Dogfight Av Patrik Bergner

Transkript

1 Dogfight Av Patrik Bergner Personer:, trettio år, tjugofem år Telefonplan -04

2 delar ut kort. En röst? Ja. Du menade en röst? Ja, när jag säger en röst så menar jag en röst. Vad menar du med det? Det var inte jag som sade det. Jag sade det han sade och han sade att det var en röst. En röst? Ja, en röst. Inne i huvudet? Han sade det! Jag vet inte var han hörde rösten, den kanske satt på axeln! Du får det att låta som mitt fel. Det är ditt fel som nämnde det från början.

3 3 Jag trodde det kunde vara intressant. Ursäkta. För vem? Hur många fler ser du här? Hissar av den här storleken tar max trehundra kilo och ditt ego måste väga över tvåhundra, så som jag ser det är det överfullt på det här skitutrymmet. Denna aggressivitet är nästan beundransvärd. All energi du lägger på att ilskna till över någon som du inte känner, det får mig att undra hur du var innan. Vägrar ge sig, vill nå fram, men är något för aggressiv. Det var en röst. Han sade det. Det var hans förklaring. Lugnar ned sig i ett försök att få upp konversationen en nivå. Så. Frågan jag ställde var; hur man skall handskas med det? Skall han straffas eller skall han komma undan? För det får man väl säga utan att bli anklagad för att vara aggressiv att hela rösthistorien knappast var något annat än en fet undanflykt. Fet? Man säger så. Jaha du. Som smör? Eller olivolja? Man säger så! Det verkar som om allt jag säger vänder du emot mig. Det verkar som om allt du säger inte är sådant som du säger, utan sådant som andra säger. Det verkar som om du inte lyssnar utan använder dina öron till något helt annat

4 4 Du kanske också har en röst inom dig som säger vad du skall säga till mig om allt vad det är som andra säger? Du fuskar. Inte. Du tog tre kort och valde bort ett. Om jag ville fuska skulle jag se till att du inte märkte det. Men jag såg det ju. Jag hörde att du sade det, men då säger jag, vilket du inte verkar höra, att om jag fuskade skulle jag ju inte vara så dum så att du såg det. Men jag Då är det ju ingen vits att fuska. Hur kan man Och han kanske verkligen hade en liten intrigant röst på axeln som trilskades med hans själ Javisst och slet fram vilddjuret inom honom.

5 5 Säkert. För hur skall du kunna veta, du kände honom knappast. Och då skall han få, vaddå, vård? Nej - Istället för en giftspruta? - men kanske den lilla rösten skulle behöva vård? Med ett litet föraktfullt skratt. Säkert. Så då finns det kanske en liten röstmottagning där det då sitter en liten röstterapeut, och bredvid på en liten schäslong har den lilla rösten lagt sig tillrätta och berättar vilken svår, otacksam tillvaro den har, som dag ut och dag in måste sitta på en axel och viska tills den är alldeles hes och aldrig får den någon uppskattning utan alla bara skäller och skriver spaltmetrar i tidningarna om hur farligt det är med röster inuti huvudet när den egentligen är en vanlig liten röst som bara sköter sitt jobb. Visst. Och de pratar och pratar om röstens svåra barndom tills rösten har blivit så pass frisk att den kan försvinna. För i den stackars lilla röstens fall så är själva försvinnandet ett tillfrisknande. Vilket tål att tänka på Att man blir frisk när man försvinner? Eller till och med när man dör.

6 6 Skulle döden vara ett friskhetstecken? Det beror nog på vad du har gjort i ditt liv. Vad har du gjort av ditt liv? Du vet att någonstans under livets gilla gång begick du ett misstag, ett riktigt ordentligt ångermisstag. Du vet att någonting ligger där och glöder som en hemsk aning att Fan, det där borde jag inte ha gjort, jag borde inte ha gjort så där mot henne och nu sitter den här skådespelande faen här mittemot mig och jag vet att han har rätt, han har rätt i att jag borde trycka på nerknappen, för jag förtjänar inget bättre, och han borde få trycka på uppknappen, men jag kämpar emot! Jag vill inte inse någonting, tack så mycket! Jag vill fortsätta i mitt väl upptrampade livsspår: Förnekelse! Får jag ställa en fråga, som inte alls är menad som en attack, även om du säkert kommer att uppleva den som det Vad händer om jag betackar mig? men vad jag skulle vilja veta... Skrattar överseende till. Jag kommer givetvis att ställa frågan ändå Givetvis. Alltså: Tror du jag är intresserad i fall du är intresserad av någon arab som knäpper någon brud på något varuhus? Jag fattar inte hur du kan tycka att mordet på Anna Lind inte är ett riktigt juste ämne för en diskussion. Kanske för att mordet på Olof Palme dränker all konkurrens. Tappar ett kort, nära kortleken. Den där gamla reliken, det har ju svenska folket kommit över.

