Brottsförebyggande program för Stockholms stad. Förslag till beslut Stadsdelsnämnden överlämnar tjänsteutlåtanden som svar på remissen.

Transkript

1 Individ och Familjeomsorg hìåöëüçäãéåë= ëí~çëçéäëñ êî~äíåáåö= = qà åëíéìíä í~åçé ëáç=n=erf=ommrjnmjmr aåê=rmmjqrqjmr Handläggare: Elisabet Andersson Tfn: Kungsholmens stadsdelsnämnd Brottsförebyggande program för Stockholms stad Remiss från stadsledningskontoret (SLK). Förslag till beslut Stadsdelsnämnden överlämnar tjänsteutlåtanden som svar på remissen. Göran Månsson stadsdelsdirektör Elisabet Andersson verksamhetschef Sammanfattning Socialtjänstförvaltningen har i stadens budget för 2005 fått i uppdrag att ta fram ett stadsövergripande brottsförebyggande program. I programmet anges att de övergripande målen med det brottsförebyggande arbetet är att minska sannolikheten för brott och reducera skadeverkningarna (inklusive rädsla) av brott i Stockholms stad. Det övergripande målet delas in i fem delmål: stärka den informella och formella sociala kontrollen minska brottsbenägenheten försvåra genomförandet av brott lindra brottens skadeverkningar minska rädslan för brott Programmet föreslås gälla under en fyraårsperiod. Programmet ska skapa förutsättningar för ett effektivt brottsförebyggande arbete men ger inga konkreta förslag på metoder eftersom det skall vara problembilden inom respektive nämnd/styrelses område som ska avgöra insatserna. Ärendets beredning Ärendet är berett inom stadsdelsförvaltningens avdelning Individ och Familj. mçëíw=_çñ=qv=mpvi=nmm=ou=píçåâüçäãi=_éë âw=p~åâí=bêáâëö~í~å=qt=^= qñåw=mu=rmu=mu=mooi=jçäáäw=mtm=qt=mu=mook=c~ñw=mujrmu=mu=mvv= bjéçëíw=elisabet.andersson@kungsholmen.stockholm.se=

2 aåê=rmmjqrqjmr==ëáç=2 (5) Bakgrund I utredningen framgår att förutsättningarna för att bygga upp ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete är goda då brottskurvan har planat ut under 1990-talet och det är angeläget att den trenden fortsätter. Programmet är indelat i sju delar: Styrdokument och lagstiftning 1996 presenterades Allas vårt ansvar - ett nationellt brottsförebyggande program. Det har bland annat inneburit att ett stort antal brottsförebyggande råd startat i kommunerna. Man konstaterar dock att det är tveksamt om de åstadkommer den helhetssyn som var målet. Målet att ta tillvara medborgarnas engagemang har inte heller utvecklats enligt intentionerna. Handlingsprogrammet för Operation Kvinnofrid, STAN-programmet samt övergripande inriktningsmål som text. bryta segregationen samt prioritering av förbättringar i barns villkor nämns som styrdokument i staden. Övergripande mål Det brottsförebyggande arbetet skall präglas av en helhetssyn och integreras i alla nämnder och styrelser. Följande frågor skall särskilt prioriteras: insatser för att stödja och hjälpa barn, ungdomar och brottsoffer insatser i geografiska områden där flera problem påvisats koncentrerade insatser som bygger på sammantagen kunskap om problemet bör prioriteras insatser som prövats och visat sig verksamma i andra sammanhang insatser som sker i samverkan mellan olika aktörer. Nämnder och styrelser ska själva avgöra vilka delmål man vill fokusera på under olika perioder. Delmålen bör finnas med i verksamhetsplanen nedbrutna till åtaganden. Förutsättningar för att uppnå målen Förslagen i punkterna nedan är rekommendationer och inte tvingande. Följande ambitioner bör finnas i förvaltningar och bolag: Öka engagemanget i, och prioritet på, det gemensamma brottsförebyggande arbetet Förbättra beslutsunderlagen

3 aåê=rmmjqrqjmr==ëáç=3 (5) Öka kunskaperna om vad som orsakar brott och om effektiva brottsförebyggande metoder Främja samverkan med andra brottsförebyggande aktörer Ökat engagemang Det föreslås att kommunstyrelsen inrättar ett centralt brottsförebyggande råd med representanter för stadsdelarna, facknämnder, polis, landsting, frivård, näringsliv m.fl. Även ett kansli skall inrättas för samordning, främjande av samverkan, sprida information samt konkretisering och tydliggörande av insatsernas förväntade effekter. De lokala förebyggande råden är under utveckling och det konstateras att de som fungerar bäst är där polisen är mest engagerade och stadsdelen har motsvarande engagemang. Därför föreslås att stadsdelsnämnderna aktivt skall stödja och delta i det lokala brottsförebyggande arbetet. Dessutom bör stadsdelsnämnder m.fl. inrätta en koordinator för samordning av det brottsförebyggande arbetet. Bättre beslutsunderlag Det övergripande brottsförebyggande arbetet bör ha sin utgångspunkt i en problemorienterad process varför stadens nämnder och styrelser uppmanas använda mer kriminalstatistik vid bedömning av behov av insatser. Kommunstyrelsen bör åta sig att initiera återkommande trygghets och brottsofferundersökningar. Stockholmsenkäten (f.d. drogvaneundersökningen) skall analyseras ur ett mer kriminologiskt perspektiv samt att stadsdelarna skall åta sig att återkommande genomföra lokala kartläggningar. Ökad kunskap För att bland annat undvika dyra misstag är det viktigt att insatserna underbyggs med kunskap. Det brottsförebyggande arbetet bör därför styras och planeras av personer med kompetens inom området och det brottsförebyggande kansliet bör anordna utbildning om bland annat vad som orsakar brott. Eftersom mycket få brottsförebyggande insatser är utvärderade påpekas att det är angeläget att arbetet som görs i staden i denna fråga ska dokumenteras, följas upp och utvärderas. Samverkan Nämnder och styrelser bör prioritera brottsförebyggande insatser och avsätta resurser för samverkan kring brottsförebyggande frågor. Skolan bör särskilt prioriteras. Stadsdelsnämnderna bör regelbundet ge lokala brottsförebyggande råd i uppdrag att föreslå åtgärder i stadsdelen samt använda råden som remissinstans vid beslut som påverkar stadsdelsområdesnivå.

