Financial Reporting News

Transkript

1 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Praktiska konsekvenser av de nya reglerna för rörelseförvärv och koncernredovisning De bolag som har kalenderår som räkenskapsår ska fr.o.m. 1 januari 2010 tillämpa de nya reglerna i IFRS 3 Rörelseförvärv och IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter. I denna artikel redogör vi för ett antal frågeställningar som uppkommer vid tillämpningen och belyser effekter i redovisningen som ändringarna innebär. Definitionen av rörelse har ändrats vad innebär detta i praktiken? För att redovisa ett förvärv enligt reglerna i IFRS 3 (reviderad 2008) måste definitionen för rörelse vara uppfylld. Definitionen av rörelse har ändrats i de nya reglerna för rörelseförvärv. En rörelse är en integrerad mängd resurser och processer som kan bedrivas och styras i syfte att ge avkastning. Den nya definitionen förtydligar att rörelsen inte behöver innehålla alla resurser och processer som säljaren använde sig av så länge det är möjligt för förvärvaren att integrera rörelsen med sina egna resurser och processer för att ge avkastning. Den nya definitionen klargör även att rörelsen i dagsläget inte behöver generera någon avkastning bara det är möjligt i framtiden. Detta innebär exempelvis att förvärv av s.k. start-up-verksamheter kan definieras som rörelseförvärv. Vår bedömning är att den nya definitionen av rörelse i övriga fall i praktiken inte kommer att ha någon större påverkan gällande bedömning av rörelse eller inte jämfört med tidigare. Transaktionsrelaterade utgifter belastar resultatet Utgifter som är hänförliga till förvärvet exempelvis arvoden till revisorer, juridiska rådgivare, värderingsmän och andra konsulter, t.ex. utgifter för att genomföra due diligence, får inte ingå i beräkningen av överförd ersättning. Detta beror på att sådana utgifter inte anses ingå i det verkliga värdet på den överförda ersättningen till säljaren och inte anses vara en tillgång hos förvärvaren vid förvärvstillfället eftersom fördelarna med de transaktionsrelaterade utgifterna anses vara förbrukade när tjänsterna erhålls. Detta innebär att utgifterna kommer att belasta resultatet när de uppstår i stället för som tidigare ha inkluderats i anskaffningsvärdet. Utgifter för utgivning av värdepapper och upptagande av lån ska i likhet med tidigare redovisas i eget kapital respektive i lånet. Hur ska transaktionsrelaterade utgifter relaterade till förvärv som skett innan IFRS 3 (2008) börjat tillämpas och som är hänförliga förvärv som redovisas efter denna tidpunkt? IFRIC har noterat att det finns olika tolkningar hur dessa ska hanteras, men inte tagit ställning till vilken tolkning som gäller. I stället säger IFRIC att det måste framgå i redovisningsprinciperna gällande rörelseförvärv hur bolagen har valt att redovisa dessa utgifter och dess belopp. Detta innebär att dessa utgifter antingen kan belasta resultatet eller ingå som en del av anskaffningen. Stegvisa förvärv och avyttringar kan ge omvärderingseffekter i resultatet Ibland anskaffas andelar i dotterföretag vid olika tillfällen, så kallade stegvisa förvärv. Enligt IFRS 3 (2008) ska den tidigare ägda andelen i företaget värderas om till verkligt värde vid tidpunkten när bestämmande inflytande erhålls. Den del av företaget som före förvärvet klassificerades som finansiell anläggningstillgång alternativt intresseföretag omvärderas därmed till verkligt värde, vilket påverkar resultatet. Om investeringen redan värderats till verkligt värde över övrigt totalresultat med ackumulerade förändringar i reserv i eget kapital, ska reserven omföras till resultatet vid tidpunkten när bestämmande inflytande erhålls. Detta gäller också för andra reserver, som exempelvis reserver för kassaflödessäkringar relaterade till innehavet. Detta innebär att tidigare reserver inte kommer att kunna utnyttjas som en buffert i framtiden vid eventuell värdenedgång.

2 IFRS 3 (2008) kan också öka risken för nedskrivning av goodwill. Vid stegvisa förvärv nollställs tidigare goodwill och en ny beräkning av goodwill görs per den tidpunkt då det bestämmande inflytandet erhålls. Detta kan troligen i många fall innebära att goodwill kommer att bli högre jämfört med om de tidigare reglerna tillämpats. Därmed försvinner den buffert som enligt tidigare regler fanns mellan det verkliga värdet vid det andra förvärvet och anskaffningsvärdet på den goodwill som fanns innan bestämmande inflytande erhölls. En annan form av stegvisa förvärv sker när moderföretaget anskaffar ytterligare andelar i ett företag som redan är dotterföretag, dvs. moderföretaget förvärvar från innehav utan bestämmande inflytande (tidigare benämnt minoritetsintresse). Sådana förvärv anses vara en transaktion mellan moderbolagets ägare och de andra ägarna (ägarna utan bestämmande inflytande) och redovisas därmed som förskjutning inom eget kapital. Vinster respektive förluster som uppstår redovisas som ökning respektive minskning av det egna kapital som är hänförligt till moderföretagets ägare. Motsvarande gäller vid försäljning av andelar när bestämmande inflytande kvarstår. Om moderföretaget säljer en så stor del av aktierna att det bestämmande inflytandet upphör ska kvarvarande andel av dotterföretaget klassificeras antingen som ett intresseföretag eller en finansiell tillgång, beroende på om moderföretaget har betydande inflytande efter försäljningen eller inte. Den andel som behålls omvärderas till verkligt värde vid försäljningstidpunkten, enligt ändringen av IAS 27. Detta innebär att resultatet vid en försäljning kan innehålla ett realisationsresultat och ett omvärderingsresultat. Det uppstår en redovisningseffekt som om man sålt hela sitt innehav och sedan köpt tillbaka den kvarvarande delen till marknadsvärde. Hur ska innehav utan bestämmande inflytande värderas? Under IFRS 3 (2008) finns det två alternativ att värdera innehav utan bestämmande inflytande. Antingen värderas det till verkligt värde vid förvärvstidpunkten, dvs. även innehav utan bestämmande inflytande ger upphov till goodwill eller proportionerlig andel av det verkliga värdet av det förvärvade företagets identifierbara tillgångar och skulder, vilket innebär att den andel av goodwill som är hänförlig till innehav utan bestämmande inflytande inte redovisas. De olika alternativen kan väljas transaktion för transaktion. Konsekvensen av att redovisa innehav utan bestämmande inflytande enligt det senare alternativet är att såväl innehav utan bestämmande inflytande som goodwill blir lägre. Detta leder till en lägre nedskrivning vid ett ev. framtida nedskrivningsbehov av goodwill. Val av det senare alternativet får också en påverkan på eget kapital hos förvärvaren om ytterligare förvärv sker från innehav utan bestämmande inflytande. På grund av att innehav utan bestämmande inflytande är redovisat till ett lägre värde initialt kommer efterföljande förvärv av innehav utan bestämmande inflytande leda till en större minskning av andelen av eget kapital. Det kan därför vara en fördel att använda det första alternativet, om ägaren med bestämmande inflytande med stor sannolikhet kommer att förvärva ytterligare andelar. Villkorade köpeskillingar kan ge resultateffekter Det förekommer att det slutliga priset för förvärv inte är känt vid förvärvstidpunkten. En tilläggs- eller återbetalning kan komma att ske vid en senare tidpunkt då en slutreglering av köpeskillingen ska göras. Villkorade köpeskillingar ska värderas till verkligt värde vid förvärvstidpunkten och klassificeras antingen som skuld eller eget kapital. Villkorade köpeskillingar som inte klassificerats som eget kapital initialt ska omvärderas vid varje rapporttidpunkt fram till slutlig reglering. Om villkorad köpeskilling har klassificerats som skuld kommer en omvärdering av skulden att påverka resultatet eller övrigt totalresultat, till skillnad från tidigare gällande standard. Villkorade köpeskillingar som utfaller efter att de nya reglerna har börjat tillämpas, men som är hänförbara till förvärv innan den nya standarden börjat tillämpas, hanteras enligt den standard som gällde vid förvärvet. Detta innebär att utfallet av den villkorade köpeskillingen läggs till anskaffningsvärdet för förvärvet och sålunda påverkar goodwill. Inte sällan förekommer villkorade köpeskillingar till aktieägare som också är anställda i förvärvsobjektet. Beroende på hur ett sådant arrangemang är utformat kan det få olika redovisningsmässiga konsekvenser, antingen som betalning för framtida tjänster, exempelvis som personalkostnader eller som del av den överförda ersättningen för förvärvet. Indikatorer på att en villkorad köpeskilling skulle vara en betalning för framtida tjänster är om den villkorade köpeskillingen uteblir om den anställde slutar innan en viss tidpunkt, lönenivån är lägre än för övriga anställda som inte är aktieägare eller kravet på framtida anställningstid överensstämmer med eller är längre än till tidpunkten för den villkorade köpeskillingens utbetalning. Det är viktigt att vid upprättande av avtal noggrant undersöka hur delarna i avtalet ska klassificeras, att förstå effekterna av denna klassificering genom att tidigt involvera värderare, redovisningsspecialister och jurister för att kunna planera för den effekt som uppstår när förvärvet genomförts och därefter. Villkorade köpeskillingar beroende på hur villkoren är utformade kan innebära ex. att resultatet belastas med en personalkostnad. Vilka nya upplysningar måste lämnas i delårsrapporter om rörelseförvärv? Sedan tidigare kräver IAS 34 Delårsrapportering att upplysningar gällande effekter av förändringar i företagets struktur som exempelvis rörelseförvärv ska lämnas i en delårsrapport. Kraven i IAS 34 på upplysningar om förändringar i företagets struktur har ändrats i viss mån i samband med att de nya reglerna om rörelseförvärv ska börja tillämpas. Detta sker genom att IAS 34 hänvisar till IFRS 3 (2008) som kräver nya upplysningar jämfört med IFRS 3 (2004).

