2006:23. St Olofs kyrka. Utvändig och invändig restaurering Cecilia Pantzar. Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

Transkript

1 2006:23 St Olofs kyrka Utvändig och invändig restaurering Cecilia Pantzar Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2006:23 St Olofs kyrka - utvändig och invändig restaurering Antikvarisk kontroll St Olofs socken Simrishamns kommun Skåne län Cecilia Pantzar

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2006:23 ISSN Omslagsfoto: Kappa i korvalv under konservering. Rengjord ruta visar graden av nedsmutsning i kyrkans valv. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 St Olofs kyrka - utvändig och invändig restaurering Innehåll Inledning 7 Administrativa uppgifter 7 Utförda åtgärder 8 Fasader 8 Tak och avvattning 8 Snickerier 16 Klockringning 16 Utförda åtgärder invändigt 17 Puts och avfärgning 17 Snickerier 17 Värme och el 20 Brand- och inbrottslarm 20 Inredning 21 Konservering 23 Övrigt 26 Avvikelser från handlingar 27 Iakttagelser under restaureringen 28 Tornluckor 28 Undertak 28 Krönkors 28 Fasader exteriört 29 Kalkmålningar 30 Interiör 30 Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 31 Övriga handlingar med relevans för ärendet 32 Bilaga 1 - Materiallista 33

6 Simrishamns kommun i sydöstra Skåne.

7 Inledning Utvändigt: Fasaderna rengjordes, putslagades och avfärgades. Tegeltaken lades om med ny papp och läkt. Merparten av takens avvattning byttes ut. Fönster, solbänkar, snickerier och järndetaljer målades. Krönkorset i söder byttes ut i sin helhet. Högtalare för klockringning byttes ut mot nya med mer diskret placering. Invändigt: System för värme och el förnyades. Nya larmsystem installerades. Ljudanläggningen byttes ut. Kalkmålningar i kor och långhus rengjordes och konserverades. Övriga enfärgade valv och väggytor avfärgades åter vita. Bänkar målades och bänkfasader laserades. Predikstolen konserverades. Sakristian inreddes med utslagsvask, nya skåp samt piscina av kalksten infälld i golvet. Långhusets västliga skåpinredning omflyttades och kompletterades med nytt textilskåp. Administrativa uppgifter Objekt St Olofs kyrka Socken St Olof Kommun Simrishamn Arbetshandlingar utvändigt Ponnert Arkitekter AB, Arbetshandlingar invändigt Ponnert Arkitekter AB, Länsstyrelsens beslut Utvändig rest, , dnr Konservering, , dnr Schaktningsarbeten och invändig rest, , dnr , Tilläggsbeslut yttertak, dnr Vårt diarienr K sn 1112 Byggherre/beställare Sankt Olof och Rörums kyrkliga samf. Projektledare Ponnert Arkitekter AB Konsulter - värme E Troelsgård Rådgivande Ingenjörer A/S - el Öhrns Ingeniörsbyrå AB Generalentreprenör Mur & Puts Bygg AB Sidoentreprenörer Konservator Herman Andersson AB MA Larm- & Eltjänst Mårtenssons Orgelfabrik AB Ingenjörs Firma Mentet (ljud) Underentreprenörer Mathiassons Plåtservice Målarmästare Rudolf Scharfe AB Sture Anderssons Rörinstallationer AB Antikvarisk kontrollant Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne genom Cecilia Pantzar Byggnadstid Maj april 2006 Kyrkoantikvarisk ersättning Ja Kyrkobyggnadsbidrag Ja Slutbesiktning (antikvarie ej närvarande) Antikvarisk slutbesiktning

