Rehabiliterande förhållningssätt att tillvarata det friska

Transkript

1 Rehabiliterande förhållningssätt att tillvarata det friska

2

3 Rehabiliterande förhållningssätt att tillvarata det friska

4 Malmö stad :a upplagan KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Innehållet i denna bok får varken helt eller delvis kopieras utan upphovsrättsinnehavarens skriftliga tillstånd. Följande personer har sammanställt materialet: Malin Björk, leg arbetsterapeut, Anna Lidh, leg arbetsterapeut och Gunilla Lindström, leg sjukgymnast. Grafisk form: Lisa Janzon, Malmö stad Foto omslag: Pär Lindblad Tryck: Elanders Berlings AB ISBN 13:

5 Innehåll Inledning... 5 Bakgrund, syfte och mål med utbildning och utbildningsmaterial. Rehabilitering... 6 Inledande text som beskriver rehabilitering och klargör de olika begrepp som rör rehabilitering. Rehabiliteringsprocessen... 8 Fallbeskrivning Helga. Individens möjligheter till rehabilitering. Hur de fysiska, psykiska och sociala möjligheterna påverkar rehabiliteringsprocessen. Det normala åldrandet och fallprevention Fallbeskrivning Eskil. Hur sociala förluster påverkar individens motivation och upplevelse av hälsa. Funktions- och aktivitetsförmåga vid höftfraktur. Förebyggande av fallskador. Att drabbas av sjukdom Fallbeskrivning Gunnar. Att finna vägen till ett fungerande liv efter att ha drabbats av en stroke. Självständighet och delaktighet Fallbeskrivning Elvi. Hur olika förhållningssätt påverkar individens möjlighet till självständighet och delaktighet. Rehabiliterande förhållningssätt i organisationen Sammanfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt och hur det kan utvecklas i organisationen. Faktadel Samlad fakta om rehabiliteringsbegrepp, funktions- och aktivitetsförmåga vid skador och sjukdomar, samt fallprevention. 3

6 4

7 Inledning Detta utbildningsmaterial är resultatet av Malmö stads satsningar inom Kompetensstegen. Kompetensstegen är en flerårig nationell satsning från regeringen. Målet är att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om äldre. Utgångspunkten är att inspirera och uppmuntra till ökat kvalitetsarbete genom kompetensutveckling hos personalen. I Äldreomsorgsplanen för Malmö (2004) beskrivs riktlinjerna för service, vård och omvårdnad för äldre, och där står bland annat att: En tidig påbörjad rehabilitering ökar väsentligt möjligheterna till kvarboende. För att uppnå en god rehabilitering är det inte bara viktigt att den startar tidigt utan att en hel rehabiliteringskedja utvecklas. Genom information och kunskap kan den enskilde och dess närstående motiveras till rehabilitering. På samma sätt kan personalens attityd till rehabilitering förändras och deras kunskap förstärkas. Denna utbildning vänder sig till baspersonal, arbetsledare, sjuksköterskor och hemvårdsinspektörer i äldreomsorgen. Syftet är att deltagarna ska få en gemensam grundsyn i ett rehabiliterande förhållningssätt och en ökad medvetenhet om vad varje yrkeskategori kan bidra med. Målet är att deltagarna ska reflektera över sitt arbetssätt och utveckla arbetet med ett rehabiliterande förhållningssätt på arbetsplatsen. Vi har i arbetet med utbildningen och utbildningsmaterialet inspirerats av ett studiematerial, Aktivitet och självständighet som är framtaget av FoU i Väst/GR (forskning och utveckling i Väst/Göteborgsregionen). Utbildningsmaterialet är uppdelat i två delar. Första delen består av sex avsnitt med olika fallbeskrivningar och texter, samt förslag på diskussionsfrågor som knyter an till texterna. Andra delen är en faktadel där läsaren kan hitta information kring de ämnen som tas upp i texter och fallbeskrivningar. Två av fallbeskrivningarna i detta utbildningsmaterial har lånats ut av författarna. Vi vill tacka Per Ström för att han givit sitt tillstånd till användandet av fallbeskrivningen om Helga, på sidan 8, och Ebba Bredland för att hon givit sitt tillstånd till användandet av fallbeskrivningen om Elvi, på sidan 14. Utbildningen är uppbyggd kring informationspass och fallbeskrivningar, samt diskussioner och uppgifter knutna till den egna arbetsplatsen. Informationspass sker kring begreppet rehabilitering, normalt åldrande, funktions- och aktivitetsförmåga vid skador och sjukdomar samt fallprevention. Dessa informationspass sker i samband med, och anknyter till, den fallbeskrivning eller text som diskuteras. Deltagarna förväntas vara aktiva i diskussionerna och utbyta erfarenheter från sitt dagliga arbete. Genom att kursdeltagarna får en ökad kunskap om rehabilitering, vikten av att tillvarata det friska, funktions- och aktivitetsförmåga vid skador och sjukdomar samt fallprevention förväntas utbildningen bidra till ökad livskvalitet för vårdtagarna. Malmö stad 2007 Malin Björk, leg arbetsterapeut Anna Lidh, leg arbetsterapeut Gunilla Lindström, leg sjukgymnast 5