3 Upplysningar om förändringar i företagets struktur som skett genom rörelseförvärv ska dels lämnas avseende den aktuella perioden men även för förvärv som skett efter rapportperiodens slut, men innan de finansiella rapporterna har utfärdats. Förändringar av upplysningskraven jämfört med tidigare är följande: Beskrivning av främsta anledningen till förvärvet och hur det bestämmande inflytande erhölls. Uppgift om verkligt värde på total köpeskilling fördelat på ex. kontant reglerat och villkorad köpeskilling. Upplysning om avtal om villkorad köpeskilling och tillgångar avseende rätt till gottgörelse med uppgifter om belopp, beskrivning av avtalet samt en uppskattning av intervallet med möjliga utfall. För förvärvade fordringar ska uppgifter lämnas om dessas verkliga värde, bruttovärde samt kassaflöden som inte förväntas erhållas. Dessa uppgifter ska lämnas för varje större slag av fordran. Uppgifter ska lämnas om eventualförpliktelser som ex. beskrivning av förpliktelsen och förväntad tidpunkt för utflöde. I de fall verkligt värde på eventualförpliktelsen inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska upplysning om detta lämnas. Upplysning om goodwill som är skattemässigt avdragsgill, dvs. inkråmsgoodwill. Uppgift ska lämnas om transaktioner som redovisats separat skilt från förvärvet som ex. avser tidigare affärsuppgörelse, kompensationer till personal och tidigare ägare avseende framtida tjänster, utlägg för transaktionskostnader som säljaren har haft i samband med försäljningen. För dessa typer av transaktioner ska bl.a. en beskrivning av transaktionen och dess belopp lämnas. Uppgift om vilken post i rapport över totalresultat som transaktionsutgifter har redovisats i. Uppgifter om emissionsutgifter som inte redovisats som kostnad och hur dessa utgifter redovisades. Vid förvärv där dotterbolaget inte blir helägt ska bl.a. uppgift om hur mycket innehav utan bestämmande inflytande uppgår till vid förvärvstidpunkten, om innehav utan bestämmande inflytande har värderats till verkligt värde, vilka värderingstekniker som använts samt viktigaste indata för att fastställa värdet. Vid stegvisa förvärv ska verkligt värde på tidigare ägda andelar omedelbart före förvärvstidpunkten anges samt vinst eller förlust som har uppkommit vid omvärdering och var i rapport över totalresultat denna post har redovisats. Sedan tidigare finns krav på att lämna upplysning om det resultat som det förvärvade bolaget har bidragit med sedan förvärvstidpunkten. Utöver denna uppgift ska enligt de nya reglerna även information lämnas om intäkterna. Om villkorade köpeskillingar förekommer ska uppgifter om förändringar av de villkorade köpeskillingarna under perioden lämnas samt de värderingstekniker och viktiga indata som använts för att beräkna villkorad köpeskilling. Kraven på att ange det förvärvade bolagets tillgångar, skulder och eventualförpliktelser i enlighet med IFRS omedelbart före förvärvet har utgått. Notera dock att kravet på att ange det förvärvade bolagets tillgångar och skulder såsom de redovisas i förvärvsanalysen kvarstår. En beskrivning av immateriella tillgångar som inte har redovisats skilt från goodwill och varför verkligt värde inte kunde beräknas tillförlitligt har utgått. Delägda dotterbolag som redovisar förluster De nya reglerna i IAS 27 innebär att förluster hänförliga till innehav utan bestämmande inflytande ska redovisas som förluster och negativa poster i rapport över totalresultat. Enligt tidigare regler kunde fordran på minoriteten endast redovisas om minoritetsägarna hade ett formellt åtagande att lämna kapitaltillskott och hade ekonomiska möjligheter därtill. Detta krav har nu tagits bort p.g.a. då fokus numera ligger på koncernens tillgångar och skulder som helhet, dvs. inte längre med fokus på ägarintressena i moderbolaget. Innehav utan bestämmande inflytande är en del av koncernens totala egna kapital och därmed ska alla risker och fördelar beaktas. I praktiken innebär detta att posten innehav utan bestämmande inflytande som ingår i posten eget kapital kan redovisas som en debetpost. Detta nya krav att redovisa förluster i delägda dotterbolag kan leda till nyckeltalen kan bli annorlunda jämfört med tidigare. Ikraftträdande IFRS 3 Rörelseförvärv (2008) och IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter (2008) ska tillämpas för räkenskapsår som inleds den 1 juli 2009 eller senare. För kalenderårsföretagen innebär detta det räkenskapsår som inleds den 1 januari Författare: David Nilsson david.nilsson@kpmg.se Tel: Camilla Persson camilla.persson@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

4 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Rättelser och andra förbättringar av IFRS IASB har sedan några år en årlig process för att göra förbättringar av IFRS standarder. Syftet med processen har varit att genomföra nödvändiga mindre, men inte brådskande ändringar. Vissa ändringar har dock visat sig ha väsentlig påverkan på de finansiella rapporterna. Det är därför viktigt att noggrant gå igenom kommande förändringar för att på ett tidigt stadium identifiera eventuella åtgärder som behöver vidtas. I denna artikel beskriver vi kortfattat de ändringar som följer av det förbättringsprojekt som IASB godkände i april Notera att EU ännu inte godkänt dessa ändringar, men de väntas bli godkända i mars Om inget annat framgår ska ändringen tillämpas för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2010 eller senare. IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar Tillämpningsområdet för IFRS 2 har ändrats för att klargöra att ersättning som lämnas i samband med rörelseförvärv som sker mellan bolag som är under samma bestämmande inflytande såväl före som efter transaktionen samt ersättning som lämnas vid bildandet av ett joint venture inte ska redovisas i enlighet med IFRS 2. Ändringen ska tillämpas för räkenskapsår som inleds den 1 juli 2009 eller senare. Innebörden av detta torde vara att analogitolkning till reglerna i IFRS 3 ligger nära tillhands, dock utan krav på att alltid värdera vederlaget till verkligt värde. IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter IASB har sett ett behov av att klargöra vilka upplysningskrav som finns för anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter. IFRS 5 har därför kompletterats med en ny punkt av vilken det framgår att de tilläggsupplysningar som ska lämnas för anläggningstillgångar som har klassificerats som tillgångar (eller avyttringsgrupper) för försäljning eller avvecklad verksamhet är endast de upplysningskrav som uttryckligen framgår av IFRS 5. De upplysningskrav som finns i andra standarder ska endast tillämpas om dessa standarder speciellt kräver upplysningar om anläggningstillgångar för försäljning och avvecklade verksamheter. För poster som inte värderas i enlighet med IFRS 5, ska de upplysningar som respektive standard kräver avseende värdering lämnas. Ändringen ska tillämpas framåtriktat. IFRS 8 Rörelsesegment IASB har kompletterat punkt 23 i IFRS 8 för att klargöra att upplysningar om ett segments tillgångar endast ska lämnas om högste verkställande beslutsfattare regelbundet följer upp tillgångar hänförliga till segment. Jämförelsesiffror ska justeras så att samma upplysningar lämnas som för den aktuella perioden. Vår uppfattning är att flertalet bolag redan idag, trots kravet i standarden, har valt att inte lämna upplysningar om tillgångar per segment i de fall högste verkställande beslutsfattare inte följt upp dessa och istället upplyst om att så är fallet. Vi tror därför inte att ändringen leder till så stora förändringar av de upplysningar som lämnas per segment. IAS 1 Utformning av finansiella rapporter Definitionen av kortfristig skuld har ändras för att tydliggöra klassificeringen av skuldkomponenten i ett konvertibelt skuldebrev där motparten (innehavaren) har möjlighet att konvertera och kräva betalning i form av egetkapitalinstrument. Tidigare har denna skuld klassificerats som kortfristig skuld ifall innehavaren haft möjlighet att konvertera när som helst under löptiden även om inte skulden behöver regleras med kontanter eller andra tillgångar. IASB har tydliggjort att det inte är konverteringsmöjligheten som är avgörande vid klassificeringen av skulden som kort- eller långfristig, utan skulden ska klassificeras utifrån krav på att erlägga kontanter eller andra tillgångar. IAS 7 Rapport över kassaflöden I standarden har IASB klargjort att endast utgifter som resulterar i redovisning av en tillgång kan presenteras i kassaflödes-

