f r i t ä n k a r e n

Transkript

1 n y a f r i t ä n k a r e n u t g e s a v h u m a n i s t e r n a s t o c k h o l m n r Stenar i stället för bröd? Vad har humanismen att erbjuda?

2 Innehåll Religionsfriheten missbrukas...3 Åtta år efter mordet på Pela!...6 Till minnet av Pela Atroshi...9 Tänka med hjärtat Vad har humanismen att erbjuda? Stenar i stället för bröd? UNT om Humanisterna...20 Humanister i Almedalen Det är elakt att tro att livet är en parentes!...22 Har ni tänkt på att Gud är som potatis?...23 Fritänkarkryss nr Brev från läsarna Nya Fritänkaren ges ut av Humanisterna Stockholm Redaktör är Gunnar Ståldal, Torsgatan 47, 1 tr., Stockholm Tel e-post stockholm@humanisterna.se I redaktionen ingår även Camilla Grepe Michael Wall (grafisk form) Ingwar Åhman-Eklund (ansvarig utgivare) Illustrationerna i detta nummer har vi fått av Ragnhild Blomdahl Prenumeration på Nya Fritänkaren kostar 100:- per år (fem nummer) Plusgiro (Humanisterna Stockholm)

3 Religionsfriheten missbrukas därför måste det särskilda grundlagsskyddet för religionsfriheten avskaffas! Av Ingwar Åhman-Eklund En avskaffad religionsfrihet skulle minska möjligheterna till förtryck av framförallt unga kvinnor och inskränkningar av yttrandefriheten. Hur kan människor som anser sig som humanister vilja avskaffa religionsfriheten? Kan den som vill snöpa andra människors fria uttryck alls kallas humanist, frågar sig Bo Strömstedt på DN debatt den 15 juli. Han kan inte finna någon logik i detta. Men det är inte alls märkligt. Anledningen är helt enkelt att lagen numera har kommit att missbrukas på ett sätt som förstör livet framförallt för vissa utsatta grupper i samhället. Religionsfriheten leder också till helt absurda effekter eftersom den legaliserar spridande av hatiska budskap som annars lyckligtvis är förbjudna i vårt demokratiska och civiliserade samhälle. Jag håller med Bo Strömstedt om att religionsfriheten tidigare har haft en progressiv roll i vårt svenska samhälle. Den behövdes i en historisk situation när den svenska kyrkan kämpade för att behålla ett monopolistiskt grepp om landets själar. Sverige har ju en gång i tiden varit ett närmast teokratiskt land där man höll allmogen i tukt med husförhör och andra Kristi behagliga pålagor. Frikyrkopastorn Danjel Andersson och Ulrika i Västergöhl i Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna levde i en statligt styrd teokrati där våra nuvarande fri- och rättigheter ännu inte vuxit fram och än mindre utvecklats. Där hade en verklig religionsfrihet behövts men ännu mer dagens svenska medborgerliga fri och rättigheter. Ulrika i Västergöhl levde ju i ett samhälle som var mycket olikt det t ex Pela och Fadime och deras medsystrar idag lever i. Deras föräldrar kan idag utöva ett hedersförtryck grundat på gamla patriarkaliska principer med hänvisning till att de tillhör en annan religiös kultur. Idag används religionsfriheten till att skilja ut religionen från andra ideologier även när religionen används för politiska och samhälleliga syften. Det gör att man kan kritisera kommunister, nazister, moderater och socialdemokrater mycket hårdhänt men inte muslimer ens när de använder religionen för politiska syften. Då är det lätt att krypa in under religionsfrihetens skydd och påstå att det man säger eller gör inte kan kritiseras eftersom det är religion och inte politik. Religionsfriheten åberopas dessutom, tillsammans med politisk korrekthet och feghet, när en del muslimer (långt ifrån alla) med hot om våld och aggressivitet på senare år krävt att konstverk censureras och förstöras. Senast hände detta nu i somras när konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund plockades bort från en utställning i Värmland. Parentetiskt var det ingen som plockade bort den