Etiopien. 19 november 10 december Mikael Käll

Transkript

1 Etiopien 19 november 10 december 2010 Mikael Käll

2 Etiopien Besökta lokaler: 1. Wondo Genet/Lake Awasa 2. Lake Bojo 3. Yabello 4. Arero/Bobela Forest 5. Liben Plains/Negelle 6. Bale N.P./Harenna Forest/Dinsho 7. Lake Shalla-Abiata N.P. 8. Awash N.P./Lubak Lodge 9. Melka Ghebdu 10. Jemma Valley 2

3 DELTAGARE Bengt Antonson, Kalmar Fredrik Berthelius, Lund Lennart Falk, Göteborg Lars Bertil Nilsson, Helsingborg RESELEDARE Mikael Käll, Onsala RESRUTT 19/11 Avresa från Stockholm på kvällen. 20/11 Anländer till Addis på morgonen. Färd söderut genom Rift Valley. Natt i Wondo Genet. 21/11 Morgon och förmiddag i Wondo Genet, därefter till tältläger vid Lake Bojo. 22/11 Morgon och f.m. vid Lake Bojo, därefter färd till Lake Awasa. Natt i Awasa. 23/11 Morgon och f.m. vid Lake Awasa, därefter färd söderut. Natt i tält utanför Yabello. 24/11 Heldag i Yabelloområdet. Natt i tält utanför Yabello. 25/11 Morgon och f.m. söder om Yabello, därefter färd till Arero. Tältnatt i Bobela Forest. 26/11 Heldag i Bobela Forest och runt Arero. Tältnatt i Bobela Forest. 27/11 Morgonen i Bobela Forest, därefter färd till Negele via Dawa River. Natt i Negele. 28/11 Liben Plains på morgonen. Därefter färd till Harenna Forest, där vi tältar. 29/11 Färd genom Bale National Park till Dinsho, där vi övernattar inomhus. 30/11 Heldag i Dinshoområdet. Natt i Dinsho. 1/12 Färd från Dinsho via Wondo Genet till tältläger i Lake Shalla/Abiata N.P. 2/12 Lake Shalla/Abiata N.P. fram till f.m., därefter transport till Lubak Lodge. 3/12 Skådning runt Lubak Lodge fram till lunch, därefter Ali Dege Plains. Tältnatt i Awash N.P. 4/12 Heldag i Awash N.P., där vi också tillbringar natten. 5/12 Morgon i Awash, därefter transport till Melka Gehbdu, där vi tältar. 6/12 Morgonen i Melka Ghebdu, därefter färd till Gemessa Gedel. Natt i Debre Birhan. 7/12 Skådning över högslätten till Jemma Valley. Tältläger i Jemma Valley. 8/12 Heldagsskådning i Jemma Valley, där vi också tältar. 9/12 Skådning från Jemma Valley via Sululta Plains, Addis och Debre Zeit till flygplatsen. 10/12 Nattflyg till Stockholm, dit vi anländer under morgonen. OMSLAG. Beisa Oryx i Awash National Park. Foto: Mikael Käll DENNA SIDA. Spot-breasted Lapwing. Teckning: Peter Elfman 3

4 Gruppen samlad i Jemmadalen tillsammans med några nyblivna hårdskådare (varav en tjänade en hacka på att visa oss en spelande Harwood s Francolin!). Foto: Mikael Käll INLEDNING Avifaunas fjärde Etiopienresa kan summeras som otroligt lyckad! Vi hade tur med nästa allt, till och med vädret knappt en regndroppe på hela resan! Fågelmässigt lyckades vi se 15 av 16 rena Etiopienendeemer (Nechisar Nightjar tar vi nästa gång!), samtliga 15 Abyssinienendemer (alltså lokaliserade till Etiopien och Eritrea) och tiotalet arter begränsade till Afrikas Horn. Totalt sågs lite drygt 500 fågelarter och ca 30 däggdjursarter. Resans upplägg liknade tidigare Avifaunaresors inkludera Rift Valleys sjösystem, låglänt akaciesavann i södra Etiopien och Awash samt högslätt och bergsområden i Bale National Park och norr om Addis. Dock skippade vi Nechisarområdet p.g.a. dåliga vägar och lade istället in ett besök vid Lake Bojo, där bl.a. vi fick fantastiska obsar på den sällsynta Wattled Crane! Även de mer välkända sjöarna söder om Addis visade sig från sin goda sida, med bl.a. flera Allen s Gallinule i Lake Awasa. Yabelloområdet tillhör höjdpunkterna på varje Etiopienresa, så och denna gång! De extremt lokala och charmiga endemerna Stresemann s Bush Crow och White-tailed Swallow visade upp sig planenligt, men skådningen var helt suverän i övrigt också arter som Red-naped Bushshrike, Somali Crombec och Northern Grosbeak-Canary väger om inte annat tungt på de flesta listor! 4

5 Stresemann s Bush-crow Etiopiens mest spektakulära endem! Foto: Bengt Antonson På väg norrut campade vi två nätter i fantastiska Bobelaskogen, där både Ruspoli s Turaco och Salvadori s Seedeater visade sig fint vid flera tillfällen. Trevligaste bonusarna här blev African Cuckoo-Hawk och Ayre s Hawk-Eagle, två av Afrikas svårare skogsrovfåglar. Ytterligare en bit norrut passerade vi Dawafloden, där vi fick fina obsar på bl.a. Juba Weaver, Scaly Chatterer och African White-winged Dove. En av de sällsyntaste och mest hotade av Etiopiens endemer är Sidamo Lark, kanske lämpligare kallad Liben Lark eftersom enda kända lokalen är Liben Plains alldeles invid staden Negele. Det krävdes mycket vandring över slätten innan vi fick in den lilla piplärkeliknande Heteromirafra-lärkan en enda sjungande fågel i ett yttepyttelitet inhägnat område som inte blivit helt nedbetat. Med tanke på den snabbt ökande mängd människor och betesdjur som huserar på slätten är det väl tyvärr ganska sannolikt att detta blev sista Avifaunresan med Sidamo Lark på artlistan Bale National Park är en av Etiopiens mest spektakulära, med toppar på över 4000 m. Sanettiplatån visade sig från sin bästa sida med fina obsar på Abyssinian Wolf, lammgam, kungsörn m.m. i strålande solsken, men Dinshoområdet i norra delen av parken gick inte heller av för hackor. Läckra endemiska arter inkluderade White-backed Black Tit, Spot-breasted Lapwing och Abyssinian Longlclaw men vi såg också svåra Afrikaarter som Cape Eagle-Owl och Abyssinian Owl. Flera av Etiopiens endemer är skoglevande och en av de säkraste lokalerna för flera har länge varit kurorten Wondo Genet. Även om vi fick in alla arter inklusive svåra Abyssinian Woodpecker och guldobsar av Crowned Eagle på bo tvingades vi konstatera att skogsområdet nog inte kommer att finnas kvar särskilt länge vi passerades hela tiden av en strid ström vedsamlare och det hördes betydligt fler yxhugg än hacksspetshack längs stigarna 5