5 analysen som ett kassaflöde hänförligt till investeringsverksamheten. Det innebär exempelvis att transaktionsutgifter, som enligt de nya reglerna i IFRS 3 ska kostnadsföras vid ett rörelseförvärv inte kan redovisas inom investeringsverksamheten utan ska redovisas inom löpande verksamheten. IAS 17 Leasingavtal Det har tidigare funnits ett krav i IAS 17 att klassificera leasingavtal av mark som operationellt ifall inte äganderätten väntas övergå till leasetagaren i slutet av leasingperioden. Utgångspunkten för denna bedömning har varit att mark har en obestämbar ekonomisk livslängd, vilket gör att de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ägande i allt väsentligt inte kan sägas övergå till leasetagaren. IASB har valt att mildra detta krav och istället tydliggöra att i likhet med övriga leasingavtal ska bolaget göra en bedömning ifall markkomponenten i ett leasingavtal ska klassificeras som operationellt eller finansiellt, dock ska fortfarande den obestämbara livslängden hos mark anses vara en väsentlig klassificeringsfaktor. Vilken effekt denna ändring får är till stor del beroende av hur tillämpningen skett i praktiken. Vår erfarenhet är att klassificering av leasingavtal som innehåller både en mark- och en byggnadskomponent i praxis ofta inte uppdelats utan klassificeringen har gjorts på helheten. Vår uppfattning är dock att en uppdelning ska göras och om så sker kan ändringen komma att få effekt. IAS 18 Intäkter Bilagan till IAS 18 har utökats med en kortfattad vägledning kring vad som kan vägas in i bedömningen av om ett bolag agerar som huvudman eller som agent. Det har tidigare saknats vägledning om detta i IFRS. Bolag har istället sökt vägledning i uttalanden från FASB:s Task Force, EITF Reporting Revenue Gross as a Principal versus Net as an Agent, och FRS 5 Reporting the Substance of the Transaction utgiven av ASB i Storbritannien. IASBs vägledning är likartad vägledningen i dessa källor. IAS 36 Nedskrivningar IASB har noterat att praxis varierar vid tillämpning av reglerna om på vilken nivå nedskrivningsprövning av goodwill ska ske, varför ett förtydligande ansågs nödvändigt. Av IAS framgår genom ändringen att nedskrivningsprövning ska ske på den lägsta nivå som högsta verkställande beslutsfattare regelbundet följer upp verksamhetens resultat på i enlighet med IFRS 8 Rörelsesegment. Det innebär att nedskrivningsprövningen ska ske på den enskilda segmentsnivå som identifieras före aggregering enligt reglerna i IFRS 8. Det innebär att om aggregering skett så måste vi gå tillbaka till värdet före aggregering för att göra nedskrivningsprövningen. Vår uppfattning är att denna ändring kommer att få stor praktisk betydelse eftersom många bolag idag gör sin nedskrivningsprövning per rapporterat rörelsesegment efter aggregering. IAS 38 Immateriella tillgångar Om det saknas en aktiv marknad för en immateriell tillgång framgår det nu av standarden att det verkliga värdet, förutom att fastställas utifrån multiplar och genom att beräkna ett diskonterat nettokassaflöde, även kan fastställas genom att beräkna de kostnader som enheten undviker genom att själv äga den immateriella tillgången och inte behöva betala royalty till en annan part eller genom att fastställa en återanskaffningskostnad för tillgången. Denna beskrivning av alternativa värderingsmetoder är ny i IAS 38. Ändringen ska tillämpas framåtriktat för räkenskapsår som inleds den 1 juli 2009 eller senare. En förvärvad immateriell tillgång i ett rörelseförvärv kan vara separerbar endast tillsammans med ett kontrakt, en tillgång eller skuld hänförligt till denna förvärvade immateriella tillgång. I detta fall ska den förvärvade immateriella tillgången redovisas separerat från goodwill, men hänförlig till detta kontrakt, denna tillgång eller skuld. Det innebär att den förvärvade immateriella tillgången inte redovisas som goodwill utan istället kopplad till exempelvis ett kontrakt. Då kontrakt vanligen inte har en obestämbar livslängd kommer den immateriella tillgången att skrivas av och vi får löpande en resultatbelastning. Vidare framgår av standarden att en grupp av immateriella tillgångar som kompletterar varandra kan redovisas som en immateriell tillgång under förutsättning att dessa har samma nyttjandeperiod. Ändringen ska tillämpas framåtriktat för räkenskapsår som inleds den 1 juli 2009 eller senare. IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering IAS 39.2 innehåller en uppräkning av kontrakt som inte omfattas av tillämpningsområdet för IAS 39. Enligt den tidigare gällande IAS 39.2(g) exkluderades alla kontrakt mellan köpare och säljare i ett företagsförvärv som reglerade förvärv/ avyttring vid en framtida tidpunkt. Sådana kontrakt kan typiskt sett utgöra inbäddade derivat som ska brytas ut och redovisas separat. Den hittillsvarande lydelsen skapade osäkerhet i hur man skulle redovisa långa terminer på förvärv/avyttring av dotterbolag vid tidpunkt långt fram i tiden. Det förelåg även osäkerhet om även optioner omfattades av undantaget att tillämpa IAS 39. Genom ändringen av IAS 39.2(g) framgår det nu tydligt att endast terminer undantas från IAS 39 och endast under den tid som rimligen åtgår för att erhålla nödvändiga beslut för att kunna slutföra förvärvet. Genom ändringen klargörs också att optioner som ställs ut i samband med rörelseförvärv omfattas av IAS 39. Om inte undantaget i IAS 39.2(g) fanns hade kontrakt om framtida förvärv av dotterbolag kunna ansetts innehålla ett inbäddat derivat om det fanns en utfästelse att vid en framtida tidpunkt t.ex. betala ett visst fast pris för ett dotterbolag. Derivat ska normalt värderas till verkligt värde med värdeförändringarna redovisade över resultatet. Genom undantaget i IAS 39.2(g) behöver sådana derivat inte redovisas. Avtalet skulle betraktas som ett s.k. executory contract och påverkat redovisningen först då parterna börjar leverera aktier i dotterbolaget respektive köpeskilling. Genom ändringen i IAS 39.2(g) begränsas dock den tid som får löpa mellan undertecknande av förvärvsavtal och genomförandet av själva förvärvet till att endast omfatta den tid som rimligen går åt för att genomföra erforderliga legala mått och steg. Om tiden mellan

6 ingången av kontrakt och genomförande av själva förvärvet är längre än så, omfattas kontraktet inte av undantag från IAS 39, utan IAS 39 ska tillämpas vilket ofta leder till att ett derivat ska brytas ut redan från kontraktsdagen och löpande värderas till verkligt värde. I avsaknad av behov av att bryta ut ett derivat i förvärvskontraktet så vet man på förhand vad förvärvspriset redovisningsmässigt kommer att uppgå till. Om derivatet ska brytas ut och redovisas enligt IAS 39 innebär det att derivatets redovisade verkliga värde vid löptidens slut, dvs. då förvärvet verkställs, förs över till anskaffningsvärdet för den förvärvade rörelsen. Rörelsens anskaffningsvärde kommer därmed att uppgå till verkligt värde vid förvärvstidpunkten. Optioner omfattas således inte av undantaget i den ändrade IAS 39.2(g) vilket innebär att optioner ska redovisas enligt IAS 39 och därmed också påverkar anskaffningsvärdet för den förvärvade rörelsen. När det gäller säkring av en framtida prognostiserad transaktion som resulterar i en redovisning av en finansiell tillgång eller skuld (kassaflödessäkring) har ett förtydligande gjorts att de belopp som redovisats via övrigt totalresultat och ackumulerats i eget kapital, ska redovisas i resultatet när de säkrade kassaflödena påverkar resultatet genom realisation eller nedskrivning. Därutöver har bilagan till IAS 39, Vägledning vid tillämpning, om bedömningen av när ett inbäddat derivat är nära relaterat till värdkontraktet utökats. Ovan nämnda ändringar av IAS 39 ska tillämpas framåtriktat på alla kontrakt som inte förfallit vid ingången av räkenskapsår som inleds den 1 januari 2010 eller senare. IFRIC 9 Ny bedömning av inbäddade derivat Tolkningsuttalandet har ändrats för att klargöra att inbäddade derivat som förvärvas i ett rörelseförvärv (enligt nya definitionen i IFRS 3 (2008)), vid ett samgående mellan företag som står under samma bestämmande inflytande såväl före som efter transaktionen eller vid bildade av joint ventures (enligt definitionen i IAS 31 Andelar i joint ventures) ska fortsatt exkluderas ifrån tillämpningsområdet för IFRIC 9. Uttalandet väntas inte få någon effekt annat än i sällsynta fall. Ändringen ska tillämpas framåtriktat för räkenskapsår som inleds den 1 juli 2009 eller senare. IFRIC 16 Säkringar av nettoinvesteringar i en utlandsverksamhet Den begränsning som tidigare fanns i tolkningsuttalandet och som innebar att säkringsinstrumentet inte ska få innehas av den utländska verksamhet som själv säkras har tagits bort. Det innebär att vid säkring av nettoinvestering i utlandsverksamhet kan säkringsinstrumentet innehas av alla i koncernen ingående enheter, även den för vilken säkringen upptagits. Vår uppfattning att denna ändring inte kommer att förändra redovisningen i någon större utsträckning jämfört med tidigare. Författare: Carina Edlund carina.edlund@kpmg.se Tel: Johanna Fellman johanna.fellman@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

7 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Nya regler om sunda ersättningssystem kan ge komplicerade redovisningsfrågor I spåren av finanskrisen har internationella organ såsom EU-kommissionen, Financial Stability Board (FSB) och G20 haft synpunkter på och utarbetat riktlinjer för hur företags ersättningssystem bör utformas för att kunna anses som sunda. För finans- och försäkringsföretag har Finansinspektionen (FI) i sin tur fått regeringens uppdrag att utforma föreskrifter och allmänna råd om utformningen av ersättningssystem. Dessa regler träder i kraft 1 januari Riktlinjer som icke finansiella företag behöver ta hänsyn till har inarbetats i den nya Svensk kod för bolagsstyrning (Koden), som publicerades i december Den del av nya Koden som avser ersättningar till ledande befattningshavare ska senast tillämpas på beslut om ersättningar som fattas från och med 1 juli Bolagsstämmorna under våren 2010 är således de sista då de nya riktlinjerna formellt sett inte behöver beaktas. För en utförligare beskrivning av alla ändringar av Koden, se artikeln Ändrad bolagskod fr.o.m. 1 februari 2010 i detta nummer av FR News. Både FIs och Kodens nya regler och riktlinjer leder till att företag kommer att behöva omarbeta delar av sina ersättningssystem, vilket har visat sig kunna påverka redovisningen på oväntat sätt. Vid närmare betraktelse visar det sig att det uppstår nya redovisningsfrågor som saknar tydliga svar både i redovisningsstandarderna och i praxis. Utbetalning av intjänad bonus och aktierelaterad ersättning skjuts upp i flera år Ett syfte med FIs uppdrag från regeringen har varit att motverka olämpligt utformade ersättningssystem och ett överdrivet risktagande på alla nivåer i företaget. Som ett element i att motverka överdrivet risktagande anges i FIs allmänna råd att för en anställd som kan påverka företagets risknivå bör minst 60 % av den rörliga ersättningen skjutas upp minst tre år. Bör i FIs allmänna råd ska läsas som skall. Vidare anges att företaget bör kunna besluta att delar av eller hela den uppskjutna ersättningen faller bort om vissa förutsättningar inte uppnås under uppskjutandeperioden, till exempel om företagets ställning försämras. Det finns i FIs regler dock inga krav på att företaget behöver kräva att den anställde ska kvarstå i anställning under uppskjutandeperioden. Motsvarande riktlinjer i nya Koden är uppdelade på rörliga ersättningar som utgår kontant respektive aktie- och aktiekursrelaterade incitamentsprogram. När det gäller rörliga ersättningar som betalas kontant till bolagsledningen anges bland annat att styrelsen ska överväga att införa förbehåll som villkorar utbetalning av viss del av ersättningen på att de prestationer på vilka intjänandet grundats visar sig vara hållbara över tiden. Detta liknar nyss nämnda krav i FIs allmänna råd, även om Koden uttrycker detta avsevärt mjukare. På samma tema föreskriver Koden att program som innefattar förvärv av aktier ska utformas så att intjänandeperioden, alternativt tiden från avtalets ingående till dess att en aktie får förvärvas, inte understiger tre år. Både FI och Koden anger att ersättningarnas utformning ska främja långsiktigt värdeskapande och i Koden nämns syftet att skapa ökad intressegemenskap mellan bolagets aktieägare och ledningen. Varken FI eller Koden går så långt som Financial Stability Board (FSB) som kräver att en viss andel av den rörliga ersättningen bör vara aktierelaterad. Däremot ligger det nära tillhands för företagen att använda aktierelaterade ersättningar för att uppfylla målen om långsiktigt värdeskapande och ökad intressegemenskap med ägarna. Som framgår i nedanstående diskussioner kan de redovisningsmässiga

