och bakgrundsfakta Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen Trakthyggesbruket (se faktaruta 1) etablerades i Sverige på 1950-talet och har helt dominerat skogsbruket sedan dess. Detta innebär att åtminstone hälften av landets skogar systematiskt kalavverkats sedan mitten av förra seklet. Som företeelse är kalhuggning emellertid ingen nymodighet. Betydande arealer har kalavverkats mer eller mindre fullständigt under något tidigare tillfälle. Skogsstyrelsen uppskattar att det endast finns omkring 2 miljoner hektar kontinuitetsskog (faktaruta 4) kvar i landet utanför befintliga reservat och andra skyddade områden, dvs högst 10 % av den produktiva skogsmarken. Hyggen har orsakat ekologisk kris i skogen Konsekvenserna för den biologiska mångfalden av trakthyggesbruket är numera väl kända. Det artificiella skapandet av produktionsskogar med likartade bestånd leder till en brist på många typer av livsmiljöer och substrat i skogen. Detta påverkar i sin tur många djur- och växtarter negativt. Arter som är beroende av en kontinuerlig beskogning kan slås ut helt från skogar som kalhuggs. Många naturligt sällsynta eller svårspridda arter missgynnas starkt av den storskaliga fragmentering av landskapet som trakthyggesbruket medfört, som vi belyser närmare i kapitlet om biologisk mångfald. Trakthyggesbruket har också omfattande konsekvenser för andra näringar och nyttjandeformer, både sociala och ekonomiska. Inte alla är enbart negativa, hyggesbruket har exempelvis lett till ökade stammar av älg vilket ökat jaktutbytet. De flesta andra konsekvenser är emellertid dystrare. Rennäringen drabbas negativt av skogsbruket, t ex genom att renbetet minskar på många håll. Tillgången på skog för rekreation minskar, även i städernas närhet där flest skogsbesök görs. I dessa fall drabbas också skolor och förskolor som får svårare att bedriva utomhuspedagogik. Besöksnäringen påverkas också negativt i områden där en levande naturskog utgör en viktig bas för verksamheten inom upplevelseturism. En övergång till ett hyggesfritt skogsbruk på allt större delar av skogsarealen leder till en förbättring på många av dessa områden. Inte minst vore hyggesfritt skogsbruk i de flesta avseenden bättre för den biologiska mångfalden än trakthyggesbruk. Men även med hyggesfria metoder måste FAKTARUTA 3: Blädning Blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk. Skogsstyrelsen skriver följande i sin Skogsskötselserie: Blädning är en gallring där skogen efter avverkningen är fullskiktad. En skog som sköts med upprepade blädningar sköts med skogsskötselsystemet blädningsbruk. En fullskiktad skog har träd i alla storleksklasser, från små plantor till stora träd, i alla delar av skogen, och det finns alltid fler små än stora träd. Blädningsbruk förutsätter skuggfördragande trädslag och i Sverige innebär det granskog. Blädning har ibland använts närmast som skällsord, på grund av det exploaterande skogsbruk som bedrevs under detta namn under första halvan av 1900-talet. Det moderna begreppet blädning täcker in många, men inte alla, hyggesfria skötselmetoder. Uppfattningen att det endast går att bedriva blädning eller annat hyggesfritt skogsbruk i fullskiktad skog är omstridd, se bl a kapitlet om Naturkultur-metoden i denna skrift. En utförlig genomgång och beskrivning av metoden finns i Skogsskötselserien: Blädningsbruk (Lars Lundqvist m fl), se länk 5

8 särskild hänsyn tas genom att t ex evighetsträd lämnas. Det är viktigt att komma ihåg att hyggesfritt skogsbruk i första hand är ett sätt att producera virke. En hel del av de ovan nämnda negativa konsekvenserna mildras eller försvinner redan genom det faktum att skogen inte kalhuggs. Situationen förändras i starkt positiv riktning för vissa grupper av djur- och växtarter, och många av de hyggesfria metoderna är i betydligt högre grad förenliga med andra verksamheters behov och krav på skogen. Resultaten från Skogsstyrelsens delprojekt om naturvärden visar bland annat följande 1 : Hyggesfritt skogsbruk är i sig gynnsamt för: marksvampar skogsmesar kärlväxter mossor knutna till äldre skog hänglavar (i viss mån) barklevande lavar (i viss mån) Hyggesfritt skogsbruk är i sig inte gynnsamt för arter knutna till död ved arter knutna till gamla träd Skogsstyrelsen framhåller att särskild naturhänsyn är lika viktig i hyggesfritt skogsbruk som vid trakthyggesbruk, men också att samma hänsyn vid hyggesfritt skogsbruk är mestadels mer kostnadseffektivt än vid trakthyggesbruk. 