Information om skogsskötsel i brandområdet

Transkript

1 Information om skogsskötsel i brandområdet Stora risker med att beträda brandhärjade områden Miljöhänsyn vid avverkning Kulturmiljöhänsyn Stöd för prioriteringar bland avsättningar Plantering Sådd Skadeinsekter Hänsyn vid terrängkörning och dikningsåtgärder MER INFORMATION FINNS PÅ

2

3 Stora risker med att beträda brandhärjade områden Det är förenat med mycket stora risker att beträda branddrabbad skog. Det kan ta månader innan det är säkert att gå ut i skogen efter branden i Västmanland. Vi har full förståelse för att man vill ta reda på hur drabbad den egna skogen är av branden. Än är det dock för tidigt att ge sig ut i brandområdet. RISKER I BRANDSKADAD SKOG När den synliga branden har upphört kan glödbrand pågå länge, till och med hela vintern fast det ligger snö ovanför. Det beror på att glödbrand sakta kryper ner i torvmossar, myrstackar och andra ställen fast det är fuktigt. Så länge elden har bränsle och tillräckligt med syre sker en förbränning och det är inte säkert att gå där förrän branden slocknat helt. Vid regn försvinner röken och det blir svårare att se glödbranden. När det så småningom blir aktuellt att ge sig in brandområdet är rejäla skor, inte gummistövlar, ett måste. En annan stor fara är att träd kan falla omkull utan någon som helst förvarning. Det gäller därför att vara försiktig i skogen, men också när man färdas på skogsbilvägar sedan branden lagt sig. Om det inte avverkats längs vägkanterna kan träd närsomhelst falla över vägen. Efter en brand ökar risken för erosion i vissa terrängpartier i och med att ett avbränt rotsystem inverkar på markens stabilitet. Risk för erosion föreligger särskilt i sluttande terräng. UPPARBETNING AV SKOGEN MÅSTE VÄNTA Det är ännu alldeles för tidigt att gå ut och ta reda på virke efter branden. Först måste alla brandhärdar vara släckta och det kan dröja länge innan det är gjort. MER INFORMATION Magnus Lindh, skogskonsulent, tfn Josefina Sköld, stf distriktschef, tfn /

4 Miljöhänsyn vid avverkning i brandområdet Skogsbränder skapar miljöer som är viktiga för en rad olika arter både på kort och lång sikt. Efter en brand är det därför extra viktigt att tänka på naturhänsyn vid skogliga åtgärder. Efter stora bränder kommer troligtvis den största delen av ytan att avverkas med maskin enligt gängse metoder. Med en riktad och medveten naturhänsyn idag kan de framtida produktionsskogarna kryddas med biologiskt viktiga inslag. Innan skogen anmäls för avverkning bör man därför fundera på om området kan passa som frivillig avsättning. Samma regler gäller för naturhänsyn vid avverkning i brandområden som för naturhänsyn vid annan avverkning. Detta gäller även åtgärder för att undvika skador på mark och vatten. Bränd skog i zonmiljöer mot myrar, sjöar och vattendrag lämnas. EXEMPEL PÅ GOD HÄNSYN EFTER BRAND En del områden är särskilt lämpliga att lämna som naturhänsyn efter en brand. Dessa kan vara Områden med hårt bränd skog, exempelvis i kantzoner mot myr, sjö, vattendrag eller i blockiga områden Bränd skog på hällmarker Bränd skog på myrholmar och uddar Bränd skog i tidigare lämnade hänsynsytor Skog på blöt-fuktig mark (bränd eller inte bränd) Skog på impediment lämnas. Lämna också gärna skog på hällmarker. Observera att skog på impediment är lagskyddad och alltid ska lämnas. Skog på fuktig-blöt mark lämnas. Exempelvis mot bäckar, vattendrag, sjöar.

