Utredning av de fysiska förutsättningarna för storskalig musselodling på Åland

Transkript

1 ÅLANDS LANDSKAPSREGERING Utredning av de fysiska förutsättningarna för storskalig musselodling på Åland Petra Granholm Europeiska Unionen Europeiska fiskerifonden (EFF) Utredning utförd hösten 2011 inom ramen för försöksprojektet med blåmusselodling på Åland. Utredningen är framtagen på uppdrag av styrgruppen för projektet, ledd av vattenbiolog Mikael Wennström vid miljöbyrån på Ålands landskapsregering. Inom ramen för projektets rapportserie är detta rapport nr 2.

2 Innehåll 1 Inledning Syfte Metod Kriterier Vattengenomströmning och vattenbytestid Exponering Djup Salthalten Eutrofieringsindikerande parametrar Ägoförhållanden Kommunernas planering inför framtiden Lokalbefolkningens intresseområden Skyddsområden Farleder Fiskodlingar Bottenmiljön Samrådsmöten Övriga åtaganden Den rättsliga grunden Åländsk lagstiftning EU reglering Myndigheternas målsättningar Förslag på lämpliga platser för musselodlingsanläggningar Eckerö Hammarland Saltvik Jomala Vårdö Föglö Kumlinge Sottunga Kökar Brändö Eventuell negativ miljöpåverkan Slutsatser och nästa steg

3 1 Inledning Denna utredning är en del av en längre undersökning av praktiska, fysiska och ekonomiska förutsättningar för eventuell storskalig odling av blåmussla, hybridarten mytilus trossolus/ mytilus edulis, 1 på Åland. Det första pilotprojektet var ett samarbete mellan miljöbyrån vid Ålands landskapsregering och fiskodlingarna Seglinge Forell i Kumlinge och Storfjärdens Fisk i Eckerö, som avslutades På basen av det framgångsrika projektet formades en styrgrupp bestående av representanter från miljöbyrån, Ålands fiskodlarförening, Ålands hushållningssällskap samt den anställde för övervakning av musselodling, med målet att klargöra de övriga förutsättningarna för musselodling på Åland. Projektet pågår mellan 2010 och 2012 och är delfinansierat av Europeiska Fiskerifonden. 1.1 Syfte Syftet med denna utredning är att klargöra de fysiska förutsättningarna för musselodling i den åländska skärgården, att föreslå lämpliga platser för storskalig musselodling på Åland, samt att utreda preliminärt hur mycket musslor som skulle kunna odlas på Åland. Hänsyn har också tagits till andra faktorer, såsom ekonomiska och sociala, för att kunna undvika intressekonflikter mellan musselodlingar och andra intressen i framtiden. Utredningen är framtagen på uppdrag av styrgruppen för musselodlingsprojektet på Åland under hösten 2011 av utredare Petra Granholm, 2 under ledning av vattenbiolog Mikael Wennström på miljöbyrån vid Ålands landskapsregering, Rosita Broström, verksamhetsledare för Ålands fiskodlarförening, Hans Knutsson, vd vid Ålands hushållningssällskap och Torbjörn Engman. Utredaren har även samarbetat med utredaren för de ekonomiska förutsättningarna för musselodling i den åländska skärgården, Martin Lindqvist vid Sveriges Lantbruksuniversitet. I tillägg har Susanne Vävare vid landskapsregeringens miljöbyrå samt Jenny Eklund-Melander och Stefan Lindqvist vid landskapsregerings fiskeribyrå medverkat i processen. Mats Karlsson vid landskapsregeringens byggnadsbyrå har fungerat som GIS-expert. 1.2 Metod Ett antal kriterier eller förutsättningar har listats och åskådliggjorts med hjälp av kartor. Dessa kartor presenterades på samrådsmöten, där ytterligare synpunkter togs i beaktande. Därefter valdes lämpliga platser ut på basen av hur väl de överensstämmer med kriterierna och synpunkterna. För den fysiska planeringen måste även sociala, d.v.s. antropogena faktorer tas i beaktande, såsom områdesanvändning. I föreliggande utredning presenteras kriterierna och deras motiveringar samt planeringsmodellen med samråd som följts. Till utredningen hör även en elektronisk kartdel som kompletterar kartorna i textdelen. 3 1 Nikula R, Strelkov P, Väinölä R, 2008, A broad transition zone between an inner Baltic hybrid swarm and a 2 Utredaren är politices magister (pol.mag.) från Åbo Akademi och Master of Resource Management (MRM) från högskolan i Akureyri. 3 Den elektroniska kartdelen består av en arbetsbok (.mxd) i ArcView. 3

4 1.3 Kriterier De viktigaste kriterierna för storskalig musselodling i den åländska skärgården 4 är god vattengenomströmning och skyddat läge. Dessa kriterier hänger ihop med tiden det tar för allt vatten i en bassäng att bytas ut och i vidare mening också den vattenklass som området utgående från dessa kriterier erhåller. I avvägningen av kriterier har Westerboms doktorsavhandling spelat roll, där han identifierat de biotiska och abiotiska faktorer/gradienter som påverkar blåmusslans livshistoria. Dessa är salthalt, vågexponering, predation, underlättande 5 och djup. 6 Sålunda har djupet och salthalten, men också klorofyll-a samt fosfor- och kvävehalt även beaktats som biotiska och abiotiska faktorer viktiga för platsval. För en genomgång av litteraturen av blåmusslans ekologi och biologi i Östersjön hänvisas till Husö biologiska stations rapport nr 131/2011, som gjordes hösten 2011 på uppdrag av Ålands landskapsregering. 7 Denna sammanställning är rekommenderad läsning för den som är intresserad av mer ingående information på områden såsom blåmusslans livscykel, reproduktion och tillväxttakt, inklusive skillnader i musslans levnadsförhållanden i naturligt och odlat tillstånd. De socioekonomiska faktorerna som tagits i beaktande är ägoförhållanden, planeringen i kommunerna, lokalbefolkningens intresseområden, skyddsområden, farleder och befintliga fiskodlingar. Denna utredning utgår ifrån användning av det norska företaget Smart Farms musselodlingsteknik, som består av 120 m långa polytenrör som flyter på ytan, från vilka tre meter djupa nät hänger. Näten består av 15 mm rep med 15x15 cm stora maskor. Plaströren snurrar fritt i näten som är förankrade med tunga ankare i båda ändar, till vilka bojar är anslutna. Denna teknik används vid försöksprojektet i Synderstö, där de stora, enkla standardbojarna har ersatts med flera mindre bojar för att isen lättare ska kunna skjuta över. 8 Rören placeras parallellt sida vid sida, men en placering efter varandra är även möjlig, så länge ankarstorleken ökar proportionsenligt. Rören kan förlängas från standardlängden 120 meter till meter, vilket är den maximala längd som Smart Farm rekommenderar. 9 Om musselodlingar på Åland inleds med annan odlingsutrustning än Smart Farms är det möjligt att preliminära slutsatser angående odlingskapacitet inte kommer att stämma. Enligt det aktuella vattenåtgärdsprogrammet för Åland, där musselodling mäts i hektar och inte i enheter eller ton skördade musslor, är det preliminära målet att år 2013 ha 12 hektar musselodlingar på Åland, och år 2021 ha 36 hektar musselodling. 10 Detta kunde ungefär motsvara 600 respektive 1800 ton musslor för skörd, vilket är en rimlig utvecklingstakt. Antalet ton räknas här så att en 4 Ordet skärgård används här i sin vidare mening som innebärande alla skär, holmar, öar med omgivande vattenområden på Åland. Det är sålunda inte bara de åländska kommuner som räknas som skärgårdskommuner som åsyftas. 5 eng. facilitation, här t.ex. underlättande i form av existerande substrat (musslan kan både utgöra underlättare själv och underlättas av rätt substrat). 6 Westerbom, 2006, s Weijola, V., Litteraturöversikt av blåmusslans biologi och ekologi i Östersjön, rapport 131, Forskningsrapporter från Husö biologiska station, Tillgänglig från läst Upplysning från Torbjörn Engman, september Upplysning från Bjørn Aspøy, Smart Farm, Ålands landskapsregering, Åtgärdsprogram för Ålands kust-, yt- och grundvatten , , s. 83. Hädanefter vattenåtgärdsprogrammet