7 7 Så du är talesman för alla åtta miljoner? Tar upp ett kort. Vi är nio miljoner nu. Eh Jaha...? Anna Lind, det är grejen numera. Nu fuskade du igen. Omöjligt. För då skulle jag inte ha sett det? Bingo. Men du fuskar när jag inte ser det? När jag ser att du fuskar, fuskar du inte och när jag inte ser något så fuskar du. Den möjligheten är ju inte helt utesluten. Skapar en viss osäkerhet, tycker jag. Skapar en viss spänning, tycker jag. För dig, ja! Du vet ju hur det är. Du tycker det är lite läckert så där: Hihi, han vet inte, han tror vi spelar och att det är nervkittlande och spännande, men egentligen vet jag att han kommer att förlora, för jag har mina höga hästar att tänka på! Varför spelar du då, vad är det för kul? Var ligger det kuliga då, förklara det för mig!

8 8 Spänningen. Allt spännande har ju flugit ut genom fönstret, du har tagit Spänningen och stoppat ner den i ett kuvert adresserat Mitt Livs Novell. Det här. Vilket? Det här är själva spänningen. Du och jag. Det måste vara jävligt spännande att jag vet att du är en fuskare. Men jag fuskar inte. Jag begriper inte folk som fuskar sig igenom livet. Som finner en vits med det, att det är så viktigt för dem att vara något. Men! Fusket skall ju inte synas. Så om de fuskar till livet, så blir ju inte deras liv synligt för andra. Osynliga får de vandra sina återstående dagar i De Oseddas Dal, utmärglade krafsar de sig fram på blödande naglar: Se mig... Se mig... Pratar du om dig själv? Nej, fan. Bra, då kan du ta av dig strumpan. Under protest.

9 9 Det finns inga domare här. Bara du och jag. Du vet egentligen ingenting. Inte om mig, i alla fall. Jag vet alldeles tillräckligt, du satt där Hehe, jag tar den här, så viiinner jag, hehe, slurp, och jag får se hans tår vifta för vinden! Hur skulle det vara om du accepterade att jag inte bryr mig det minsta om dig? Det är bara en fråga, du behöver inte ta illa upp. Ursäkta, jag ville bara... Jag gör helt enkelt så att jag avvaktar tills du inser att du skall ner i... vad-det-nu-är och jag skall upp till vad-det-nu-är. Förlåt, jag försökte säga något här... Du vill absolut tro att jag fuskar bara för att du råkat se det? Du kan inte tolerera att jag är mer lyckad än du, bara för att du börjar frysa om foten? Det handlar fortfarande om rätt eller fel. Det är du som är fel, min vän. Då är det så märkligt att det är du som är på väg ner.

10 0 Söker ord, alltför irriterad. Det är så otroligt Öppnar sin portfölj,tar fram ett papper. Inte bara det: Det är oerhört otroligt. Ritar på ett papper. Visar : En pil som pekar upp. Jag då? Vänder på papperet så pilen pekar ned. Säkert. Vi får väl se. Du får väl se. Kort paus. Skrattar till. Jaja. Vi får väl se. Du vet varför vi sitter här! Och där kom den välbekanta aggressiviteten som ett brev på posten Hur länge har vi suttit här? Hur länge har du slagit ifrån dig med näbbar och klor och jag vill inte - jag vill inte - jag vill inte ner till vad-det-nu-är, pyttsan heller att jag ska, för JAG har då aldrig gjort något elakt hela mitt liv! men om jag får göra en lekmans bedömning Helst inte. så är ditt största problem just Förnekelse.