2 Enligt de beräkningar som Skogsstyrelsen gjort innebär hyggesfritt skogsbruk oftast en sämre ekonomi. Man anger intervallet 10-35% uttryckt som nuvärdesförlust, siffran varierar med diskonteringsränta (alltså den tänkta framtida ekonomiska utvecklingen av kapitalet). Lönsamheten i trakthyggesbruk kontra hyggesfritt skogsbruk är emellertid omstridd, vilket framgår av kapitlet om Naturkulturmetoden. FAKTARUTA 4: Kontinuitetsskogar Skogsstyrelsens har med begreppet kontinuitetsskogar försökt avgränsa potentiellt värdefulla skogsområden genom att identifiera skogsområden med dokumenterad lång trädkontinuitet. Skogar som uppfyller definitionen har vanligen höga naturvärden. Men alla skogsområden med arter som är knutna till kontinuitet uppfyller inte definitionen. Skogsstyrelsen uppskattar att det finns ungefär ha trolig kontinuitetsskog i landet och ytterligare ca 1,8 miljoner hektar möjlig. Skogsstyrelsens ursprungliga definition områden som varit kontinuerligt trädbevuxna utan väsentliga trädslagsbyten sedan år 1700 (praktiskt är det dock ofta svårt att dokumentera 300-årig trädkontinuitet). Kontinuitetsskogar är skogar som aldrig varit kalhuggna. Men mycket av den skogsareal som inte kalhuggits hamnar utanför Skogsstyrelsens definition. Se vidare en diskussion om begreppet i kapitlet om biologisk mångfald. 1 Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM

9 Lägsta virkesförråd efter en avverkning i barrskog som syftar till att främja skogens utveckling. Virkesförråd i barrskog, björkskog och blandskog av barrträd och björk som anger den nivå där skyldighet att anlägga en ny skog normalt inträder. Virkesförrådsdiagram hämtad från bilaga till Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till 5 och 10 skogsvårdslagen. Med barrskog avses bestånd som till minst 7/10 består av tall och/eller gran. Med björkskog avses bestånd som till minst 7/10 består av björk. Med blandskog av barrträd och björk avses bestånd som till minst 7/10 består av sådana trädslag. FAKTARUTA 5: Vad säger skogsvårdslagen om hyggesfritt skogsbruk? Skogsvårdslagen, som tillkom för att garantera råvaruförsörjningen till skogsindustrin, utgår i sin konstruktion från ett skogsbruk med trakthyggen, med omloppstider och därmed i stort sett likåldriga skogar. Det finns t ex regler för hur många plantor det minst måste finnas vid viss tid efter slutavverkning och för när skogen får respektive skall slutavverkas. Men hyggesfritt skogsbruk är enligt lagen möjligt så länge man inte avverkar mer än vad som definieras som avverkning för att främja skogens utveckling (vilket normalt innebär röjning och gallring inom trakthyggesbruket). Detta beskrivs i föreskrifterna och de allmänna råden till 10 SVL och regleras genom en kurva som anger det lägsta virkesförråd som bör finnas kvar efter en sådan avverkning. Nivån är helt relaterad till trädens medelhöjd. Skogsvårdslagen ställer också krav på att en sådan avverkning ska gynna rätt trädslag, dvs de som kan ge en tillfredsställande produktion, samt att kvarlämnade träd ska vara tämligen jämnt fördelade över ytan. Hyggesfritt skogsbruk medför ofta ett större uttag än vad 10 tillåter. Denna kurva ligger emellertid långt över den nivå där skyldighet att anlägga ny skog inträder (5 SVL). Det innebär att Skogsstyrelsen i många fall måste bevilja dispens från 10 -kurvan om lägsta virkesförråd, ifall hyggesfritt skogsbruk ska kunna bedrivas. Detta sker ibland, se vidare kapitlen om hyggesfritt i praktiken sid 35 ff. I det uppmärksammade fallet i Lycksele, där markägaren Harald Holmberg vill bedriva hyggesfritt skogsbruk, har dispens inte beviljats. 7

10 Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar Sverker Rosell, Skogsstyrelsen Skogsstyrelsen har sedan 2005 engagerat och fördjupat sig i konsekvenserna av hyggesfritt skogsbruk i jämförelse med trakthyggesbruk och studerat förekomsten av skogar med naturvärden kopplade till kontinuitet. Resultaten från detta arbete finns samlade i Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk (Meddelande 1:2008) samt delrapporter. Ytterligare resultat och underlag publiceras löpande. Den forskning som har bedrivits om hyggesfritt skogsbruk är av liten omfattning vilket medfört att det är svårt att ge entydiga svar på alla frågor kring hyggesfritt skogsbruk. För att kunna ge mer exakta svar kring tex skogstillväxt krävs långsiktiga jämförande försök på olika marktyper och geografiska lägen i landet. På Skogsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram riktlinjer för hyggesfritt skogsbruk utifrån de begränsade kunskaper som nu finns. De synpunkter som framförs i denna text har ännu inte hunnit att diskuteras tillräckligt internt och externt. Vissa justeringar kan komma framöver. Sedan 1950-talet har vi i Sverige i huvudsak tillämpat trakthyggesbruk. Tidigare har olika brukningsformer tillämpats och den totala dominansen efter år 1950 för trakthygggesbruket var en reaktion mot upprepade avverkningar av de grövsta träden som resulterat i glesa skogar med dålig tillväxt. Vid trakthyggesbruk eftersträvar man att skapa skogar där träden är av samma ålder och storlek och vi får då enskiktad skog. Vid trakthyggesbruk utglesas den ca 2 m höga ungskogen först med röjning och när träden är ca 10 m höga med gallring. Gallringen kan sedan upprepas en till tre gånger beroende på mark och hur mycket som gallras ut varje gång. Då tas klenare och skadade träd bort för att gynna de grövre träden som när de uppnått viss ålder och dimension slutavverkas. Sedan utförs plantering eller så