8 Utförda åtgärder Fasader Fasaderna rengjordes genom högtryckstvätt. Enstaka partier med skadad puts knackades ner. Dålig puts förekom framförallt nedanför kyrkans fönster. Dessa partier innehöll otaliga lagningar med skiftande bruk som inte sällan tycktes vara cementhaltiga. Putsen var i allmänhet av god kvalitet och täcktes delvis av imponerande skikt kalkavfärgningar. Putsanalysen visade att putsbruket framförallt bestod av hydrauliskt kalkbruk. Avfärgningen varierade mellan fasaderna. Tornet blev vid senaste ommålningen avfärgad med en organisk färg, sannolikt av fabrikatet Keim. Efter försök med kalkfärg på långhus och kor konstaterades att färgen inte fick fäste. Istället utfördes grundstrykning med hydraulit på hela kyrkan. Därefter avfärgades samtliga fasadytor med tre omgångar kalkfärg av gotlandskalk. Tak och avvattning Tegeltaken rengjordes genom hetvattentvätt. Undertaken av tjärpapp på trekantsläkt ovan stickspån och brädpanel var i allmänhet i gott skick. Inga fuktskador kunde konstateras på vinden. Efter översiktlig besiktning av undertaken uppmärksammades dock ett flertal mindre rötskador utmed takfoten. Tilläggsansökan för omläggning av samtliga takfall med ny papp godkändes. Undertaken belades med ny papp och läktning. Äldre papp och läkt avlägsnades och ny papp med överlappning utan fogning lades direkt på stickspånen. Vid återmontering av yttertaken utnyttjades korets takpannor för komplettering av övriga takfall. Befintlig panna, enkupig falsad från Simrishamn CIMBRIS HAMNS TEGELBR AB, var svår att uppbringa. Kortaken belades istället med begagnade takpannor av samma typ, men fabrikat Börringe. En panna som är mer vanligt förekommande och som överensstämmer bra både när det gäller form och färg. Strävpelarnas undertak visade sig vid besiktning vara mycket fuktskadade. Trots ett flertal tidigare försök att täcka stickspånen med papp hade de nedre spånskiften fått påtagliga rötskador. Minsta möjliga åtgärd utfördes genom förnyande av papp. Strävpelarna kompletterades även med diskreta ståndskivor av bly som drogs ut över anslutande takpannor för att säkra den svaga punkten mellan puts och tegel. Blyplåten utfördes så liten som möjligt, både mot puts och takpannor, för att inte påverka strävpelarnas nätta takfall alltför mycket. Befintlig avvattning i koppar var till stor del utförd med bristande teknik. Hängrännorna var monterade med alltför få krokar vilket medfört att rännorna blivit deformerade. Stuprörens skarvar var dåligt sammanhållna. Både hängrännor och stuprör byttes ut mot dito av koppar. Befintliga hängrännor varierade mellan 5 och 6 tum. Nya rännor utformades med samma storlek som tidigare. Stuprören förstorades från 4 till 5 tum för att undvika den överbelastning som tycks ha varit ett problem tidigare. Samtliga vinkelrännor av koppar byttes mot nya av kopparplåt med samma utförande som tidigare. Samtliga takfall utom

9 strävpelare kompletterades med fotplåtar av koppar som drogs upp 200 mm. Fotplåtar fanns inte alls på kyrkan tidigare. Befintliga hängskivor av koppar på strävpelare och trapptorn ersattes med nya, då befintliga avtäckningar var i mycket dåligt skick. Befintliga putsöverdragna ståndskivor av koppar ersattes av synliga blyplåtar som drogs ut över anslutande takpannor. Takfoten tätades mot fåglar med så kallad fågellist av plast. Av takens alla plåtdetaljer bibehölls endast kopparavtäckningarna på vapenhusets torneller. Befintliga avtäckningar i blinderingar och över den södra ingångens omfattning var utförda i plåtisol. Dessa avtäckningar har sannolikt tillkommit utan tillstånd och skämmer fasaden. All plåtisol vitmålades. Den kopparinklädda takluckan i långhusets norra takfall stod utan funktion och utgjorde en svaghet i taket. Luckan lades igen i samband med takomläggningen. Korset med kopparbeklädnad var lagat upprepade gånger genom lödning, ilappning och mjukfogning. Kontroll med kniv genom flera falsar visade att även kärnan av trä var skadad. För beslut om åtgärd krävdes avtäckning av plåtskalet. Kärnan visade sig vara mycket fuktskadad med så långt gångna rötskador att en reparation inte var realistisk att genomföra. Demonteringen föregicks av en noggrann dokumentation utförd av projektledningen. Därefter tillverkades ett nytt kors med samma utförande som tidigare. Trästommens nedre klot avviker emellertid när det gäller lamellernas form, då det gamla bestod av vertikalt monterade lameller och det nya består av horisontellt lagda lameller. Antikvarien har inte varit involverad i eventuella diskussioner rörande förändringar i utformningen av trästommen. För att undvika återkommande fuktproblem kompletterades det nya korset med en diskret luftning nedtill. Utlovat dokumentationsmaterial av krönkorsets stomme har ännu inte tilldelats Regionmuseet. Kyrkan från sydöst före och efter restaurering.

10 Koret från söder före och efter restaurering. Kyrkan från söder före och efter restaurering. Kyrkan från syd respektive nord efter restaurering. Ytterligare kalkafärgning kommer att utföras under våren 2006.

11 Tv. Sakristians norra takfall före omläggning. Th. Sakristians norra hängskiva av kopparplåt före byte. Tv. Vapenhusets takfall ansluter till långhusets sydsida. Nockparti med ljudtratt för klockringning och vinkelränna av koppar före åtgärd. Serviceluckan i vapenhusets västra takfall lades igen i samband med att högtalarna flyttades. Th. Vapenhuset från öst efter restaurering. Det nya korset är på plats samt de nya ljudtrattarna för klockringning. Högtalarna infästes denna gång i gavelröstets norra sida.

12 Tv. Strävpelare före omläggning av plåt och papp. Th. Vapenhusets takfot åt väster före plåtbyte samt med lokala skador i undertak. Tv. Korets norra takfall, undertak med äldre tjärpapp och plåtanslutning mot långhusgavel med neddragen puts mot takpannor och ståndskiva av kopparplåt.th. Omläggning av papp och läkt på långhusets södra takfall. Notera det blottade undertaket av stickspån. Tv. Översikt takfall österut med nya plåtavtäckningar av bly utmed gavelpartier. Th. Tak över sträpelare efter omläggning med nya plåtbeslag, vinkelränna av koppar och ståndskiva av bly.

