Judendomens livsbejakande budskap

Transkript

1 Institutionen för samhällsvetenskap Religionsvetenskap David Olsson Judendomens livsbejakande budskap Framställs detta i den svenska gymnasieskolans religionsläroböcker? The Affirmative View of Life within Judaism Is this presented in the Swedish high schools textbooks for religious studies? Examensarbete 10 poäng Lärarprogrammet/ Religionsvetenskap C-uppsats Datum: Handledare: Marc Katz Examinator: Marc Katz Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Livsbejakelsen inom judendomen Ett judiskt perspektiv på Torahs levnadsregler Varför helgdagar? Syfte Frågeställningar Tidigare forskning Begreppsförklaringar Avgränsningar och metod Läroboksanalys Religionskunskap för gymnasiet kurs A Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Människan och tron Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Möt A-kursen Religionskunskap Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Relief Religionskunskap A Plus Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Söka svar Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Liv och mening Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Tre religioner i vår tid Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Skildringen av högtiderna inom judendomen Slutsatser Religionskunskap för gymnasiet kurs A Människan och tron Möt A-kursen Religionskunskap Relief Religionskunskap A Plus Söka svar Liv och mening Tre religioner i vår tid Sammanfattande slutsats Sammanfattning Käll- och litteraturförteckning... 58

3 1. Inledning Judendomen är i allra högsta grad en levande religion helt i sin egen rätt. Detta har emellertid inte alltid varit en självklarhet i exempelvis Sverige. Bo Johnson, professor emeritus i gamla testamentet vid Lunds universitet, 1 framhåller att orsaken till detta är att kristen tradition ofta har likställt judendomen med det gamla testamentet och därmed betraktat den som en dåtidsreligion, vilken, utifrån detta kristna perspektiv, fullkomnades av kristendomen. 2 Jacob Neusner 3 styrker delvis detta orsakssammanhang genom att bl.a. påvisa det faktum att judendomen, ända fram till mitten av 1900-talet, var dödförklarad som religion av kristendomen. 4 De två religioner vi idag kallar judendom och kristendom uppstod dock, enligt Johnson, i realiteten som två parallella rörelser inom den mångfald av judendomsriktningar som bl.a. fanns runt tiden för Kristi födelse. Det vi idag kallar judendom och kristendom är alltså två religioner som båda omkonstruerat och omtolkat de gamla hebreiska skrifternas innehåll, judendomen genom orala Torah och kristendomen med hjälp av nya testamentet. 5 Morton H. Narrowe, överrabbin i judiska församlingen i Stockholm, hävdar i ett skriftligt uttalande från 1994 att denna gamla kristna hållning gentemot judendomen till stor del lever kvar i den svenska skolan. I ett uttalande skrev han att [i] våra skolböcker i religionskunskap framställs judendomen som ett förberedande stadium till kristendomen. 6 Om hans uttalande är korrekt är detta mycket problematiskt då det förutom det faktum att det ger en mycket vanställd bild av judendomen går stick i stäv med vad som beslutats i exempelvis kursplanen för gymnasiekursen religionskunskap A. I denna står det bl.a. att eleverna skall kunna reflektera över andra människors olika sätt att tänka om liv, tro och etik. 7 Detta mål försvåras givetvis om judendomen presenteras på ett förvridet sätt i religionsläroböckerna, eftersom dessa på många håll kan antas ha en relativt väsentlig betydelse för religionsundervisningen. Detta antagande är i alla fall korrekt för de skolor som undertecknad har haft sin lärarpraktik på. 1 Johnson (2000) 2 Johnson (2000), s Se 2. Avgränsningar och metod 4 Neusner (1997), s Johnson (2000), s. 13ff, se även Neusner (1997), s. 36ff, 41 6 Kushner (1994), s (undersökt ) 3

4 1.1 Livsbejakelsen inom judendomen Ett liv i Torahs efterföljd har ofta, i ett utomjudiskt perspektiv, likställts med ett liv präglat av, och tyngt under, lagiskhet. 8 Utifrån ett judiskt perspektiv är detta emellertid mycket missvisande, då man istället betraktar Torahs levnadsregler, högtider m.m. som en lärare eller vägvisare för hur man fyller livet och världen med godhet, kärlek, glädje, njutning o.d. Orsaken till att detta är så viktigt inom judendomen är att man har sitt primära fokus på nuet och livet i den här världen. Förvisso blickar man bakåt i sin historia och framåt mot hoppet att Guds rike en dag skall upprättas på jorden, men dåtiden och framtiden är främst avsedda att påminna om vikten att skapa en bättre värld i nuet. Med livsbejakelsen inom judendomen avses alltså denna fokusering på att skapa en bättre värld här och nu. Nedan följer en mer utförlig presentation av livsbejakelsen inom judendomen. Först redogörs Harold Kushners 9 behandling av den livsbejakelse som Torahs levnadsregler avser förmedla, eftersom han behandlar detta mest utförligt. Därefter följer en kort presentation av Harry Gershs 10 och Neusners motiveringar av syftet med Torahs levnadsregler. Slutligen görs en kort redovisning av varför kalenderårets högtider är så viktiga inom judendomen Ett judiskt perspektiv på Torahs levnadsregler Kushner betonar att judendomen är en mycket livsbejakande religion som har sitt primära fokus på livet här och nu. Optimismen till detta liv har sin grund i uppfattningen att människan är skapad till Guds avbild och att hon därmed anförtrotts gåvan att, med sitt sätt att leva, kunna omvandla allt profant till något heligt och fullkomligt. 11 Man har alltså, inom judendomen, en mycket ljus syn på människans förmåga att kunna välja goda handlingar. Det finns således t.ex. inget arvsyndstänkande inom judendomen. Givetvis förnekar man inte att människor kan handla felaktigt, men man högaktar och betonar samtidigt den mänskliga förmågan att kunna bekänna sina synder och därefter vara i stånd att bättra sig. 12 Det är viktigt att understryka att Gud, enligt judendomen, inte vill att människan skall utföra goda handlingar av fruktan för straff e.d., istället betonas människans gudagivna förmåga att, med hjälp av sin fria vilja, kunna välja att göra det goda för att hon själv vill det. 13 En anhängare av judendomen är sålunda någon som väljer att leva ett liv genomsyrat av en god livsföring. På 8 Neusner (1997), s. 131f 9 Se 2. Avgränsningar och metod 10 Se 2. Avgränsningar och metod 11 Kushner (1994), s. 27f 12 Kushner (1994), s. 148f 13 Kushner (1994), s. 20f 4

