M a k r o f y t e r i A l i n g s å s k o m m u n

Transkript

1 M a k r o f y t e r i A l i n g s å s k o m m u n Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB

2 Sammanfattning Följande rapport redovisar en makrofytinventering (vattenväxtinventering) genomförd i Alingsås kommun Undersökningen är gjord i tio sjöar inom kommunens gränser, framförallt för att undersöka områden som i framtiden kan komma att bli utpekade som LIS-områden (landsbygdsutveckling i strandnära lägen). Inventeringen gjordes även för att öka kunskapen om makrofytvegetationen i de aktuella sjöarna, vilket det i dagsläget finns mycket bristfällig kunskap om. Anten inventerades enligt Naturvårdsverkets standardiserade metod för makrofytinventering eftersom hela sjön skulle besökas på grund av så många som fem tilltänka LIS-områden i sjön. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för makrofyter i sjöar får Anten bedömningen God status med avseende på förekommande makrofyter. Även i Stornären inventerades ett område som möjligen i framtiden kommer att utpekas som LIS-område. Ingen standardiserad inventering genomfördes dock där, inte heller i de övriga inventerade sjöarna Färgen, Ömmern, Mjörn, Gärdsken, Sävelången, Stora och Lilla Vardsjön samt Ören. Karaktären på flertalet av de inventerade sjöarna visar på en vegetation typisk för näringsfattiga (oligotrofa och oligo-mesotrofa) sjöar såsom exempelvis braxengräs, strandpryl, strandranunkel, sylört och notblomster. Naturligtvis förekommer även vass och näckrosor men i relativt begränsad omfattning och dominerar endast i ett fåtal av sjöarna. 2

3 Makrofyter i Alingsås kommun 2012 Tina Kyrkander & Jonas Örnborg Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB Rapport 2012:07 3

4 I n n e h å l l s f ö r t e c k n i n g Inledning... 5 Metod och Syfte... 6 Strategi... 6 Statistiska aspekter... 6 Mätprogram... 6 Statusklassning... 7 Typarter... 9 Inventerade områden Resultat Vattenstånd Anten Anten, Gräfsnäs Anten, Kvarnabo Anten, Mjönäs Anten, Attholmen Anten, Äspenäs Storenären Ömmern Färgen Mjörn Sävelången Ören Stora och Lilla Vardsjön Gärdsken Diskussion Referenser

5 Inledning Inventeringen av makrofyter i Alingsås ingår i kommunens arbete med utpekande av områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, såkallade LIS-områden (landsbygdsutveckling i strandnära lägen). För att främja utvecklingen på landsbygden finns det möjlighet att tillämpa ett differentierat strandskydd med avsikten att kunna tillvarata strändernas attraktionskraft. Sådan landsbygdsutveckling får sålunda betraktas som särskilt skäl för dispens från strandskyddet vid upprättandet av byggnader, verksamheter eller andra åtgärder inom strandskyddat område. Från och med den 1 juli 2009 ska kommunerna i sin översiktsplan enligt miljöbalken ange sådana områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Utpekandet av områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge ska ske på ett sådant sätt att det långsiktiga skyddet av strändernas natur- och friluftsvärden upprätthålls. Det ska fortfarande finnas god tillgång till strandområden för allmänheten och förutsättningar för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Utöver utpekandet av kommande LIS-områden syftar även inventeringen till att öka kunskapen om kommunens sjöar inför såväl arbete med den kommande nya översiktsplanen som rent allmänt. Anten och Stornären är inventerade med tanke på eventuellt kommande LIS-områden medan Färgen, Ömmern, Mjörn, Gärdsken, Sävelången, Stora och Lilla Vardsjön samt Ören har inventerats för att ge ökad kunskap om vegetationssamhället i sjöarna. Alla kartor i rapporten har publicerats med tillstånd från Lantmäteriet, dnr M2002/

6 M e t o d o c h S y f t e Metodiken vid makrofytinventeringen av Anten har följt Naturvårdsverkets undersökningstyp makrofyter i sjöar (Naturvårdsverket 2010). Förutom kärlväxter inventerades även kransalger samt mossor knutna till vatten i enlighet med aktuell undersökningstyp. Strategi Syftet med inventeringen är att göra en klassning av ekologisk status (Naturvårdsverket 2008) utifrån fynd av förekommande makrofyter samt hitta områden lämpliga för miljöövervakning med avseende på makrofyter. Inventeringen är uteslutande genomförd med fridykning (snorkling). Statistiska aspekter I undersökningstypen (Naturvårdsverket 2010) anges den generella tumregeln att ett statistiskt tillförlitligt datamateriel, med avseende på antalet inventerade transekter, utgörs av det antal där det kumulativa artantalet planat ut. Detta innebär att man anser sig ha inventerat tillräckligt många transekter för att spegla områdets makrofytförekomst på ett rättvist sätt när det inte längre görs fynd av nya arter i tre på varandra följande transekter. Vidare ges rekommendationen att i sjöar, större än 0,5 km 2 men mindre än 4 km 2, bör minst åtta transekter inventeras. Antalet utlagda transekter i Anten var just åtta. Utläggning av transekter i Anten gjordes subjektivt optimalt som beskrivs i undersökningstypen, dock med tanke på att även undersöka eventuella LIS-områden. Mätprogram Inventeringsmetodiken i Anten är uteslutande fridykning (snorkling) och notering av växter i en nedsänkbar inventeringsram (elrör fyllda med sand) som placerades på botten längs en transekt. Djupet mättes från 0-0,9 meter med hjälp av inventeringsramen och därefter med hjälp av djupmätare. Inventeringen pågår tills inga växter påträffats på tre efter varandra liggande djupintervall ( cm) längs transekten. Inventeringsramen placeras minst en gång vid varje djupintervall och förekomst av makrofyter avläses. Placeringen av inventeringsramen på botten slumpas ut med en situationsanpassad metodik. Förflyttningen från en inventerad ruta till nästa görs genom en förutbestämd förflyttning, mätt som antal bentag, innan rutan placeras på botten igen och makrofytförekomsten avläses. Förflyttningens sträcka mellan två rutor avgörs av bottentopografin som 6