11 Hej och hå, favorit i repris Som Förintelsen. Förintelsen var en Förnekelse. Alltså är du en förintelse. Oj! Kom det en sanning här nu? Eh, låt mig tänka, kan det ha varit en sanning, jag tror inte det, eller ja, jo, det var en sanning. Försöker skratta bort det. Det här är så otroligt oerhört Du tror väl inte att vi hamnat här bara av en slump? Jo tänk, det tror jag! Ödet har alltså inget med det här att göra? Vi har ju inget gemensamt! Du hann ju inte ens gå ut den där skolan, du hann ju bara med att hoppas att du skulle bli något Åh, ursäkta, har jag tråkat ut dig genom att fördriva tiden? Jag var något! Ja, du påstår det Jag hade något på gång!

12 Något riktigt stort Jag visste vad som gällde! Företaget skulle börsintroduceras, hurra Och plötsligt skall du äga rätten att vända dig till mig i någon torftig konversation bara för att jag inte har någon annan att vända mig till? Ledsen att göra dig besviken, herr VD, men Ödet är tydligen ingen vidare festfixare. Ler. Om leendet. Min fru var också så där. Skulle säga emot på de mest självklara saker. Det var som om hon satte en dygd i att inte ge sig och det kunde vara allt från att påstå att Mozart inte förstod sig på musik till att påstå att Bert Karlsson gör det. Han är rätt stor nu, vet du. Den där lille kufen? Som trodde hans Sommarland skulle bli någon slags attraktiv plats för barnfamiljer? Den blev det. Vi pratar om samma kuf? När de sjöng den där Diggelo-diggelej-grejen, han tyckte på något sätt att han ägde alltihop. Ja, du vet, nu spänner Schalger-SM över hela våren. Gör det?

13 3 Tar aldrig slut. Gör det inte? Och kufen har ett finger med i sextio procent av allt som händer. Det blir sex fingrar. Nu kommer du från ämnet. Vi pratade om min fru. Du gjorde det. Kom jag från ämnet? Du pratade om frugajäveln. Visa lite respekt, annars blir det här olidligt. För det första måste du lära dig att inte racka ner på folk. Jag kan förstå att det är lite knepigt för en person i din ställning Överdrivet imponerad. - mr. Big VD, oj, oj, oj Men det är inte försent än. Du kan fortfarande ändra dig. Skojar du? För det andra så är det redan olidligt. Anledningen till att vi sitter här är just för att det är försent.

14 4 Nej, jag skojar inte alls. Vi kan inte gå tillbaka, vi kan inte ändra på något. Det är riktigt. Men vi kan komma fram till något. Vi kan komma överens. Då lär det ta en stund. Kort, laddad tystnad, där de för ett ögonblick mäter varandra med blicken. Jag kan precis som du antagligen också gör uppleva den här hissen som rena helvetet, men frågan kvarstår: Varför kämpar du emot? Du har ju redan levt bort ditt liv. Du kommer aldrig ge med dig. För du är så jävla envis. Allt måste bli som du tänkt det, du vägrar uppenbarligen förlora, sitter och håller på dina kort, hoppas, hoppas, hoppas jag får jättebra kort, hoppas, hoppas jag vinner och han förlorar. Lille vän, du är precis lika envis. Sluta racka ner! Lille vän, vad fan är det för jävla uttryck? Kallar du din fru så? Eller vad var du, förlovad? Ja, först var jag förlovad, så skarpsint av dig. Kallar du henne så? Lille vän? Nej, möjligen lilla vän, men då skulle jag fått en rak höger. Gillar hon också Jackie Chan?

15 5 Är det någon ny stjärna? En ny Bruce Lee. Bruce Lee... Wosch, schmock... Tjong pong, ping pong. Ponken med svarta... - Har vunnit igen. Pekar på s bälte. - bältet. Medan han tar av bältet. Mikaela gillade Jackie Chan. Hon var en Jackie-Chan-fan. Jag är verkligen ingen våldsam man. Jackiechanfan Säg det snabbt tre gånger För sig själv, i bakgrunden Jackiechanfan - Jackiechanfan Jackiechanfan Hela den här debatten om videovåld. Kommer du ihåg den där filmen Motorsågsmassakern? Som Studio S gjorde det där inslaget om, det var det värsta jag sett. Den går på biograferna nu. Du skämtar. Den är kultförklarad. Du kommer ihåg debatten, va? De ville förbjuda videofilmer helt och hållet överhuvudtaget. Nej, jag var typ fem år då

