Inventering av vattenvegetation Bornsjön 2005 En grundläggande studie av Bornsjöns makrofytflora - artsammansättning, förekomst och utbredning

Transkript

1 Inventering av vattenvegetation Bornsjön 5 En grundläggande studie av Bornsjöns makrofytflora - artsammansättning, förekomst och utbredning av Gustaf Lilliesköld Sjöö, Erik Mörk och Björn Grinder

2 Inventering av vattenvegetation, Bornsjön 5 En grundläggande studie av Bornsjöns makrofytflora - artsammansättning, förekomst och utbredning Framtagande av metod: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk Fältarbete - apparatdykning: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk - fridykning: Björn Grinder Databehandling: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk Förslag till uppföljningsstudier: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk Text: Gustaf Lilliesköld Sjöö, Erik Mörk och Björn Grinder Kartor: Gustaf Lilliesköld Sjöö, Erik Mörk och Björn Grinder Layout: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk Foto: Björn Grinder Framsida: Vattenpilört, Persicaria amphibia, Kullaholmen, Bornsjön. Gustaf Lilliesköld Sjöö Fil mag. Biologi, med inriktning mot akvatisk ekologi och systemekologi. Utexaminerad vid Stockholms Universitet,. NAUI Divemaster gustafls@hotmail.com Erik Mörk Fil mag. Biologi, med inriktning mot akvatisk ekologi och systemekologi. Utexaminerad vid Stockholms Universitet,. NAUI Divemaster mork.erik@gmail.com Björn Grinder Miljö- och hälsoskyddsinspektörstuderande med biologisk och miljöteknisk kompetens vid Stockholms Universitet. bjorngrinder@hotmail.com ii

3 Sammanfattning 1. Inledning Tack 1 1. Syfte Bakgrund 1 1. Områdesbeskrivning Sjöns egenskaper 3. Vattenväxter.1 Vattenväxter i Bornsjön Undervattensvegetation submers vegetation 5.1. Flytbladsvegetation Fritt flytande växter lemnider 1.1. Övervattensvegetation - helofyter Mossvegetation bryofyter Alger Cyanobakterier 1. Rödlistade arter 1 3. Metoder Metodens framtagande 1 3. Skillnader mot ursprungsmetoden Inventeringens genomförande Biologisk mångfald Statusbedömning 1 3. Databehandling 1. Resultat av inventeringen 1.1 Bottensubstrat 1. Växtzonens utbredning 17.3 Artantal och förekomst 1. Täckningsgrad.5 Diversitet 3. Artantal och diversitet i vassbälten 5. Förslag till uppföljning av inventeringen. Referenser 5 Bilaga 1. Kartor över lagda transekter och djupkurvor Bilaga. Kartor över bottensubstrat och växtzon 3.1 Bottensubstrat 3. Växtzonens utbredning 31 Bilaga 3. Stränder och bottnars egenskaper 3 Bilaga. Grafer över växtzonen 33 Bilaga 5. Grafer över artantalet 35 Bilaga. Grafer över täckningsgrad 3 Bilaga 7. Grafer över diversiteten 1 Bilaga. Grafer över sjöns vassområden Bilaga 9. Bedömningsgrunder för sjöars artrikedom Bedömningsgrunder för sjöars artrikedom och näringsindikatorer 5 9. Artlista 7 Bilaga 1. Bedömningsgrunder för näringsämnen i sjöar 9 Bilaga 11. Bedömningsgrunder för sjöars siktdjup 51 iii

4 Sammanfattning Bornsjön har en yta på ha och är belägen strax norr om Södertälje. Sjön är av stort intresse då den är vattenskyddsområde och utgör den största reservvattentäkt för Stockholm. Tidigare undersökningar av sjön har visat att den har måttligt höga närsaltshalter med kväve och fosfor i balans, samt ett stort siktdjup. Sjön är relativt djup, med ett maximalt djup på 1,3 m och ett medeldjup på 1 m. Inventeringen av Bornsjön 5 utfördes på uppdrag av Stockholm Vatten. Den tillämpade metoden är baserad på Upplandsstiftelsens inventeringsmetod för havsvikar, men modifierad för att passa sjöns förhållanden. Eftersom stora delar av växtzonen i sjön sträcker sig ned till relativt stora djup har dessa områden inventerats av apparatdykare medan de grundare områdena kunnat täckas av fridykare. Totalt avsattes en två månader lång fältperiod för projektet. Inventeringen har omfattat växtzonens utbredning, artförekomst, artantal, arternas täckningsgrad och diversitet. Dessutom noterades bakgrundsfaktorer såsom bottenförhållanden. Syfte I samband med återintroducering av flodkräfta i Bornsjön vill man utreda hur detta påverkar sjöns vattenväxter. Dessutom vill man på ett grundläggande sätt dokumentera växtligheten i sjön. Detta är en baseline-studie som är tänkt att utgöra grunden för framtida inventeringar. Resultat Inventeringen omfattade 1 transekter, fördelade över hela sjön. Dessa hade en total längd av 1 9 m, vilket innebar att en area av ca 3 ha inkluderats i transekter. I sin tur motsvarar detta ca,5 % av sjöns totala area eller ca % av dess växtzon. I dessa transekter lades total 1933 inventeringsrutor. Resultatet av inventeringen visade att växtzonen i sjön kan sträcka sig ända ner till 1 m men har en medelsträckning till,7 m. I växtzonen hittades totalt 55 arter, varav 31 återfinns i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för artrikedom. Av dessa arter var rödlistade, bandnate och sjöhjortron. Medelantalet arter/1 m transekt beräknades till, st och diversiteten inom samma yta till H =1,7 alt. D=,1. Växtzonen omfattar 1 ha eller ca 5 % av sjöns bottenyta och har en medeltäckningsgrad av ca 53 %. Tabell 1. Sammanfattning av inventeringens huvudresultat. Område Hela Bornsjön Nordvästra bassängen Östra bassängen Södra bassängen Totalt antal arter i transekter Medelartantal /1m Medeltäckning (%) Medeldiversitet /1m (H') Medeldiversitet /1m (D) 9, 5,5 1,7,1 37,1, 1,71, 3,9, 1,5,5 3,7 5, 1,5,3 Slutsatser Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder anses Bornsjöns vara mycket artrik för en sjö med dess storlek och geografiska placering. De funna arternas näringsindikatortal stämmer väl överens med det normala värdet för en sjö med Bornsjöns egenskaper som inte nämnvärt påverkats av människan. Den rödlistade bandnaten är mycket känslig för eutrofiering och därigenom påväxt av epifytiska alger. Sjöhjortron tål inte försurning och missgynnas av förhöjda närsaltshalter. Att dessa två arter är relativt vanliga i hela sjön överensstämmer med övriga indikationer att Bornsjön är en sjö med måttliga närsaltshalter, dessutom antyder det att sjön inte är nämnvärt försurad. Det faktum att båda arterna återfunnits i hela sjön och i relativt stora mängder tyder på att dessa förhållanden gäller hela sjön och har varit oförändrade under en längre tid. 1