6 Awash National Park är en av Etiopiens mest kända, även om de mesta av storviltet har försvunnit de senaste årtiondena. Området erbjuder emellertid fortfarande mycket fin savannskådning, med arabtrapp, somalistruts och Beisa Oryx i topp. Vi hade dessutom turen att se vad som förmodligen är en obeskriven art Ethiopian Cliff Swallow som snabbt susade förbi tillsammans med ett gäng svalor och seglare. Bland lavafälten väster om Awash fick vi också fina obsar på den något tråkigt tecknade Sombre Rock Chat, en av de svårare endemerna för Afrikas Horn. Höglandet norr om Addis är känt för flera endemiska och sällsynta gulhämplingar och frankoliner. Ankober Serin beskrevs så sent som 1976 och verkar vara lokaliserad till de allra brantaste förkastningarna, medan Yellow-throated, White-throated och Brown-rumped Seedeater verkar ha lite mer modesta habitatkrav. Samtliga arter sågs fint, men ännu häftigare var nog alla rovfåglar och Geladababianer som höll till längs de branta stupen. Sammanfattningsvis blev detta alltså en mycket lyckad Etiopienresa. Samtidigt blir man betryckt över utvecklingen i området. Befolkningsmängden i Östafrika tycks öka hämningslöst och eftersom de allra flesta människorna är enkla jordbrukare och boskapsskötare innebär detta ett otroligt hårt tryck på den natur som fortfarande finns kvar, än så länge. White-cheeked Turaco i Wondo Genet. Foto: Bengt Antonsson 6

7 Black-crowned Crane vid Lake Bojo. RESEDAGBOK Fredag 19 november Vi möts i avgångshalen på Arlanda och bordar Ethiopian Airlines flyg till Addis vid 20-tiden på kvällen. Lördag 20 november Efter en händelselös nattflygning med påfyllning av passagerare och bränsle i Rom anländer vi till Addis Internationella flygplats ca 08:10. Utcheckningsproceduren går hyfsat smidigt och vi möts strax av Håkan Pohlstrand med fru Sonja och vår chaufför och guide under hela resan, Brook Kassa. Vi packar in oss i två jeepar och styr söder ut genom den Etiopiska huvudstadens förorter. Efter ett par timmars körning är vi ute på landsbygden i Rift Valley och det är dags för ett brunch stopp vid en liten damm i närheten av Lake Koka. Härligt att få plocka upp handjagare och tub och känna av den nya spännande miljön. Här är mängder med fågel i luften flera Wahlberg s Eagle, vita pelikaner i en skruv på långt håll och en maffig örongam rätt över huvudet! Efter en timme fortsätter längs huvudvägen som passerar alldeles invid Lake Koka. Flera fiskörnar plåtas på närhåll, liksom en inte lika trevlig syn i form av en avliden fläckig hyena i vägkanten (en av tre trafikdödade under resan). Ytterligare längre söderut stannar vi i Brooks bil till för att plåta en familj markhornkorpar och några illröda karminbiätare innan det är dags för det mer officiella stoppet 7 Foto: Bengt Antonsson vid piren i Lake Zwai. Mängder med marabustorkar och vita pelikaner samsas med fiskarna, som inte verkar ha problem med att dela med sig av dagens fångst! Suveräna fototillfällen erbjuds, inte minst på den läckra lilla malakitkungsfiskaren alldeles i vägkanten. Nu har det hunnit bli ganska sent på eftermiddagen och det är dags att rulla de sista milen til dagens slutmål, Wondo Genet. Hotellet ligger fint på en bergssluttning i skuggan av några höga fikonträd. Vi checkar in vid 18-tiden och en timme senare är det dags att samlas till middag spagetti till förrätt och lamm eller tilapia till huvudrätt. Därefter resans första artgenomgång! Söndag 21 november Uppstigning och avfärd 05.45! Vi tar jeeparna upp till skogsbrynet någon km ovanför hotellet inleder dagens endemfrossa! Denna möjliggörs till stor del av lokalguiden Mekonen (sic), som visar sig ha full koll på alla specialiteter. Vädret är perfekt svalt och sikten är fin och det dröjer inte länge innan de första målarterna hängs in Spotted Creeper, Yellow-fronted Barbet, Banded Barbet och den svåra men viktiga Abyssinian Woodpecker. Vi skådar hårt fram till 09, då det är dags för frukost på hotellets takterass. Därefter promenerar vi ner till de varma källorna som är fyllda av inhemska turister. De infödda guiderna hittar förvisso både den utlovade Halfcollared Kingfisher och Double-toothed Barbet, men vi är hela tiden steget efter och missar det mesta känns det som (dessa dippar skall dock komma att repareras med råge senare under resan).

8 Vid tolvtiden är det dags att packa ihop och efter att ha spanat in den svåra Brown Parisoma i jätteakacierna ovanför oss styr vi mot nästa mål, Lake Bojo. Bara någon mil från Wondo Genet gör vi ett första kort stopp i ett stenbrott. Här finns blåtrast, ett par Abyssinian Black Wheatear och en störande svårbestämd Cercomela-skvätta, möjligen en Browntailed Rock-Chat. Ytterligare en bit längs huvudvägen norrut tar vi lunchstopp i en trevlig restaurang där kyparen är en gammal bekant till Håkan. Därefter bär det av västerut i den nya Toyotan med Brook som förare medan Håkan och Sonja kör tillbaks till Wondo Genet för natten. De första 65 km går på bra väg, men sedan blir det risigare och risigare när vi viker av norrut mot sjön. De sista 10 km går delvis över bara berget, men till sist når vi fram till trossen som slagit upp tältlägret vid sjökanten. Efter en välkomstfika promenerar vi iväg längs stranden vid fyratiden. Här finns mängder med våtmarksfågel, inte minst tre ex av den mer eller utlovade men ytterligt sällsynta Wattled Crane på lite avstånd i ute i sumpen. Efter att ha spanat av området från en liten kulle under dryg timme är det dags att knalla tillbaks till middagsbuffén. Längs vägen möts vi av inte mindre än sex vårttranor som sökt nattkvist på flatmarken alldeles intill stigen! Efter en god middag och artgenomgång kommer vi i säng vid tiotiden. Måndag 22 november Vi stiger upp i gryningen efter en skön natt fylld med Afrikanska ljud (mestadels högljudda I am a Red-eyed Dove fr.o.m ). Vi vandrar bort mot tranorna igen men håller oss nu i kanten av jordbruksmarken i hopp om lite småfågel. En göktyta och en Blue-headed Coucal ses, men annars är det tydligt att det är i sjön det händer något! Tranorna står kvar på samma ställe, men nu har antalet ökat till 11 ex (ytterligare 2 ex flyger in lite senare, så minst 13 ex totalt!). En fotoorgie utbryter förstås i det fina morgonljuset! I övrigt är artsamansättningen som igår men kanske med lite högre antal. Vi ser bland annat flera fina stäpphökshannar som flyger förbi, stora antal Fulvus Whistling-Duck och en hel del övervintrande rödstrupiga piplärkor. Vid niotiden är det frukostdags och efter en avslutande promenad på andra sidan lägret är det dags att börja återfärden vid Längs vägen över berghällarna passerar vi massor med folk och åsnekärror på väg till marknaden för att sälja bl.a. pepparfrukter. Man fattar inte riktigt hur så mycket folk kan livnära sig på det enkla jordbruket vi ser och detta med den höga befolkningstätheten blir (tyvärr) ett av de tydligaste minnena från Etiopien. Vi tar lunch i skuggan av ett stort träd vid en liten flod men när vi precis skall packa ihop och ge oss 8 av igen blir vi antastade av någon sorts byhövding som verkar tro att vi är spioner! Brook och snubben dividerar ett tag men sedan drar vi Dock stannar vi till kort i kommunkontoret i nästa by för att se till att inga problem uppstått, vilket inte är fallet. Tvärtom önskas vi välkommen åter och det verkar som att kommunpampen gärna ser många fler turister här ute i obygden! Northern Carmine Bee-eater strax norr om Awasa. Foto: Fredrik Berthelius Vi är tillbaks ute på huvudvägen efter ett par timmar och når hotellet vid Lake Awasa vid halvfemtiden som planerat. Vi träffar Håkan och Sonja igen och tillsammans ger vi os ut på en liten båttur i sjön. Siktet är inställt på ett vassbälte en bit bort, men förutom en ensam flodhäst och resans enda Violet-backed Starling ses inte så mycket. Tillbaks vid hotellet lyckas Fredrik däremot hitta en utter alldeles i strandkanten, något mycket ovanligt enligt Håkan. Otroligt nog visar den sig igen efter en liten stund så att alla får se den! Middag intas i hotellets restaurang till ackompanjemang av åskmuller och en kort regnskur. Tisdag 23 november I gryningen är vi tillbaks vid gårdagens vassbälte, men denna gång spanar vi från landsidan. Detta skall visa sig vara mycket givande och under loppet av någon timme får vi kanonobsar av flera Allen s Gallinule tillsammans med åtskilliga afrikanska purpurhöns och vanliga rörhöns. Vid halvåtta är det dags att säga farväl till Håkan och Sonja, som skall köra upp till Addis för att återvända till Sverige samma kväll, men som tur är så har ju Brook full koll på alla lokaler. Dessutom har vi mycket nytta av de två nyutkomna guideböckerna över Etiopiens fågellokaler. Efter tips från en av dessa far vi upp till Awasas andra stora hotell för att spana efter Lesser Jacana. Och visst spatse rar det runt ett par småttingar tillsammans med en African dito alldeles i strandkanten! Men aj så fel

