Transkript

1 TIDNINGENS GRUNDARE ROLAND ALKVIK Årgång 40 Nr. 3 / Juni 1922 MÖLNDALS MK 2012 Ny adress till tidningen tvarnit@molndalsmk.se 1

2 MÖLNDALS MOTORKLUBB STYRELSEN 2012 Ordförande Ledamot Mathias Fredrixon Martin Mossberg (kväll) Vice Ordförande Ledamot Roland Alkvik Henrik Wassén Sekreterare Ledamot Marion Kjellberg Bernt Eriksson (kväll) Kassör Suppleant Clas Johansson Lars Josefsson (kväll) Suppleant Sven-Erik Hansson Klubblokal Medlemsavgifter Idrottsvägen 17, Mölndal (se karta sidan 5) Junior 17 år 75 kr Senior 125 kr Klassiker och Familjer 200 kr Ny medlem + 50 kr = inträdesavgift Postadress Mölndals MK Box 291 Postgiro: Mölndal Bankgiro: E-post: info@molndalsmk.se Hemsida: 2

3 Tvärnit Nr 3 juni Årgång 39 INNEHÅLL: Sid. Styrelsen och medlemsavgifter 2 Innehåll 3 Klubblokalen, karta, kalender 4 Styrelsen informerar 5 MMK fyller 90 år 5 Första Regularitykursen 5 MölndalsTrippen 6 Veteranfordonträff 7 Tjolöholm Classic Motor 7 My elusive dreams 8 Påsk 11 Årets Tunga Rally 12 SVK-Pokalen South Swedish Rally 15 Nu börjar det snart igen.? 16 Ansvarig utgivare: Mathias Fredrixon 3

4 Hitta till klubblokalen KALENDER 14 juli Bil-O tävling för nybörjare under Hallands 3-dagars orientering 25 aug MölndalsTrippen Regularitytävling 8 sept MC Vi rullar på 2 hjul 18 sept Medlemsmöte i klubblokalen kl okt Jubileumsfest MMK 90 år 13 okt Bilorientering i Varberg Presstopp nästa nummer av Tvärnit är 21 augusti 4

5 Styrelsen informerar Som det framgår på framsidan av tidningen så har det skapats en adress till klubbtidningen Tvärnit. Detta är gjort för att underlätta för mottagaren av artiklar som skall införas i tidningen oavsett vem i föreningen som är redaktör. Tidigare har det varit en personlig adress dit medlemmarna skickat materialet till tidningen. Nu vill vi allt material som skall in i tidningen i fortsättningen skall skickas till: tvarnit@molndalsmk.se. Fler adresser har skapats för att underlätta verksamheten i klubben. Det är adresser som vi kommer att använda till anmälningar till tävlingar men även till anmälningar till olika aktiviteter i klubben. Exempel: Klubben kommer att genomföra en aktivitet/arrangemang. På hemsidan finns då aktiviteten/arrangemanget upplagd. Vill man anmäla sig till denna då finns adressen på hemsidan. Då skickar man in sin anmälan och styrelsen eller den ansvarige får då enkelt reda på vem som anmält sig. Den adressen heter så här: anmalan@molndalsmk.se MMK fyller 90 år Förberedelserna pågår för fullt inför vårt jubileum som kommer att ske den 6 oktober. Fest kommer det att bli och en särskild inbjudan kommer att skickas ut till varje medlem. Första REGULARITYKURSEN hölls i MMKs regi Söndagen den 13 maj 2012 samlades vid 10-tiden sexton stycken förväntansfulla elever för att få en första duvning i tävlingsformen Regularity. Organisationskommittén hade lyckats engagera Uno Dahl som kursledare / utbildare. Uno har deltagit i Midnattssolsrallyts Regularityklass med framgång och hade goda tips om hur både förare och kartläsare arbetar i bilen. Jonas Öhman från 5