5 Grov, levande brandskadad tall lämnas gärna spritt eller gruppvis. Prioritera att lämna bränd björk, även klen björk. När man funderar över naturhänsyn med koppling till träd och död ved bör man särskilt tänka på att: Lämna levande, brandskadad grov tall, spridda eller i grupp: dessa utvecklar på sikt brandljud och tjärrik ved Lämna all asp och sälg Prioritera att lämna bränd björk, levande och/ eller död: brända, grova eller klena lövträd är mycket viktiga som föda för vedlevande insekter, hackspettar och vissa svampar, till exempel brandskiktdyna Lämna bränd kolad ved, exempelvis grova lågor, högstubbar och grova träd: dessa är viktiga för många insekter, till exempel raggbock. Särskilt viktigt att lämna död ved på kontinuerligt solbelysta platser, i div zoner, på hällar och liknande. På platser där människor uppenbart färdas eller vistas kan högstubbar och döda naturvärdesträd läggas ner ur säkerhetssynpunkt. Kläckhål raggbock. Lämna kolad ved, exempelvis grova lågor. Brandskiktdyna. MÅLBILDER FÖR GOD MILJÖHÄNSYN Till stöd för tankar och beslut kring god miljöhänsyn kan man använda de målbilder som Skogsstyrelsen och skogsbruket gemensamt tagit fram. Dessa finns att hämta på Foto: Jan Bengtsson

6 Kulturmiljöhänsyn vid avverkning i brandområden Det finns kulturhistoriska lämningar inom brandområdet. Hantering av dessa fornoch övriga kulturhistoriska lämningar följer de vanliga rutinerna vid avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Du som är markägare, planerar eller är utförare av arbetet ansvarar för att lämningarna inte skadas. De lämningstyper som finns registrerade inom brandområdet är bytomter, hytt- och hammarområden, dammvallar, gruvområden, torp- och husgrunder, kvarnar, offerkast och kolningsanläggningar. Det finns också många oregistrerade fornlämningar inom brandområdet, som i och med branden blir lättare att upptäcka i fält. Dessa är också skyddade enligt lag. Hänsynen till det skogliga kulturarvet regleras av kulturmiljölagen (1988:950) och skogsvårdslagen (1979:429). Exempel på stensättning (grav). Foto: Josefina Sköld, Skogsstyrelsen. OREGISTRERADE LÄMNINGAR Om du påträffar en oregistrerad lämning inom brandområdet ska den anmälas till Länsstyrelsen. Kontakta Länsstyrelsen även om du upptäcker skador på lämningar. Länsstyrelsens växel, tfn E-post: vastmanland@lansstyrelsen.se För mer information Det är viktigt att inte köra på synliga lämningar. Foto: Josefina Sköld, Skogsstyrelsen.

7 RÅD FÖR GOD KULTURMILJÖHÄNSYN EFTER BRAND Kända lämningar finns registrerade i Fornsök ( samt i Skogsstyrelsens Mina Sidor och Skogens Pärlor. Kör inte på synliga lämningar. Planera basvägarna i traktdirektivet och placera körvägar så att lämningarna inte riskerar att skadas. Undvik basvägar genom sammanhängande lämningsmiljöer. Risa basvägar för bästa bärighet. Tag bort träd som står på lämningen. Det finns risk att träden faller och skadar lämningen. Foto: Josefina Sköld, Skogsstyrelsen. Markera lämningar med kulturstubbar som skydd vid senare skogsbruksåtgärder. Använd gärna kulturstubbar även om de kommer att trilla inom ett par år. Lämna inte kvar träd och ris på lämningar. Dra inte träd över lämningarna ste narna rubbas lätt. Markbered och plantera inte för nära lämningen se Länsstyrelsens beslut vilket avstånd som gäller. Håll ett avstånd om minst 10 meter till lämningens ytterkant, om inget annat anges i beslutet Vid röjning hålls lämningarna fria från ris, buskar och träd. Se till att maskinförare i samtliga led får tydlig information om de lämningar som berörs. MÅLBILDER FÖR GOD MILJÖHÄNSYN Till stöd för tankar och beslut kring god miljöhänsyn kan man använda de målbilder som Skogsstyrelsen och skogsbruket gemensamt tagit fram. Dessa finns att hämta på /