8 frågor och svar som uppstår skilja sig åt beroende på om det är IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar eller IAS 19 Ersättningar till anställda som ska tillämpas. Innebär uppskjuten betalning att redovisad ersättning ska periodiseras över en längre period? Bonus intjänas år 1 och betalas ut i slutet av år 4 Om till exempel bonus tjänas in år 1 och det belopp som fastställs efter år 1 betalas ut i form av kontanter efter år 4, så ska IAS 19 tillämpas eftersom ersättningen inte är aktierelaterad. Klassificeringen inom IAS 19 är vidare som övrig långfristig ersättning. Principerna för sådana ersättningar är att kostnaden för ersättningarna ska redovisas i den eller de perioder då tjänster utförs som ger upphov till skyldigheten att betala ersättningarna. För att fastställa den period under vilken tjänsterna kan anses utföras behöver villkoren i det specifika fallet bedömas. Om det i nämnda exempel finns ett krav på fortsatt anställning under år 2-4 för att erhålla bonusutbetalningen så uppstår frågan om tjänsterna ska anses utförda under år 1, som är den period då utförda prestationer kan påverka det initiala bonusbeloppets storlek, eller under år 1-4, som är den period då anställningen måste uppehållas. Internationella IFRS-tolkningar är inte samstämmiga på den här punkten; det finns de som menar att reglerna för långfristiga ersättningar innebär att periodisering av kostnaden ska göras över hela 4-årsperioden, medan det finns andra som menar att det inte går att lämna ett generellt svar på vilken period som ska gälla i det fallet. För det fall det inte finns ett krav på anställning under år 2-4 utan enbart någon annan typ av villkor som till exempel ska visa att effekterna av prestationerna år 1 är hållbara över tid så är det ont om internationella IFRS-tolkningar. Om kraven under år 2-4 är relativt lågt ställda samtidigt som det inte finns något krav på fortsatt anställning efter år 1 är det möjligt att vågskålen tippar över lite mer mot full kostnadsföring under år 1. Men det enda generella som går att säga är att det är svårt att säga något generellt. Bonus intjänas år 1, intjänat belopp översätts till ett antal aktier och regleras tre år senare Om bonus tjänas in år 1, det belopp som fastställs efter år 1 översätts till ett antal aktier beroende på aktiekursen strax efter utgången av år 1 och reglering sker i form av aktier efter år 4, så ska IFRS 2s principer för egetkapitalreglerade aktierelaterade ersättningar tillämpas eftersom företaget betalar för tjänster genom att föra över aktier i företaget. Det faktum att det är ett fast belopp som tjänas in år 1, gör alltså inte att IAS 19 ska tillämpas i någon fas. Frågor om intjäningsvillkor och intjänandeperiod uppstår då om det finns vinstkrav (eller andra krav på prestationer som inte är relaterade till aktiekursen) som behöver uppfyllas under år 2-4, men det inte samtidigt finns krav om fortsatt anställning i företaget efter år 1 1. Det är då oklart om vinstkravet uppfyller definitionen på intjäningsvillkor, eftersom intjäningsvillkor behöver innehålla ett inslag av tjänstekrav. Denna fråga är viktig med anledning av att det dels avgör om intjänandeperioden är och kostnadsföringen ska göras över ett eller fyra år, dels om vinstkravet under år 2-4 ska påverka värderingen vid tilldelningstidpunkten eller om det ska utgöra grund för true up. IFRIC planerar att ge ut en tolkning i denna fråga. De ska ha fortsatta diskussioner i mars Tillsvidare behöver redovisningen baseras på en princip som är härledd ur begreppen och definitionerna i IFRS 2 såsom de uttrycks i dagsläget. En annan fråga där det förefaller finnas utrymme för tolkning avser hur kostnaden ska beräknas. Egetkapitalreglerade ersättningar ska enligt IFRS 2 värderas till instrumentens värde vid tilldelningstidpunkten. Hänsyn ska inte tas till värdeförändringar efter tilldelningstidpunkten. Värdet per instrument ska multipliceras med antalet utgivna instrument, justerat för det antal som inte tjänas in under intjänandeperioden med anledning av att intjäningsvillkor (som inte är marknadsvillkor) inte uppfylls. En möjlig tolkning av detta är att värdet per aktie för IFRS 2-beräkningarna fastställs till värdet vid ingången av år 1 vilket är tilldelningstidpunkt om det var då företaget och den anställde var överens om och hade en gemensam förståelse av villkoren medan antalet aktier fastställs genom att dividera bonusbeloppet med aktiekursen vid utgången av år 1. Detta skulle få den måttligt intuitiva effekten att om aktiekursen går upp (ner) under år 1, så multipliceras aktiekursen per ingången av årets med ett litet (stort) antal aktier och kostnaden blir liten (stor). Då varken IFRS 2 eller praxis är entydiga på den här punkten, torde dock andra metoder också kunna vara tänkbara. En annan variant än att leta andra metoder för att få en redovisning som är mer intuitiv än den nyss beskrivna, skulle kunna vara att ha så otydliga villkor under år 1 att den gemensamma förståelsen saknas och tilldelningstidpunkten därigenom skulle förskjutas till slutet av år 1. Kostnadsföringen skulle då fortfarande påbörjas i början av år 1 men värderingen skulle baseras först på den förväntade och sedan den observerade aktiekursen per utgången av år 1. Detta har dock förstås den nackdelen att den anställde inte har en tydlig bild av vad hon/han arbetar mot. Bonus intjänas år 1, intjänat belopp relateras till företagets aktiekurs och betalas ut tre år senare Om bonus tjänas in år 1 och det belopp som fastställs efter år 1 görs beroende av utvecklingen på företagets aktie under de påföljande tre åren, varpå beloppet betalas ut efter år 4 i form av kontanter, så ska IFRS 2 tillämpas eftersom storleken på skulden är beroende av utvecklingen på företagets aktiekurs. I detta fall klassificeras ersättningen som kontantreglerad. 1 Om det finns krav på fortsatt anställning under år 2-4 så är IFRS 2 tydlig med att dessa år ingår i intjänandeperioden och att kostnaderna därmed ska periodiseras över hela fyraårsperioden.

9 Även i det fallet saknas ett klart svar på periodiseringsfrågan, i det fall det inte finns krav på fortsatt anställning under år 2-4. I IFRS 2 används inte samma utvecklade begreppsapparat i avsnittet om kontantreglerade ersättningar som om egetkapitalreglerade ersättningar. Avsnittet om kontantreglerade ersättningar refererar till exempel inte till begrepp såsom intjäningsvillkor och intjänandeperiod, utan det står kort och gott att periodiseringen ska göras as the employees render service och det refereras till do not vest until the employees have completed a specified period of service. Det ligger nära till hands att för kontantreglerade ersättningar inom IFRS 2 redovisa kostnaderna under samma period som för egetkapitalreglerade ersättningar, vilket skulle ge samma periodiseringsfrågor som beskrivs ovan för det egetkapitalreglerade upplägget. Eftersom principerna för kontantreglerade program inte refererar till definierade begrepp på samma sätt som principerna för egetkapitalreglerade program är det dock inte uppenbart att det inte istället vore möjligt att resonera t.ex. på ett sätt som liknar det som anges ovan avseende IAS 19. Vad det gäller beräkningen av kostnaden finns inte samma problem som för det egetkapitalreglerade fallet, eftersom kostnaderna för kontantreglerade ersättningar ska baseras på instrumentens verkliga värde vid varje rapporttidpunkt. Tänk efter före Som framgår ovan är det svårt att ge generella svar. Analys behöver göras från fall till fall. I vissa fall finns det ett svar på hur kostnaderna ska värderas och periodiseras, i andra fall kan mer än ett svar vara möjligt både vad gäller värdering och periodisering. Det är viktigt att få klart för sig konsekvenserna av olika programupplägg vad gäller värdering samt periodisering av kostnaderna. Vissa upplägg kan nämligen vara svåra att inom ramen för redovisningsreglerna, redovisa på ett sätt som ger en rättvisande bild. Det kan t.ex. vara olämpligt att det slutar med att en stor bonus driven av stora intäkter år 1 behöver redovisas som kostnad under år 1-4. Det är dock möjligt att lägga upp incitamentsprogrammen så att de både uppfyller de nya riktlinjerna om ersättningssystem och får redovisningsmässiga effekter som ger en rättvisande bild av prestationerna under respektive år. Vi har varit med om att utforma program och analysera redovisningsmässiga effekter. Vi kan bidra med erfarenheter. Hör av dig så berättar vi mer. Författare: Hans Hällefors hans.hallefors@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