7 bedöms på plats. En brant botten innebär en kort förflyttning för att kunna täcka in alla djupintervall och vice versa. Makrofytförekomst samt aktuella djupförhållanden kommuniceras med person i båt som antecknar i fältprotokoll. Avstånd från strand avläses med hjälp av GPS. Påträffade arter rapporteras endast som förekomst i rutan och ingen notering av täckningsgraden av respektive art gjordes. Inventeringen i Stornären, Färgen och Ömmern genomfördes inte längs transekter utan genom att inventerarna uppsökte intressanta områden med båten varefter en inventerare gick ner i vattnet och fortsatte inventeringen genom snorkling. När det aktuella området ansågs färdiginventerat uppsöktes ett nytt område upp (företrädesvis en vik) och snorklingen fortsatte. I dessa tre sjöar gjordes ingen rutinventering och inventeringen resulterade endast i en artlista. Sjön som helhet betraktades som färdiginventerad när inga nya fynd av makrofyter gjordes inom rimlig tid. Statusklassning Inventeringar som genomförts enligt standardiserad metod, och därmed erbjuder ett fullgott statistiskt underlag, kan användas för bedömning av lokalens status i enlighet med EU:s vattendirektiv med avseende på makrofytförekomst. Som tidigare beskrivits under rubriken mätprogram är det endast förekomst av arter som beaktas i bedömningen, och ingen hänsyn tas till i vilken frekvens dessa påträffas. Med andra ord väger förekomst av en art som påträffats i området endast en gång lika tungt som en art som förekommer rikligt, vid en bedömning av områdets status. Alla påträffade vattenväxter, alger eller mossor ingår inte vid en utvärderingsprogrammet men de arter som ingår i bedömningen har utifrån sina egenskaper givits ett indikatorvärde på mellan 1 och 10 (Naturvårdsverket 2008). Ett högt indikatorvärde indikerar preferens för låga tot-p halter och vice versa. Exempel på arter med preferenser för höga tot-p-halter (låga indikatorvärden) är kransslinga (M.verticillatum), vattenaloe (S.aloides) och hjulmöja (R. circinatus). Arter med höga indikatorvärden vilket indikerar preferenser för låga tot-p halter (enligt Naturvårdsverkets föreskrifter) är bland annat notblomster (L.dortmanna) (figur 1), klotgräs (P.globulifera) och trådnate (P.filiformis). Arterna har också en viktfaktor där ett lågt värde betyder att de kan förekomma i vatten med mer olika tot-p nivå än arter med högre viktfaktor, som är mer specifika och har smalare nischer. 7

8 Tabell 1. Gränsvärden för bedömning av status (Naturvårdsverket 2008). Klass Ekologisk kvot Hög 0,98 God 0,88 < 0,98 Måttlig 0,58 < 0,88 Otillfredsst./dålig < 0,58 Figur 1. Notblomsters (L.dortmanna) höga indikatorvärde visar preferens för låga tot-p-halter. Med hjälp av indikatorvärderna och de artspecifika viktfaktorerna räknas ett trofiindexvärde för delområdet fram, som tillsammans med ett geografiskt baserat referensvärde, ger den ekologiska kvoten för sjön eller området. Kvoten visar om området bedöms ha hög, god, måttlig eller otillfredsställande alternativt dålig ekologisk status (tabell 1) (Naturvårdsverket 2008). När kvoten hamnar nära klassgränsen till annan status än den bedömda, används vissa arter för en slutgiltig expertbedömning av områdets status, som möjligen ändrar vilken ekologisk status delområdet får (Naturvårdsverket 2008). Ett område som exempelvis fått en ekologisk kvot på 1,0 och därmed bedömningen Hög ekologisk status ligger nära klassgränsen (<0.05 enheter) till God ekologisk status vilket, enligt definition, anses vara en osäker klassificering. Om detta delområde visar sig hysa arter som inte anses förekomma i områden med Hög ekologisk status kan en ny bedömning göras och delområdet klassas ha God ekologisk status. Vissa arter används som indikatorer på att området bör ges status god eller lägre, exempelvis borststräfse (C.aspera), dyblad (H.morsus-ranae) och axslinga (M.spicatum). Andra arter indikerar att området borde stå kvar i den bedömda klassen Hög ekologisk status exempelvis; styvt braxengräs (I.lacustris), löktåg (J.bulbosus) och notblomster (L.dortmanna). 8

9 Typarter En typart är en art som, tillsammans med andra arter och parametrar, anses representera en viss typ av habitat. Arterna kan vara vägledande för att beskriva vilken typ av habitat som sjön är, även om andra parametrar (såsom vattenkemi, berggrund etc.) inte stämmer i definitionen för habitatet. I sötvatten pratar man om flera olika habitat och aktuellt för denna inventering är bland annat; habitat 3110 Oligotrofa, mineralfattiga klarvattensjöar i flacka områden med zonerad vegetation. Vegetationen består av undervattensväxter som notblomster, strandpryl och braxengräs. habitat 3130 Näringsfattiga eller svagt näringsrika sjöar upp till fjällen. Stränderna är grunda, ibland betespräglade. Vegetationen består av akvatiska arter som strandpryl och braxengräs samt av annueller på blottlagda strandzoner. habitat 3150 Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation. Vattnet är grumligt och stillastående. ph är vanligen >7. Sjöarna har en hög biologisk produktion och innehåller artrika växt- och djursamhällen. Sjöarna omges av breda bladvassbälten. Naturligtvis innebär inte förekomsten av en art att sjön kan liknas vid en viss typ av habitat. Det är istället sammansättningen av arter som indikerar om vilken typ av sjö vi har. En artlista helt utan kortskottsvegetation men med hornsärv, dyblad, kransslinga, vattenpilört och sjöranunkel (typarter för habitat 3150) ger en hint om att sjön har näringsrika förhållanden, botten består ofta av findetritus och att siktdjupet är relativt kort. En sjö med riklig kortskottsvegetation som nålsäv, braxengräs, strandpryl, notblomster och sylört (typarter för 3130) skvallrar däremot om mer näringsfattiga förhållanden, en botten ofta bestående av grus och sand och ett längre siktdjup. Det är dock viktigt att ha i åtanke att det är helheten som har betydelse. Det går ofta att hitta enstaka habitat inom sjön som skiljer sig från övriga områden och där hitta enstaka individer av arter, som inte är karaktäristiska för sjön, kan påträffas. Dessa fynd av enstaka individer som skiljer sig från andra arter förändrar ändå inte den generella bild som vegetationssamhället ger oss i stort. Typarterna ska inte ses som ett svar på vilken typ av sjö som inventerats utan skall användas som en vägledning. 9

