OSAMA BIN LADEN, MODERN TERRORISM OCH (O)HELIGA KRIG

Transkript

1 OSAMA BIN LADEN, MODERN TERRORISM OCH (O)HELIGA KRIG Åke Sander [.] Skapande av en modern terrorist Enligt en vanlig stereotyp om vad som skapar en terrorist (deprivationsteorin) skulle Osama bin Laden vara en av de sista att bli terrorist. Här är uppvuxen under mycket privilegierade förhållanden inom en Saudisk multimiljadär familj med nära band till den Saudiske kungen och kungahuset. Varför väljer en ung multimiljadär umbäranden och hård träning i kalla och fuktiga grottor i Afghanistan före ett liv i lust och lyx i Saudiarabien? Osama ( ungt lejon på Arabiska) bin Laden föddes 10 mars 1957 som 17e barn (7e son) av 52. Hans far, ursprungligen från Yemen, var en av Saudiarabiens rikaste byggföretagare. När han 1967 omkom i en flygolycka fördelades familjens stora rikedomar Saudi Binladen Group uppskattades i början av 1990-talet vara värt $ 5 miljarder på sönerna. Efter faderns död började Osama visa ett stort intresse för religion. År 1978 började Osama studera vid universiteten i Medina och Jeddah, och tog en examen i ekonomi och offentlig förvaltning vid Jeddahs prestigefyllda King Abdulaziz Universitet Under studietiden kom han i kontakt med de Muslimska Bröderna och intresserade och involverade sig mer och mer i religion. Hans religiösa världsbild formades mot bakgrund av dels Saudiarabiens religio-politiska historia, inklusive dess konservativa wahhhabitiska tolkning av islam, dels händelserna i Mellanöstern under 1960 och -70-talen, dels den revolutionära fundamentalistiska islam som växte fram på många håll under 1970-talet. [.] Influenser för Osama bin Ladens religiösa världsbild Den första influensen kan, som nämnts, sägas vara Saudiarabiens religiösa och politiska historia och den politisk-religiösa utvecklingen i Arabvärlden under 60 och 70- talen. Även om det moderna Saudiarabien är en relativt ny skapelse (1932) går dess historiska rötter längre tillbaka. Dess ideologiska ursprung sägs ofta vara 1700-tals teologen och reformatorn Muhammad ibn Abd al-wahhab och den av honom skapade religio-politiska rörelsen Wahhabitismen. När Wahhabitism-rörelsen svepte fram över arabiska halvön, erövrade Mecka och Medina och enade dess olika stammar under en ideologi och ledare såg många detta som en återupprepning av vad Profeten Muhammed hade gjort på 600-talet, och därmed som att den var på en mission from God. Även om rörelsens territorium senare erövrades av det Ottomanska Riket kunde en efterföljare till dess makthavare, Abdulaziz ibn Saud ( ) med tiden återta makten och återupprätta ett Wahhabitiskt rike på Arabiska Halvön det moderna Saudiarabien. 1

2 Sedan dess har den strikt puritanska och bokstavstroende, fundamentalistisk, wahhabitiska tolkningen av islam varit formell religio-politisk ideologi i landet. Enligt deras tolkning av islam var inte bara icke-muslimer icke-troende (kuffar), eller anstiftare av ofärd (mufsid), utan även alla muslimer som enligt deras uppfattning inte omfattade sann och korrekt islam. Därmed var även de, åtminstone potentiella, måltavlor för jihad. Mer exakt hur idén och Profetens exempel rörande jihad skall tolkas råder det dock mycket stora meningsskiljaktligheter om bland muslimer. Enligt wahhabitisk uppfattning är det inte enbart tillåtet att bekämpa otroende och ofärdsanstiftare och att upprätta den sanna islamiska staten, det är varje god muslims religiösa plikt. Detta var också något som Abdulaziz omsatte i praktiken när han, enligt eget synsätt i Profetens efterföljd, genom hijra och jihad spred wahhabitismen och slutligen återerövrade den Arabiska Halvön. Wahhabitismens historia, ideologi och paradigm har i stor utsträckning varit instrumentella när det gällt att forma Osama bin Ladens religio-politiska världsbild och tänkande. En av bin Ladens lärare vid King Abdulaziz-universitetet var Dr. Abdullah Azzam. Han var medlem av Muslimska Bröderna