5 detta sätt helgar han eller hon livet och Guds skapelse och bidrar därmed till att skapa en bättre värld. De högtider, föreskrifter och bud etc. som finns i Torah betraktas som den hjälp som Gud givit människan för att hon ska kunna uppnå detta mål. 14 Torah uppfattas alltså inte som en börda inom judendomen, utan ses istället som ett utryck för Guds omtanke, eftersom den ger klara instruktioner och vägledning för hur man ska leva sitt liv i enlighet med Guds vilja och därmed fylla livet och sin omgivning med godhet och gudsnärvaro. 15 Torah anses sålunda vara ett kärleksbevis från Gud till sitt folk, dvs. judarna (samt till alla som önskar ta emot Torah och ingå i den judiska gemenskapen). 16 Med andra ord är Torahs alla högtider, bud och föreskrifter ämnade att lära människan att fylla sitt liv med kärlek gentemot alla människor och Guds övriga skapelse. En viktig del av detta är att Torah uppfostrar människan att ta kontroll över sina drifter och sin själviskhet, istället för att hon själv styrs av dem. När detta åstadkoms kan hon dessutom fullt ut njuta av allt i Guds skapelse och leva på ett sådant sätt som Gud från början avsett för henne. 17 Vikten av detta kan illustreras med det rabbinska uttalandet att i det tillkommande måste var och en redovisa för alla de goda ting som Gud har skapat men som han vägrat njuta av. 18 Det är alltså viktigt att understryka att man inom judendomen inte strävar efter att undertrycka de mänskliga drifterna, 19 målet är istället att uppnå den frihet det innebär att inte styras av dem, vilket också medför att man kan njuta av Guds skapelse fullt ut. För att ett liv i Torahs efterföljd skall bli möjligt för mänskligheten betonar man dock också gemenskapens betydelse. Inom judendomen menar man att en god gemenskap, dvs. en gemenskap där Torah råder, underlättar för alla människor som den innefattar att välja att utföra goda gärningar. När Gud gav judarna Torah avsåg han emellertid också att denna goda gemenskap skulle utgöra ett exempel för andra folk att efterfölja. 20 Gud vill alltså, vilket redan påpekats, att alla människor ska få del av Torah. Den som praktiserar judendomen blir således, med hjälp av Torah och den judiska gemenskapen, en människa som för in mer av Guds godhet i världen. Han eller hon blir dessutom en förebild för andra människor att följa. Genom att göra det goda bidrar också varje människa med att fullkomna Guds skapelse, dvs. föra det närmare Guds rike på jorden Kushner (1994), s. 43ff 15 Kushner (1994), s. 24ff 16 Kushner (1994), s 41f 17 Kushner (1994), s , Kushner (1994), s Kushner (1994), s Kushner (1994), s Kushner (1994), s. 41f, 95 5

6 Gersh framhåller, i likhet med Kushner, att Torah är en vägledare som givits människan för att hjälpa henne att fylla sitt liv med godhet. Han understryker också att varje god handling som utförs bidrar till att föra mänskligheten närmare skapelsens slutgiltiga mål dvs. den messianska tiden, vilken präglas av fred, rättvisa, frihet och harmoni etc. 22 Gersh betonar även att orsaken till att det finns så många regler är att det hjälper människan att vara god mot sina medmänniskor på alla livets områden. 23 Neusner poängterar också, i likhet med Gersh och Kushner, att Torahs levnadsregler eller halacha (av honom översatt med the way ) syftar till att skapa helgelse i denna världen, dvs. röja vägen för Gud och införa hans rike på jorden. Halacha hjälper sålunda människan att föra in Gud i livet här och nu, samtidigt som dess vägledning för mänskligheten närmare Guds fullkomliga rike på jorden. 24 Han betonar alltså att judarnas fokus ligger på nuet, samtidigt som de riktar sitt hopp mot det framtida gudsriket. Neusner understryker även att man, inom judendomen, söker slutet på alla människors möda. Neusner poängterar dessutom att Gud, enligt judendomen, är nådefull och förlåter synd. 25 Slutligen accentuerar han att Torah bl.a. är ett tecken på Guds kärlek och nåd Varför helgdagar? De judiska helgdagar som är kopplade till den judiska kalendern är centrala komponenter för förståelsen av vad ett liv i Torahs efterföljd innebär, vilket framhävs av både Neusner, 27 Kushner 28 och Gersh. Under dessa gestaltas nämligen Torahs livsbejakelse och värderingar på ett mycket påtagligt sätt, något som i synnerhet gäller de högtider som är kopplade till årstiderna. 29 För att få en adekvat förståelse för dessa högtiders betydelse måste man dock känna till att de flesta är förenade med de tre huvudsakliga mytiska temana som Torah betonar. Dessa är: a) skapelsen, b) uppenbarelsen och c) befrielsen (eng. redemption, undertecknads översättning). 30 Dessa tre komponenter genomsyrar hela religionen och alla tre har relevans för både dåtid, nutid och framtid. Högtidernas uppgift är framförallt att framhäva dessa tre teman, samt deras betydelse för det förflutna, för framtiden och i synnerhet för 22 Gersh (1999), s. 9, 29, 191ff 23 Gersh (1999), s Neusner (1997), s. 132f 25 Neusner (1997), s. 137f 26 Neusner (1997), s Neusner (1997), se s. 131f 28 Kushner (1994), se s Gersh (1999), s Neusner (1997), s

7 nuet. 31 Det är viktigt att understryka att högtidernas relevans, mer än något annat, gäller deras implikationer för livsföringen i nuet. Detta är också, vilket tidigare berörts, även brännpunkten inom judendomen i övrigt, eftersom den sätter livet här och nu i centrum. 1.2 Syfte Uppsatsens syfte är att granska några av de läroböcker som idag används på den svenska gymnasieskolan, eftersom det finns indicier som tyder på att det judiska inifrånperspektivet inte framkommer i dessa. För att klarlägga hur det verkligen förhåller sig har undertecknad valt att undersöka om det, inom judendomen, så centrala livsbejakande budskapet skildras i läroböckerna. 1.3 Frågeställningar Framställs judendomens livsbejakande budskap i svenska religionsläroböcker för gymnasiet? - Framställs Torahs levnadsreglers livsbejakande budskap i läroböckerna? - Framställs det livsbejakande budskap som den judiska kalenderns högtider förmedlar? 1.4 Tidigare forskning Ingen tidigare forskning har utförts kring hur judendomens livsbejakande budskap framställs i religionsläroböckerna för gymnasiet. Josef Bergkvist har emellertid författat en C-uppsats i religionshistoria med titeln: Uppslagsverkens judendom: bilden av judendomen i svenska uppslagsverk (2004), vilken tangerar undertecknads uppsats. Bergkvists uppsats undersöker, som titeln avslöjar, hur judendom presenteras i svenska uppslagsverk. För att få en bild av detta har Bergkvist gjort en komparativ analys där han jämför uppslagsverkens skildringar med dem som ges av rabbinerna Jacob Neusner och Chaim Donin. Hans hypotes är att judendomen presenteras utifrån ett kristet perspektiv, då Sverige under en lång tid har varit ett homogent kristet land. Han postulerar därmed att typiskt kristna frågor har ställts till judendomen, medan de frågor som anses vara viktiga utifrån ett judiskt perspektiv har försummats. Bergkvist har influerat denna uppsats på två sätt. För det första har hans hypotes att judendomen skildras i ljuset av kristna frågor istället för de frågor som företrädare för religionen själva anser vara viktiga varit en viktig influens för denna uppsats frågeställningar. För det andra används, i denna uppsats, en del av den litteratur som även Bergkvist begagnar. Detta gäller både Johnson och Neusner. 31 Neusner (1997), s

