Västra Broby kyrka - omläggning av yttertak

Transkript

1 2006:24 Västra Broby kyrka - omläggning av yttertak Antikvarisk kontroll, Cecilia Pantzar Författare Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2006:24 Västra Broby kyrka - omläggning av yttertak Antikvarisk kontroll, Västra Broby socken Åstorps kommun Skåne län Cecilia Pantzar

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2006:24 ISSN Omslagsfoto: Kyrkans takfall österut efter takomläggning. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 Innehåll Sammanfattning 5 Administrativa uppgifter 5 Byggnadshistorik med relevans för ärendet 5 Utförda åtgärder 6 Taklag och undertak 6 Plåt och avvattning 9 Luftning 9 Övriga åtgärder 15 Avvikelser från arbetshandlingar 16 Iakttagelser under renoveringen 16 Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 20 Övriga handlingar med relevans för ärendet 20

6 Åstorps kommun i Skåne län.

7 Sammanfattning Samtliga takfall belades med ny skivtäckning av zinkplåt. Rötskador i undertak och taklag reparerades. Släta fasadytor på tornet målades. Administrativa uppgifter Objekt Västra Broby kyrka Socken Västra Broby Kommun Åstorp Arbetshandlingar Ponnert Arkitekter AB, Länsstyrelsens beslut , dnr Vårt K sn 1147 Byggherre/beställare Björnekulla Västra Broby församling Byggledare Mikael Hjalmarsson, Griab Entreprenör Kvidinge plåt AB Petrus Entreprenad (snickeri) Arbetstid Maj januari 2006 Antikvarisk slutbesiktning Bidrag - Byggnadshistorik med relevans för ärendet Kyrkan består av absid, kor och långhus från 1880, samt ett resligt torn i väster från Tornet uppfördes i anslutning till den medeltida kyrkan. Vid tillblivelsen av dagens kyrka revs emellertid allt utom det nya tornet. Samtliga takfall är avtäckta med skivtäckning av galvaniserad järnplåt. Skivtäckningen varierar i utförande och förekommer både med halvförskjutning och jämna tvärfalsar. De takfall som saknar falsförskjutning, korsarmar och kor, är sannolikt äldre än övriga. Taken reparerades i samband med en utvändig renovering

8 Utförda åtgärder Taklag och undertak Befintlig underbrädning var i allmänhet välbevarad. Rötskador förekom på korets nordsida, absiden, södra korsarmens bägge takfall, långhusets sydsida och på tornet. Lagningar i taklag utfördes med virke av fur som bilades i likhet med befintligt utförande. Skarvarna utfördes genom halvning och säkrades med spik. Vid ytlig islaskning kompletterades spikning med trälim och i särkilt utsatta delar som i tornspiran med expanderande epoxylim. Undertaken lagades med furuplankor av samma dimension och utförande som fanns sedan tidigare. Friska delar från de reparerade panelytorna återanvändes så mycket som möjligt. På koret åtgärdades begränsade rötskador i taklaget. I nord, takstol 2 från öster, byttes nedre delen av sparren samt ytan på stickbjälken. På samma sida, takstol 4 från öster, lagades båda stickbjälkarna. I syd, takstol 2 från väster, byte av stickbjälke samt lagning av sparre. Panelen byttes nedtill. Absidvinden var tillsluten och endast tillgänglig för inspektion när delar av undertaket avlägsnats. Flera sparrar var rötskadade, särskilt upptill i nocken och utmed korets östmur. Samtliga toppar i nocken lagades och respektive sparre i anslutning till korets gavelparti byttes ut helt. En stickbjälke närmast korgaveln på sydsidan, byttes också ut. Panelen bestod av råsågade en tums furubrädor av varierande bredd, 6-7 tum. I södra korsarmens östra takfall byttes delar i den yttersta södra takstolen. Stickbjälken byttes ut och anslutande sparre byttes nedtill och halvades nedanför hanbandet. Sparrverket hade virkesnumrering I-VI från norr räknat, den utbytta sparren bar nummer VI. Brädpanelen byttes utmed takfoten till en höjd på omkring 2,5 meter. Västra takfallets taklag var i god kondition, undantaget takvinkeln mot långhusets södra takfall. Både sparre och stickbjälke var rötskadade nedtill på grund av läckage. Bägge delar lagades endast på översidan genom infällning av nytt virke. Tornspirans överdel var belagd med nyare panel av råspont, troligtvis tillkommen i samband med takreparationen Eventuellt härrör även befintlig förstärkning av taklagets nedre knutpunkter från samma tillfälle. Förstärkningen är slarvigt utförd med moderna rostfria vinkeljärn. Den tillfälligt utformade lösningen bryter mot för konstruktionen hantverksmässiga krav och bör på sikt åtgärdas på ett för taklaget mer anpassat sätt. Förekommande rötskador i panel och sparrverk på tornets mittdel reparerades. Anfrätta sparrar ilagades på utsidan med infällda bitar som limmades med expanderande lim och säkrades med spik. Brädpanel byttes på en yta av omkring 50 m², i fem av tornets åtta takfält. 6