10 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Nyheter från Rådet för finansiell rapportering Nyligen har Rådet för finansiell rapportering (Rådet) publicerat sina årsuppdateringar av RFR 1 Kompletterande redovisningsregler för koncerner samt RFR 2 Redovisning för juridiska personer. Dessa innehåller nyheter som ska tillämpas från och med den 1 januari 2010, vilket innebär att de får effekt i den första delårsrapporten. I denna artikel beskriver vi kortfattat ändringarna i Rådets rekommendationer. RFR 1.3 Kompletterande redovisningsregler för koncerner De nya standards och tolkningar som antagits av EU sedan december 2008 har inte lett till några nya tillägg eller undantag i rekommendationen. I den nya versionen av RFR 1 har endast ändringar av redaktionell karaktär skett jämfört med tidigare version. RFR 2.3 Redovisning för juridisk person Utformning av de finansiella rapporterna Moderbolaget ska presentera en separat rapport över totalresultat i direkt anslutning till resultaträkningen. Uppställningen ska följa den som används vid separat resultaträkning dvs. en separat resultaträkning och en separat rapport över totalresultat. Moderbolaget ska vidare även presentera en rapport över förändringar i eget kapital. Vad gäller uppställningsformerna för rapport över totalresultat, rapport över förändringar i eget kapital samt kassaflödesanalys ska dessa upprättas i enlighet med IAS 1 och IAS 7. Balansräkningen och resultaträkningen ska uppställas i enlighet med bilaga 1 och 2 till ÅRL. Det är inte tillåtet för moderbolaget att använda de nya benämningarna i IAS 1 för balansräkning och resultaträkning då dessa enligt Rådet står i strid med ÅRL. Transaktionsutgifter i juridisk person och redovisning av villkorade köpeskillingar Vid redovisning av transaktionsutgifter i juridisk person ska de nya reglerna i IFRS 3 (reviderad 2008), som innebär att transaktionsutgifter ska kostnadsföras då de uppkommer, inte tillämpas då Rådet anser att dessa står i strid med ÅRL. Vid ett rörelseförvärv ska istället anskaffningsvärdet beräknas som summan av verkliga värden för erlagda tillgångar, uppkomna eller övertagna skulder samt de egetkapitalinstrument som förvärvaren emitterat samt alla utgifter som är direkt hänförliga till rörelseförvärvet. Enligt den nya IFRS 3 (2008) ska villkorade köpeskillingar redovisas på transaktionsdagen till verkligt värde. De företag som i enlighet med RFR 2 p 73 valt att inte tillämpa IAS 39 inom ramen för ÅRL 4 kap 14 a-c ska inte tillämpa de nya reglerna avseende redovisning av villkorade köpeskillingar. Dessa företag ska istället redovisa villkorade köpeskillingar som en del av anskaffningsvärdet om det är sanno- likt att de kommer att utfalla. Om det i efterföljande perioder visar sig att den initiala bedömningen behöver revideras ska anskaffningsvärdet ändras. För de företag som tillämpar IAS 39 inom ramen för ÅRL 4 kap 14 a-c har Rådet infört ett frivilligt undantag från de nya reglerna i IFRS 3 vad gäller villkorade köpeskillingar p.g.a. sambandet mellan redovisning och beskattning. Denna, och andra praktiska effekter av ändringar i IFRS 3 (2008) samt IAS 27 (2008) i koncernredovisningen redogörs för i artikeln Praktiska konsekvenser av de nya reglerna för rörelseförvärv. Redovisat värde på andelar i dotterföretag, intresseföretag samt samrisk företag Genom en ändring av ÅRL 4 kap 14 b (se vidare SFS 2009:34) får företag som omfattas av en koncernredovisning som upprättas med tillämpning av IFRS och andra företag vars andelar eller skuldebrev är upptagna till handel på en reglerad marknad redovisa andelar i dotterföretag, intresseföretag samt samriskföretag till verkligt värde om det är förenligt med internationella redovisningsstandards samt upplysningar lämnas om värderingen i

11 enlighet med dessa standards. Denna, och andra ändringar i ÅRL redogörs för i artikeln Nyheter i årsredovisningslagen. Rådet har därför upphävt ett antal punkter vilket innebär att redovisningen i juridisk person ska följa reglerna om redovisning i separata finansiella rapporter som återfinns i IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter, IAS 28 Innehav i intresseföretag samt IAS 31 Andelar i joint ventures. Redovisning av negativ goodwill Rådet har inte tidigare givit undantag från redovisning av negativ goodwill enligt IFRS 3 men nu har detta införts. Det innebär att företag inte längre behöver redovisa upplösning av negativ goodwill direkt i resultaträkningen. De nya reglerna som beskrivs i rekommendationen är i enlighet med reglerna i RR1:00 Koncernredovisning. Eftersom rekommendationen behandlar redovisning i juridisk person får ändringen effekt då negativ inkråmsgoodwill uppkommer. Författare: Carina Edlund carina.edlund@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

12 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Nyheter i årsredovisningslagen Inför första delårsrapporten 2010 och framåt finns det ett antal nyheter i årsredovisningslagen, ÅRL, som är bra att känna till. Nyheterna berör främst utökade möjligheter till verkligt värde värdering, lagstadgat krav på bolagsstyrningsrapport samt utökade upplysningskrav i årsredovisningen. Ändringarna kommer att påverka såväl koncernredovisningen som redovisning i juridisk person både i noterade och icke noterade företag. I denna artikel presenteras en sammanfattning av de väsentligaste nyheterna. Utökade möjligheter att värdera till verkligt värde men hur tolka reglerna? Årsredovisningslagen har sedan 1 januari 2004 tillåtit värdering till verkligt värde av derivatinstrument och andra finansiella instrument för samtliga företag. Dock har vissa finansiella instrument varit undantagna i enlighet med ÅRL 4:14b. En förändring i ÅRL möjliggör dock värdering till verkligt värde även på vissa tidigare undantagna finansiella instrument under vissa förutsättningar. Denna möjlighet gäller enbart för företag som ingår i en koncern där moderbolaget upprättar sin koncernredovisning i enlighet med den så kallade IAS-förordningen, vilket innebär att koncernredovisningen följer IFRS såsom de antagits av Europeiska Kommissionen. Det är alltså möjligt för såväl moderföretag som för dotterföretag som ingår i en koncern där koncernredovisningen upprättas i enlighet med IFRS att tillämpa de nya bestämmelserna i juridisk person. Övriga företag påverkas inte av nämnda ändring utan för dessa kvarstår fortfarande undantagen i ÅRL 4:14b på samma sätt som tidigare, det vill säga utan möjlighet att tilllämpa fair value option och utan möjlighet att värdera aktier i dotter-/intresseföretag och joint ventures till verkliga värden. Kan påverka bolag som ingår i en koncern som upprättar koncernredovisning enligt IFRS De förutsättningar som gäller för att den utökade möjligheten av värdering till verkligt värde ska kunna tillämpas för bolag ingående i en IFRS-koncern är att det är förenligt att värdera dessa finansiella instrument i enlighet med någon antagen IFRS samt att upplysningar om värderingen lämnas i enlighet med dessa standarder. Ändringen medför främst att andelar i dotterföretag och intresseföretag får värderas till verkligt värde med tillämpning av IAS 39 vilket överensstämmer med reglerna i IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter avtal om villkorad ersättning i samband med förvärv och samgående, så kalllad tilläggsköpeskilling, får värderas till verkligt värde. s.k. fair value option får tillämpas på finansiella instrument i den utsträckning IAS 39 Finansiella instrument: Redovisnings och värdering tillåter det. IAS 39 ställer dock upp vissa villkor som måste vara uppfyllda. Noteras bör dock att vissa finansiella instrument fortfarande inte får värderas till verkligt värde eftersom det inte tillåts inom ramen för IFRS. Tillämpningsproblem på grund av otydlig lagstiftning Det finns dock vissa oklarheter med denna ändring i ÅRL på grund av otydlig lagstiftning. Enligt tidigare bestämmelser om värdering av finansiella instrument till verkligt värde krävs det att alla finansiella instrument värderas enligt samma princip. Detta innebär att om övergång har skett till verkligt värde värdering ska samtliga instrument, där möjlighet ges, värderas till verkligt värde. Det är dock oklart om detta krav på enhetlig värderingsprincip för alla finansiella instrument även gäller den utvidgade möjligheten till verkligt värde värdering. En fråga som uppstår är bland annat om vi tidigare tillämpat värdering till verkligt värde måste vi nu även ta samtliga tidigare undantagna instrument till verkligt värde eller ska det ses som en valmöjlighet? Vår bedömning är att detta utgör en tillkommande valmöjlighet. Detta under förutsättning att alla andra finansiella instrument, som inte tidigare varit undantagna, värderas till verkligt värde. En annan frågeställning är om valet kan göras separat för andelar i dotterföretag respektive andelar i intresseföretag? Enligt vår tolkning görs separata val för andelar i dotterföretag respektive intresseföretag. En följdfråga blir då om vi inom gruppen andelar i intresseföretag kan