5 1. Inledning Bornsjön har i över hundra år varit skyddad som reservvattentäkt för Stockholm. Sjöns halt av näringsämnen och andra kemiska faktorer följs noga av Stockholm Vattens personal. Sjöns fiskbestånd undersöks av fiskeriverkets sötvattenslaboratorium. Växtligheten i sjön har dock aldrig tidigare inventerats systematiskt. Under sommaren 5 genomfördes en grundlig inventering av sjöns växtliv av två apparatdykare och en fridykare. Inventeringen utfördes på uppdrag av Stockholm Vatten med avseende att utreda bottenflorans komposition i dagsläget. Inventeringen omfattar huvudsakligen växtzonens utbredning, artförekomst, artantal, arternas täckningsgrad och diversitet. 1.1 Tack Vi vill rikta ett stort tack till alla som varit till hjälp under arbetet med inventeringen! Framförallt Christer Lännergren, Örjan Isgren och Lennart Quarnström på Stockholm Vatten, samt professor Lena Kautsky på Botaniska institutionen, Stockholms Universitet. 1. Syfte Förberedelser pågår för att återintroducera flodkräfta i Bornsjön. I samband med detta vill man kontrollera hur inplanteringen av kräfta påverkar sjöns vattenväxter. Den här inventeringen är tänkt att följas upp några år efter att en ny kräftstam etablerats i sjön. Inventeringen har även ett annat syfte, nämligen att på ett grundläggande sätt dokumentera växtlighetens utbredning i sjön, vilka arter som finns och om det finns skillnader mellan olika delar av sjön och olika bottentyper. 1.3 Bakgrund Bornsjön ligger ungefär en halvmil nordost om Södertälje. Sjöns yta delas mellan Salems kommun och Botkyrka kommun. År 199 beslöt Stockholms stad att säkerställa stadens framtida tillgång på dricksvatten genom att anlägga ett nytt vattenverk i Norsborg med Bornsjön som råvattenkälla. För att säkerställa vattnets framtida kvalité beslöt man samtidigt att förvärva inte bara den mark som gränsade till sjön utan även marken i sjöns tillrinningsområde. Tanken var att hindra all etablering av verksamheter som kunde leda till föroreningar i sjön. Norsborgs vattenverk tar numera sitt råvatten ur Mälaren och Bornsjön är reservvattentäkt ifall Mälarens vatten skulle slås ut. Som den enda reservvattentäckt som kan klara Storstockholms behov i månader har Bornsjön försetts med ett starkt skydd. Det är i sjön förbjudet att utan särskilt tillstånd fiska, åka båt, bada eller att gå på isen. I sjöns tillrinningsområde har jordbruk, skogsbruk och fastigheter med enskilda avlopp ålagts restriktioner för att minimera utsläpp av närsalter till sjöns vatten. Skyddet för sjöns vatten har medfört att många djur och växtarter fått en fristad i området. I sjön har tidigare funnits en av Mälardalens största bestånd av flodkräfta. Kräftorna i sjön drabbades dock av kräftpest år 1 och dog ut. 1. Områdesbeskrivning Bornsjön är en utpräglad förkastningssjö som ligger i ett kuperat sprickdalslandskap. Förkastningssystemet har sin huvudsakliga utbredning i riktningen NV till SO. Sjöns 1

6 stränder är ofta branta och sjön har ett medeldjup på 1 m. I sjön finns fem större och tre mindre öar och sjöns area är. km². Sjöns vattenyta ligger 11.1 m över havsytan vid normalvattenstånd. Två stora uddar, Männö och Bornö, delar in sjön i tre delbassänger med grundare trösklar emellan (fig. 1). Figur 1. Bornsjöns geografiska position och dess individuella bassänger. Nordvästra bassängen uppvisar sjöns största djup 1.3 m. Här finns två stora och en mindre ö. En bäck tillför sjön vatten från Dalkarlssjön med omgivande skogsmark. Vid Vällinge ligger sjöns naturliga utlopp som är uppdämt och numera oftast torrlagt. Omgivningen vid nordvästra bassängen är förhållandevis flack och består av omväxlande skog och jordbruksmark. Stränderna växlar mellan grunda vikar och uddar där botten sluttar brant mot djupet. Östra bassängen är den minsta bassängen och den har även minst direkttillrinningsområde. I östra bassängen finns tre stora öar inklusive Innön som är Bornsjöns största ö. Bassängen omges av branta skogsklädda höjder på alla sidor. Stränderna är oftast branta och det är inte så vanligt med grunda bottnar. Största djup i bassängen ligger på 1 m. Den östra stranden består av en mäktig grusås som är en del av Uppsalaåsen. Åsen innehåller lerskikt och anses därför inte släppa igenom vatten från den närliggande sjön Aspen trots att avståndet mellan sjöarna bara är 3 m och Aspen ligger 7 m högre än Bornsjön. Vid östra stranden finns intaget till vattenverket i Norsborg. Normalt leds allt överskottsvatten från sjön via vattenverket och inte genom det ursprungliga utloppet. Intaget till vattenverket är beläget på tio m djup vilket gör att det är bottenvatten som lämnar sjön. Vid östra bassängen finns även en pump som pumpar ner luft till djupet för att förhindra att syrebrist uppstår.

7 Södra bassängen sträcker sig från Salems kyrka till Bergaholmsviken. Denna bassäng har störst area och minst djup, största djup ligger på 13, m. I bassängen finns två små öar. Södra bassängen har två stora långrunda vikar, Salemviken och Bergaholmsviken. Vid Salemviken mynnar S:t Botvids källa vars järnhaltiga vatten rinner till Bornsjön. I Bergaholmsviken mynnar en bäck som avvattnar /3 av sjöns tillrinningsområde, inklusive huvuddelen av jordbruksmarken. Stränderna längs södra bassängen består av barrskogsklädda höjder i norr och ett mer omväxlande landskap i söder med åkermark, beteshagar, lövskogar och barrskog. 1.5 Sjöns egenskaper Tabell. Bornsjön och dess respektive områdens egenskaper. Område Total yta (Ha) Maxdjup (m) Medeldjup (m) Volym (Milj. m 3 ) Strandlinje inkl. öar (m) Hela Bornsjön 1,3 1, 5, Nordvästra bassängen 15 1,3 1,, 1 3 Östra bassängen 17 1, 11, 19,5 9 9 Södra bassängen 71 13,,5 3, 1 9 Bornsjöns näringsstatus anses, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, vara mesotrof med måttligt höga halter av både fosfor och kväve. Utifrån den kväve/fosforkvot som råder i sjön, anses dessa näringsämnen vara i balans (bilaga 1, tabell 3). Medelsiktdjupet i sjön har uppmätts till 5,1 m (tabell 3), vilket uppfyller kriterierna för stort siktdjup. Närings- och siktdjupsvärden är baserade på Stockholms Vattens mätserie för, eftersom 5 års dataserie vid denna rapports sammanställning ännu ej var komplett. Värdena är ett medelvärde av uppmätta värden i epilimnion (det uppvärmda vattnet ovanför temperatursprångskiktet), under provtagningsperioden maj-oktober. Tabell 3. Näringsförhållanden och siktdjup, maj-oktober. Område Ptot (µg/l) Ntot (µg/l) N/P kvot Siktdjup (m) Hela Bornsjön ,1 Nordvästra bassängen ,3 Östra bassängen , Södra bassängen 37 3,7 3