5 hektar, d.v.s. fyra-fem 120 meters Smart Farmenheter, levererar 50 ton musslor efter månader. I generaliserande syfte är det bättre att tala om ton skördade musslor än odlingshektarer, då musselodlingars utbredning är under vattnet snarare än på vattenytan och olika odlingsutrustningar dessutom skiljer sig åt ifråga om odlingskapacitet Vattengenomströmning och vattenbytestid Platsens lämplighet i form av god vattengenomströmning är viktig ur flera avseenden. För det första måste vattnet strömma för att föra med sig musslornas föda i form av organiska partiklar såsom växtplankton. 11 För det andra behöver musslorna också en god syretillförsel 12 för att överleva och slutligen hindrar vattengenomströmningen sedimentering under odlingen. Lindahl et al anger en önskvärd medelströmstyrka på mer än 5 cm s Preliminärt har vattenomsättningen bedömts på basen av samma kriterier som ligger till grund för landskapsförordningen om fiskodling, d.v.s. indelningen i inre-, mellan- och yttre skärgård, vilket räknas utgående från bassängens form, 14 och bassängens läge i förhållande till öppna havet. Denna indelning görs på motsvarande sätt som den klassificering av vattenområden som görs till följd av EU:s vattendirektiv. Ålands hav, Delet och Boxöfjärden räknas t.ex. till ytterskärgårdsområde då det inte finns några smala sund eller trösklar som avgränsar områdena till öppna havet, medan fjärdar längre in som är avgränsade mot ytterskärgården med sund och trösklar räknas som mellanskärgård. De områden som ligger allra längst in klassas som innerskärgård. 15 Denna indelning översätts till en vattenomsättningsklass genom att även titta på medelvattenutbytestiden, där en bassäng med en medelvattenutbytestid på 0-9 Figur 1. Ytströmmar i Östersjön och Västerhavet. Källa: "Förändringar under ytan Sveriges havsmiljö granskad på djupet" Monitor 19, Naturvårdsverket, 2005, s Kautsky identifierande näringstillgång som den faktor som betyder mest för musslans tillväxttakt. Kautsky, N. 1982, Growth and size structure in a Baltic Mytilus edulis Population, Mar. Biol. 68: , s I denna utredning kommer syrekarteringar som gjorts runt Åland inte att behandlas, då det för det första bedöms som överflödigt p.g.a. att man kan anta att en god vattengenomströmning innebär en god syresättning. För det andra varierar syrekarteringarnas resultat stort med djup och tidpunkt för provtagningar. En musselodlings inverkan på syresättningen i ett område är så lokal att det krävs provtagningar på den exakta plats och djup som musselodlingen planeras för att vara av värde för denna utredning, och sådana prov har inte kunnat tas. 13 Lindahl, O., Hart, R., Hernroth, B., Kollberg, S., Loo, L.-O., Olrog, L., Rehnstam-Holm, A.-S., Svensson, J., Svensson, S., Syversen, U., 2005, Improving marine water quality by mussel farming a profitable measure for Swedish society, Ambio 34, ss , s D.v.s. hur många avgränsande sund och trösklar som finns. 15 Vattenåtgärdsprogrammet 2009, s

6 dagar kvalificerar som vattenomsättningsklass (VOK) I (ytterskärgård), dygn VOK II (mellanskärgård) och mer än 40 dygn VOK III (innerskärgård). 16 Helst ska vattenbytestiden på en musselodlingsplats vara så snabb som möjlig. Då vattenomsättningsklasserna enbart är en grov uppskattning har lokalbefolkningens erfarenheter spelat stor roll för identifieringen av platser med god genomströmning för denna utrednings syfte. De stora havsströmmarna spelar också roll för musslans förutsättningar. I Östersjön strömmar vattnet i huvudsak i nord-sydlig riktning och syd-nordlig enligt figur 1. Strömriktningen motsols runt Östersjön beror på Corioliskraften, som förorsakas av jordens rotation. På grund av detta är salthalten runt Åland större i sydost och lägre i nordväst. På lång sikt regleras vattencirkulationen i Östersjön av saltvattensimpulser genom de danska sunden 17 men det som i första hand styr strömmar runt Åland är vindar och vågor. Strömhastigheten och -riktningen kan variera mycket, särskilt i skärgården, på grund av vindar, lufttryck och vattenstånd, etc. Vattengenomströmning kan också påverkas av tungt trafikerade farleder Exponering Vattengenomströmningen måste balanseras mot exponeringen p.g.a. issituationen men också på grund av att musslan växer mindre då den är utsatt för stark exponering. Havsisen formar packis genom interaktion med vindar, och detta kan påverka musslor på exponerade lokaliteter ända ner till över åtta meters djup, med tydliga effekter av isskrapning ner till fem meters djup. 18 Vågexponeringen påverkar förekomsten av musslor så att musslorna växer djupare på en mer exponerad plats, på grund av att musslorna växer mindre så att de inte slits loss. Försök i nordöstra Östersjön har visat att på en mer exponerad plats är musselbiomassan störst på 8-12 meters djup. Om platsen däremot är relativt eller lite exponerad är biomassan är störst på grundare djup. 19 Pilotprojektet vid Synderstö uppvisade också en frånvaro av musslor på ett ytdjup motsvarande isens djup, d.v.s. ca 40 cm, där musslorna frusit och således dött, enligt figur 2, där en sektion av den övre metern av musselodlingsnätet visas Naturvårdsverket, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och Hav, Rapport 4914, 1999, s. 93 samt Appelgren, K.och Mattila, J., Framtagande av vattenkvalitetsnormer för den åländska skärgården, slutrapport , Husö biologiska station, s Se t.ex. Andersson, L., SMHI, Inflöden viktiga för Östersjön, Havet 2010, Naturvårdsverket och Havsmiljöinstitutet, ss Westerboms observationer vid Söderskär under isvintern (2006, s.19 och s.26). Westerbom, Mats, Population dynamics of blue mussels in a variable environment at the edge of their range, akademisk avhandling, Helsingfors universitet, Helsingfors Westerbom, Mats, och Jattu, Sofia, Effects of wave exposure on the sublittoral distribution of blue mussels Mytilus edulis in a heterogeneous archipelago, Mar Ecol Prog Ser, Vol. 306: , 2006, p Upplysning av Torbjörn Engman,

7 Figur 2. Den övre sektionen av musselodlingsnätet vid Synderstö Foto: Tommi Turunen/Suvi Kiviluoto, NANNUT/Ålands landskapsregering. Vågexponering kan således ha påverkan på musslans biomassa så att en högre grad av exponering leder till en mindre biomassa och mindre tillväxt av musslor, medan isexponering främst är en fara för utrustningen som riskerar slitas loss med stora mängder packis under vinterstormar. Utrustningsleverantören Smart Farm tar under vintern och våren 2012 fram en prototyp av en nedsänkningsbar musselodling, 21 som både skulle minska riskerna med isförskjutningar samtidigt som förekomsten och tillväxten av musslor skulle befrämjas av möjligheten att fästa djupare. Även andra leverantörers utrustning planeras att testas under Ålands landskapsregerings deltagande i AQUABEST projektet om hållbar fiskodling under åren Det är dock ur investeringssyfte troligen billigare att hitta en balans mellan vattengenomströmning och exponering, då mer komplicerad teknik innebär en högre investeringskostnad. Packis är kanske det största hotet vintertid för åländska musselodlingar. Packisen uppstår genom att drivande is packar ihop sig då den stöter på ett hinder, t.ex. en grynna eller själva fastiskanten. Packisvallen kan bli upp till ett tiotal meter hög. Utkanten av de öppna havsområdena är mest utsatta för packis Upplysning från Bjørn Aspøy, SmartFarm, Östersjöportalens östersjöinfo, "Havsisens rörelser", läst Se också isutbredningen under extremvintern 2011 på SMHI:s istjänst, läst

