Säkerhetsrelaterade händelser säsongen 2014/2015. Rapport från SSSK:s säkerhetsgrupp

Transkript

1 Säkerhetsrelaterade händelser säsongen 2014/2015 Rapport från SSSK:s säkerhetsgrupp

2 Säsongen 2014/15 Säsongen 2014/2015 började sent i Stockholms närhet, och blev tämligen isfattig med mycket snö. Den första organiserade klubbturen gjordes på Fjärden i Gästriksland 7 december och den sista gjordes 22 mars på Dellen. På försäsongen gjordes flera privatturer i Jämtland. Under februari fanns stundtals den enda åkbara isen i riket på Siljan. Senare fick Runn mycket fina isar. Knappt några turer gjordes i skärgården och även på Mälaren blev turerna få. Totalt gjorde SSSK 272 (271) organiserade turer med 2823 (3185) deltagare. På dessa turer har 31 (21) plurr och 12 (11) olycksfall rapporterats (föregående säsong inom parentes). 9 (20) avvikelserapporter har lämnats in. Antalet plurr per turdeltagare var högre än normalt. Flera av plurren har orsakats av svagheter som varit svåra att upptäcka i motljus. Det är lämpligt att vara extra försiktig och dämpa farten vid svåra siktförhållanden. Det kan också vara lämpligt att undvika åka rakt mot en lågt stående sol, och istället kryssa fram i sicksack för att kunna avläsa isen bättre. De flesta skador orsakas av fall, ofta pga. hinder på isen, och ibland när den egna skridskon kommer i kontakt en med annan åkares skridskor. Några skador har även skett i samband med plurr där man slagit sig på en hård iskant. Bland de allvarliga skadorna återfinns huvudskador, axlar ur led samt frakturer på armar och ben. Även bristning av lårmuskeln har rapporterats. Hjälm hjälper mot huvudskador. En brasafton med tema säkerhet genomfördes den 9 mars i klubblokalen. Där höll Jonas Pollak, medlem i SSSK, och Rebecca Stenberg, forskare vid Linköpings Universitet och medlem i SSSK, ett föredrag/workshop om olyckan i Klintsundet på Görveln föregående säsong. Dessutom hölls en diskussion om karbinhakens placering under ledning av Johan Porsby, säkerhetsgruppen, samt att Arne Stenstedt, israpportör och ledare i SSSK, som förevisade sin hemsydda ryggsäck och idéer bakom den. Sara Saellström Bonnervier i säkerhetsgruppen har under året deltagit i en övning samt i årets regionala sjöräddningsmöten med kustbevakningen, sjöpolisen, sjölotsar, SOS alarm, Sjösäkerhetsverket, räddningstjänster med flera.

3 Isdrift Under den gånga säsongen inträffade flera incidenter och tillbud med isdrift. Under en tur på Ånnsjön i Jämtland i november hamnade tre privatåkare från SSSK på isflak nära sjöns utflöde till Indalsälven. De tre lyckades hitta en väg till fast is när en vidgad spricka i isen senare krympte. Troligen var det en kombination av vind och ström som fick isen i rörelse, samt att det vara öppet vatten nära utloppet. Den 28:e december gick SSSK:s ordinarie turer till västra Mälaren. Flera grupper valde att åka uppför Kolbäcksån/Strömsholms kanal, är ett av Mälarens större tillflöden. Under dagen ökande vattenföring i ån, vilket fick vattennivån att höjas och isen att brytas upp vid första forsen. Flak därifrån kunde observeras driva i hög fart under isen. Ingen grupp var dock nära den uppbrytande isen. Dock fick man problem att ta sig iland då den strandnära isen hamnade under vatten. Men efter att ha hittat en brygga lyckades man ta sig av isen torrskodd. Siljan besöktes flitigt av SSSK under mitten av februari. Lördagen den 7 februari blåste ett stort område med tunn is upp på norra Siljan i en hård nordlig vind, trots att hela sjön var istäckt. Det var många åkare ute på sjön, men ingen hamnade på drivande is. Kanske för att det var svårt nå det drabbade området i den hårda vinden. Några åkare fick dock sin planerade färdväg avskuren och fick gå långa sträckor tillbaka på land. Följande onsdag fick tio åkare från flera grupper räddas med båt från ett flak nära fiskodlingen på västra Siljan. Helgen därefter blåste resterande delar av centrala Siljan bort mellan under natten till söndag efter ett omslag till sydlig vind. Vinden var då relativt svag, men eftersom den blåste mot öppet vatten kunde isen lätt börja driva. Lördagen den 7 februari hamnade också 16 åkare från flera föreningar på drivande is utanför Gjövik på Mjösa, som är Norges största sjö. De kunde rättas med båt av den lokala räddningstjänsten. Orsaken till att isen började driva var troligen ett väderomslag med plötsligt stigande temperatur i kombination med öppet vatten i vindens riktning. Dessa incidenter visar att risken för isdrift inte bara finns på saltvatten och på Vänern och Vättern utan även på andra större sjöar och på strömmade vatten.