13 Tv. Vapenhusets sydfasad, plåtisolbelagd blindering före vitmålning.th. Ankarjärn i vapenhusets östfasad. Krönkorset före och efter byte. Krönkorsets bas före och efter byte.

14 Krönkorsets nedre takfall före och efter byte. Tv. Krönkorset uppvisade stora skador i både plåtavtäckning och trästomme. Inträngande vatten hade orsakat röta på trästommen som lett till att många av de sammanfogade träbitarna hade lösgjorts från hjärtstolpen. Även hjärtstolpens skador bedömdes vara så långt gångna att inga delar kunde räddas. Th. Ny trästomme av ek med samma form som föregångaren. Nedre klotets horisontellt lagda lameller avviker dock från det ursprungliga vertikala utförandet.

15 Tv. Nedre delen av lucka i vapenhusets västfasad före målning.th. Rund trälucka på vapenhusets västfasad före målning. Tv. Detalj av lucka i vapenhusets västfasad före målning.th. Samma lucka efter målning med ny avfärgning i ockraton. Fönster före och efter.

16 Snickerier Luckor och dörrar målades med linoljefärg av kulör guldockra med inblandning av brun umbra. Gjutjärnsfönsterna målades med grafitgrå linoljefärg. Solbänkarna av cement var målade med tjock svart asfaltfärg som flagade fläckvis. Ihärdig rengöring medgav en övergång till linoljefärg. Det är osäkert vilken kulör solbänkarna från 1870 hade inledningsvis, eventuellt var de helt omålade. Eftersom rester av den svarta färgen gjorde ytan fläckig var målning nödvändig och för att återkoppla till solbänkarnas cementkaraktär målades solbänkarna i en mellangrå kulör. Solbänkarnas underkant hade bakfall och orsakade skador på putsen genom ständiga vattenpåslag. En enkel droppnäsa skapades genom en sågad slits i den utskjutande delen på samtliga solbänkar. Klockringning Befintliga ljudtrattar belägna centralt över kyrkans nockparti ersattes av tre nya vita trattar som monterades på vapenhusets gavelröste åt norr, precis över taknocken. Valet av placering styrdes särskilt av det faktum att största andelen av församlingen är bosatt norr om kyrkan. I samband med att högtalarna flyttades blev serviceluckan i vapenhusets västra takfall överflödig och lades igen.

17 Utförda åtgärder invändigt Puts och avfärgning Odekorerade väggytor i långhus och kor rengjordes och målades av konservatorer. Inledningsvis utfördes torrengöring med gumma pane. Resultatet blev markant bättre men den stora andelen lagningar medförde att vissa ytor främst nedtill på väggarna var något fläckiga. Yttersta färgskiktet var inte ren kalkfärg utan innehöll sannolikt något slags bindemedel. Skiktet var av sådan karaktär att det inte bedömdes tåla alltför många påstrykningar med kalkfärg. För att minimera risken för sprickbildning och bortfall användes istället en svagt pigmenterad och förtunnad kulturkalk. Kulturkalken täckte efter en strykning och pigmenteringen gav den tidigare gråvita, något kalla ytan en varmare ton som stod bättre i harmoni med de rengjorda valven. Fönsternischer behandlades med samma förtunnade färg, men krävde två strykningar. Vapenhusets vita valv och väggytor rengjordes från moderna färgskikt genom skrapning. Den underliggande kalkavfärgade ytan överlagrades av åtminstone tre färgskikt: ytterst en gråvit hård färg, därefter en svagt sandfärgad blank yta och närmast kalken en gulvit blank färg. Spår efter röd avfärgning påträffades på flera ytor i öster. Färgspåren förekom även på relativt hög höjd, omkring 1,7 meter över golvet, och har därmed inte enbart fungerat som bröstning. Sidoaltare utförda i kalkavfärgat tegel rengjordes och restuscherades med målsättningen att bibehålla tidens patina. Åtgärden utfördes av konservator. Snickerier Bänkarnas fasader är av varierande ålder med årtal som anger att vissa delar kan härstamma från 1600-talet. Den senaste förändringen av mer genomgripande karaktär tycks vara utförd 1912 och en mer omfattande ommålning utfördes i samband med den invändiga renoveringen Befintlig blå fasadfärg varierade mycket både inom och mellan bänkkvarteren som en följd av upprepade bättringsmålningar av olika kvalitet. Föra att skapa en helhet i den brokiga färgskalan laserades samtliga blå ytor i en blågrön kulör med förankring i fasadernas tidigare färgsättning. Laseringen påfördes tunt med syfte att skapa helhet utan att utplåna fasadernas patina. Bänkdörrarnas lister och fyllningar rengjordes, bättringsmålades och retuscherades av konservator. Marmorerade ytor återfick sin lyster genom behandling med vax. Bänkkvarterens insidor spacklades och målades i sin helhet med ljusgrå linoljefärg. Den nya grå tonen är klarare och ljusare än föregångaren som var något gulaktig och solkig. Trägolven var lackade sedan tidigare och behandlades på samma sätt igen. Vid byte av bänkarnas konvektorer kompletterades bänkarnas undersidor med isolering av trä. Nya konvektorer anpassades färgmässigt till bänkarna och målades i en mellangrå diskret kulör. Vid återmontering av sittbänkarnas stödben utökades inhaket för att skapa rum åt konvektorn. Pardörren mellan långhus och vapenhus målades med ljusgrå linoljefärg. Portens övre fält med snidad dekor rengjordes enbart.