8 . Vattenväxter Faktaruta: Vattenväxternas indelning, med artexempel hämtade från Bornsjöns inventering. Vattenvegetationens olika grupper Undervattensvegetation Submers vegetation Kortskottsväxter isoetider. Arter som växer under vattnet från strandkanten och ända ned till 1 m om ljusförhållandena är goda. Kortskottsväxternas blad bildar bladrosetter och är ofta småväxta. Växtgruppen förekommer framförallt i näringsfattiga sjöar med klart vatten. Notblomster (Lobelia dortmanna), vekt braxengräs (Isoetes echinospora) och styvt braxengräs (Isoetes lacustris) är arter som tillhör denhär gruppen. Långskottsväxter elodeider. Arter som växer helt nedsänkta i vattnet med blommor eller fröställning som hos vissa arter når vattenytan. De flesta av dessa arter är förankrade i botten med rötter och en del arter kan förekomma ned på stora djup. Exempel på arter inom denna grupp är hornsärv (Ceratophyllum demersum) och vattenpest (Elodea canadensis). Kransalgsvegetation characéer. Kransalger lever bottenfast och fäster i botten med hjälp av rhizom, men saknar rötter. Kransalger är vanligast i kalkrika sjöar. Arterna skörsträfse (Chara globularis) och mattslinke (Nitella flexilis) är exempel på arter ur den här gruppen. Fritt flytande växter lemnider. Arter som växer fritt flytande på ytan eller nedsänkta. Då de saknar rotsystem tar de upp sina närsalter direkt från vattnet och gynnas därför i näringsrika sjöar. Lemniderna tvingas till lugna skyddade vikar då de inte är fastsittande och lätt störs av rörligt vatten. Exempel från den här gruppen är andmat (Lemna minor) och korsandmat (Lemna trisulca). Mossvegetation bryofyter. Mossarterna lever antingen under vattnet eller vid ytan. Mossorna saknar rötter och tar upp näring direkt från vattnet. Vanliga arter i sjön är näckmossa (Fontinalis antipyretica) och sjönäckmossa (Fontinalis hypnoides). Flytbladsvegetation Flytbladsväxter nympheider. Arter som växer på ca,5-3 m djup. Flytbladsväxter har, som namnet antyder, blad som flyter på vattenytan. Bladen är förbundna med rötter eller jordstammar genom en lång stjälk. Vit näckros (Nymphaea alba), gul näckros (Nuphar lutea) och gäddnate (Potamogeton natans) är exempel på vanliga arter inom den här gruppen. Övervattensvegetation Emers vegetation Övervattensväxter helofyter. Arter som växer från stranden och ut till ungefär 3 m djup och har en relativt stor bladyta ovanför vattnet. Många av övervattensväxterna är förankrade i botten med rotsystem. Exempel på vanliga arter i den här gruppen är vass (Phragmites australis) och säv (Scirpus lacustris). Cyanobakterier. Cyanobakterier är som bekant inga växter, men har ändå tagits med i den här inventeringen då de är ljusassimilerande organismer som konkurrerar med växterna om näring, ljus och koloniserbara ytor. De cyanobakterier som beskrivs här är endast bottenliggande arter. De i vattnet fritt flytande har inte inventerats. Exampel på cyanobakterier är sjöplommon (Nostoc pruniforme) och sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii).

9 .1 Vattenväxter i Bornsjön Bornsjön är en mycket artrik sjö, totalt har 55 arter hittats. Nedan listas dessa funna arter, varav de som hittats i transekter presenteras med en förekomstkarta och de mest förekommande arterna även med djuputbredningsdiagram..1.1 Undervattensvegetation Submers vegetation Kortskottsväxter isoetider Slamkrypa, Elatine hydropiper Ganska sällsynt på näringsrika sand- och gyttjestränder. Plantan är -9 cm lång och har en blekgul stjälk och - mm långa blad. Ser ofta ut som en samling små gröna blad. I Bornsjön täcker arten,1 ha på - m djup. Påträffad i nordvästra bassängen och i ett fall i östra bassängen. Vekt braxengräs, Isoëtes echinospora Ganska sällsynt på grunda skyddade finsedimentbottnar i hela landet. Vek bladrosett med genomskinliga blad som faller ihop när de tas upp ur vattnet. I Bornsjön täcker arten, ha på - m djup. Styvt braxengräs, Isoëtes lacustris Ganska vanlig på sand- eller dybottnar i näringsfattiga sjöar i hela landet. Styv bladrosett med ej genomskinliga blad. I Bornsjön täcker arten,3 ha på - m djup. Notblomster, Lobelia dortmanna Ganska vanlig på sand och grusbottnar i näringsfattiga klarvattensjöar utom i Norrlands inland. Bladrosett på botten med -7 cm långa blad med två luftkanaler. Blomstängel med ljusblå blommor över vattenytan. I inventeringen bara påträffad i en vik på södra sidan av Bornö. Långskottsväxter elodeider Höstlånke, Callitriche hermaphroditica Ganska sällsynt på mjuka bottnar i näringsrika vatten. Liknar en späd vattenpest med genomskinliga blad. I Bornsjön täcker arten,3 ha på 1-5 m djup. 5

10 Hornsärv, Ceratophyllum demersum Ganska vanlig i södra Sverige, förekommer i näringsrika sjöar, dammar och åar. Mörkgrön växt med styva borstlika blad. Vanlig art i Bornsjön som ibland bildar snårskogar. Täcker 5, ha på - m djup. Antal observationer Vattenpest, Elodea canadensis Förvildad nordamerikansk art som numera är vanlig i näringsrika vatten i södra Sverige. Tunn grenig stjälk med mörkgröna fint tandade, avlånga blad. Bildar ofta tätvuxna ängar över stora områden. Bornsjöns mest förekommande art, täcker,9 ha på -7 m djup. Antal observationer Vattenblink, Hottonia palustris Ganska vanlig i grunt, rätt näringsrikt vatten söder om Dalälven. Finflikiga blad och vitröda blommor på en hög stjälk. Påträffad under inventeringen i viken på Bornös nordvästra sida. Hårslinga, Myriophyllum alterniflorum Vanlig på näringsfattiga hårdbottnar i hela landet. Täta spretiga och korta blad, på långa stjälkar, ger hårslingan ett piprensarlikt utseende. I Bornsjön på relativt grunda grus- och stenbottnar. I Bornsjön täcker arten, ha på -3 m djup. Axslinga, Myriophyllum spicatum Ganska sällsynt på näringsrika mjuk- eller hårdbottnar i södra Sverige. Har en rödaktig stjälk med blad i kransar och vanligen fyra blad i varje krans. I Bornsjön en vanlig art som täcker 3, ha på 1-5 m djup. Antal observationer Gropnate, Potamogeton berchtoldii Ganska vanlig på dy i tämligen näringsrikt vatten i hela landet. Har 3-5 cm långa och 1-1,5 mm breda blad med tre nerver. I inventeringen enbart påträffad på en plats, i Salemviken på 3, m djup.

11 Bandnate, Potamogeton compressus Ganska sällsynt på gyttja i näringsrika vatten. Har plattad stjälk och 1- cm långa och 3- mm breda blad med fem tydliga nerver. I Bornsjön är bandnate den näst vanligaste natearten med en täckning av,9 ha på 1-5 m djup. Krusnate, Potamogeton crispus Är ganska sällsynt på dybotten i näringsrika vatten i Götaland och Svealand. Har vanligen vågiga blad med fint sågad kant. Relativt ovanlig i Bornsjön. Täcker,1 ha på 3-5 m djup framförallt i nordvästra och södra bassängerna. Gräsnate, Potamogeton gramineus Ganska vanlig i hela Sverige på sandbottnar i grunda vatten. Har 3-7 cm långa ovala flytblad på långa skaft och 3-1 cm långa smala oskaftade undervattensblad. I Bornsjön relativt ovanlig. Täcker <,1 ha på - m djup i framförallt östra bassängen. Grovnate, Potamogeton lucens Ganska sällsynt i näringsrika djupa vatten. Saknar flytblad och har 1- cm långa undervattensblad på korta skaft. I Bornsjön täcker arten,3 ha på - m djup. Trubbnate, Potamogeton obtusifolius Ganska sällsynt på dy i något näringsrika grunda vatten. Har 3-9 cm långa och - mm breda blad med 3 nerver. I Bornsjön täcker arten, ha på -5 m djup. Borstnate, Potamogeton pectinatus Ganska vanlig på sand och dybottnar i näringsrikt vatten, marin art som även trivs i Mälardalen. Har 3-7 cm långa och.- mm breda blad med 1-3 nerver. I Bornsjön täcker den,7 ha på -5 m djup. Ålnate, Potamogeton perfoliatus Vanlig i hela Sverige på mjukbottnar i ganska näringsrikt klart vatten. Har stjälkomfattande - cm långa blad. Bornsjöns mest utbredda nateart, täcker,5 ha på 1-5 m djup. Antal observationer