6 SBFs utskott, talade om reglemente, bilutrustning, tävlingsformen i grannländer mm. Efter en stadig lunch fick deltagarna köra en prova-på-bana i Åbro industriområde, som Lars Josefsson hade skrivit ihop. Några hemliga tidskontroller var utplacerade för att ge en uppfattning om hur en tävling genomförs. Efter uträkning av tidkorten fick deltagarna tillfälle till diskussion och frågestund. Uppslutningen av klubbmedlemmar var tyvärr minimal. Men organisationskommittén för Regularity ger inte upp. Den 25 augusti arrangeras MölndalsTrippen och kanske blir det ytterligare en kurs under året. Text Roland Alkvik MölnldalsTrippen Nu drar det ihop sig till vår regularityrally MölndalsTrippen som är vårt nya namn på tävlingen som tidigare hette GrenseRallyt men då gick i Dalsland. För att fira vår klubbs 90 åriga befinnande beslutade vi att lägga tävlingen runt Mölndal och döpte om den. Årets tävling kör vi den 25 augusti. En utmaning med att lägga tävlingen här nere är funktionärer. Det går åt ett stort antal personer som sitter i sina bilar i max två timmar och skriver protokoll. Alla som kan läsa av en digital klocka och lägga till tre minuter kan vara funktionär, svårare än så är det inte att vara funktionär på vår tävling. Vi har genomgång samma vecka som tävlingen går så att alla får se var man skall skriva in tiden och hur tidkort och stationsprotokoll ser ut. Kunde en man i Vänersborg ensam skaka fram 30 funktionärer av de 50 som behövdes till förra årets tävling så måste väl vår klubb kunna göra samma sak när vi är på hemma plan! Vill du prova på att vara funktionär och göra en insatts för klubben så skriv en rad till regularity@molndalsmk. se eller ring innan den 15/8-12 så hör vi av oss till dig. Hjärtligt välkomna önskar organisationskommittén för MölndalsTrippen 6

7 VETERANFORDONTRÄFF MED DRYGT 30 PERSONER I FRITIOFS GARAGE 26 APRIL Till denna kväll hade det anmält sig, och kom, något fler än ordinarie sittning medgav men detta löstes smidigt av värdparet med extra bord och stolar. Under rundvandring bland Fritiof Skalskys egna och kamraters c:a 20 bilar och 10 mc:s i utställningsskick, daterade mellan , berättade värden trevligt om några av fordonens bakgrund, historik och renovering. Avslutningsvis bjöds frikostigt på gott hembakat bröd, dopp och även flera sorters kakor till kaffet. Därefter föredrogs klassikersektionens svar på klubbstyrelsens önskemål om stadgar. Dessa utarbetade riktlinjer och ekonomi för sektionen antogs enhälligt, egentligen utan diskussion, för att överlämnas av vårt språkrör Enar Folkesson till nästa styrelsemöte. Speciellt roligt för mig som inbjudare var att fyra av klubbens verkliga nestorer, Hasse Börjesson, Holger Petersfeldt, Carl-Gösta Skoog och Carl-Magnus Skogh var med vid detta historiska tillfälle och verkade uppskatta besöket minst lika mycket som vi andra, något yngre! Som framgår av stavningen så är Carl-Gösta inte släkt med vår tidigare biltävlande Carl-Magnus! Samtidigt som vi tackar Skalsky s för den trevliga kvällen öppnas möjlighet för en ny visning till hösten om tillräckligt många hör av sig. Garaget är närbeläget, mellan Landvetter och Partille! Träffansvarig Ingemar Sandahl

8 Tjolöholm Classic Motor I strålande väder, kanske för bra?, genomfördes årets Tjolöholm Classic söndag 20 maj. Av de preliminärt anmälda bilarna så uteblev 1/3, medan alla anmälda tvåhjulingar kom! En del av bilägarna meddelade återbud men merparten hade nog prioriterat annat i den plötsligt påkomna sommaren? Utöver närvarolistan infann sig i vår utställning en Morgan, en Rolls Royce och en PV444 där vi inte lyckats spåra föraren/klubbmedlemmen?? I klubbens fina tält bjöds på fikabröd, kanske kan vi till nästa år även ordna drickbart? samt lite svalka för den stekheta solen som bl.a en ammande moder uppskattade! Ledningsgruppen för klassiker hade nominerat två klubbmedlemmar, utan personligt intresse i vår monter, att utse finaste men ej dyraste bil, dels yngre, dels äldre än 30 år samt finaste mc/moped. IF:s, tillika MMK-medlemmen Francisco Vall och styrelsens Henrik Wassén gjorde var sin bedömnings-runda och kom faktiskt, oberoende av varandra, till samma resultat. En av årets, hittills 40, nya medlemmar Jonas Lennvi vann bland 2-hjul med sin jättevackra Honda CB 750 från Yngre bilar vanns av Benny Andersson med Volvo 244 GL 88 som såg ut som den just hämtats från Torslanda-fabriken, mätarställning 4700 mil! Bland äldre bilar vann Hasse Johnsson med tävlingsförflutet i klubben från 70-talet. Han löste nu nytt medlemskap på Tjolöholm och kunde uppvisa en fantastiskt och ändå varsamt renoverad SAAB 95 från Väldigt få kördugliga finns kvar av denna modell. Hedersomnämnande, alltså delade andraplatser, gick till Kent Norberg med en vårdad takgöks-pv 444 från 1951, Graham Clark och Owe Kollén med var sin jättefin Porsche 1600 Speedster från resp. 55 och -56, Bengt Hansson med Ford Mustang FB från 69 samt Janne Salomaa med Chevrolet Camaro från Alla ovanstående fick fordonsalamanackor från Gullers medan de tre vinnarna så småningom kommer att få pris som kanske delas ut vid jubileumsfesten i höst? Vår fotograf Owe Kollén fångade bl.a dessa ekipage där undertecknad och jury-henrik Wassén flankerar Hasse Johnsson vid SAAB 95. Två andra bilder visar de glada och stolta ägarna: Jonas Lennvi med sin Honda och Benny Andersson vid sin felfria, knappt inkörda, Volvo 244 GL. 8