teckning av Bush som katt som Vilks gjorde härom året. Ett öppet samhälle måste kunna acceptera satir och skämt, t ex Jesus som rondellhund. Dessa alltmer aggressiva krav från religiösa grupper på censur och anpassning till religiösa lagar gör ett avskaffande av religionsfrihetens grundlagsskydd än mer angeläget. Tacka vet jag den präst, det kan ha varit pastor Collmar en man med hög integritet, som i ett TV-program propagerade för att man skulle rensa Bibeln från avskyvärdheter och ge ut en modern demokratisk upplaga av boken. Strömstedt påstår även att vi humanister vill avskaffa religionen. Ja, jag såg gärna att mina medmänniskor slutade upp med att tro på och inrätta sina liv efter berättelser som jag anser som helt osannolika. Men jag skulle aldrig försöka tvinga andra att lämna sin tro med våld, tvång eller samhälleliga lagar. Låt var och en få bli salig efter sin tro. Men förbjud och försvåra för folk att»religionsfriheten leder också till helt absurda effekter eftersom den legaliserar spridande av hatiska budskap som annars lyckligtvis är förbjudna i vårt demokratiska och civiliserade samhälle» 3

4 »» från en överordnad position, t ex som rektor eller chefsperson pådyvla andra sin tro. Därför bör religiösa friskolor förbjudas i Sverige. Därför skall skolavslutningar inte hållas i kyrkor och andra religiösa lokaler som moskéer, synagogor eller tempel. Låt framförallt barn och ungdomar få tillfällen att själva blida sig en uppfattning i de existentiella frågorna utan att totalt styras av föräldrar, lärare och andra vuxna. Det finns t ex religiösa, muslimska friskolor som bussar barnen mellan skolan och ett hem som sannolikt styrs av samma värderingar som i skolan. Då får barnen praktiskt taget inga möjligheter att möta samhället utanför hemmet och alla de olika värderingar som där finns. Har Bo Strömstedt en annan mycket effektiv lösning på detta demokratiska problem som är bättre än att avskaffa religionsfriheten så vill jag som humanist gärna diskutera denna. Det viktiga är att omöjliggöra att religionsfriheten blir ett skyddande paraply för dem som vill förtrycka andra i religionens namn. Tills en sådan lösning har presenterats står jag fast vid min ståndpunkt att religionsfriheten måste avskaffas. Vi måste avskaffa religionsfrihetens grundlagsskydd innan religiösa krav på censur och anpassning i praktiken avskaffat viktiga delar av vår yttrande- och åsiktsfrihet. Vi har redan en grundlag som ger oss våra demokratiska rättigheter, dvs. mötes- tryck- och yttrandefriheterna. Religionerna blir då behandlade lika som de övriga ideologierna i samhället. Vi uppnår en likhet inför lagen som inte ger religionerna ett fribrev som politiska ideologier inte har.

5 Åtta år efter mordet på Pela! Torsdagen den 21 juni, åtta år efter mordet på Pela Atroshi, hölls det en manifestation på Mynttorget i Stockholm och ett seminarium i riksdagshuset. Ett stort antal organisationer deltog i denna manifestation som arrangerades av föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Av de tre följande talen hölls två vid manifestationen på Mynttorget, dvs. talen av Sara Mohammed från Glöm aldrig Pela och Fadime och talet av Ingwar Åhman- Eklund, ordförande för Humanisterna, Stockholm. Det tredje talet av Julie Jacobsson hölls vid seminariet inne i riksdagshuset. Manifestationen var värdig och givande. Dagens aktiviteter slutade med att de församlade kastade blommor i vattnet bredvid riksdagshuset.»» 5