12 Långnate, Potamogeton praelongus Ganska sällsynt art på humusblandad sandbotten i djupt och klart vatten. Liknar Ålnate men har 1- cm långa blad där enbart de nedre bladen är stjälkomfattande. Har observerats under inventeringen, dock ej i de inventerade transekterna. Vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii Ganska vanlig art som trivs bäst på hårdbottnar i brackvatten. Har vitaktig stjälk och saknar flytblad. I Bornsjön täcker den 1, ha på 1- m djup. Hjulmöja, Ranunculus circinatus Sällsynt i närings- och kalkrika vatten i södra Sverige. Fågrenad stjälk med styva platta cirkelrunda blad. I Bornsjön täcker arten 3, ha på 1- m djup. Antal observationer Möja (obest.), Ranunculus sp. Denna art har inte kunnat bestämmas till artnivå. Arten har revande rotsystem och småblad i tofsar utan förgrening på stjälkarna. Funna individer är upp till 1 cm höga och växer mellan 1-3 m djup. Påträffad i enstaka exemplar i sydöstra viken i östra bassängen. Vattenaloe, Stratiotes aloides Sällsynt art i grunda, näringsrika sjöar. Består av en 15-7 cm stor bladrosett med styva vassa sågtandade blad. Flyter upp till ytan vid blomningen och blommar med vita blommor över vattenytan. Täcker i Bornsjön.3 ha på 1- m djup Vattenbläddra, Utricularia vulgaris Vanlig i både näringsrika och näringsfattiga vatten i hela landet. Långa gröna stjälkar med finflikiga blad. På bladen sitter blåsor som används för att fånga vattenloppor, mygglarver och andra vattenorganismer. I Bornsjön påträffad på tre platser, dels i de två vikar som skiljer Bornö från fastlandet och dels i viken på västra sidan av Männö.

13 Kransalgsvegetation characéer Skörsträfse, Chara globularis/fragilis Späd mörkgrön alg med smala grenar, allmän i sötvatten och i brackvatten. I Bornsjön täcker arten 1, ha på 1-5 m djup. Glansslinke/Mattslinke, Nitella flexilis/nitella opaca Två arter som endast kan särskiljas under mikroskop när de blommar. Allmänna arter i hela Sverige. Smala, gröna, förgrenade alger med smala grenar. I Bornsjön täcker arten, ha på 1- m djup..1. Flytbladsvegetation Gul näckros, Nuphar lutea Vanlig i hela Sverige i ganska näringsrika sjöar ner till m djup. Har ofta både flytblad och undervattensblad. Flytbladen har grön undersida och eller fler sidonerver. Mycket vanlig i Bornsjön täcker 13,7 ha och återfinns på - 5 m djup. Antal observationer Vit näckros, Nymphaea alba Vanlig på dybottnar i lugna vatten i södra halvan av Sverige. Har ofta både flytblad och undervattensblad. Flytbladen har ofta rödaktig undersida och runt tio sidonerver. I Bornsjön har vit näckros enbart hittats längst inne i den sydöstra viken i östra bassängen på -3 m djup. Vattenpilört, Persicaria amphibia Ganska vanlig i södra halvan av Sverige mindre vanlig i norr. Har avlånga ca 1 cm långa flytblad och rosa till vit axlik blomsamling I Bornsjön tämligen vanlig i utkanten av vassbälten i vikar. Täcker 1,3 ha och påträffas på -3 m djup. Gäddnate, Potamogeton natans Vanlig på dybottnar i hela Sverige. Har -1 cm långa bruna till gröna flytblad och ofta ett 3-5 cm långt uppstickande ax. Flytbladen övergår i vinkel till skaftet. I Bornsjön tämligen vanlig i utkanten av vassbälten i vikar. Täcker, ha och påträffas på 1-3 m djup. 9

14 Pilblad, Sagittaria sagittifolia Ganska sällsynt på gyttja i grunda näringsrika vatten i södra halvan av Sverige. Har gröna pillika övervattensblad och mörkgröna bandlika undervattensblad. I Bornsjön täcker arten,3 ha på - m djup..1.3 Fritt flytande växter lemnider Andmat, Lemna minor Liten platt friflytande vattenväxt som föredrar kväverikt vatten. Vanlig i södra halvan av Sverige. Består av en eller flera runda mm breda gröna skivor som har en rottråd var. Kan ibland täcka hela vattenytan. I Bornsjön enbart återfunnen i enstaka exemplar inne i vassen vid bäckmynningen i Bergaholmsviken. Korsandmat, Lemna trisulca Ganska vanlig i näringsrika, lugna vatten i Mellansverige. Korsandmatsplantan är 5-15 mm lång, men växer ofta i sammanhängande sjok som helt kan täcka stora områden. Är mycket vanlig i Bornsjön och täcker 1,9 ha på -9 m djup. Antal observationer Övervattensväxter helofyter Svalting, Alisma plantago aquatica Vanlig i grunda, något näringsrika vatten utom i fjällkedjan. Har långskaftade, spetsiga elliptiska övervattensblad. Hög blomställning med små vita blommor. Har påträffats under inventeringen i sydöstra viken i östra bassängen och därutöver setts i strandkanten nedanför bornöstugan. Blomvass, Butomus umbellatus Ganska vanlig på gyttjig lera i näringsrika vatten främst i Mellansverige. Har mörkgröna trekantiga blad och en flocklik blomställning med rosavita blommor. Under inventeringen påträffad längs stränder i östra och södra bassängerna. Täcker <,1 ha på -3 m djup. Sjöfräken, Equisetum fluviatile Vanlig i vatten och på fuktig mark i hela landet. Stjälk grön med en central hålighet är 5 % av stjälkens bredd. I Bornsjön täcker arten,1 ha på - m djup. 1

15 Strandfräken, Equisetum litorale Sällsynt hybrid mellan sjöfräken och åkerfräken. Stjälkens centrala hålighet är 5 % av stjälkens bredd. Ett fåtal exemplar påträffade längs stränder, har dock inte påträffats i de inventerade transekterna. Svärdslilja, Iris pseudacorus Vanlig på våt, ganska näringsrik mark söder om Dalälven. Grågröna 1,5-3 cm breda blad och stora gula blommor. Under inventeringen påträffad, i transekter, i Salemviken och i en vik på sydvästra sidan av Bornö. Är också vanlig längs stränder i hela sjön. Täcker <,1 ha på -1 m djup. Topplösa, Lysimachia thyrsiflora Vanlig på våt, näringsfattig mark utom i fjällkedjan. Har långsmala blad från en rödbrun stjälk. Gula blommor i bladvecken men ej i toppen, därav namnet. Vanlig art längs stränder i hela sjön, har dock inte påträffats i de inventerade transekterna. Videört/strandlysing, Lysimachia vulgaris Vanlig på fuktig något näringsrik mark i södra halvan av Sverige. Blad med fint dunhårig undersida och gula blommor i toppen. Vanlig art längs stränder i hela sjön, har dock inte påträffats i de inventerade transekterna. Fackelblomster, Lythrum salicaria Vanlig på våt öppen mark i södra halvan av Sverige. Smala gröna blad och purpurröda blommor. Vanlig art längs stränder i hela sjön, har dock inte påträffats i de inventerade transekterna. Bladvass, Phragmites australis Mycket vanlig i hela landet på våt gärna näringsrik mark. Kan bli upp till m hög och har långsmala blad och en brunviolett vippa i toppen. Bildar täta bälten i Bornsjöns vikar och även längs en del stränder. Täcker, ha av ytan och växer på -3 m djup. Sjöranunkel, Ranunculus lingua Ganska vanlig i och vid näringsrika vatten i södra Sverige. Har smala gröna blad och gula blommor. Enstaka exemplar påträffade under inventeringen i viken sydväst om Bornö. 11