10 I n v e n t e r a d e o m r å d e n De inventerade sjöarna är placerade i olika delar av kommunen och har delvis olika egenskaper (Figur 2). Även storleken och till viss del bottenförhållanden och djup skiljer sig mellan sjöarna eller mellan områden i sjöarna. 10

11 R e s u l t a t Vid inventeringen gjordes fynd av sammanlagt 42 arter vattenväxter som presenteras i tabell 2. I tabellen finns även information om vilka arter som är klassade som typarter för Natura områden och i vilket eller vilka habitat de förekommer. De olika habitaten representerar olika naturliga sjötyper. Naturtyp 3150 Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation, Naturtyp 3110 Oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden och Naturtyp 3130 Oligomesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder. Tabell 2. Total artlista för inventeringarna i Alingsås Art Egenskap Habitat Eleocharis palustris Knappsäv Alisma plantago-aquatica Svalting Calla palustris Missne Ceratophyllum demersum Hornsärv N Elatine hexandra Skaftslamkrypa N2000 Starkt hotad (EN) 3110 Eleocharis acicularis Nålsäv N Eleocharis palustris Elodea canadensis Knappsäv Vattenpest Fontinalis antipyretica Stor näckmossa Iris pseudacorus Gul svärdslilja Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Lemna minor Andmat Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Menyanthes trifoliata Vattenklöver Myriophyllum alterniflorum Hårslinga Myriophyllum verticillatum Kransslinga N Nitella flexilis/opaca Matt- el glansslinke Nuphar lutea Gul näckros Nymphaea alba Vit näckros Persicaria amphibia Vattenpilört N Phragmites australis Vass Pilularia globulifera Klotgräs N2000 Sårbar (VU) 3110, 3130 Potamogeton berchtoldii Gropnate Potamogeton crispus Krusnate Potamogeton gramineus Gräsnate Potamogeton natans Gäddnate Potamogeton obtusifolius Trubbnate N Potamogeton perfoliatus Ålnate Ranunculus aquatilis Vattenmöja Ranunculus aquatilis-gruppen Möja Ranunculus reptans Strandranunkel N Sagittaria sagittifolia Pilblad Schoenoplectus lacustris Säv Schoenoplectus lacustris Säv Sparganium angustifolium Plattbladig igelknopp Subularia aquatica Sylört N , 3130 Typha angustifolia Smalkaveldun Typha latifolia Bredkaveldun Utricularia sp. Bläddra 11

12 Vattenstånd Det kan vara intressant att veta vattenståndet i Anten för det aktuella inventeringstillfället då det finns djupdata för alla noterade fynd i denna sjö. Bilden är tagen vid utloppet i den södra delen av sjön. Figur 3. Vattenstånd Anten. 12

13 Anten Inventeringen i Anten är genomförd enligt Naturvårdsverkets riklinjer för inventering av makrofyter i sjöar (Naturvårdsverket 2010). De inventerade transekterna ligger i olika delar av sjön och har olika karaktär. Vissa områden är mer exponerade och har botten bestånde av sten medan andra är mer skyddade och botten består av finsediment. Vegetationen skiljer sig åt i två så olika habitat och genom att selektivt välja områden med olika karaktär ökas möjligheten att upptäcka så många arter som möjligt i sjön. Vid inventeringen gjordes även mer detaljerade beskrivningar av de områden som kommunen utreder som eventuella LIS-områden. Dessa områden beskrivs efter redovisningen av sjön som helhet. Figur 4. Delar av Anten saknar vassar och består framförallt av exponerade stränder med sand och sten. Vattnet är relativt brunfärgat och siktdjupet är cirka 3,05 meter i mitten av sjön. Siktdjupet varierar dock mycket mellan de olika delarna av sjön och framförallt i den norra viken av sjön vid Gräfsnäs och i den östra viken är vattnet grumligt. Vid inventeringen i Anten gjordes fynd av 17 arter vattenväxter. Som tabell 3 visar är två av dessa, vattenpilört och trubbnate, typarter för N2000-habitat 3150, naturligt näringsrika sjöar. Två arter, nålsäv och strandranunkel, är typarter för habitat 3130, ävjestrandsjöar och tre arter, styvt braxengräs, strandpryl och notblomster, är typarter för såväl habitat 3130 som habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. 13

14 Skörsträfse Nålsäv Vattenpest Styvt braxengräs Strandpryl Notblomster Hårslinga Gul näckros Vattenpilört Vass Gräsnate Trubbnate Ålnate Strandranunkel Möja Pilblad Säv Tabell 3. Artlista Anten. Artlista Anten Egenskap Habitat Max. djup Förek. Chara globularis Skörsträfse 0,9 1% Eleocharis acicularis Nålsäv N ,3 5% Elodea canadensis Vattenpest 2,3 8% Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , ,8 29% Littorella uniflora Strandpryl N , ,8 15% Lobelia dortmanna Notblomster N , ,7 1% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1,9 26% Nuphar lutea Gul näckros 1,6 2% Persicaria amphibia Vattenpilört N ,4 3% Phragmites australis Vass 0,6 3% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,6 8% Potamogeton obtusifolius Trubbnate N ,1 1% Potamogeton perfoliatus Ålnate 1,8 6% Ranunculus reptans Strandranunkel N ,4 7% Ranunculus aquatilis-gruppen Möja 1,4 3% Sagittaria sagittifolia Pilblad 1,4 7% Schoenoplectus lacustris Säv 1 6% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Anten Figur 4. Förekomst i % av alla inventerade rutor. Som figur fyra visar domineras vegetationen av kortskottsväxten styvt braxengräs som vanligtvis representerar relativt näringsfattiga miljöer. Strandpryl är liksom styvt braxengräs en art som gynnas i näringsfattiga miljöer, även denna påträffas relativt frekvent (ca 15 % av alla inventerade rutor). Tio 14

15 av de påträffade arterna förekommer i mer än 5 % av de inventerade rutorna. Detta visar att artfördelningen är tämligen jämn (egen kommentar). Utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och resultatet av inventeringen får Anten en Ekologisk kvot på 0,90 och uppnår därmed God ekologisk status med avseende på makrofyter. Den ekologiska kvoten ligger dock nära Måttlig ekologisk status (<0,05 enheter) och bedömningen anses därmed vara osäker. Vid inventeringen gjordes fynd av två arter (styvt braxengräs och notblomster) som enligt tabell 2a NFS 2008:1 anses förekomma med mer än 70 % men mindre än 100 % sannolikhet i enbart klassen hög. Detta talar för att Anten ej bör ges lägre bedömning än God ekologisk status. I Anten inventerades 8 transekter som presenteras i figur 5. Figur 5. Anten med samtliga åtta transekter. 15