8 Stöd för prioritering bland avsättningar inom brandområdet Efter brand uppkommer ofta biologiskt intressanta och variationsrika skogar. Det är viktigt att nu identifiera de mest intressanta miljöerna, för att senare kunna prioritera avsättning av områden med en hög naturvårdskvalitet. En brand som denna sätter spår både i människor och i skog. Många kommer minnas och berätta. Minnesbilder kommer att förmedlas både i ord och bild, om skräcken, det förfärliga och om hur det såg ut, men också om hur livet sakta men säkert åter spirade i skogen. Att avsätta en bit skog är något alla skogsägare gör, en del lite, andra mer. Detta är en del i svensk skogspolitik. Det primära med sådana avsättningar är oftast att gynna den biologiska mångfalden. Som markägare kan man också ha andra mer personliga grunder för att sätta av en bit skog. Det kan vara minnen av någon/något från svunna tider, men det kan också vara ett eget intresse av att se vad som händer, att förmedla till andra hur det såg ut då, hur det ser ut nu. När bilden av brandområdets karaktär klarnat kommer Skogsstyrelsen i dialog med skogsbruk och markägare ge råd om var och varför vissa skogsområden bör lämnas. Detta kommer att ske efter en prioritering som utgår från att de områden som på kort och lång sikt har störst biologisk nytta avsätts. Tretåig hackspett, mosippa och svedjenäva är arter som är direkt gynnade och som kan uppträda kort tid efter brand. Foto: SÅ Berglind, Länsstyrelsen/Jan Bengtsson, Skogsstyrelsen/Håkan Kling, Skogsstyrelsen.

9 DET FORTSATTA ARBETET Skogsstyrelsen kommer att i sitt arbete lägga fokus på äldre skog med särskilt intressanta strukturer som, även om skogen inte brunnit, normalt är intressanta att lämna. Rådgivningen kommer att präglas av en öppenhet av att ta in berörda markägares synpunkter. Nedan ges några exempel på områden eller ytor som är lämpliga att lämna. Tidigare registrerade nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt Kantzoner till skyddade områden, exempelvis biotopskydd och naturvårdsavtal Variationsrik skog (blockrik, skiktad, olikåldrig, kuperad etc.) Skog med tydlig brandhistorik (träd med brandljud och andra brandspår) Kontinuitetsskog (skog med inslag av gamla träd) Äldre hällmarksskog Myrholmar Skog i fuktiga-blöta områden Bränd skog längs sjöar och vattendrag. Foto: Jan Bengtsson, Skogsstyrelsen. Variationsrik skog, olika ålder, trädslag med mera. Foto: Jan Bengtsson, Skogsstyrelsen. / Bränd skog med åldersvariation. Foto: Jan Bengtsson, Skogsstyrelsen. Hällmarksskog. Observera att impediment är lagskyddade. Foto: Jan Bengtsson, Skogsstyrelsen.

10 Plantering - bra metod men med skaderisker Plantering blir troligen en vanlig föryngringsmetod i det brandskadade området. Det är en robust metod och man kan använda förädlade plantor. Plantering på brandfält kräver viss anpassning jämfört med plantering på hyggen. STÖRST RISK: SNYTBAGGESKADOR En skillnad mellan brandfältet och ett hygge är att risken för snytbaggeskador ökar kraftigt där det brunnit, eftersom brända områden lockar till sig snytbaggar i högre grad än obrända avverkningar. Denna ökade risk kan till någon del kompenseras genom det brända områdets storlek. Det är oklart om det finns tillräckligt med snytbaggar för att kolonisera alla delar av området fullt ut. På stora delar av brandfältet har träddöden varit total. Men det finns också områden där träd skadats i olika grad och därför kommer träd att dö under en period på något eller några år. Risken för skador av snytbagge kan därmed bli utdragen över längre tid efter skogsbrand än på ett vanligt hygge. Denna problematik kommer att vara mer uttalad nära ytterkanterna och där elden av någon orsak har varit mildare. STORA PLANTOR OCH SNYTBAGGESKYDD Många skogsägare börjar antagligen plantera redan 2015 för att snabbt få ny skog eller sprida ut arbetet med återbeskogning över tid. Att tänka på de första 2 3 åren är att satsa extra på att skydda plantorna mot snytbaggeskador och även tillämpa andra skadereducerande metoder som att använda stora plantor och sätta dem i ren mineraljord. Insekticider är effektivast första säsongen. Ombehandling kan därför bli nödvändig. Beläggningsskydd innebär att man applicerar någon form av skyddande hinna på plantans stam som förhindrar gnag och har i allmänhet effekt längre tid. Ett barriärskydd hindrar snytbaggen från att ta sig fram till och gnaga på plantans stam. Det finns ett flertal fabrikat. Läs mer om snytbaggeskydd, inklusive regelverk för insekticider, på