8 1.5 Begreppsförklaringar Jude och judendom: Många gånger utgår icke-judar från att judendomen är alla judars religion. Sanningen är dock att många judar varken bekänner sig till judendom eller någon annan religion. Detta beror på att begreppet jude, förutom att innefatta de som följer religionen judendom, också inbegriper en etnisk grupp, dvs. de judar som befinner sig i diasporan, samt en nation i staten Israel. En anhängare av judendomen är alltid samtidigt en etnisk jude, men en etnisk jude behöver alltså inte vara en anhängare av judendomen. 32 I denna uppsats behandlas emellertid enbart judendomen och de judar som är anhängare av denna religion. Således kommer anhängarna av judendomen att benämnas judar i denna uppsats. När begreppet judendom används i uppsatsens läroboksanalys av undertecknad avses enbart det judiska perspektiv som företräds av Kushner, Gersh och Neusner. Förhoppningen är att dessa tre är representativa företrädare för ett allmänt judiskt inifrånperspektiv. Det är dock viktigt att påpeka detta eftersom denna uppsats givetvis inte kan representera alla judendomens anhängares syn på sin religion. Torah: Enligt Neusner betyder Torah bokstavligt översatt uppenbarelse, vilket i olika sammanhang kan innefatta allt från de fem Moseböckerna, till hela den hebreiska Bibeln, till hela den muntliga och skriftliga uppenbarelsen inom klassisk judisk tradition. Om det står för sig självt kan det också betyda studium (eng. study, undertecknads översättning), dvs. att diskutera och lära sig traditionen, 33 Kushner är inne på den senare betydelsen av Torah som Neusner framhåller, när han argumenterar för att Torah borde översättas med läran istället för, som ofta har sker, med lagen. Han påvisar bl.a. att det hebreiska ordet för lärare och vägvisare har samma rot som Torah Neusner (1997), s Neusner (1997), s Kushner (1994), s. 25 8

9 2. Avgränsningar och metod Denna uppsats avser granska om judendomens livsbejakande budskap skildras i några av de svenska religionsläroböcker som används på gymnasieskolorna i Karlstad. Det bör dock noteras att detta inte utesluter att andra religionsläroböcker kan förekomma vid Karlstads gymnasieskolor. Den enda lärare som uppgett alla de religionsläroböcker som används på den skola han jobbar är Hans Axelsson. 35 Det bör också understrykas att undersökningen är begränsad till att granska om det livsbejakande budskapet skildras i dessa läroböckers redogörelser för Torahs bud och föreskrifter, samt den judiska kalenderns högtider. Undertecknad gör alltså, för det första, inte anspråk på att ha analyserat alla de religionsläroböcker som används vid Karlstads gymnasieskolor. För det andra granskas inte alla aspekter av judendomen, eftersom den här uppsatsen då skulle bli allt för vidsträckt. För att få en bild av vilka religionsläroböcker som används på de olika gymnasieskolorna i Karlstad har undertecknad ringt och at till en eller två religionslärare på respektive skola i Karstadsregionen. Nedan följer en tabell som redogör för de skolor som har kontaktats; de kontaktade lärarna på respektive skola; samt de läroböcker som används av de kontaktade lärarna. Tabell 1 Skolor: Läroböcker: Kontaktade Hammarö utbildningscenter Liv och mening: stora boken (2002), Religionskunskap för Nobelgymnasiet gymnasiet: kurs A (2003). Liv och mening: stora boken (2002), Religionskunskap för gymnasiet (1999), Tre religioner i vår tid (2000). religionslärare: Thomas Westberg Mia Forsberg Sundstagymnasiet Söka svar: religionskunskap kurs A & B (2003). Anette Fredsberg, Tingvallgymnasiet Liv och mening: stora boken (2002), Relief: religionskunskap A plus (2003), Religion och sånt : religionskunskap kurs A (2004), Religion A 2000 (2002). Tullholmsgymnasiet Människan och tron (2003), Möt A-kursen Religionskunskap (2001). Roland Kvarnström Hans Axelsson Jonas Jacobsson Älvkullegymnasiet Söka svar: religionskunskap kurs A & B (2003). Catarina Holmström Anmärkningar: Religion och sånt: religionskunskap kurs A (2004) och Religion A 2000 (2002) analyseras inte i denna uppsats av avgränsningsskäl. Religionskunskap för gymnasiet (1999) analyseras inte då denna boks kapitel om judendomen är identiskt med det i Religionskunskap för gymnasiet: kurs A (2003). Slutligen kan det 35 Se Tabell 1 9