6 »» Tal av Ingwar Åhman-Eklund, Humanisterna vid manifestation Hedra Pela Atrohis minne torsdagen den 21 juni 2007»Humanisterna stöder helhjärtat kampen mot hederskulturen och det våld och förtryck som den för med sig. Kampen mot en kultur byggd på underkastelse och medeltida fördomar.«mötesdeltagare! Som ordförande för Humanisterna i Stor-Stockholm är det självklart för mig att delta i denna viktiga manifestation med anledning av mordet på Pela Atrosi för åtta år sedan. Pela blev ett offer för den avskyvärda hederskultur som är ett uttryck för en patriarkalisk och religiös livsåskådning som måste bekämpas med kraft och sammanhållning. Humanisterna är kompromisslösa motståndare mot livsåskådningar som bygger på och medverkar till underkastelse och förtryck. Vi vill istället arbeta för ett samhälle präglat av förnuft, ansvar och omtanke. Ett demokratiskt samhälle måste konsekvent stå upp mot och bekämpa livsåskådningar som leder till underkastelse, förtryck, våld och i sina yttersta konsekvenser till att människor mördas. Samhället måste också erkänna att det ligger kulturella faktorer bakom hedersvåldet! Samhället måste bekämpa och mönstra ut livsåskådningar som binder fast och låser in individer inom den kultur eller religion de av andra anses tillhöra och föds inom. Inlåsningen i kulturella grupper leder också till ett utanförskap med arbetslöshet och boende i utsatta miljöer som gör det svårt att komma i naturlig kontakt med det demokratiska samhället. Detta gör det svårt för män och kvinnor att ta till sig demokratiska värderingar i vardagen. --- Varje medborgare unga flickor och pojkar ja alla ska ha rätt att som självständiga individer själva välja livsåskådning. Föräldrar, släktingar och kulturella grupper ska aldrig få bestämma vad deras barn ska tro på eller vilken livsåskådning de ska tillhöra Därför bekämpar Humanisterna bland annat religiösa friskolor. Pela är inte ensam. Tusentals flickor i Sverige är idag dagligen utsatta för det skamliga förtryck som hederskulturen innebär. Fryshuset har gjort en utredning som visar att 60 tusen flickor lever i familjer där föräldrarna vill bestämma partner och gifta bort dottern. När det gäller flickor vars föräldrar är födda utomlands får 52 % av flickorna inte ha pojkvän. De är kulturellt inlåsta i sina familjers livsåskådning. Förbjudna att själva forma sitt liv och sin framtid. Deras kärlek är reducerad till en handelsvara. Arrangerade äktenskap är fortfarande idag 2007 tillåtna i Sverige om det finns sådana sedvänjor i de ungas hemländer. Detta är ren diskriminering av unga kvinnor (och män) och måste omedelbart upphöra. Det är en särlagstiftning som drabbar en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle. En skamfläck på demokratin som måste tvättas bort! För femton år sedan var hedersvåldet och seden att gifta bort döttrar i hemlandet inte alls särskilt känt i Sverige och vi som redan då bekämpade denna smutsiga hantering fick slåss mot ett ofta oförstående samhälle. Idag har mycket hänt och kampen har kommit en bra bit på väg. Men ännu finns det mycket, mycket att göra. Bland annat att förbjuda arrangerande äktenskap Lagen måste ändras så att socialtjänsten blir skyldig att inleda utredningar om hedersrelaterat förtryck enbart utifrån barnets perspektiv när en flicka söker hjälp och stöd. Skolan måste med lagens hjälp kunna se till att alla flickor i Sverige ska kunna delta i alla skolämnen och aktiviteter. Det finns mycket att göra och det är viktigt att alla som vill skapa ett öppet och demokratiskt samhälle som omfattar alla medborgare även dessa kvinnor aktivt samarbetar ända tills våra mål förverkligats. Hederskultur och hedersvåldet måste kastas ut på historiens soptipp. Humanisterna stöder helhjärtat kampen mot hederskulturen och det våld och förtryck som den för med sig. Kampen mot en kultur byggd på underkastelse och medeltida fördomar. Vi humanister gör allt vad vi kan för att medverka till att alla kvinnor och män i Sverige i ska kunna få leva i ett öppet, demokratiskt samhälle präglat av förnuft, ansvar och medkänsla!