9 AVSLUTNINGSVIS ETT STORT TACK TILL ALLA UTSTÄLLARE OCH TILL CLAS JOHANSSON SOM STOD FÖR TÄLT, MÖBLER OCH IN- FORMATION. FACIT BLEV FÖR ÖVRIGT, inte en, UTAN FYRA HELT NYA MEDLEMMAR! Hälsningar Ingemar Sandahl, Tjolöholmansvarig klassikersektionen Hasse Johnsson med sin SAAB som vann klassen finaste bil äldre än 30 år Benny Andersson med sin Volvo som vann klassen finaste bil yngre än 30 år Jonas Ennvi som med sin Honda CB vann klassen finaste mc 9

10 Mölndals MKs representativa c:a 60 bilar, 7 mc och 3 mopeder Ken Abrahamsson Pontiac Chieftain 58 Sören Alvarsson Volkswagen 1302 LS 72 Benny Andersson Volvo 244 GL 92 Göran Andersson Ford Fairlane 55 Acke Arvidsson Harley Davidson Servicar 62 Tore Asbjörnsen Cadillac Deville 66 Willem Bakhuizen Porsche 911 Targa 73 Lars Bergquist Chevrolet Impala 65 Thomas Berntsson Pontiac Firebird 91 Ivan Bilandzic Volvo PV Urban Broström Chevrolet Corv Sportswagon 75 Malin Broström Chrysler Prowler+släp 02 Henrik Börjesson Chevrolet Corvette 92 Alf Claesson Austin Mini Graham Clark Porsche Speedster Rolf Dahlberg Buick Eight Special 40 Jan Deijenberg Packard Carribean 56 Björn Dybern Pontiac Bonneville 66 Sten Eliasson Nash Ambassador 48 Tommy Eliasson Buick Skylark 68 Glenn Faltin Opel Rekord Coupé 62 Jan Faltin Oldsmobile Enar Folkesson Aixam (mc-reg) 08 Glenn Hallberg Chrysler Newport 66 Bengt Hansson Ford Mustang FB 69 Jan-Uno Hjelm Mercedes 250 SE Coupé 66 Henry Jalmborn Cadillac Deville Cab 70 Clas Johansson BMW R25 med sidvagn 52 Gerhard Johansson SAAB 96 V4 71 Kenny Johansson Triumph Bonneville 69 Hasse Johnsson SAAB Thomas Jönsson Volvo P1800 ES 73 Leif Karlsson Mercedes 250 C 69 Pauli Kinnunen Jaguar XJ6 86 Sten-Owe Kollén Porsche Speedster 56 Ingemar G Larsson Buick Electra Cab 68 Magnus Lagersten BMW M

11 Jonas Lennvi Honda CB Kristian Lind Chevrolet Camaro SS 70 Kristian Lind Yamaha SR Mats Lundberg Opel Kapitän Lyx 62 Ivan Maringer Cadillac Deville 79 Jan Månsson Studebaker Golden Hawk 56 Gerth Månsson Cadillac Deville Cab 69 Lars Niklasson Triumph TR6 71 Patrik Nordh Volvo Patrik Nordh Zündapp KS Patrik Nordh Zündapp KS 50 Super Sport 81 Kent Nordberg Volvo PV Kent-Peter Nordberg Cadillac Deville Cabriolet 59 Niklas Nordberg Volvo Harry Nygren Volkswagen 1303S 73 Ulf Persson Opel Rekord 1700 Coupé 65 Anders Planefeldt Norton Atlas 68 Egon Russmann Mercedes 280 SL Pagoda 68 Janne Salomaa Chevrolet Camaro 74 Ingemar Sandahl Volkswagen 1303S 74 Nils Svensson Ford A Town Sedan 30 Ulf Svensson Chevrolet Impala 63 Behnam Tayebi Ford Elite GT 74 Jan Ternmyr Pontiac Bonneville 4HT 67 Dennis Thorell Ford Galaxie Christian Östelind Ford Galaxie 500 Cab 68 11