8 Rehabilitering FN:s standardregler uttrycker att rehabilitering är en process som syftar till att människor med funktionsnedsättningar ska uppnå bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska och/eller sociala funktionsförmåga och ge dem möjlighet att förändra sina liv och uppnå ett större oberoende. Begreppet rehabilitering kan tolkas olika och skapa olika förväntningar. För att alla som arbetar kring vårdtagaren ska kunna inta ett rehabiliterande förhållningssätt behöver vi tydliggöra rehabiliteringsbegreppen. Det är viktigt att vi menar samma sak när vi diskuterar vårdtagarnas rehabiliteringsbehov. Rehabilitering används som samlingsbegrepp för alla åtgärder som utförs i syfte att främja fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Rehabilitering handlar om att uppnå självständighet. Detta kan antingen ske genom att förbättra, kompensera eller bibehålla en nedsatt funktion och/eller aktivitetsförmåga. En funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Den kan uppstå till följd av en medfödd skada eller en skada som uppstått senare. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara bestående eller av övergående natur. Om man inte använder sina färdigheter kan det innebära att det blir svårt att vara aktiv i vardagen. Arbetsterapeut och sjukgymnast har ansvar för specifik rehabilitering med träning som syftar till att förbättra funktions- eller aktivitetsförmåga efter skada eller sjukdom. Att bibehålla funktions- och aktivitetsförmåga har all personal runt vårdtagaren ansvar för och beskrivs som allmän rehabilitering. Arbetet med rehabilitering lyder under olika lagar. Grundläggande lagar är hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och socialtjänstlagen (SoL). Specifik rehabilitering lyder under HSL. Det innebär till exempel att den måste delegeras om den inte utförs av personer som är legitimerade. Allmän rehabilitering lyder under SoL eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Rehabiliteringsinriktat synsätt innebär en attitydförändring från att hjälpa, till att skapa förutsättningar till självständighet. Det innebär att vårdtagaren ges möjlighet att delta och efter bästa förmåga utföra dagliga aktiviteter. Rehabiliterande förhållningssätt är när personalen planerar och utför sina insatser på ett sådant sätt att vårdtagaren ges möjlighet att utveckla och/eller bibehålla sina förmågor. Alla dygnets timmar har betydelse för rehabiliteringsprocessen. Rehabilitering kan inte isoleras till enskilda insatser och tillfällen som utförs av speciell rehabiliteringspersonal. För att vårdtagaren ska förstå sambandet mellan att utföra vardagliga sysslor och rehabiliteringsaktiviteter är det viktigt att alla yrkeskategorier har en gemensam grundsyn och arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. För att det ska fungera att arbeta rehabiliterande krävs resurser av många olika slag. Vilka resurser som krävs skiljer sig från arbetsplats till arbetsplats, men exempel på resurser är att organisation och schema underlättar för vårdpersonalen att kunna arbeta rehabiliterande. Ett annat exempel är att det finns tid och plats för möten mellan olika yrkeskategorier, där man kan diskutera kring vårdtagarnas rehabiliteringsbehov. Med rehabiliterande åtgärder och med ett rehabiliterande förhållningssätt i verksamheten kan vårdtagarens möjligheter till självständighet och hälsa öka. 6