8 1.3.3 Djup Näten som används i pilotprojektet vid Synderstö är tre meter djupa och platsvalet begränsas således av ett djup på minst fem meter. Det kan dock tänkas fördelaktigt, både med tanke på musslans tillväxt och för vattengenomströmning, om lämpliga platser hittas på större djup än så ifall platsen är exponerad (se avsnitt ovan). Om man använder sig av nedsänkningsbara odlingsanläggningar i framtiden för att undvika packis får man även räkna med att djupet måste vara mycket större, då packisen kan sträcka sig flera meter ner. Detta gäller särskilt exponerade platser. För att undvika åtta meter packis behöver man således ett djup på åtminstone 13 meter, för att få plats med nätet och undvika att det släpar i botten Salthalten Då hybridarten mytilus trossolus/ mytilus edulis 23 egentligen är en saltvattensart begränsas dess förekomst också av saltvattensgradienter i Östersjöns bräckta vatten. I Westerboms studie från 2006 var saliniteten den huvudsakliga abiotiska faktorn som begränsade musslans förekomst. 24 Musslorna växer långsammare och blir mindre till storleken då salthalten minskar, ett faktum som påvisats av bl.a. Kautskys studier på 1980-talet. 25 Detta beror på energin som kontinuerligt förloras för att balansera den osmotiska stressen i lägre salthalter. Blåmusslan är i Östersjön begränsad av en salthalt på fyra psu, 26 men dess tillväxt reduceras redan vid salthalter lägre än 18 psu. 27 Salthalten varierar över tid och med säsong. För Åland finns data från provtagningar gjorda av Ålands landskapsregering åren , sammanfattad i figur 3, som visar Figur 3. En karta över salthalten på Åland visar att östra och sydöstra skärgården är aningen saltare än resterande Åland. Karta: Åsa Hägg, Nikula R, Strelkov P, Väinölä R, 2008, A broad transition zone between an inner Baltic hybrid swarm and a pure North Sea subspecies of Macoma balthica (Mollusca, Bivalvia), Molecular Ecology 17: Westerbom, 2006, s Se Kautsky, N., 1982a, och Kautsky, N., 1982b, Quantitative studies on gonad cycle fecundity reproductive output and recruitment in a Baltic Mytilus edulis population, Mar. Biol. 68: Se Koivisto, Maria Elisabeth, Blue Mussel Beds as Biodiversity Hotspots on the Rocky Shores of the Northern Baltic Sea, akademisk avhandling, Helsingfors Universitet, Helsingfors, 2011, s. 9. PSU =Practical Salinity Unit, motsvarande promille. 27 Food and Agriculture Organization of the United Nations, Fisheries and Aquaculture Department, Cultured Aquatic Species Information Programme Mytilus edulis, läst

9 att salthalten på olika lokaliteter på Åland varierar mellan ca tre psu i de inre vikarna, och sex psu i den södra och östra skärgården. Skillnaderna mellan olika platser i den yttre skärgården är dock så små, att detta troligtvis inte har en större inverkan på musslans existensförutsättningar Eutrofieringsindikerande parametrar De biologiska och fysikalisk-kemiska parametrarna utgör ett mått på övergödning, i detta fall framförallt växt- och djurplankton samt organiska partiklar, som utgör föda för musslan. I tabellerna i kapitel 3 visas dessa som Medelklorofyll, som är mått på mängden växtplankton, samt Medel N (medelhalt av kväve) och medel P (medelhalt av fosfor), som är ett mått på totalmängden av växt- och djurplankton samt organiska partiklar. Mätningar av dessa parametrar har utförts enligt ett återkommande miljöövervakningsprogram sedan De föreslagna platserna för musselodling har jämförts med existerande data från de geografiskt närmsta provtagningspunkterna som ingått i den ovan nämnda s.k. Åland Runt ytkarteringen, utförd av Ålands landskapsregering. Provtagningarna sker inom ramen för det miljöövervakningsprogram som den åländska lagstiftningen och EU:s vattendirektiv kräver. 28 I medelvärdet för de olika provpunkterna ingår åren I tillägg till detta beskrivs också vattenförekomstens vattenkvalitetsbedömning. Ålands kustvattenområden delas in i 60 s.k. vattenförekomster. 29 Dessa vattenförekomsters vattenkvalitet bedöms sedan på basen av olika parametrar. 30 På Åland är den senaste klassificeringen som gjord 2012 och baserad på en sammanvägning av klorofyll-a, siktdjup,totalkväve och totalfosfor under Således utgör en viss grad av övergödning en förutsättning för musslans tillväxt. Det innebär att födotillgången är något högre i de delar av Ålands skärgård som klassats som mer övergödda än de delar som är minst övergödda. Därför har också klassificeringen angetts i tabellerna i kapitel 3 som ett mått på den allmänna övergödning som förekommer i ifrågavarande vattenområde (vattenförekomst) Ägoförhållanden Vattenägoförhållanden har även tagits i beaktande i den föreliggande utredningen. I vissa fall, såsom t.ex. i Vårdö, har privata vattenägare själva anmält sitt intresse för att eventuellt i framtiden anlägga en musselodling, med reservation för att det finns avsättning för musslorna. I andra fall har delägare i fiskelag föreslagit lämpliga platser. Några förslag ligger på allmänt vatten, såsom t.ex. den föreslagna testodlingen vid Rödkon i Lumparn. I andra fall är platser föreslagna 28 Artikel 8 om övervakning av ytvattenstatus, grundvattenstatus och skyddade områden. Övervakningen ska överensstämma med kraven för övervakning i bilaga V där kvalitetsfaktorer för klassificeringen av ekologisk status för ytvatten och grundvatten listas. Dessa faktorer är för kustvatten biologiska, hydromorfologiska, kemisk- och fysikalisk-kemiska. 29 Nyligen har man lagt till Kökar innerskärgård som den 61:a vattenförekomsten, men data saknas ännu. Vid den preliminära klassificeringen för fanns även andra vattenförekomster som saknade tillräckliga mätdata. 30 Se vidare Appelgren, K.och Mattila, J., Klassificeringen från 2012 är gjord av Tony Cederberg. För mer information om metoden se Cederberg, Tony, Klassificering av de Åländska kustvattenområdena - En metodbeskrivning,

10 enbart utgående från platsens fysiska förutsättningar. Det bör dock betonas att alla förslag förutsätter vattenägarnas samtycke genom arrendeavtal eller annat avtal. Utifall att musselodlaren är annan än den som äger vattnet, uppgörs således ett arrendeavtal eller annan överenskommelse. Andra kap. vattenlagen stipulerar om rådighet över vatten. Musselodling räknas som vattenföretag enligt vattenlagen och sålunda krävs rätt eller rådighet över ifrågavarande vatten. 32 Den allmänna regeln vad gäller rådighet är att den som äger en fastighet har rådighet över det vatten som finns där. 33 Vad gäller samfällda vattenområden råder delägare över sitt vattenområde på samma sätt som ägare. En delägare får dock inte vidta åtgärder som på något sätt innebär en störning för andra delägare. 34 Vad gäller lega av vattenområde gäller tillämpliga delar av jordlegoregelverket, 35 vilket på Åland är rikets jordlegolag / Kommunernas planering inför framtiden Musselodlingsplanerna måste även jämkas med kommunernas och markägarnas egna planeringar enligt plan- och bygglagen. I främsta hand gäller detta generalplaner och detaljplaner som berör strandområden. Ett exempel kunde vara Havsvidden i Geta där det i detaljplanen har bestämts att stranden ska vara ett parkområde, i vilket fall man bör avgöra huruvida en odling bör anläggas i ett parkområde eller inte. Kommunen ska även enligt PBL uppgöra och uppdatera en kommunöversikt som vägledning i plan- och byggfrågor Lokalbefolkningens intresseområden Under samrådsmötena har de deltagande kommuninvånarna fått informera om huruvida de anser att en specifik/befintlig verksamhet är oförenlig med en musselodling. Detta rör t.ex. yrkesfiske, sportfiske, småbåtsrutter (som inte är farleder), turistanläggningar, permanent- och sommarstugebebyggelse. De yrkesfiskare som deltagit vid mötena har inte ansett att en musselodling skulle utgöra ett problem. Å ena sidan, på grund av blåmusslans ställning som underlättare 37 för andra arter (s.k. ekologisk ingenjör) 38 kan man även anta att fisket i området runt musselodlingen möjligen förbättras, vilket understöds av vissa iakttagelser. 39 Å andra sidan finns en risk att växtplanktontillgängligheten för fiskyngel minskar. 40 Enligt den fiskeförvaltningsundersökning som utfördes åren av Ålands landskapsregerings fiskeribyrå bedrevs yrkesfiske på relativt stora vattenområden i alla åländska skärgårdskommuner. De flesta närvarande i bl.a. Föglö menade dock först och främst att yrkesfisket minskat och vidare att en musselodling inte nämnvärt skulle störa yrkesfiskandet. I Eckerö hade man dock reservationer vad gäller turistfiske, med tanke på att turister som inte har förståelse för vad en musselodling är kanske inte respekterar att köra runt 32 Vattenlagen, 2 kap Vattenlagen, 2 kap Vattenlagen, 2 kap. 4, 1 mom. 35 Vattenlagen 2 kap Genom Landskapslag (1969:18) om tillämpning av jordlegolagen i landskapet Åland. Här bestäms t.ex. hur ett legoavtal upprättas och vad det ska innehålla. 37 Eng. facilitator. 38 Koivisto, En förbättring av fisket iakttogs runt odlingarna i Kalmarsund, enligt Odd Lindahl vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet, Liknande iakttagelser har gjorts runt odlingen vid Synderstö, Kumlinge, där fritidsfiskare ofta uppehåller sig. Uppgift av Torbjörn Engman. 40 Cranford et al., s.53. Se närmare beskrivning i avsnitt 4. 10