föryngras skogen med fröträd. Därefter är det åter dags för röjning, gallring och slutavverkning. Fördelen med trakthyggesskogsbruk är att det är enkelt att administrera och överblicka samt att slutavverkningen ger ett stort ekonomiskt utbyte. Kalavverkning är med dagens kunskap och teknik enklare att utföra än att bara avverka vissa träd i en skog. Den främsta nackdelen med metoden är att det sker en drastisk miljöförändring vid kalavverkning som missgynnar och hotar ett stort antal växt- och djurarter såsom vissa mossor, lavar, svampar och insekter beroende av bland annat död ved, vissa mykorrizabildande marksvampar, skogsfåglar med flera. Om man istället bibehåller skogar med träd av olika åldrar och storlek har vi en flerskiktad skog. Om vi i denna skog bara gallrar ut vissa träd och lämnar kvar träd av olika storlek så har många av ovanstående växter och djur bättre möjligheter att långsiktigt finnas kvar och man tillämpar då så kallat hyggesfritt skogsbruk. Andra fördelar med hyggesfritt skogsbruk i jämförelse med trakthyggesbruk är minskad risk för näringsutlakning till vattendrag och mindre risk för markförsumpning efter avverkning. Hyggesfritt skogsbruk innebär dock oftast sämre ekonomiskt utbyte och en minskad skogstillväxt. När man plockar ut stora träd ökar risken att skada träd som ska stå kvar. Dessa skador kan lätt bli inkörsport för röta. Ytterligare motiv för hyggesfritt skogsbruk kan vara att man av estetiska skäl eller kulturmiljöskäl vill behålla en oförändrad landskapsbild. Rennäringen kan också föredra hyggesfritt skogsbruk i t ex hänglavsrika skogar. Bäst förutsättningar för hyggesfritt skogsbruk har en virkesrik skiktad granskog sett ur produktionssynpunkt. Granen föryngrar sig lättast vid blädning medan det är svårt att föryngra ljusälskande trädslag som asp, rönn, sälg och tall. Skogsstyrelsen ser gärna att hyggesfritt skogsbruk ökar där detta är motiverat ur miljö-, social, kulturmiljö-, skötselsynpunkt eller med hänsyn till rennäringen. Objekt som bedöms ha lång skoglig kontinuitet prioriteras liksom sumpskogar som är lämpliga att bruka. Andra angelägna objekt kan vara skyddszoner mot vattendrag och nyckelbiotoper. Hyggesfritt skogsbruk är dock inte synonymt med 8

11 god naturvård i alla avseenden då det ofta är de största träden som avverkas. Eftersom det ofta är de största träden som har eller kan få högst naturvärde så måste särskild miljöhänsyn tas vilket innebär att en del stora träd måste sparas som evighetsträd. För att inte tappa för mycket i skogstillväxt så får man inte ta ut för stor volym ur ett skogsbestånd när man tillämpar hyggesfritt skogsbruk och detta finns reglerat i skogsvårdslagen 10. Lagstiftningen anger det lägsta virkesförråd som bör finnas kvar efter avverkning för att inte skogen ska tappa för mycket i tillväxt (se faktaruta 5 i bakgrundskapitlet). Undantag från lagstiftningen kan fås för specifika skogar där det finns starka skäl ur natur-, kultureller friluftslivssynpunkt. Det är viktigt att hyggesfritt skogsbruk inte används primärt för att undvika återväxtkostnader och utan tanke på konsekvenser för den framtida virkesproduktionen. Hyggesfritt skogsbruk får inte heller användas för att legitimera avverkning i skogar som av naturvårdsskäl bör undantas från skogsbruksåtgärder. FAKTARUTA 6: Skogsstyrelsens publikationer För dig som önskar ytterligare information: Meddelande: Meddelande 1:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk Rapporter: 22:2008 Kontinuitetsskogar och Kontinuitetsskogsbruk 7:2008 Regionala analyser om kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk 19:2008 Hyggesfritt skogsbruk i ädellövskog 20:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk i ädellövskogar 21:2008 Skoglig kontinuitet och historiska kartor 23:2008 Naturkultur Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren 24:2008 Jämförelse av ekonomi och produktion mellan trakthyggesbruk och blädning i skiktad granskog-simulering 4:2009 Kartläggning och Identifiering av kontinuitetsskog 9

12 Hyggesfritt bättre för klimatet? Anders Lindroth, Lunds universitet Skogens roll i den globala kolbalansen Den ökning av koldioxidkoncentrationen i atmosfären som har pågått sedan industrialismens början beror på att vi tillför mera koldioxid till atmosfären än vad som tas upp i hav och i vegetation. Tillförseln av koldioxid till atmosfären genom förbränning av fossilt kol var under perioden ca 7,6 Gigaton C per år och avskogningen bidrog med ytterligare 1,5 Gigaton 1 C per år (Fig. 1). Totalt sett tillfördes atmosfären således 9,1 Gigaton C per år under den perioden. Av dessa tillförda mängder stannade 4,1 Gigaton C (Fig. 1) kvar i atmosfären, medan 2,2 Gigaton C togs upp av haven och resten, 2,8 Gigaton C per år togs upp av den terrestra delen av jorden som inte är berörd av avskogning. Vegetationens upptag av koldioxid från atmosfären är kopplat till vegetationens produktionsförmåga och globalt CO 2 flux (Pg C y -1 ) Source Sink fossil fuel emissions Time (y) deforestation atmospheric CO 2 ocean Figur 1. Utvecklingen av den globala kolbalansen under perioden I höger kant av figuren ges värdena som medeltal för perioden Efter Canadell et al. (2007) samt sett är det skog, gräsmark och jordbruksmark som har den största produktionsförmågan. Skog utgör ca 30 % av jordens landyta medan gräsmarker upptar 16 % och jordbruksmark ca 10 % av ytan. Nettokolbalansen för jordbruksmarker är i stort sett noll eftersom allt som producerats konsumeras och därmed bryts ner och återförs till atmosfären efter en kort tid. Gräsmarker och skog har grovt sett samma nettoupptag av koldioxid per yt- och tidsenhet och därmed kan vi omedelbart dra slutsatsen att skogen spelar en mycket stor roll för jordens kolbalans. Man kan uttrycka det som så att skog och gräsmarker tillsammans ger atmosfären en rabatt på emissionerna motsvarade ca 35 %. Vi kan också konstatera att om vi helt kunde upphöra med avskogningen så skulle situationen förbättras men koldioxidhalten i atmosfären skulle ändå fortsätta att öka med dagens omfattning av fossila utsläpp. Skogens interaktion med atmosfären på ekosystemnivå De två grundläggande processerna som bestämmer ett skogsekosystems utbyte av koldioxid gentemot atmosfären är fotosyntes och respiration (Fig. 2). Genom fotosyntesen tas koldioxid upp (assimileras) från den luft som omger de gröna växtdelarna och därmed skapas ett flöde av koldioxid från atmosfären ner mot växttäcket. Detta upptag av koldioxid kallar vi bruttofotosyntes eller på engelska Gross Primary Production (GPP). Eftersom växterna är levande organismer så sker det hela tiden cellandning och i denna process frigörs koldioxid både från ovanjordiska växtdelar och från rötterna. Denna process som då skapar ett flöde av koldioxid ut från växten till atmosfären betecknar vi autotrof respiration (Ra). I ekosystemet har det under lång tid ansamlats organiskt material genom att växtdelar dör och faller ner till marken. Detta material är under ständig nedbrytning av de mikroorganismer som finns i systemet och 1 1 Gigaton = ton (en miljard ton), C= kol. 10

13 även detta skapar ett flöde av koldioxid ut från systemet till atmosfären. Detta betecknar vi heterotrof respiration (Rh). Eftersom vi är intresserade av att följa hur mycket koldioxid som flödar ut och in i atmosfären, måste vi hålla reda på vilken riktning dessa olika flöden har. Inom mikrometeorologin, som är den vetenskapsgren där utbytesprocesser med atmosfären studeras, har man av tradition valt att definiera ett uppåtriktat flöde som positivt och ett nedåtriktat som negativt. Därmed får GPP negativa värden och Ra och Rh positiva värden. Som en konsekvens av detta blir nettoutbytet (på engelska, NEE; Net Ecosystem Exchange) mellan skogsekosystemet och atmosfären lika med summan av dessa olika flöden. Ett negativt värde på NEE innebär således att ekosystemet har tagit upp mera koldioxid än det har emitterat. Det traditionella sättet att beräkna utbytet av koldioxid mellan ett skogsekosystem och atmosfären är att mäta den totala mängden kol, både i mark och i vegetation, vid två olika tidpunkter och sedan ta skillnaden mellan dessa. Om den totala kolmängden har ökat över tiden så har systemet tagit upp mera kol än det har avgett och alltså fungerat som en sänka gentemot atmosfären. Problemet med denna metodik är att man måste ha ett relativt långt tidsintervall, fem till tio år, mellan dessa mätningar för att kunna säkerställa eventuella skillnader med rimlig noggrannhet. Men med ny teknik kan vi nu i stället direkt mäta gasutbytet av koldioxid mellan atmosfären och ekosystemet med en tidsupplösning av 30 minuter. Det betyder att vi i detalj kan följa hur ett skogsekosystem reagerar på förändringar i solinstrålning, temperatur, fuktighet mm. Ett exempel på en sådan mätning ges i Fig. 3. På natten är nettoutbytet positivt, det vill säga flödet av koldioxid går från skogen till atmosfären, vilket är naturligt eftersom den enda process som är Nettoutbyte NEE = GPP + R a + R h Bruttofotosyntes (GPP) Autotrof respiration (R a ) Heterotrof respiration (R h ) Förnafall Markkol DOC Figur 2. Grundläggande processer för kolflöden i ett skogsekosystem. 11

14 aktiv under natten är respirationen. Så småningom kommer fotosyntesen igång allteftersom solinstrålningen öka och flödet blir negativt vilket innebär att skogen tar upp mer än den avger. I den undre figuren visas solinstrålningen och man kan tydligt se sambandet mellan solstrålning och koldioxidflödet, ökande strålningsintensitet ger ökat upptag (större negativa värden) av koldioxid. Men eftersom vi är intresserade av att veta hur kolbalansen varierar över säsonger och år så gör vi sådana mätningar kontinuerligt sekund för sekund, ofta under flera års tid. Genom att summera dessa kontinuerliga mätningar kan vi bestämma årskolbalanser för alla de skogar där vi har möjlighet att göra sådana mätningar. En viktig lärdom från dessa studier är att förändringen av kolförrådet i en typisk svensk skog är mycket liten jämfört med omsättningen av kol i systemet. Nettoutbytet är således skillnaden mellan två stora flöden och detta innebär att årsbalansen kommer att vara mycket känslig för påverkan på endera av dessa komponenter. Detta illustrerar också en del av problematiken med att förutsäga hur framtida klimatförändringar kommer att påverka kolupptaget i våra skogar. Om till exempel en ökad temperatur påverkar respirationen mera än foto- Figur 3. Dygnsvariationen av nettoutbytet av koldioxid (övre) och solinstrålning (undre) över ett ca 100-årigt blandbestånd i Uppland. 12