9 Tyvärr inte Lesser Jacana. det kan bli! Som Håkan mycket riktigt påpekar långt efter hemkomst så är ju jacanorna förvisso små men alls inga Lesser pinigt värre alltså Frukosten som vi delar med ett gäng sugna Colobusapor i hotellträdgården efteråt är i alla fall äkta vara, liksom den fina Double-toothed Barbet som spelar i bakgrunden! Vid lämnar vi Awasa och styr söderut mot Yabello. Färden går mestadels genom jordbruksområden och vi gör inga egentliga skådarstopp längs vägen. Vi tar lunch i en liten stad längs vägen och är inte framme i Yabelloområdet förrän vid fyratiden. Vi beslutar oss för att spana runt i akaciesnåren någon mil norr om staden och det dröjer inte länge innan områdets verkliga target Stresemann s Bush- Crow har hängts in! Vi ser först några enstaka fåglar tillsammans med White-crowned Starlings alldeles i vägkanten och lite senare kan vi detaljstudera en liten flock inne på ett inhägnat naturskyddsområde en bit bort. Nöjda och glada fortsätter vi till tältplatsen i skogen väster om Yabello vid sextiden. Tälten står uppslagna i en fin liten glänta bland enbuskar och tallar och vi kan snart bänka oss till ännu en välsmakande middag i fält! Under natten hörs African Scops-Owl ropa alldeles nära tälten. Onsdag 24 november Vi går upp och lämnar tältplatsen redan vid 06 efter en snabb kopp kaffe. 9 Foto: Fredrik Berthelius Första stoppet sker en liten bit ner mot Yabello vid en, som det visar sig, säker lokal för Bare-faced Go-away-bird. Efter en stund forstätter vi österut genom staden och bort en bit längs vägen mot Arero innan vi gör ett första längre skådarstopp. Savannen är ganska hårt betad men här finns mycket fågel, framför allt en massa arter som vi har chans på först här nere i södra Etiopien. Den läckra Rosypatched Bushshrike, som visar sig vara en karaktärsart, är bara ett exempel. Efter en dryg timmes skådning fortsätter vi österut ytterligare ca 20 km till en liten by där den sällsynta och extremt lokala White-tailed Swallow har setts tidigare. Mycket riktigt sveper ett ex förbi innan vi ens har hunnit parkera snacka om flyt! Vi kastar oss ur bilen men svalan bara fortsätter bort och kommer inte tillbaka. Efter ett tag kör vi tillbaks mot Yabello men gör ett stopp i ett parti med ganska frodig snårskog. Resans enda Martial Eagle flyger över och den läckra Sulphur-bellied Bushshrike ses skulka i snåren. Nästan ända framme vid Yabello släpper Brook oss vid vägkanten för att själv köra in för att köpa bröd. Snåren en bit bort visar sig innehålla lite av varje, inte minst ett par Spotted Palm-Thrush som snällt visar upp sig efter lite pyshande! Vid elvatiden blir vi uppplockade för att fortsätta söderut ca 20 km till några kopjes, dvs. isolerade bergsklackar i landskapet, där Brook dukar upp till lunch. Akaciesavannen visar sig vara riktigt fräsch (dvs. svagt betad) och därför mycket fågelrik. Vi blir kvar här hela eftermiddagen medan Brook kör tillbaks till Yabello för att fixa tillstånd till Bobel-

10 Abyssinian Ground Hornbills vid Arero. skogen. Bland alla arter som noteras för första gången återfinns t.ex. Red-fronted Barbet och dito Tinkerbird, tre arter hackspettar, Abyssinian Scimitairbill, Banded Parisoma och Pringle s Puffback. Vid halvfemtiden är Brook tillbaks och vi återvänder till Yabello för en mycket välbehövlig kall öl innan det är dags att köra till campen och den väntande fältduschen. Dagen avslutas med numera sedvanlig gin och tonic till middag och artgenomgång. Torsdag 25 november Vi stiger upp vid halvsex och kommer iväg en timme senare. Siktet är inställt på savannen ca fem mil söder om Yabello, ett område som enligt guideböckerna skall vara bra för diverse torrmarksspecialiteter. Vi passerar Yabello och är på plats bland commiphorabuskagen vid halvåttatiden. Området visar sig verkligen vara riktigt bra och det dröjer inte länge innan vi får in den första Red-naped Bushshrike, en av de riktigt tunga målarterna i området. Efter att ha spanat runt ett slag i sällskap med de lokala herdarna fortsätter vi ner mot den lilla byn Dubuluk. Inga lärkor syns dock till på de kortbetade slätterna, men vi får hur som haver in resans första och sista Shelley s Starling bland alla Superp dito. Längs vägen tillbaks norrut får vi dessutom fina obsar på en White-tailed Swallow alldeles norr om byn, men spanet efter Brown-tailed Rock Chat i närheten av gårdagens kopjes ger inget resultat. Dagens lunch intas på motellet i Yabello eftersom Brook måste fixa med bilarna, men så småningom löser sig problemen och vi är åter på väg vid halv Foto: Bengt Antonsson tretiden. Vi kör nu österut mot Arero utan några längre stopp. Landskapet är kargt och betat nästan överallt, men ändå fågelrikt. Ett kort stopp i ett lite mer högvuxet savannparti ger bla. en Greater Honeyguide och ytterligare en bit bort passerar vi ett litet vattendrag med mängder med drickande småfågel, bl.a. en liten flock Grey-headed Silverbill. Både Kori, White-bellied och Buff-crested Bustard ses bra från bilen. Vi når fram till den lilla byn Arero vid och plockar upp en lokalguide/vakt som skall kolla så att vi inte hittar på något fuffens. Därefter kör vi den sista km upp till kanten av Bobelaskogen, där campgänget redan har förberett allt. Vi checkar in och tar sedan en promenad ner till en liten damm för att få en första känsla för områdets fågelliv. Huvudmålet är förstås den legendariska Prince Ruspoli s Turaco och den än mer sällsynta Salvadori s Serin. Otroligt nog dröjer det bara någon halvtimme innan turakon plötsligt hoppar fram i ett tätt buskage och visar upp sig fint. Smakstart som firas med supergod linssoppa och gin och tonic! Fredag 26 november Heldag i Areroområdet! Vi stiger upp vid sex och går återigen ner till den lilla dammen nedanför tältlägret. Det är rätt dött första timmen, men när solen så sakta börjar värma blir det en otrolig fågelaktivitet. Ruspoli s visar sig fint igen och vi får njutobsar på färgsprakande Grey-headed och Orange-bellied Bushshrikes tillsammans med ett gäng på inte mindre än fem Double-toothed Barbets. Men allra tyngst väger nog den ensamma hanne Salvador s 10