9 Diskussionsfrågor Vad ser du framför dig när du tänker på rehabilitering och äldreomsorg? Vilka olika former av rehabilitering finns det? Innebär rehabilitering olika för olika yrkesgrupper? Vilka olika rehabiliteringsbegrepp använder vi oss av? Vilken skillnad finns i de olika begreppen? Vems ansvar är rehabilitering? Vilken kunskap behövs för att arbeta med rehabilitering? Vad innebär ett rehabiliterande förhållningssätt? Hur ser organisationen ut på din arbetsplats? Hur fungerar samarbetet kring vårdtagarna? Hur gör ni för att samarbeta kring rehabilitering? Vilka möjligheter finns för att arbeta med ett rehabiliterande förhållningssätt? Finns det några hinder för att arbeta med ett rehabiliterande förhållningssätt? 7

10 Rehabiliteringsprocessen Följande fallbeskrivning om Helga har hämtats ur boken Aktivitet och självständighet, och är skriven av Per Ström. Vad är rehabilitering? Vi tänker oss en äldre dam, vi kan kalla henne Helga Svensson, 76 år, som hittills i huvudsak varit frisk, frånsett åldersdiabetes. Helt plötsligt faller hon ihop vid morgonkaffet och maken ringer efter ambulans. Efter några timmar vaknar hon upp på medicinakuten med en förlamad vänstersida. Vilka möjligheter har hon och vad är det som avgör hur långt hon kan komma på sin väg till ett normaliserat liv? Vi kan dela in möjligheterna i tre delar: psykologiska, fysiska och sociala. Ju bättre förutsättningar vi har i varje del, desto bättre blir slutresultatet. En boll som saknar delar rullar inte friktionsfritt och ju fler delar som saknas desto sämre rullar den. Psykologiska Fysiska Sociala Psykologiska Fysiska Sociala Med alla förmågor intakta rullar bollen friktionsfritt. Ju större bitar som saknas desto snabbare stannar bollen. Psykologiska möjligheter: När Helga vaknar på medicinakuten drabbas hon av en kris eftersom hon upplever att hon tappat halva kroppen. Hur snabbt Helga tar sig igenom detta sorgearbete är betydelsefullt för när vi kan få resultat av övriga åtgärder. Så länge hon är kvar i krisens svåraste del är hon förmodligen mindre mottaglig för aktivering. Viktigast för Helga under den här perioden är att det finns människor kring henne som hon lär sig känna igen och få ett förtroende för, det underlättar för henne att visa sin sorg. En av de svåraste delarna av vårdarbetet är att kräva rätt sak vid rätt ögonblick av respektive patient. Även om Helga rent fysiskt skulle klara av att själv sätta sig upp så kanske hon ännu inte är psykiskt mogen att klara det och av den anledningen behöver hon mer hjälp. Om jag förväntar mig att livet inte är värt att leva längre på grund av mitt funktionshinder, är jag heller inte så lätt att motivera för att komma igång med aktiv rehabilitering. Det är viktigt att trösta och stödja samt att visa på möjligheter såväl till ett bra liv, som möjligheterna till att förbättras. Även om vi inte kan tvinga någon till aktivitet är det vårt arbete att locka och stimulera så långt det är möjligt. Ibland hamnar vi ändå i situationen att vi måste ge upp eftersom vi inte kan tvinga någon. Målet är att det ska vara så sällan som möjligt. Fysiska möjligheter: Skadans/sjukdomens natur och utbredning kan vara avgörande för hur vi lyckas med vår rehabilitering. Hur allvarligt man drabbas av en stroke är beroende av hur stor del och framförallt vilka delar av kroppen som blir utslagna. För att nå så hög funktionsnivå som möjligt måste vi så snart det är möjligt komma igång med olika former av stimulerande träning. I det här skedet måste vårdpersonal och sjukgymnast/arbetsterapeut snabbt komma överens om hur man ska fortsätta rehabiliteringen av Helga. Sociala möjligheter: Alla som finns runt Helga har stor betydelse för hur långt hon kan rehabiliteras. Kräver vi för lite av henne blir det svårt för henne att utvecklas eftersom stimulansen uteblir. Sätter vi målen för högt och kräver för mycket i fel ögonblick kommer hon hela tiden få en känsla av att ha misslyckats och det kommer att hämma hennes möjligheter att komma vidare. Vi måste skaffa oss en stabil kunskap att stå på för att lära oss se när det är rätt ögonblick för olika insatser. I det arbetet är vårdpersonalen enormt viktiga eftersom det är de som hela tiden har den största och bästa kontakten med Helga. Det är till dem som hon förmedlar sina funderingar, 8