18 Kyrkorummet österut respektive västerut före restaurering. Tv. Långhusets nordöstra hörn före restaurering. Th. Sakristians sydöstra hörn före restaurering. Sydväggens radiator ersattes av vaskskåp. Tv. Långhusets sydvästra bänkkvarter före restaurering. Th. Långhusets norra vägg, putsskador före restaurering.

19 Tv. Predikstolen under konservering. Ram och figurer till höger är rengjorda och övriga ytor ännu inte påbörjade. Th. Bänkdörr före bättringsmålning och lasering. Koret efter restaurering. Tv. Norra sidan. Th. Södra sidan med predikstol i fonden. På pilaster skymtar larmdetektor. Långhuset efter restaurering. Tv. Norra gången österut. Th. Sydvästra delen.

20 Långhusets valv efter konservering. Notera ny armatur i form av spotlights på gördelbåge respektive ljuskronans pendel. Värme och el Ny elpanna installerades i vaktmästarhuset sydöst om kyrkan. Kulvertar för nya ledningar togs upp invändigt i sakristia, långhus och vapenhus. Befintlig gjuten kabelränna för el följdes där så var möjligt. Övriga sträckor förlades främst till bänkkvarterens trägolv och när det krävdes i gångarnas tegelgolv. Kulvertdjupet begränsades till 20 cm. Ledningar kunde som tidigare dras under tröskelstenar både in till sakristia och vapenhus. Genomgång i vapenhuset följde tidigare elledningar som löpte in genom västra grundmuren, invid elskåpet. En av grundmurens stenar var sedan tidigare borttagen. Vid återmontering av tegelgolv användes hydrauliskt kalkbruk.. Elledningar från vapenhus upp till vinden drogs under kalkstensgolvet fram till vindstrappans dörröppning. Tidigare ledningar, två tunna metallrör löpte dolt under putsen. Spår efter denna upphuggning syntes tydligt i omfattningen. Antalet ledningar var denna gång det dubbla samt av mycket grövre sort. För att undvika synliga ledningar samt alltför stora inhuggningar i murverket utfördes istället håltagning i omfattningens nedre nordliga del. Borrhålet löper delvis genom den äldre lagningen men inkräktade även på orört murverk. Befintligt elskåp i vapenhuset som låg i liv med västväggen ersattes av ett nytt större skåp. I detta inrymdes samtliga elinstallationer för ljus, ljud, brand och inbrottslarm. Formspråket på befintliga skåpdörrar återupptogs i det nya skåpet. Samtliga radiatorer och bänkvärmare byttes ut. Manöverpanel för ljud och ljus placerades i långhusets sydvästligaste bänkrad. Brand- och inbrottslarm Samtliga larmanordningar utfördes trådbundna. Brandlarmet är ett aspirerande system, med sugande rör som ansluter till kyrkorummet från vinden till kyrkorummet genom befintliga hål i valven. Inbrottslarmet består av rörelsedetektorer monterade i kyrkorummet. En i koret, i sydvästra hörnet, ovan pilasterkapitälet invid predikstolen. En i långhuset, en i vapenhuset samt en i sakristians nordöstra hörn. Stöldlarm monterades på flertalet medeltida inventarier. Högaltaret försågs med magnetkontakter upptill som ger utslag av vidrörning. Kontaktlarm under föremål anordnades på flera av de värdefulla skulpturerna.

21 vel. Nyckelskåp för räddningstjänst monterades i vaktmästarförrådets norra ga- Inredning Nytt textilskåp med liggande förvaring placerades i långhusets västra del, bakom södra bänkkvarteret. Skåpet ersatte ett äldre skåp som var placerat mot södra delen av långhusets västvägg. Förvaringen berör främst körens dräkter. Ett annat äldre skåp med intilliggande placering innehöll tidigare ljudanläggningen. I och med de nya installationerna frigjordes skåpet för annan förvaring. I sakristian täcktes norra väggen av ett skrymmande obehandlat träskåp samt ett massivt kassaskåp. För att anpassa de överdimensionerade skåpen bättre till miljön målades träskåpet med ljusgrå linoljefärg och kassaskåpet byggdes in med liknande utformning. Samtliga ljuskronor restaurerades avseende el och yta. Golvschakt för värme och el på korets norra sida och utmed sakristians södra del. Th. Golvschakt för värme och el mellan bänkkvarteren på långhusets södra sida, österut. Th. Elskåp på vapenhusets västra vägg före byte.