11 ROTMURKLA KAN DÖDA PLANTOR En annan skadegörare på planterade plantor på brända marker är rotmurklan. Det är osäkert hur svåra skador den kan orsaka på plantor som sätts Redan andra året efter branden anses risken minska betydligt. MARKBEREDNING Antagligen kan den mesta planteringen på brandfältet göras med gott resultat utan markberedning, särskilt där endast lite av humusen återstår. Snytbaggeskadorna minskar dock om man markbereder och planterar i ren mineraljord. Vid tidig plantering behövs knappast markberedning för att hålla tillbaka konkurrens från vegetation. Risken för skador av rotmurkla kan öka med markberedning. OM BARA STEN OCH MINERALJORD FINNS KVAR I norra delen av brandfältet finns stora områden där bara sten och mineraljord återstår efter branden. Allt organiskt material är bortbränt utom i en del flikar och fläckar där det finns kvar humus. Det går att få ny skog även om läget ser dystert ut. Ett gångbart sätt kan vara att manuellt plantera (eller så) där man bedömer att plantor kan ta sig. Det måste finnas mineraljord. Små eller sämre fläckar kan lämnas till naturlig insådd. Det kommer att ta tid, men så småningom blir det nya träd även där. Erfarenheten visar att tall växer bra efter brand, medan granen oftast växer dåligt. Där det brunnit hårt kommer markens produktionsförmåga (boniteten) att vara nedsatt under lång tid, flera decennier. / På områden med mer ostört humustäcke är det sannolikt fördelaktigt med en relativt försiktig markberedning. Väntar man med plantering några år kan vegetationen på bördiga delar av brandfältet bli så ymnig att det är lämpligt med en mer normal markberedning. Vid plantering och sådd på brandfält behåller markytan sin fuktighet bättre om en del branddödade träd lämnas som skärm för föryngringen. Det bör dock undvikas i äldre skog med hänsyn till skaderisken om träd faller omkull under föryngringsarbetet. Viltskadorna har ibland rapporterats öka på brända ytor. Det kan vara en god investering att viltskyddsbehandla plantorna åtminstone första vintern. Den mesta planteringen på brandfältet fungerar antagligen bra utan markberedning. Foto: Claes Hellqvist. Manuell plantering (eller sådd) i flikar och fläckar där man bedömer att plantor kan ta sig, är antagligen bästa sättet att få ny skog där branden gått hårt fram i hällmarksterräng. Foto Josefina Sköld, Skogsstyrelsen. Sex år efter branden i Bodträskfors 2006 hade de planterade tallarna börjat skjuta fart. Foto: Clas Fries, Skogsstyrelsen. MER INFORMATION Clas Fries, skogsskötselspecialist, tfn Jonas Bergquist, skogsskötselspecialist, tfn Magnus Lindh, skogskonsulent Västmanland, tfn

12 Sådd - lämplig metod för brandfält Sådd bedöms fungera väl på hela brandfältet utom på ståndorter med grov jordart (om markberedning utförs) och på de mest bördiga ståndorterna där hyggesvegetationen kan bli för svår för såddplantorna. Sådden kan påbörjas redan våren 2015 och går bra att göra även Mest aktuellt för sådd är tall, men på bördigare mark kan man blanda tall- och granfrö. Lätt markberedning ger säkrare resultat om delar av humuslagret finns kvar. Skogssådd görs på våren och ska vara klar vid midsommar, senast 1 juli. Det finns flera orsaker till att sådd kan vara en lämplig metod på brandfältet: humuslagret är tunt eller helt bortbränt (det ger fröet bra groningsbetingelser) det dröjer flera år innan vegetationskonkurrensen blir besvärande en stor del av brandfältet är tallmark sådden har utvecklats mycket senaste åren; rätt utförd och på rätt mark är sådd därför en lika säker föryngringsmetod som plantering varken snytbaggen eller rotmurklan, som hotar planterade plantor, är normalt någon risk för såddplantor sådd är förhållandevis billigt (ca kr/ha för maskinell sådd med plantagefrö) Vid sådd måste fröet och groddplantan ha säker tillgång till kapillärt vatten, det vill säga vatten från marken. Bara regnvatten eller dagg räcker inte om det blir torrperioder. Fröet måste hamna på eller mycket nära mineraljord varifrån vattnet kan komma underifrån. En mix av mineraljord och lite humus ger ofta bra plantbildning. MARKBEREDA ELLER INTE MARKBEREDA? Om man vid sådd på brandfältet ska markbereda eller inte är en avvägning mellan risken för att föryngringen misslyckas på grund av torka, och kostnaden för markberedning, samt det negativa med eventuella körskador om man markbereder. För säkert såddresultat rekommenderas grund harvning, fräsning eller manuell markberedning. Där det är stor andel bar mineraljord eller tunn humus kan man så utan markberedning. Det finns exempel på att sådd utan markberedning året efter brand gått bra med 1 2 cm humus kvar. Två år efter brand kan sådd ge bra resultat utan markberedning eftersom humusen, där den finns kvar, då blivit mer kompakt. Det underlättar fröets och plantans vattenförsörjning. Maskinell tallsådd, sju år efter hyggesbränning. Sådd direkt i skotarens hjulspår. Västerbotten. Foto: David Rönnblom.