16 Anten, Gräfsnäs Området vid Gräfsnäs består av relativt breda bestånd av vass och säv i skyddade lägen. Flytbladsvegetationen är relativt begränsat och förekommer endast längst in i vikarna. Den generella utbredningen av makrofyter kan beskrivas som allmän liksom igenväxningen av övervattensvegetation. Igenväxningen av flytbladsvegetation är dock låg trots de skyddade vikarna. Endast i den mest norra viken, vid hamnen, förekommer flytbladsvegetation rikligt. Exponeringsgraden, alltså hur utsatt området är för vågor och vind, är relativt allmän men skiljer sig naturligtvis mellan de mer skyddade vikarna och områden längre ut mot den öppna sjön. Bottenlutningen är relativt brant och djupet ökar från 0 till 5 meter cirka tio meter ut från strand, undantag finns dock. I de skyddade vikarna består botten av dy medan sten ( mm) dominerar i de mer exponerade områdena. Båttrafiken är koncentrerad till den lilla hamnen i norra delen av sjön men tycks ändå vara relativt begränsad. Bebyggelsen består av ett mindre antal permanentboenden och markanvändningen är skog och jordbruk (i norra delen). Strandvegetationen är lövskogsdominerad. Figur 6. Vassarna är breda i stora delar av Gräfsnäs-området. 16

17 Figur 4. Artlista Anten transekt 1. Anten transekt 1 N2000 art Egenskap Max djup Frekvens Chara globularis Skörsträfse 0,9 5% Eleocharis acicularis Nålsäv N ,7 10% Elodea canadensis Vattenpest 2,3 38% Littorella uniflora Strandpryl N , ,9 29% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1 24% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,6 24% Ranunculus reptans Strandranunkel N ,4 14% Ranunculus aquatilis-gruppen Möja 1,4 5% Sagittaria sagittifolia Pilblad 0,3 5% Den inventerade transekten ligger något öster om tilltänkta LIS-området Gräfsnäs. Nio arter vattenväxter påträffades och flera av dessa (nålsäv, strandpryl och strandranunkel) är typarter för Natura2000-habitat 3130 ävjestrandssjöar och en av dem (strandpryl) är dessutom typart för 3110 näringsfattiga slättsjöar. Som tabellen visar förekommer vattenpest tämligen frekvent. Detta är en såkallad invasiv främmande art som är spridd i hela landet. Ingen art dominerar vegetationen helt och samtliga påträffade arter förekommer i minst 5 % av de inventerade rutorna. 17

18 Anten, Kvarnabo Området vid Kvarnabo består av relativt breda bestånd av vass (30 50 meter) och igenväxningen längs stränderna kan beskrivas som allmän till hög. Flytbladsvegetationen är mycket begränsad och förekommer endast på ett fåtal platser. Den generella utbredningen av makrofyter kan beskrivas som allmän. Exponeringsgraden är medelhög i hela området som inte hyser några vikar alls utan ligger tämligen öppet mot sjön. Bottenlutningen är generellt låg och djupet ökar från 0 till 1,5 meter cirka trettio meter ut från strand, undantag finns dock. Botten består företrädesvis av sand. Bebyggelsen är tämligen tät och består av såväl permanentboende som fritidsbebyggelse. I området finns också industri. Figur 7. Bottenlutningen i Kvarnaboområdet är tämligen svag och vassbältet brett. 18

19 Tabell 5. Artlista Anten transekt 2 och 3. Anten transekt 2 N2000 art Habitat1 Max djup Frekvens Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , ,4 68% Littorella uniflora Strandpryl N , % Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1 16% Ranunculus aquatilis-gruppen Möja 1,2 16% Schoenoplectus lacustris Säv 0,3 11% Anten transekt 3 N2000 art Habitat1 Max djup Frekvens Eleocharis acicularis Nålsäv N ,3 13% Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , ,2 31% Littorella uniflora Strandpryl N , ,2 38% Lobelia dortmanna Notblomster N , ,6 6% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1,5 44% Phragmites australis Vass 0,6 25% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,4 13% Potamogeton obtusifolius Trubbnate N ,1 6% Sagittaria sagittifolia Pilblad 0,7 31% Schoenoplectus lacustris Säv 0,7 31% Elva arter vattenväxter påträffades och flera av dessa, nålsäv, styvt braxengräs, strandpryl och notblomster är typarter för Natura2000-habitat 3130 ävjestrandssjöar. De tre senare är även typarter för habitat 3130 näringsfattiga slättsjöar. En påträffad art, trubbnate, är typart för habitat 3150 naturligt näringsrika vatten. Ingen art dominerar vegetationen helt och samtliga arter förekommer i minst 5 % av de inventerade rutorna. 19

20 Anten, Mjönäs Området vid Mjönäs består av relativt breda bestånd av vass (ca 50 meter i viken) längs långa sträckor. Igenväxningen av vass kan beskrivas som allmän. Områdets södra del (udden) består av betesmark för häst och av jordbruksmark. Detta område saknar strandvegetation och stranden består av sten och sand. Längre norrut blir stränderna mer klippiga. Den generella utbredningen av makrofyter kan beskrivas som allmän. Flytbladsvegetationen är dock mycket begränsad och förekommer endast på ett fåtal platser. Exponeringsgraden är medelhög i hela området. Bottenlutningen är generellt låg vid de inventerade transekterna, djupet är 2 respektive 1,2 meter (transekt 4 respektive 5) cirka 40 meter från strand. Botten består företrädesvis av sten och sand och bebyggelsen utgörs framförallt av permanentboende och markanvändningen är vall, åker, bebyggelse och lövskog. Figur 8. Inventering vid Mjönäs. 20