13 tillämpa olika värderingsprinciper på olika kategorier av intresseföretag? Noteras bör att IAS 27 p. 39 kräver att intresseföretag som i koncernredovisningen redovisas enligt IAS 39 också måste redovisas enligt IAS 39 i moderbolaget. Det senare anser vi är ett argument för att anskaffningsvärdemetod kan väljas för intresseföretag utom för den speciella grupp av intressebolag i bl.a. venture capitalverksamhet som redovisas enligt IAS 39 i koncernredovisningen. I detta fall har man två så skilda kategorier av intresseföretag att två värderingsmetoder bör få tillämpas även i moderbolaget. Men är det då också tillåtet att redovisa vissa dotterbolagsinnehav till verkligt värde och vissa andra dotterbolagsinnehav till anskaffningsvärde? IAS 27 kräver att alla kategorier av innehav redovisas enligt samma princip. Enligt vår tolkning är det svårare att argumentera för att aktier i dotterbolag skulle tillhöra olika kategorier och därmed ska samma princip tillämpas på samtliga dotterföretagsinnehav. Sammanfattningsvis finns det alltså utestående frågetecken kring kravet på enhetlig värderingsprincip på samtliga finansiella instrument. Denna oklarhet gäller även upplysningskraven kopplat till finansiella instrument. KPMG driver för närvarande frågan via FAR SRS tillsammans med Rådet för finansiell rapportering samt för en dialog med Justitiedepartementet. Vi återkommer i senare FR News om våra tolkningar ovan mot förmodan skulle ifrågasättas. Slutligen kan tilläggas att syftet med ändringen i ÅRL är att möjliggöra en tillämpning av IAS 39 i juridisk person och därför är våra tolkningar ovan baserade på bestämmelser i IAS 39 och övriga aktuella standarder. Om bestämmelserna om värdering till verkligt värde tillämpas är det även viktigt att tänka på eventuella skattekonsekvenser av denna värderingsmetod. Om ett företag inte väljer att tillämpa bestämmelserna om värdering till verkligt värde på sina finansiella instrument ska de allmänna värderingsreglerna tillämpas för anläggnings- respektive omsättningstillgångar med utgångspunkt i anskaffningsvärdemetoden. Har trätt ikraft för tillämpning redan 1 januari 2010 För företag med kalenderår som räkenskapsår kan bestämmelserna tillämpas första gången i delårsrapporten för första kvartalet I delårsrapporten innebär detta byte av redovisningsprincip med krav på omräkning av jämförelseinformation. Bolagsstyrningsrapport Från och med räkenskapsår som inleds efter 28 februari 2009, vilket för kalendersårsföretag innebär räkenskapsåret 2010 innebär ändringar i ÅRL ett lagstadgat krav på bolagsstyrningsrapport. Kravet på bolagsstyrningsrapport gäller för de företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad 1. Bolagsstyrningsrapporten ska utgöra en del av förvaltningsberättelsen eller en från årsredovisningen skild bolagsstyrningsrapport. ÅRL ställer även upp krav på vad bolagsstyrningsrapporten ska innehålla samt krav på att rapporten ska revideras oavsett var den placeras. Ändringen av ÅRL har även medfört ändringar i Svensk kod för bolagsstyrning. Ytterligare krav på upplysningar gäller att företag ska lämna upplysningar om de viktigaste inslagen i koncernens system för intern kontroll och riskhantering i samband med upprättande av koncernredovisning. Nya upplysningskrav i årsredovisningen 2010 I ÅRL har det införts ett nytt upplysningskrav som innebär att om ett företag har s.k. ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen och riskerna eller fördelarna med arrangemangen är väsentliga ska vissa upplysningar lämnas om dessa arrangemang. Syftet är att säkerställa att tillräckliga upplysningar lämnas om bland annat s.k. off balance sheet financing Exempel på ekonomiska arrangemang kan vara att ett företag finansierar sin verksamhet genom att ta upp lån i en närstående juridisk person via ett s.k. specialföretag. Om detta specialföretag inte konsolideras in ska upplysningar enligt denna ändring lämnas. Ytterligare exempel kan vara förekomsten av factoring, avtal om risk- och vinstdelning, förekomsten av konsignationslager, leasingverksamhet samt outsourcing och liknande. Ändringen i ÅRL får ingen effekt i koncernredovisningen för de företag som följer IFRS eftersom dessa upplysningskrav redan fångas upp inom ramen för IFRS. Däremot gäller kravet för juridiska personer samt koncernredovisningen i de fall IFRS inte tillämpas. I ÅRL har även införts utökade upplysningskrav avseende närståendetransaktioner som skett på andra än marknadsmässig villkor. Dessa upplysningskrav gäller i koncernredovisningen och juridisk person i de fall IAS 24 Upplysningar om närstående inte tillämpas och får därmed effekt i företags års- och koncernredovisning vars värdepapper inte är upptagna till handel på en reglerad marknad. Mindre företag, som inte är registrerade som publika, är undantagna från upplysningskravet. Slutligen har upplysningskravet avseende revisionsarvode ändrads innebärande att kravet på upplysning om revisorns arvode har slopats för mindre företag och utökats till att behöva specificeras på fler poster än tidigare för de större företagen. Denna ändring redogjordes för i Financial Reporting News Nr 4, september Författare: Göran Arnell goran.arnell@kpmg.se Tel: Pernilla Lundqvist pernilla.lundqvist@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall. 1 Med en reglerad marknad avses för närvarande Nasdaq OMX samt Nordic Growth Market NGM AB 2010 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

14 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Ändrad bolagskod fr.o.m. 1 februari 2010 Kollegiet för Svensk Bolagsstyrning publicerade i december 2009 en reviderad bolagsstyrningskod (koden). Ändringarna i koden innebär nya regler för ersättningar till ledande befattningshavare och styrelseledamöters oberoende samt ändrade regler om revisionsutskott. De nya reglerna träder i kraft den 1 februari 2010, men reglerna om styrelseledamöters oberoende och ersättningar till ledande befattningshavare behöver inte tillämpas förrän den 1 juli Ersättningar till ledande befattningshavare Ändringarna i koden gällande ersättningar till ledande befattningshavare är föranledda av en rekommendation som EU publicerade våren De nya reglerna kommer i många fall att leda till att företag kommer att behöva omarbeta delar av sina ersättningssystem, vilket kan innebära att även redovisningsfrågor uppstår. Vilka redovisningsmässiga konsekvenser de nya reglerna kan få finns att läsa i artikeln Nya regler om sunda ersättningssystem kan ge komplicerade redovisningsfrågor i detta nummer av FR News. Nedan beskrivs huvuddragen avseende ersättningar till ledande befattningshavare: Ersättningar och andra anställningsvillkor för ledande befattningshavare ska utformas av styrelsen på ett sådant sätt att bolagets tillgång till befattningshavare med rätt kompetens säkerställs till för bolaget anpassade kostnader så att de för verksamheten får avsedda effekter. När det gäller utformning av rörliga ersättningar ska dessa vara kopplade till förutbestämda och mätbara kriterier med syfte att främja bolagets långsiktiga värdeskapande. För rörliga ersättningar som ska utgå kontant ska det finnas begränsningar i ett maximalt utfall. För kontanta rörliga ersättningar ska styrelsen även överväga att ha förbehåll av att utbetalning av viss del av ersättningen ska hållas inne för att kunna se att prestationen är hållbar över tiden. Förbehåll ska också övervägas som innebär att bolaget får möjlighet att återkräva ersättningar som utgått på uppgifter som har varit felaktiga. För aktie- och aktiekursrelaterade incitamentsprogram ska dessa utformas på ett sådant sätt att man uppnår ökad intressegemenskap mellan befattningshavaren och bolagets ägare. Program som innebär förvärv av aktier ska utformas på ett sådant sätt att uppbyggande av eget aktieinnehav i bolaget främjas. Intjänandeperioden för denna typ av program alternativt tiden från avtalets början till dess att en aktie förvärvas ska inte understiga tre år. Ersättningar till styrelseledamöter ska inte inkludera aktieoptioner. Avgångsvederlag och fast lön som utgår under uppsägningstid ska totalt inte överstiga två års fast lön. Med ersättningar avses i koden fast lön och arvode, rörliga ersättningar (inkl. aktierelaterade ersättningar), pensioner och andra ekonomiska förmåner. Begreppet ledande befattningshavare har samma innebörd som i årsredovisningslagen 5 kap. Med bolagsledning menas ledande befattningshavare förutom styrelseledamöter. De nya reglerna i koden innebär att det har tillkommit uppgifter för ersättningsutskottet. Ersättningsutskottet ska följa och utvärdera pågående och under året avslutade program för rörliga ersättningar. Utöver detta ska utskottet följa och utvärdera tillämpningen av de riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare som årsstämman ska fatta beslut om samt gällande ersättningsstruktur och -nivåer. Utskottet ska ha erforderlig kunskap och erfarenhet i frågor om ersättningar till ledande befattningshavare. I de fall som ersättningsutskottet eller styrelsen anlitar en extern uppdragstagare gällande ersättningar ska dessa försäkra sig om att ingen intressekonflikt föreligger i förhållande till andra uppdrag som denne kan ha för bolaget eller bolagsledningen. De nya reglerna gällande ersättningar ska tillämpas senast från och med den 1 juli När det gäller ingångna avtal före den 1 juli 2010 behöver inte dessa

15 omförhandlas. Detta gäller även program för rörliga ersättningar, inklusive incitamentsprogram, som är beslutade före den 1 juli Styrelseledamöters oberoende Ändringarna gällande styrelseledamöters oberoende är föranledda av Nasdaq OMX Stockholm har tagit bort motsvarande regler ur Regelverk för emittenter. I stort sett återinförs de regler som tidigare funnits i koden. Utöver dessa har det tillkommit ett krav på att informera om de överväganden som valberedningen ska göra när omständigheter föreligger för att bedöma om en ledamot är oberoende eller inte. Denna information ska motiveras på bolagets webbplats och i bolagsstyrningsrapporten. Den tidigare s.k. tolvårsregeln, dvs. att en styrelseledamot har varit styrelseledamot i bolaget mer än tolv år ej anses vara oberoende, slopas. Ändringarna ska tillämpas på nyval eller omval som sker efter den 1 juli Nyheter gällande information om bolagsstyrning Kravet på att ha det senaste årets bolagsstyrningsrapport på bolagets webbplats har utökats till de tre senaste årens bolagsstyrningsrapporter. Till dessa rapporter ska den del av revisionsberättelsen som behandlar bolagsstyrningsrapporten alternativt revisorns skriftliga yttranden över bolagsstyrningsrapporten finnas tillgänglig. För bolag som inte har någon internrevision ska styrelsen årligen, i bolagsstyrningsrapporten under beskrivningen av den interna kontrollen, motivera sitt ställningstagande rörande utvärderingen av behovet av en intern granskningsfunktion. Utöver information om utestående aktieoch aktiekursrelaterade program har det tillkommit ett krav på att redogöra för bolagets system för rörliga ersättningar till ledande befattningshavare, där information ska lämnas på bolagets webbplats. Det har även tillkommit ett krav på att styrelsen senast två veckor före årsstämman ska lämna en redovisning av resultatet av utvärderingen av pågående och avslutade program för rörliga ersättningar för bolagsledningen. Utvärderingen av tillämpningen av de riktlinjer som gäller för ersättningar till ledande befattningshavare och dess ersättningsstruktur och ersättningsnivåer ska även beskrivas. Detta informationskrav om ersättningar ska tilllämpas senast från och med 1 juli Vissa delar utgår I samband med att EUs fjärde, sjunde och åttonde bolagsdirektiv har implementerats i årsredovisningslagen och aktiebolagslagen har vissa delar av tidigare kapitel 10 i koden gällande revisionsutskott, finansiell rapportering och intern kontroll utgått. Författare: Camilla Persson camilla.persson@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