10 också noteras att Mia forsberg inte använder religionsböcker i sin undervisning, utan har dem enbart som referenslitteratur. Källor: Axelsson, Via tfn., int. den 6/ Fredsberg, Anette, Via , int. den 15/ Forsberg, Mia, Via , int. den 5/ Holmström, Catarina, Via , int. den 28/ Jacobsson, Jonas, Via tfn., int. den 6/ Kvarnström, Roland, Via tfn., int. den 6/ Westberg, Thomas, Via tfn., int. den 6/ För att, på ett så adekvat sätt som möjligt, kunna avgöra om judendomens livsbejakande budskap framgår i de utvalda läroböckerna kommer en komparativ analys att utföras där läroböckernas skildringar jämförs med ett judiskt inifrånperspektiv. I denna uppsats är företrädarna för detta perspektiv Harold Kushner, Harry Gersh och Jacob Neusner. Harold Kushner är rabbin och författare av ett flertal böcker och tillhör den rekonstruktionistiska rörelsen inom judendomen. Detta är en riktning som har vuxit fram ur den konservativa judendomen. Kushners undervisning är dock influerad av både den konservativa och den rekonstruktionistiska rörelsen. 36 Hans bok Till livet! Judisk tanke, tro och tillvaro är inte en akademisk bok, utan är skriven som en guide till judisk tradition, livsstil och åskådning. 37 Han påvisar emellertid på ett mycket påtagligt sätt den livsbejakelse som finns inom judendomen. Kushners bok är också den som används mest för att påvisa Torahs levnadsreglers livsbejakande budskap, eftersom han redogör för detta mest utförligt. Kushner används emellertid även flitigt i analysen av läroböckernas skildringar av den judiska kalenderns högtider. Kushner kan sägas ha relativt hög dignitet, då han både är rabbin och erkänd författare inom judendomen. Stockholms överrabbin har t.ex. skrivit ett förord där han varmt rekommenderar den bok som används i denna uppsats. Harry Gersh är författare av ett flertal böcker om judendomen. Han tillhör den konservativa rörelsen, men ligger nära reformjudendomen. 38 Hans bok: Så här går det till: judisk vardag och helg är inte någon akademisk bok, utan är i första hand skriven med syftet att utbilda barn och ungdomar i judisk tradition. 39 Denna bok har dock bl.a. även använts som en introduktion till judendomen i introduktionskursen till religionshistoria vid Karlstads universitet. Gersh belyser livsbejakelsen inom judendomen på ett mycket påtagligt sätt, i synnerhet vad gäller högtidernas betydelse. Således är Gersh mycket central för analysen av 36 Intervju den 13/ med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn. 37 Kushner (1994) 38 Intervju den 13/ med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn. 39 Gersh (1999) 10

11 hur den judiska kalenderns högtider skildras i läroböckerna. Gersh används dock till viss del även i analysen av läroböckernas behandling av Torahs bud och föreskrifter. Gersh kan sägas ha hög dignitet, dels eftersom hans bok har använts vid Karlstads universitet, dels för att han är en erkänd författare inom judendomen, dels för att boken är tryckt av den judiska församlingens förlag. Jacob Neusner är rabbin, aktiv universitetsprofessor i religionsvetenskap och författare av ett stort antal böcker. Det bör också påpekas att han tillhör den konservativa riktningen inom judendomen. 40 Neusner har alltså en mycket hög dignitet. I denna uppsats används hans bok The way of Torah: an introduction to judaism. Detta är en akademisk bok med avsikten att introducera läsaren till flera aspekter inom judendomen. Neusner utvecklar emellertid inte resonemanget kring judendomens livsbejakande budskap lika utförligt som Kushner och Gersh. Denna bok används emellertid till en viss del i analysen av läroböckerna. Eva Aperia, 41 församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, har bekräftat att Kushner, Gersh och Neusner på ett bra sätt företräder ett judiskt inifrånperspektiv. 42 Det bör emellertid understrykas att det perspektiv som företräds I denna undersökning utgår från den konservativa och rekonstruktionsitiska judendomen. Således är företrädare för reformjudendomen och den ortodoxa judendomen inte representerade i denna uppsats. Aperia påpekade dock att ett ortodoxt perspektiv skulle ge en allt för snäv bild av judendomen och ett reformperspektiv ett alldeles för urvattnat. 43 Kushner betonar dessutom att skillnaderna mellan de olika riktningarna inom judendomen, vilka bl.a. kommer till utryck i hur många bud och föreskrifter man beaktar, inte är väsentliga. Det viktiga är varför buden utförs, dvs. om avsikten med dem är att inbjuda Gud i livets alla områden och på så sätt bidra till att helga världen eller inte. 44 Slutligen bör det klarläggas att de, för undersökningen, relevanta avsnitten i läroböckerna kommer att redovisas och därefter analyseras fortlöpande. 40 Intervju den 13/ med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn., se även Neusner (1997) 41 Eva Aperia betonar att församlingspedagog inom den judiska församlingen inte är detsamma som församlingspedagog i den kristna kyrkan. Hon framhåller att hennes arbetsuppgifter inrymmer i princip allt som rabbinerna också gör, men helst inte tar på sig. Hon undervisar t.ex. i församlingar och föreläser på universitet m.m. Det bör också tilläggas att Aperia har en doktorsexamen i klassiska språk från Princeton University. 42 Intervju den 13/ med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn. 43 Idem 44 Kushner (1994), s. 68ff 11

12 3. Läroboksanalys Nedan följer redogörelsen för de utvalda läroböckernas skildringar av judendomens förhållande till Torahs bud och föreskrifter, samt den judiska kalenderns högtider. De böcker som enbart är avsedda för A-kursen i religionskunskap kommer att behandlas först och därefter behandlas de läroböcker som är avsedda för både A- och B-kursen. Denna disposition har gjorts p.g.a. att A- och B-kursböckerna kan förväntas innehålla en mer utförlig skildring av judendomen och därmed är en kategori för sig. Slutligen kan det noteras att Tre religioner i vår tid är den sista boken i denna analys, då den inte är någon religionslärobok i vanlig mening. 3.1 Religionskunskap för gymnasiet kurs A Nedan redogörs och analyseras Alms skildring av judendomen. Det bör påpekas att innehållet i Alms lärobok Religionskunskap för gymnasiet (1999), vilken är avsedd för både A- och B- kursen, inte presenterar judendomen mer utförligt än denna bok, utan har precis samma innehåll Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Till att börja med bör det noteras att Alms huvudrubrik för det avsnitt som skildrar den nya judendom som växte fram i och med templets förstörelse, vilken satte Torah och synagogan i centrum, lyder Från offerreligion till lagreligion. Redan i denna rubrik ges en viss indikation på hur judendomen målas upp av Alm, dvs. som en religion full av regler och bud. I andra stycket i avsnittet under denna huvudrubrik skriver han också att [j]udendomen blev en utpräglad lagreligion med höga krav på anhängarnas livsföring. 45 Längre fram i kapitlet återfinns även dessa meningar: Judisk tro lägger stor vikt vid att människan följer Guds regler för livet. Därför är själva livsföringen en viktig del av den judiska religionen. 46 Det framgår slutligen i ett annat avsnitt att [j]udarna fick i uppdrag att föregå med gott exempel genom att leva efter Guds lag. På så sätt skulle de sprida kunskapen om Guds vilja till andra folk. Om de fullgjorde sitt uppdrag skulle de få Guds särskilda kärlek och omsorg. Om de svek skulle de drabbas extra hårt av hans vrede Alm (2003), s Alm (2003), s Alm (2003), s. 54f 12