11 förhoppningar och besvikelser som ska vara utgångspunkten för när hon är mogen för nya insatser. Att få de anhöriga med sig i rehabiliteringsarbetet är en viktig länk. Med överdriven pessimism eller optimism kan de annars förhindra mycket bra rehabiliteringsarbete. Det är heller inte ovanligt att det är anhörigas välmenande överbeskydd som gör att Helga inte får möjlighet att använda sig av sina upptränade färdigheter. Inställningen inte ska du behöva göra det där själv, jag ringer på personalen, något ska dom väl göra, eller det där kan hemtjänsten göra, du betalar ju dem är ingen ovanlig reaktion. I sådana situationer är det viktigt att stålsätta sig och förklara vad man kommit överens om, att Helga ska göra det hon klarar själv, inte för att underlätta för personalen utan för att bli så självständig som möjligt. Det här är naturligtvis extra svårt om man själv skolats i en omhändertagande vårdroll när man inte får ta i och göra ett rejält arbete själv. Det är dock så att alla erfarenheter visar att det är när vi hjälper för mycket som vi tar ifrån Helga hennes utvecklingsmöjligheter. Ibland kan det till och med vara en merit att göra jobbet med händerna i fickorna. Diskussionsfrågor Ge exempel på psykiska/fysiska/sociala möjligheter? Upplever du att någon av de psykiska/fysiska/ sociala möjligheterna är viktigare än de andra för att uppnå goda möjligheter till rehabilitering? Hur kan vi hjälpa Helga att komma vidare i sin rehabiliteringsprocess? Hur kan vi arbeta med motivation och vem har ansvar för att motivera Helga? Kan vi/får vi ge upp försöken att motivera våra vårdtagare? Vad får ett sådant beslut för konsekvenser? Händer det att vårdtagare hellre vill ha hjälp än att klara så mycket som möjligt själva? Vad kan det bero på? Hur kan olika yrkeskategorier stötta varandra när ett sådant resonemang uppstår? Ge exempel på när din förmåga att motivera har gett gott resultat. Berätta för gruppen! 9

12 Det normala åldrandet och fallprevention Eskil är en 80-årig man som blev änkeman för ett halvår sedan. Redan innan Eskils fru dog hade hans sociala kontaktnät minskat. Under de senaste åren har många vänner och bekanta en efter en dött. Det har varit svårt för Eskil att träffa de vänner som fortfarande är i livet. Det beror både på minskad ork och på att han de senaste åren har tagit hand om och vårdat sin svårt sjuka fru. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Barn och barnbarn har flyttat från stan och bor nu på andra orter i landet. Eskil bor i ett radhus med en liten trädgård som har varit hans stora intresse. Han har spenderat mycket tid med att pyssla i trädgården. Han var tidigare också aktiv i en pensionärsförening där han bland annat spelade boule en gång i veckan. Under fruns sjukdomstid har det inte funnits mycket tid över till de aktiviteterna. Innan fruns bortgång kände sig Eskil frisk bortsett från att saker tog längre tid än tidigare och han behövde vila oftare. Under tiden Eskil vårdade sin fru fick de hjälp från hemtjänsten med städning en gång i veckan. Under sista tiden kom de dagligen för att hjälpa frun med personlig hygien och på- och avklädning. Efter fruns bortgång märker hemtjänsten att Eskil har förändrats och att han inte gör så mycket om dagarna. Han har börjat slarva med hygienen och duschar allt mer sällan. Han berättar att han ligger mycket på dagarna, vilket gör att han nu har problem med att sova på nätterna. När han går upp på morgonen känner han sig matt och trött. Han tycker det är tråkigt att äta själv och lagar därför inte varm mat längre. Det blir oftast kaffe och smörgås. När hemtjänsten kommer stiger Eskil upp och sitter gärna med och pratar under tiden de städar och han vill gärna bjuda på kaffe för att få ytterligare en liten pratstund. Diskussionsfrågor: Hur påverkar de fysiska, psykiska och sociala faktorerna Eskils upplevelse av hälsa? Känner du till någon person som mår bra fast han eller hon har flera sjukdomar? Hur kommer det sig? Känner du till det omvända; att någon mår dåligt fast personen inte är sjuk? Hur skulle du kunna hjälpa Eskil? Kunde vi ha förhindrat att Eskil hamnade i den här situationen? Hur? Är Eskils situation vanlig? Tror du att en gradvis försämring och förlust av funktioner utan plötsliga händelser, som stroke eller brutet ben, också kan innebära en krisprocess för den äldre? Hur påverkas motivationen till aktivitet? 10