15 syntesen, eller vise versa, så får det stor betydelse för nettoutbytet. Kolbalansen i dagens svenska skogsbruk Dagens svenska skogar är utsatta för en aktiv skötsel som innefattar flera olika åtgärder som har påverkan på koldioxidutbytet. Förutom skötsel så har även ålder och andra faktorer betydelse för hur kolbalansen utvecklas under en omloppstid. För att skapa en bättre kunskap om hur sådana faktorer påverkar skogens roll i klimatsystemet genomfördes ett europeiskt projekt med deltagare från fem länder (Sverige, Finland, Storbritannien, Frankrike och Italien) där vi gjorde mätningar av koldioxidutbytet på ett antal olika kronosekvenser 2. I samtliga fall innefattade skötseln slutavverkning genom kalhuggning. Vårt bidrag till studier om denna frågeställning var att vi mätte kolbalansen över ett färskt kalhygge samt 30-, 60- och 100-åriga skogsbestånd i ett skogsområde i Uppland. Analyser av dessa data resulterade i att vi kunde etablera en enkel generell modell som fungerade för samtliga kronosekvenser 3. För att beskriva hur det kan se ut i en svensk skog har jag exemplifierat med en skog som har ett maximalt upptag om -225 gram kol per Figur 4. Ackumulerade kolflöden från en 30-årig tallskog i södra Sverige under I detta fall är nettoutbytet större än medelvärdet för svensk skog, ca -250 g C m -2 år -1 och utgör ca 20 % av bruttoupptaget. En hektar av en sådan skog tar således upp ca 9,1 ton CO 2 per år. 2 En kronosekvens består av ett antal bestånd av olika ålder av samma trädslag som växer i likartat klimat, under samma skötselbetingelser och på samma typ av mark. 3 Lindroth et al.,

16 kvadratmeter och år samt en omloppstid av 100 år (Fig. 5). Dessa värden är ganska typiska för en svensk medelskog på fast mark. Utsläppen under det första året efter kalhuggning är på årsbasis ungefär lika stort som det maximala upptaget som inträffar i beståndets medelålder. Utsläppen minskar efterhand som plantorna börjar växa till sig och tack vare annan vegetation som växer in. Efter ca 12 år är systemet i balans, dvs fotosyntes och respiration balanserar varandra och efter ytterligare ca 15 år har förlusterna under de första 12 åren hämtats in. Medelupptaget räknat över hela omloppstiden är ca 50 % av det maximala upptaget. De stora kolförlusterna i början av omloppsperioden beror på att det finns stora mängder dött organiskt material i systemet både ovan mark och i marken och dessa börjar omedelbart brytas ner av mikroorganismerna. Förutsättningarna för hög nedbrytningshastighet är dessutom särskilt goda på ett öppet hygge med höga temperaturer och god markfuktighet. Om man önskar optimera nettokolupptaget i dagens skogsbruk, dvs bestämma när ett bestånd ska skördas för att kolupptaget ska bli så stort som möjligt behövs kunskap av denna typ. De analyser vi har gjort baserade på denna kunskap visar att tidpunkten för optimal skörd ur kolupptagssynpunkt ligger ganska nära idag gällande praxis. Detta innebär att andra åtgärder måste vidtas om man önskar att öka sänkan i skogen med oförändrat virkesuttag (se nedan). Den svenska skogen spelar idag en viktig roll i den globala kolbalansen sett i proportion till dess omfattning. Våra beräkningar av Sveriges skogars kolbalans, som baseras på en kombination av modeller som testats mot gasutbytesmätningar och data från riksskogstaxeringen, visar att det årliga nettokolupptaget är ca 29 miljoner ton C. Den årliga avverkningsvolymen innehåller ca 18 miljoner ton C vilket ger ett minsta nettoupptag om 11 miljoner ton C. Av det skördade materialet hamnar en mycket liten del i långlivade produkter, medan resten hamnar i produkter som bryts ner eller förbränns relativt snabbt och därmed återemitteras till atmosfären. Även om man räknar med miniminivån så motsvarar detta ca 65 miljoner ton koldioxid dvs ungefär lika mycket som vi släpper ut genom användning av fossila bränslen. Det är intressant att notera att medelupptaget i den svenska skogen, räknat på minimivärdena ovan, är ca -50 g C m -2 år -1 vilket är nästan 50 % mer än det globala medelvärdet för perioden om man räknar upptaget i skog och gräsmarker lika och att upptaget på dessa ytor är 2.8 gigaton C per år. Detta stämmer ganska väl med den globala bilden att det är skogarna på höga latituder på norra halvklotet som är de största kolsänkorna. Kolbalansen i morgondagens svenska skogsbruk Kurvan som beskriver sambandet mellan nettoupptaget av koldioxid och skogens