11 den. Det samma gäller småbåtsrutter efter mörkrets inbrott, men i båda fall torde detta kunna avhjälpas med tillräckligt gott utmärkande av musselodlingen. Vad gäller turistanläggningar och bebyggelse kan åsikterna vara delade, å ena sidan kan musselodlingen påverka landskapsbilden visuellt men å andra sidan kan vattenkvaliteten kring strandområden förbättras. En turistföretagare från Föglö uttryckte sig t.ex. positivt om musselodling utanför den egna stranden, men det är av största vikt att de omkringboende informeras och deltar i någon form av samråd om musselodlingen och dess effekter innan ett slutgiltigt beslut om placering tas Skyddsområden I landskapet finns idag 52 inrättade naturreservat och ett sälskyddsområde, detta motsvarar 1,7 procent av Ålands landyta. Naturreservaten inrättas i första hand för skyddsvärda biotoper och enskilda arter. 41 EU:s habitatdirektiv 42 och fågeldirektiv 43 har lett till skyddsområden inom Natura 2000 nätverket över representativa naturtyper. Dessutom finns nio fågelskyddsområden på Åland. 44 Marina områden kan också klassas som skyddsvärda habitat. 45 Natura 2000 är EU:s nätverk till skydd av den biologiska mångfalden. 46 De områden som är viktiga för naturvården införlivas i Natura På Åland implementerar man Natura 2000 genom att inrätta nya naturreservat. För närvarande stämmer inte naturreservaten och Natura 2000 områdena överens p.g.a. vissa områden bara är planerade, och har inte inrättats som naturreservat ännu. 47 Utöver detta finns organisationen BirdLife Internationals klassificiering av Ibaområden. Iba står för Important Bird Area (viktigt fågelområde) och ger inte något juridiskt skydd, men dock ett tungt vägande argument då det gäller andra verksamheter i området. Fem marina områden har också nyligen avsatts som Baltic Sea protected areas enligt HELCOM. 48 Det är de olika besluten för varje naturreservat som reglerar vad som får göras och inte göras i området. I regel gäller att tillstånd för annan verksamhet än 41 Naturvård, miljöbyrån, Ålands landskapsregering, se läst Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 206, 22/07/1992 s Det uppdaterade fågeldirektivet: Rådets direktiv 2006/105/EG av den 20 november 2006 om anpassning av direktiv 73/239/EEG, 74/557/EEG och 2002/83/EG på miljöområdet med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning, Europeiska unionens officiella tidning nr L 363, 20/12/2006 s Dessa områden är: 1. Gadden, Brändö 2. Hanholmsgrundet, Brändö 3. Träskholmsbådan, Brändö 4. Holmgrundet, Långnäsgrundet, Eckerö 5. Långviksgrundet, Eckerö 6. Brännholmsgrundet, Finström 7. Gloskärsöarna, Kökar 8. Gräsören, Kökar 9. Lilla och stora Råttgrundet, Mariehamn. Se Fågelskyddsområden, Naturum Åland från Kulves, Håkan, Skyddad natur på Åland - Ett arv att värna, PQRkultur European Commission, Guidelines for the establishment of the Natura 2000 network in the marine environment. Application of the Habitats and Birds Directives, May Se European Commission, Environment, Nature and Biodiversity, läst På hemsidan finns också en interaktiv karta over dessa områden, Natura 2000 Viewer. 47 Status Information från Inkeri Ahonen, miljöbyrån, Ålands landskapsregering. 48 Upplysning av Mikael Wennström, vattenbiolog vid miljöbyrån, Ålands landskapsregering,

12 forskning inte kan ges, om inte landskapsregeringen beslutar något annat. 49 Man bör också ta i beaktande av vilken orsak ifrågavarande område är skyddat. Vad gäller fiskarnas lekplatser finns en del data gällande observerade lekplatser, samt en modell över troliga lekplatser för fisk i Östersjön. Landskapsregeringen har diskuterat olika möjligheter till skydd, men hittills ändå förespråkat frivilliga skyddsåtgärder. 50 Det är ändå inte troligt att det här uppstår en konflikt eftersom musselodlingen kräver djupare vatten än de grunda vikar där fiskarna leker Farleder Musselodlingar ska inte vara placerade mitt i en farled och de ska även vara tydligt utmärkta. Det är farledsenheten vid Trafikverket 51 i Åbo som ansvarar för vad som gäller utplacering av flytande bassänger, motsvarande fiskodlingskassar, vid farled även i de åländska vattnen. Tumreglerna enligt den ansvarige på Trafikverket är att fiskodlingskassar och musselodlingar får läggas omedelbart bredvid en farled. Om en odling inte placeras vid en allmän farled bör farkost hålla 50 m avstånd från anläggningen, som den åländska landskapslagen om fiske stipulerar i sin 87 2 mom., se nedan fotnot 54. Om man däremot placerar odlingen genast invid en farled, kan man inte hänvisa till denna bestämmelse. Vidare får anläggningens förankringsanordningar inte komma in på farledsområdet och belysningen får inte störa trafiken i farleden. 52 De allmänna anvisningarna för utmärkande av fiskbassäng från Trafikverket i Åbo gäller även för musselodlingar. 53 ALLMÄNNA ANVISNINGAR FÖR UTMÄRKANDE AV FISKBASSÄNG 1. Fiskbassänger som finns i närheten av allmän farled märks ut på farledssidan med gul specialremmare och förses med gul ljuskaraktär enligt utmärkningen. 2. Fiskbassänger som gränsar omedelbart till farled utmärks på farledssidan med remmare enligt farledsmärkningen och förses med ljuskaraktärer enligt remmarna. 3. Förankringsanordingarna får inte störa allmän vattentrafik. 4. Arbetsbelysningen för fiskbassänger får inte störa närliggande farleders sjösäkerhetsanordningar. Belysningen får inte vara sådan, att den kan förväxlas med farledens sjösäkerhetsanordningars ljus. 5. För utmärkande av bassänger som ligger avsides från vattentrafikområden används inte säkerhetsanordningar för sjöfarten, utan bassängerna utmärks 49 Landskapslagen om naturvård 82/1998, 9 om enskilda undantag från åtgärdsbegränsning. Uppgift av Jörgen Eriksson och Inkeri Ahonen vid Ålands landskapsregerings miljöbyrå. 50 Upplysning av Mikael Wennström, vattenbiolog vid miljöbyrån, Ålands landskapsregering, Det som i lagtexten nämns vid sitt tidigare namn Sjöfartverket, heter idag Trafikverket. 52 Upplysning från överinspektör och sjökapten Peter Lindberg, Trafikverket, Åbo farledsenhet, Ibid. 12