13 Fortsättning på berättelsen om Eskil Situationen utvecklar sig så att Eskil får utökade insatser från hemtjänst. Han får hjälp med dusch, tvätt och inköp. Han får också trygghetslarm. Eskil uttrycker att det känns skönt och tryggt och ser alltid fram emot besöken från hemtjänst. Han vill ofta följa med till affären och hjälper alltid till att vika tvätten. Eskil blir mer aktiv i sin vardag och återfår mycket av livsglädjen. Men så en dag är olyckan framme. Eskil trillar över en mattkant i hallen när han är på väg till toaletten på natten. Det visar sig att Eskil har drabbats av en höftfraktur och hamnar på sjukhus ett tag. Vid vårdplaneringen på sjukhuset bestämmer man att Eskil kan komma hem igen med fler insatser från hemtjänsten. Det finns även behov av hjälpmedel. Diskussionsfrågor Vilka aktivitetsbegränsningar kan vi förvänta oss att Eskil har efter höftfrakturen? Vad kan han behöva hjälp eller stöd med? Vilka av de fysiska, psykiska och sociala faktorerna påverkar Eskils möjlighet att återfå den funktions- och aktivitetsförmåga han hade innan fallet? Kan vi göra något för att förhindra att Eskil faller igen? Vad innebär fallprevention? Vems ansvar är det? 11

14 Att drabbas av sjukdom Gunnar är 72 år och pensionerad f.d. polis som bor med sin hustru i en lägenhet i en större stad. Ett par hundra meter från bostaden har paret en kolonilott där de tillbringar mycket tid. Gunnars fru Karin är 67 år och har haft en egen blomsterbutik, men slutade arbeta redan när hon var 60 år p.g.a. artros i händerna. Karin har även problem med synen. Förändringar på gula fläcken gör att hon inte längre kan köra bil. Paret har tre barn som alla bor inom ett par mil från staden, så när de ska hälsa på barn och barnbarn är det Gunnar som får köra. Trädgårdsskötsel är Karins och Gunnars stora intresse. Redan i maj flyttar paret ut i kolonin och bor där hela sommaren. När barnbarnen har sommarlov brukar de komma ut och bo hos Karin och Gunnar ett par dagar. En dag när Gunnar arbetar i trädgården på kolonilotten märker han att han har svårt att få fingrarna att lyda, han känner också hur armen domnar och han har lätt huvudvärk och känner sig trött. Det högra benet känns som gelé och han sätter sig ner för att vila. Grannarna hittar honom och ringer efter ambulans. Karin kommer till sjukhuset så fort hon får besked om att Gunnar blivit inlagd och hon är mycket upprörd. Läkaren försöker tala med henne och berättar att Gunnar drabbats av en stroke, vilket medför att han är svag i höger sida och att han har afasi. Karin har svårt att ta in informationen och förstår inte hur det kunde hända och frågar upprepade gånger om Gunnar kommer att bli frisk igen. Gunnar känner sig mycket trött, har svårt att få fram orden och kommer inte ihåg vad som har hänt. Han har fått kateter och de första dygnen får han mat via sond. Han tränar att sitta stadigt på sängkanten och får även träna förflyttningar med sjukgymnast. Så småningom kan han förflytta sig genom att sparka sig fram i rullstol och han börjar äta purékost själv. Gunnar flyttas över till kommunens rehabiliteringsavdelning för fortsatt träning. På rehabiliteringsavdelningen är Gunnar motiverad och tränar flitigt, han lär sig så småningom att gå med hjälp av rollator. Han klarar sin personliga hygien själv men behöver stöttning för att komma ihåg i vilken ordning han ska klä sig. Afasin ger tyvärr inte med sig och han har svårt att ta till sig instruktioner. Karin är hos honom varje dag. Hon vill honom så väl och hon hjälper honom att äta, trots att personalen vänligt uppmanar henne att låta Gunnar försöka själv. Hon hjälper ofta Gunnar att klä sig trots att han klarar det själv med instruktioner. Hon gör sig ofta till tolk för vad Gunnar vill och inte vill och det väcker viss irritation hos vårdpersonalen. Karin upplevs helt enkelt som ganska besvärlig. När det börjar bli dags för Gunnar att återvända hem hålls en samordnad vårdplanering. Från Gunnars stadsdel kommer hemvårdsinspektör, arbetsterapeut och sjukgymnast. Från rehabavdelningen deltar arbetsterapeut, sjuksköterska, sjukgymnast och undersköterska. Givetvis är även Gunnar och Karin med på mötet. Personalen från avdelning redogör för vad Gunnar råkat ut för, vad han tränat de senaste veckorna på avdelningen, hur självständig han är idag och i vilka aktiviteter han behöver hjälp och stöd. Arbetsterapeut och sjukgymnast från rehabavdelningen har tidigare gjort ett hembesök tillsammans med Gunnar för en översyn av hur han klarar förflyttningar i hemmet. Trösklar är borttagna och han har fått en duschstol till duschen. Karin känner sig osäker att sköta Gunnar själv och det bestäms att han kommer att få hjälp av 12