ålder (fig. 5) indikerar att det kan finnas möjligheter att öka medelupptaget i skogen under förutsättning att de initiala förlusterna kan reduceras och att det maximala upptaget kan bibehållas. Ett tänkbart alternativ att åstadkomma detta vore att helt undvika kalhyggesfasen och i stället skörda genom upprepade gallringar. Det finns ett fåtal studier som visar att effekterna av gallring på nettoutbytet av koldioxid kan vara mycket små om ens mätbara. I en studie i Finland i ett tallbestånd som gallrades till 74 % av den ursprungliga grundytan fann man ingen reduktion alls av nettoupptaget av koldioxid. Förlaringen i detta fall var att markvegetationen svarade för ett ökat upptag och detta tillsamman med en minskad autotrof respiration, kompenserade helt för kronskiktets minskade fotosyntes. Vi har även gjort egna studier av gallringseffekter på trädens transpiration 5. I ett blandbestånd av tall och gran där 76 % återstod efter gallring, med bibehållen fördelning mellan trädslagen, fann vi att transpirationen ökade med ca 20 % under de två på varandra följande åren. Den starka kopplingen mellan transpiration och fotosyntes gör att vi vågar dra slutsatsen att även fotosyntesen ökad med ungefär 5 Lagergren et al.,

17 samma värden. Vår tolkning av detta var att de kvarvarande träden fick ökad tillgång till näring och ett bättre ljusklimat och kunde därigenom snabbt öka sin fotosyntes. Underlaget för att dra definitiva slutsatser om gallringars effekter på kolbalansen är idag för svagt men de fåtal studier som finns pekar på mycket intressanta möjligheter. En viktig förutsättning i detta sammanhang är givetvis att återbeskogningen efter gallring fungerar. Det är A och O i dessa sammanhang att så snabbt som möjligt återskapa en bladyta som kan assimilera koldioxid. Det är utanför min kompetens att bedöma huruvida detta är möjligt men frågan huruvida ett kalhyggesfritt skogsbruk skulle kunna öka nettoupptaget i skogen får enligt min mening inte förbli oprövad. Antag att medelupptaget i skogen skulle kunna utgöra 60 % i stället för 50 % av det maximala (se Fig. 5) så skulle detta betyda att Sveriges skogar skulle ta upp ytterligare 20 miljoner ton CO 2 per år. Som av en händelse motsvarar detta 30 % inbesparad emission. Värt att pröva kanske? Utsläpp Nettoupptag (g Cm -2 år -1 ) ) -1 år -2 Nettoupptag (g C m Medelupptag Potential Upptag Beståndsålder (år) Figur 5. Nettoupptag som funktion av beståndsålder i en typisk svensk skog. Det röda fältet illustrerar den period under vilket beståndet är en källa av CO 2 till atmosfären, det blå den period som krävs för att kompensera för de initiala utsläppen och slutligen det gröna fältet som är den period under vilket beståndet ackumulerar kol totalt sett. 15

18 Skogsbrukets påverkan på biologisk mångfald en jämförelse mellan skötselmetoder Anders Dahlberg, Artdatabanken Introduktion Tanken svindlar och man blir lätt ödmjuk när man vandrar fram i en gammal naturskogsartad barrskog. Skogens innevånare och dess miljö har utvecklats till vad det är idag under mycket lång tid, flera tiotals miljoner år. Detta har förstås inte skett i Sverige, utan där skogarna befunnit sig geografiskt under olika tidsepoker. Sett i ett längre tidsperspektiv har inte de boreala barrskogarna alltid legat som en brett band runt norra halvklotets landmassor utan likt vandrande nomader förflyttat sig på grund av jordens många nedisningar och ändrat klimat. Den biologiska mångfalden i de svenska skogarna är därför ett resultat av en lång evolutionär resa i kombination med vilka arter som lyckats sprida sig hit efter den senaste inlandsisen och Sveriges naturgivna förutsättningar. Människans brukande av skog har därtill starkt och i ökande grad påverkat förutsättningarna, och därmed förekomsterna, för skogens arter, i synnerhet sedan kalhyggesbruket infördes i stor skala kring Som en följd av modernt skogsbruk och allt intensivare skötsel minskar livsutrymmena för många skogsarter stadigt. I Sverige, Finland och Norge bedöms ungefär en tiondel av skogens arter vara rödlistade. Att arter är rödlistade innebär att deras populationer minskar eller att arterna är mycket ovanliga och att de på sikt riskerar att försvinna från de nordiska länderna. För att motverka denna utarmning är det avgörande att naturhänsyn i vardagens skogsskötsel görs på bästa sätt eftersom arealen skyddad skog i Sverige inte på långa vägar räcker för att klara skogens artmångfald. På senare år har intresset för så kallad hyggesfri skogsskötsel ökat, bland annat med förhoppningen att det skulle kunna vara bättre på att förvalta vissa naturvärden än traditionellt kalhyggesbruk. Hyggesfri skogsskötsel skulle vara positivt, framförallt för mykorrhizasvampar men även för många fåglar, hänglavar, landmollusker och kärlväxter. Rent allmänt ger en variation av skogsskötsel också större mångfald av förutsättningar för olika arter och därmed berikande för skogens mångfald. Självfallet skulle hyggesfritt på många sätt vara bra för många