16 6 Varje gång man skulle hyra en film kände man sig som en riktig pangpangfreak, man fick ha hatt och lång rock på sig, vika upp slagen och smyga in i affären och Hej jag undrar om ni har Bröderna Marx En dag på cirkusen, för jag vill absolut inte se något våld, jag vill se en svartvit klassisk film, jag är motståndare till allt våld, jag är blodgivare, men där drar jag gränsen Och hela det här med VHS och Beta, det är ju omöjligt att veta vilken apparat man skall köpa Nu är det DVD som gäller. Det var det, vad då? Vad var det för någonting? Inte Det var det. DVD. Låter som en förkortning. Hur stavas det? DVD. Vad betyder det? Jag vet inte. Oj, något du inte vet, hur känns det? Du förstår att det fantastiska och jag får tillägga banbrytande med DVD är, att apparaten fungerar fast jag inte vet vad bokstäverna står för. Så varför är DVD så bra? Det är praktiskt. Det är bara en skiva så här.

17 7 Vad då, som en grammofonskiva? Mindre. Som en singel? Som en CD. Aha, den förkortningen känner jag till, det är den där nya hifi-skivan. Vi släpper det, jag blir bara irriterad. Du? Jag som suttit fast i ingenting i snart tjugo år, hur tror du det känns för mig att du kommer här och berättar hur allting är och det som jag berättar för dig antingen vet du redan eller struntar i, för du var bara fem år. Det är verkligen hemskt synd om dig, men som du så träffsäkert påpekade så struntar jag i det, för, jag hade ett stort fett Äntligen på gång, det var bara så jävla mycket Äntligen så det räckte och blev över, efter elva gånger, fattar du, elva gånger Trött på att höra tjatet om scenskolan. Och här kommer löparna in för tredje varvet... De begrep mig, de ville ha mig, de tog in mig och du vet Mikaela skulle ordna med fest och hon Ja, hon försökte, hon ville nog vara glad för min skull, köpte oxfilé och rödvin och gjorde rösti... Det vet jag precis! Rösti, sådan där schweizisk potatis som man river och steker Åh, ibland önskar jag att jag var hungrig...

18 8 Man köper det i frysdisken numera. Jaha...? Ja, vad kul för dig då Det är inte lätt, det är tusen som söker och bara tolv som kommer in och det gäller att ha både tur och skicklighet, framförallt skicklighet. Och du vet elva gånger, jag hade ju gått och hunnit bli 9 år Skrattar torrt. Det finns ju en scenskola i Stockholm, varför börjar du inte där? Vad i helvete skall du i Göteborg att göra i fyra år? Fyra år? Och vad blir du på det, vad fan blir du efter fyra år? Tja, jag blir väl skådespelare... Vackert! Med ett studielån på flera hundratusen och inget jobb när du väl går ut, hur kul tror du jag tycker det är att sitta här och vänta på att du skall förkovra dig medan jag trycker fast små siffror på kvitton och vill ha betalt av alla idioter som tycker att Herregud, kostar mjölken åtta kronor, det gjorde den inte när Olof Palme styrde! och röstin fräste i stekpannan och oxen bakades i ugnen och hon grät och jag blev Ja, jag blev förbannad, jag hymlar inte, och så skulle vi äta och det skulle vara fest, vinet och den där stekta köttbiten Tvärsigenom, den var stålgrå, jag lovar dig, inte en blodsdroppe gick det att klämma fram ur den där torra klumpen Sedan började jag skolan. Jag kan fortfarande inte begripa att jag sitter här med dig. Lika fast som en tärna i ett luciatåg... Sjunger. Vill du se en tärna... se på Nils... Jag heter inte Nils. Då är det kanske inte om dig sången handlar. Kan det vara en möjlighet? Har du någonsin tänkt på det? Att inte vara det absoluta föremålet för allas uppmärksamhet? Känns ovant, va? Att föreställa sig att jag sjunger om någon som faktiskt heter Nils. Och inte om dig, som ändå heter något helt annat. Om korten. Hur många?

