Arkeologisk utredning. Veckholms-Ål. Golfbana. Veckholms-Ål 1:2 Veckholms socken Enköpings kommun Uppland. Hans Göthberg 2003:07

Transkript

1 Arkeologisk utredning Veckholms-Ål Golfbana Veckholms-Ål 1:2 Veckholms socken Enköpings kommun Uppland Hans Göthberg 2003:07

2 Arkeologisk utredning Veckholms Ål Golfbana Veckholms Ål 1:2 Veckholms socken Enköpings kommun Uppland Hans Göthberg

3 Rapport 2003:07, avdelningen för arkeologiska undersökningar Utgivning och distribution: Upplandsmuseet S:t Eriks gränd Uppsala Tel (vx) Fax Upplandsmuseet, 2003 Planer: Hans Göthberg Allmänt kartmaterial: Copyright Lantmäteriverket. Medgivande

4 Innehållsförteckning Inledning 4 Målsättning och metod 5 Topografi 6 Historiska uppgifter och kartor 6 Fornlämningsmiljö, arkeologiska undersökningar och lösfynd 6 Resultat fältinventering 7 Kulturhistorisk tolkning av fornlämningsmiljön 9 Jämförelse mellan fornlämningar och förslag till golfbana 9 Sammanfattning 11 Tekniska och administrativa uppgifter 12 Referenser 12 3

5 Inledning Upplandsmuseet utförde i april 2003 en arkeologisk utredning orsakad av planer på en golfbana vid Veckholms-Ål i Veckholms socken (fig. 1). Utredningen gjordes på uppdrag av Ove Eriksson, Ål och efter tillstånd i beslut från Länsstyrelsen i Uppsala län (lstn dnr ). I utredningen deltog Hans Göthberg och Linda Qviström, varav den förre var projektledare. Utredningsområdet ligger i den norra delen av Veckholms socken. Det omfattade drygt 80 hektar och hade en något oregelbunden form om 1700 x m (fig. 2). Figur 1. Översiktskarta som visar utredningsområdets läge i förhållande till Enköping. 4

6 Figur 2. Utsnitt ur ekonomiska digitala kartan med utredningsområdet, tidigare kända fornlämningar samt fornlämningar och indikationer på sådana som framkommit vid utredningen. Målsättning och metod Syftet med utredningen var att klarlägga fornlämningssituationen inför den detaljerade planeringen av golfbanan. Den arkeologiska utredningen omfattade en fältinventering med en okulärbesiktning av utredningsområdet samt en byråinventering. I den senare ingick en genomgång av kamerala uppgifter och äldre lantmäterikartor för de berörda fastigheterna. Dessutom ingick också en genomgång av uppgifter om arkeologiska fynd från området och dess allra närmaste omgivning vid Statens Historiska Museum i Stockholm (SHM) och Museum Gustavianum i Uppsala (UMF). 5