22 Tv. Rördragning i bänkkvarter med synliga rör utmed väggarna som målades in med vit färg. Th. Nytt elskåp utmed vapenhusets nordvästra vägg. I vägghörnet syns larmdetektor och till vänster i bild skymtar ny sittbänk. Bänkunderdel före och efter byte av konvektor. Bänksitsens stödben fick göras något smalare framtill vid montering av ny konvektor. Sakristian efter restaurering. Tv. Ny rördragning utmed sakristians södra vägg. Installationer för värme och vatten, skåpinredning med vask ej utförd vid slutbesiktning. Th. Befintliga skåp på sakristians motsatta norra vägg, inbyggda och målade vid slutbesiktning.

23 Konservering I kor och långhus finns medeltida kalkmåleri i samtliga valv samt på mindre väggpartier i långhuset. Målningarna i valven består främst av slingrande växtornamentik på ljus botten medan väggmotiven innehåller flera fragmentariska figurer. Måleriet har tolkats vara samtida med valvslagningen och uppförandet av det gotiska, tvåskeppiga långhuset. Dateringen till 1400-talets mitt baseras på detta, men det skall tilläggas att det inte finns någon genomgripande byggnadsarkeologisk undersökning av kyrkans byggnadsutveckling. Måleriet var länge överkalkat, men såg åter dagens ljus i samband med en invändig renovering Konservator Hans Erlandsson ansvarade för framtagningen av målningarna. Spår efter detta arbete syns genom huggspår, putslagningar, retuscher och rena tillägg. Merparten av konservatorns egna tillägg är markerade med rutmönstrade kamdragningar. Markeringarna är dock inte konsekvent genomförda utan återfinns stundtals även på originalytor. Originalmålningar kännetecknas av mörka, mer mättade färger och en helt annan galant linjeföring. Korvalven har störst andel bevarat originalmåleri. Ornamentiken utmärker sig som betydligt tätare och mer driven än den originalornamentik som är kännetecknande för långhuset. Årets konservering inriktades på att rengöra ytskikten, laga sprickbildningar i putsen och fästa lösa färgskikt. Sprickorna injekterades med Ledan, en svagt hydraulisk kalkbruksvälling. Retuschering tillämpades i första hand på ytor där befintlig linje uppenbart blivit bruten av rengöringen eller en lagning. På ribborna förekommer en mängd äldre putslagningar som efter rengöring framträdde som mycket mörkare än originalet. För att skapa en jämnare övergång laserades originalytorna tunt med infärgat kalkvatten. Direkt uppenbara feltolkningar av originalet som försvårade förståelsen för bilden tonades ner, exempelvis den påhittade ansiktsformen hos Maria med barnet på långhusets norra östvägg. Vid rengöringen kunde även konservatorerna konstatera att valvens röda och gråvita ribbor ursprungligen varit röda och blå. De blå ribborna täcktes till stor del av en slarvigt påförd vitaktig avfärgning, med yvigt dragna penseldrag. Den vita färgen härrörde från framtagningen Med denna kulörförändring försvann den tänkta kontrasten mellan ribba och kappa som är av betydelse för både valvens formspråk och kappornas dekor. Med kvarvarande färgspår som vägledning utfördes en svagt blåaktig lasyr, av infärgat kalkvatten, ovan den vita avfärgningen. Återgången till blå ribbor innebar en mindre insats som med stor tydlighet återknyter till målningarnas ursprungliga framställning. Det råder osäkerhet kring varför man 1950 utförde den hafsiga vita laseringen. Avsaknaden på kunskap om detta tilltag i kombination med dess uppenbart negativa effekt på ursprungsmåleriet gav inte motiv nog till att låta denna avvikelse inarbetas ytterligare de kommande 50 åren. En valvkappa i långhusets nordvästliga travé hade blivit utsatt för en stor lagning efter Lagningen var enfärgad och anslöt till bruten dekor i form av 1950-talsretusch. I och med att den odekorerade ytan hade en något grövre struk-

24 tur blev den extra påtaglig. Med utgångspunkt från den brutna 1950-talsretuschen kompletterades den vita ytan med dekor av samma slag som kappan i övrigt. Resultatet blev en komplett valvkappa och ett helhetsgrepp i upplevelsen av valvet i stort. Långhusets östvägg var mycket brokig nedtill med ofullständiga bildfragment, mestadels bestående av retuscher från framtagningen Originalytor lämnades orörda och övriga ytor vitmålades. Korvalvens dekor var som tidigare nämnts till stor del originalmåleri. Den gulaktiga bottenfärgen var däremot en retusch från För att dämpa den gula kulören justerades dess styrka med hjälp av ett milt intonat kalkvatten. Långhusvägg travé nordöst och travé sydöst före. Långhusvalv travé nord mitt och travé mitt syd före Långhusvalv travé nordväst och travé sydväst före.