19 9 Två. Och jag skulle äntligen bli det jag ville, det jag hade strävat efter, längtat efter, som jag... som jag... ville. Så du sket i vad hon ville? Vad hon vill kan väl inte styra vad jag vill? Det är ju inte som en julklapp, hon önskar sig en cykel och jag köper henne ett strykjärn? Det är ju inte den typen av strunta-i-vad-hon-tyckerförfarande som jag pratar om, jag pratar om att förverkliga en dröm. Så vad gjorde ni? Vi förlovade oss. Så romantiskt. Jag ville att hon skulle känna sig älskad. Att hon kunde lita på mig, att vi skulle ha framtiden ihop precis som om jag inte höll på med mitt självförverkligande av mig själv, att jag alltid skulle finnas där vid hennes sida och att jag absolut inte struntade i vad hon tyckte bara för att jag... liksom... Struntade i det? För det var ju det jag strävade efter hela tiden, att få ett bevis på vem jag är, att jag dög och jag gjorde mina monologer för den där satans juryn och genomled hela skiten och svettades och så till slut efter denna mangling av prover och sångprover och kroppen skulle göra kullerbyttor och inlevelsen skulle vara på topp... så läser jag på listan... antagna till Teaterhögskolan... och där var jag med. Jag såg mitt namn med en gång. Jag såg det flera gånger. Och så satte jag mig i en vattenpöl och kippade efter andan. Och folk grät och skrek omkring mig, kramades och skrattade och slog knytnävarna i väggen och där satt jag. Äntligen skulle jag få skapa på riktiga premisser. Jag var värdefull. Jag hade papper på det. Värdefull. Signifikant. Som konstnär alltså, som människa vet jag ju redan att jag är ja

20 0 Fyller på, samtidigt med. Som en ironisk hjälp. Värdefull och signifikant... och jag ringde henne och hon bara... Ja, hon sov, hon fattade väl inte riktigt... Jag var glad och hon var förbannad Upp som en sol och ner som en... som en... som något som faller jävligt hårt. Som Ikaros, kanske. Föll han? Som en gråsten. Så var det. Poff. Klimaxen i mitt liv. Inte förlovningen? Vilken då? Glöm det. Nej, men säg nu. Det var väl du som var förlovad? Jag har också varit förlovad, alldeles riktigt. Jajaja! - Även om jag framförallt var gift.

21 - nu fattar jag. Med henne! Ja, med min fru. Jag var fan inte förlovad med din fru, jag pratar om Mikaela. Ja, visst, det är klart att det också var ett klimax, själva förlovningen... att vi... Jaha. Vackert. Efter ditt härliga påpekande inser jag att jag sumpat två klimaxer. Vi roligt vi har det tillsammans, tack så mycket. Två klimaxar. Två klimaxeeeerrrr. har vunnit pokeromgången igen. Byxorna. Och det här är antiklimax. Sitta här med dig. Maxantiklimax. Titta på dig, där du sitter med din kostym, prata med dig som bara tuggar om hur stor Olof Palme var, som inte ens vet vem Eminem är En förkortning, kanske? du sitter där, fast i din åttiotalsidé om att unga män med porsche var värda något och tror att det fortfarande är ballt att kavla upp ärmarna på kavajen, jag fattar det inte. Hur fan kunde man vara verkställande direktör vid trettio års ålder? Genom hårt arbete. Visst säkert. Lånat pengar från banken och trodde du ägde dem

22 Ja? - åkte omkring i en Porsche och snackade i mobil... Överseende. De är nog liiite större än så... Visar på en stor apparat, som en mindre väska, som fungerar som telefon. Sälj, köp, sälj, köp! Men det där höll inte i längden. Dra den sagan för dina kompisar i helvetet. Yuppien är en utdöd art. Vad du snackar. Som dinosaurierna. Hur fan skulle det kunna gå åt skogen? Det finns ju hur mycket pengar som helst! Fanns. Det är ju bara att lyfta på luren så sade de ja till nästa lån. Det var bara. Du ljuger så du tror det själv, taskspelare.