13 enligt anvisningar om fångstredskap i fiskerilagen. 54 Bassängerna förses efter behov med reflektorer eller ljusanordningar enligt förordningen för fiskeredskap för observation i mörker. 6. I punkt 1 och 2 tillämpas förordningen om utmärkande av vattentrafikfarleder ( /338). Trafikverkets representant i saken är Åbo farledsenhet. Den som erhållit tillstånd att hålla fiskebassängen svarar för byggandet av märkena och deras underhållning. I punkt tre för utmärkningen svarar även fiskbassängens tillståndshavare. Bassängens läge och utmärkning meddelas vid behov till Trafikverket. I de fall då det meddelats till sjöfartsdistriktet om byggandet av bassängerna skall det meddelas också då bassängerna avlägsnas. Färjerutterna, både skärgårdsfärjorna och de större kryssningsfartygen, följer farleder genom Åland skärgård. Det kan vara fördelaktigt för musslan att placeras i närheten av kryssningsfärjornas farleder, eftersom vattnet ständigt är i rörelse och därmed bidrar till cirkulation i vattenströmmarna Fiskodlingar År 2009 odlades fisk i sju av sexton åländska kommuner, varav Brändö, Kumlinge och Föglö i skärgården stod för 75 % av produktionen, och tre kommuner på fasta Åland för resten. 55 Frågan om musselodlingen ska placeras i anslutning till fiskodlingar analyseras närmare i den kommande utredningen om ekonomiska förutsättningar. Man kan här nöja sig med att säga att fiskodlingarnas nuvarande placeringar kan komma 54 Rikets Lag om fiske /286,33, som nyligen ändrats genom L 270/2011 och träder i kraft lyder: Fasta och stående fångstredskap som har lagts ut för fångst ska märkas ut så att de lätt kan observeras av dem som färdas på vattnet. Fångstredskap som avses i 1 mom. ska dessutom vara försedda med namnet på och kontaktuppgifterna för den som lagt ut redskapet samt med ett märke som anger fiskerätten. Dessa ska kunna observeras utan att man behöver lyfta upp fångstredskapet ur vattnet. Med avvikelse från det ovan föreskrivna behöver ett märke som anger fiskerätten inte fästas vid fångstredskapen inom sådana områden där ägaren av fiskerätten inte har tagit i bruk systemet med märken som anger fiskerätten. Närmare bestämmelser om utmärkningen av fångstredskap utfärdas genom förordning av statsrådet. Denna bestämmelse motsvaras i den åländska lagstiftningen av Landskapslag (1956:39) om fiske i landskapet Åland, 87 1 och 2 mom.: Ej må någon med farkost överfara utanför allmän farled utlagt fiskeredskap, som utvisas av tydligt märke. Såsom sådant märke anses i saltsjön kvadratformig flagga, ej understigande trettio centimeter i bredd och höjd, som är fäst i ändan på stång, vilken skjuter upp minst halvannan meter ovan vattenytan, eller annat lika högt fäst och tydligt synligt märke, samt i annat vatten stång, uppstigande minst en meter ovan vattenytan. Om märken, som böra användas under mörker, är särskilt stadgat. Virkesflotte eller maskindriven farkost får ej gå närmare dylikt redskap än femtio meter, där ej detta på grund av trång farled är oundvikligt. 55 Vattenåtgärdsprogrammet 2009, s

14 att påverka musselodlingars placering, t.ex. inom ramen för vattenlagens möjlighet till förbättringsöverskott (diskuteras i avsnitt 2.1). I framtiden, om det visar sig att åländska musselodlingar har en ekonomisk lönsamhet, kan s.k. integrerade flertrofiska odlingar 56 vara ett reellt alternativ. Det är dock ingenting som hindrar ett anläggande av en musselodling som fångar upp utsläpp av kväve och fosfor från fiskodlingar redan idag Bottenmiljön Vad gäller bottenmiljöns topografiska karaktär krävs åtminstone för Smart Farms anordningar en bra ankarbotten så att näten kan förankras. Utgående från sjökort och lokalkännedom kan man göra en första bedömning av bottenförhållanden, men det krävs troligen någon form av detaljbesiktning av botten för att bedöma platsens lämplighet. Inom NANNUT-projektet, 57 integrerar man användningen av undervattensinformation i planeringen av mänskliga aktiviteter i grunda havsområden. NANNUT-projektet har tagit fram bottendata för Kumlinge och Eckerö. Under sommaren 2011 filmades nästan 500 punkter runt Kumlinge och Eckerö. 58 Bottentypsdata 59 finns således tillgängligt hos landskapsregeringen för 497 punkter i dessa kommuners vattenområden. Kartor över förekomster av blåmussla i Eckerö och Kumlinge finns i respektive kommuns avsnitt, d.v.s. avsnitt 3.1 och 3.7 av denna utredning. 1.4 Samrådsmöten Resultaten presenterade i denna utredning baserar sig på en planeringsmetod där lokalbefolkningens kommentarer och åsikter utgör den största delen av materialet. Under september och oktober 2011 hölls sammanlagt nio samrådsmöten, dit invånare i alla kommuner var inbjudna, plus ett politikerinformationstillfälle i Ålands lagting inför lagtingsvalet i samband med en av Ålands Natur & Miljö arrangerad Östersjömiljödebatt den Samrådsmöten hölls enligt följande ordning: 28.9 Kumlinge Föglö Vårdö Lemland (för allmänheten i Jomala, Lemland, Lumparland och Mariehamn) Eckerö (för allmänheten i Eckerö och Hammarland) Sottunga Saltvik (för allmänheten i Geta, Saltvik, Sund och Finström) Brändö 56 En integrerad flertrofisk odling kan t.ex. se ut så här: Fiskodlingskassar som släpper ut kväve och fosfor och musselodling som fångar upp kväve och fosfor från fiskodlingen. Ett tredje steg kan vara en algodling (främst makroalger) som fångar upp ammonium som finns diffust i vattnet från musselodlingen. 57 Nature and Nurture of the Northern Baltic Sea , läst Uppgift från Suvi Kiviluoto, marinbiolog vid Husö biologiska station och anställd inom NANNUT/Ålands landskapsregering, D.v.s. om det är fråga om silt, sand, grus, små eller stora stenar. 14

15 28.10 Kökar Mötena sammankallades genom annons i Ålandstidningen och Nya Åland i slutet av september, samt genom kommunernas annonsering via webb, infoblad och anslagstavlor. I tillägg till detta kontaktades fiskelagens kontaktpersoner, samt andra fiskevårdsintressenter per telefon någon dag innan mötet. Dessutom lades informationen och kontaktuppgifter ut på kommunernas hemsidor i efterhand, så att allmänheten även efter mötet kunde diskutera med utredaren om de fysiska förutsättningarna, vilket också skedde. Uppslutningen på mötena varierade mellan två till nio personer per möte. Deltagarna var medlemmar i fiskelag, yrkes- och fritidsfiskare, fiskodlare, vattenägare men även andra intressenter. De flesta deltagare var män i övre medelåldern, men även några kvinnor och yngre personer närvarade. Sammanlagt har 54 personer deltagit i mötena i Ålands kommuner. Ytterligare fler personer har i andra sammanhang informerats om musselodlingsprojektet samt föreslagit lämpliga platser för musselodling. I övrigt har information givits genom flera intervjuer i Ålands radio samt en notis i Ålandstidningen. 1.5 Övriga åtaganden Utredaren av föreliggande rapport har besökt musselodlingen vid Synderstö vid ett tillfälle. En resa har företagits till Sverige för att träffa Odd Lindahl från institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet som är initiativtagare till musselodlingar i den svenska delen av Östersjön samt till den första musselmjölslinjen i Orust. Utredare Petra Granholm har även deltagit tillsammans med medlemmar av styrgruppen för projektet, utredare Martin Lindqvist, samt representanter för miljö- och fiskeribyrån i Aquaculture Forums konferens om hållbar fiskodling i Helsingfors , samt projektet AQUABESTs kick off möte den 7.10 i Helsingfors. Vidare deltog Petra Granholm i den nordiska marine spatial planning (MSP) workshopen i Torshamn på Färöarna (utanför projektets ramar), samt i BaltSeaPlans workshop den i Helsingfors. Föreliggande utredning kommer också att kopplas ihop med landskapsregeringens engagemang i projektet AQUABEST om hållbar fiskodling i Östersjön, i synnerhet arbetspaket 4: Spatial planning and consequent technological requirements for new sustainable aquaculture, där planering av 10 nya musselodlingar i svenska Kalmarsund ingår. 2. Den rättsliga grunden Planering av vattenområden har inte en lika lång historia som planering av landområden. Även om begreppet marine spatial planning (MSP) betonas mer och mer i planerings- och miljösammanhang, kan man inte automatiskt reglera planeringen av kust- och vattenområden med lagstiftning skapad för landområden. I och med EU:s ramdirektiv om en marin strategi 60 ska god miljöstatus uppnås för medlemsstaternas havsområden före år För detta ska varje medlemsstat utarbeta åtgärdsprogram, i likhet med det program som Ålands 60 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) EUT L 164, , s