12 My elusive dreams något om en klassikermedlems drömmar Sommaren 1970 när jag hade drabbats av influensa och låg febersjuk fick jag som tröst en LP-skiva med Lee Hazlewood och Nancy Sinatra. Jag fastnade för melodin My elusive dreams. Den handlar om hur man hela tiden vandrar vidare för att finna lyckan. Därför har denna låttitel fått bli rubriken på min artikel. Under hela mitt liv har jag haft ett stort bil- och mc-intresse. De drömmar om fordon som jag hade som ung grabb har jag försökt förverkliga då jag blivit äldre. Ofta har jag då fått höra att pojkar och män aldrig blir vuxna, det är enbart leksakerna som blir dyrare. På 1960-talet hade många killar stora amerikanare som drömbilar. Jag var motsatsen och tyckte istället om små bilar. Den enda amerikanare som intresserade mig var Chevrolet Corvette Sting Ray. Mina drömbilar var främst små engelska sportbilar. Sedan var jag också intresserad av riktigt små bilar, s.k. microbilar, vilka hade satt Europa på hjul efter andra världskriget. Min första bil då jag fyllde 18 år blev en liten Triumph och under den efterföljande tioårsperioden hade jag många olika Triumph-modeller såsom Herald, Spitfire, Vitesse och GT6. Jag har aldrig varit märkestrogen så jag har även haft andra sportbilsmärken som Austin Healey Sprite, MG, Lotus, Saab Sonett och Porsche. Bland microbilarna sneglade jag främst på mc-bilarna Messerschmitt, Heinkel, Isetta och Fulda samt minibilarna Goggomobil, Lloyd, NSU Prinz, BMW 700, Vespa 400, Autobianchi och Fiat 500. Jag har alltid varit intresserad av att pröva på det mesta i bil- och mc-väg och därför har jag också bytt fordon väldigt ofta. När jag var yngre fick jag ofta höra kommentarer som att jag bytte bil oftare än jag bytte skjorta eller att askkoppen kan tömmas - du behöver inte byta bil så fort den blir full. På senare år har jag förstått att omgivningen då och då har funderat över varför jag aldrig väljer normala bilar. Jag har antingen haft extremt små bilar eller väldigt stora bilar och oftast har det varit mycket udda märken eller modeller. Visst har jag även haft Volvo, Saab, Volkswagen och Ford men jag attraheras mest av udda bilmärken och bilmodeller. Trots att jag är fullvuxen, 190 cm lång och 110 kg tung, så har jag bäst gillat mycket små bilar. I vissa bilar, där det inte har funnits plats för en passagerare som barlast, har jag varit tvungen att sitta i mitten för att inte bilen ska luta då jag satt mig i den. En gång blev jag stoppad av en liten grabb i femårsål- 12

13 dern. Jag undrade förstås vad han ville och det enda han ville framföra var att bilen var för liten för mig. För 15 år sedan blev jag medlem i MMK. På grund av de billiga försäkringarna blev det då möjligt för mig att inneha en allt större fordonssamling. Jag drabbades av en sjukdom som kan kallas samlarmani och min dröm blev att skapa ett microbilsmuseum eller ett trehjulsmuseum. För att få plats med ett allt större fordonsinnehav köpte jag för cirka 10 år sedan en samlingslokal av Orust kommun. Denna lokal blev snabbt fylld av en mängd mc-bilar och de stod så tätt att de enda som till slut kunde ta sig in i lokalen var mössen och mina små barnbarn. För drygt ett år sedan var jag i färd med att köpa en industrifastighet i Svanesund för att möjliggöra ett utökat samlande. Jag lämnade även ett bud på denna fastighet, ett bud som dock avslogs av ägarna. Under förra året hände en mängd saker som gjorde att jag blev botad från min samlarmanisjukdom. Jag hade svårt att hitta större lokaler och jag hade fått en något vacklande hälsa. Vad som fick mig att vakna var dock att jag blev skrämd av den uppkomna turbulensen inom MMK vad gäller klassikerfordon och dess försäkringar. Diskussionerna på medlemsmötena om framtida försäkringar och fordonsbesiktningar skulle komma att påverka mig i högsta grad. På grund av det stora fordonsinnehavet har jag gjort många besiktningar, sannolikt betydligt mer än 50 st. Jag skulle med ändrade regler inte få råd att fortsätta på den inslagna vägen. Mina små fordon har oftast mycket begränsade värden och mitt medlemskap i MMK beror inte på att jag får en billig försäkring för en dyr och värdefull bil, vilket tydligen enligt de förda diskussionerna är lockelsen för de flesta klassikermedlemmar. Istället har de billiga försäkringarna möjliggjort för mig att skapa det stora fordonsinnehavet. Veckan efter MMK:s årsmöte förra året fick jag ett överraskande mail från en tysk spekulant som önskade köpa mc-bilar av mig. 13