och en av grundarna till Hamas, och en stark förespråkare för åsikten att alla av västerländsk kultur påverkade samhällen var jahiliya i det tillstånd av okunskap som existerade i de pre-islamiska Arabiska samhällena innan Koranen var uppenbarad. Han hävdade vidare att det var alla sanna muslimers plikt att frigöra sig och sina samhällen från jahiliyas grepp och att enda vägen till sådant frigörande på det kollektiva, politiska, planet går via militant jihad. Abdullah Azzam beskrivs ofta som the Godfather of global jihad. Ytterligare en inflytelserik lärare till bin Laden var Dr. Muhammad Qutb, bror till den mycket mer kände centralfigur inom den militanta delen av Muslimska Brödraskapet, såväl som inom hela den moderna militanta fundamentalismen Sayyed Qutb, ofta kallad the father of militant jihad. Innan han avrättades i Egypten 1966 skrev han en relativt stor mängd böcker och artiklar av vilka den viktigaste antagligen är Signposts, ofta kallad fundamentalismens Bibel som sedan dess har utgjort en central del av den religio-politiska ideologiska grundstrukturen i den moderna fundamentalismens världsbild. När Osama i slutet på 1970-talet insöp dessa idéer sammanföll det med stora och viktiga de facto förändringar inom islam och den islamiska världen. T ex det katastrofala Sexdagarskriget 1967, Anwar Sadats därpå (1973) följande jihad mot Israel, Badr, och de s.k. oljekriserna 1973 och 1976, Ayatolla Khomeinis revolution i Iran, fredsavtalet mellan Egypten och Israel (Camp David), ockupationen av den heligaste av moskéer, den Stora Moskén i Mecka, av islamistiska militanta med vidhängande stormning med 100-tals döda, allt Detta var händelser som gav många muslimer en ny känsla av betydelse och makt. Hela 1970-talet sågs av många muslimer som den tid då islam, efter flera magra århundraden, började återta sin rättmättiga ekonomiska, politiska, kulturell, militära och religiösa plats på världsscenen. Det var också under denna tid som en stark islamisk religio-politisk opposition började växa fram inom många muslimska länder, av vilka de mest uppmärksammade händelserna antagligen var revolutionen i Iran, kapningen av den Stora Moskén i Mecka och mordet på president Anwar Sadat

3 Vändpunken för Osama bin Laden när det gällde att beträda vägen mot att bli en mujahid, en Guds krigare, verkar dock ha varit den sovjetiska invasionen av Afghanistan Denna ockupation av ett muslimskt land av ett gudlöst och gudsförnekande land var något som inte enbart svetsade samman många av de annars så splittrade afghanska stammarna och religiösa ledarna i något som kan liknas vid ett folkligt jihad. Det var även något som, i analogi med hur relativt stora mängder frivilliga från hela den demokratiska världen under 1930-talet drogs till Spanien för att delta i kriget mot Francos fascister, flockade militanta fundamentalistiska muslimer från hela den muslimska världen till Afghanistan för gemensam kamp mot Sovjet. Ockupationen, och kriget mot den, bidrog, genom att skapa en gemensam fiende och en gemensam mission, starkt till att islams olika mujahideen förenades i ett internationellt, globalt jihad-nätverk. Viktigt var också att kampen var framgångsrik: den sovjetiska militären drevs ut ur Afghanistan Året 1989 kan på sätt och vis sägas vara höjdpunkten för islamismens framgångar: t ex den (första) palestinska intefadan pågick, Hamas framträdde, FIS (Den islamiska räddningsfronten) hade kommit till Algeriet, den islamistiske teologen Hasan al-turabi fick en nyckelroll i Sudan, Khomeini kom med sin fatwa mot Salman Rushdie, vilket gav Iran ett starkt initiativ i den muslimska världen, många av Centralasiens tidigare republiker förklarade sig i samband med sovjetväldets kollaps som självständiga och muslimska. Osama bin Laden engagerade sig redan från början av 1980-talet i kampen mot den sovjetiska ockupationsmakten, bl a genom att arrangera insamlingar av pengar och materiel till