11 Serin som slår ner i en trädtopp, låter sig fotas och sedan snabbt flyger vidare. Alla targets klara, men än är det inte över! Längs stigen tillbaks mot campen syns plötsligt en rovis svepa fram längs skogssidan och slå ner i en torrraka. Den långa tofsen och den klassiska baza-formen nålar fast arttillhörigheten till supertunga African Cuckoo-Hawk. Gött, som man säger hemma i Götet! Vi är tillbaks vid campen och duschar och tjötar fram till middag kl. 19! Lördag 27 november Vi slöskådar runt campen mellan frukost och avfärd 09.30, då det är dags att pröva på den minst sagt knaggliga vägen österut mot Negele. Vi kör på nästan utan avbrott tills vi når bron över Dawa River vid prick klockan tolv. Lunchen intas en liten bit upp längs floden, tydligen ett känd picnicställe eftersom vi strax får sällskap av en stor Birdquest grupp. Vi käkar snabbt upp och hänger på gänget som börjat spana en bit bort längs floden, turligt nog på en flock honfärgade Yuba Weavers! Vi ser också flera snygga Violet-backed Sunbird, men ingen Scaly Chatterer trots noggranna eftersök i de stickiga snåren. Abyssinian Roller en sådan juvel! Foto: Fredrik Berthelius Efter frukost tar vi bilen längre upp i skogen, men det är mulet och lite småregnigt och kanske därför svårt att bräda gryningens kvalitetsskådning. Vi får dock in ytterligare en Ruspoli s, tre Salvadori s och en snabb obs på en överflygande Ayre s (hökörnen alltså). Trevligast är nog ändå den lilla pigga Phylloscopus umbrovirens, efterlängtad av mången skådare inläst på gamla Heinzel, Fitter & Parslow Efter lunch nere i campen och en liten siesta kör vi ner genom Arero mot låglandet för att se nya miljöer. Biotopen är lik den runt Yabello, men vi är nu en bra bit öster om gränsen för både buskkråkan och den lilla endemiska svalans utbredningsområde. Här är dock gott om fågel och det bjuds många fina fotolägen för den hugade. Somali Crombec och White-bellied Canary blir nya bekantskaper och här är ovanligt gott om den charmiga lilla Black-capped Social-Weaver. Double-toothed Barbet i Bobela Forest. Foto: Fredrik Berthelius Efter någon timmes skådning kör vi över bron till den lilla byn på andra sidan. Den utlovade Whitewinged Collared Dove hittas snabbt och i utkanten av byn får vi in ytterligare Yuba Weavers, denna gång inkluderande två granna hannar i praktdräkt! När klockan är halvtre vinkar vi hejdå till byborna (som verkar riktigt stolta för sina sällsynta duvor) och fortsätter mot nordost. Dock stannar vi kort efter någon mil då vi passerar ett ovanligt välväxt parti Commiphora. Skam den som ger sig här måste ju bara den förbaskade skaltjattraren gömma sig! Mycket riktigt krävs det inte mycket pychande 11

12 Libenslätten är enda hemvist för Sidamo Lark, men för hur länge? Foto: Mikael Käll innan ett litet gäng på tre oansenliga Scaly Chatterers försynt kikar fram ur snåren, strax följda av ett betydligt djärvare gäng med White-crested Helmetshrikes. Victory at last! Vi är framme vid Liben Plains först vid kvart i fem efter ett par relativt händelselösa timmar i total avsaknad av några Vulturine Guineafowls, en art som vi nu tvingas inse att vi på något outgrundligt sätt lyckats totaldippa Desto större anledning att jobba hårt på den verkligt sällsynta Sidamo Lark, eller Liben Lark som den egentigen borde heta eftersom den så vitt känt bara förekommer här i hela världen. Vi sprider ut oss i en kort linje och påbörjar en lååång vandring över den totalt nedbetade slätten. Åtskilliga km senare har vi fortfarande inte sett en enda Heteromirafra, men väl stora flockar Somali Short-toed Lark och fyra fina Koritrappar. Dessvärre börjar det skymma och vi tvingas till återtåg mot ett litet hotell i Negele. Efter att ha installerat oss vandrar vi upp till byns enda hak för middag och artgenomgång. Stället visar sig vara fylld till bredden av nämnda Birdquestgrupp, men lyckligtvis finns det plats på terrassen. Vi slaggar in vid tiotiden men nattsömnen blir inte den bästa p.g.a. hundskall och andra oljud. Söndag 28 november Vi stiger upp vid sex, packar bilen och ger oss av tillbaks mot slätten fast beslutna om att reparera gårdagens lärkmiss. Målet är ett litet inhägnat område med högre gräs speciellt skyddat för lärkans skull. Det tar inte många minuter innan vi hör en karakteristisk lärkstrof och efter lite span får vi in en fågel i sångflykt en bit bort. Otroligt nog lyckas vi relativt snabbt tuba den på marken och arttillhörigheten kan bekräftas! Fantastiskt kul, men samtidigt så väldigt 12 deprimerande! En enda sjungande hanne i ett hektar gräsmark på en fullständigt överbefolkad och överbetad grässlätt bådar inte gott för framtiden Om inte ett under inträffar så är nog loppet kört för lilla Sidamo Lark! Efter att ha spanat på ett gäng läckra Temmink s Courser återvänder vi till jeepen. Vi tankar upp i Negele och anträder färden mot bergsmassiven i norr. En liten bit efter stan passerar vi en stor flock Abdimstorkar, men annars händer inte mycket innan vi tar rast och vila vid Genali River. Ett stort lummigt träd vid brofästet innehåller hyfsat fotogena grönduvor och vi tar chansen att impa på byns ungdomsgäng genom att tuba fullmånen. Färden går vidare genom Ruspolis Country och när vi kommer ner genom ett låglänt område ger vägkantspaningen äntligen resultat i form av en liten flock ursnygga Golden-breasted Starling! Vi kommer så småningom in i Harennna Forest, i sydkanten av Bale National Park, och påbörjar stigningen mot Katcha Camp. Skogen är högväxt men här finns som överallt annars mängder med folk och kreatur. Den Etiopiska nationalparksförvaltningen imponerar inte direkt. Vi når campen vid femtiden och ger oss ut på en liten rekrunda innan middag och artgenomgång. Vid halvnio bryter vi emellertid rutinen och tar chansen till ett nattlys med jeepen. Här är inte direkt mängder med djur, men vi ser i alla fall en grupp snabbt försvinnande hyenor på lite håll och en liten civetkatt alldeles framför strålkastarna. Mest förvånande är onekligen den ensamma gråhäger som parkerat sig i toppen av en torraka mitt inne i skogen! Måndag 29 november Vi stiger upp i gryningen efter en överj-vligt iskall och mer eller mindre sömnlös natt.