16 Säv, Scirpus lacustris Vanlig i vatten på fasta bottnar i hela landet utom fjällkedjan. Strån 7-1 mm runda, med vit märg. Undervattensblad smala, bandformade och ljusgröna. I Bornsjön täcker arten 7, ha på -3 m djup. Vattenmärke, Sium latifolium Ganska vanlig i och vid näringsrika vatten i södra Sverige. Finflikiga undervattensblad, stjälkblad med - par sågade småblad, vita blommor i flock. Under inventeringen påträffad inne i sydöstra viken i östra bassängen och i viken sydväst om Bornö. Täcker,1 ha på -1 m djup. Mörk Igelknopp, Sparganium erectum Ganska sällsynt på lera i ganska näringsrika vatten. Blad -1 mm breda, frukt 5- mm rund och mycket taggig. Har påträffats under inventeringen i sydöstra viken i östra bassängen. Täcker,1 ha på -1 m djup Igelknopp (obest.) Sparganium sp Har - cm långa och 1 cm breda, ljusgröna blad. Växer i tuvor eller över större ytor på mjukbottnar, gick ej att artbestämma då de inte blommade under inventeringen och saknade därmed tydliga karaktärer. I Bornsjön täcker arten,9 ha på 1- m djup. Smalkaveldun, Typha angustifolia Ganska sällsynt söder om Dalälven på lera eller gyttja i grunt näringsrikt och klart vatten. Blad -9 mm breda. Han och honkolv åtskilda -3 cm. Växer i stor mängd bland vassen i Bergaholmsviken och viken sydväst om Bornö, i övrigt sparsamt. Täcker,7 ha på - m djup. Bredkaveldun, Typha latifolia Vanlig i grunda helst näringsrika vatten söder om Dalälven. Blad 1- cm breda. Han och honkolvar ej åtskilda. Ett fåtal exemplar påträffade längs stränder, har dock inte påträffats i de inventerade transekterna. 1

17 .1.5 Mossvegetation bryofyter Näckmossa/Båtmossa, Fontinális antipyrética Vattenlevande föroreningstålig mossa som är allmän i hela landet. Har långa skott där kölade blad sitter i tre längsgående rader. Vanlig i Bornsjön där den täcker, ha på 1- m djup. Antal observationer Sjönäckmossa, Fontinális hypnoides Mindre allmän art i Sverige. Ser ut som en smal och gles näckmossa. I Bornsjön täcker arten, ha på 1- m djup. Vattenfickmossa, Octodiceras fontanum Sällsynt i sjöar och djupa år, förekommer i hela landet, men vanligast i Mälartrakten. Har mörkgröna smala platta mm långa blad. I Bornsjön täcker arten, ha på 3-7 m djup..1. Alger Filamentösa grönalger, Chlorophyceae sp. Mycket fintrådiga gröna alger vars trådar är runt,1 mm i diameter. Många arter, mycket svåra att artbestämma utan mikroskop och speciallitteratur. I Bornsjön täcker dessa 3, ha på -5 m djup. Getraggsalg, Cladophora aegagropila Vanlig sötvattensart som även växer i Bottenhavet. Bildar ostrukturerade mörkgröna bollar eller mattor på mjukbotten. Den art i Bornsjön med störst täckningsgrad, täcker 9, ha på 1-1 m djup. Antal observationer Tarmtång, Enteromorpha sp. Sex olika arter förekommer, samtliga med stor variation inom arten och små skillnader mellan arterna. Består av flera smala 5-1 cm långa gröna rör på hårdbotten. I Bornsjön täcker dessa,1 ha på - m djup 13

18 .1.7 Cyanobakterier Sjöplommon, Nostoc pruniforme Kolonibildande cyanobakterier, ser ut som runda släta svarta geléklumpar i storlek mellan en ärta och en mandarin. I Bornsjön täcker arten 1,5 ha på 1-1 m djup Sjöhjortron, Nostoc zetterstedtii Kolonibildande cyanobakterier, ser ut som runda svarta geléklumpar med gyttrig yta i storlek mellan en ärta och en mandarin. Skiljs från sjöplommon på den gyttrade ytan. Mycket sällsynt art som endast har påträffats i sjöar i världen varav 5 i Sverige. I Bornsjön täcker arten <,1 ha på - m djup.. Rödlistade arter Av de arter som hittades under inventeringen återfinns två i den svenska rödlistan för 5. Dessa var bandnate (Potamogeton compressus) och sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii), vilka klassificeras som sårbar respektive missgynnad. Bandnate anses sårbar eftersom den är mycket känslig för påväxt av epifytiska alger som ofta blir en följd av förhöjda näringsnivåer. Sjöhjortron i sin tur är rödlistad pga. att arten ej tål försurning och dessutom missgynnas av eutrofiering och ökade humushalter. Att dessa två arter är vanliga i sjön och förekommer i alla bassänger tyder på att sjön inte visar tydliga tecken på varken försurning eller eutrofiering. Detta stöds även av de näringshalter som uppmätts i sjön (tabell 3). 3. Metoder 3.1 Metodens framtagande Den inventeringsmetod som använts under inventeringen av Bornsjön är framtagen av biologerna Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk, då det vid inventeringstillfället inte fanns några standardiserade, fastslagna inventeringsmetoder för inventering av djupare sjöar. Metoden är en modifierad variant av Upplandsstiftelsens metod för kartering av undervattensvegetation i grunda havsvikar. Att denna metod använts som bas beror på att den använts vid en rad olika projekt, däribland flera EU-projekt, och anses därför väl beprövad och vedertagen. Dock är Upplandsstiftelsens metod inte avsedd för områden med större djup (utan framförallt för områden inom 1,5-5m) och har därför modifierats för att i större utsträckning ta hänsyn till det större djupet (medeldjupet i Bornsjön är ca 1m och växtzonen når maximalt ned till ca 1m). 3. Skillnader mot ursprungsmetoden Den ursprungliga metoden baseras på tvärtransekter lagda med 5 alt. 1 m intervall längs ett bastransekt. Dessa intervall skulle i Bornsjöns fall medföra att många viktiga delar av växtzonen skulle förbises då djupet i sjön i många fall ökar mycket fort och växtzonen då inte sträcker sig 5 m från land. Därför baseras den modifierade metoden istället på djupkurvor och tvärtransekterna läggs istället för att skära förutbestämda djupmetrar. 1