de stridande åkte han själv för första gången till Afghanistan för att leverera bulldozers, lastbilar, demoleringsutrustning, utrustning för att bygga försvarsanläggningar och skyttevärn samt rent militär utrustning, till de Afghanska mujahideens. Det var, naturligtvis, inte svårt att på detta sätt skaffa sig en hjältegloria. År 1984 startade han en gästhusverksamhet i Peshawar för att hjälpa de frivilliga jihadister som kom för att kämpa i Afghanistan, med namnet Beit al-ansar, eller Medhjälparnas Hus. Namnet alluderar på de medhjälpare som hjälpte Profeten när han var tvungen att fly Mecka för Medina 622. Här kunde de som ville till Afghanistan för att träna för kampen få nödvändig hjälp att komma till något lämplig träningsläger med tiden till något av de av bin Laden själv startade och organiserad lägren. Samtidigt etablerade hans tidigare lärare Abdullah Azzam sitt Mekhtab al-khadamat, eller Servicekontor i Peshawar för att sprida information om kriget i Afghanistan och rekrytera jihadister till kampen. Osama var den huvudsakliga finansiären av verksamheten, vilken med tiden organiserade ett dussintal gästhus i Peshawar. Osama hade pengar och kontaktnät, Azzam hade som erkänd, duktig och karismatisk ulama den islamistiska auktoriteten. Dessutom var han en mycket duktig organisatör. Tillsammans utgjorde de ett mycket starkt team när det gällde att dra frivilliga till kampen. Många menar att det var Azzam som var den som influerade Osama att engagera sig i och finansiera hjälpen till Afghanistan. Han blev själv aktivt involverad i själva kriget från och med 1986 genom att sätta upp ett eget motståndsläger med mujahideen från olika arabländer. År 1989 skapade han den nu så omtalade organisationen al-qaeda ( basen ) för att finansiera, kanalisera och organisera motståndskämpar från alla världens muslimska länder. Redan i slutet av 80-3

4 talet hade denne närmare två meter långe, mycket rike yngling med sitt långa skägg, genomträngande ögon och många mäktiga vänner blivit både hjälte och något av en frontfigur för global jihad inom stora delar av den muslimska världen. Vid denna tid var han även, om än indirekt, uppmuntrad och stödd av USA, både ekonomiskt, materiellt och med CIA-information, eftersom jihad mot Sovjetunionen var god jihad. Från och med etableringen av servicekontoren 1984 fick rekryteringen av nya mujahideen en effektivare struktur. Frivilliga från hela den muslimska världen flögs nu in i allt stridare ström. Hur många som transfererades genom bin Ladens och Azzams organisation är osäkert; de vanligaste siffrorna är mellan och Som militärt bidrag till kampen mot Sovjetstyrkorna var detta ett ganska insignifikant antal, då man uppskattar att antalet Afghanska motståndskämpar hela tiden låg mellan och Den utländska insatsen när det gällde att besegra de sovjetiska trupperna låg mer på det ekonomiska planet. Det sammanlagda ekonomiska biståndet till kampen mot Sovjet från Saudiarabien och USA, beräknas till drygt $ 6 miljarder. Hur mycket av detta som kanaliserades via bin Laden och hans organisation är oklart. Att det var en ansenlig del är dock klart. Saudiarabien kan alltså, ironiskt nog, härigenom sägas själva ha finansierat många av de militanta islamister som senare började bekämpa dem. (Analogt kan naturligtvis sägas om USA vis a vis Saddam Hussein och bin Laden och al-qaeda.) Ytterligare en rot till Osamas radikalisering ligger på hans egen hemmaplan. Efter segern mot den sovjetiska ockupationsmakten 1989 reste Osama, nu 32 år, hem till Saudiarabien och började arbeta inom familjens företag. Han blev dock snart politiskt impopulär i Saudiarabien, dels på grund av sin kritik av Irak och Saddam Husein som sedan revolutionen i Iran 78/79, och speciellt under Iran Irak kriget, stötts av Saudiarabien och USA för sin roll som motmakt mot spridning av den islamistiska revolutionen, dels på grund av sin kritik av det saudiska kungahuset