21 Tabell 6. Artlista Anten transekt 4 och 5. Anten transekt 4 N2000 art Habitat1 Max djup Eleocharis acicularis Nålsäv N ,8 8% Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , ,8 65% Littorella uniflora Strandpryl N , ,8 12% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1,9 38% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,6 4% Potamogeton perfoliatus Ålnate 1,2 12% Ranunculus reptans Strandranunkel N ,4 12% Sagittaria sagittifolia Pilblad 1,4 4% Frekvens Anten transekt 5 N2000 art Habitat1 Max djup Frekvens Littorella uniflora Strandpryl N , ,8 7% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1,5 21% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,2 7% Ranunculus reptans Strandranunkel N ,4 21% Sagittaria sagittifolia Pilblad 0,4 21% Åtta arter vattenväxter påträffades och flera av dessa, nålsäv, styvt braxengräs, strandpryl och strandranunkel är typarter för Natura2000-habitat 3130 ävjestrandssjöar. Styvt braxengräs och strandranunkel är dessutom typarter för habitat 3130 näringsfattiga slättsjöar. Ingen art dominerar vegetationen helt och de flesta arter (ej gräsnate och pilblad transekt 4) förekommer i minst 5 % av de inventerade rutorna. 21

22 Anten, Attholmen Området vid Attholmen består av mycket begränsade bestånd av vass som i princip enbart förekommer i den inre delen av viken. Största delen av området har klipprika stränder på vissa platser bestående av häll och mycket brant bottenlutning. Därmed är också vegetationen begränsad. Vattnet är betydligt mycket grumligare i detta område jämfört med övriga delar av sjön. Vid området finns viss bebyggelse med permanentboende och en vägbank. Längst in i viken finns en allmän båtbrygga. Botten består företrädesvis av sten med undantag för den inre viken där finsediment dominerar. I viken finns en liten holme (50 x 50 meter), förmodligen med mycket sjöfågel. Figur 9. Inventering vid Attholmen. 22

23 Tabell 7. Artlista Anten transekt 6 och 7. Anten transekt 6 N2000 art Egenskap Max djup Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , ,2 36% Lobelia dortmanna Notblomster N , ,7 7% Myriophyllum alterniflorum Hårslinga 1,9 50% Potamogeton gramineus Gräsnate 0,3 14% Potamogeton perfoliatus Ålnate 1,8 7% Ranunculus reptans Strandranunkel N ,8 7% Frekvens Anten transekt 7 N2000 art Egenskap Max djup Elodea canadensis Vattenpest 1,1 30% Nuphar lutea Gul näckros 1,6 20% Persicaria amphibia Vattenpilört N ,4 40% Schoenoplectus lacustris Säv 1 10% Frekvens Tio arter vattenväxter påträffades sammanlagt vid de båda transekterna. Det bör dock noteras att ingen av de påträffade arterna förekommer på båda platserna. Transekt 6 ligger i ett område med mycket sten och grus helt utan sediment. Transekt 7 däremot ligger längst in i viken där botten består av finsediment vilket tillåter en helt annan typ av flora. Längs transekt sex påträffades styvt braxengräs, notblomster och strandranunkel som alla representerar habitat 3130 ävjestrandssjöar, de två tidigare arterna representerar dessutom habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Transekt 7 däremot är helt dominerad av arter som trivs vid näringsrika förhållanden och den enda typarten påträffad är vattenpilört, typart för habitat 3150 naturligt näringsrika vatten. Hårslinga dominerar vegetationen kraftigt vid transekt 6 även om styvt braxengräs även förekommer tämligen allmänt. Alla arter förekommer i minst 5 % av de inventerade rutorna. 23

24 Anten, Äspenäs Området vid Äspenäs består i söder av brant strand med en vägbank mycket nära sjön. Området norr om detta omfattas av breda vassbälten (ca 50 meter). Längst norrut är viken annorlunda med visst jordbruk och en liten sandstrand med brygga. I detta område är botten mer långgrund. Flytbladsvegetationen är mycket begränsad. Omgivningarna består av företrädesvis lövskog och viss bebyggelse. Botten består företrädesvis av sand och finsediment vid den inventerade transekten. Figur 10. Området vid Äspenäs. 24

25 Tabell 8. Artlista Anten transekt 8. Anten transekt 8 N2000 art Egenskap Max djup Eleocharis acicularis Nålsäv N ,8 6% Nuphar lutea Gul näckros 0,5 6% Potamogeton perfoliatus Ålnate 1,2 24% Frekvens Endast tre arter vattenväxter påträffades vid inventeringen vid Äspenäs och endast en av dessa, nålsäv, är typart för habitat 3130 ävjestrandssjöar. Ingen art är totalt dominerande och samtliga arter förekommer i mer än 5 % av de inventerade rutorna. 25

26 Storenären Inventeringen i Stornären är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att med båt köra längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista för sjön sammanställts. Särskilt i det område som är tilltänkt LIS-område har vegetationen och stranden inventerats. I Stornären är vassbältena i vikarna smala och på de flesta platser i LIS-området är stränderna relativt långgrunda. I östra delarna av sjön påträffades den rödlistade och hotade (VU) arten klotgräs. Här består botten av sand och finsediment och vattnet är relativt klar. Botten är långgrund och undervattensvegetationen rikligt, framförallt med avseende på kortskottsvegetation. Bebyggelsen är mycket sparsam och består framförallt av fritidsboenden, badplatser och bryggor.omgivningen och stränderna består av blandskog och exponeringen är låg. Den dominerande vegetationen i detta inre (östra) LIS-område är vit näckros och löktåg. I den yttre västra delen av LIS-området (se streckat område i karta figur 12) är botten mer fast med kortskottsvegetation. Exponeringen är högre och stranden består till stora delar av sten och sand. Omfattning på undervattensvegetation är allmän men flytblad och övervattensvegetation förekommer mycket sparsamt. Vattnet är klart men brunfärgat och vid inventeringstillfället uppmättes siktdjupet till 4,7 meter. Figur 11. Delar av Storenären har steniga och klipprika stränder. 26

27 Tabell 9. Artlista Storenären. Storenären Egenskap Habitat Eleocharis palustris Knappsäv Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Myriophyllum alterniflorum Nitella flexilis/opaca Nuphar lutea Nymphaea alba Phragmites australis Pilularia globulifera Potamogeton natans Hårslinga Matt- el glansslinke Gul näckros Vit näckros Vass Klotgräs Gäddnate N2000 Sårbar (VU) 3110, 3130 Ranunculus reptans Strandranunkel N Sparganium angustifolium Plattbladig igelknopp Subularia aquatica Sylört N , 3130 Utricularia sp. Bläddra Vid inventeringen gjordes fynd av 16 arter vattenväxter. Som tabell 9 visar är sex av dessa, vekt braxengräs, strandpryl, notblomster, klotgräs, strandranunkel och sylört typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar. Samtliga av dessa (förutom strandranunkel) är dessutom typarter för habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Det är roligt att se att det rödlistade klotgräset förekommer så allmänt på flera platser i Storenären. Storenären har potential att ges klassen hög status, vid en inventering enligt standardiserad metod, med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. Figur 12. Delar av Storenären har steniga och klipprika stränder. Inventerat område är streckat i kartan. 27