19 Provrutorna läggs var 1:e m av tvärtransekterna (precis som i originalmetoden) men också vid varje hel djupmeter. Den enda andra skillnaden mot Upplandsstiftelsen metod är att tvärtransekterna avslutas då minst m kontinuerligt obeväxt botten passerats. I dessa fall delas transektet upp i två delar som sträcker sig ut från vardera stranden. Detta har varit en nödvändighet eftersom större delen av sjön är så pass djup att växtlighet saknas. 3.3 Inventeringens genomförande Som nämnt ovan så lades tvärtransekter efter förutbestämda djupkurvor längs bastransektet. Dessutom kompletterades inventeringen med ytterligare transekter på speciellt intressanta platser och miljöer som annars skulle förbises (exempelvis ovanliga substrattyper, vassbälten, djupbottnar och grund). Därefter placeras provtagningsrutor (5*5 cm) ut var 1:e m av tvärtransektet. Inom rutorna registreras täckningsgraden av de ingående växtarterna i procent (observera att summan kan överstiga 1 %). Vid varje ruta noteras även djup (,1 m noggrannhet), substrat och trådalgspåväxt (på arterna). Mellan rutorna (1 m sträckor) registreras arternas förekomst inom 1m på vardera sida om transektlinjen, och klassificeras enligt en fyrgradig skala (1 enstaka förekomst, sparsam, 3 vanlig, dominerande). Genom att sammanställa den totala förekomsten (total summa av samtliga förekomstvärden) och sedan beräkna den enskilda artens del av detta har vi bedömt procentuell förekomst för varje enskild art. Trådalgernas förekomst bedömdes också enligt en fyrgradig skala ( ingen, 1 liten, ganska riklig och kvävande), både i och mellan rutorna. De grunda transekterna (ut till ett maxdjup av m) genomfördes av en snorklare medan de djupare transekterna genomfördes av två apparatdykare. 3. Biologisk mångfald Inom EU:s ramdirektiv för vatten läggs stor fokus på biologisk mångfald. Dock finns det idag inga fastslagna rekommendationer för hur detta skall presenteras. Ett av de vanligaste sätten är att använda sig av det funna artantalet. Detta mått är dock ganska grovt eftersom det inte tar hänsyn till arternas inbördes dominansförhållande, dessutom hittas ofta fler arter ju längre man letar. Detta gör att diversitet ofta är ett lämpligare mått, då det även inkluderar till vilken grad varje enskild art förekommer. I sin tur finns det ett flertal olika sätt att beräkna diversitet, men inte heller här finns det någon fastslagen standard för diversitetsberäkningar av vattenväxter. Bland de vanligaste beräkningssätten återfinns Shannon-Weiner s (H ) och Simpson s (D) diversitetsindex. Ingen av dessa två är dock ideala eftersom H lätt påverkas vid förändring av sällsynta arter och förutsätter att man känner till totalartantalet i hela samhället. Å andra sidan så ger D huvudsakligen utslag för förändringar bland de vanligare arterna. Med dessa skillnader i åtanke har vi valt att beräkna och presentera båda index, för att undvika missvisande resultat. Dessutom kan det vara bra att båda resultaten finns tillgängliga eftersom det är troligt att något av dessa blir standard i framtiden. De två olika index beräknas enligt formlerna nedan: S = antal arter p i = i-artens proportion av den totala observationen H är ett kontinuerligt mått som kommer att öka med det funna artantalet i oändlighet, medan D har ett teoretiskt maximalt värde på 1. 15

20 3.5 Statusbedömning För bedömning av näringsstatus, artrikedom och näringspreferens, har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använts. Vad gäller näringspreferens så anser Naturvårdsverket att om inventeringen av sjön är utförlig nog att representera den i sin helhet så kan ett noggrannare indikatorvärde räknas ut med hjälp av kvantifiering. Eftersom vi anser att den utförda inventeringen bör vara mer än tillräckligt noggrann för att representera sjön så har en sådan kvantifiering beräknats. Kvantifieringen innebär att arternas indikatorvärde viktas mot deras respektive förekomst och ett nytt (ev. mer representativt) medelvärde beräknas. 3. Databehandling För behandling av data och statistiska beräkningar har Excel och Statistica 5. använts. För statistiska jämförelser mellan olika grupper, har Tukey s HSD test använts. Detta förutsatt att ANOVA kriterierna, beträffande variansernas homogenitet, variablernas normalfördelning och korrelationen mellan medelvärden och varianser har uppfyllts. När dessa kriterier inte uppfyllts trots transformeringar så användes icke parametriska tester (Kruskal-Wallis ANOVA och Mann-Whitney U-test). För att bestämma olika zoners yta och sträckning har programmet ArcView använts. För att kunna föreslå lämplig omfattning på uppföljningsstudier har vi använt POWER of ANOVA analyser.. Resultat av inventeringen Inventeringen omfattade 1 transekter, fördelade över hela sjön. Dessa hade en total längd av 1 9m vilket innebar att en area av ca 3 ha inkluderats i transekter. I sin tur motsvarar detta ca,5 % av sjöns totala area eller ca % av dess växtzon. I de här transekterna lades total 1933 inventeringsrutor. Inventeringens stora omfattning har medfört en stor mängd insamlad data vilket ger en stor statistisk styrka till de nedan presenterade resultaten..1. Bottensubstrat Huvuddelen av Bornsjöns bottensubstrat består av olika typer av mjukbottnar (tabell ). Till dessa räknas dy-, sand- och lerbottnar, varav dy är den absolut vanligaste typen, då de täcker i princip alla djupare och flacka bottnar. Till hårdbottnarna räknas häll-, sten- och grusbottnar, vilka framförallt återfinns nära strandlinjen, där lutningen är stor. Bottensubstraten fördelar sig ofta utefter en gradient från strandlinjen, med det grövsta substratet överst, för att sedan avta i kornstorlek mot finkorniga sedimentbottnar (dy). Denna gradient är ett resultat av fluviala processer (vattenrörelser) som är störst på små djup (pga. vågverkan) och medför att finkorniga substrat till större utsträckning spolas bort från dessa områden. Dessa processer har störst inverkan på branta bottnar där den större lutningen medför en större möjlighet för substrat att tronsporteras nedåt. Strändernas större lutning i den östra bassängen har därför medfört den observerat höga andelen hårdbottnar (tabell, se även bilaga.1). 1

21 Tabell. Bottensubstratets fördelning och strändernas lutning. Område Hela Bornsjön Nordvästra bassängen Östra bassängen Södra bassängen Andel hårdbotten Andel hårdbotten av bottenyta (%) av strandsträcka (%),9 51,51 Strandens lutning ( ) 17,17,5, 1,3 9, 71,1 7,3 5,5, 11,5.. Växtzonens utbredning Eftersom Bornsjön är en relativt djup sjö, saknar stora delar av dess bottnar helt växtlighet (fig., även bilaga.). Detta beror på en mängd olika faktorer, däribland ljusinstrålning, syreförhållanden och temperatur. Tillgången till ljus är avgörande för växternas fotosyntes och överlevnad, vilket medför att den sätter gränser för växtlighetens utbredning. Ljustillgången påverkas i sin tur av en rad faktorer såsom väderstreck (växter på sjöns sydsida skuggas av strandens växtlighet och topografi under en större del av dygnet), turbiditet (grumlighet) och djup. Detta medför att växtzonens utbredning i sjöns olika bassänger varierar, exempelvis kan den östra bassängens relativt låga utbredning (tabell 5) delvis förklaras av dess branta stränder (bilaga 3.1). Den beväxta zonen i sjön omfattar ca 1 ha, vilket motsvarar ca ¼ av sjöns totala area och innefattar två olika huvudtyper av växtlighet. Den ena typen utgörs av grunda vassområden, omfattande framförallt vass, säv och andra helofyter, medan den andra utgörs av djupare bottnar som täcks av undervattens- och flytbladsväxter (fig., även bilaga.). Växtzonens djuputbredning uppvisar inga statistiska skillnader mellan de olika bassängerna (bilaga.1) och kan därför anses vara likvärdig i hela sjön. Däremot kan man se tydliga skillnader beträffande utbredningen mellan nord- och sydsidor där växtzonen på nordsidor sträcker sig signifikant djupare (bilaga.-.5). 7% 7% 17% Vassområden Undervattensväxter Växtfri yta Figur. Bottentäckning och växtzonens fördelning mellan vassområden och områden enbart beväxta med undervattensvattens och flytbladsväxter. Det stora vattentillflödet längst in i Bergaholmsviken medför ökade vattenrörelser och därmed ökad turbiditet (pga. uppslamning och tillfört sediment) och påverkar därför växtzonens möjligheter till utbredning. Turbiditeten avtar sedan i en gradient ut mot mitten av den södra bassängen. Detta bekräftades av visuella observationer (mkt dålig sikt långt in i viken) och även av att växtzonens djuputbredning på nordsidan tycks följa gradienten då den når ett djup på ca 3,5m längst in i viken för att gradvis öka till ca 1-11m vid vikens mynning. Däremot uppvisar sydsidan inte samma trend vilket mycket väl kan bero på att skuggning från land har en större påverkan på den sidan (bilaga.-.7). Samma trend 17