självt. Den senare kritiken intensifierades radikalt efter 7 augusti 1990 när kung Fahd, som ett svar på Saddam Husseins ockupation av Kuwait 1 augusti 1990, tillät amerikanska trupper att landsättas i Saudiarabien som ett led i Operation Desert Storm. För bin Laden detta var en händelse och en hädelse i paritet med när de Sovjetiska trupperna invaderade Afghanistan. Osama menade att man inte behövde några amerikanska trupper för att försvara sig mot Irak. Direkt efter ockupationen av Kuwait erbjöd han sig i stället att ånyo samla ihop sina mujahideen från Afghanistankriget för att försvara Saudiarabien och bekämpa Saddam. Då hans erbjudande möttes med kompakt avståndstagande och kung Fahd i stället släppte in de amerikanska trupperna för att försvara det heliga landet, och sedan dessutom lät dem stanna kvar efter Gulfkriget, genomgick Osamas syn på Saudi-Arabien, enligt honom själv, en total omvälvning. Från och med nu betraktade han det saudiska kungahuset som del av de otrognas (kafir) skara, och därmed som legitimt objekt för jihad. Från och med nu stod han och hans al-qaeda på direkt kollisionskurs med den saudiska regeringen såväl som med USA och Västvärlden i allmänhet. Efter det att hans kritik av regimen började ge eko i bl. a ledande mullors fredagspredikningar i Saudiska moskéer blev han mer eller mindre försedd med munkavle och satt i husarrest. 4

5 År 1991 lyckades han dock fly från Saudiarabien, via Pakistan och Afghanistan. Efter ett år i ett land av inbördeskrig, laglöshet och kaos som han inte upplevde sig kunna bidra till att lösa åkte han vidare till Sudan 1992, där han välkomnades och etablerade sig som affärsman. Genom sin roll som den sudanesiska statens gäst kom han genom dess de facto ledare, Hassan al-tubari, i kontakt med ledare för militanta grupper från Pakistan, Algeriet och Tunisien såväl som för Palestinska rörelser som Islamic Jihad och Hamas, som då och då besökte Sudan. Detsamma gällde islamistiska ledare från Azerbaijan, Checenien, Tajikistan, Bosnien, Jordanien, Yemen och Egypten. Al-Qaeda tränade mujahideen för den islamiska kampen i flera av dessa länder, inte minst Bosnien. Al- Qaeda formade också allianser med ett stort antal andra jihadistgrupper och rörelser i dessa länder under första halvan av 1990-talet. Det var också under denna tid som attentaten mot de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar-al-Salam planeras. Efter anklagelser för delaktighet i diverse fundamentalistiska terrorattacker, som till exempel bombningen av World Trade Center 1993 och dödandet av amerikanska trupper i Mogadishu i Somalien blev han av med sitt saudiska medborgarskap 1994 och fick sina tillgångar där frysta. Efter ytterligare anklagelser för att till exempel ha skapat och finansierat träningsläger för terrorister i Yemen, planerat ett mordförsök på Egyptens president Hosni Mubarak och organiserat ett bombattentat som dödade fem amerikaner i Riyadh, gav Sudan till föga för det internationella trycket och utvisade Osama bin Laden i maj Man erbjöd sig att utvisa honom till både Saudiarabien och USA, men båda länderna vägrade att ta emot honom! I stället flydde han tillbaka till Afghanistan. Där utvecklades han snart till ett mycket större problem än han antagligen någonsin skulle kunna ha blivit i Sudan. Själv har bin Laden i ett antal intervjuer jämfört sin migration från Sudan till Afghanistan med Profetens hijra från Mecka till Medina. Hur Profeten därifrån med tiden erövrade inte bara hela Arabiska halvön utan större delen av den kända världen för islam var också den förebild han satte upp för sig själ. Bin Ladens framgång med att bli portalfigur för det islamiska motståndet mot Väst och o-islamiska regeringar i den muslimska världen hade mycket att göra med god timing. Hans aktiviteter som islamistisk militant ledare sammanföll i stor utsträckning med framväxten av de moderna globala kommunikationsmöjligheterna, inte