13 Efter att ha skakat av isskorpan på tälten och fått i oss vårt kaffe och havregrynsgröt tar vi en liten tur i närområdet. Här är emellertid relativt lugnt, så vi ger oss snart av uppåt mot Sanettiplatån. Vyerna är hänförande men luften är tunn och både Lennart och Fredrik har blivit sjuka under natten. Alla lyckas dock få se den läckra lammgamen som sveper över det alpina landskapet och, minst lika viktigt, den ensamma etiopiska varg som jagar sork alldeles i vägkanten. Arten är ett av världens sällsyntaste hunddjur och forskarna håller noga koll på populationen, i fallet med vår varg mha. ett färgglatt klips i vart öra. Efter att nogsamt spanat in både rostand (enda populationen söder om Sahara) och kungsörn fortsätter vi ner på andra sidan den karga platån. Vi tar lunchrast i en solig glänta mellan högväxta enar och får in både Abyssinian Ground-Thrush och Redthroated Wryneck på köpet. Efter någon timmes siesta fortätter vi ner till Goba i dalen nedanför platån. Alla är slitna men efter att ha softat lite på ett stort hotell ett tag kommer i alla fall en del krafter tillbaks. Brooks är invecklad i diskussioner med Dinsho Lodge, som har blivit fullbelagd med skolungdomar, men efter ett tag löser sig situationen och vi kan fara vidare. Ett par timmar på tämligen risig vägarbetsväg tar oss till Dinsho HQ, där vi inkvarteras i ett separat litet hus vid sidan om det ordinarie logementet. Den lokale guiden Abdala möter upp och vi tre som är friska nog tar en promenad i omgivningen. Efter lite jobb visar sig de tunga endemerna Abyssinian Catbird och White-backed Black Tit, och som vi hoppats blir vi visade på både Abyssinian Long-eared Owl och African Wood Owl på dagkvist! Dagen avslutas med god middag och anteckningar framför öppen eld! Tisdag 30 november Heldag i Dinshoområdet! Vi käkar frukost vid åtta, efter en liten tur i närområdet, och en timme senare är vi på väg mot Gaysaydalen någon mil västerut. Bara några km bortanför Dinsho kommer vi till en liten bäck med mängder med fågel. Rougetrallarna låter sig avporträtteras på några meters avstånd, flockar med White-collared Pigeon drar förbi och ett par African Black Ducks visar sig flyktigt. När solen börjar värma börjar dessutom en mängd örnar och vråkar skruva upp från skogsidan en bit bort. Efter ett tag fortsätter vi till en lite större våtmark. Här finns stora mängder Blue-winged Goose och Spot-breasted Lapwing, och dessutom visar sig den läcka men fåtaliga Abyssinian Longclaw i perfekt ljus. Efter att ha sett oss mätta på alla höghöjdsspecialiteter fortätter vi till en bergsbrant en bit bort som några år tidigare härbärgerat Cape Eagle-Owl. Vi har väl inga större förhoppningar, men alla barnen i grannskapet vet att tjäna sig en hacka och har full 13 koll på uven! Sista anhalten för förmiddagen blir att leta efter den mycket tveksamma splitten Bale Parisoma längs en busktäckt bergssida, men eftersom vi redan sett den vanliga parisoman i Wondo så ger vi upp ganska snart. Väl tillbaks i lodgen erbjuds Etiopisk kaffeceremoni, lunch och därefter siesta, men vid tretiden ger vi oss ut igen. Vi kollar våtmarken och uven snabbt, så att Lennart får in alla arter, och ställer oss sedan på en liten kulle ute på buskslätten för frankolinspan. Chestnut-naped Frankolin ses fint men ingen Moorland Francolin så lång tuben räcker! Men när vi efter en timme fortsätter i bilen så hinner vi inte många meter innan tre ex plötsligt springer över vägen och visar upp sig i perfekt kvällsljus återigen superflyt! White-backed Vulture. Foto: Bengt Antonsson Vi kör upp till TV-masterna och spanar ut över landskapet i hopp om någon spännande skymningsobs. Här betar mängder med Reedbucks, åtminstone sex stäpphökar jagar i det avtagande ljuset och innan det har hunnit bli helmörkt får vi fina distans obsar två Spotted Hyena som ger sig ut på nattjakt. När vi kör tillbaks får dessutom Brook in två lysande ögon i strålkastarskenet en serval! Tyvärr kommer den aldrig tillräckligt nära för att det skall bli annat en BWD (dvs. Better Views Desired). Vi är tillbaks vid lodgen vid sjutiden och bänkar oss tämligen omgående för middag, denna gång bestående av traditionell etiopisk kycklingryta med tunna teff pannkakor som äts med händerna. Onsdag 1 december Vi skådar en timme runt lodgen innan frukost och får kalasobsar på Abyssinian Catbird och Whitebacked Tit igen. Undertiden har Brook och grabbarna packat bilarna för vidare transport västerut.

14 Golden-breasted Starling vid Upper Genale River. Vi lägger en resultatlös halvtimme på Bale Parisoma-stället innan vi lämnar högplatån vid niotiden. Vägen ner mot låglandet bjuder på bamsig Black Sparrowhawk (varför kallas den inte duvhök?), men annars är det mest en transportstäcka. Vägen är mycket bra och allra bäst längs de partier där Etiopiska företag haft ansvaret, i vart fall enligt Brook som inte är speciellt positiv till alla kinesiska contractors. Vi når huvudvägen mot Addis vid 12-tiden och tar av söderut mot Wondo Genet planen är nämligen att reparera den svåra kronörnsdippen från förra besöket! Färden dit tar en dryg timme, inklusive kortstopp i det lilla stenbrottet med den obestämbara Cercomela-skvättan. Mekonen möter upp enligt plan och efter lunch i skogsbrynet stegar vi iväg. Eftersom klockan redan hunnit bli två på eftermiddagen är fågelaktiviteten väldigt låg och av den önskade African Hill-Babbler syns inte ett spår. Dock hörs örnskin från ovan och efter att ha följt en liten brant stig till nästa dal står vi framför det mäktiga kronörnsboet! En adult fågel och en dununge finns på plats medan den andra vuxna fågeln ägnar sig åt flyguppvisningar på hög höjd tungt värre m.a.o! Vi fotar och spanar oss mätta innan vi fortsätter tillbaks mot restaurangen och en hägrande kall öl. Men än är det inte slut i några snår längs stigen har vi megaflyt och får in den skulkiga bergsbabblaren när vi mer eller mindre gett upp! Vi har alltså mycket att fira vid restaurangen och klockan hinner bli 17 innan vi lämnar Wondo. Efter ett par timmar når vi tältlägret som är uppstält alldeles innanför ingången till Lake Shalla-Abiata N.P. Middagen är serverad och efter anteckningarna är det bara att kvarta in. Torsdag 2 december Vi är uppe i gryningen efter en orolig natt präglad av sjakalyl och lastbilsdån från landsvägen några 14 Foto: Bengt Antonsson hundra meter bort. Området runt campen visar sig i alla fall vara fågelrikt och vi får en givande timme innan det är dags för frukost och vidare transport längre in i parken. Jordvägen mot Lake Shalla går genom fin akaciesavann och bjuder på fina obsar av bl.a. Whitewinged Black Tit och en totalt oskygg Gabar Goshawk av den svarta varianten. Nere vid sjön kryllar det av svalor. Det är omöjligt att räkna men här måste finnas åtskilliga tusen vanliga och brunstrupiga backsvalor tillsammans med lika många övervintrande ladusvalor. Dessutom kokar det av smådopping och svarthalsad dopping, medan änder och vadare saknas nästan helt. Så småningom fortsätter vi några km till Lake Abiata, en sodasjö som ter sig helt annorlunda. Tidigare var detta Etiopiens svar på Lake Nakuro i Kenya men på grund av uttorkning och föroreningar finns här bara en spillra kvar av den stora flamingopopulationen. Nere vid strandkanten ser vi en del av dessa, ett hundratal Greater och exakt 54 Lesser Flamingo, men här springer också mängder med brushanar och småsnäppor. Men klockan tickar och vi har en lång transportsträcka framför oss, så efter att snabbt spanat av den lokala andfaunan styr vi norrut vid elvatiden. Dagen slutmål är Lubak Lodge i utkanten av Awash N.P., en sträcka på drygt 30 mil. Vägen är ganska tätt trafikerad och vi tar inte många skådarstopp. Bästa vägobsen är nog en ansamling på minst 75 Afrikanska vitryggsgamar vid ett as strax innan vårt lunchstopp i Nazeret. Framåt eftermiddagen når vi fram till lavafälten vid Lake Beseka i skuggan av vulkanen Fantale. Området är känt som bästa stället att hitta den fåtaliga endemen Sombre Rock Chat. Dessvärre verkar det vara tämligen stendött, men vi ger inte upp och vid tredje stoppet får vi äntligen kontakt med en liten familjegrupp på tre ex bland lavablocken all-