4 10 år sedan Ridöolyckan Den kommande säsongen blir den tionde efter den tragiska olyckan vid Ridö på Södra Björkfjärden på Mälaren i januari Olyckan skedde på en av SSSK:s ordinarie tur. Under ett försök att korsa Ridösundet åkte en grupp på en stöpisbrygga längs en råk. Plötsligt brast isen och fyra åkare bakom ledaren gick igenom isen. Kort därefter brister mer is och ytterligar tio personer hamnar i vattnet. Endast en av gruppens 15 deltagare blir kvar på isen. Flera grupper i närheten påbörjar räddning, men den blir komplicerad då isen är svag nära de plurrade. Även SOS 112 larmas. Räddningstjänstens hade stora kommunikationsproblem vilket fördröjde insatsen. Åtta personer flögs till sjukhus, två av dem avled och en tredje fick livshotande skador. Olyckan har satt tydliga spår i säkerhetsarbetet inom SSSK. Även räddningstjänsten har förändrat sin verksamhet efter olyckan. På utrustningssidan har främst två detaljer uppmärksammats, dels vikten att ha en ryggsäck som fungerar bra som flythjälp utan att tippa kroppen framåt, dels vikten av en väl fungerande räddningslina med karbinhake. På båda områdena har en allmän standardhöjning skett bland medlemmarna. Men fortfarande finns möjligheter till förbättringar. Ridöolyckan visade också att stöpisbryggor med svagt stöd från sidorna är riskabla och att isen ibland kan kollapsa över större ytor och få många att hamna i vattnet samtidigt. Denna risk är särskilt stor på tunna isbryggor, nära öppna sprickor och vid mild väderlek. På organisationssidan har ledarsamling innan tur införts. Dessutom har en ökad användning av kökarlar skett. Många av kökarlarna har dessutom genomgått särskild utbildning i klubbens regi. Räddningstjänsten har sedan olyckan förbättrat sin interna kommunikation. Men missförstånd om olycksplatsens position är ett återkommande problem vid många incidenter. Sedan olyckan har Sjöräddningssällskapet kraftigt utökat sin flotta av svävare, vilket har ökat möjligheterna till snabb insats i skärgården, Mälaren och andra större sjöar. Dock bör vi skridskoåkare räkna med att vi måste kunna rädda oss själva vid plurrningar, eftersom inställelsetiden ofta är på gränsen till hur länge man kan klarar sig i kallt vatten. Ridöolyckan och Asköincidenten 2003 innebar ett uppvaknande för SSSK och andra långfärdsskridskoklubbar. Inga dödsolyckor hade innan Ridö inträffat vid organiserade klubbutflykter. Exakt vad detta inneburit och innebär för enskilda ledare och åkare är individuellt, men vissa lärdomar bör finnas kvar i bakhuvudet. En är att gruppen tillsammans kan göra bättre bedömningar än en enskild ledare. Viktigt att släppa fram om det finns en oro i gruppen så att färdväg och upplägg kan ändras eller färden avbrytas. Alla åkare och ledare gör förr eller senare felbedömningar och det går inte att komma ifrån. Med kontinuerligt säkerhetsarbete på alla nivåer i SSSK kan medvetenheten om riskerna och beredskapen att ändra planen alltid vara aktuell. Långfärdsskridskoåkning är en komplex verksamhet och det finns alltid nya lärdomar att dra och dela med sig av. På samma sätt som en olycka är en konsekvens av en hel serie av bedömningar och omständigheter måste säkerheten bygga på många olika steg, strategier, utrustningsdetaljer och färdigheter. Den kanske viktigaste lärdomen från Ridö är att inte åka ut på stora ytor tunn eller dålig is samt isbryggor, där det är långt till land eller stabil is om isen brister. Långt i detta fall är max en linlängd dvs. cirka 20 meter.

5 Statistik Skador och plurr per säsong Säsong Turer Deltagare Plurr Plurr per 1000 deltagare Olycksfall Olycksfall per 1000 deltagare 2003/ ,1 25 3,6 2004/ ,9 25 4,0 2005/ ,3 29 5,5 2006/ ,2 18 5,5 2007/ ,6 9 3,1 2008/ ,7 33 5,5 2009/ ,1 8 3,3 2010/ ,3 18 5,9 2011/ ,8 17 5,0 2012/ ,2 22 5,0 2013/ ,6 11 3,5 2014/ ,0 12 4,3 Totalt , ,5 SSSK; grupp I V, U-36, E-65 och flaggtur Säkerhetsgruppen har bestått av Thure Björck, Sara Saellström Bonnevier och Johan Porsby (sammankallande). Stockholm, den 2 november 2015