23 3 Jag är ledsen, herr verksmällande direktör, men bubblan sprack. Vilken bubbla? Fastighetsbubblan. De är ju värda hur mycket om helst! Hur mycket om helst! Hur skulle fastigheter kunna spricka? Med framgång. Plötsligt har du blivit mycket ful. Dina ögon sitter alldeles för tätt ihop. Du vet ju inte hur det gick. Eller hur? Du kan däremot fråga mig vadsomhelst, för jag vet. Nästan hotfullt. Eller hur? Vänligt. Fråga mig. Fråga vad du vill. Vem mördade Palme? De hade ett ganska bra förslag, men det strandade på juridiska teknikaliteter. Så man vet inte. Jo. Men ingen har åkt fast för det. Ser du? Jag vet. Du, däremot, är som en åttitalistjolle mitt ute på havet. Dels det som du värnar så hett om, slutet på 80-talet, poff bara, alla lån blev tvärdyra och sedan i slutet på 90-talet när IT-bubblan sprack. IT?

24 4 En ny förkortning. Finns det inga ord i svenskan längre? Tja, vi har bytt ut en del förkortningar, EG heter EU, för det är inte längre någon gemenskap. Och vpk heter v nu, för de är inte kommunister längre. Inte? Det är som om de skämdes för att han mördade sextio miljoner människor, precis som du med din videoaffär, de tar på sig hatt och slår upp rockslagen innan de ger sig in i riksdagsdebatten: Herr talman, det är jättekul att få vara med i den här jättekuliga debatten med en massa jättefina åsikter, men för övrigt anser vi att kungahuset bör förstöras. Kan vi föra inte det lite i dagordningen? Bara pyttelite? Och den här gången får du fan ge mig bra kort, jag börjar bli kall. Så det gick åt skogen i slutet på 80-talet och sedan i slutet på 90-talet... Vilka åker på stryk nästa gång, i slutet på... Vad är det nu? 003. Om en fyra, fem år alltså. Vilka åker på nästa stjärnsmäll? Ja, det är väl styrelserna på bigga företag, sådana där på Skandia och så där, som sitter med fallskärmar och tror sig ha hittat någon slags ekonomisk grisen Särimner: Så fort de tuggat i sig en miljon, så utlöses nästa fallskärm och så rullar det på. Men nu håller fallskärmarna på att säcka ihop, det finns fallskärmsjägare, som ser till att miljonen aldrig löses ut, och de drar och drar i snöret och ser marken komma farande mot dem och för bara en sekund sedan hade de allt: Lägenheter åt barnen och åt sig själva och åt frugan och hunden och tre sommarstugor i södra Frankrike och ett jättefint litet torp alldeles intill Jönköping som de har bara för att kunna ta det lite lugnt och se ut över Vättern och de satt i fem styrelser med en fallskärm i varje och de drar och sliter i tåten, men skiten fäller inte ut sig och plötsligt inser de att de inte har något. De bara hade något. Och de ser när marken är riktigt nära att det inte är marken, utan de håller i själva verket på att dundra rätt in i en löpsedel! Och de faller hårt smack! och blir bara en patetisk våt fläck i den massmediala kapplöpningen som älskar att ge sig på

25 5 stora starka maktberusade hundar och det finns inget som lockar en kvällstidning så, som en hund som redan ligger. De ser inte att han redan är en blöt förorening av blod och spyor, som får trycksvärtan att rinna. Som ingen bryr sig om att torka upp. Fräscht. 003 Då hade jag varit fyrtiofem år nu Ja, många bäckar små blir mycket spilld mjölk. Hur var det? Tvåtusengrejen. Millennieskiftet? Det kom och gick. De trodde att datorerna skulle braka ihop, men ingenting hände. Absolut ingenting. Nej, det där med datorer, det kommer aldrig att hålla, allt blir så datoriserat, så fort man skall boka en tågbiljett på SJ så säger de Vänta lite, datan krånglar... Men det är ju praktiskt att kunna surfa ut och kunna kolla tågpriserna själv... Så numera surfar man när man åker tåg? Jag sade att det var praktiskt att... Och jag sade att det är ett riktigt otyg, vet du att Sverige håller på att bli ett av världens mest datoriserade länder? Allt skall in på på på på... det där som det skall in på och hela samhället blir så sårbart. Hela den där datorsvängen kommer att självdö, människor kommer att förstå att datorskiten bara är en fluga. En flugskit. Det är nog lite för sent för det resonemanget.