13 OM BARA STEN OCH MINERALJORD FINNS KVAR Särskilt i norra delen av brandfältet finns stora områden där bara sten och mineraljord återstår efter branden. Det finns en del flikar och fläckar där humus finns kvar, i övrigt är allt organiskt material bortbränt. Även om läget ser dystert ut går det att få ny skog. Ett gångbart sätt kan vara att manuellt så (eller plantera) där förutsättningarna för plantor att ta sig ser bra ut. Det måste finnas mineraljord. Små eller sämre fläckar kan lämnas till naturlig insådd, vilket kommer att ta tid men så småningom blir det nya träd även där. Erfarenheten visar att tall växer bra efter brand, medan granen oftast växer dåligt. Där det brunnit hårt kommer produktionsförmågan att vara nedsatt under lång tid, flera decennier. SÅDD KRÄVER PLANTRÖJNING Plantskogen kräver nästan alltid mer skötsel efter sådd än efter plantering eftersom det ofta kommer mycket plantor. En standardmodell är att röja till plantor per hektar vid ca 1 m höjd och slutröja till produktionsförband (ca 2500 st/ha) vid 4 5 m höjd. En tallplanta som skjuter skott andra sommaren efter sådd är ca 3 cm hög. Markberedning genom lätt fräsning på ej bränd mark. Botsmark, Västerbotten. Foto: David Rönnblom. Manuell sådd (eller plantering) i flikar och fläckar där man bedömer att plantor kan ta sig, är antagligen bästa sättet att få ny skog där branden gått hårt fram i hällmarksterräng. Foto: Josefina Sköld, Skogsstyrelsen. VILKET ÅR SKA MAN SÅ? Till skillnad från plantering kan och bör sådd göras så snart som möjligt. Det betyder våren 2015, men 2016 fungerar också bra. Värdet av tidig sådd är att det minskar risken för besvärande vegetationskonkurrens och håller nere kalmarkstiden. Sådd från 2017 och framåt på bördigare mark kan vara vansklig utan markberedning på grund av vegetationskonkurrens. Såddresultatet blir bättre efter mikropreparering, det vill säga att små (ca 2 cm) fördjupningar görs i såddbädden, eller om fröet myllas ner några millimeter. Mikropreparering kan göras både vid maskinell och manuell sådd. NATURLIG FÖRYNGRING Naturlig föryngring av tall fungerar ofta bra på bränd mark men metoden kräver att det finns levande fröträd kvar på platsen. En svårighet är att det även i måttligt brandskadad skog kan dröja ganska lång tid, kanske ett år, innan det går att bedöma vilka tallar som kan fungera som fröträd. Det talar för sådd eller plantering, men man kan också ställa fröträd och vara beredd att komplettera genom att så eller plantera. För björk gäller att fröet kan blåsa flera hundra meter så det kan räcka att det finns levande träd i närheten. På brandfält behövs inte mer än fröträd per hektar (med levande och välbyggda kronor), eftersom den brända marken ofta är lättföryngrad från frö. De tallar som dog av branden kommer knappast att ge ifrån sig grobara frön våren Orsaken är att fröet inte hunnit mogna vid tidpunkten för branden. Kottar i tallar med grön krona som överlever kommer att kunna ge grobart frö våren / MER INFORMATION Clas Fries, skogsskötselspecialist, tfn Magnus Lindh, skogskonsulent Västmanland, tfn Läs mer om sådd och fröhantering på kapitel 5, Sådd.