naturvärden. Men jag bedömer att hyggesfria metoder kommer att vara av mindre betydelse eftersom det är orealistiskt att de skall kunna realiseras i större skala. Det är bara på små arealer skogsmark i Sverige som det finns skogsmässiga och ekonomiska förutsättningar för att kunna bedriva hyggesfri skogsskötsel idag. Skall hyggesfritt komma till stånd krävs andra incitament för skogsägare för att göra det attraktivt att bedriva på produktiv skogsmark. Därför kommer det vara av större betydelse att naturhänsynen vid trakthyggesbruk utformas på bästa sätt, följs upp och anpassas till den nivå som krävs för att få den mångfald vi önskar ha i framtiden. Nedan för jag ett resonemang kring dessa frågor; varför arter är hotade, varför många arter framförallt finns i gamla skogar, naturskogsartade eller under långa tider plockhuggna, varför dessa s k kontinuitetsskogar är betydelsefulla och vad hyggesfri skogsskötsel skulle kunna tillföra i förhållande till traditionell skogsskötsel. Skogens arter förklarar var de finns och kommer att finnas För att förstå varför skogens arter har den ekologi och de anpassningar till sin miljö som de har, liksom varför många av dem är hotade och rödlistade idag, behöver vi ha ett evolutionärt och historiskt perspektiv. Den främsta orsaken till att antalet rödlistade arter i skog är så stort är att i princip all skogsmark sköts allt intensivare för att producera allt mer virke och massa. Skogsbruksskötta skogar skapar helt andra förutsättningar för biologisk mångfald än vad som fanns i naturskogstillståndet eller där människan under lång tid har utnyttjat skogar mer extensivt. Rationellt skogsbruk med trakthyggesbruk som innebär kalhyggen, likåldriga skogar med ett trädslag och korta omloppstider ger andra miljöer och andra förutsättningar än vad den naturliga dynamiken gav 16

19 med storskaliga störningar i form av i första hand brand och storm och där ingen ved skördades. Det är därför inte konstigt att många arter som anpassats till naturskogsförhållanden idag är hotade eftersom de med modernt skogsbruk har fått sina livsutrymmen starkt beskurna. Men självfallet finns det också arter som knappt påverkas eller rent av gynnas av trakthyggesbruk; exempel på det senare är rotticka och älg. Ett annat exempel är törnskata som till följd av nedgången av arealen buskrik naturbetesmark numera har merparten av sin svenska förekomst på just hyggesmark. Samtidigt vill jag lyfta fram att precis som att skötsel av en skog kan vara produktionsinriktad, kan den vara inriktad på att få så höga naturvärden som möjligt. Vilken skötsel man då skall ha beror förstås på vilka arter eller andra naturvärden man har som mål. Det kan både innebära att skog lämnas för fri utveckling och att man genom olika slags skogsskötsel upprätthåller och skapar de förutsättningar som olika arter fodrar. Naturen har inget mål med sitt varande. Det är bara människan förunnat att kunna ha detta utvärderande och planerande perspektiv. Vi skall därför inte glömma att det är med ett antropocentriskt perspektiv som vi pekar ut vilka värden, till exempel naturvärden, en skog har och vilka vi vill skall finnas i framtiden. Länge var en hög och värdefull skogsproduktion allenarådande huvudmål i den svenska skogspolitiken. Sedan 1993 har skogspolitiken dock omformulerats till att innefatta både produktion och miljö, som dessutom skall väga lika tungt. Miljömålet preciseras med att Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. För att kunna realisera detta behövs goda kunskaper om skogens arter, miljöer och processer. Eftersom praktisk skogsskötsel och skoglig forskning huvudsakligen är, och har varit, inriktad på att producera gran och tall, är kunskapsläget för två arter, milt sagt, något bättre än för våra övriga drygt skogslevande arter. Samtidigt är den sammanlagda kunskapen om skogslevande arters ekologi i Sverige stor och ökande. I stora drag vet vi vilka skogsmiljöer och andra förutsättningar som krävs för att skogens olika arter skall kunna leva vidare, även om det är stora kunskapsluckor för många enskilda arter. I princip minskar populationerna för alla arter som huvudsakligen eller uteslutande har sina förekomster i skogar med naturskogskvaliteter; på gamla träd, på grov död ved och där dessa funnits länge, eftersom tillgången på dessa miljöer blir allt ovanligare och fragmentiserade. Skall situationen förbättras är det dessa brister som skall åtgärdas. Om detta finns det en bred och välgrundad samsyn bland skogsekologer. Den biologiska mångfalden i svensk skog håller på att förändras och trivialiseras som ett resultat av allt mer intensivt skötta produktionsskogar som ger helt andra och mer ensartade biologiska förutsättningar än gångna tiders dynamik i naturskogar eller extensivt plockhuggna skogar. Naturvård i svensk skog baseras på en samverkan mellan staten och skogsnäringen. Principen är att skogsnäringen skall ansvara för en ansvarsfull förvaltning av skogens alla värden, inklusive naturvärden, på all skogsmark som