15 deles i vägkanten. Fåglarna smälter in otroligt väl i den gråsvarta omgivningen och ger onekligen skäl för namnet, så efter att ha konstaterat att undre stjärttäckarna uppfyller artkriteriet känner vi oss väldigt nöjda. Nu har klockan redan hunnit bli 18 så de sista milen till Lubak Lodge går i mörker. Landsvägen mot Djibouti är full av långtradare vars förare tycks ha en något tveksam inställning till det här med strålkastare, så det är med hjärtat i halsgropen vi når fram till avtagsvägen efter någon timme. Lodgen är i alla fall ett mycket trevligt ställe och efter att ha packat in oss i de nyinredda rummen kan vi njuta av en riktig lyxmiddag bestående av grillade lambchops med tilltugg. strutsar av den variant som ofta splittas som en egen art, Somali Ostrich. Efter att ha kört runt ett tag i området hittar vi i alla fall ett område med högre gräs, bra för Hartlaub s Bustard enligt Brook. Mycket riktigt dröjer det inte många minuter innan vi har stött ett exemplar med bilen! Fågen hukar i det halvmeterhöga gräset och fast den är så stor lyckas den på något märkligt vis smyga undan och försvinna i ett obevakat ögonblick. Fina obsar blev det i all fall, och detta gäller också den läckra Double-banded Courser som håller till på ett torrare parti en bit bort. Middag vid Lubak Lodge. Foto: Mikael Käll Fredag 3 december Vi börjar dagen med promenad runt lodgen, som är perfekt belägen på en sluttning med vidsträckt utsikt över omgivningarna. Här finns gott om fågel, inte minst åtskilliga nilsolfåglar som kan studeras på närhåll. Från altanen spanar vi ut över ett stort vassbälte en bit bort och vi tubar resans enda arabtrapp på flacken alldeles nedanför lodgen. Efter att ha avslutat frukosten vid halvnio kör vi ner till våtmarken. En sydnäktergal sjunger från vassen och i en akacia en bit bort hittar vi en europeisk blåkråka. Här verkar på det hela taget finnas mycket fler övervintrare än längre söderut och efter ett par timmars ytterligare spaning i akaciesavannen kan vi föra in både höksångare, masktörnskata, blek stensparv och östlig sammetshätta i artlistan. Lunchen på lodgen visar sig vara lika lyxig som gårdagens middag. Nu har det hunnit bli rejält varmt, så vi tar tillfället i akt och slappar ett par timmar innan eftermidagens tur till Ali Deges slätt ett par mil bort. Vid tretiden har vi dock packat bilen och ger oss av samtidigt som en ensam berberfalk cirklar över lodgen som farväl. Slätten visar sig vara gigantisk men väldigt nedbetad. På avstånd ser vi emellertid en hel del djur, framförallt åtskilliga oryxantiloper och några få 15 Shining Sunbird vid Awash N.P. Foto: Bengt Antonson Vid femtiden är det dags att ge sig av för att vi skall hinna fram till lägret i Awash N.P. utan en ny mörkerkörning. Tälten står uppslagna på parkens campingplats, fint belägen under höga träd alldeles vid Awashflodens strand. Under middagen spelar en Afrikansk dvärguv alldeles över våra huvuden. Lördag 4 december Heldag i Awash National Park. Vi skådar runt campen fram till frukost och tar sedan bilen för en rundtur i området. Ett av de första stoppen är den gamla övervuxna landningsbanan alldeles i närheten. Här är ganska gott om fågel, bl.a. en Gillett s Lark som sitter och sjunger i en trädtopp. Plötsligt kommer en stor flock med stubbstjärtseglare och några svalor dragande över, en verklig överraskning med tanke på att vi totalt bara har sett en handfull seglare tidigare under resan. Men den största överraskningen utgörs av en av svalorna kortstjärtad, mörk ovan, ljus under och med rödtonad övergump passar den bra på den form som kallas Ethiopian Cliff Swallow i guideböckerna. Men vad detta egentligen är för något är fortfarande oklart. Tyvärr försvinner vårt exemplar

16 En Pilgrimsfalk sveper förbi klippstupen vid Gemassa Gedel. Foto: Mikael Käll alldeles för fort för att vi skall hinna fotodokumentera, så frågetecknen kvarstår. Vi fortsätter längs grusvägen som löper längs den spektakulära flodravinen men viker efter ett tag av mot öppnare slättområden. Bland obsarna kan nämnas två skruvande sekreterarfåglar, ett antal grässångare som till sist bestäms till Ashy Cisticola och en extremt skulkig Singing Bushlark som stöts i det torra gräset. Efter lunch och kort siesta på Awash Falls Lodge i närheten av campingplatsen tar vi en eftermiddagstur längs floden bort mot Kereyou Lodge. Vi spanar från verandan ut över den spektakulära flodravinen men ingen svala dyker upp. Framåt fyratiden fortsätter vi österut längs en allt mindre jeeptrack. Här är inte mycket fågel, men till sist stöter vi i alla fall en Red-winged Lark som flaxar i väg framför bilen med roströda vingar. Vi återvänder till campen för middag men sticker ut på en ny nattlystur vid halvniotiden. En Slendertailed Nightjar sitter på landningsbanan och vår privata lilla dvärguv får finna sig i att bli strålkastarbelyst, men i övrigt är det lugnt på nattfågelarna. Söndag 5 december Vi går en promenad runt campen innan frukost. Här är mest repriser, men Red-fronted Warbler är ny och visar sig fint. Bengt lyckas dessutom smyga sig till fina bilder på den svåra African Pygmy- Kingfisher och (visar det sig långt efteråt) resans enda Klaas s Cuckoo! Vid har vi packat fordonen och det är dags att ge sig av. Första anhalt blir ett kort återbesök vid lavafälten, där Brook släpper av oss när han tankar upp i närbelägna Awash by. Vi promenerar längs grusvägen genom lavan och får fina obsar på läckra Hamadryas Baboon och Bristle-crowned Starling. Lite längre fram på en halvökenartad bergsknalle finns flera svartstjärtar, Somali Golden Sparrows och Grey-headed Batis. 16 Vid halvelvatiden fortsätter vi längs vägen mot Melka Ghebdu, en lång sträcka bortom ära och redlighet där det är lätt att köra vils. Men vi tar det lugnt och kör på utan problem. Här är inte så mycket fågel men en Pearl-spotted Owlet och ett par African Collared Dove är i alla fall nya bekantskaper. Lunchen intas en bit innan confusion point och ett kort stopp några mil senare ger fina obsar på ett gäng strimmflyghöns. Vägen är urusel men framåt fyratiden börjar det hur som helst luta lite uppåt när vi närmar oss höglandet. Vid halvsex är vi så framme vid tältplatsen i Melka Ghebdu, i hjärtat av utbredningsområdet för den extremt lokala endemen Yellow-throated Seedeater. Förmodligen ser vi den lilla serinen redan nu, men något skall vi ju ha kvar till morgondagen. Måndag 6 december Vi vaknar upp efter en god nattsömn i behaglig temperatur och inleder dagen med frukost. Tälten är placerade på strandbrinken alldeles mellan vägen och en liten strid ström och vi börjar med att spana alldeles i närområdet. Det dröjer inte länge innan vi hittar en första gulstruping i en liten sidodal alldeles i närheten och nere vid vattnet ser vi ytterligare flera ex. Clapperton s Francolin ses också kort och längre upp längs ån ses Halfcollared Kingfisher planenligt. Vid halvtiotiden kommer Brook och hämtar oss med jeepen och vi fortätter upp mot högplatån. Vägen går i serpentiner längs den branta förkastningen och utsikten är hänförande. Nästan uppe på platån ser vi en första grupp Geladas alldeles i vägkanten tredje babianarten på resan och utan tvekan den mest spektakulära! Vi käkar lunch i närheten av den gamla huvudstaden Ankober i sällskap med ett par slagfalkar som snabbt drar över. Framåt tidiga eftermiddagen har vi nått fram till Debre Birhan, den största tätorten i området. Vi blir