14 Ökad risk för skadeinsekter Stressade träd är extra mottagliga för insektsangrepp. Därför tror vi att risken för angrepp av exempelvis snytbaggar och granbarkborrar kommer öka några år framöver i brandområdet. Risken för granbarkborreangrepp i år är låg eftersom det är så sent på säsongen. Däremot kommer det sannolikt att bli stora mängder av dubbelögad bastborre i de brandskadade granarna. Denna art angriper endast starkt stressade träd, så det är troligt att den endast kommer att angripa brandskadade träd, såväl i år som kommande år. Nästa år kommer de branddödade granarna att vara för torra för granbarkborren men en del överlevande granar kommer troligen att kunna angripas längre fram. ROTMURKLAN ÖKAR EFTER BRAND Rotmurklan brukar öka kraftigt de första åren efter brand. Den lever av rötterna på de branddödade träden, men angriper i samband med det också rötterna på nyplanterade barrträdsplantor. Efter två till tre säsonger brukar risken för rotmurkla vara över. TROLIG ÖKNING AV SNYTBAGGE Snytbaggen lockas av brandlukt och utnyttjar stubbar och rötter på branddödade barrträd (även stående träd) som yngelmaterial. Man kan därför förvänta sig en kraftigt ökad snytbaggepopulation i brandområdet under de närmaste tre åren.

15 ÄVEN ANDRA SKADEGÖRARE KAN ÖKA På tall kan man förvänta sig en kraftig ökning av större märgborre nästa vår, men den brukar inte döda några träd. Däremot kan stressade tallar komma att dödas av blå praktbagge under några år framöver. Denna art brukar dock inte förekomma i särskilt stora mängder, så volymen insektsdödad tallskog kommer troligen att bli ganska försumbar. Förutom att många skadeinsekter ökar kommer flera naturvårdsintressanta arter att gynnas efter branden. BRANDRÖK SKADAR BARR Vi vet att brandrök är skadlig för barren men vår erfarenhet av så stora brandområden är begränsad. Röken kan ha stressat granen inom stora arealer utanför själva brandområdet, så att risken för granbarkborre kommer att vara förhöjd under ett par tre år framöver. Men hur skadad granarna blivit av brandröken är än så länge ett stort frågetecken. Det kan vara bra att vara noggrann med virkeshygienen inom åtskilliga mils avstånd från brandområdet i den förhärskande vindriktningen (det vill säga nordväst nord nordost om brandområdet). Detta är de risker vi ser i dagsläget för det branddrabbade området men vi utesluter inte att det kan dyka upp andra frågeställningar längre fram. MER INFORMATION Magnus Lindh, skogskonsulent, tfn Josefina Sköld, stf distriktschef, tfn /

16 Hänsyn vid terrängkörning och dikningsåtgärder Efter en omfattande skogsbrand kan risken för körskador vara stor på grund av kraftigt minskat vattenupptag och därmed höjd grundvattennivå. Dessutom har mineraljord blottlagts och det saknas ris att köra på. Skador på mark och vatten ska, som alltid, förhindras eller begränsas. Vid dikningsåtgärder är det viktigt med anpassningar som minimerar slamtransporten. FÖRHINDRA ALLVARLIGA KÖRSKADOR Allvarliga körskador är exempelvis sådana som orsakar skadlig slamtransport till eller försumpning invid vattenmiljöer, påverkar naturvärden negativt eller skadar kulturmiljöer. Vid avsaknad av ris kan virke/kavelbro fungera som markskonare över partier med sämre bärighet. Det går också att använda stockmattor eller liknande. ANPASSNINGAR VID DIKESRENSNING OCH SKYDDSDIKNING För att säkerställa föryngring och framtida produktion kan diken i brandområdet behöva rensas. Eventuellt kan även skyddsdikning på föryngringsytor bli aktuellt. Samtidigt är det viktigt att minimera slamtransporten till vattenmiljöer. Exempel på hänsyn: Kör inte längs med diken, vattendrag och sjöar. Vid passage över vattendrag/dike, använd virke, stockmattor eller liknande för att bygga bro. Förstärk även på- och avfart till bron. Undvik att köra i försumpade områden. Exempel på anpassningar: Undvik rensning där det inte behövs och i områden som är avsatta för naturvård. Avsluta rensning och skyddsdikning i god tid innan diket når vattendrag eller sjö. Anlägg sedimentationsdammar och/eller nyttja möjlighet till översilning. / Kavelbro. Foto: Jenny Stendahl, Skogsstyrelsen. Sedimentationsdamm. Foto: Jenny Stendahl, Skogsstyrelsen.