14 Han hade funnit mig och mitt stora fordonsinnehav i MC-bilklubbens medlemsmatrikel. Tidsmässigt kom detta mail perfekt för att jag skulle kunna ge ett positivt svar. Följden blev att jag förra året sålde 12 st. fordon till den tyske spekulanten och i år har han hämtat ytterligare 2 st. I förra numret av Tvärnit hade jag annonser på mina kvarvarande samlarfordon. Drömmen om ett microbilsmuseum kommer alltså inte att gå i uppfyllelse. Men det var inte långt borta. För enbart några månader sedan fick jag nämligen ett samtal från fastighetsmäklaren på Orust som frågade om jag fortfarande var intresserad av industrifastigheten i Svanesund. Nu var ägarna beredda att sälja för det pris som jag hade bjudit förra året. Mitt svar blev dock att tiderna har förändrats och att mitt intresse för fastigheten därmed försvunnit. Och nu får jag tankarna till en annan melodi från talet, nämligen Bob Dylans The times they are a-changin. Jag har istället fått nya drömmar. Drömmen nu är att äga två helt nya bilar, nämligen en ny Mazda MX-5 Miata som bruksbil och en nytillverkad Morgan Threewheeler (en replica av en trehjuling från 1930-talet) som hobbybil. Den första har jag redan hunnit köpa. På den andra är det ett års leveranstid. Förhoppningsvis blir min bilhobby mer lättsam att sköta och drömmen inte så svår att uppfylla (men någon klassikerförsäkring i MMK kan det ju inte bli tal om). Samlingslokalen som jag har kan jag då också få möjlighet att inreda såsom just en samlingslokal (festlokal). Enar Folkesson Medlem nr

15 Påsk Påsken är en av våra stora religiösa högtider när många åker till Jerusalem för att fira, så gjorde över personer i Sverige också i år men de nöjde sig med att åka till vårt eget Jerusalem, Jönköping, för att beskåda Bilsport Performance & Custom Motor Show. Utställningen öppnade på Långfredagen och stängde inte förrän Annandagen så den är alltså öppen i fyra dagar. Det finns nog inte någon med ett litet motorintresse som inte hittar något av intresse på mässan. Där fanns allt från motoriserad motionscykel till en ombyggd Jänke med släp som hade en scooter byggd i samma costomstuk som både bilen o släpet var i. När man går runt och tittar så får man en känsla av att det är få svenskar som lägger ner mycket tid o pengar på att bygga om fordon till ett utställningsskick. Har våra känslor stannat vid att renovera farmors Amazon 121 som redan finns i 1000-tal renoverade eller sätta en plastkaross på en VW bottenplatta och åka på stranden med? Våra grannar i öster har tydligen andra målsättningar med sin hobby, en sak som de har är blick för färg o form på sina alster kan man konstatera. Vad skiljer då hallarna åt? Jo pulsen, ju större fordon desto högre ljud och fräckare montrar, men utställaren finns inte i montern utan det är bara synintrycket som får bli ditt minne av besöket. I hallen för mer allmänna fordon finns det ofta en eller flera personer att fråga i montrarna som svara på besökarnas undringar kring fordonen och annat dô snack. Mölndals Motorklubb hade tre fordon som var inbjudna till denna mastodont utställning med svenska mått mätt. Ett av fordonen var Pat Moss Saab som hon skördade framgångar 15