17 avsläppta bland åkrarna en bit innan staden medan Brook kör in för att fixa hotellrum. Här är gott om fågel och det dröjer inte länge innan vi hittar den endemiska Erlanger s Lark. Ett antal lammgamar lyfter dessutom från stadens soptipp och passerar på behagligt avstånd. Vid tretiden blir vi upplockade igen för vidare färd mot Gemassa Gedel, ett otroligt spektakulärt stup längs förkastningen som avgränsar högplatån. Vädret här kan vara nyckfullt, men vi har återigen tur och möts av gnistrande sol och milsvidd utsikt över Rift Valley långt nedanför. Vädret gör det dessutom väldigt lättspanat och det tar väl inte mer än en minut eller så innan dagens andra tunga endemhämpling är inhängd och klar Ankober Serin! Nu kan man bara slappna av, studera Geladababianernas födosök och njuta av alla rovfåglar som passerar revy i ögonhöjd på närhåll! För att fira detta lyckade avslut gläder vi dessutom ställets stora skara hattförsäljare med att shoppa loss rejält! Dagen avslutas med varm dusch på hotellrummet och middag på den trevliga restaurangen i samma byggnad. Tisdag 7 december Vi lämnar Debre Birhan vid åttasnåret och kör vidare mot Jemma Valley. Högslätten odlas intensivt men det finns mycket fågel längs vägen. Vi stannar till vid några små vattensamlingar och kikar på rödstrupiga piplärkor m.m. En liten skogsbeklädd kulle härbärgerar resan första sjungande Afrikanska klippsparv, som Lennart länge hoppas egentligen är en bergsparv, och ytterligare en bit längs vägen ser vi en stor flock Yellow Bishop i kanten av en åker. Vid tolvtiden är vi framme vid Jemma Escarpment och kan skåda ut över dalen drygt 1000 meter nedanför. Landskapet är minst sagt dramatiskt med jättelika klippblock som släppt från bergssidan och rasat ner längs slänten. Fågel finns här också, inte minst endemiska Rüppel s Black Chat som hoppar omkring i branten nedanför tillsammans med likaledes endemiska White-winged Cliff Chats. Efter ett tag fortsätter vi längs serpentinvägar ner i dalen. Ett stopp vid en gigantisk nästan vertikal klippvägg ger inte Fox Kestrel men väl flera geladababianer. Så småningom når vi fram till bron över Jemma River längst nere i dalen. Två ullhalsstorkar promenerar i flodfåran och ett bra gäng med Red-billed Oxpecker håller till på en flock kreatur som kommit ner för att dricka. Vi tar en promenad längs floden när Brook tar en tupplur i bilen men ser inget speciellt. Vid fyratiden fortsätter vi upp på norra sidan av floden till ett litet biflöde som kallas Lomi River i guideboken. Här finns inte mycket till flod men desto mer fågel. Alldeles vid bron håller ett stort gäng Crimson-rumped Waxbill till. Mitt i flocken får Lars-Bertil syn på något han hävdar är en Red-billed Pytilia, men ingen av oss andra 17 ser något misstänkt så ur artlistesynpunkt den får nog anstå till en annan gång. Vi går ner i den nästan uttorkade flodfåran och spanar på alla småfåglar som kommer ner för att dricka i hopp om en pytilia, men inget misstänkt syns till. Men när vi är nästan tillbaks till bilen hörs i alla fall ett intressant frankolinkackel en bit bort endemiska Harwood s Francolin! En liten grabb tar oss med upp bland odlingarna och otroligt nog får vi snabbt in en spelande fågel alldeles i kanten av ett litet fält. Brook tackar grabben och hans bröder och kompisar för denna succé genom att dela ut ett stort antal tomma PET-flaskor, något som är mäkta populärt i detta fatiga land. Utsikt över Jemma Valley från förkastningen. Foto: Mikael Käll Efter denna lyckade avslutning på dagens skådning kör vi till tältlägret som är uppsatt under några stora fikonträd vid en by på södra sidan om floden, en klassisk campingplats från många tidigare resor. Här är mycket folk men alla visar respekt för de konstiga vitingarna och middagsbestyr och artgenomgång kan genomföras i lugn och ro. Onsdag 8 december Heldag i Jemma Valley. Vi vaknar tidigt och kör upp till förkastingsbranten för att försöka se Erckel s Francolin. Stället är välkänt sedan tidigare och en lokalguide med råkoll på hönsen står beredd när vi anländer. Det dröjer inte länge innan vi hör ett par kackel från sluttningen ovan, och med guidens hjälp lyckas vi närma oss och få in dem i tuben efter en liten stund. Efter frukost vid bilen kör vi tillbaks ner i dalen med diverse kortstopp längs vägen. Geladorna i den vertikala klippbranten bjuder på häftig uppvisning när de helt respektlöst rusar fram längs de smala klippavsatserna. Vi käkar lunch vid campen och fortsätter därefter över floden till Lomi River. Liksom dagen innan är det gott om fågel som är nere och dricker, men någon pytilia syns inte till. Däremot lyckas vi äntligen få bra obsar på Lesser Blue-eared Starling, en art som har gäckat oss sedan resans första dagar. Så småningom fortsätter vi upp en bit längs vägen till

18 ett vattenhål som omnämns i guideboken. Här är fullt med folk och kreatur men trots det dyker två nya resarter upp: en liten flock på tre Chestnutcrowned Sparrow-weavers på bara ett par meters håll och en mystiskt blek och oansenlig sjungande serin som efter lite efterforskningar visar sig vara White-throated Seedeater, sista endemen för resan skall det visa sig. På tillbakavägen testar Lars-Bertil falkblicken med att fynda resans enda Grey Kestrel, men den rackarns Fox Kestrel fortsätter att gäcka oss. Väl tillbaks i tältförläggningen bjuds det på avskedsmiddag, inklusive Asfaos delikata linssoppa! Torsdag 9 december Sista skådardagen! Vi packar ihop efter frukost, säger farväl till Asfao, tältfixaren Tigisto och trosschaffisen Essafa, och ger oss av upp ur Jemma Valley. Ett kortstopp vi den vertikala klippan ger fortfarande ingen falk men däremot en stor flock Nyanza Swifts. När vi är nästan uppe på platån seglar dessutom en ljus fas dvärgörn framför bilen, också det en ny resart! Vi fortsätter över höglandet mot Sululta Plains utan några längre stopp. En hel del tranor och Black-winged Lapwings håller till längs vägen, men riktigt gott om fågel blir det först när vi hittar fram till en liten våtmark halvvägs till Addis. Stället kokar av änder och vadare och vi tar chansen att öka på artlistan med tunga arter som kricka, bläsand och spovsnäppa. Dessutom spankulerar två betydligt ovanligare övervintrare omkring i sumpen europeiska skedstorkar! Efter detta lyckade kortstopp är det bara att rulla vidare mot Addis och en liten restaurang där en av Brooks kompisar något oväntat serverar pizza en inte helt oangenäm överraskning! Framåt tvåtiden rullar vi vidare mot Debre Zeit, ca 50 km SO om Addis. Vi spanar av Lake Cheleleka och får in bl.a. vit stork och rosaryggad pelikan som nya resarter. Här finns verkligen gott om fågel, men omgivningarna är inte särskilt inspirerande och det verkar som att bebyggelse och odlingar tar allt mer av våtmarken i anspråk. Lake Hora en bit därifrån är lite lugnare men också näringsfattig och förhållandevis tom på fågel. Vid 17-tiden avslutar vi skådningen i Etiopien för denna gång och ger oss av mot våra day rooms i ett hotell längs vägen mot flygplatsen. Trafiken är minst sagt kaotisk och det är med hjärtat i halsgropen vi anländer en stund efter mörkrets inbrott. Vi duschar, packar om och klär om till flygturen innan det är dags för avskedsmiddag tillsammans med Brook. Turen till flygplatsen går smidigt och efter att ha sagt ett varmt farväl till vår eminente chaufför och guide checkar vi in. Flyget avgår vid midnatt och vi är framme i Sverige påföljande morgon, lite slitna men samtidigt väldigt nöjda efter en helt otroligt lyckad Etiopienexpedition! Mikael Käll Utan det här gänget hade det inte funkat! Vrån vänster till höger, Brook Kassa (guide), Asfao (kock), Essafa (trosschaffis) och Tigisto (tältfixare). Foto: Mikael Käll 18