13 Precis som de ovan nämnda citaten påvisar skildras judendomen nästan uteslutande som en regelreligion, utan något gott att erbjuda mänskligheten. Uppfattningen man får som läsare är sålunda att religiösa judar lever ett liv präglat av och tyngt under krav. Förvisso framgår det att judarna, om de lyckades förmedla Guds vilja, skulle få ta del av Guds kärlek och omsorg. Det tycks dock i Alm som att de gör detta med kniven mot strupen. Det är också visserligen korrekt att det att det finns många regler inom judendomen och att stor vikt läggs vid livsföringen, men den positiva inställningen till dessa bud och föreskrifter, vilka presenterats i inledningskapitlet, uteblir helt. Utifrån ett judiskt perspektiv betraktas ju t.ex. Torah med sina bud, föreskrifter och helgdagar som given av Gud för att bistå judarna (och alla människor som vill ta emot den) i deras önskan att vara Guds medskapare av en bättre värld. Torahs alla föreskrifter o.d. är därmed avsedda att bidra med att fylla människans liv med godhet och gudsnärvaro, något som också slutligen ska kulminera i upprättandet av den messianska tiden. Enligt judiskt tänkande innebär detta dessutom att man lär sig att ta kontroll över sina begär, vilket resulterar i att man fullt ut kan njuta av Guds skapelse och leva i fullkomlig kärlek till sin nästa och den övriga skapelsen. Slutligen är också avsikten att detta ska synliggöra Guds väg för andra människor, vilket påpekades av Alm. Utifrån ett judiskt perspektiv är alltså Torah en vägvisare för människan till frihet, kärlek och glädje, inte en tung börda av föreskrifter och lagar som måste efterföljas, vilket är den uppfattning man får av Alm. När Alm redogör för matföreskrifterna återkommer samma mönster. Hans betoning ligger även här enbart på förbud och ingenting sägs om deras syfte till helgelse e.d. Det står bl.a. att [m]åltiderna är noga reglerade i Torah och Talmud, både vad gäller råvaror och tillagning. Svinkött och skaldjur är helt förbjuden mat. De djur som får ätas ska slaktas på ett speciellt sätt och köttet måste noga tömmas på allt blod. Kött- och mjölkmat får inte blandas, och man måste ha olika grytor, tallrikar och bestick till dessa två typer av mat. 48 Enligt ett judiskt perspektiv har emellertid dessa föreskrifter en djupare mening. Gersh understryker bl.a. att kashrut, dvs. matföreskrifterna, är till för att åtskilja människans måltider från djurens intagande av föda. 49 Kushner är inne på samma linje då även han skriver att kashrut bidrar till att urskilja människan från djuren. Han utvecklar dock argumentationen ytterligare när han betonar att det finns viktiga moraliska syften med 48 Alm (2003), s Gersh (1999), s

14 föreskrifterna. Han menar att människan med hjälp av dessa påminns om att hon är en moralisk varelse, även när hon äter, och som sådan skapad till Guds avbild. Vad gäller förtäringen av kött påpekar han t.ex. att föreskrifterna för detta vilar på en moralisk kompromiss. För att köttätandet skall kunna realiseras måste man ju ta ett djurs liv, vilket aldrig får tas lätt på av människan, enligt Kushner. Eftersom många inte helt vill avstå från kött tillåts dock en begränsad förtäring. Människan har på detta sätt givits friheten att njuta av kött inom bestämda ramar, men påminns samtidigt med hjälp av föreskrifterna om att det handlar om en kompromiss. Genom dessa föreskrifter blir måltiden alltså till en särpräglat mänsklig företeelse, vilken skiljer den från djurens instinktiva intagande av föda. Kushner betonar också att den speciella slaktmetoden inom judendomen utförs av hänsyn till djuren, eftersom man anser att denna, på ett optimalt sätt, reducerar deras lidande. Att man inte ska blanda kött och mejeriprodukter har även det sin orsak i att man vill visa vördnad för djuren. Eftersom djurslakt redan i sig är en kompromiss menar Kushner att man bör undvika att ytterligare förvärra denna grymhet genom att tillaga köttet i mjölk, vilken ju ursprungligen är avsedd som föda för ungdjur. Kushner poängterar dock att föreskrifterna inte hindrar judarna som följer dem att äta mycket god och variationsrik mat och han framhåller dessutom att deras måltider i regel präglas av fest och glädje. 50 Sammanfattningsvis kan man konstatera att Alm, i förhållandet till Torahs regler, inte belyser någonting av livsbejakelsen inom judendomen. Förvisso framgår det att Gud skänker sin kärlek och omsorg till judarna om de följer dessa regler, men den livsbejakelse som Torah, enligt de judiska perspektiven ovan avser förmedla, belyses inte Skildringen av högtiderna inom judendomen Den enda högtid som Alm redogör för i den judiska kalendern är sabbaten. Han ger först en presentation av hur sabbaten firas i synagogan där det bl.a. står att [l]ördagen kallas sabbat och är judarnas gudstjänst- och vilodag. Sabbaten inleds redan på fredagen med en kvällsgudstjänst. Veckans viktigaste gudstjänst hålls på lördagsmorgonen. Större Gudstjänster följer en strikt ordning, med böner, textläsning ur de heliga skrifterna, predikan och sång. 51 Om sabbatsfirandets plats i hemmet står följande: 50 Kushner (1994), s. 47ff 51 Alm (2003), s