28 Ömmern Inventeringen i Ömmern är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att köra båt längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista samlats. I Ömmern förekommer makrofyter tämligen allmänt men övervattensvegetationen är sparsam. I vissa mindre exponerade vikar förekommer dock flytbladsväxter allmänt. Den antropogena påverkan kommer främst från skogsbruk då omgivningarna mestadels består av skog. Exponeringsgraden varierar mycket mellan de skyddade vikarna och mer öppna partier av sjön. I de skyddade vikarna är botten mer långgrund och påväxtalger förekommer rikligt på undervattensvegetationen. I de mer skyddade vikarna består botten av finsediment. Bottensubstratet i mer exponerade områden består av sten, block och sand. Dominerande arter i undervattensvegetationen är kortskottsvegetation (notblomster, strandpryl, sylört et c). Strandvegetationen består framförallt av barrskog. Vattnet är klart men brunfärgat och vid inventeringstillfället uppmättes siktdjupet till 4,65 meter. Figur 13. Kortskottsvegetationen förekommer rikligt men är här täckt av påväxtalger. 28

29 Tabell 10. Artlista Ömmern. Ömmern Egenskap Habitat Skaftslamkrypa Elatine hexandra N2000 Starkt hotad (EN) 3110 Vekt braxengräs Isoetes echinospora N , 3130 Styvt braxengräs Isoetes lacustris N , 3130 Löktåg Juncus bulbosos Strandpryl Littorella uniflora N , 3130 Notblomster Lobelia dortmanna N , 3130 Hårslinga Matt- el glansslinke Gul näckros Vit näckros Vass Myriophyllum alterniflorum Nitella flexilis/opaca Nuphar lutea Nymphaea alba Phragmites australis Strandranunkel Ranunculus reptans N Plattbladig igelknopp Sparganium angustifolium Sylört Subularia aquatica N , 3130 Vid inventeringen gjordes fynd av 14 arter vattenväxter. Som tabell 10 visar är sju av dessa, vekt braxengräs, styvt braxengräs, strandpryl, notblomster och sylört typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar och habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Skaftslamkrypa är typart för habitat 3110 och strandranunkel för habitat Skaftslamkrypa är rödlistad och hotad (EN) och ingår i det nationella åtgärdsprogrammet för hotade arter. Vid inventeringstillfället påträffades 5 10 plantor av arten på en plats i sjön. Ömmern har potential att ges klassen hög status, vid en inventering enligt standardiserad metod, med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. Figur 14. Det streckade området visar inventerad yta i Ömmern. 29

30 Färgen Inventeringen i Färgen är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att köra båt längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista samlats. I Färgen är förekomsten av makrofyter relativt låg, såväl gällande övervattensvegetation som flytbladsvegetation. Färgen är en stor sjö med delvis branta stränder där vattenvegetationen är mycket sparsam. En vik i nordvästra delen är grundare och har mycket tät kortskottsvegetation och näckrosor. Bottenlutningen är relativt brant och vassutbredningen är mycket begränsad. Vattnet är färgat men klart och siktdjupet uppmättes till 4,2 meter vid inventeringstillfället. Bottensubstratet består framförallt av grov sten, med undantag för ovan nämnda vik där botten även består av finsediment och i vissa områden i sjön där botten består av sand och grus. Längs östra sidan är bebyggelsen tämligen tät och i vissa områden förekommer bryggor ovanligt tätt. Strandvegetationen består av träd och buskar. Figur 15. Kortskottsvegetationen förekommer rikligt i en vik i sjöns nordöstra del. 30

31 Tabell 11. Artlista Färgen. Färgen Egenskap Habitat Eleocharis acicularis Nålsäv N Elodea canadensis Vattenpest Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Myriophyllum alterniflorum Nitella flexilis/opaca Nuphar lutea Phragmites australis Potamogeton crispus Potamogeton natans Hårslinga Matt- el glansslinke Gul näckros Vass Krusnate Gäddnate Ranunculus reptans Strandranunkel N Ranunculus aquatilisgruppen Schoenoplectus lacustris Möja Säv Subularia aquatica Sylört N , 3130 Vid inventeringen gjordes fynd av 17 arter vattenväxter. Som tabell 11 visar är sju av dessa, vekt braxengräs, styvt braxengräs, strandpryl, notblomster och sylört typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar och habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Nålsäv och strandranunkel är endast typarter för habitat Färgen har potential att ges klassen god status, vid en inventering enligt standardiserad metod, med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. Figur 16. Det streckade området visar inventerad yta i Färgen. 31

32 Mjörn Inventeringen i Mjörn är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att med båt köra längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista för sjön sammanställts. Eftersom Mjörn är en stor sjö har endast delar av den östra sidan inventerats (se kartan för inventerat område). Vissa delar av detta område har mycket exponerade klippiga stränder där vegetationen är begränsad. Andra mer skyddade områden är grundare och botten består av finsediment och sand. I dessa områden gjordes flest fynd av undervattensväxter och artlistan i Mjörn blev lång. Bitvis förekommer bebyggelse med tillhörande bryggor och i de exponerade områdena förekommer t o m gjutna bryggor. Omgivningen och stränderna består av blandskog och i vissa av de icke exponerade områdena är stränderna betade och det växer stora ekar. Omfattningen på undervattensvegetationen är allmän och skiftar mellan att domineras av kortskottsvegetation i exponerade områden och flytbladsvegetation i de mer skydddade. Vattnet är klart men vid inventeringstillfället blåste det kraftigt och siktdjupet kunde endast uppmätas till ca 3 meter. Förmodligen var det mer än så. Figur 17. Delar av Mjörns stränder är betade. 32