22 återfinns inte på den sydöstra sidan (Salemviken) vilket också tyder på att det är den höga turbiditeten som påverkar växtligheten (bilaga.-.9). Tabell 5. Växtzonens utbredning, djup, fördelning och andel av sjöns totala area. Växtzonens Växtzonens Vassområden Flytblads- & Område totala area medeldjup undervattensväxter (Ha) (m) (Ha) (%) (Ha) (%) Hela Bornsjön 159,,7, 7 11,7 17 Nordvästra bassängen 5,7 7,3 13, 1 Östra bassängen 9,,, Södra bassängen 75,3,,7 5,7 Under hela inventeringen har förekomsten av epifytiska trådalger noterats. Dessa har dock endast förekommit sporadiskt och aldrig uppnått höga värden någonstans i växtzonen. Den enda del där de förekommit regelbundet är i vassområdena, men även där uppnår de sällan högre värden än (ganska rikligt). Detta tyder på att sjön inte bör ha höga halter av tillgängliga närsalter alt. (eller i kombination med) att algerna utsätts för omfattande betning (t.ex. av fiskar och snäckor)..3. Artantal och förekomst Inom växtzonen fann vi totalt 55 olika arter, alla växttyper inkluderade. Av dessa arter är undervattensväxter (kransalger inräknat), 5 flytbladsväxter, lemnider, 1 helofyter, 3 mossor, cyanobakterier och 1 alg (tabell ). Dessutom har vi funnit grupper alger som inte gått att bestämma till närmare nivå. Av de observerade arterna återfanns 9 st i transekterna medan de övriga observerats vid andra tillfällen. De flesta av dessa arter förekommer i mindre utsträckning, medan ett fåtal är klart dominanta. De nio mest frekvent förekommande arterna var: vattenpest, getraggsalg, hornsärv, gul näckros, näckmossa, korsandmat, ålnate, hjulmöja och axslinga (fig. 3). Figur 3. De mest frekvent förekommande arterna och deras respektive andel av den totala förekomsten i hela sjön. 33% 5% 5% % % 1% 1% % 7% % Vattenpest Getraggsalg Hornsärv Gul Näckros Näckmossa Korsandmat Ålnate Hjulmöja Axslinga Övriga Naturvårdsverket har utarbetat en bedömningsgrund för artrikedom där man räknar antalet förekommande undervattens-, flytbladsväxter och lemnider som återfinns i deras framtagna kontrollista (bilaga 9.). Enligt dessa bedömningsgrunder anses sjöar med ett artantal som överstiger 1 vara mycket artrika. Normalvärdet för en sjö i södra Sverige, belägen under 1

23 möh och med en yta mellan 1-1 km är 15-3 arter. I Bornsjön återfanns 31 arter från Naturvårdsverkets lista, vilket klart överstiger både gränsvärdet för en mycket artrik sjö, samt normalvärdena för en sjö i den här storleken med samma geografiska förutsättningar. De arter som återfinns på listan är markerade i fet stil i tabell. I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ingår även indikatortal för de listade arternas näringspreferens. Indikatortalet avspeglar de olika arternas beroende av vattnets näringsrikedom (arter med låga indikatorvärden uppträder främst i näringsfattiga vatten och vice versa). Sjöns värde beräknas som ett medelvärde av de förekommande arternas indikatorvärde och normalvärdet för en sjö av Bornsjöns typ är,. Efter beräkning av medelvärde fann vi att Bornsjöns indikatortal är 7,93 (tabell ), vilket ligger mycket nära normalvärdet. När indikatorvärdet kvantifierats (beräknats med hänsyn till de olika arternas förekomst) framräknades ett värde på,71 vilket ligger över det normala. Tabell. De funna arterna och deras resp. förekomst, täckning, djuputbredning och näringsindikatortal. De beräknade värdena av täckningsgrad är baserade på extrapoleringar av den undersökta ytan och den höga exaktheten har behållits för att möjliggöra framtida jämförelser av de enskilda arternas täckning. Vetenskapligt Svenskt Förekomst Täckning Täckning Djup- Indikatortal Namn Namn i transekter (%) i rutor (%) av växtzon (Ha) utbredning (m) Undervattensväxter Isoetider Elatine hydropiper Isoetes echinospora Isoetes lacustris Lobelia dortmanna Slamkrypa,,,9 - Vekt Braxengräs,3,9,79 - Styvt Braxengräs,19,1,5-5 Notblomster,, 1-5 Elodeider Callitriche hermaphroditica Ceratophyllum demersum Elodea canadensis Hottonia palustris Myriophyllum alterniflorum Myriophyllum spicatum Potamogeton berchtoldii Potamogeton compressus Potamogeton crispus Höstlånke,3,19,3 1-5,5 Hornsärv, 3,5 5, - 1 Vattenpest 1, 1,5,9-7,5 Vattenblink,1, - 9 Hårslinga,3,11,17-3 5,5 Axslinga,1,1 3, Gropnate,1, 1-7,3 Bandnate 3,9 1,1, ,7 Krusnate,13,5,7 3-5,5 19

24 Potamogeton gramineus Potamogeton lucens Potamogeton obtusifolius Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Potamogeton praelongus Ranunculus baudotii Ranunculus circinatus Gräsnate,13,,3-7,3 Grovnate 1,1,1,3 1-1 Trubbnate,,,35-5 7,3 Borstnate 1,,7-5 1 Ålnate 5,,,7 1-7,3 Långnate, x 7,3 Vitstjälks möja 1,7, 1,1 1-1 Hjulmöja,9 1,7,9 1-1 Ranunculus sp. Möja (obest.),1, 1-3 Stratiotes aloides Vattenaloe,7,1,3 1-9 Utricularia Vatten vulgaris bläddra,, 1-5,5 Kransalger Chara globularis/fragilis Nitella flexilis/opaca Skörsträfse Glans-/ mattslinke 1,79, 1,3 1-5,5,,1,5 1-5,5 Flytbladsväxter Nuphar lutea Nymphaea alba Persicaria amphibia Potamogeton natans Sagittaria sagittifolia Gul näckros 7,,1 13,7-5,5 Vit näckros,, 1-3,7 Vattenpilört 3,9,1 1,9-3 Gäddnate 1,,, 1-3,7 Pilblad,,,3-9 Lemnider Lemna minor Lemna trisulca Andmat,1,1-1,5 Korsandmat 5,91, 1,9-9 1 Helofyter Alisma plantago aquatica Butomus umbellatus Equisetum fluviatile Svalting,3, -,5 Blomvass,,3,5-3 1 Sjöfräken,1,,7-7