16 med i Monte Carlo rallyt -64 då hon vann dam klassen. Bilen var för övrigt den som Saab vann sitt sista stora rally med under två takts tiden med Åke Bryggan Andersson bakom ratten i Svenska Rallyt Bilen har renoverats med största omsorg av Gunnar Haglund som inte lämnar något åt slumpen i sitt renoveringsarbete. När man kör hem på Annandagskvällen flyger det tankar om hur många liter öl förtärs ihop med hamburgare eller korv en sådan här helg. Statsmakten gör också en hacka på de som ätit för lite korv och tog en öl i stället innan hemfärden började. Den loggestiken som krävs för sådana här arrangemang gör att vi skall nog bara hålla oss till Onsdagsträffarna på kajen mellan Kajskjul 8 o Operan där vi kan komma och gå när vi vill utan att störa någon. Text o Bild Josef Årets Tunga Rally 2012 års upplaga av det tunga rallyt som inledde Maj månad startade inte som brukligt vid Scania bilar på Hisingen utan söder om Mölndal vid OK/Q8 tappen i Björkäng. Startplatsen föll nog många bättre i smaken för denna gång kunde man avnjuta kaffet inne i resturangen mot tidigare på stående fot bland bilarna. Målet var som brukligt Volvos museum på Arendalområdet på Hisingen. För oss som njuter av att höra dessa motorer i dessa tunga fordon och se hur tekniken har vuxit fram i dessa vardagsnära fordon genom åren slutar oftast med att besöka Volvo museet. Museet är öppet hela dagen och gratis inträde till på köpet, viket det också är under VROM dagarna 10-12/8-12, så passa på allt som är gratis är gott. Här på bilden rullar en av Volvo museets bussar fram på Hisingen, bussen har inte rullat så många mil utanför ö världen för när den var i aktion körde den linjetrafik på Sveriges största ö. 16 Text o Bild Josef

17 SVK-Pokalen SVK-Pokalen avnjöts den 26 maj i ett härligt sommarväder. Det är Västerås Sporvagnsklubb som anordnar denna trevliga tävling med en och annan klurighet. För året hade man höjt regularityhastigheten till 60 km/h vilket var en av klurigheterna men som satte lite extra piff på tävlingen. Vi, Anita och jag, kom redan på fredagen till Västerås och checkade in på, Best Western Mälaren Konferens, där vi erhöll ett specialpris för deltagare i SVK-Pokalen. Hotellet ligger kloss an till Mälaren, endast promenadväg emellan, och erbjuder sjöutsikt med sin stjärnbyggnadsform som ger varje rum ett burspråk. Dessutom går rummet i diskret björk vilket ger ett ljust intryck. Personalen är fantastiskt servicepositiv. Vi körde kalibreringssträckan på fredagen och med vårt nya instrument, trippmätare Monit Q-10, och vi var säkra på ett exakt mätvärde på sträckan. Under körningen på mätsträckan ondgjorde vi oss över att man just då vi kom, bytte skyltar och hade stannat sin stora transportbil mitt på körbanan istället för att svänga av m före. Nåväl, vi kom runt bilen och noterade att man bytte ut 70-skyltar mot 50-skyltar. Detta skulle bli viktigt senare. Väckning 06.00!!! Efter inmundigande av en mycket god frukost som gav oss en god start. För dem som kom direkt till hotellet, där starten var, fanns goda smörgåsar och kaffe. Registrering och hämtning av roadbook, dekal för nummer och tävlingsnamn Besiktning av fordon. Därefter förar- och kartläsarsammanträde där information gavs om upplägget. För de som ville blev det en snabbkurs i regularity. Klart att vi ringrostiga ville det och de flesta satt faktiskt kvar. MMK-medlemmarna Anita och Lasse 17