16 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Aktivering av låneutgifter vid tillämpning av IAS 23 Intrycket efter första året med ändrade IAS 23 Låneutgifter är att det finns aspekter som är svårtolkade. I vissa fall ger principerna i IAS 23 utrymme för lite olika tolkningar, i andra fall verkar det som att tolkningar som görs inte riktigt stämmer överens med hur IAS 23 är tänkt att läsas. Det faktum att frågetecken lätt uppstår vid tillämpning av IAS 23 syns också i att IFRIC på senare tid erhållit ett par förfrågningar om att ta fram klargörande tolkningar, även om IFRIC av olika skäl valt att inte tillmötesgå dessa förfrågningar. Grunderna I anskaffningsvärdet för en kvalificerad tillgång ska låneutgifter inkluderas, om företaget har låneutgifter och om dessa inte härrör från ett lån som är upptaget specifikt för att finansiera en annan kvalificerad tillgång. En kvalificerad tillgång är en tillgång som med nödvändighet tar en betydande tid i anspråk att färdigställa för avsedd användning eller försäljning. Det finns ingen tidsgräns för vad som avses med betydande tid, men normalt sett bör åtminstone tider över ett år ses som betydande. Aktivering ska påbörjas när företaget börjat lägga ner utgifter för tillgången, aktiviteter pågår för dess iordningställande och det ådrar sig låneutgifter. Aktivering upphör när i huvudsak alla aktiviteter som krävs för att färdigställa den kvalificerade tillgången slutförts. Två typer av upplåning ligger till grund för aktivering av låneutgifter. I den mån en kvalificerad tillgång finansieras med upplåning som är specifik för den tillgången, aktiveras låneutgifter för detta specifika lån. Om inte hela lånet investeras omedelbart utan viss del inledningsvis placeras och genererar avkastning, ska denna inkomst dras bort från låneutgifterna. I den utsträckning en kvalificerad till gång inte finansieras med specifika lån aktiveras istället låneutgifter från företagets allmänna upplåning, vilket är all upplåning som inte är specifik för en kvalificerad tillgång. I dessa fall beräknas låneutgifter för aktivering genom att multiplicera periodens vägda genomsnittliga investeringar i tillgången med en procentsats som motsvarar periodens vägda genomsnittliga låneutgifter i förhållande till den allmänna upplåningen. Periodens totala aktiverade låneutgifter får dock inte överstiga periodens faktiska låneutgifter. Följande förenklade exempel illustrerar hanteringen av dels ett specifikt lån, dels allmän upplåning. Ett företag påbörjar 1 maj 2009 konstruktionen av en kvalificerad tillgång och upptar samtidigt ett lån specifikt för uppförandet av denna tillgång. Lånet uppgår till och räntan är 6,50 %. Företaget investerar över tiden ett större belopp än dessa 1 400, varför hänsyn behöver tas till låneutgifter på företagets allmänna upplåning avseende de överskjutande investeringarna. Företaget har två allmänna lån; lån 1 uppgick under hela 2010 till med en effektivränta på 5,50 % och lån 2 uppgick hela 2010 till med en effektivränta på 7,00 %. Här antas att det inte finns några andra låneutgifter kopplade till lånen än de som ingår i räntekostnaden, vilket leder till en vägd genomsnittlig låneränta på 6,00 % (5,5 % * 4/6 + 7,00 % * 2/6). I bokslutet 31 december 2010 görs följande sammanställning: Datum Summa Investerings- Hänförligt utbetal- ningar till specifik upplåning Hänförligt till allmän upplåning Det specifika lånet finansierade alla utgifter 2009 och del av utgifterna 1 juli Resterande utgifter finansieras av allmän upplåning och viktas för den del Periodviktad allmän upplåning

17 av året de varit utestående. De 400 av specifika lånet som investerades i den kvalificerade tillgången 1 juli 2010 genererade finansiella inkomster på 8 under de förevarande sex månaderna. Följande uppställning visar vilket belopp för låneutgifter som ska aktiveras på den kvalificerade tillgången under Specifikt lån, ränteutgift Placering av del av specifikt lån, ränteinkomst Allmänna lån, ränteutgift Summa Belopp att aktivera 91 (1400x6,5%) Är låneutgifter på allmänna lån alltid hänförliga till en kvalificerad tillgång? Formuleringar i IAS om att låneutgifter som är direkt hänförliga till en kvalificerad tillgång ska aktiveras skapar en bild av att det ska finnas en tydlig länk mellan lånet ifråga och den kvalificerade tillgången för att låneutgifter ska aktiveras på den kvalificerade tillgången. Samtidigt anger IAS att det kan vara svårt att identifiera en koppling mellan en kvalificerad tillgång och borrowings that could otherwise have been avoided och i IAS anges att ränta ska kapitaliseras med en räntesats som baseras på lån som varit utestående under perioden och som inte är specifika för en annan kvalificerad tillgång. Dessa lån kallas för allmänna lån ( general borrowings ) och tanken är alltså att dessa ska ligga till grund för aktivering av låneutgifter i de fall utgifter för en tillgång som uppfyller kriterierna för att vara kvalificerad inte är finansierad med ett specifikt lån. Det finns alltså en viss motsägelse i att låneutgifterna ska vara direkt hänförliga till tillgången, samtidigt som låneutgifter på allmänna lån ska ligga till grund för aktivering i de fall det inte finns specifika lån för tillgången. Denna frågeställning ställdes nyligen på sin spets i en fråga till IFRIC. Där bads om en tolkning av hur lån ska hanteras som är specifika för tillgångar som inte uppfyller definitionen på kvalificerad tillgång (t.ex. aktier i dotterbolag). IFRIC bad IASB besvara frågan inom (400x6,0%) 107 ramen för deras årliga förbättringsprojekt. IASB publicerade dock via IASB Update i juli 2009 följande slutsats: The Board noted that IAS 23 excludes only debt used to acquire qualifying assets from the determination of the capitalisation rate. The Board decided not to include this issue in the annual improvements project. Redovisningsmässigt kan det alltså bli aktuellt att styra om lånekostnader hänförliga till finansieringen av en tillgång som inte är en s.k. kvalificerad tillgång till en annan tillgång som utgör en kvalificerad tillgång. Sådana lån behandlas således redovisningsmässigt som allmänna. Det går således inte att motivera att låne utgifter inte aktiveras med hänvisning till att det inte finns någon direkt länk mellan företagets lån och den kvalificerade till gången. Tanken är snarare att om ett företag uppför en kvalificerad tillgång som inte finansieras med specifik upplåning, så finns det bara en typ av låneutgifter som inte ska aktiveras nämligen låneutgifter hänförliga till lån som är specifika för en annan kvalificerad tillgång. Ränteswappar Det finns ett antal aspekter som inte behandlas explicit i IAS 23. En sådan aspekt är hanteringen av ränteswappar. Den vanliga tolkningen är att IAS 23 inte utesluter att andra låneutgifter än de som anges uttryckligen i IAS 23.6 är aktiver-bara, så länge utgifterna är direkt hänförbara till uppförandet av en kvalificerad tillgång. Utgifter som aktiveras bör vidare vara sådana som utgör en justering av en räntekostnad, i likhet med vad som anges i IAS 23.6 (e). I det fall säkringsredovisning tillämpas för ränteswappar och de räntor som säkras härrör från ett lån vars låneutgifter aktiveras, bör den ränta som betalas med hänsyn tagen till ränteswappen vara den ränta som aktiveras. I det fall säkringsredovisning inte tillämpas är det inte lika tydligt hur redovisningen bör göras. Ett synsätt är att utan konstaterad säkringsrelation så är det svårt att hävda att ränteswappens resultateffekter är direkt hänförliga till en kvalificerad tillgång och därför ska ränteswappar för vilka säkringsredovisning inte tillämpas inte påverka de belopp som aktiveras. Ett annat synsätt är att om det kan påvisas att ränteswappen, trots att säkringsredovisning inte tillämpas, är direkt hänförlig till ett lån som ligger till grund för aktive ring av ränta så kan hänsyn tas till ränteswappen. I den mån resultatet påverkats av andra förändringar i swappens verkliga värde än upplupen ränta, så ska dessa resultateffekter dock inte aktiveras eftersom de inte utgör en justering av räntekostnaden. Valutakursdifferenser från lån i utländsk valuta Enligt IAS 23.6 (e) inkluderar låneutgifterna valutakursdifferenser från lån i utländsk valuta, i den mån differenserna har karaktären av justering av räntekostnaden. I början av 2008 fick IFIRC en förfrågan avseende hanteringen av sådana valutakursdifferenser, men avböjde att behandla frågan med hänvisning till att IASB medvetet inte gett någon vägledning i ämnet. IFRIC hänvisade istället till att standarden noterar att judgement is required. Tolkningar som görs i praktiken går isär. En mer återhållsam ståndpunkt är att ränta på lån i en utländsk valuta reflekterar exponeringen mot den valutan och att aktiveringen av valutakursdifferenser därför ska vara restriktiv. Då menas att aktivering ska ske endast av belopp som är hänförliga till skillnaden mellan den ränta som belöper i den utländska valutan och den ränta som hade belöpt på ett likadant lån i den funktionella valutan. En annan ståndpunkt är att valutakursförändringar i huvudsak är en funktion av ränteskillnader. Då menas att i normalfallet kan aktivering ske av valutakursdifferenser hänförliga till lån som ligger till grund för aktivering. Dock behövs vaksamhet för plötsliga valutakursfluktuationer som inte kan hänföras till ränteskillnader. Om sådana förekommer är ett möjligt sätt att begränsa de valutakursdifferenser som aktiveras det sätt som nämndes i förra stycket, d.v.s. baserat på räntan på likadant lån i företagets funktionella valuta. Ett annat sätt är att använda valutaterminer vid tidpunkten för upptagande av lånet för att beräkna den ränterelaterade delen av valutakursdifferensen.