26 6 Och så kommer en sak som då millenieskiftet som tydligen gör att datorerna kan flippa ut; är det ingen som vaknar då och tänker Vänta! Datorerna håller på att ta över allting! Vi måste ta tillbaka makten över våra liv!? Nej. Det var som vilket nyår som helst. Min dator funkar fortfarande. Skrattar föraktfullt åt tanken. Din dator? Har du en egen dator Vi släpper det. Jag älskar nyår. Jag älskar nyårsaftnar. Jag friade på en. Hela den kvällen var jag totalnervös och hade planerat med blommor och middag och bokat en svit på Grand Hotel. På tolvslaget så... Jag gick ner på knä... och... Nä! Jo, visst, ner på knä och tog hennes hand och frågade då... Och hela himlen exploderade i fyrverkerier. Och det var som om alla färgerna och blixtarna var för oss. Helen och mig. Jag stod där på knä och såg upp på henne. Jag kunde se färgkaskaderna långt där uppe och det var som en stumfilm. Jag hörde inte larmet, alla rop och knallarna och explosionerna. Jag såg bara hennes ansikte och hennes hår som lystes upp i grönt och rött av alla fyrverkerierna som bakgrund. Och det var alldeles tyst. Och när hon log slog det ned som en bomb i mitt hjärta. Och i den här kakofonien av... av... overklighet... så var hennes ja det enda verkliga. Varför skiljde ni er? Om du frågar mig det en gång till, så kommer jag inte sluta förrän du svalt vartenda kort i den här leken. Får jag fråga vad som hände då? Med dig. Du. Här. Gör en gest eller min som innebär att dö.

27 7 Jag tittade åt höger. Okej Att göra så var alltså livsfarligt på åttiotalet? Det kom en kompis... som de gör, de kommer alltid och skall morsa och fråga hur det är, om jag och Helen fortfarande är vänner och det är ett evigt Jodå, vi kan fortfarande umgås Nä, men det är väl bra! Va? Jodå, föffan, det känns skitbra nu. Det är ju skitbra! Visst, sörrö! Kanon, hörrö! Tja då! Tja ba!... och så är jag på väg ut, över, han kom från höger och så är jag på väg över och så hinner jag precis bara glimta till vänster. En Volvo. Alldeles blank. Röd. Smäller ihop handflatorna. Vad fånigt. Visst. Ena polare man har, va? Och så var det inte ens en Porsche. Vilket slöseri. Om han varit en av dina anställda kunde du ha avskedat honom. Kommer på att det är omöjligt. Eller... Ja. Nej... Jag kan tänka mig att han mår ganska... Var ni nära? Ja, det var väl en sådan här bit, någonting... Nära vänner. Ja, så där. Han heter... Nej fy, det kan inte vara kul att vara honom just nu.

28 8 Det finns ju en chans att han kommit över det vid det här laget. Och hon i bilen sedan då. De säger att kvinnor kör bättre än män, men hon lär ju inte köra en meter på ett bra tag. Ja, men hallå. Kvinnor skulle köra bättre... För det första är det där diskriminering, för det andra så kör de som kärringar. Jag läste en undersökning... Av alla tillfrågade män, svarade 80 procent att de kör bättre än genomsnittet. De frågade väl fel män. I vilket fall så var det mitt fel. Så jag behöver inte gräma mig. Och jag behöver inte ens tänka på det mer. Medan hon i Volvon då och han... Äh!... S-någonting... Stiff, steff stuff Ja, nä, de kan knappast tyckt det var så fett kul. Vad sade du? Fett kul? Trött. Ja, man säger så nuförtiden. Fett kul... Låter som en ölmage. Så heter det i alla fall. Vilket osvenskt uttryck. Fett med kul, det hade jag fattat.

29 9 Så säger bara nördar. Nördar? Glöm det. Ska vi inte spela mer? Glöm det. Du inbillar dig bara att du vinner hela tiden... Begrundar s uppenbarelse: Fortfarande klädd i sin duffel, men annars enbart kalsonger och nakna ben. Du klär i det där... Men visst, strunta i det. Vi har ju tiden för oss. Jag tror inte det finns Tid just nu. Jag tror inte ens det är ett Just nu. Det finns bara ett... Då. Kort paus, där verkar begrunda s uttalande. Minns vad vännen heter. Sebastian! Egentligen är den här versionen av döden helt oväntad. Att du har lallat omkring här och väntat på att just jag skulle bita i gräset, så du äntligen skulle få veta vem du egentligen är. Med avsmak. Och så den här hissen dårå Med insikt. Är det därför du ligger på mig hela tiden? Hissjäveln är nästan det mest oväntade.