15 Efter kvällsgudstjänsten på fredagen äter man en måltid, då hela familjen är med. Eftersom allt arbete är förbjudet på sabbaten och man inte heller får åka någonstans, blir sabbaten ett tillfälle att vara tillsammans. 52 Alm belyser inte heller här någonting om det budskap som sabbaten vill förmedla för att främja frihet och ett bättre liv på jorden. Visserligen påpekar han att sabbaten är en vilo- och gudstjänstdag där man umgås med sin familj, men även man får känslan av att detta i princip bara handlar om påtvingade regler och traditioner. Han framhäver t.ex. förbuden under sabbaten på ett sådant sätt att gemenskapen under högtiden snarast framstår som påtvingad. Dessutom framstår hans redogörelse för sabbatsgudstjänsten strikt och tråkig, något som ytterligare förstärker känslan av att judendomen enbart är tyngd under stela former och regler. Nedan följer en redogörelse för de livsbejakande budskap som sabbaten förmedlar enligt Kushner, Gersh och Neusner. I denna blir kritiken som riktats mot Alm mycket påtaglig då han inte belyser ett dyft kring detta. Kushner framhåller att sabbaten, i likhet med alla helgdagarna i den judiska kalendern, med hans terminologi är en katedral i tiden, dvs. ett sätt att speciellt uppleva Guds närvaro i tiden genom att ge den särskilda karaktärsdrag av det gudomliga. Att indela tiden i veckoslutet är en unikt mänsklig företeelse och påvisar därmed hennes unika förmåga och frihet att kunna kontrollera och ställa sig över tiden, något som tydligt skiljer människan från djuren. Enligt Kushner firas sabbaten sålunda av två huvudsakliga skäl. Det första skälet är att den påminner judarna om att de är fria människor och inte slavar. Kushner framhåller att denna frihet innefattar både kroppen, själen, tiden. Med andra ord är firandet av sabbaten ett sätt att framhäva sin frihet som människa och bekräfta att man inte är slav under någonting, t.ex. sitt arbete. Firandet av sabbaten är dessutom ett sätt att hävda alla människors rätt till denna frihet. Sabbaten bör alltså inte, som t.ex. i Alm, betraktas som en mängd förbud, utan istället som ett tecken på frihet. Det andra skälet till att man firar sabbaten är att Gud i skapelseberättelsen vilade på den sjunde dagen. Att fira sabbat är därmed ett sätt att framhäva den gudomliga dimension som Gud givit människan. Kushner framhåller slutligen att sabbatsvilan har tre viktiga dimensioner. Dels innebär sabbatsvilan att man väljer att avstå från det man vanligen sysslar med i vardagen. Dels går den ut på att man frigör sig från alla de skyldigheter man har i världen. Dels erbjuder 52 Alm (2003), s

16 medför. 53 Även Gersh betonar att sabbaten den största av de judiska högtiderna sabbatsvilan möjligheten att, en dag i veckan, frigöra sig från alla bekymmer som vardagslivet uttrycker skillnaden mellan människan och djuren. Han framhåller att det bara är människan som kan bryta upp från naturens regelbundna rytm och se tillbaka på vad hon utfört, samt skåda framåt och tillsammans med andra inrikta sig på att göra det goda för att påskynda den messianska tiden. Gersh poängterar även, i likhet med Kushner, att man under sabbaten firar friheten, samtidigt som man kommer ihåg att man en gång varit slavar. Han påpekar också att firandet av sabbaten är ett sätt att följa det exempel som Gud givit i skapelseberättelsen. Under sabbaten beaktas således Guds skapelseverk, samt den vila och helighet som är en del av Guds skapelse. Gersh betonar också den glädje som genomsyrar sabbaten. Han påpekar bl.a. att sabbaten är den tidpunkt i veckan då man glömmer alla sina bekymmer, klär upp sig, tänder ljus, äter god mat, umgås med familj och vänner och gläder sig över livet. 54 Neusner påpekar att sabbaten belyser judendomens tre huvudteman, dvs. skapelsen, uppenbarelsen (i studiet av Torah) och befrielsen (eng. redemption, undertecknads översättning). Han framhåller visserligen att sabbaten firas i åminnelse av skapelsen och friheten från det egyptiska slaveriet, men påpekar samtidigt att det är en tid att begrunda hur man kan bidra med att förbättra skapelsen. Neusner betonar alltså att firandet av sabbaten är ett sätt att bidra till judendomens mål att helga tiden här och nu. Neusner understryker därmed också, i likhet med Kushner, att sabbaten är en katedral i tiden. Han framhåller också att sabbaten, inom judendomen, betraktas som största tecknet på Guds nåd och att firandet av den ses som en försmak av livet i Guds rike. Neusner medger förvisso att sabbaten, för dess bevarande, innehåller en del förbud, t.ex. att man inte ska jobba, men han betonar samtidigt att sabbaten har en mängd positiva föreskrifter som t.ex. att man måste glädjas. Neusner betonar också den glädje, högtidlighet och förväntan som man känner över sabbaten inom judendomen. Han påvisar t.ex. att man sätter på sig fina kläder, glömmer världens bekymmer, tar en paus från vardagens rutiner, umgås och äter god mat tillsammans. 55 Sammanfattningsvis kan man fastslå att Alm i stort sett inte belyser någonting av det livsbejakande budskapet i sin presentation av sabbaten. 53 Kushner (1994), s Gersh (1999), s Neusner (1997), s. 139ff 16

17 3.2 Människan och tron Nedan redogörs och analyseras Björlins skildring av judendomen. Människan och tron är avsedd för religionskunskap A Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Björlin beskriver vad ett liv i Torahs efterföljd innebär under rubriken Trosläran. I detta avsnitt står det bl.a. att [j]udarna lever efter särskilda regler (halacha) och ska hålla dessa regler, inte för att reglerna är i första hand förnuftiga eller för att de gör människorna särskilt lyckliga, utan helt enkelt för att de är tecken på det särskilda förbundet. Vad man äter, hur man lever, hur man ber osv., allt är reglerat. 56 Längre fram i samma avsnitt påpekas det också att detta förbund är viktigt att hålla fast vid eftersom människan har böjelsen att gå sin egen väg och överge Gud. 57 Denna presentation ger sålunda intrycket att Torahs levnadsregler inte tjänar något annat syfte än att påminna om förbundet och därmed tygla människan så att hon inte går sin egen väg och överger Gud. Björlin betonar ju att reglerna varken är förnuftiga eller är avsedda att göra människan lycklig. Den judiska livsbejakelsen lyser alltså här helt med sin frånvaro. Visserligen stämmer det att Torahs levnadsregler påminner judarna om förbundet och att de anser sig behöva Torahs vägledning. I övrigt går emellertid denna redogörelse av Torahs levnadsregler helt stick i stäv med de judiska perspektiv som presenterats i inledningskapitlet. Där framgår det ju bl.a. att levnadsreglerna är till för att vägleda judarna i deras vilja att fylla alla livets områden med godhet, frihet och gudsnärvaro, samt att detta bidrar till att föra den messianska tidens upprättande närmare. Kushner understryker också speciellt att reglerna är en källa till glädje, vilka lär människan att njuta av hela Guds skapelse och leva i fullkomlig kärlek till sina medmänniskor. Under rubriken Halacha levnadsregler nämner Björlin matföreskrifterna som exempel på de judiska levnadsreglerna. Det enda som omtalas är dock exempel på de förbud som dietföreskrifterna medför, t.ex. att man enligt kashrutföreskrifterna inte får blanda kött och mjölkprodukter vid tillagning eller förtäring Björlin (2003), s Björlin (2003), s Björlin (2003), s. 90f 17