18 För hanteringen av valutakursdifferenser på utländska lån finns det alltså visst tolkningsutrymme och ett principval behöver göras. Utgångspunkten för detta val är lämpligen att hitta ett praktiskt sätt att urskilja en del av valutakursdifferenserna på utländska lån som hörande till ränteskillnader och en del som hörande till andra orsaker till svängningar i valutakurser. Andra praktiska frågeställningar Några aspekter som ingår i sifferexemplet ovan är också värda att betona. Man kan tycka att man endast partiellt skuldfinansierar viss kvalificerad tillgång genom allmänna lån, med anledning av att företaget även är finansierat med eget kapital och rörelseskulder eller av att företagets kassaflöden från löpande verksamhet räcker för finansieringen. Som illustreras i exemplet är dock den redovisningsmässiga utgångspunkten att allmänna lån används för fullständig finansiering av kvalificerade tillgångar. En annan fråga som illustreras är att om specifik upplåning används partiellt för lånefinansiering och det dessutom förekommer allmänna lån, så förutsätts tillgången vara helt skuldfinansierad eller åtminstone så långt den allmänna finansieringen täcker. Avslutning Ovanstående exempel på frågeställningar som kan uppstå i samband med kvalificerade tillgångar och aktivering av låneutgifter är ett begränsat urval. Det finns fler frågor, t.ex. när de faktiska beräkningarna ska göras av periodens genomsnittliga utgifter nedlagda på den kvalificerade tillgången och av de allmänna lånens genomsnittliga räntesats att använda för aktivering. Hör gärna av dig till oss om du har praktiska eller principiella frågor som du inte hittar tydliga svar på. Författare: Hans Hällefors hans.hallefors@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

19 ADVISORY Financial Reporting News Mars 2010 ACCOUNTING ADVISORY SERVICES Stora förändringar vad gäller redovisning av avsättningar föreslås Under 2010 planerar IASB att ge ut en omarbetad standard avseende avsättningar. Den innebär bland annat att i princip alla avsättningar ska beräknas som ett väntevärde. Kravet på sannolikhet för redovisning som avsättning försvinner, vilket kan medföra att eventualförpliktelser måste redovisas i balansräkningen / rapporten över finansiell ställning. Bakgrund Under 2005 gav IASB ut ett utkast till en omarbetad IAS 37 avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar. Remissvar togs in under 2006 och Sedan dess har det varit tyst kring detta projekt fram till den 5 januari 2010 då IASB gav ut ett utkast om värdering av skulder. Detta utkast är en limited re-exposure av det gamla förslaget, som IASB har gett ut för att förtydliga vissa delar av det gamla förslaget och få in nya kommenterar på detta. Både det förslag som gavs ut 2005 och det begränsade utkastet 2010 har kritiserats och ett antal av styrelsemedlemmarna i IASB har uttalat en avvikande mening i en eller flera frågor. Kritiken rör både innehållet och det faktum att man inte låter hela förslaget kommenteras på nytt utan endast en del. Ett arbetsutkast till en ny omarbetad standard publicerades under februari Detta arbetsutkast infattar det tidigare utkastet från 2005 och de delar avseende skulder som har getts ut under Slutlig standard väntas bli antagen under Q Utkast 2010 värdering av skulder, vilka är de stora förändringarna? Utkastet tydliggör två stora förändringar. Ett begränsat undantag föreslås också. De större förändringarna är: Väntevärde ska tillämpas för alla avsättningar, även för enstaka förpliktelser. Detta innebär att bolaget ska ställa upp alla möjliga utfall och bedöma sannolikheten för respektive utfall. Den redovisade avsättningen beräknas sedan som ett genomsnitt utifrån sannolikheten för respektive utfall. När åtagandet involverar en service (t.ex. vid återställningskostnader) ska avsättningen spegla det pris en underleverantör skulle ta betalt för att ta på sig åtagandet, dvs. avsättningen ska inkludera en potentiell leverantörs vinstmarginal. Detta oavsett om företaget kommer att anlita en underentreprenör eller utföra arbetet självt. I utkastet föreslås ett undantag från den andra punkten om redovisning av förlustkontrakt vid försäljning och försäkringskontrakt, där den gamla IAS 37 kommer att fortsätta gälla även fortsättningsvis. Väntevärde ska tillämpas även för enstaka förpliktelser När det gäller till vilket värde en avsättning ska redovisas har IASB föreslagit att väntevärde ska tillämpas för alla avsättningar. Detta är en stor förändring mot tidigare då väntevärde endast behövde användas när avsättningen rörde en stor mängd transaktioner. För enstaka förpliktelser anger nu gällande IAS 37 att det enskilt mest sannolika utfallet utgör den bästa uppskattningen, medan den nya IAS 37 anger att väntevärde ska tillämpas även här. Ett exempel: Ett företag är inblandat i en rättstvist. Bolaget bedömer att det är 80% sannolikhet att de kommer att få betala 100 och 20% sannolikhet att de inte behöver betala någonting. Enligt nu gällande standard skulle företaget redovisa en avsättning om 100. Med den ändrade standarden skulle avsättningen uppgå till 80 ((100*80%)+(0*20%)). Till detta kommer en riskpremie samt en diskontering till nuvärde. Riskpremien ska motsvara risken för att den beräknade avsättningen inte överensstämmer med vad som verkligen ska betalas och ska spegla vad företaget skulle betala extra för att bli av med

20 denna osäkerhet. Här är standarden inte helt tydlig, vilket innebär att den praktiska tillämpningen kan blir svår. Avsättningen ska inkludera vinstmarginal I de fall bolaget har ett servicerelaterat åtagande, så som återställningskostnader, ska avsättningen inkludera en vinstmarginal. Detta gäller oavsett om företaget självt kommer att reglera åtagandet eller om det kommer att anlita en extern part. Typfall där den här typen av avsättningar uppkommer är gruvbolag eller oljebolag som har ett åtagande att montera ned utrustning och återställa marken. I ett enkelt exempel där man bortser från riskpremie och diskontering skulle den föreslagna ändringen få följande effekter: Ett företag har ett åtagande att montera ned en oljerigg. Företaget tänker själva utföra nedmonteringen år 10 och uppskattar kostnaden till 50. Den verkliga kostnaden för företaget år 10 uppgår också till 50. Kostnaden för att anlita en underentreprenör år 10 uppgår till 60. För att slippa beräkna väntevärde i detta exempel antas 100% sannolikhet för att kostnaden för underentreprenören uppgår till 60. Under nu gällande standard skulle företaget redovisa en avsättning som motsvarar den bästa uppskattningen, dvs. 50. Enligt den föreslagna omarbetade standarden skulle avsättningen redovisas uppgående till 60, trots att företaget inte kommer att anlita en underentreprenör utan utföra arbetet själva. I bokslutet år 10 kommer företaget att redovisa en vinst om 10 eftersom det har återställningskostnader om 50 och löser upp avsättningen med 60. Ett föreslaget undantag Ett tillfälligt undantag föreslås i utkastet. Detta rör förlustkontrakt som uppkommer från transaktioner som omfattas av IAS 18 (Intäkter) och IFRS 4 (Försäkringskontrakt). Dessa förlustkontrakt kommer även fortsättningsvis kunna redovisas på samma sätt som under nu gällande IAS 37. Motivet till detta är att både IAS 18 och IFRS 4 är under omarbetning och man inväntar dessa omarbetningar. Utkast 2005, vilka är de stora förändringarna? Utöver de förändringar som föreslagits i utkastet 2010 avseende värdering av skulder kommer den nya omarbetade IAS 37 även att innehålla en del andra förändringar som var med redan i 2005 års utkast. Vad gäller dessa förändringar kommer IASB inte att ta in några fler kommentarer utan de kommer att inkluderas i det utkast till standard som publiceras i februari De största förändringarna har med sannolikhetskriteriet att göra. Enligt nu gällande standard ska en avsättning redovisas om det (i) finns ett befintligt åtagande (ii) åtagandet innebär ett sannolikt utflöde av resurser och (iii) beloppet kan uppskattas på ett tillförlitligt sätt. I den nya standarden försvinner punkten (ii), dvs. kravet på sannolikt utflöde försvinner. Istället ska en avsättning redovisas direkt när det finns ett åtagande och beloppet går att mäta på ett tillförligt sätt, detta även om sannolikheten för utflöde av resurser bara är 1%. Sannolikheten ska istället beaktas när man beräknar hur stort belopp som ska sättas av. I den gällande IAS 37 anges även att om det är osäkert om det finns ett befintligt åtagande ska en avsättning redovisas om det är sannolikt (more likely than not) att det finns ett åtagande. Även detta kriterium faller bort i den nya standarden. Troligtvis innebär detta att ett antal poster som nu redovisas som eventualförpliktelse kommer att behöva redovisas som avsättning. Under nu rådande standard har ett befintligt åtagande där utflödet av resurser inte är sannolikt redovisats som en eventualförpliktelse. När sannolikhetskriteriet försvinner kommer en avsättning att behöva redovisas istället. Den nya standarden kommer även att ha ett annat synsätt på omstruktureringsreserver, de praktiska effekterna av detta är dock ännu svåra att se. I den omarbetade standarden försvinner troligtvis också det tak som nu finns avseende gottgörelser. I nuvarande standard anges att det belopp som redovisas för gottgörelse inte får överstiga avsättningen, denna begränsning kommer att tas bort. Praktiska effekter I de fall den omarbetade IAS 37 får ovanstående utformning i sin slutliga version kommer företagen att möta ett antal utmaningar. I och med att väntevärde ska tillämpas för samtliga avsättningar kommer beräkningarna av en avsättnings storlek att bli mer komplexa. Allt oftare kommer det avsatta beloppet inte att spegla det verkliga utflödet av resurser, detta gäller särskilt vid återställningskostnader där ett vinstpåslag måste beaktas även där företaget kommer att göra arbetet själva. Att bedöma vinstpåslaget kommer också att innebära en praktisk svårighet. Det faktum att sannolikhetskriteriet försvinner kommer troligtvis innebära att ett antal poster som nu redovisas som eventualförpliktelser kommer att behöva lyftas in i balansräkningen/rapporten över finansiell ställning. Det är också troligt att bolagen kommer att få lägga mer energi på att bedöma om det finns en förpliktigande händelse eller inte när more likely than not kriteriet försvinner. Författare: Åsa Johansson asa.johansson@kpmg.se Tel: Informationen i detta material tillhandahålls av KPMG i Sverige endast i syfte att erbjuda våra kunder allmän information och kan inte ersätta professionell rådgivning i enskilda ärenden. Kontakta någon av våra revisorer eller specialister för professionell rådgivning i varje specifikt fall KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.