minst Internet, vilka han varit skicklig på att utnyttja. Han kunde sprida sina budskap på ett sätt som var helt otänkbart bara 10 år tidigare. Hans uttalanden, liksom t ex CNN:s, Time:s och Newsweek:s intervjuer med honom blev tillgängliga på ett flertal språk över hela världen, ofta endast timmar efter de har gjorts. Via t ex tv-kanal al-jazeera kunde han ses och höras över hela världen av alla som hade tillgång till en parabol. De som inte har tillgång till det kunde få dem i på band eller iskrift någon eller några dagar senare. De rekryteringstal han gav fanns snabbt tillgängliga för nedladdning på Nätet, men även på videoband och CD-skivor. På Nätet kunde man också få biografiska data om många martyrer och heliga krigare från en stor mängd konflikter runt om i världen, läsa intervjuer med en stor mängd jihad-ledare, beställa böcker, videoband och CDs av 5

6 och om dessa jihadister och deras åsikter och krig. (De flesta hemsidor för bin Laden/al- Qaeda och islamism på Internet stängdes dock ner efter 11/9/02 som en del av kriget mot terrorism.) Talibanerna och bin Laden Efter fem år av blodiga inbördeskrig mellan pashtun-, tajiki-, hazara- och turkmengrupper dök under slutet av 1994 de i huvudsak pashtundominerade talibanerna ( studenter ) från islamiska religiösa skolor (madrasa), upp som en ny aktör på scenen och vann snabbt stora militär-politiska framgångar. De bestod till stor del av gamla mujahideen veteraner från kriget mot sovjetockupationen som levt som flyktingar i Pakistan under inbördeskriget. På bara två år lyckades de, under ledarskap av Mulla Omar, erövra största delen av Afghanistan och hade 1998 fördrivit den så kallade Norra Alliansen av icke-pashtunminoriteter till de nordöstra gränstrakterna. Initialt möttes de som befriare som kunde återställa sedan länge obefintlig lag och ordning i landet. Det var först i och med att de erövrade Kabul 1996 och började införa sin strikt puritanska variant av islam som de började möta kritik och motstånd. De fick dock under i princip hela 1990-talet stort ekonomiskt och materiell (inklusive militärt) stöd från Saudiarabien och Pakistan. Talibanernas ideologisk-religiösa världsbild var främst formad av pakistanskt neodeobandiskt tänkande som det tagit sig uttryck inom Jamaiyyat-i-Ulama-i-Islam rörelsen (JUI). Det var starkt genomsyrat av rigid bokstavtro, militant jihad-ideologi, antiamerikanism, anti-westernianism och anti- allt icke muslimskt i allmänhet ; allt, genom Saudiarabiens stora stöd till JUI:s hundratals madrasa, färgat av ultrakonservativa wahhabitiska islamiska tankemönster. Efter maktövertagandet i Afghanistan influerades deras ideologi vidare av uråldriga lokala afghanska stambaserade kulturella idéer och mönster såväl som av Osama bin Ladens radikala politiska världsbild och globala jihadvisioner. Även om många internationella religiösa muslimska ledare var ambivalenta till, men mycket senfärdiga i sitt fördömande av, talibanernas regim och tolkning av islam, så blev de med åren mer och mer isolerade politiskt såväl som religiöst. Talibanregeringen erkändes endast av tre länder: Saudiarabien, Pakistan och Förenade Arabemiraten. Mulla Omar och bin Laden arbetade hela tiden nära samman och bin Ladens rykte, makt och skara av följeslagare ökade hela tiden. Hans organisation lockade inte enbart vanliga mujahideen utan även radikala intellektuella islamister från hela den muslimska världen. Den för bin Ladens tänkande kanske viktigaste av dessa var Dr. Ayaman al-zawahiri, läkare och ledare inom den i bland annat Egypten förbjudna rörelsen Islamic Jihad. Andra kända figurer i bin Ladens närmaste krets var två av Shaykh Omar Abdel Rahmans söner den blinde egyptiske mullan som är anklagad för att ligga bakom mordet på Anwar Sadat 1981, bombningen av World Trade Center i New York 1993, och för att ha planerat ett ytterligare stort antal terrorattentat i New York. Efter att ha varit fängslad för påstådd inblandning i mordet på Sadat 1981 och andra terroristhandlingar flyttade al-zawahiri till Saudiarabien och senare till Afghanistan. Efter Sovjets fall i Afghanistan återvände han till Egypten som ledare inom Islamic Jihad. 6