18 Björlin belyser alltså ingenting om dietföreskrifters syften, vilket ju är en naturlig följd av hans resonemang ovan. Som tidigare behandlats i analysen av Alms lärobok, Religionskunskap för gymnasiet kurs A, har emellertid föreskrifter flera viktiga moraliska syften, bl.a. att betona människans unika moraliska förmåga, samt att visa respekt och hänsyn till djuren. Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att inte heller Björlin belyser Torahs reglers livsbejakande syfte Skildringen av högtiderna inom judendomen Björlin ger under rubriken Sabbaten den viktigaste högtiden bl.a. en förklaring till sabbatens ursprung. Orsaken till att man firar sabbat är, enligt Björlin, att det var den dag Gud, enligt Bibeln, vilade efter att han hade skapat världen och att det senare fastställdes i de tio budorden att människorna också skulle vila på den sjunde dagen. Det ges också förklaringar till varför sabbaten är så viktig enligt Torah. För det första framgår det att man under sabbaten firar och minns skapelsen. För det andra påpekas det att man under denna dag tänker på uttåget ur Egypten. Sabbaten symboliserar därför frihet för det judiska folket, samtidigt som man kommer ihåg att man en gång har varit slavar i Egypten. Förutom detta görs bl.a. följande uttalande om sabbaten: Under den tiden [sabbaten] får man inte arbeta, inte resa några längre sträckor eller t.ex. tala i telefon. Många judar använder inte heller radio eller TV under sabbaten. Grundregeln är att man inte ska använda eld, och elektricitet kan ses som en form av eld. Man ska äta och dricka gott, umgås med familjen och vänner, studera skrifterna och gå i synagogan. 59 Visserligen framgår det i Björlin att sabbaten symboliserar frihet för det judiska folket. Han får också med en del av sabbatens betoning av fest, umgänge och vila i sin redogörelse. En liten del av sabbatens livsbejakande budskap påvisas således i Björlin. Det mesta av detta budskap framkommer dock inte. Det klargörs t.ex. inte vad sabbatens frihetsbudskap innebär rent konkret, t.ex. att det är en försmak av Guds rike eller att det är ett sätt att betona den unikt mänskliga friheten att kunna ta en paus från vardagens slit för att begrunda och njuta av livet. Sabbatens solidaritetsfokus, dvs. att påminnas om och begrunda vikten av att vara Guds medskapare för en friare och bättre värld för alla människor, framgår 59 Björlin (2003), s

19 exempelvis inte heller. Dessutom läggs mer krut på att framhålla vad som inte är tillåtet under sabbaten än vad högtiden skänker människan form av glädje och frihet. Således får man lätt uppfattningen att sabbaten i huvudsak består av en samling förbud och påbud. Björlins redogörelse påminner därmed om Alms, där betoningen i huvudsak ligger på vad man får och inte får göra istället för på den frihetstanke som sabbaten präglas av utifrån ett judiskt perspektiv. Björlins redogörelse av pesach ser i huvudsak ut på följande sätt: Bland de årligen återkommande festerna är påsken, pesach, mycket viktig. Den infaller på våren och man firar befrielsen ur fångenskapen ur Egypten genom att äta sedermåltiden, en religiöst laddad måltid med många symboler. 60 Det stora problemet med denna presentation är att pesach enbart framstår som relevant för det förflutna. Det stämmer visserligen att man firar pesach till minne av befrielsen från slaveriet i Egypten och att sedermåltidens symboler stärker denna hågkomst, men Björlin nämner ingenting kring vad pesachfirandet har för relevans för nuet eller judendomens framtida mål för skapelsen. Sålunda framgår inte det livsbejakande budskap som pesach, enligt Kushner, Gersh och Neusner, avser förmedla. Enligt Kushner betonas särskilt Guds roll som befriare under pesach. Han understryker visserligen pesachs historiska betydelse, dvs. att det var tidpunkten för israeliternas uttåg ur Egypten och att de därmed gick från fångenskap till liv och frihet. Han framhåller emellertid också att innebörden av detta, nu som då, är att Gud står på de undertrycktas sida och motsätter sig förtryck. Berättelsen är alltså avsedd att skapa solidaritet gentemot förtryckta och förslavade hos judarna. Den historiska berättelsen har alltså också relevans för nuet. Kushner framhåller även att sedermåltiden är en viktig komponent i förmedlandet av pesachs innebörder, eftersom den konkretiserar dess budskap på mycket pedagogiskt sätt för alla åldrar. Man äter t.ex. matsah (osyrat bröd, dvs. ett slags tunnbröd) och pepparrot för att uppleva det bittra med slaveriet. Ett annat exempel är att några droppar vin spills ut i sympati för de oskyldiga egyptier som, p.g.a. faraos envishet, blev oskyldigt lidande under uttåget. Detta demonstrerar också att judendomen betonar sympati för alla människors lidande, till och med sina fienders. Kushner understryker slutligen att pesachfirandet karaktäriseras av glädje, sång, gemenskap och avkoppling Björlin (2003), s Kushner (1994), s. 94f, 98ff 19