7 Topografi Utredningsområdet ligger i odlingsmark i den norra delen av Veckholms socken och ansluter i öster till en djupt inskjutande dalgång som leder från Mälaren mot Grillby. Till stor del utgörs utredningsområdet av åkermark med smärre åkerholmar. Därtill finns tre större skogsbevuxna höjdområden, en i anslutning till dalgången i öster, den andra i anslutning till Åls nuvarande bebyggelse medan den tredje backen ligger i områdets västra del. Nivåerna inom området ligger mellan 5 och 35 m.ö.h. De lägsta nivåerna återfinns i dalgången i öster, medan nivåerna i den centrala åkermarken ligger omkring 20 m.ö.h. De skogsbevuxna delarna av området ligger generellt mellan 25 och 30 m.ö.h. Den högsta nivån på 35 m.ö.h. finns på backen norr om bebyggelsen i Ål. Historiska uppgifter och kartor Utredningsområdet berör nästan hela ägoområdena för Ål och en mindre del av Åkerby, varav den senare numera delvis ingår i fastigheten Veckholms-Ål 1:2. Byläget för Ål ingår i utredningsområdet, medan byläget för Åkerby ligger omedelbart utanför detsamma. De är kända från lantmäterikartor från 1700-talet. Byarna har namn av äldre, troligen förhistorisk karaktär. Namnet Ål finns nämnt som aal i ett brev från 1282, enligt uppgift i SOFI, Ortnamnsarkivet. Ål bestod på 1500-talet av två frälsehemman enligt excerpter ur jordeböckerna vid SOFI, Ortnamnsarkivet. En jämförelse av en arealavmätning från 1716 över Ål visade begränsade skillnader mot den nuvarande markanvändningen. De största skillnaderna fanns i områdets östra del, där markerna i den lågt liggande dalgången användes som ängsmark. Dessutom utgjordes den nuvarande åkermarken strax sydost om bebyggelseplatsen till mycket stor del av betesmark. Bebyggelsen låg i stort sett på samma plats som den nuvarande. Öster om de två gårdarna i byn visade kartan att det fanns ett soldattorp. En karta över laga skiftet för Ål från 1829 visar enbart smärre skillnader gentemot den äldre kartan. Soldattorpet verkade ha försvunnit, men levde kvar i ett namn på en mindre åkervret på samma plats. Däremot visar kartan att det fanns en väderkvarn med tillhörande kvarntorp på höjden norr om de två gårdarna. Därtill visade kartan att det fanns två torp i kanten av den västra skogsmarken, varav det ena låg i anslutning till landsvägen mot Veckholms kyrka. En motsvarande jämförelse av en arealavmätning från 1701 över Åkerby visade att den berörda delen uppvisade mycket små skillnader gentemot den nuvarande situationen eftersom den nästan enbart utgjordes av åkermark. Förändringarna utgörs huvudsakligen att diken har igenlagts. Även storskifteskartan från 1750 ger samma bild. Fornlämningsmiljö, arkeologiska undersökningar och lösfynd Inom utredningsområdet finns enbart stensättningen nr. 81 registrerad i fornlämningsregistret. Därtill finns flera fornlämningar av förhistorisk karaktär i den närmaste omgivningen. Till dessa hör gravfältet nr. 12 som ligger omedelbart norr om utredningsområdet vid Åkerby. Därtill finns nordväst om det aktuella området stensträngssystemet nr. 4 och gravfältet nr. 3, medan stensättningen nr. 19 och runristningen nr. 13 ligger i söder på Dalbys ägor. Inom utredningsområdet finns inga uppgifter om att fynd av förhistorisk karaktär har upphittats eller att några arkeologiska undersökningar har utförts. 6

8 Resultat fältinventering Inom utredningsområdet är en stensättning, nr. 81, i den västra skogsmarken känd sedan tidigare (fig. 2). Den är belägen på en höjd, nära gränsen mot Åkerby och har en god exponering mot lägre belägen mark i söder, väster och norr. Den är 7 m i diameter och 0,45 m hög, samt har en grop i mitten. Till lämningarna av förhistorisk karaktär hör också de nyupptäckta stensättningarna C och D, som ligger ett stycke söder om nr 81 (fig. 2). Båda två ligger vid den norra kanten av ett höjdområde. Stensättningen C är exponerad mot väster och norr, medan D enbart är exponerad mot norr. Stensättningen C är ca 4 m diameter och ca 0,5 m hög. Den är något välvd och har en kantkedja av 0,4 1,0 m stora stenar. I mitten finns en grop, möjligen efter en borttagen sten. Stensättningen ligger invid en oregelbunden långsträckt täkt, som på senare tid har använts för enduro-körning. Stensättningen D är ca 4,5 m i diameter och 0,3 m hög. Den är flack och har en kantkedja av ca 0,5 0,7 m stora stenar och block. Vid den nordvästra kanten av den höjd där gårdsbebyggelsen i Ål ligger upptäcktes stensträngen P (fig. 2). Den var ca 100 m lång och låg parallellt med och m från åkerkanten. Sluttningen ner mot åkerkanten var förhållandevis brant, medan den ovanför stensträngen var flackare. Stensträngen bestod av en enkel rad stenar och block som var ca 0,4 1,0 m stora. På insidan av stensträngen var marken ställvis påtagligt stenröjd och i söder anslöt den till en sentida körväg. På en åkerholme i den åkern väster om gården upptäcktes den något osäkra stensträngen L (fig. 2). Den var ca 30 m lång och bestod av en enkel stenrad som bestod av ca 0,4-0,8 m stora stenar och block. Den låg på den högsta delen av åkerholmen och parallellt med åkerkanten. Osäkerheten utgjordes främst av att åkerholmen i stor utsträckning utgörs av en ändmorän med stort inslag av stenar. På åkerholmen fanns också flera täktgropar. I åkermarken observerades flera indikationer på överplöjda fornlämningar. Vid den södra kanten av utredningsområdet påträffades en gles förekomst av skärvsten, som utgör indikationer på en boplatsyta, yta F (fig. 2). Omkring 100 m västerut upptäcktes en löpare till en handkvarn, plats E (fig. 2). Omkring 150 m åt nordost och i den nedre delen av en svag sluttning nära åkerkanten finns ytterligare en yta med gles förekomst av skärvsten, yta G1 (fig. 2). I anslutning till denna urskiljdes ett svagt mörkfärgat lager med kol- och sotinblandning längs en 60 m lång sträcka i ett nyrensat dike i åkerkanten. Omkring 30 m österut och på impedimentet finns en påtagligt stenfri yta om som är m lång och ca 6 m bred, yta G2 (fig. 2). Den stenfria ytan ligger på en platåliknande bildning och skulle möjligen kunna vara en boplatsterrass. Något längre norrut i åkern finns ytterligare en gles förekomst av skärvsten, yta H1 (fig. 2). Den är relativt långsträckt och ligger längs åkerkanten söder om gårdens ekonomibyggnader. Skärvstensförekomsten fortsätter även norr om infartsvägen till gården, men är där väsentligt tätare, yta H2 (fig. 2). Allra längst norrut finns ytterligare skärvstensförekomster. Invid Åkerby gård finns den glesa skärvstensförekomsten yta M (fig. 2). Strax öster om denna och i den sydvästra nedre delen av sluttningen söder om gravfältet nr. 12, finns den glesa förekomsten yta N (fig. 2). Slutligen finns en liten yta med gles förekomst av skärvsten mitt på gärdet och i anslutning till en mindre åkerholme, yta O (fig. 2). 7