18 Tävlingen: Första start var och tävlingen var igång. Vi körde en runda på ca 12 mil innan det var dags för lunch på hotellet där vi också fick veta resultat från 1.a rundan. Ojsan, sade vi om resultatet, men det går säkert att ta igen på andra rundan det vi nu missat på den första. Andra rundan efter lunch, ca 12 mil den också, hade ett inslag av orientering, som nog hörde till den lättare varianten, som vi faktiskt klarade. Även om vi var helt säkra på att vi var på rätt väg under orienteringen hajar vi till när vi får se en tävlingsbil komma från ett annat håll och direkt börjar vi tvivla på om vi valt rätt väg. Osäkerheten sitter tydligen i ryggmärgen. Efter snabb kontroll på kartan visar det sig att där skall vi komma körande efter ett antal km. Vi fortsatte alltså på vår rätta väg. Puh! Sista SS, SS 10 Herrskogen m lång med bl.a. en vända in till Tidö slott. På sträckan fanns också ett hastighetsbyte från 60km/ till 50km/h. SS-sträckan skulle sluta exakt vid två 70-skyltar och ja, det var precis de 70- skyltar, som man bytt ut mot 50-skyltar då vi körde förbi när vi kontrollerade trippen. Det måste satt myror i huvudet på flertalet tävlande men eftersom det var den sista sträckan gick det bra ändå. Därefter var det vanlig regularitytransport in till sista TC. Före middagen klarades prisutdelningen av och vinnare var Aasmund Kleve och Oddvar Moland, Norge som fick ta emot rejäla bucklor med efterföljande applådåskor. Hur gick det för oss? Tja, det blev några tekniska fel även denna gång. Några insikter från SVK-Pokalen: Det är svårt att köra ikapp förlorad tid med regularityhastighet på 60km/h. Många hastighetsbyten trasslar till ett och annat. Gå igenom roadbook omgående då du fått den och försök bena ut vad som gäller. Jobba hårt med tidavläsning mellan givna tidspassager (korsningar, vägbyten, passager etc.) Till sist vill vi varmt rekommendera deltagande i denna tävling som är mycket välorganiserad och i en jättetrevlig atmosfär. Anita & Lasse 18

19 South Swedish Rally Maj månads höjdpunkt för rallyvänner som vill se Sverige eliten göra upp om SMpoängen i de smålänskaskogarna och söder där om är detta SSR. Tävlingen kördes första gången 1976 med start på Malmö mässans område. På den tiden ingick rallyt i EM-serien och hade en del Tyskar o Holländare som då halkade omkring på för dem ovant grusunderlag. Tävlingen tappade med åren sin status och antalet startande minskade markant. Vissa klasser åkte en dag medan andra åkte tre dagar. Årets tävling startade i Tingsryd på torsdagen den 17 maj och de tävlande gick i mål den 19 maj och nu var det som det var förr alla åkte alla sträckorna om bilen höll. Man behöver inte tycka om bilar viket följande åskådare troligen inte gör men har man förstaparkett så har man. Andra som det är synd om i dikeskanten är väl myrstackarna som får ett grått hem efter tävlingen. Vi övriga som inte bor så nära sträckan får använda den plats som bjuds att parkera på, alla hjälps åt att få plats för bilen, i och över dikena. När bilen har lämnats börjar en vandring på ibland flera kilometer för att få se idolerna bemästra sina fordon. 19

20 Totalsegrare blev veteranen Mats Johansson i en nästan lika gammal Ford Escort med vilket han höll undan för de yngre förmågorna i Skodor som är och nafsar i baken med saknar Mats jämnhet. Vad har SSR med MMK att göra? Ja det är inte mycket, bara det att trean i klassen i Junior-SM Mattias Adielssons pappa tävlade för MMK för längesedan. Text o Bild Josef Nu börjar det snart igen.? Efter målgång 2011 i Midnattssolsrallyt var vårt enhälliga beslut att inte köra detta igen. Vi var rejält trötta och kroppen ropade efter vila. Så det var liksom inget snack om att nu får det var färdigt med dylika långlopp. Varje tävlingsdag körs ca 40 mil och därav ca 4-5 mil SS. 20