7 Kom ihåg Pela! Av Sara Mohammad Ordförande för Glöm aldrig Pela och Fadime riksföreningen, medlem i Humanisterna Jag välkomnar er alla som denna vackra sommardag tog er tid att komma hit för att minnas Pela Atroshi, den 19 åriga svenskkurdiska flickan från Farsta som för åtta år sedan avrättades av sin far och sina farbröder framför ögonen på modiga lilla systern Breen och hennes mamma. Pelas oförlåtliga brott var att hon smutsade ned familjens heder genom att få dåligt rykte på grund av sina frihetliga levnadsvanor. Hedersmordet på henne hemma i Dahouk räknades som hedersamt, fadern fick slippa all straff medan här hemma i Sverige sitter farbröderna i fängelse dömda till livstid. Pela ligger ännu idag i sin grav utan någon namnskylt, osynligt, för att ingen skall komma ihåg henne. Men jag lovar på mitt hedersord; vi kommer aldrig att glömma dig Pela. Vi kommer inte heller att glömma er: Sara, Fadime och Abbas. Och vi kommer inte att glömma Heshu, Banaz de 16 och 20 åriga kurdiska flickorna som blev avrättade av sina föräldrar och farbröder i England och vi kommer inte att glömma den turkiska flickan Hatun som blev avrättad av sina bröder i Tyskland. Vi kommer inte att glömma den 20 åriga pakistanska Gazala som avrättades av sina minst 9 inblandade släktingar som sitter i fängelse i Danmark. Vi kommer inte heller glömma den 17 åriga Dua som stenades ihjäl av en folkmassa bara för några veckor sedan i Irak medan polisen tittade på. Vi kommer aldrig att glömma de femtusen flickor, kvinnor och de pojkar vilka årligen blir avrättade på grund av hedersrelaterat våld världen över. Det finns två världar i världen. I Sverige finns det en värld där etniskt svenska barn och ungdomar nu börjar sina semestrar och friheten väntar dem. Och en annan värld för så kallade invandrarbarn och -kvinnor Än idag, 8 år efter Pela-debatten, sex år efter Fadime-debatten, och Mona Sahlins erkännande att man svikit invandrarflickorna, finns det fortfarande många invandrarflickor som lever i en annan värld, vilka börjar sina sommarledigheter med en fruktansvärd oro och ångest för att det är kanske just denna sommar som kommer att bli slutstationen för deras frihet. I dagens moderna Sverige finns det många föräldrar drivna av traditioner, kulturer och religioner som vill för barnens och släktens bästa arrangera sina barns äktenskap. Barn hjärntvättas och tvingas att underkasta sig kyskhets och hederstraditionernas barbariska lagar. Innan Nyamko Sabuni blev jämställdhets- och integrationsminister hade hon i sin bok med upprördhet påtalat att i dagens Sverige lever invandrarflickor under ett medeltida förtryck. Ja, det har vi också påtalat i många år. Flickor fostras i samma traditioner som dåtidens kyskhetsbälte; deras frihet inskränks till tiden mellan skolan och hemkomsten. De vägras olika undervisningsteman och lektioner, många flickor söker operera sina mödomshinnor för att de är livrädda för hämndaktioner ifrån släkten. Mona Sahlins berömda svek fortsätter. Nu väntar vi inte länge på att få skyddade boenden, för invandrar flickor vilka rymde från medeltida förhållanden. Det har vi redan fått från politikerna. Nu väntar vi på att våra politiker och samhället i Sverige garanterar samma rättigheter för de så kallade invandrarflickorna som för infödda svenska flickor. För vad skulle hända i detta land om det var etniskt svenska flickor som kidnappades för att tvångsgiftas, om det var etniskt svenska flickor som behövde visa upp ett blodigt lakan på bröllopsnatten? Jodå, då skulle feminister utlysa en väpnad kamp mot hedersförtrycket. Men nu handlar det om invandrarflickor och därför ombeds vi acceptera medeltiden, under parollen mångkulturalism till och med av feministerna. Hur länge skall vi ha olika rättigheter för svenska och invandrarflickor? Det är min fråga till er politiker, till Nyamko Sabuni och till er som kommer att tala här och nu idag. Jag vill även be er representanter för ideella organisationer att inte bara beskriva era verksamheter och problemet, förtrycket, våldet mot våra flickor utan jag ber er också att lämna till politikerna era krav om HUR vi skall avskaffa könsapartheid på våra förorter? Glöm Aldrig Pela och Fadime föreningens krav är klara sedan länge men tyvärr inte accepterade. 1 Vi vill att könsförtryckets källa och»»»pela ligger ännu idag i sin grav utan någon namnskylt, osynligt, för att ingen skall komma ihåg henne. Men jag lovar på mitt hedersord; vi kommer aldrig att glömma dig Pela«7