9 Figur 3. Översikt mot bebyggelsen i Veckholms-Ål. I den bortre delen av åkern framför bebyggelsen finns boplatsindikationen H2 med skärvsten. Foto från väster av Linda Qviström. Till de sentida lämningarna hör främst bebyggelse. På registerkartan för fornlämningsregistret är en husgrund markerad omedelbart utanför utredningsområdets gräns i söder, plats A (fig. 2). Vid utredningen kunde konstateras att husgrunden är försvunnen, sannolikt borttagen i samband med att en infartsväg anlagts till en nybyggd villa. Husgrunden tillhörde sannolikt ett torp som är markerat på en karta från Öster om bebyggelsen i Ål finns synliga rester av bebyggelse, plats I (fig. 2). Det rör sig om en del av en husgrund, troligen med ett spisröse. Husgrunden är kluven av en körväg. Möjligen kan det vara rester av det soldattorp som finns markerat på 1716 års karta över Ål. Utanför utredningsområdet i nordost ligger bebyggelselämningen K (fig. 2). Det är en husgrund om ca 8x5 m, orienterad i nord-syd. Den hade tuktade syllstenar och spisröse i det nordöstra hörnet. Ett torp med namnet Uggelbo finns markerat på motsvarande plats på kartan från På höjden norr om bebyggelsen i Ål finns slutligen bebyggelselämningen R (fig. 2). Den var 5x4 m och orienterad i nord-syd. Det har tuktade syllstenar på de södra och västra sidorna. En hög med tegel i centrum antyder ett spisröse. Platsen motsvarar kvarntorpet på 1829 års karta. Till andra troligen sentida lämningar hör stengärdesgården B, som ligger invid kanten mellan åkermark och den västra skogsmarken (fig. 2). Muren var ca 60 m lång. I utredningsområdets östra del påträffades gränsmärket J (fig. 2). Det är ett femstenarör som har stått i ägogränsen mellan Ål och Skälby. På höjden norr om bebyggelsen i Ål finns också terrasseringen Q (fig. 2). Den är 5x10 m och består av upp till 1 m stora stenar och block. I norr ansluter den till en berghäll och i söder och väster finns stenröjda ytor. 8