21 Det vi gjort var att tävla i klass 1, som är Midnattssolsrallyts Regularityklass för Historiska bilar med originalmonterad trippmätare, vilket innebär att co-drivern måste försöka avläsa den befintliga trippmätaren vilket nästan är stört omöjligt. Därför blir det föraren som skall försöka läsa av trippen undertiden som ekipaget skall hålla prick 50 km/h i ur och skur, backe upp och backe ner för att inte tala om alla skarpa svängar på förbaskat smala skogsvägar. Då är dikena väldigt nära kan jag lova och man kan slå sig i backen på att en hastighetskontroll är lagd precis efter en med förkärlek ordentligt skarp kurva. Hur går tävlingen till? Jo, 2011 var den första SS förlagd till Rocklunda där det finns hallar för de flesta idrotter samt konferensanläggningar. Det blir många stora byggnader med asfalterade gångvägar emellan och det är på just dessa gångvägar som första SS körs. För oss i Regularity gäller ingen tid utan det är ren uppvisning av fordonen. För de som inte kan hålla foten i styr går det att gasa så mycket man vill och det vill man. Tur är att min gulliga co-driver har ett bestämt temperament och ska jag fortsätta att vara lycklig så tappar jag ca sekunder på genomsnittsrallybilen. Sträckan är drygt 1,6 km och går runt en massa hushörnor. Mycket roligt! Måste nog vara den roligaste sträckan också för publiken. Man kommer så nära inpå och ljudet mellan kåkarna är inte fel. Sagt och gjort så var inställningen den att några mer sådana plågsamma övningar som 40 mil om dagen fick det vara nog med och vi hade också en uschlig incident att brottas med. Det var så att i en av de skarpare vänstersvängarna på näst sista SS kom vi farande i nedförsbacken och precis där jag räknade med att sätta vänster fram stod 5 eller sex personer varav ett par barn. De står alltså på vägen!!! Inget att göra, bara svänga ut mot skogen för att i nästa ögonblick styra tillbaka med en skaplig sladd som följd vilket resulterade i att ett stort träd kom hastigt i riktning mot vår högerdörr. Min kära co-driver blev förstås ordentligt uppskärrad och som tur var hade vi bara en SS kvar. Sladden gick att häva men den direkt påföljande höger såg nog inte så vacker ut men ingen skada skedd. However, den där lilla, i sig ruskiga incident låg och malde hos min co-driver, så en månad senare tog vi bilen och körde sakta och lugnt sträckan i Sörmland igen. Vi kom fram till det olycksaliga stället och vi stannade klev ur och resonerade en stund om hur i h-vete kan man gå på en avlyst väg, i en kurva, med ett räcke bakom, som inte går att hoppa över eftersom det var en liten ravin nedanför, MED BARN? Detta var precis det som behövdes, att åka dit och titta. Min co-driver blev glad igen och förstod att det inte var direkt mitt fel utan att vi hade grejat en farlig situation. 21

22 Tiden gick och bilen fick ett tält byggt över sig i garaget. Där skulle den stå till framåt våren. Hur det var så kom MSR upp på tapeten då och då och det började kännas som om vi nog än en gång skulle prova på och mäta våra krafter med proffsen. Vi började kolla när anmälningen skulle starta och till vår förvåning gick vi till slut och väntade på att få anmäla oss. Naturligtvis anmälde vi oss första dagen. Efter det var det bara att vänta tills anmälningstiden gick ut. Vi kollade med MSR-sekretariatet på vilken gammal sträcka vi kunde få träna lite eftersom träning på en sträcka som skall vara med i nästa rally medför omedelbar uteslutning och det kan bli i flera år framåt. Vi fick en sträcka i Roslagen att prova på men vi har inte ännu hunnit utnyttja den möjligheten. Ca 3 dagar efter anmälningstidens utgång stod det klart och tydligt i Entrylist att vi var med. Vi skall tampas med en massa kul ekipage. Helt plötsligt var det allvar igen. Vi ska köra Midnattssolsrallyt, igen. Vi skall frottera oss med de stora rallyhjältarna. Vi är med! Detta att vi är med är helt otroligt. Vi har inga meriter. En vanlig bil. Porsche 911 SC -79 och känner nästan ingen. Vi bytte klubb från Vallentuna till Mölndal tack vare Josef som bistått oss med djup kunskap om regularity. Vi är snart 70 år och har nog de flesta krämpor man kan ha efter ett aktivt liv. Men se trampa på gasen, det kan vi fortfarande och det behövs ibland i regularity. Anmälningsavgiften har nu betalats och för en så liten åverkan, som regularityekipagen gör på vägarna, får nog en stor del av vår avgift ses som sponsring åt de som far fram i full fart. Vi har också sett till att boka rum i Västerås på Best Western som ligger mitt i stan. Förra året bodde vi på Ibis som låg norr om Rocklundaområdet och vi cyklade till tävlingen. Dock fick vi bra pris på B W och tog det hotellet denna gång. En anledning till att det inte spelar någon roll var vi bor är att i anmälningsavgiften ingår ett så kallat servicepaket. Det innebär att vi kan ha en servicebil med på tävlingen och eftersom vi har två bilar och kanske också släpvagn så kan vi åka i den till och från Rocklunda där starten sker varje dag. Släpet får stå kvar på Rocklunda hela tävlingen. Service? Tja, det enda service vi räknar med att behöva är bensin och lite olja. Bilen är nyservad på Porsche Center i Haninge så där ska inte behövas någon åtgärd. Under hela förra gången behövdes ingenting. Peppar, peppar. Det som vi har med i bilen som är extra är ett färdigt reservhjul som vi sätter fast i baksätet om man nu kan kalla utrymmet bakom framstolarna för det. Det befint- 22