15 hemtjänsten med dusch. Paret får också trygghetslarm. När Gunnar kommer hem ska arbetsterapeuten och en sjukgymnasten från stadsdelen komma hem till paret och se hur det går för Gunnar att klara sig själv med de färdigheter han har tränat upp på rehabiliteringsavdelningen. När Gunnar kommer hem kan han gå med hjälp av rollator. Han har fortfarande lite svårt med balansen men om han fokuserar på gången klarar han det bra. Han klarar sin personliga hygien självständigt med tillsyn. Svårigheterna med talet kvarstår dock och Gunnar har svårt att hitta rätt ord. Gunnar behöver få mycket lugn och ro och inte bli stressad genom att andra kommer med förslag på vilket ord han söker. Diskussionsfrågor Hur påverkar de fysiska, psykiska och sociala faktorerna Gunnars möjlighet att vara aktiv i och utanför hemmet? Vad har du för möjlighet att stödja den närstående i en situation som beskrivs ovan? Hur kan vi arbeta tillsammans med ett rehabiliterande förhållningssätt för att Gunnar ska kunna vara så självständig som möjligt? 13

16 Självständighet och delaktighet Översättningen av följande fallbeskrivning om Elvi har hämtats ur FoU i Västs studiematerial Aktivitet och självständighet, och är skriven av författarna Langum Bredland m.fl. Elvi Johansson har fått en liten hjärnblödning. Vårdcentralens läkare lägger in henne på sjukhus. Förlamningen i höger ben går tillbaka, men armen blir inte helt återställd. Hon känner sig hjälplös och underlig. Efter en vecka kontaktas biståndsbedömaren i hemkommunen och hon skrivs ut. Elvi är änka och bor ensam på tredje våningen i ett hyreshus utan hiss. Dottern tar ledigt och kommer för att hjälpa modern ett tag. Dottern är skärrad över det som har skett och orolig vid tanken på att modern bor ensam. Oron förstärks första morgonen när hon kommer in i sovrummet och ser hur hjälplös modern blivit. Elvi snurrar tröjan bak och fram och hittar inte i sitt klädskåp. Dottern ser hur förtvivlad modern är, och ber henne att inte överanstränga sig. Hon hjälper modern tillrätta på en stol och hjälper henne på med kläderna. Senare på dagen vill Elvi göra i ordning kaffe. Dottern blir förskräckt när hon ser att modern tar kaffe i vattenbehållaren och inte hittar var hon skall fylla på vattnet. Nu kan man tänka sig två alternativa fortsättningar på denna berättelse. Skillnaden ligger bland annat i det fokus som personalen väljer för att förstå Elvis situation och behov. Alternativ 1: Biståndshandläggaren kommer på besök lite senare på förmiddagen. Hon ber Elvi och hennes dotter berätta vad som är svårt och vilket behov av hjälp som de har. Dottern säger att hon helst ser att modern får en vistelse på sjukhem så att hon kan hinna bli lite piggare och få hjälp att klara sig själv. Dottern berättar också om det. Vidare erbjuder sig hemtjänsten att ta ansvar för inköp, matleverans och hushållsarbete. De ska göra vad de kan för att hon ska känna sig trygg och få den hjälp hon behöver. Trygghetslarm föreslås också. Om armen inte blir bättre kan hon kanske börja gå på dagrehabilitering. Det är också möjligt att få en rehabiliteringsvistelse som inneliggande patient. Elvi och dottern känner sig trygga i att de kommer att få den hjälp som de behöver. Alternativ 2: Två representanter ifrån kommunens hjälpapparat (biståndsbedömaren och en person som arbetar i hemtjänsten) kommer på besök på förmiddagen och får samma beskrivning av situationen som ovan. De vill veta hur mycket Elvi klarar själv nu, hur livet innan stroken varit och vad hon tycker är viktigast att klara, i denna nya situation. Elvi är upptagen av att hon skulle resa med pensionärsföreningen till Wien till sommaren och att hon fortsatt önskar att klara sina förmiddagsturer