25 Tv. Korvalv västerut före. Th. Konservering pågår. Tv. Långhusvalv travé sydöst, kappa österut, rengöring påbörjad på ljusare parti till höger i bild. Ytan har frekventa huggspår från framtagningen Th. Detalj av så kallad kammad yta en metod som tillämpades på rekonstruerat måleri vid framtagningen Tv. Originalytor har skarpare röd färg och återfinns på denna bild endast till höger i bild, övrigt måleri är rekonstruerat1950. Th. Detaljbild av kappa med nätverk av sprickor före konservering. Tv. Korets västligaste valvkappa, lägg märke till lysrörsbelysningen utmed sköld-och gördelbåge. Th. Korets östra valv under rengöring, svart måleri i kappa till vänster rekonstruerat Stora delar av omgivande kappors röda dekor är original.

26 Långhusvalv efter konservering.tv. Valvanfang vars blå ribbor har mörkare blå originalfärg nedtill och något ljusare blå lasering, utförd 2006, ovan de horisontella röda linjerna. Th. De tidigare vitmålade ribborna har återfått ursprunglig blå kulör. Tv. Maria på långhusets norra östvägg efter konservering. Th. Rekonstruerad dekor i valvkappa, långhustravé nordväst. Övrigt På långhusvinden kompletterades befintliga landgångar med en ny sträcka som löper från långhusets mitt österut mot koret. Landgången utfördes diskret med ett par brädors bredd utan spikad infästning i taklaget. Nya ledningar på vinden följde i första hand befintliga ledningsplankor. På nya sträckor anpassades ledningsdragningen efter givna förutsättningar. Diskret utförande eftersträvades generellt, på vissa delsträckor fungerade tillägg av planka, men på flertalet ställen var klamrad kabel direkt på taklaget att föredra. På så vis doldes inte intressant information i det medeltida taklaget. Vid valet av ytor var målet att undvika virkesdelar med äldre spår efter infästningar samt att minimera intrycket av ledningar vid ett besök på vinden.

27 Klockringningens motorer från 1960-talet kunde inte kombineras med det nya elsystemet och skulle därmed utgöra en brandrisk. Motorer och tillhörande ledningar byttes ut mot nya installationer. Långhusvinden före ny ledningsdragning, österut respektive västerut. Tv. Långhusets vind med ny landgång österut.th. Ny ledningsdragning på långhusets sydöstra sida, dels på planka och dels klamrad på hanband. Motorer för klockringning före byte, troligen installerade omkring Avvikelser från handlingar - Krönkorset rekonstruerades i sin helhet. - Tegeltakens undertak belades med ny papp och ny läkt i enlighet med nytt beslut. - Textilskåp placerades i långhusets västra del. - Kassaskåpet i sakristian byggdes in. - En piscina anordnades i sakristians golv. - Klockringningens motorer byttes ut. - Målning av innerfönster utgick.

28 Iakttagelser under restaureringen Tornluckor Luckorna har genomgått en rad kulörförändringar. Nedan följer från äldsta till yngsta färgskikt: 1. Brun, med gul ton, linoljefärg, mörkockra S 6030-Y40R 2. Svart, linoljefärg 3. Grå, med blå ton, linoljefärg, ultramarinblått S2020-R90B 4. Grå, med grön ton, linoljefärg, kromoxidgrön S2010-G20Y 5. Brun, med grå ton, befintlig, färgtyp? S7010-Y70R, järnoxidbrun S8005-Y80R Undertak Undertaken bestod av ett äldsta lager stickspån med spår efter tjära och ett påtagligt slitage som indikerar att det rör sig om ett äldre yttertak. Ovan stickspånen fanns två omgångar tjärad papp som utgör ytterligare två perioder yttertak. Det äldsta var mycket skört och söndersmulades vid nedrivandet medan det yttersta var av segare karaktär. Bägge pappskikten löpte över vertikalt lagda trekantsläkt ovan vilka den yttersta pappen blivit förstärkt med vertikala pappremsor. Läkten låg med ett centrumavstånd på mm. Den yttersta pappen var behandlad med ett flertal lager tjära. Tjärpappen har sannolikt fungerat som yttertak under en längre period. Sprickor och hål har sedan tegeltakens tillkomst blivit tätade med obehandlad lumpapp, nedstucken från nocken eller takfoten. Samtliga äldre pappytor avlägsnades trots önskan från antikvariskt håll att bibehålla takfall med välhållen papp. Krönkors Under korsets kopparbeklädnad hade hantverkare från föregående korsrenovering efterlämnat tre kopparbleck och ett spikemballage. Blecken var punsade med namn och årtal. Korset tycks därmed vara omgjort i sin helhet Spiken som sammanfogade de skickligt utformade lamellerna var tillverkad på Malmö Spikfabrik. Korset var utformat med en mittbjälke som förankrades i ett gjutet fundament med vertikala fastbultade järnstag. Korsarmen löpte genom mittbjälken med stödgivande horisontella järnband som förankrade den till mittbjälken. Utsmyckningarna på basen fick sin rundade form genom väl utformade lameller och trädelar. Samtliga smådelar sammanfogades med långa trådspik. Trämaterialet bestod genomgående av ek. Fundamentet var gjutet och vilade på det tegelmurade tornkrönet. Rötskadorna uppkom av att regnvatten lagrades vid korsets bas. Inskriptioner: Bleck 1: D B ANDERS. Bleck 2: KIPPAN. Bleck 3, skrivstil: Sture Björk 1927 samt något som påminner om St Olof. Materialet tillvaratogs av församlingen.