10 Kulturhistorisk tolkning av fornlämningsmiljön Sammantaget framstår fornlämningsmiljön inom Veckholms-Ål efter utredningen som mer lik det omgivande området. Troligen kan de nyupptäckta ensamliggande stensättningarna i den västra delen av utredningsområdet dateras till äldre järnålder eller bronsålder, i likhet med den sedan tidigare kända nr. 81. Det kan också jämföras med att nivåerna i utredningsområdet tyder på att den nuvarande åkermarken utgjorde en sammanhängande landmassa senast under bronsålder. Stensträngarna visar tillsammans med de tidigare kända att det har funnits ett system av hägnader. Denna typ av lämningar är svårdaterade, men brukar föras till äldre järnålder. Boplatsindikationerna med skärvsten i åkermarken förekommer invid den historiskt kända bebyggelsen vid Ål och Åkerby. Därtill finns spridda, mindre förekomster i åkermarken. Det är påtagligt att den mest påtagliga förekomsten av skärvsten ligger invid Ål, vilket möjligen kan tyda på en mer långvarig bosättning. De mindre och glesare skärvstensförekomsterna skulle kunna tillhöra mer kortvariga bosättningar eller aktivitetsområden med exempelvis härdar. Generellt brukar sådana boplatser eller aktivitetsområden tillhöra bronsålder eller järnålder. Förekomsten av boplatsindikationer invid bebyggelsen vid Ål och Åkerby innebär att det möjligen har funnits en kontinuitet i bebyggelsen från äldre järnålder och framåt. I närheten av Åkerby finns två gravfält (nr. 3, 12), som delvis bör kunna dateras till yngre järnålder. Däremot finns inga bevarade sådana vid Ål. Det är dock tveksamt om detta skall ses som tecken på att det inte fanns någon bebyggelse under yngre järnålder vid Ål. En förklaring skulle kunna vara att gravar har förstörts. Slutligen tillhör husgrunder och stengärdesgården verksamheter i samband med odlingsexpansionen under de senaste århundradena. Husgrunderna har tillhört torp och avspeglar en ökning av folkmängden samt förekomsten av en obesutten grupp i samhället. På ett annat plan representerar torpen också till mer spridda bebyggelser och utgör på sätt och vis en slags parallell till situationen under järnålder. Jämförelse mellan fornlämningar och förslag till golfbana Enköpings kommun har upprättat ett programförslag för en detaljplan över golfbanan vid Veckholms-Ål. Där ingår ett förslag till disposition av golfbanan, som föreslås innehålla en 18-hålsbana, en 9-hålsbana i den västra delen och en driving range (fig. 4). En jämförelse mellan planförslaget och de registrerade fornlämningarna samt de lämningar och indikationer som framkommit vid utredningen ger en preliminär bild av i vilken grad de sammanfaller (fig. 5). I förteckningen tas de (ban)hål upp som berör, tangerar eller ligger i den närmaste omgivningen till fornlämningar. En bedömning av i vilken grad golfbanans anläggningar berör fornlämningsområde görs av länsstyrelsens kulturmiljöenhet. 9

11 Figur 4. Placering av hål m.m. inom golfbanan enligt programförslag till detaljplan från Enköpings kommun. 18-hålsbanan (se fig. 5) Hål 1 green ligger inom boplatsindikation H1. Hål 2 utslagsplats inom H1. Hål 3 green tangerar boplatsindikationen G1. Hål 4 utslagsplats tangerar boplatsindikation G2. Hål 10 green ligger invid gränsmärket J. Hål 11 fairway tangerar bebyggelselämningen R. Hål 12 green tangerar boplatsindikation O. Hål 13 utslagsplats ligger inom O. Hål 14 utslagsplats ligger inom boplatsindikationen N. Hål 16 utslagsplats tangerar boplatsindikation M. 9-hålsbanan Hål 5 fairway tangerar stensättningen D, green tangerar stensättningen C. Hål 9 fairway tangerar stengärdesgården B. Den driving range som planeras på åkermarken väster om bebyggelsen har inte avgränsats enligt planförslaget. Av detta skäl är det oklart om den kommer att beröra boplatsindikationen H2. 10

12 Figur 5. Jämförelse mellan banförslag (se fig. 4) och fornlämningar samt indikationer på fornlämningar inom utredningsområdet. Upplandsmuseets förslag för den vidare planeringen av golfbanan är att denna på de berörda platserna ändras så att de inte berör fornlämningar eller indikationer på sådana. Slutgiltigt ställningstagande tas av länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Sammanfattning På grund av planer på en golfbana vid Veckholms-Ål i Veckholms socken har en arkeologisk utredning gjorts av Upplandsmuseet. I utredningen ingick en genomgång av arkivmaterial och en fältinventering. Inom utredningsområdet finns av förhistoriska lämningar tre stensättningar, varav en var känd sedan tidigare och två upptäcktes vid utredningen. Vid utredningen påträffades dessutom två stensträngar. Inom utredningsområdet påträffades dessutom sju ytor med boplatsindikationer, främst i form av förekomst av skärvsten. Av sentida lämningar finns två bebyggelselämningar. Vid utredningen uppmärksammades dessutom en terrassering, en stengärdesgård och ett gränsmärke. 11

13 Tekniska och administrativa uppgifter Undersökningstyp: Utredning Orsak till utredningen: Planering för golfbana Beställare: Ove Eriksson Plats: Veckholms Ål 1:2 Fältarbetsperiod: 24 och 25 april 2003 Projektdeltagare: Hans Göthberg (projektledare), Linda Qviström. Upplandsmuseets diarienummer: Upplandsmuseets projektnummer: 8074 Länsstyrelsens beslutsdatum och diarienummer: 7 april 2003, Referenser Lantmäterimyndigheten i Uppsala län Lantmäteriakter Veckholms socken Åkerby 1701 Arealavmätning akt Storskifte akt 50 Ål 1716 Arealavmätning akt Laga skifte akt 94 12