8 heliga hem de religiösa skolorna skall stängas. Religionen skall vara en privat sak och inte en institution för att hjärntvätta och hetsa barn mot varandra och människor med annan religiös bakgrund. 2 Vi vill att slöja på barn avskaffas och skolor sätter stopp för den så som det är i Frankrike och Turkiet. 3 Vi vill att pojkar skall få välja själva om de vill bli omskurna eller inte när de är i mogna år. 4 Vi vill att all frånvaro från skolämnena så som sexualundervisning, simning, musik, gympa på grund av hänsyn till föräldrarnas kultur eller religion ska förbjudas i skolor. 5 Vi vill att asylsökande kvinnor och killar som har rymt från hedersvåld ska få uppehållstillstånd, 6 Vi vill att arrangerade äktenskap kriminaliseras. 7 Vi vill att socialtjänsten ska kunna göra utredningar utan att blanda in föräldrar när just föräldrarna och släktingarna utgör hotet mot barnet på grund av hedersrelaterat våld. 8 Vi vill att hedersbrott skall straffas hårdare och att alla inblandade skall straffas, precis som i Danmark i dag. 9 Vi vill att skyddad identitet ska vara livstidsvarande och inte behövas omprövas varje år. 10 Vi vill få ett slut på kulturrelativismen som garanterar medeltidens fortlevnad i våra invandrargetton. 11 Vi vill att Sverige skall skydda alla barns rättigheter oavsett etnisk eller religiös bakgrund. Integrationsministern, politikerna, myndigheter, Barnombudsmannen, JämO, Diskrimineringsombudsmannen, Rädda Barnen, Amnesty, ni är alla skyldiga att stå upp och höja era röster för barns rättigheter. Hur länge skall ni acceptera könsapartheid, förtyck och diskriminering i de traditionella och religiösa miljöerna? Pela, vi kommer aldrig att glömma dig! Vi kommer aldrig att glömma våra andra unga invandrarflickor och pojkar heller som offrades på mångkulturalismens heliga altare! Medeltiden lever kvar i våra mångkulturella getton men vår kamp för era rättigheter fortsätter! Slutligen vill jag säga att jag önskar att dagens seminarium och debatt blir starten för en positiv förändring för barn och kvinnors bästa! Tack för att ni har lyssnat på mig. Svenskar bestiger Ararat 8 I hela sitt liv har Per-Ove Ås drömt om att få se resterna av Noas ark. I morgon bitti åker 70-åringen till Turkiet för att där bestiga berget Ararat. Med sig har han en son och tolv andra äventyrssugna män. Gamla testamentet berättar att Noa strandade med sin ark på Araratbergen. Detta sedan Gud låtit dränka jorden i nära ett halvårs regnande. Den vanligaste tolkningen är att berättelsen avser nuvarande berget Ararat, som ligger i östra Turkiet nära den ryska och den iranska gränsen. Dagen

9 Till minnet av Pela Atroshi Av Julie Jacobsson I juni 1999 mördades 19-åriga Pela Atroshi med ett skott i huvudet av släktingar. Hon var ett av allra första namnen inom det hedersrelaterade våldet i Sverige. Under de åtta åren har mycket hänt. Det tog åratal av förnekelse innan samhället erkände problemet. Nu finns tydliga erkännanden att sådant hot i en stor skala och omfattning existerar mot flickor och barn i Sverige. Nu har vi regeringsförklaringar, budget i hundramiljoner kronors klassen, stortsatsningar för skyddat boende och mycket mer under en och samma beteckning: hedersrelaterat våld. Men det pratas fortfarande om toppen på ett isberg! Det betyder att samhället inte har koll på fenomenet. Den verkliga omfattningen är oklar. Effekten på satsningarna är likaså. Vi har tydliga signaler på att kvinnor/barn utsätts för sådant våld. Däremot kan vi inte se något riktigt hopp för framsteg i kampen emot hedersvåldet. Nollvisionen är ändå bara en vision. De då och då återkommande ytterligare anslag på miljoner koronor kan inte heller verka längre än nya plåster på ett blödande sår. Avsaknaden av ett förebyggande arbete talar sitt tydliga språk. Ett sådant existerar inte överhuvudtaget. Tidigare pratades en hel del om traditioner, kulturen, religionens och bakgrundens roll i sammanhanget kring hedersrelaterat våld. Det var invandrarna själva som bar skulden. Det stämmer inte längre. Det är viktigt att se vårt eget samhällets ansvar. Att hedersvåldet har spillts över i vårt samhälle i Sverige, är resultatet av att diverse sociala rörelser som står för samma värderingar och normer har fått alltmer större svängrum i