till köpcentret. De kommer överens om att dessa önskningar är viktiga att ha som mål. Tillsammans försöker de att komma på vad Elvi måste jobba med för att klara av detta. Vidare skissar de på en plan för hur personalen i hemtjänsten kan arbeta tillsammans med Elvi för att uppnå målen. Elvi och dottern ser efter mötet optimistiskt på situationen. Att arbeta med mål: Att arbeta med äldre och rehabilitering innebär att arbeta mot ett mål. Det är viktigt att alla runt vårdtagaren har en tydlig bild av vad det är vårdtagaren vill och kan uppnå, samt att personerna runt vårdtagaren alla är överens om vad som kan och bör förväntas av vårdtagaren i vardagen. Detta är särskilt viktigt i samband med en nytillkommen sjukdom/skada. 14

17 Diskussionsfrågor Vad tycker du att det är för skillnad mellan de två förhållningssätten? Hur påverkar de olika förhållningssätten Elvis möjligheter till att delta aktivt i vardagen? Känner du till dina vårdtagares mål? Hur kan du hjälpa vårdtagarna att uttrycka sina mål och förhoppningar? Tror du att alla runt vårdtagaren känner till målen? Händer det att personalen har andra mål än vårdtagaren? Vad får vårdtagare och närstående att känna sig trygga? Se till de olika förhållningssätten i berättelsen om Elvi. Går det att förena trygghet med självständighet? Hur kan du använda närstående som en tillgång i ditt arbete med rehabilitering? Har du något exempel på gott samarbete med anhöriga? Berätta gärna för gruppen! Vad var det som bidrog till att det blev ett gott samarbete? Brukar ni diskutera vårdtagarnas mål? Vad finns det för möjligheter på din arbetsplats att diskutera mål och åtgärder med arbetskamrater och andra yrkeskategorier? Vilka möjligheter finns det sedan för att arbeta mot målen? 15

18 Rehabiliterande förhållningssätt i organisationen För en framgångsrik rehabilitering är det viktigt att arbetet utgår från individens behov. Rehabilitering ser olika ut beroende på vem som ska rehabiliteras. Vårdtagarens egen motivation och mål är avgörande. Han eller hon är expert på sitt eget liv och vilka mål och prioriteringar som ska gälla. Vårdtagaren måste ges möjlighet att delta i sin vardag och efter bästa förmåga utföra de dagliga aktiviteterna. Om närstående är inblandade och informerade kan de vara en resurs i arbetet, inte minst med att motivera vårdtagaren. Grunden för att utveckla ett rehabiliterande förhållningssätt är att man ser på människan som en aktiv och social varelse med egna mål och prioriteringar. Alla runt vårdtagaren behöver ha en gemensam grundsyn. Ett rehabiliterande förhållningssätt känns igen när personalen planerar och utför sina insatser på ett sådant sätt att vårdtagaren ges möjlighet att utveckla och/eller bibehålla sina förmågor. Det är viktigt att samarbetet och kommunikationen fungerar i organisationen och att det finns en helhetssyn kring vårdtagaren. Ett rehabiliterande förhållningssätt innebär en attitydförändring från att hjälpa, till att skapa förutsättningar till självständighet hjälp till självhjälp. För att rehabilitering ska bli en självklar del i vården och omsorgen av de äldre, måste den omfatta hela verksamheten och inte som en speciell sorts insats utförd av speciell personal. Alla bidrar med sin unika yrkeskunskap och samarbetar med andra yrkeskategorier utifrån vårdtagarens mål. Diskussionsfrågor På vilket sätt arbetar ni med ett rehabiliterande förhållningssätt idag? Hur vill ni arbeta med ett rehabiliterande förhållningssätt? Formulera konkreta förslag på hur ni ska fortsätta arbetet med ett rehabiliterande förhållningssätt. Vad behöver förändras i ditt och arbetsplatsens arbetssätt för att ni ska arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt? 16