29 Hjärtstolpen i krönkorsets trästomme. Tv. Rundad överdel, sammanhållande järnband avslutas strax nedanför rundningen. Th. Hjärtstolpens korsmitt med rester av den rötskadade tvärbjälken och dess infästningar av järnband och genomgående bultar. Tv. Hjärtstolpens nedre del som övergår i den första av två svulstiga lister. Th. Krönkorsets nedre del med två övre lister och ett nedre kraftigt klot. Notera klotets sinnrika trähantverk med vertikala lameller som formger basens klotform. Fasader exteriört Långhusets nordfasad uppvisade flera ytor med rödaktig färg. Registrerades på den nordöstra strävpelarens östra sida samt på de tre västliga fönsternas ögpnbryn. Kan eventuellt röra sig om en äldre avfärgning alternativt någon form av missfärgning. Färgens begränsade utbredning talar emellertid mest för det förstnämnda alternativet. Fönsteröppningarna på långhusets västfasad är medeltida och sannolikt ursprungliga. De spetsbågiga omfattningarna innehöll medeltida puts överlagrad med många skikt kalkfärg, varav de äldsta var både mer eller mindre brutna med

30 jordfärger, exempelvis S2010-Y40R. Den slevdragna kalkputsen var svagt gulaktig med återkommande innehåll av tagel/hår, halm och träflisor. Kalkmålningar På långhusets östvägg förekommer två typer av schabloner som tolkades vara samtida, ett fyrbladigt växtornament och ett ornamnet utformat som en lyra. Den röda trebladiga dekoren utmed östväggens sköldbågar och ribbornas avfärgning utgör ett enskilt målningsskede tillkommet före valvens övriga måleri, sannolikt redan i samband med valvslagningen. Östväggens valvanfang över nuvarande triumfbåge med röd- och vitrandig dekor har däremot underliggande färgspår av röd och blå dekor som tycks vara tillkommen före väggarnas måleri. På en av långhusets gördelbågar iakttogs underliggande fragment av svartgrå färg, följd av grå kalkfärg och ytterst ljus vit kalkfärg. Har alla gördelbågar eventuellt varit avfärgade i svart? Kalkputsen i valven, dvs ursprunglig valvputs, är mörkt gulbeige med stort innehåll av mineraler, kol och lera. I putsen på långhusets västvägg finns inristningar i form av två stiliserade Mariabilder. Ristningarna är tillkomna före intilliggande kalkmåleri. Korets östligaste valvkappa hade spår efter himmelsblå avfärgning. Den blå färgen härrör sannolikt från en period då valvkappan varit dekorerad med ett stjärnbestrött himlavalv. Interiör Golvschakt Vid nedläggning av nya rörledningar öppnades golvschakt i vapenhus, långhus, kor och sakristia. Kulvertdjupet förlades till mellan 20 och 30 cm. Under vapenhusets kraftiga kalkstensplattor bestod det avlägsnade materialet enbart av mellanbrun sand. Schakten löpte här från elcentralen i västväggens norra hörn utmed nordväggen och östväggen fram till vindstrappans norra dörromfattning. I I övriga delar av kyrkan berördes tegelgolv företrädesvis korta sträckor mellan bänkkvarter. I dessa schakt var lagerföljden i stort sett likartad. Tegelgolv och tillhörande sättbruk utgjorde cirka 8 cm. Efterföljande utjämning med cement pendlade mellan 10 och 15 cm. I enstaka fall gjordes smärre ingrepp i underliggande orört lager bestående av lös mellanbrun melerad fin sand. Utöver sporadiska inslag av kalkbruk och tegelkross påträffades inga fynd. Skåp Vid omflyttning av skåp i sakristian framkom en rektangulär nisch även på den norra väggen. Nischen är belägen 2,07 m från väggens västra hörn med underkanten omkring 0,98 m från golvet, öppningen har en höjd på 0,47 m och en bredd på 0,42 m. Nischen förblir även fortsättningsvis dold bakom skåpsinredning.