16 landskapsregering fastställde i december 2009 enligt vattenlagen för landskapet Åland och EU:s vattendirektiv. 61 Dessa två direktiv och nationella implementeringar förutsätter en samordning av förvaltningen på olika nivåer och inom olika sektorer samt förvaltning och aktiviteter i vattenområden, som kan sammanfattas i begreppet integrerad kustzonsförvaltning Åländsk lagstiftning Det finns ingen lagstiftning som direkt reglerar musselodlingar, men de rättsliga instrument som påverkar ett beslut om musselodling behandlas i det följande. Den åländska vattenlagen 63 med tillhörande förordning om var fiskodlingar får finnas (LF 2007:57) är de huvudsakliga instrument förutom miljöskyddslagen med förordningar som styr dagens planering av vattenområden. Musselodling i sig strider inte mot vattenlagens syfte om hållbar utveckling i den meningen att musslor utgör ett naturligt inslag i Ålands ytvatten. 64 Däremot råder fortfarande osäkerhet om hur stora musselodlingarna kan bli utan att påverka ekosystemet i en negativ riktning. Skillnaden mellan fiskodling och musselodling är här en definitionsfråga som av ÅMHM hittills avgjorts så att fiskodling utgör vattenfarlig verksamhet definierat som användning av mark eller vattenområde som kan medföra förändring av vattenkvaliteten genom förorening eller på annat sätt utsläppande av avloppsvatten 65 p.g.a. fiskodlingarnas utsläpp, medan musselodling anses vara vattenföretag, d.v.s. åtgärder som har verkningar med avseende på vatten såsom bortledande, byggande, fyllning, pålning, grävning, muddring, sprängning och rensning, 66 där musselodling betraktas som ett slags byggande trots att odlingen enkelt kan flyttas. 67 Det som således kan komma att avgöra placeringen av en odling är odlingens omfattning, baserat på 4 kap 4 vattenlagen, enligt vilken hänsyn ska tas till fiske, samfärdsel, framtida vattenföretag, reakreationsmöjligheter, naturskönheten, kulturvärdena och trivseln samt motsvarande bestämmelse i 6 kap. 18 g) som kräver miljögranskning för detta ändamål. Dessa bestämmelser refererades till i ÅMHM:s miljögranskning av musselodlingsprojektet vid Synderstö. 68 Det var alltså den fysiska omfattningen och lokaliseringen, d.v.s. huruvida musselodlingen utgör ett hinder för samfärdseln eller ej, som var avgörande. Musselodling räknas då som en fiskanläggning, vilket innebär att dess ankar eller belysning inte får komma in på en farled, och att den måste utmärkas i enlighet med Trafikverkets bestämmelser (se avsnitt om farleder ovan). I Synderstöfallet tog ÅMHM enbart fasta på polytenrörenas omfång och utsträckning, d.v.s. 4 x 120 meter rör. Man ansåg alltså här att odlingens omfattning enbart utgjordes av rören, inte den sammanlagda vattenytan (120 m x 61 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, , s På engelska integrated coastal zone management, ICZM. 63 Vattenlag för landskapet Åland 61/ Vattenlag 1996:61, Vattenlag 1996:61, 3 e). 66 Vattenlag 1996:61, 3 e). 67 Tolkning av Mikael Stjärnfelt, ÅMHM, Myndighetsbeslut , Dnr , ÅMH-Mb 140/10. 16

17 60 m) som odlingen upptar. 69 Då det är 20 m mellan rören möjliggörs småbåtstrafik i utrymmet mellan rören. Det finns i bilagan till landskapsförordningen om miljöskydd nr 130/2008 en bestämmelse om miljögranskning för muddrings-, grävnings- eller fyllnadsarbete i vattenområde, om den bottenyta som verksamheten omfattar i ett vattenområde uppgår till mer än 50 kvadratmeter. 70 Denna bestämmelse kan i framtiden komma att användas som riktlinje på musselodlingens storlek, eftersom ÅMHM kan besluta om miljögranskningsplikt för enskilda fall av annan verksamhet än den som anges i bilagan, om det är frågan om en liknande verksamhet vilken medför en sådan risk för negativ miljöpåverkan som inte anses vara ringa. Detta enbart om det mot förmodan skulle framkomma att musselodlingen skulle utgöra en betydande negativ miljöpåverkan. 71 Enligt ÅMHM:s miljögranskningsbeslut om musselodlingen vid Synderstö ska verksamhetsutövaren organisera sin verksamhet också med iakttagande av 5 1 mom. miljöskyddslagen. Där stipuleras att verksamhetsutövaren ansvarar för att allmänna miljöskyddsprinciper, uppräknade i 4 samma lag, iakttas. För musselodlingens syfte torde detta innebära t.ex. placering av odling på vattenområde med god genomströmning för undvikande av sedimentation under odlingen, vilket den förberedande utredningen om fysiska förutsättningar för storskalig musselodling också har tagit i beaktande. Inom ramen för nuvarande lagstiftning finns en möjlighet i vattenlagens 5 kap. 12 att tillgodogöra sig förbättringsöverskott, något som potentiellt kunde vara intressant för fiskodlare som kompenserande åtgärd. Vid samrådsmötet i Brändö framkom åsikten att vinsten för fiskodlare idag är för marginell för att man ska lockas göra en investering i musselodling. En närmare analys av detta görs i den kommande ekonomiska utredningen. Som en modell för planering av havsområden skulle man kunna använda bestämmelserna i den åländska plan- och bygglagen (PBL). 72 Enligt den åligger det kommunerna att sköta markplaneringen samt styra och övervaka byggandet inom kommunen (13 ). I detta syfte har kommunerna en byggnadsnämnd och en byggnadsinspektör. Enligt 3 kap. 15 ska kommunerna vart femte år utarbeta en kommunöversikt till hjälp för planeringen i kommunen, vilka sammanställs av landskapsregeringen. Innehållet i kommunöversikten bestäms i PBL 16 samt Plan- och byggförordningen (2008:107)för landskapet Åland. Kommunöversikterna infördes som ersättning för det avvecklade regionplaneringskontoret vid landskapsregeringen. 73 I nuläget är det endast ett fåtal kommuner som lämnat in en kommunöversikt. Planeringen sker istället i enlighet med kap.4 och kap.5 PBL. 4 kap. PBL berör en mer detaljerad generalplan, som anger principerna av den eftersträvade utvecklingen i området. 5. kap. berör detaljplanerna, för den detaljerade regleringen av markanvändningen, byggandet och utvecklandet av områden (24 ). Vid 69 Tolkning av Ann-Sofi Wikingson, t.f. miljöskyddsinspektör vid tiden för myndighetsbeslutet om miljögranskning av musselodlingen vid Synderstö. Uppgift Punkt i bilagan. 71 Tolkning av Ann-Sofi Wikingson, t.f. miljöskyddsinspektör vid tiden för myndighetsbeslutet om miljögranskning av musselodlingen vid Synderstö. Uppgift Plan- och bygglag (2008:102) för landskapet Åland. 73 Uppgift från Mats Karlsson, GIS-expert, Byggnadsbyrån, Ålands landskapsregering. 17

18 markanvändning och byggande ska detaljplanen följas (28 ). PBL omfattar inte vattenområden direkt, bara i sådant avseende där en konstruktion på vatten är ansluten till land, 74 d.v.s. en begränsad aspekt av kustzonsplanering. Kap.2, 11 PBL innehåller en möjlighet för landskapsregeringen att ta beslut och rekommendationer om markanvändning. 75 Samma paragraf bemyndigar landskapsregeringen att fatta beslut om markanvändning för vissa viktiga samhällsfunktioner, inklusive energiförsörjning, vilket kunde omfatta vindkraft på vattenområden och sålunda igen visar på PBL:s berörningsyta med vattenområdesplanering. Vid beredningen av dessa ärenden betonas växelverkan mellan olika intressegrupper och berörda kommuner, samt en konsekvensutredning enligt 5 PBL, d.v.s. planens påverkan på miljön och landskapsbilden samt de samhällsekonomiska, sociala och kulturella aspekterna av planen. Denna deltagande- och utredningsbetoning grundar sig enligt förarbetena till PBL på bestämmelserna i det protokoll om strategiska miljöbedömningar som godkänts i Kiev och fogats till konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang ingånget , samt för att uppfylla EU-direktiv om bedömning av miljökonsekvenserna av planer och program. 76 I den händelse att landskapsregeringen skulle fatta ett beslut eller avge en rekommendation om musselodlingars lokalisering, påbörjades sålunda denna växelverkansprocess redan hösten 2011, vilket torde vara i linje med den supranationella, internationella och regionala lagstiftningen på området. 2.2 EU reglering EU:s vattendirektiv 77 omfattar grundvatten, sjöar, rinnande vatten och kustvatten. Det ålägger alla EU medlemsstater samt Norge och Island att klassificera sina vatten på en femgradig skala och skapa övervaknings- och åtgärdsprogram för att förbättra vattensystemens ekologiska status. År 2015 är målet att alla europeiska vatten ska ha uppnått god vattenstatus. Ålands landskapsregering är behörig myndighet enligt direktivets artikel 3.2 och Åland är ett enda avrinningsområde enligt direktivets artikel 3.1. Åland implementerar vattendirektivet genom det åtgärdsprogram som antogs i december 2009, i enlighet med landskapslag ÅFS 2005:54 om ändring av vattenlagen för landskapet Åland. I åtgärdsprogrammet föreslås musselodling som en kompletterande åtgärd för uppnående av en bättre vattenkvalitet Se t.ex. bygglovskravet i 67 10) för konstruktioner på vatten om avsikten är boende eller näringsverksamhet för mer än två månader i sträck, vilket omfattar t.ex. en brygga. Se även 19 om generalplanens innehåll som även omfattar en god hushållning med vatten, eller bestämmelsen i 27 3) om att en detaljplan ska utvisa de allmänna eller enskilda ändamål för vilka land- eller vattenområden är planerade att användas. Med vattenområden ses här i första hand hamnområden. Tolkning av Göran Frantzén, överinspektör på landskapsregeringens byggnadsbyrå, kap. Myndigheternas uppgifter 11, 3. Mom. Landskapsregeringen kan även utfärda rekommendationer avseende markanvändning för näringsliv, rekreation och fritid, naturskydd samt landskaps- och byggnadsvård. 76 Ålands landskapsregering, framställning nr 23/ , , Ny plan- och bygglag för landskapet Åland, detaljmotivering. 77 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGOT nr L 327, 22/12/2000 s Vattenåtgärdsprogrammet 2009, s.5. 18