7 1992 flyttade han med bin Laden till Sudan och 1996 vidare till Afghanistan igen, varifrån han fortsatte driva jihad mot bl a den egyptiska staten. Han är anklagad för att ha varit hjärnan bakom många terroristattacker i Egypten, bland annat massakern på 58 turister utanför Luxor Han är sedan 1999 dömd till döden i sin frånvaro av en egyptisk domstol. Många anser att al-zawahiri, med sin grundläggande teologiska kunskap och stora internationella perspektiv, egentligen är den ideologiska hjärnan bakom bin Laden och att det var han som fick Osama att vidga sina vyer för jihad utanför arabvärlden och även inkludera Amerika och Väst i allmänhet. Han har också hävdats vara själva hjärnan bakom 11 septemberattacken i New York och Washington. Oberoende av vem som egentligen influerade vem är det uppenbart att bin Laden och al-zawahiri tillsammans har lyckats skapa en mycket kraftfull ideologi, agenda och organisation för global jihad. Etablerad och säker i Afghanistan antog bin Laden en mycket högre profil som självutnämnd ledare för global jihad, och utfärdade 23 augusti 1996 The Declaration of Jihad on the Americans Occupying the Country of the Two Sacred Places vilken hävdar att det är varje individuell rättrogen muslims plikt att med alla till buds stående medel driva ut de otrogna amerikanska trupperna från Arabiska Halvön, störta den saudiska regeringen (som ju är del av de otrogna, kuffar), och befria de heliga städerna Mecka och Medina liksom att var och en som inte vill delta i kampen skall betraktas som en murtadd, avfälling. I tillkännagivandet sägs bl a att Alla muslimer måste inse att de är måltavla för en aggressiv komplott från Judar och Korsfarare [hans term för USA och dess allierade]. Det senaste exemplet på denna aggression är ockupationen av landet med de två heliga moskéerna, islams hemland. Denna ockupation är den värsta händelsen i islams historia sedan Profetens död. Tillkännagivandet avslutas med ett upprop till kamp: Till våra muslimska bröder över hela världen Era bröder i landet med de två heliga orterna och i Palestina behöver er hjälp. De ber er delta med dem i kampen mot deras fiender, vilka också är era fiender Israelerna och Amerikanarna genom att förorsaka dem så mycket skada som ni möjligen kan förorsaka dem. I november upprepade han samma maning till heligt krig mot USA och dess allierade (som enligt honom inkluderar den saudiska regeringen) om de inte lämnade Arabiska Halvön. Från 1996 blev Osama mer och mer offentlig i sina uppmaningar till jihad, och hans framträdanden blev mer och mer genomarbetade och medianmässigt professionella. År 1998 tog han ytterligare ett steg på vägen mot sin självutnämnda position som ledare för global jihad genom skapandet av en paraplyorganisation för alla radikala muslimska grupper i världen: The World Islamic Front for the Jihad Against Jews and Crusaders, ett dokument som undertecknades av, förutom honom själv, ett flertal andra ledare för islamiska jihadorganisationer i Egypten, Pakistan och Bangladesh. Han 7

8 manifesterade också sin position som global religiös ledare genom att utfärda en fatwa enligt vilken det var alla muslimers plikt att mörda alla amerikanska medborgare och deras allierade. Titeln på den nya organisationen utgör en bra summering av den världsbild Osama nu hade utvecklat: hela den muslimska världen är under belägring av USA och dess allierade, och många av dess länder är redan ockuperade av islams historiska fiender, militant, kolonialistisk, imperialistisk och världshegemonisk kristendom och judaism med deras dekadenta västerländska kultur. Därför är det varje rättrogen muslims plikt att ge sig ut i striden för global jihad, vilket, enligt