31 Bänkar På bänkarnas fasader iakttogs åtminstone tre olika färgställningar. Från äldsta till yngsta färgskikt: 1. Mörk-mellanblå. 2. Ekådring 3. Gråblå Tv. Grundsten under tröskel mellan vapenhus och långhus. Fem huggna hål med okänd historia. Th. Vapenhusets östvägg, söder om vindstrappans omfattning. Vid nedskrapning av modern färg framkom underliggande röd avfärgning direkt på kalkfärg. Samma typ av färgspår framkom även sporadiskt på västväggen. Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder Arbetet har i stora drag följt upprättade handlingar och i allmänhet tagit god hänsyn till kyrkans kulturhistoriska värden. Ett flertal tilläggsarbeten har emellertid aktualiserats under restaureringens gång. Tillägg av piscina, textilskåp och förflyttning av flera andra skåp är åtgärder som ännu vid slutbesiktningen inte blivit presenterade i detalj och som följaktligen återstår att färdigställa. Omläggningen av undertakens papp och läkt innebar en stor insats som försenade arbetet betänkligt. Behovet av en sådan åtgärd torde rimligen varit möjlig att förutse redan i en förprojektering. Motiven till att samtliga äldre papptak skulle avlägsnas var bristfälligt presenterade och inte antikvariskt sanktionerade. Konserveringen av kyrkans kalkmålningar utfördes med god hänsyn till de förutsättningar som gavs. Målningarna dominerades till stor del av den konservering som utfördes vid framtagningen 1950, vilket innebar att merparten av arbetet resulterade i en konservering av en konservering. För att återupprätta den ursprungliga målningsskrudens värdighet och uttryck utfördes mindre men betydelsefulla förändringar väl förankrade i en antikvarisk dialog mellan konservator, antikvarisk kontrollant och länsstyrelse. Vid slutbesiktningen kvarstod ett flertal åtgärder som är tänkta att utföras under Inrättande av vaskskåp i sakristia. - Inbyggnad av kassaskåp och målning av befintligt träskåp i sakristia. - Anordnande av piscina i sakristians golv. - Nytt textilskåp i långhusets västra del. - Exteriör kalkavfärgning, åtminstone en strykning. - Målning av takfotsbrädor med vit linoljefärg.

32 Övriga handlingar med relevans för ärendet Protokoll byggmöte 1, Protokoll byggmöte 2, Antikvarisk kontrollplan, Protokoll byggmöte 3, Analys av bruk, Målarkalk Protokoll byggmöte 4, Protokoll byggmöte 5, Protokoll byggmöte 6, Protokoll byggmöte 7, Protokoll byggmöte 8, Protokoll byggmöte 9, Protokoll byggmöte 10, Protokoll byggmöte 11, Protokoll byggmöte 12, Protokoll byggmöte 13, Protokoll byggmöte 14, Protokoll byggmöte 15, Protokoll byggmöte 16, Protokoll byggmöte 17, Protokoll byggmöte 18, Protokoll byggmöte 19, Planskiss med golvschaktens utbredning

33 Bilaga 1 - Materiallista

34 Regionmuseets rapportserie 2006 Kulturmiljö 1. Folkestorps Bränneri, Folkestorp 6:5, Maglehem sn, AK, Mattias Burman, Vallfartskyrkan i Fru Alstad, Fru Alstad, FU, Lars Salminen, Röstånga kyrkogård, Röstånga sn, DK, Åsa Jakobsson och Cecilia Pantzar, Hovdala slott, larm och markarbeten, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Ask kyrkogård, Ask sn,dk, Åsa Jacobsson, Klara Johansson, Mia Jungskär, Cissela Olsson, Hustoftagård, Väsby sn, AK, Anna Ligoura, Äsphult kyrka, Äsphult sn, MD, Magnus Lindhagen och Jimmy Juhlin Alftberg, Himmelstorpsgården, Brunnby sn, AK, Anna Ligoura, Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, Rutsbo, Sankt Ibb sn, AK Anna Ligoura, Jordberga kostall, Källstorps sn, AK, Anna Ligoura, Norra Grönby mölla, Anderslövs sn, AK, Klara Johansson och Mia Jungskär, Ekonomibyggnad på Skarhult slott, Skarhult sn, AK, Cecilia pantzar, Klostergården, KA, Lund, Paul Hansson och Anna Rabow, Hannas kyrka alla tiders kyrka, Hannas sn, MD, Petter Jansson, Häglinge kyrka ljusare, skönare, rymligare, Häglinge sn, AK, Magnus Lindhagen och Lotta Eriksson, Hannas kyrka ut- och invändig restaurering, Hannas sn, AK, Petter Jansson/Lotta Eriksson, Norra Mellby skol- och fattighus, Norra mellby sn, KA, Anna Rabow, Historiska museet i Lund en värdebeskrivning, Lunds sn, DK, Henrik Borg, Fornstugan i Kristianstad, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Hovdala slott- svampsanering, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Bosjökloster nunnornas botkapell, Bosjökloster sn, AK, Cecilia Pantzar, Sankt Olofs kyrka, Sankt Olofs sn, AK, Cecilia Pantzar, Västra Broby kyrka. Västra Broby sn, AK, Cecilia Pantzar, Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning AK- antikvarisk kontroll AU-arkeologisk utredning DK- dokumentation, övrigt FU- arkeologisk förundersökning KA- kulturhistorisk analys MD-murverksdokumentation OU- osteologisk undersökning PJ- projektrapport UN- arkeologisk undersökning BD- byggnadsdokumentation BAD-byggn-ark-dokumentation BMU-byggnadsminnesutredning Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

35

36