19 Östersjön, liksom andra europeiska havsområden, täcks också av EU:s marina direktiv som har som målsättning att alla europeiska hav ska ha god miljöstatus före år God miljöstatus betyder att den biologiska mångfald och de naturresurser som alla sociala och ekonomiska aktiviteter kring havet är beroende av ska bevaras, återuppbyggas och utnyttjas på ett hållbart sätt. De europeiska havsområdena delas upp i geografiska och ekologiska marina regioner. Varje marin region ska samarbeta om nationella marina strategier och kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå målet, men ansvaret för att nå god miljöstatus ligger hos varje medlemsland. Utifrån de specifika mål som sätts upp ska ett övervakningsprogram för varje havsområde tas fram till år 2014, och ett år senare ska åtgärdsprogram finnas. Från nordiska rådets sida har man belyst problematiken med flera olika system för bevarande och förbättring av den marina miljön, då ett kustvattenområde samtidigt kan styras av vattendirektivet och omfattas av habitatdirektivets Naturaområden, i tillägg till att området ingår i en marin region. Olika instanser styr och klassificerar ett område vad gäller t.ex. ekologisk status, som känsligt eller icke känsligt område, och som problem- eller problemfritt område, utan att detta koordineras Myndigheternas målsättningar I Finland antog statsrådet ett principbeslut år 2009 om ett nationellt vattenbruksprogram fram till år Där ingår målsättningarna för det finska vattenbruket, också i förhållande till miljön. I programmet nämns att man strävar till att beakta fiskodlares frivilliga åtgärder för att avlägsna närsalter, som t.ex. odling av musslor, i miljötillståndsgivningen. 81 I Sverige antogs ett liknande principbeslut år I den s.k. vattenbruksutredningen utarbetades en handlingsplan för hur ett ekonomiskt och ekologiskt bärkraftigt vattenbruk ska kunna växa i Sverige. I utredningen påpekas att all odling av blåmusslor minskar närsaltsbelastningen i havet och musselodling i miljöförbättrande syfte därför bör utredas närmare. 82 När vattenåtgärdsprogrammet för Åland fastslogs i december 2009 sammanfattades olika åtgärder för att minska utsläppen från olika verksamheter. Landskapsregeringens vision och målsättning på sikt är att allt vattenbruk ska vara kretsloppsanpassat och utsläppsneutralt och den riktgivande målsättningen är att nettobelastningen ska minska i betydande grad till Målsättningar och tidsramar måste vara realistiska och genomförbara och ett genomförandeprogram ska slås fast. En viktig konkret åtgärd var att bilda en samrådsgrupp med representanter från alla berörda parter där målsättningar, utredningar och konkreta åtgärder och lagstiftning diskuteras. Samrådsgruppen med tjänstemän och representanter från näringen tog fram samrådsrapporten Fiskodling på Åland ur ett helhetsperspektiv, i mars Rapporten innehåller konkreta 79 Se Nordiska Ministerrådet, Friskare nordiska hav, ANP 2010:732, Köpenhamn, 2010, s Jord och Skogsbruksministeriet, Vilt- och fiskeriavdelningen, Det nationella vattenbruksprogrammet 2015, Ibid, s Landsbygdsdepartementet, Det växande vattenbrukslandet, betänkande av vattenbruksutredningen, SOU 2009:26, s Samrådsgrupp vid Ålands landskapsregering, Fiskodling ur ett helhetsperspektiv, DNr S40/10/1/5,

20 målsättningar och åtgärder för det åländska vattenbruket, bl.a. musselodling som kompensatorisk åtgärd. 84 Enligt vattenåtgärdsprogrammet ska under förvaltningscykeln för vattendirektivet även framtagandet av planeringsunderlag och -modeller prioriteras som en åtgärd för att skydda skärgårdsnaturen, kustområdena och undervattensmiljöerna, här i enlighet med plan- och bygglagen. Då planeringsmodellerna tagits fram kan landskapsregeringen m.h.a. kap. 2, 11 PBL (se avsnitt 2.1) fatta beslut och rekommendationer för etablering av verksamheter (t.ex. vindkraft, täkter, vägar, större stugbyar, musselodlingar etc.) som har en inverkan på natur- och vattenmiljöer. 85 Dessa beslut ska ta de ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekterna av hållbar utveckling i beaktande. Föreliggande utredning kan ses som en del av denna planeringsåtgärd vattenåtgärdsprogrammet föreskriver också att möjligheterna och förutsättningarna för storskalig musselodling på Åland ska utredas. Som en uppföljning av vattenåtgärdsprogrammet och samrådsgruppens arbete fastslog landskapsregeringen i oktober 2011 en genomförandeplan för det åländska vattenbruket. 86 I och med att landskapsregeringen betonar vikten av att målsättningarna ska vara realistiska och ingår i forsknings- och utvecklingsprojektet AQUABEST om hållbar fiskodling i Östersjön, vill man inte fastställa detaljerade utsläppskrav och -mål utan avvaktar projektets resultat. AQUABEST avslutas 2014, och revideringen av krav och mål kan göras i och med vattenåtgärdsprogrammets uppdatering år Genomförandeplanen föreslår dock ett långsiktigt principbeslut för vattenbruk under år 2012, motsvarande de i Finland och Sverige från Visionen i det åländska genomförandeprogrammet är en 100 % kretsloppsanpassad fiskodling till Musselodling nämns inte explicit i genomförandeprogrammet, men i och med att musselodling ingår som en utredningskomponent i projektet AQUABEST, och genomförandeprogrammet betonar AQUABEST resultatens implementering, föreslår författaren till föreliggande utredning att musselodling kan vara en del av Ålands åtgärder för ett kretsloppsanpassat och utsläppsneutralt vattenbruk. I AQUABEST ingår även ett arbetspaket om fysisk planering av musselodlingar, vari de åländska erfarenheterna tas upp. 84 Ibid, ss Vattenåtgärdsprogrammet 2009, ss Ålands landskapsregering, Social- och miljöavdelningen, Miljöbyrån, Genomförandeplan för det åländska vattenbruket, S40/10/1/5,