33 Tabell 12. Mjörn. Mjörn Egenskap Habitat Alisma plantago-aquatica Svalting Ceratophyllum demersum Hornsärv N Eleocharis acicularis Nålsäv N Fontinalis antipyretica Stor näckmossa Iris pseudacorus Gul svärdslilja Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Isoetes lacustris Styvt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Myriophyllum verticillatum Kransslinga N Nitella flexilis/opaca Matt- el glansslinke Nuphar lutea Gul näckros Nymphaea alba Vit näckros Persicaria amphibia Vattenpilört N Phragmites australis Vass Potamogeton berchtoldii Gropnate Potamogeton crispus Krusnate Potamogeton gramineus Gräsnate Potamogeton natans Gäddnate Potamogeton obtusifolius Trubbnate N Ranunculus aquatilis Vattenmöja Ranunculus reptans Strandranunkel N Sagittaria sagittifolia Pilblad Schoenoplectus lacustris Säv Sparganium angustifolium Plattbladig igelknopp Subularia aquatica Sylört N , 3130 Typha angustifolia Smalkaveldun Vid inventeringen gjordes fynd av 28 arter vattenväxter. Som tabell 12 visar är två av dessa, nålsäv och strandranunkel, typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar. Vekt braxengräs, styvt braxengräs, strandpryl, notblomster och sylört är typarter för såväl habitat 3130 som för habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. I sjön påträffades även hornsärv, kransslinga, vattenpilört och trubbnate som är typarter för habitat 3150 naturligt näringsrika sjöar. Mjörn har potential att ges klassen god status med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. För att erhålla en klassbedömning krävs dock en inventering enligt standardiserad metod. 33

34 Figur 18. Det streckade området visar inventerad yta i Mjörn. 34

35 Sävelången Inventeringen i Sävelången är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att med båt köra längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista för sjön sammanställts. Endast de östra delarna, som tillhör Alingsås kommun, har inventerats. Största delen av det inventerade området är mycket exponerat och vegetationen är därmed begränsad. I vissa skyddade områden är vegetationen mer utbredd och vassar förekommer. Omgivningen och stränderna består av blandskog. Förekomsten av undervattensvegetation är relativt begränsad. I de mer exponerade områdena förekommer kortskottsvegetation och i de mer skyddade växer framförallt gul näckros. Botten i dessa näckrosbeklädda områden är förvånansvärt fri från vegetation. Vattnet är klart men brunfärgat och siktdjupet uppmättes till 3,5 meter vid inventeringstillfället. Figur 19. Sävelången ligger när både väg och järnväg. 35

36 Tabell 13. Sävelången. Sävelången Egenskap Habitat Alisma plantago-aquatica Svalting Eleocharis acicularis Nålsäv N Eleocharis palustris Knappsäv Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Myriophyllum alterniflorum Nitella flexilis/opaca Nuphar lutea Hårslinga Matt- el glansslinke Gul näckros Persicaria amphibia Vattenpilört N Phragmites australis Potamogeton natans Vass Gäddnate Potamogeton obtusifolius Trubbnate N Potamogeton perfoliatus Ålnate Ranunculus reptans Strandranunkel N Ranunculus aquatilis-gruppen Sagittaria sagittifolia Schoenoplectus lacustris Typha angustifolia Möja Pilblad Säv Smalkaveldun Vid inventeringen gjordes fynd av 20 arter vattenväxter. Som tabell 13 visar är två av dessa, nålsäv och strandranunkel, typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar. Vekt braxengräs, strandpryl och notblomster är typarter för såväl habitat 3130 som för habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. I sjön påträffades även vattenpilört och trubbnate som är typarter för habitat 3150 naturligt näringsrika sjöar. Sävelången har potential att ges klassen god status med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. För att erhålla en klassbedömning krävs dock en inventering enligt standardiserad metod. Figur 20. Det streckade området visar inventerad yta i Sävelången. 36

37 Ören Inventeringen i Ören är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att med båt köra längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista för sjön sammanställts. Ören är en mycket flikig sjö och inventeringen har gjorts längs hela sjön genom att leta upp så många olika typer av områden som möjligt. Stränderna består till stor del av branta exponerade klippstränder med sand och grus som domineras av kortskottsvegeation. I de mer skyddade vikarna dominerar flytbladsvegetation och områdena har mer karaktär av myrsjö med bland annat vitmossa och vattenklöver. Vegetationen i dessa områden är mycket begränsad. Strandlutningen är företrädesvis brant. Sjön omgärdas till största delen av skog, framförallt barr, och en del större kalhyggen förekommer. Vattnet är klart men brunfärgat och siktdjupet uppmättes till 1,75 meter vid inventeringstillfället. Figur 21. Sylört förekommer rikligt i sjön. 37

38 Tabell 14. Ören. Ören Egenskap Habitat Alisma plantagoaquatica Svalting Eleocharis acicularis Nålsäv N Eleocharis palustris Knappsäv Isoetes echinospora Vekt braxengräs N2000 Isoetes lacustris Styvt braxengräs N2000 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N2000 Lobelia dortmanna Notblomster N2000 Menyanthes trifoliata Nitella flexilis/opaca Nuphar lutea Nymphaea alba Phragmites australis Potamogeton natans Schoenoplectus lacustris Sparganium angustifolium Vattenklöver Matt- el glansslinke Gul näckros Vit näckros Vass Gäddnate Säv Plattbladig igelknopp 3110, , , , 3130 Subularia aquatica Sylört N Utricularia sp. Bläddra Vid inventeringen gjordes fynd av 18 arter vattenväxter. Som tabell 14 visar är en av dessa, nålsäv, typart för habitat 3130 ävjestrandssjöar och en, sylört, typart för habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Vekt braxengräs, styvt braxengräs, strandpryl och notblomster är typarter för båda dessa habitat. Ören har potential att ges klassen hög status med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. För att erhålla en klassbedömning krävs dock en inventering enligt standardiserad metod. Figur 22. Större delarna av Ören besöktes vid inventeringen. 38

39 Stora och Lilla Vardsjön Inventeringen i Stora och Lilla Vardsjön är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Eftersom sjöarna är väldigt små har hela ytan inventerats. Stora Vardsjön ligger precis i anslutning till E20. Stora Vardsjön inventerades med hjälp av båt men då lilla Vardsjön är svårtillgänglig (p g a breda vassar) och det inte var möjligt att lägga en båt i sjön, har denna sjö inventerats genom att inventerare simmat runt hela sjön. Såväl Stora som Lilla Vardsjön är kraftigt påverkade av näringsämnen och sikten är mycket dålig och mängden partiklar i vattnet stor. Vassarna runt sjöarna är breda och vattenvegetationen består företrädesvis av flytbladsvegetation och övervattensvegetation. Vattnet är klart men brunfärgat och siktdjupet uppmättes till 1,25 meter i Stora Vardsjön. Figur 23. Stora och Lilla Vardsjön ligger väldigt när både väg och järnväg. 39