9 Korets norra sida, rötskador i anslutning till murkrönet. Tv. Takstol två från väst. Th. Takstol 2 från öst. Tv. Lagad takstol på korets norra sida. Sparre iskarvad nedtill genom halvning, ny stickbjälke och nytt stödben. På sparren syns kil för undertakets brädning. Th. Södra korsarmens östra takfall. Gavelröstet söderut förstärktes med järnstag införlivat i fogning mellan tegelstenar. Sparren invid gavelröstet hade omfattande rötskador på grund av att virket låg i direkt kontakt med murverket. Vid lagning skapades en luftspalt mellan sparre och tegelmur. 7

10 Korsarmens östra takfall under byte av rötskador i takpanel och taklag. Th. Detalj av den sydligaste takstolens nedre del. Den rötskadade stickbjälken var delvis inmurad i gavelröstet samt förankrad inåt av ett dolt järnband. Notera även sparrens tapp som tyvärr inte kunde bibehållas vid ilagningen av stickbjälken. Tv. Brädat undertak i takvinkel mellan söder korsarm och långhus. Takreparation utförd 1990 innebar byta av plåt med tillägg av papp utmed takfoten runt om på långhuset. Th. Rötskadad takvinkel mellan södra korsarmen och långhuset. Vid lagning ilaskades sparrar på utsidan. Absidens undertak och taklag under reparation. Delar av takpanelen byttes ut tillsammans med taklagets övre del. Sparrar halvades upptill. 8

11 Plåt och avvattning Samtliga takfall belades med zinkplåt, av typen rheinzink. Skivplåtar utfördes med längden 1100 mm och bredden 530 mm. Ståndfalsar utfördes dubbla och tvärfalsarna lades genomgående med halv förskjutning. Plåten lades på papp och fästes med rostfri klammer. Falsar behandlades med Abratex falsolja, föreskriven linolja ger enligt entreprenören märken på zink. Hängskivor utformades i enlighet med tidigare utförande. Ståndskivorna likaså, förutom på kor och absid, där ståndskivorna utnyttjades för luftning. Hängrännor och stuprör av plåtisol byttes mot nya av zink. Två nya stuprör ersatte gaffelkopplingar på korets östfasad. Tidigare lösning var olämplig både tekniskt och estetiskt. Takstegen på norra korsarmens västra takfall byttes ut mot en ny rostfri. Befintligt expansionsrör var mycket rostigt och ersattes av ett nytt, även det utfördes i rostfri plåt. Tornspirans fältindelade plåtavtäckning utfördes med samma skivindelning som tidigare undantaget i anslutning till ränndalarna i övergången till de nedre takfallen. Befintlig rak övergång ersattes med spetsig med syfte att förbättra tätheten och avrinningen. Nedtill fanns ytterligare en lösning med stora brister avseende täthet, då hörnens klippta övergång saknade regelrätt fals och istället var ifogad med kitt. Den nya lösningen ser likadan ut men består av en enhetlig stående fals istället. Rötskador i anslutning till tornets två takluckor aktualiserade önskemålet om att utesluta luckorna i den nya taktäckningen. Luckorna, en i öst och en väst, låg i liv med skivtäckningen och tämligen högt upp i spirans takfall. Ursprunglig funktion antas vara kopplad till underhåll och ommålning av taken, en funktion som av säkerhetsmässiga skäl inte varit i bruk sedan mitten på 1900-talet. Eftersom luckorna numera saknar användning och inte heller intar någon framträdande plats i takets utformning ansågs det vara väl motiverat att frångå denna inbyggda svaghet. Alternativet att återskapa dem som blindluckor kunde inte heller motiveras, då det rör sig om ett nytt takmaterial med helt nya förutsättningar. Luckornas värde ligger i återberättandet av hur man tidigare skötte kyrkan och vilket halsbrytande företag det var att hålla kyrktaken i gott skick. En tradition som i fortsättningen får återberättas muntligen. Nya brunnar av betong med skyddande järngaller placerades vid respektive stuprör. Luftning För att undvika framtida rötskador i den tillslutna absidvinden utfördes luftning i takets anslutning mot korets östfasad samt utmed takfoten. Vid luftning mot korfasaden utnyttjades ståndskivan i samspel med ny luftspalt mellan det omlagda undertaket och fasaden. Utmed takfoten skapades lufthål genom att nedre panel- 9