19 Innehåll faktadel Rehabilitering viktiga ord och begrepp Åldrandet Neurologiska skador och sjukdomar Stroke Parkinsons sjukdom Multipel skleros Rörelseorganens skador och sjukdomar Osteoporos Kotkompression Höftfraktur Bäckenfraktur Handledsfraktur Överarmsfraktur Artros Reumatoid Artrit Synskador Synskador vid diabetes Katarakt (grå starr) Glaukom (grön starr) Makuladegeneration Fallprevention

20 Rehabilitering viktiga ord och begrepp Nedan följer en lista på några viktiga ord och begrepp kring rehabilitering. Det är sammanfattningar av vad begreppen innebär i korthet. Rehabilitering används som samlingsbegrepp för alla åtgärder som vidtas i syfte att främja fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande för den enskilde. Rehabilitering innebär att genom träning och andra insatser förbättra eller bibehålla förmågan att klara av sin vardag. Om man inte använder sina funktioner kommer man till slut att tappa förmågan att använda dem. I förlängningen kan problem uppstå i utförandet av aktiviteter i det dagliga livet. I arbetet med äldre personer handlar rehabilitering ofta om att bibehålla funktion och förmåga. Rehabilitering delas in i tre olika nivåer. Förbättrande åtgärder går ut på att träna för att återvinna funktioner och klara sitt dagliga liv så självständigt som möjligt. Kompenserande åtgärder kan göra att personen kan klara sig självständigt med tekniska hjälpmedel och/eller bostadsanpassning. Bibehållande åtgärder innebär att träna och vara aktiv för att förhindra eller fördröja försämring av de funktioner som finns. Specifik rehabilitering utförs av sjukgymnaster och arbetsterapeuter. De bedömer behov av och genomför träning och åtgärder för att förbättra funktion och förmåga. Allmän rehabilitering utförs av all personal och med alla vårdtagare. Åtgärderna syftar till att bibehålla förmåga. Genom allmän rehabilitering kan man ibland förebygga behovet av specifik rehabilitering. Rehabiliterande förhållningssätt bygger på en gemensam grundsyn, nämligen att människan är en aktiv och social varelse med rätt till delaktighet och självständighet. När man omsätter ett rehabiliterande synsätt till handling arbetar man utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Genom att planera och utföra sina insatser på ett sådant sätt ges vårdtagaren möjlighet att utveckla och/eller bibehålla sina förmågor. Rehabiliteringsprocessen är individuell och bygger på den enskildes behov. Det är viktigt att undersöka vilka faktorer som personen själv upplever viktiga. Hela dygnet har betydelse för rehabiliteringsprocessen. Vårdtagaren och hennes/hans vardag ses som en helhet. Rehabilitering är inte enskilda insatser och tillfällen med speciell rehabiliteringspersonal. Rehabiliteringsprocessen är en sammansatt process som innebär att flera yrkeskategorier är engagerade och att rehabiliteringstänkandet genomsyrar vardagen. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) styr åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Målet med lagen är att ge en god hälsa och vård åt hela befolkningen på lika villkor. Kommunen har skyldighet att erbjuda rehabilitering och hjälpmedel till funktionshindrade. Insatser från arbetsterapeut, sjukgymnast och sjuksköterska styrs av denna lag. Socialtjänstlagen (SoL) reglerar att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro. De insatser äldre får från hemtjänst och på vårdboende styrs av denna lag. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) LSS-insatser ges till personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som inte beror på normalt åldrande. 18