4 aåê=rmmjqrqjmr==ëáç=4 (5) Sammanfattningsvis föreslås att stadsdelarna skall: Kartlägga problem och resurser inom området Inrätta en funktion för samordning av det brottsförebyggande arbetet koordinator Aktivt delta och understödja samverkan i det lokala brottsförebyggande arbetet Bidra till uppbyggnad av ny kunskap Avsätta resurser för samverkan i brottsförebyggande frågor. Kostnaderna totalt för staden beräknas till mellan 26 mnkr och 35 mnkr. För varje stadsdel rör det sig om mellan 500 tkr och 1 mnkr årligen. I bilaga 5 ges exempel på konkreta åtgärder i brottsförebyggande syfte. Förvaltningens förslag Förvaltningen välkomnar ett gemensamt brottsförebyggande program för staden, även om man inte ska ha alltför stora förhoppningar när det gäller effekterna av ett sådant stadsövergripande program. Brottsförebyggande insatser är viktigt ur många gruppers perspektiv men framför allt är det angeläget för ungdomar, både för dem som riskerar att hamna i kriminalitet och för dem som drabbas av brottslighet. Brottsförebyggande rådet Kungsholmen (BRÅK) träffas några gånger per år, utbyter erfarenheter och planerar gemensamma insatser t.ex. i anknytning till skolavslutningar och helger när man av erfarenhet vet att det kan bli stökigt. Dessutom diskuterar man att genomföra en lokal kartläggning av vilka brottsförebyggande åtgärder som medborgarna är mest angelägna om ska genomföras. Drogsamordnaren arbetar aktivt med ungdomarna och deras livsvillkor i stadsdelen. Täta kontroller av öl och tobaksförsäljning till unga sker. En handlingsplan med tydligare konsekvenser för de butiker som missköter sig har utarbetats. I medborgarenkäten 2004, se nedan, har Kungsholmen de näst bästa (lägsta) siffrorna i staden på frågan obehagligt att gå ensam hem genom stadsdelen när det är mörkt samt fjärde bästa siffran angående bedömd situation för klotter/nedskräpning/skadegörelse och trygghet i stadsdelen. En viktig brottsförebyggande fråga för hela staden är att bekämpa klotter och liknande skadegörelse, inte bara för att det är förfulande utan också för att det kan locka in ungdomar i destruktiva sammanhang där man vänder på dygnet, skolkar, sniffar och boffar lösningsmedel och spray-gas och lätt dras in i annan kriminalitet. Staden betalar årligen 20 mnkr för de skador som uppstår och SL har utgifter på 120 mnkr. I Helsingfors har man en kraftfull handlingsplan för arbetet med unga klottrare. Man kallar

5 aåê=rmmjqrqjmr==ëáç=5 (5) in till snabbförlikning första gången de åker fast. Föräldrarna får betala saneringen omedelbart med ett kännbart belopp. Detta har gett märkbara effekter i Helsingfors och bör utredas även i Stockholm. Det kan också vara tveksamt ur ett brottsförebyggande perspektiv att staden genom kulturskolan anordnar graffitikurser för barn och ungdomar. Risken är att steget till olaglig graffiti/klotter blir kortare för dessa barn och ungdomar genom att de lär sig använda spray-färger, knyter kontakter med varandra och med en kultur som tyvärr inte alltid tar klart avstånd från de olagliga delarna. I programmet ligger tyngdpunkten på den problemorienterade processen. Breda och generella kartläggningar efterfrågas. Här finns en risk att aldrig komma ur den processen och till konkreta åtgärder. En lösningsorienterad process är en framkomligare väg att nå resultat. Mer tid bör ägnas åt analys av vad som hittills varit effektivt och upplevts positivt av stadens medborgare och sedan göra mer av det. Vad har blivit bättre och vad kan vi lära oss av det. Det finns en överdriven tro på att det finns tydliga svar att få ur kartläggningar. En del material finns t.ex. i den återkommande medborgarenkäten om Miljö och Miljövanor i Stockholm där nedskräpning, klotter och skadegörelse tillsammans med tryggheten där du bor är frågor som tas upp och analyseras i enkäten. Förvaltningen anser att man generellt bör vara mycket försiktig med att bygga upp nya centrala funktioner, avdelningar och enheter. I stället för att plussa på med nya enheter och tjänster är det bättre att se vilka resurser man redan har och kanske förändra uppdrag och arbetsuppgifter för dessa. Centrala enheter i en storstad som Stockholm får också ofta problem med att man kommer långt ifrån verkligheten och därför kommer att ägna mycket tid åt interna processer. Förvaltningen är även skeptisk till förslaget om att stadsdelförvaltningarna ska inrätta s.k. koordinatortjänster. I stället för öronmärkta tjänster är det effektivare att kommunfullmäktige och kommunstyrelse ger konkreta uppdrag till nämnder och förvaltningar och följer upp dessa, men lämnar till nämnder och förvaltningar att lösa uppdragen på bästa och effektivaste sätt.