20 Gersh betonar att erfarenheten av träldomen i Egypten och befrielsen från densamma lärde judarna att sann frihet förverkligas först när alla människor på jorden är fria, samt att ett fullkomligt liv som människa är förbundet med ett liv i frihet. Judendomen eftersträvar därför att uppnå frihet för alla människor, något som enligt dem är synonymt med att tjäna Gud. Pesach är således frihetens och livets högtid, men det är också en tidpunkt att minnas att så länge det finns ofrihet i världen, t.ex. fångenskap, hunger eller fördomar, är ingen människa verkligt fri. Pesach är dessutom en högtid som betonar omtanke och man påminns om behovet av omsorg mot det fattiga och hungrande, enligt Gersh. Gersh framhåller också att det är p.g.a. att judarnas värderingar konkretiseras i deras historia som de lägger så stor vikt vid att minns den. Pesach är således ett exempel på hur judarna, genom att minnas sin historia, för vidare sin målsättning att skapa en friare och rättvisare värld för alla människor. På detta sätt innefattas både dåtiden, nutiden och det framtida hoppet om en bättre värld i pesach. Ett tydligt exempel på hur det framtida hoppet konkretiseras under pesach är, enligt Gersh, traditionen att öppna dörren för profeten Elia, vilkens ankomst förebådar Messias ankomst. På detta sätt framhåller alltså pesach även hoppet om gudsriket som en dag skall upprättas på jorden. Gersh understryker även den glädje och högtidlighet som råder under pesachfirandet. Han påpekar bl.a. att man klär upp sig, dukar upp till fest och umgås med sin familj eller ofta inbjuds till en annan familj om man inte har någon egen. 62 Neusner framhåller också att pesach, för judarna, är ett firande av frihet, inte bara av deras förfäders frihet, utan även deras egen. Han menar att varje jude betraktar sig som någon som förut varit slav men som sedan befriats av Gud. Guds befrielse återkommer alltså, enligt judisk tanke, i varje generation. Under pesach påminns man således om att Gud befriar från förtyck både i dåtid, nutid och framtid. 63 Neusner betonar vidare att pesach, tillsammans med de andra högtiderna i den judiska kalendern, på detta sätt ger uttryck för vad ett liv i Torahs efterföljd innebär. Således är pesachfirandet, även enligt Neusner, ett sätt att återuppleva och påminnas om Torahs värderingar, i detta fall speciellt vikten av frihet. 64 I Björlins presentation av chanuka återkommer samma problematik som i hans redogörelse för pesach. Det enda som belyses är vad man firar högtiden i åminnelse av, samt att man tänder ljus i en åttaarmad ljusstake Gersh (1999), s Neusner (1997), s. 121f 64 Neusner (1997), s. 141f 65 Björlin (2003), s

21 tillsammans. 70 Gersh hävdar dessutom att purim, utöver att det är en dag av glädje och fest, i Chanukas livsbejakande budskap framkommer alltså inte. Kushner framhåller att chanukafirandet förmedlar budskapet att ljuset segrar över mörkret. Han framhåller också att detta symboliseras av chanukas ljuständningsritual, vilken under den mörkaste tiden på året påvisar att även lite ljus driver bort mycket mörker. Chanuka är alltså en högtid som inger hopp åt de förtryckta och sorgsna. 66 Gersh betonar också chanukaljusens funktion att sprida ljus och glädje. Han understryker dock även att chanuka är en mycket festlig högtid där man betonar gästfrihet och givandet av gåvor, speciellt till fattiga. 67 Purimfesten beskrivs på följande sätt under rubriken Kvinnorna spelar en viktig roll i Björlin: Varje år firar judarna Purimfesten. Ordet pur betyder lott och anspelar på en händelse i berättelsen där man drar lott, då Esters bok läses som festrulle. 68 Under en bild på firandet av purimfesten återfinns dessutom denna text: Den judiska Purimfesten med upptåg och maskerad en glädjefest som firas i anslutning till läsningen av Esters bok. 69 Purim presenteras alltså som en positiv och glädjefylld högtid av Björlin, även om det inte framgår speciellt mycket om purimfesten som sådan. Denna presentation stämmer dock bra överens med den redogörelse som Kushner gör av högtiden. Kushner betonar att purim ger uttryck för att livet också inrymmer stunder då man bara ska ha kul och glädjas huvudsak handlar om att inge hopp och om vikten av att vara lojal mot sitt folk, även när detta innebär att sätta sin egen framgång, sin ära och till och med sitt liv på spel. Purim är nämligen berättelsen om Ester som, med sitt liv, personifierade vad detta innebär. Purim är därmed också en påminnelse för judarna om Guds vilja att bistå och rädda sitt folk undan fara. Historien om Ester har sålunda kommit att förkroppsliga alla de tillfällen i det judiska folkets historia när de har varit hotade, men i slutändan räddats. Purim har således ingett hopp i tillsynes hopplösa situationer genom judarnas historia. Det finns också, p.g.a. av alla de tillfällen i historien som liknar den i Esters bok, många olika purimberättelser. Gersh framhåller slutligen också att purim är en dag att ge gåvor till varandra och till de fattiga. 71 Det faktum kvarstår dock att Björlin belyser purimfestens livsbejakande budskap på ett ganska bra sätt. 66 Kushner (1994), s Gersh (1999), s Björlin (2003), s Björlin (2003), s Kushner (1994), s. 104f 71 Gersh (1999), s

22 Det bör slutligen nämnas att Björlin, i avslutningen av kapitlet om judendomen, redogör för en intervju med en ortodox jude från judiska församlingen i Stockholm som heter Shaul Friberg. I denna får man i huvudsak en inblick i vad Friberg har för sysslor i församlingen, hur han ser på livet i Sverige, vad han anser om förbudet mot koscherslakt i Sverige, vad han gör på sabbaten och vad det viktigaste i judisk tro är för honom. De två sista frågorna, som är av vikt för denna uppsats, besvaras på följande sätt: När han tillfrågas vad han gör på sabbaten svarar han att han i princip bara ägnar sig åt att äta, sova och be. På frågan om vad som är det viktigaste för honom inom judendomen svarar han att det är vad man gör, dvs. handlingen. Han poängterar att det man gör är mycket viktigare än tro och inre inställning. 72 I denna intervju framkommer inte heller judendomens livsbejakande budskap. Orsaken till detta beror kanske på att Friberg inte insåg vikten av att t.ex. förklara varför handlingen är så viktig inom judendomen. Det skulle också kunna vara en följd av att han inte själv ansåg att det livsbejakande syftet med handlingarna är viktigt. En annan förklaring skulle kunna vara att Björlin ställde otillräckliga frågor. Slutligen kan det ha sin grund i en kombination av dessa faktorer. Faktum kvarstår ändå att trots att Björlin intervjuade en praktiserande jude framkommer inte det livsbejakande budskapet i intervjun. Sammanfattningsvis kan man konstatera att man kan skymta en liten del av den judiska livsbejakelsen i Björlins presentation av sabbaten. I hans presentation av purim är högtidens livsbejakande budskap också relativt tydligt. I redogörelsen för de övriga högtiderna framgår det dock inte alls. 3.3 Möt A-kursen Religionskunskap Nedan redogörs för Tollstadius & Öbergs skildring av judendomen. Möt A-kursen Religionskunskap är som titeln avslöjar avsedd för A-kursen i religionskunskap Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler Tollstadius & Öberg påpekar att judendomens heliga skrifter innehåller en rad regler som skall efterföljas. Det framgår också att judarna anser att deras uppgift är att visa andra människor vägen och att Gud därför har ställt särskilda krav på dem. 73 Allt det positiva som Torah, enligt de judiska perspektiven ovan, har att erbjuda mänskligheten och skapelsen eller 72 Björlin (2003), s. 93ff 73 Tollstadius Öberg (2001), s