40 Tabell 15. Stora och Lilla Vardsjön. Stora Vardsjön Egenskap Habitat Nuphar lutea Nymphaea alba Phragmites australis Potamogeton natans Schoenoplectus lacustris Sparganium angustifolium Typha angustifolia Typha latifolia Gul näckros Vit näckros Vass Gäddnate Säv Plattbladig igelknopp Smalkaveldun Bredkaveldun Lilla Vardsjön Egenskap Habitat Calla palustris Missne Lemna minor Andmat Nuphar lutea Gul näckros Nymphaea alba Vit näckros Phragmites australis Vass Potamogeton natans Gäddnate Typha latifolia Bredkaveldun Som tabell 15 visar gjordes fynd av 8 arter vattenväxter i Stora Vardsjön och 7 arter i Lilla Vardsjön. Ingen av arterna är typart för N2000 område. Stora Vardsjön har potential att ges klassen god status men Lilla Vardsjön hade sannolikt klassats till måttlig status, med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. För att erhålla en klassbedömning krävs dock en inventering enligt standardiserad metod. Figur 24. Stora och Lilla Vardsjön. 40

41 Gärdsken Inventeringen i Gärdsken är genomförd helt kvalitativt för att hitta så många arter som möjligt. Genom att med båt köra längs stränderna och uppsöka områden av olika karaktär (sandiga, steniga, exponerade, skyddade et c) har en artlista för sjön sammanställts. Eftersom Gärdsken är en relativt liten sjö har större delarna av sjön inventerats. Stränderna är i regel flacka och breda vassar omger stora delear av sjön. Runt sjön ligger också ett flertal badplatser med sandstrand, permanentbebyggelse samt industri- och affärslokaler i norr. Botten består omväxlande av grus och finsediment, grus i de områden med brantare strand (exempelvis i södra delen) och vid stränderna och finsediment i mer långgrunda områden där vassarna är breda. Gärdsken är en mycket näringspåverkad sjö, vattnet är brunfärgat och siktdjupet uppmättes till 2,05 meter vid inventeringstillfället. Figur 25. Gärdsken med industri- och affärslokaler vid stranden. 41

42 Tabell 16. Gärdsken. Gärdsken Egenskap Habitat Alisma plantago-aquatica Svalting Eleocharis acicularis Nålsäv N Elodea canadensis Vattenpest Isoetes echinospora Vekt braxengräs N , 3130 Juncus bulbosos Löktåg Littorella uniflora Strandpryl N , 3130 Lobelia dortmanna Notblomster N , 3130 Myriophyllum alterniflorum Hårslinga Nitella flexilis/opaca Matt- el glansslinke Nuphar lutea Nymphaea alba Gul näckros Vit näckros Persicaria amphibia Vattenpilört N Phragmites australis Potamogeton natans Potamogeton perfoliatus Vass Gäddnate Ålnate Ranunculus reptans Strandranunkel N Schoenoplectus lacustris Utricularia sp. Säv Bläddra Vid inventeringen gjordes fynd av 18 arter vattenväxter. Som tabell 16 visar är två av dessa, nålsäv och strandranunkel, typarter för habitat 3130 ävjestrandssjöar och tre arter, vekt braxengräs, strandpryl och notblomster, typarter för habitat 3130 och habitat 3110 näringsfattiga slättsjöar. Vattenpilört är typart för habitat 3150 naturligt näringsrika sjöar. Gärdsken har potential att ges klassen god status med avseende på vid inventeringen påträffad undervattensvegetation. För att erhålla en klassbedömning krävs dock en inventering enligt standardiserad metod. Figur 26. Gärdsken strax söder om Alingsås. 42

43 D i s k u s s i o n Ekologisk status i Anten Bedömningsgrunderna för makrofyter är under omarbetning då användandet av dagens indikatorvärden och viktfaktorer i vissa fall kan leda till missvisande bedömning av ett delområdes ekologiska status. En viktig orsak till detta är att bedömningsmodellen enbart tar hänsyn till förekomst av arter, varför även mindre frekventa arter får lika stort genomslag som mer frekvent förekommande arter. Detta kan i vissa fall påverka statusklassningen av hela vattenförekomsten (sjön) och leda till en sämre eller bättre statusklassning än vad sjön egentligen uppbär. Även om Anten får God ekologisk status ligger bedömningen inom osäkerhetsintervallet (0,05 enheter) från en sämre bedömning. Detta innebär en viss osäkerhet även om den slutgiltiga bedömningen talar för att Anten inte ska få lägre än God status. Vid ett uttag av information från VISS (vatteninformationssystem Sverige) ses att statusen i Anten tidigare har bedömts som måttlig. Denna bedömning är baserad på bottenfaunaundersökningar som visar tecken på eutrofiering och syrebrist. Den kemiska statusen har dock bedömts vara god. Utifrån vår erfarenhet från inventering av olika sjöar i Sverige är Anten en fin sjö som minst borde bedömas ha God Ekologisk status med avseende på makrofyter. Kortskottsvegetationen är riklig och frekvensen av densamma är hög. LIS-områden Den påverkan ett LIS-område kan tänkas ha på vattenvegetationen är dels genom ökade utsläpp av näringsämnen men också genom den fysiska påverkan som kan öka genom bryggor, pirar, flottar och annan byggnation. Detta påverkar floran eftersom skuggningen ökar, delar av botten tas i anspråk och ett ökat allmänt slitage på bottnarna. Den ökade aktiviteten vid bryggorna och byggnaderna påverkar också vegetationen fysiskt och vissa arter överlever inte under sådana förhållanden. I Anten förekommer kortskottsvegetation i hela sjön och inga speciella områden kan sägas vara mer skyddsvärda än andra. Med perspektivet att denna typ av vegetation är så pass vanlig i området som denna inventering visar är det utifrån ett makrofytperspektiv inte någon fara att utse tilltänka områden i Anten som LIS-områden. Detta gäller samtliga inventerade områden i sjön. I Storenären förekommer den sällsynta och rödlistade arten klotgräs på två platser, i den östra viken och i yttre delarna av Närsboviken. Fysisk påverkan i dessa områden skulle med stor sannolikhet drabba populationen av klotgräs i sjön negativt, vilket man bör uppmärksamma vid ett eventuellt utpekande av LIS områden i Storenären. De mer öppna partierna utanför Närsboviken har en helt 43