19 Lammgam vid Gemassa Gedel. Foto: Mikael Käll Artlista fåglar Listan följer i stort sett Birds of the Horn of Africa av Redman m.fl. Svenska namn enligt Avifaunas lista över Fåglar i Västra Palearktis. 1. Somali Ostrich Struthio (camelus) molybdophanes (struts) Ca 10 ex på långt håll på Ali Deges slätt Little Grebe Tachybaptus ruficollis (smådopping) Noterad under 9 resdagar i varierande antal, som mest >200 ex Lake Shalla 2.12 och ca 300 ex Lake Hora Black-necked Grebe Podiceps nigricollis (svarthalsad dopping) Minst 800 ex (men förmodligen betydligt fler) i Lake Shalla Great Cormorant Phalacrocorax carbo (storskarv) Rasen/arten lucidus var tämligen allmän i de flesta våtmarker och observerades under 5 resdagar. 5. Long-tailed Cormorant Phalacrocorax africanus (långstjärtad skarv) Ca 5 ex Lake Koka & Lake Zwai 20.11; 2 ex Lake Awasa 23.11; ca 5 ex Lake Beseka 2.12; ca 5 ex Lake Cheleleka African Darter Anhinga rufa (afrikansk ormhalsfågel) Ca 5 ex Lake Koka 20.11; max 10 ex Lake Beseka 2.12 & 5.12; 1 ex i våtmarken vid Lubak Lodge Great White Pelican Pelecanus onocrotalus (vit pelikan) Ca 200 ex vid Lake Koka & Lake Zwai 20.11; 3 ex Lake Bojo 22.11; 1 ex Lake Abiata 23.11; ca 15 ex Lake Koka 2.12; ca 5 ex Lake Cheleleka & 2 ex Lake Hora Pink-backed Pelican Pelecanus rufescens (rosaryggad pelikan) 1 ex Lake Cheleleka & 10 ex Lake Hora Black-crowned Night-Heron Nycticorax nycticorax (natthäger) Ca 5 ungfåglar i våtmarken nedanför Lubak Lodge Squacco Heron Ardeola ralloides (rallhäger) Allmän i de flesta våtmarker. Observerad under 7 resdagar, bl.a. med >30 ex i Lake Cheleleka Cattle Egret Bubulcus ibis (kohäger) Allmän i jordbruksområden. Observerad under 7 resdagar. 12. Striated Heron Butorides striata (mangrovehäger) 1 ex i Awashfloden vid vår camping 4.12.

20 13. Black Heron Egretta ardesiaca (svarthäger) 7 ex observerades i Lake Bojo och 1 ex sågs på samma lokal påföljande dag. 14. Little Egret Egretta garzetta (silkeshäger) Tämligen allmän. Observerad under 8 resdagar. 15. Yellow-billed Egret Egretta intermedia (mellanhäger) Max 10 ex Lake Bojo samt 1 ex Lake Beseka Great Egret Egretta alba (ägretthäger) 1 ex Lake Koka & 2.12; 1 ex Lake Bojo 22.11; 1 ex Lubak Lodge 3.12; >2 ex Lake Cheleleka Grey Heron Ardea cinerea (gråhäger) Tämligen allmän. Observerad under 7 resdagar. Största överraskningen var den fågel som sågs i strålkastarskenet i toppen av en torraka mitt inne i Harrennaskogen under nattlysningen Black-headed Heron Ardea melanocephala (svarthuvad häger) Totalt ca 15 ex observerades under 5 resdagar. 19. Goliath Heron Ardea goliath (goliathäger) 7 ex Lake Koka och 3 ex samma lokal 2.12; 1 ex Lake Awasa 22.11; 1 ex Jemmafloden Hamerkop Scopus umbretta (skuggstork) Allmän. Upp till något tiotal ex observerade per dag under totalt 13 resdagar. 21. Yellow-billed Stork Mycteria ibis (afrikansk ibisstork) Endast obsad i Lake Bojo, där 5 ex sågs African Openbill Anastomus lamelligerus 1 ex Lake Koka 2.12 blev enda observationen. 23. Black Stork Ciconia nigra (svart stork) 3 ex Melka Gebdu 6.12; 1 ex Jemmadalen Abdim's Stork Ciconia abdimii (Abdimstork) Ca 40 ex på ett fält strax väster om Negele samt 1 ex vid Lake Abiata Woolly-necked Stork Ciconia episcopus Observerad i Jemma floden med 2 ex 8.12 och 1 ex White Stork Ciconia ciconia (vit stork) 2 ex Lake Cheleleka 9.12 satt bra i artlistan. 27. Saddle-billed Stork Ephippiorhynchus senegalensis 2 ex förbiflygande vid Lake Abiata och 1 ex i våtmarken nedanför Lubak Lodge Marabou Stork Leptoptilos crumeniferus (maraboustork) Allmän. Observerad under 9 resdagar med som mest ca 200 ex vid Lake Cheleleka Glossy Ibis Plegadis falcinellus (bronsibis) Tämligen allmän i Lake Bojo ; fåtal ex Lake Abiata 23.11; ca 50 ex Lake Cheleleka Hadada Ibis Bostrychia hagedash Överflygande par sågs och/eller hördes under 6 resdagar. 31. Wattled Ibis Bostrychia carunculata ENDEM Tämligen allmän i höglandet. Observerad nio dagar med totalt ca 350 ex. 32. Sacred Ibis Threskiornis aethiopicus (helig ibis) Allmän. Observerad under 14 resdagar med upp några tiotal ex per dag. 33. Eurasian Spoonbill Platalea leucorodia (skedstork) 2 ex i våtmarken på Sulultaslätten Sällsynt palearktisk övervintrare. 34. African Spoonbill Platalea alba (afrikansk skedstork) >10 ex Lake Bojo ; 1 ex Lake Abiata 23.11; 1 ex Lake Koka 2.12; ca 5 ex Lake Cheleleka Greater Flamingo Phoenicopterus ruber (större flamingo) Ca 100 ex i Lake Abiata 2.12 samt ca 20 ex i Lake Cheleleka Lesser Flamingo Phoenicopterus minor (mindre flamingo) En tät flock om 54 ex i Lake Abiata Fulvous Whistling-Duck Dendrocygna bicolor (brun visseland) Ca 500 ex i Lake Bojo White-faced Whistling-Duck Dendrocygna viduata (vithuvad visseland) Ca 50 ex Lake Bojo ; ca 30 ex Lake Awasa ; 3 ex Lake Cheleleka Blue-winged Goose Cyanochen cyanopterus ENDEM Observerad på Sanettiplatån och runt Dinsho i Bale N.P. med som mest 50 ex Dessutom ca 20 ex på högplatån på väg från Debre Birhan 7.12 och ca 20 ex Sulultaslätten Egyptian Goose Alopochen aegyptiacus (nilgås) Allmän i nästan alla våtmarker. Observerad under 12 resdagar. 20