en betydande del i den sammanlagda hushållningen av naturvärden i skogen i Sverige. Det innebär olika grad av naturhänsyn i skogslandskapet; en generell hänsyn som tas i samband med skogsskötsel och som utgör en form av basnivå, ibland en förstärkt hänsyn samt områdesskydd för skogsområden med särskilt höga naturvärden och som staten svarar för. Sköts detta på ett bra sätt blir behovet av skyddad skog betydligt mindre för att nå samma mål eftersom en hel del naturvärden då kan fortleva i den brukade skogen. Paradoxalt nog har situationen för skogens mångfald aldrig varit så dålig som idag, trots att arealen skog som skyddats är större än tidigare, att viss naturhänsyn tas och att merparten av skogsmarken är certifierad. Arealen skogsmark 17

20 som kalavverkats har aldrig varit så stor och ökar hela tiden. Dagens intensivt skötta skogar kommer aldrig att kunna hysa likartad artmångfald. Arter bryr sig inte om nationsgränser eller om naturen är skyddad eller inte. Finns det lämpliga förutsättningar för en art och arten kan sprida sig dit och framgångsrikt etableras så gör den det. Arter är inte beroende av att det måste vara en naturskog, utan snarare av att det finns t ex träd som växer länge på samma plats eller lämpliga kvalitéer av grov död ved. Därför kan en del av dessa miljöer skapas och skötas i brukad skog, t ex genom en klok generell miljöhänsyn vid avverkningar, röjningar, gallringar och annan skogsskötsel. Men andra miljöer fodrar naturskogar och deras naturliga dynamik. En helt annan sak är att det är den politiska ambitionsnivån, påverkad av skogsnäring och den allmänna opinionen, som till slut avgör balansen mellan skogens olika värden. Vad som görs idag är dock inte tillräckligt för nå riksdagens miljömål. En grundläggande förutsättning för det delade ansvaret mellan skogsnäringen och staten, vad som brukar kallas den svenska modellen, är att de miljökrav som arter behöver också i hög grad tillgodoses och skapas av skogsbruket. Det är därför nödvändigt att använda alla tillgängliga kunskaper om skogslevande arter och se om deras miljökrav kan tillgodoses vid skogsskötsel och när områdesskydd är nödvändigt. Som i alla sammanhang, är det viktigt att beakta nya fakta och bedömningar liksom att ha en öppenhet för att kunna ompröva tidigare slutsatser för att kunna fatta kloka naturvårdsbeslut. Naturvård har idag större fokus på att förvalta än att bevara. Skydd av skog med höga naturvärden är förstås en viktig del, men lika viktigt är sköta skog på ett sådant sätt att det kontinuerligt finns och skapas förutsättningar för de arter vi vill skall finnas kvar. Det är otvetydigt så att vissa arters miljökrav aldrig kommer att kunna tillgodoses i produktionsskog utan kräver skyddade områden för att de skall kunna fortleva. Däremot kan produktionsskog vara värdefull för många andra arter om deras miljökrav kan tillgodoses. Kontinuitet betyder inget och allt På senare tid har begrepp som kontinuitetskrävande eller kontinuitetsberoende och kontinuitetsskogar ofta figurerat i naturvårdsdiskussionerna. Man har använt dem för att försöka förklara förekomsten av arter i naturskog och för att peka ut skogar med höga naturvärden i form av arter. Men eftersom det inte finns någon enkel definition på kontinuitet har begreppen uttolkats och använts med olika betydelse. En okritisk användning av kontinuitetsberoende kan lätt förmedla ett statiskt synsätt, dvs att arter bara finns i skogar med en lång kontinuitet och att just dessa skogar är den enda förutsättningen för att arternas fortlevnad. Så är det förstås inte. Med kontinuitet menas att någonting finns hela tiden, i tid eller rum, men det behöver inte innebära oföränderlighet! Det är mer biologiskt verklighetsnära att ha ett dynamiskt perspektiv på hur arter och livsmiljöer uppträder. Ingen art är i strikt bemärkelse beroende av kontinuitet i en viss miljö i sig utan snarare av att det finns en kontinuitet av lämpliga miljöer i tid och rum som arten klarar av att sprida sig till. Det krävs därför dels att det finns lämpliga livsmiljöer, och att sådana nyskapas i motsvarande grad som de försvinner inom spridningsbara avstånd, dels att arter hela tiden finns i tillräckligt stora populationer i landskapet för att kunna spridas och nyetableras. Artmångfalden i en skog är därför inte bara ett resultat av vilka arter som funnits och finns i just i denna skog, utan också vilka som finns i landskapet runt omkring. Man kan uttrycka det som att det är det biologiska arvet på såväl skogs- som landskapsnivå som avgör vilka arter som kommer att finnas framgent. Det biologiska arvet i en skog efter en avverkning är de arter eller strukturer (t ex död ved, äldre träd, intakta miljöer i äldre skog) som finns kvar och som möjliggör för arterna att på nytt etableras i området. Men det biologiska arvet finns också på landskapsnivå i form av att det finns källområden för arter att spridas ifrån för att kunna återetableras. I takt med att en allt större andel av skogslandskapet av- 18