12 brädan fasades av. Luftspalterna skyddas med rostfritt nät och syns inte exteriört eftersom de är belägna ovanför fasadens takfotslist. När frågan om luftning aktualiserades för absiden ansågs det även finnas behov för torn och långhus. I och med att samtliga takytor beläggs med papp försvinner den naturliga luftning som funnits tidigare. Luftning i torntaket hade räckt om det funnits förbindelse mellan torn och långhus. Så är inte fallet då vindsutrymmena begränsas av en branddörr. På grund av detta krävdes luftning i form av kåpor över både långhus och torn. På långhuset placerades samtliga fyra huvar i det norra takfallet, då kyrkans nordsida utgör en uttalad baksida som är avsevärt mindre exponerad än sydsidan. På tornet förlades fyra huvar till spirans övre del. Samspelande luftspalt anordnades utmed takfoten på båda sidor av kor och sydlig korsarm samt på långhusets sydsida. Anledningen till att det inte genomfördes på motsvarande ställen i nord var att taket redan blivit färdigställt när beslutet om luftning togs. Luftspalten skapades genom att undertakens nedre brädkant fasades av. Mellanrummet tätades därefter med rostfritt skyddsnät, ej synligt från marknivå. Kyrkan från sydöst och nordöst före takomläggning. Kyrkan från nord före takomläggning. Th. Detalj av övergången mellan långhus och torn från nord. 10

13 Koret från syd respektive nord före omläggning. Lägg märket till de jämna tvärfalsarna. Takfall över norra respektive södra korsarmen före takomläggning. Absidtak från norr samt tornhuv från sydöst före takomläggning. Tornspirans två takluckor, i öst respektive väst, lades igen vid plåtomläggningen. 11

14 Tv. Norra korsarmen från öster, takfallets avrinning är förenat med korets. Th. Absiden från nordöst. Tv. Kyrkans nordöstra del efter takomläggning. Korsarmens fasad har kompletterats med stuprör som löper ner utmed strävpelarens inre hörn. Th. Kyrkans södra takfall till stor del omlagt. Papptäckt yta till vänster färdigställdes först i samband med demontering av tornets ställningar. Tv. Norra korsarmens östra takfall före omläggning med jämna tvärfalsar. Th. Samma takfall efter omläggning med nytt stuprör norrut som ersättare för den tvärkoppling som tidigare löpte över till korets stuprör. 12

15 Norra korsarmens västra takfall före och efter omläggning. Tv. Yttersta delen mot skorstenen till lades om 1990, vilket syns både avseende falsarnas förskjutning och genomslaget av underliggande orange grundfärg. Th. Zinkplåten har börjat mörkna fläckvis, en mer homogen yta väntas inträda efter ett par år. Långhusets norra takfall före och efter omläggning. Tv. Södra korsarmens gavel före omläggning med nätt hängskiva som återskapades. Th. Luftningshuvar på långhusets norra takfall. 13

16 Absidtaket efter omläggning. Th syns ny lutftning i form av liten hätta i nocken samt införlivad i ståndskivan utmed korets gavelparti. Tv. Torntak detalj av anslutning för nu borttagen lucka. Th. Klamrad tvärfals som en följd av lokalt utbyte av skivplåt. Klamrade plåtar förekom frekvent runt om på tornspiran. 14