30 30 Du ser det som din dödsuppgift att få mig att trycka på nerknappen? Vem skulle annars ha det tvivelaktiga nöjet? Mitt yrkesval visar ju på hur mån jag är om människor, att jag har förmågan att hysa empati, medan ditt så kallade yrke visar mer på en upptrampad stig till banken. Ursäkta om jag gör dig besviken, men jag har inget intresse av att få lära känna dig... eller - Skrattar till, åt det idiotiska i tanken. - mig! Det här är inte min idé. Jag flöt inte omkring och glodde på världen och spanade in vem som möjligen kunde vara den bäste för mig att få lira skjortan av: Det var ett ingenting. Inte ens mörker. Det fanns noll. Inget ljud, inga tankar, absolut inga känslor. Som ett väntrum, där slumpen delade ut köbrickor. Slumpens väntrum. Tills vi kunde mötas och jag skulle få lära dig att du är en fuskare som bara tänker på dig själv, så du får något att grunna på, när du hamnat där nere, resten av din evinnerlighet. Kom inte dragande en gång till med ditt jävla tugg om Ödet och Vi är förutbestämda för varandra och Det måste finnas en mening - Varför skulle vi annars vara här? - Det finns ingenting! Inte ett smack! Jag har precis försökt förklara det för dig och det vore en stor lättnad för mig om du tog dig för att tro på mig: Det finns ingenting, jag vet; jag har varit där. Får jag säga vad jag tycker? Vill du verkligen att jag skall svara på den frågan? Jag tror att din själviskhet och din upptagenhet av dig själv, ditt sättande-av-dig-själv-ifrämsta-rummet krossade dig. Förstörde ditt liv och jag ger mig fan på att det var därför ni skiljde er.

31 3 försöker komma med invändningar. Du tror att det beror på att hon inte älskade dig längre eller att du tvivlade på din förmåga att tillfredsställa henne eller något annat lika banalt, men den egentliga orsaken var att hon inte stod ut med din egenkärlek, ditt narcissistiska förhållningssätt att allt utgår från dig, som celsiusskalan: Allt mäts från din nollpunkt, där du fryser i din ensamhet för världen förstår dig inte, din excellens, din övermänskliga förmåga att bedöma andra, Han är minus tre och hon är plus femtiofyra, och när ni älskar så är det du som drar upp henne till din kokpunkt, så ligger ni med varandra på hundra grader tills det går för dig och du pyser ned till fryspunkten igen och hon kämpar för att komma ikapp, men frosten biter hennes klitoris och du somnar i din lilla fascistigloo, oförmögen att se hennes längtan eller hennes... liv. Eftersom han omedvetet talar om sig själv, så har han svårt att hålla tårarna på plats. Totalt oförmögen till andra drömmar än dina egna, din egen längtan, din egen skräck för att inte räcka till, att bli gammal, ditt mjäll som du aldrig blir av med, ditt hjärta som skaver och levern som skrumpnar ihop för varje ny känsla, varje nytt anfall av självförakt som du projicerar på henne och skriker åt henne så jävla dumt att hon inte förstår dig och du sårar henne och du sviker henne. Och du går bara runt och tapetserar om igloon och spelar Håkan Hellström på högsta och undrar varför i helvete ingen förstår dig! Vad gör du för fel?! Hon lämnar dig och du blöder och hon kommer inte tillbaka för hon är död och hjärtat skriker efter henne och du bara fortsätter envist att frysa. Ensam. Och alla ser på dig och tänker. Ja, så är det kanske. Du vet inte ens vad jag pratar om, din handikappade jävel. Ditt förakt för andra människor har dränkt så du ser inte längre dina tillkortakommanden, dina begränsningar, ditt statiska oemotionella tillstånd. Ursäkta, hallå, men vem är det som snackar just nu? Märker du inte det? Ett ögonblick trodde jag det var du, men när du började upphöja dig till en tron byggd på människoförakt och i samma andetag hävdade att det var jag som såg ner på människor bara för att jag äger en Porsche, så måste jag säga att jag blir rätt tveksam och därför frågar jag: VEM ÄR DET SOM SNACKAR JUST NU? Just där... så låter det som du och just nu... så låter det som jag.