21 3. Förslag på lämpliga platser för musselodlingsanläggningar Under samrådsmötena hösten 2011 samlades förslag på lämpliga platser för musselodling in. Punkterna på kartan motsvarar förslagen, som baserar sig på lokalbefolkningens kunskap om natur- och sociala förhållanden på platserna. Det faktum att vissa kommuner saknar förslag på lämpliga odlingsplatser beror delvis på att det i den kommunen inte finns lämpliga vatten för musselodling. Ett exempel på detta är t.ex. Finströms kommuns vattenområden som består av grunda inre vikar där musslor p.g.a. salt- och syreförhållanden inte kan leva. En annan orsak för brist på förslag i ett område är att de personer som deltagit på ett möte inte innehar kunskap om det aktuella områdets förhållanden m.a.o. kan också slumpen inverka förslagen reflekterar således mötesdeltagarnas kunskap. Å ena sidan kan detta ses som en brist i utredningens strävan efter en heltäckande bild av Ålands vattenområden för musselodlingar, å andra sidan kan det också ses reflektera intresset för musselodling de som deltar i mötet är också de som är intresserade av musselodling i de vatten de äger eller brukar. För att komplettera kartöversikten ges i det följande en mer detaljerad beskrivning av de olika förslagen, både som detaljkarta och i text. Varje förslag har givits ett nummer och namn, varpå en motivering till förslaget har getts. När det gäller de befintliga data angående halten av salt, klorofyll-a, kväve och fosfor anges alltid medeltalet av värdena under sommarmånaderna (juni, juli, augusti) åren , då den s.k. Åland Runt ytkarteringen har gjorts. Åland Runt provtagningens data har valts framom intensivprovtagningspunkter p.g.a. att den förra provtagningens resultat är mer yttäckande. Den provtagningspunkt som ligger geografiskt närmast platsen i fråga anges. Om platsen ifråga inte har någon provtagningspunkt i närheten anges detta. För att komplettera har även ifrågavarande vattenförekomsts miljöstatusklassificering för åren efter vattendirektivet redovisats i enlighet med bedömningsgrunder beskrivna ovan i avsnitt Salinitet anges i promille och klorofyll-a och närsaltskoncentrationer i mikrogram per liter. Platsernas lämplighet för musselodling bedöms utgående från de ovanstående kriterierna som låg, måttlig och hög. Det bör betonas att detta är en högst preliminär och delvis subjektiv bedömning av lämplighet. I detta skede har den mest signifikanta faktorn varit balansen mellan god vattengenomströmning och skydd för havsis. Då en plats bedöms ha låg lämplighet är detta ofta p.g.a. risken för packis. Förslag på platser med låg lämplighet har ändå tagits med, eftersom platsernas exponeringsproblem i framtiden eventuellt kan lösas med mobila eller nedsänkningsbara anläggningar. Även om platsförslagen kommer från lokalbefolkningen, innebär detta inte automatiskt att det är vattenägarna själva som har kommit med förslaget. Det är därför av största vikt att understryka att inget av förslagen kan genomföras utan vattenägarnas, som ofta är samfälligheter eller fiskelag, samtycke. 21

22 NR PLATS ÄGOFöRHÅLLANDE ENHETER KOMMUN LÄMPLIGHET 1 Signilskärsarkipelagen Landskapets enskilda vatten 4 Hammarland Låg 2 Storfjärden Storby bys delägarlag 4 Eckerö Måttlig 3 Berghamn Storby bys delägarlag 4 Eckerö Måttlig 4 Västerfjärden Samfällt 16 Eckerö Hög 5 Rättgrundet Samfällt 4 Eckerö Hög 6 Langnäsfjärden 1 Fiskelag 4 Hammarland Hög 7 Langnäsfjärden 2 Fiskelag 4 Hammarland Hög 8 Haxgrundet Samfällt 6 Hammarland Måttlig 9 Saggöarkipelagen Privat 16 Saltvik Måttlig 10 Flatöfjärden Privat 4 Saltvik Måttlig 11 Hemviken Landskapets enskilda vatten 4 Saltvik Hög 12 Älgskär Samfällt 4 Saltvik Måttlig 13 Furön Privat 8 Saltvik Måttlig 14 Rödko i Lumparn Landskapets allmänna vatten 7 Jomala Måttlig 15 Stångskär Samfällt 10 Vårdö Måttlig 16 Ullholm Simskäla Privat 8 Vårdö Hög 17 Langnäsudden Simskäla Privat 4 Vårdö Hög 18 Skutskärströmmen Privat 14 Vårdö Hög 19 Grundsundafjärden Fiskelag 4 Vårdö Måttlig 20 Rågskär Privat 14 Föglö Hög 21 Labbskär Privat 4 Föglö Måttlig 22 Lillbötet Samfällt 6 Föglö Hög 23 Foderholmen Samfällt 4 Föglö Låg 24 Brändö strömmen Samfällt 3 Föglö Låg 25 Fåfängskär Fiskelag 5 Föglö Hög 26 Örskärsfjärden Fiskelag 4 Föglö Måttlig 27 Rödskärs fladan Fiskelag 4 Föglö Måttlig 28 Ängholms fjärden Fiskelag 4 Föglö Måttlig 29 Galtgrundet Fiskelag 4 Föglö Måttlig 30 Falkklobbstråket 1 Samfällt 12 Kumlinge Hög 31 Falkklobbstråket 2 Samfällt 6 Kumlinge Hög 32 Svenholmsfjärden 1 Samfällt 8 Kumlinge Hög 33 Svenholmsfjärden 2 Samfällt 6 Kumlinge Hög 34 Björköfjärden 1 Samfällt 10 Kumlinge Hög 35 Enklingefjärden 1 Fiskelag 14 Kumlinge Måttlig 36 Enklingefjärden 2 Fiskelag 14 Kumlinge Måttlig 37 Börsskär Fiskelag 7 Kumlinge Hög 38 Fågelvarpsören Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 39 Skaftö 1 Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 40 Skaftö 2 Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 41 Brändholm Fiskelag 6 Kumlinge Hög 42 Stråket 1 Fiskelag 8 Kumlinge Måttlig 43 Stråket 2 Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 44 Näbbskärsfjärden Fiskelag 6 Kumlinge Måttlig 45 Innerön Fiskelag 4 Kumlinge Hög 46 Rävskär Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 22

23 47 Ytterön Fiskelag 4 Kumlinge Hög 48 Synderstö 1 Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 49 Synderstö 2 Fiskelag 4 Kumlinge Måttlig 50 Synderstö 3 Fiskelag 4 Kumlinge Hög 51 Vargatströmmen 1 Fiskelag 8 Kumlinge Måttlig 52 Vargatströmmen 2 Fiskelag 8 Kumlinge Måttlig 53 Norrholmsviken Fiskelag 3 Sottunga Måttlig 54 Pillfjärden Fiskelag 12 Sottunga Måttlig 55 Betsö fjärden Fiskelag 4 Sottunga Låg 56 Klasponskär Fiskelag 4 Sottunga Låg 57 Södö Fiskelag 4 Sottunga Låg 58 Grönland Privat 4 Kökar Måttlig 59 Träskskär Fiskelag 4 Kökar Måttlig 60 Håkonskär Fiskelag 4 Kökar Låg 61 Gullskär Samfällt 5 Kökar Måttlig 62 Häkosströmmen Fiskelag 4 Kökar Låg 63 Mjoö kläppen Fiskelag 4 Kökar Hög 64 Ubbenholma Fiskelag 6 Kökar Låg 65 Bengtsholm Fiskelag 4 Kökar Måttlig 66 Stora Gräskär Privat 4 Kökar Måttlig 67 Marskär Privat 4 Kökar Måttlig 68 Jurmo Privat 12 Brändö Måttlig 69 Ängskärsfjärden 1 Fiskelag 6 Brändö Hög 70 Ängskärsfjärden 2 Fiskelag 6 Brändö Hög 71 Ängskärsfjärden 3 Fiskelag 14 Brändö Hög 72 Storskärs fjärden Fiskelag 4 Brändö Måttlig 73 Västerfjärden Fiskelag 4 Brändö Hög 74 Lökholm Fiskelag 4 Brändö Måttlig 75 Bärö fjärden 1 Fiskelag 4 Brändö Måttlig 76 Bärö fjärden 2 Fiskelag 4 Brändö Måttlig 23

24 Figur 4.Översiktskarta med förslag över lämpliga musselodlingsplatser på Åland. 24

25 Figur 5. Teckenförklaring för de olika musselförslagskartorna i kommande avsnitt. 3.1 Eckerö Eckerös kommun erbjuder ett antal goda platser för musselodling. Dels finns valda delar av Marsund, där djupet är tillräckligt och sundet bredare, och dels finns möjligheter både i de västra och södra vattenområdena i kommunen. Ett förslag gavs också på en placering utanför Berghamn, där både avloppsledningen kommer ut och Eckerö linjens färjor anlöper flera gånger per dag. Tanken var att musslorna kunde ha en renande inverkan på områdets badplats (Sandviken söder om Berghamn). Under det första försöket med musselodlingsprojektet på Åland deltog Storfjärdens Fisk med en provodling relativt långt ut på öppet hav, vid Midfjärdsbådan. Denna odling havererade emellertid p.g.a. att befästningsanordningarna på konstruktionen inte höll för den tyngd musslornas biomassa utgjorde. 87 Fiskodlaren i Storfjärden lade en ny långlineodling för musslor, invid fiskodlingarna. Musslorna på denna odling blev offer för predation 87 Engman, T., Musselodling i miljöns tjänst: Ett pilotprojekt i åländska vatten, slutrapport, Ålands fiskodlarförening rf för Ålands landskapsregering, 2009 och Sixten Sjöblom, uppgift Musslorna vid Midfjärdsbådan, d.v.s. på öppet hav, växte bättre ä på den odling som finns inne i Storfjärden. 25