17 Tornspirans nedre hörn före och efter omläggning. Övergång mellan tornspirans övre och nedre takfall före och efter omläggning. Den raka övergången ersattes med spetsig av tekniska skäl, då befintlig lösning hade brister avseende täthet. Övriga åtgärder Åskledare utmed kyrkans taknockar kunde avlägsnas genom att den nya plåtavtäckningen fungerar som åskledare. Övriga åskledare utfördes i aluminium. Skorstenen vitmålades med kc-färg. Putslagningar utmed plåtarbeten utfördes med hydrauliskt kalkbruk, fabrikat Hyllie. Strävpelarnas plåtavtäckning är i behov av ommålning. Befintlig ljusgrå färg flagar och underliggande orange rostskyddsfärg framträder fläckvis. Församlingen har tänkt utföra målning i egen regi. Regionmuseet rekommenderar en liknande ljusgrå kulör, NCS S0505-R80B. Förslaget att byta till zinkplåt även på strävpelarna diskuterades, men föll bort av flera anledningar. Zinken mörknar betydligt och skulle därmed göra strävpelarna mer påtagliga i kyrkans fasad. En förändring som 15

18 inte kan motiveras stilmässigt, då strävpelarna sannolikt endast var putsade från början. Nuvarande plåtavtäckning är därtill av både god kvalitet och relativt hög ålder. En ommålning innebär inte minst en mindre ekonomisk insats. Tv. Strävpelare före ommålning. Th. Ny brunn och anslutande stuprör efter omläggning. Avvikelser från arbetshandlingar - Fasadarbeten utgick. - Tillkommande luftning utmed takfot, korets östgavel samt i takfall över långhus och torn. Iakttagelser under renoveringen Samtliga takfall var avtäckta med galvaniserad järnplåt. Skivplåtarna uppmätte i allmänhet längden 1100 mm och bredden 530 mm. På tornet var måtten något större, mm längd och mm bredd. Enkel ståndfals var allmänt förekommande med en höjd på omkring mm. Förskjutningen på tvärfalsarna varierade både mellan takfallen och inom enskilda takfall. Kor och korsarmar utmärkte sig med att inte ha någon förskjutning alls. Skivplåtar lagda utan förskjutning hade högre ståndfalsar och var av mer ålderdomlig karaktär. Plåten var lagd direkt på undertakens brädning och brädningen var väl bibehållen. Enstaka metallbleck, infästa med spik, förekom emellertid under dessa skivplåtar, vilket antyder att det funnits åtminstone en tidigare plåtavtäckning. Metallblecken var enligt plåtslagaren av zinkplåt, vilket indikerar att kyrkan tidigare varit belagd med zinktak. Avståndet mellan blecken antydde en skivbredd på 450 mm. På undertakets brädning syntes även vertikala avtryck, mörka ränder, efter äldre plåtar. Dessa ränder sammanföll med äldre spikhål. Avståndet mellan avtrycken var pre- 16

19 cis som mellan blecken omkring 450 mm, vilket innebär att det tidigare takets skivtäckning bestod av betydligt smalare skivplåtar. Avståndet mellan spiken visar även att det var betydligt glesare mellan infästningarna. Skivlängden för denna äldre skivtäckning har däremot inte kunnat fastställas. Långhusets norra takfall var delvis omlagt i väster. Både skivplåtar och klamrar var av ett helt annat slag och under plåten fanns modern papp. Samma typ av omläggning konstaterades utmed takfoten på lågdelarnas samtliga takfall samt i tre rader på långhusets södra sida, åt väster. På dessa ytor framträdde lagningarna inte bara genom underliggande papp utan även i plåten genom spår efter uppvik, synliga klamrar i tvärfalserna samt mer påtaglig färgflagning. Äldre plåtytor var i allmänhet mer anfrätta av rost. En påträffad notering under plåten på södra korsarmens nedre omlagda del visade att omläggningen utfördes av bland annat A. Frohm, Handlingar från den utvändiga renovering som genomfördes 1990 vittnar inte alls om en takomläggning av denna omfattning. Övriga takytor var belagda med plåt från tre olika skeden. Skillnaden framträdde främst genom variationer i falsförskjutning. Det äldsta skedet var utfört med jämna tvärfalser och återfanns över koret och korsarmarnas båda östliga takfall. Nästföljande skede var lagt med något förskjutna tvärfalsar och förekom endast i korsmitten. Det yngsta skedet som kopierades vid omläggningen 1990 var utfört med halvförskjutning. Skivplåtarnas bredd och längd var ungefär samma för samtliga tre utföranden omkring x mm. Torntaken var omlagda nedtill utmed takfoten, åtminstone två skivplåtar upp. Därtill förekom en rad spridda lagningar som framträdde genom spår efter uppvik och synlig sekundär klammer. Taklagens timmer var märkt med romersk numrering. 17