vår omgivning. Hederssjukan är här och utmanar oss alla mer än någonsin. Det är bara att inse att det inte handlar om enstaka avvikande händelser längre. Nu är det bara att inräkna 8 9 åriga pojkar i vissa miljöer som hedersvakter åt sina systrar i skolor, i gränden och i kvarteret. Snart kommer rättssystemet berikas med ytterligare ett tragiskt brottsbegrepp balkongflickor. Sverige står inför en utmaning. Konsekvenserna av den politiska maktens kulturrelativistiska förfarande vad gäller sina invandrade medborgare kan inte sopas undan. Första generationen av flickor vilka har fått sina livsbilder under den svenska invandrarpolitiken börjar nu bli 18 år gamla. Känner de sig jämlika? Är de tillräckligt självsäkra? Litar de på samhället? Lever de enligt sina egna villkor? Vilka hotbilder finns gentemot dem? Svaren till sådana frågor är inte givna. Däremot antalet flickor, gömda i skuggan av skyddat boende, är ett tydligt tecken på en ytterst oroväckande situation. Staten ser fortfarande genom fingrarna med religiösa och konservativa föräldrars rätt att förhindra sina flickor att delta i olika skolaktiviteter eller lektioner som idrott, gymnastik, sexualundervisning, simning, musik, skoldisko, biobesök, skolläger etc. Fortfarande ser vi små flickor insvepta i slöjan när de går i skolan. Koranskolor för små barn finns nu nästan i vartenda förortshörn. Religiösa skolor indoktrinerar barn i hur de ska se på världen genom den trångsynta religiösa människosynen. Och den politiska islam, burkan, talibanismens avskyvärda symbol, får beträda den allmänna skolan och spotta mänskligheten och den grundläggande värden om människors lika värde i ansiktet. Så länge samhället och dess offentliga institutioner inte är hundra procent fria från religiösa, etniska och alla andra sekteristiska tillhörigheter, kommer de traditionella, konservativa och kvinnofientliga värderingarna att frodas oavbrutet; och många flickor kommer även i fortsättningen att betala med sitt liv eller med sin frihet när de vågar uppleva den naturliga, mänskliga och kvinnliga livsnjutningen. Pela var en tidig representant för en generation av flickor i Sverige som ville leva annorlunda. Hon tillhörde en generation som började stampa i de förbjudna områdena. De började trotsa sina gamla traditioner. De gjorde det trots samhällets fega och konservativa hållning. Den generationen betalar fortfarande hög pris för sitt mod och sina förväntningar. Den generationen kan inte försummas. De har»staten ser fortfarande genom fingrarna med religiösa och konservativa föräldrars rätt att förhindra sina flickor att delta i olika skolaktiviteter eller lektioner som idrott, gymnastik, sexualundervisning, simning, musik, skoldisko, biobesök, skolläger etc» 9

10 »» påtvingat Sverige en utmaning. Det kan bli en svart fläck på en nationens samvete eller det kan bli ett avgörande steg för vårt samhälle på vägen för jämlikhet och kamp för kvinnornas frigörelse i allmänhet. (Ovanstående text är inte det tal som Julie Jacobsson höll i Riksdagshuset utan en tidningsartikel i samma ämne) Kristendomens framtid i Sverige är hotad Knappt två procent svenskar deltar regelbundet i en kristen gudstjänst! Den aktivt engagerade bibeltroende delen av Sveriges kristna är kanhända inte mer än en procent av befolkningen. Omkring troende kristna möts till en vanlig söndags gudstjänster. Det är drygt en enda procent av befolkningen! En vanlig söndag. Stanley Sjöberg i Hemmets vän 9 augusti Citat ur Wall Street Journal-artikeln 14 juli 2007 om religiositeten i Sverige: Consider the scene on a recent Sunday at Stockholm s Hedvig Eleonara Church, a parish of the Church of Sweden, a Lutheran institution that until 2000 was an official organ of the Swedish state. Fewer than 40 people, nearly all elderly, gathered in pews beneath a magnificent 18th-century dome. Seven were church employees. The church seats over 1,000. Hedvig Eleonara has three full-time salaried priests and gets over $2 million each year though a state levy. Annika Sandström, head of its governing board, says she doesn t believe in God and took the post on the one condition that no one expects me to go each Sunday. The church scrapped Sunday school last fall because only five children attended. 10 Wall Street Journal 14 juli