bin Ladens synsätt, inte, då islam redan är under attack och ockupation, är anfallskrig utan endast ett legitimt försvar av den världsvida muslimska kommuniteten. Det, åtminstone för bin Laden, extremt tydliga politiska, ideologiska, ekonomiska, kulturella, religiösa och moraliska korståg Västvärlden, med USA i spetsen, med hjälp av alla sina organisationer och institutioner och alla under globaliseringens tidevarv tillgängliga medel, har fört mot den Islamiska världen (liksom mot resten av tredje världen) är inget annat än en krigsförklaring inom ramen för den civilisationernas kamp Samuel Huntington skissat: Väst mot Islam. Enligt bin Laden kan man inte tolka de senaste decenniernas världspolitik på annat sätt än som att Väst har startat ett globalt krig för att en gång för alla skaffa sig globalt politiskt, ideologiskt, kulturellt och ekonomiskt världsherravälde. Detta har i islamiska termer gjort det tydligt att världen är delad i Islams land (dar al-islam) och krigets land (dar al-harb). Därför måste alla muslimer som motsätter sig att bli ockuperade av Västvärlden och dess ideologi, ta till vapen och försvara sig. [.] Det kanske viktigaste att se är att bin Laden, åtminstone till att börja med, inte var ute efter att attackera eller islamisera Västvärlden och USA. Hans primära fokus var att få alla muslimer att bli och (kunna) leva som (vad han uppfattade som) goda muslimer. För att kunna bli det måste de ha riktiga islamiska stater att leva i. Eftersom regeringarna i de flesta muslimska länder (ofta med räta) kan anses korrumperade och ofta fungerar som USA:s lakejer måste det först till islamiska revolutioner och maktövertagande i dessa länder. Bin Ladens politiska tänkande kan sägas ha genomgått en utveckling från det lokala till det globala. Hans första målsättning var att göra Saudiarabien till ett genuint islamiskt land så att dess invånare kunde leva korrekta islamiska/muslimska liv. Ett nödvändigt villkor för detta var att få bort den sittande korrupte kung Fahd och hans regering. Ett nödvändigt villkor för detta var att få bort de amerikanska trupperna från Saudiarabien då de stöder den nuvarande makten. Ett nödvändigt villkor för detta var att få slut på Palestinakonflikten, vilket bin Laden såg som en av de stora orsakerna till USA:s intresse för militär närvaro i regionen. Den enda permanenta lösning på den konflikten han kunde se var att få bort Israel. Genom sitt engagemang i Afghanistan under kriget mot de sovjetiska ockupanterna globaliserade han denna analys. Den gällde inte längre enbart Saudiarabien utan i 8

9 princip varje muslimskt land, då nästan alla muslimska länder och dess makthavare ansågs genomsyrade av amerikansk imperialism och ideologi vilket gör det omöjligt för dess innevånare att leva som rättrogna muslimer. Hela islam, hela den islamska världen, anses enligt bin Laden vara under attack och riskerar att gå under inför den amerikanska ideologisk-politiska imperialismen. Bin Ladens jihad mot USA startade alltså med hans ilska över de otrognas ockupation av hans hemlands heliga platser och genom stöd till dess korrupta och icke-islamiska regering, för att via palestiniernas situation av ockupation av, enligt bin Laden, USA:s förlängda hand, Israel, expandera till alla muslimers situation som ockuperade av amerikansk imperialism och dess värderingar. Mot denna bakgrund kan han appellera till de klassiska islamiska lärorna om att jihad är tillåtet, legitimt och anbefallet som försvar för ett hotat islam och som bot mot orättvisa och korrupta socio-politiska förhållanden. We ourselves are the target of killings, destruction, and atrocities. We are only defending ourselves. This is defensive jihad. We want to defend our people and our land. That is why we say, if we don t get security, the Americans, too, would not get security. This is the simple formula that even an American child can understand. Live and let live. 9