20 Ej skalenlig planskiss över kyrkans takfall. Skivtäckningens utformning varierade och hade blivit omlagd i flera omgångar. Senast 1990, ljusgrå ytor. De äldsta delarna återfanns över korsarmar och kor. Jämna tvärfalsar (ljusgröna ytor) föregick sannolikt de med någon förskjutning (mörkgröna ytor) vilka slutligen avlöstes med halv förskjutning (mörkgrå ytor). 18

21 I korets södra takfall syntes tydliga spår efter en äldre plåtavtäckning. Tv syns mörka vertikala ränder som utgör avtryck efter skivplåtarnas utbredning. T h syns kvarlämnad infästning i form av plåtbleck. Tv. Långhusets södra takfall med äldre respektive nyare skivplåt. Den övre med rostangrepp är äldre och den nedre med flagande färg byttes ut vid takreparationen utmed takfoten Th. Klamrade tvärfalser med tydliga märken efter uppvikt plåt som en följd av lokalt utbyte av skivplåt. Klamrade plåtar förekom frekvent runt om på tornspiran. 19

22 Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder Arbetet har utförts med god hänsyn till kyrkans kulturhistoriska värden. Åtgärderna utfördes med enstaka undantag enligt gällande handlingar. Avsteg från det gamla takets utformning gjordes när det gäller skivtäckningens falsförskjutning. Förskjutningen varierade mellan taken och ibland inom respektive takfall. Eftersom det rörde sig om en total omläggning var det naturligt att välja samma förskjutning över hela kyrkan. Dubbel ståndfals var emellertid inte helt enkel att förena med jämna tvärfalser. Istället valdes den mer beprövade halvförskjutningen som förekom på ett flertal takfall och som fungerar väl i kombination med dubbelfals. Övriga handlingar med relevans för ärendet Antikvarisk kontrollplan, Byggmötesprotokoll 1, Förbesiktningsutlåtande, Utlåtande över förbesiktning 1, Byggmötesprotokoll 2, Byggmötesprotokoll 3, Förbesiktningsutlåtande, Byggmötesprotokoll 4, Byggmötesprotokoll 5, Byggmötesprotokoll 6, Byggmötesprotokoll 7, Byggmötesprotokoll 8, Utlåtande över förbesiktning,

23 Regionmuseets rapportserie 2006 Kulturmiljö 1. Folkestorps Bränneri, Folkestorp 6:5, Maglehem sn, AK, Mattias Burman, Vallfartskyrkan i Fru Alstad, Fru Alstad, FU, Lars Salminen, Röstånga kyrkogård, Röstånga sn, DK, Åsa Jakobsson och Cecilia Pantzar, Hovdala slott, larm och markarbeten, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Ask kyrkogård, Ask sn,dk, Åsa Jacobsson, Klara Johansson, Mia Jungskär, Cissela Olsson, Hustoftagård, Väsby sn, AK, Anna Ligoura, Äsphult kyrka, Äsphult sn, MD, Magnus Lindhagen och Jimmy Juhlin Alftberg, Himmelstorpsgården, Brunnby sn, AK, Anna Ligoura, Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, Rutsbo, Sankt Ibb sn, AK Anna Ligoura, Jordberga kostall, Källstorps sn, AK, Anna Ligoura, Norra Grönby mölla, Anderslövs sn, AK, Klara Johansson och Mia Jungskär, Ekonomibyggnad på Skarhult slott, Skarhult sn, AK, Cecilia pantzar, Klostergården, KA, Lund, Paul Hansson och Anna Rabow, Hannas kyrka alla tiders kyrka, Hannas sn, MD, Petter Jansson, Häglinge kyrka ljusare, skönare, rymligare, Häglinge sn, AK, Magnus Lindhagen och Lotta Eriksson, Hannas kyrka ut- och invändig restaurering, Hannas sn, AK, Petter Jansson/Lotta Eriksson, Norra Mellby skol- och fattighus, Norra mellby sn, KA, Anna Rabow, Historiska museet i Lund en värdebeskrivning, Lunds sn, DK, Henrik Borg, Fornstugan i Kristianstad, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Hovdala slott- svampsanering, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Bosjökloster nunnornas botkapell, Bosjökloster sn, AK, Cecilia Pantzar, Sankt Olofs kyrka, Sankt Olofs sn, AK, Cecilia Pantzar, Västra Broby kyrka. Västra Broby sn, AK, Cecilia Pantzar, Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

24