11 Tänka med hjärtat Av Gunnar Ståldal Ett ofta citerat uttryck av Pascal lyder på svenska: Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner till Det låter ännu vitsigare i original: Le coeur a ses raisons que la raison ne connait pas. Visst är det så ibland. Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte rår på. Detta kanske man får lov att respektera så länge vi rör oss på det strängt personliga planet. Lite mer tveksamt blir det om någon enbart med hjälp av hjärtat kommer fram till lösning av de stora politiska och ekonomiska frågorna. Från hjärtat kommer ju inte bara goda tankar utan ibland även mindre goda. Just nu tänker jag på rasismen, som väl i alla avseenden är oförnuftig. Det saknas skäl att indela mänskligheten i raser och att tillskriva dessa raser vissa nedärvda egenskaper. Vi kan med blotta ögat se att det inom varje mänsklig grupp, t.o.m. inom en familj, finns stora variationer när det gäller personlighetsdrag, såsom intelligens, intressen, lätthet att umgås med andra o.s.v. Redan år 1956 kom en unesco-rapport efter att unesco hade bjudit in alla världens ras-forskare till världens första konferens på detta tema för att få ett gediget dokument om frågeställningarna och forskningen kring rasers olika intelligensförmågor. Det kom fram så tydligt och klart att det inte finns något hållbart belägg för detta. Det blev därför ett så viktigt dokument, som ingen rasbiolog osv. längre kunde komma förbi. Ordet ras är otjänligt vid indelning av mänskliga individer. Däremot finns givetvis den del kulturella drag som kan vara typiska för en folkgrupp, men dessa är med all sannolikhet inlärda inte medfödda. En helt annan sak är att vi kan indela människor i olika rastyper, t ex den nordiska, den alpina, medelhavstypen etc. Vid mitten av förra seklet brukade man säga att typiskt för den nordiska rastypen var att man var lång, blond och blåögd. Det bör dock märkas att av de svenskar som fanns i Sverige då (alltså före den stora invandringsperioden) var det knappt tio procent som hade alla dessa drag. Talar man om rastyper så menar man att vissa fysiska egenskaper är mer frekventa i en del av världen och andra i en annan del. Alla som har försökt diskutera med rasister vet att argument som de jag anfört ovan inte har någon verkan När Gunnar Myrdal gjorde sin stora undersökning om rasfrågan i USA gjorde han ett stort antal intervjuer med vita sydstatspolitiker. Han kunde då ganska lätt punktera alla de argument dessa anförde för att man skulle fortsätta att upprätthålla white supremacy. När dessa politiker inte hade något mer att komma med så kom det ultimata argumentet What would you say if your daughter wanted to marry a Negro? Det handlar alltså om en attityd som ligger djupt ner i hjärtat och som knappast är åtkomlig med förnuftsresonemang. Rasism är inte detsamma som xenofobi eller främlingsrädsla, även om de båda hör ihop. Med rasism menar man en övertygelse att en viss grupp bär på anlag som på något sätt kan skada den härskande gruppen i landet, antingen genom att den andra gruppen tar över makten eller att den genom rasblandning späder ut den härskande gruppens förnämliga anlag. Rasism kan givetvis finnas i ett land som en attityd bland opinionsbildare och gemene man utan att den direkt omsätts i lagstiftning. Men vi hade under 1900-talet tre regimer där rasismen omsattes i lagar och var den härskande statsideologin. Jag tänker på Tyskland åren , sydstaterna i USA fram till 1960-talet samt apartheidregimen i Sydafrika fram till 1980-talet. Man kan fråga sig varför rasismen blev statsideologi just här. En tänkbar förklaring är att alla tre länderna hade förlorat ett krig och att förödmjukelsen i samband med nederlaget måste riktas mot någon som man rådde på. Tyskland hade förlorat första världskriget, Sydafrika hade förlorat boerkriget och de amerikanska sydstaterna hade förlorat inbördeskriget. Nu är det förvisso skillnad på antisemitism å ena sidan och ogillande av personer med svart hudfärg å den andra. Den historiska bakgrunden är också helt olika»rasism är inte detsamma som xenofobi eller främlingsrädsla.» 11

12 12»»»Det sades alltså att judarna stod i förbund med djävulen och inte kunde göra annat än ont«rent språkligt betyder antisemitism att man är mot semiter dvs folk som talar ett semitiskt språk. Men numera används ordet som synonymt med judehat och det är så jag tänker använda det här. (Det finns som bekant arabiska antisemiter, men dessa talar själva ett semitiskt språk) Vet man något om judarnas historia så känner man sig tveksam till att överhuvud tala om judarna som ett folk. Redan på Jesu tid bodde fyra femtedelar av världens judar utanför Palestina. Flertalet av dessa var sannolikt proselyter, dvs de hade övergått till judendomen från någon av de andra religionerna som fanns i Romarriket. Judendomen hade en viss attraktionskraft, bl a därför att den var monoteistisk. Biologiskt torde det vara så att många av dagens judar tillhör den s k medelhavstypen. Det finns alltså inget typiskt judiskt utseende även om många tror det. Hur som helst: varför har judar så ofta blivit hatade och förföljda? Ett svar finner vi i Nya Testamentet. Hans blod må komma över oss och över våra barn påstås folkmassan ha sagt framför Pilatus palats. Dessförinnan ska Jesus själv ha sagt till judarna. Ni har dävulen till er far och vad han vill det vill ni göra. Han var en lögnare från början. Båda dessa bibelord är givetvis vad man kallar senare tillägg, dvs de är helt ohistoriska. Det finns gott om antijudiska formuleringar i Nya Testamentet och de blir mer frekventa ju yngre resp. skrift är. Det finns alltså mer antisemitism i Matteusevangeliet än i Markusevangeliet och det finns ännu mycket mer i Johannesevangeliet. Men redan i ett av paulusbreven får vi reda på att judarna är till besvär för hela mänskligheten. Läser man bibeln på ett osofistikerat sätt, dvs precis som det står, då är det svårt att undvika att få en negativ bild av de s k judarna. Nu torde det vara så att de citerade utsagorna bär spår av en begynnande konflikt mellan de judar som blivit kristna och de som inte blev det. Det är fråga om partsinlagor och bakgrunden är det stora judiska kriget som avslutades med Jerusalems förstöring år 70. I det läget ville den kristna gruppen på alla sätt distansera sig från judarna. Syftet var att slippa de repressalier från den romerska staten som annars hotade. Det finns andra kristna skrifter från antiken: de apostoliska fäderna och kyrkofäderna. Överallt hittar man ett intensivt judehat. Två stora kristna talare Chrysostomos och Ambrosius var mycket outspoken på denna punkt Dock blev det kyrkans ståndpunkt inte minst tack vare kyrkofadern Augustinus att judarna inte skulle utrotas eller ens förtryckas. I stället var det en kristen plikt att söka omvända dem till den sanna tron, dvs kristendomen. Det är här alltså inte fråga om rasism utan snarare om religionshat. Men detta hindrade inte att man i Romarriket, när kristendomen blivit statsreligion stiftade lagar som hindrade äktenskap mellan judar och kristna, som förbjöd judar att ha kristna tjänare och som förbjöd judar och kristna att bo under samma tak. Många yrken liksom rätten att inneha jord var stängda för judar. Gradvis ledde detta till att judarna måste bo mer eller mindre för sig själva och detta ledde fram till ghettosystemet som började införas på 1500-talet. Den officiella ideologin sade alltså att judarna skulle tillåtas existera om än med vissa betydande inskränkningar. Men det finns ju också en mer folklig ideologi, den som sprids med hjälp av skrönor och talesätt. (det vi idag kallar klintbergare ). Det sades alltså att judarna stod i förbund med djävulen och inte kunde göra annat än ont. Eftersom de en gång hade dödat gud själv, dvs Jesus så antog man att de älskade att röva bort kristna barn, skära halsen av dem och dricka deras blod vid sina gudstjänster. När transsubstantiatiosnläran hade antagits 1215 (enligt den blir nattvardsbrödet, hostian, på något sätt identisk med Jesu kropp) så antog man att judarna brukade röva bort hostian och sedan roa sig med att sticka sönder den med nålar för att på så sätt plåga Jesus ytterligare. Redan under korstågstiden, dvs. från 1095 och framåt, förekom pogromer mot judiska hem. De som inte hade råd att bege sig till det heliga landet för att befria det från muslimerna kunde göra en insats genom att slå ihjäl så många judar i Europa som möjligt. Digerdöden i mitten av talet skylldes på judarna det påstods att dessa skulle ha förgiftat brunnarna. Fortfarande var det dock så att judarna tolererades både av staten och av kyrkan. Det finns exempel på judar som omvänt sig till kristendomen och som därefter fått ledande befattningar inom kyrkan. Både världsliga furstar och påven brukade ibland skydda judarna mot folkmassans raseri.