25 Equisetum litorale Iris pseudacorus Lysimachia thyrsiflora Lysmachia vulgaris Lythrum salicaria Phragmites australis Ranunculus lingua Scirpus lacustris Sium latifolium Sparganium erectum Sparganium sp. Typha angustifolia Typha latifolia Strandfräken, x Svärdslilja,,1, - 1,5 Topplösa, x 5,5 Videört, x Fackelblomster, x Bladvass 3,7,,77-3 7,3 Sjöranunkel,1, Säv,,3 7,3-3 7,3 Vattenmärke,,5, Mörk Igelknopp Igelknopp (obest.) Smalkaveldun Bredkaveldun,,3,5-1,5,53,5,9 1 -,5,1,5-1, x,5 Mossor Fontinalis antipyretica Fontinalis hypnoides Octodiceras fontanum Näckmossa/ Båtmossa Sjönäckmossa Vattenfickmossa,5,9,7 1-1,73 1,, 1 -,,9,3 3-7 Cyanobakterier Nostoc pruniforme Nostoc zetterstedtti Sjöplommon 3,,9 1,7 1-1 Sjöhjortron,1,, - Alger Chlorophyceae sp. Cladophora aegagropila Filamentösa grönalger, 1,9 3,1-5 Getraggsalg 1,7 31,1 9, 1-1 Enteromorpha sp. Tarmtång,1,3,5 - Total ,5 Medel 7,93 1

26 Medelantalet arter funna per 1m transekt ger en överblick över förändringen av antal arter i sjöns olika delar och miljöer. Medelvärdet för sjön i sin helhet beräknades till,3 arter/1m (tabell 1). Den södra bassängen uppvisar ett signifikant högre artantal än de två övriga bassängerna, vilka inte skiljer sig åt inbördes (bilaga 5.1). Samma faktorer som begränsar växtzonens djuputbredning påverkar även hur antalet arter förändras med ökat djup. Generellt avtar antalet arter med djupet i hela sjön (bilaga 5.), men de olika bassängernas förutsättningar medför att förändringen sker i olika takt. I den nordvästra bassängen är antalet arter på mindre djup lägre relativt de andra bassängerna, men avtar långsammare med djupet. Den södra bassängen har det största antalet arter på små djup men avtar snabbt de första djupmetrarna. Bottnar under 5m uppvisar ett liknande artantal i hela sjön (bilaga ). Beträffande vädersträckens inverkan, så uppvisade nordsidor generellt signifikant större artantal än sydsidor (bilaga 5.). Detta kan förklaras av de skillnader i ljustillgång som skuggningen medför. Generellt för hela sjön tenderar nordsidor även att ha ett större artantal på större djup än sydsidor (bilaga 5.7). Detta gäller även för den nordvästra och södra bassängen, medan den östra uppvisar en jämnare förändring med djupet (bilaga ). Detta är troligen ett resultat av att nästan alla nordsidor är branta och därmed mer ogästvänliga i den här bassängen. Bottensubstratet är också en viktig faktor som påverkar artantalet vid olika djup. Dybottnar uppvisar ett relativt stort artantal vid låga djup jämfört med sten-, grus- och sandbottnar. Skillnaden mellan bottentyperna blir mindre med ökat djup, vilket resulterar i att alla typer har liknande artantal vid djup större än 5m (bilaga )... Täckningsgrad Inom växtzonen är bottenytan beväxt till varierande grad. Växtzonens totala medeltäckningen i hela sjön uppgår till 5,5 %, innefattande alla typer av växtlighet. Inom vasszonen är medelvärdet 73 % medan den resterande delen av växtzonen har ett medelvärde av %. Den nordvästra bassängen uppvisar den högsta medeltäckningen (3 %), medan täckningen i den södra bassängen är lite lägre (5 %) och i den östra är täckningen lägst ( %) (tabell 1, bilaga.1). Anledningen till den låga täckningsgraden i den östra bassängen är återigen de branta stränderna och den stora andelen hårdbotten vid stränderna (bilaga ). De flesta arterna har en mycket liten total täckning i sjön, medan ett fåtal är tydligt dominanta (tabell ). De arter som står för den största täckningen av växtzonen är: getraggsalg, vattenpest, gul näckros, korsandmat, säv, vattenpilört, hornsärv, näckmossa och ålnate (fig. ).

27 Figur. De arter som utgör den största täckningsandelen av växtzonen. 3% 3% % % 5% 17% % 9% 17% 3% Getraggsalg Vattenpest Gul Näckros Korsandmat Säv Vass Hornsärv Näckmossa Ålnate Övriga Liksom växtzonen och artantalet så avtar även växtlighetens täckningsgrad med djupet i hela sjön (bilaga.). Detta är en generell trend, med mycket liten skillnad mellan de olika bassängerna (bilaga.3-.5). Täckningsgraden på nordsidor var signifikant större än på sydsidor (bilaga.). Även detta kan tillskrivas den större solinstrålningen på nordsidan. Täckningsgraden tycks också minska långsammare med djupet på nordsidor än på sydsidor (bilaga.7). Bottensubstratet har en tydlig inverkan på täckningsgraden vid alla djup. Trenden visar att ett finkornigt substrat ger möjlighet till högre täckning än ett grövre substrat. Dybottnar har i allmänhet störst täckning, varpå sand, grus och sten följer. Den här trenden håller i sig i stort sett till de djup där växtligheten försvinner (bilaga.-.11)..5. Diversitet Artdiversitet avser antalet funna arter och deras inbördes fördelning. Detta innebär att ett område med ett högt antal arter med likvärdig förekomst får ett högt diversitetsvärde, medan ett område med ett litet antal arter eller en kraftigt dominerande art får ett lägre värde. Om alla de 9 arter som återfunnits i våra transekter utgjorde lika stor andel av populationen, skulle detta innebära maximal diversitet i det funna materialet. Om detta vore fallet skulle H beräknas till 5,1 och D till,9. Den teoretiskt maximala diversiteten för det funna medelantalet arter/1m transekt (, st) uppgick till,1 (H ), alternativt,77 (D). När den funna diversiteten beräknades som ett medelvärde av samtliga 1m transektsträckor, uppvisade sjön en diversitet på 1,7 (H ), alternativt,1 (D) (tabell 1). Den södra bassängen uppvisade den signifikant högsta diversiteten (1,5 H alt.,3 D), vilket skulle kunna vara en följd av det höga artantalet. Den nordvästra bassängens diversitet (1,71 H alt.,, D) var högre än den i den östra (1,5 H alt.,5 D), som hade den tydligt lägsta diversiteten (bilaga ). Beträffande diversitetens förändring med djupet ser vi ett generellt avtagande mot större djup (bilaga ). Det samma visade sig gälla för de tre individuella bassängerna, som uppvisade likartade förändringstakter (bilaga ). Det finns en trend som pekar åt att nordsidor har högre diversitet än sydsidor, men skillnaden är inte statistiskt signifikant (bilaga 7.11). 3

28 Diversiteten tenderar att ha ett högt värde på finkorniga bottensubstrat så länge djupet är litet, medan grövre substrat tycks möjliggöra en högre diversitet på större djup. Detta skulle kunna bero på att finkorniga substrat har en större tendens att öka turbiditeten (slamningen) och därigenom minska ljusinstrålningen. Detta kan medföra att fler arter klarar av att etablera sig vid större djup på hårda substrat, vilket därmed motverkar dominans av enstaka arter... Artantal och diversitet i vassbälten Eftersom vassbältena bara undersöktes med fristående inventeringsrutor och inga transekter lagts, måste dessa resultat behandlas separat. Totalt återfanns arter under vassinventeringen och medelantalet i sjön var 3,15 arter per inventeringsruta. Den totala medeltäckningsgraden för samtliga bassänger var 73 % i rutorna. Varken artantalet eller täckningsgraden varierade statistiskt mellan de olika bassängerna, även om den östra bassängen tenderar att uppvisa ett lägre antal arter och en lägre täckning per ruta (bilaga.1-.). Dessa resultat antyder att vassbältena inte skiljer sig nämnvärt mellan de olika bassängerna och kan därför anses likvärdiga. 5. Förslag till uppföljning av inventeringen Omfattningen av den utförda studien är tänkt att utöver klargörandet av sjöns nuvarande tillstånd även bygga en stark bas för framtida studier. Den stora mängden insamlad data har resulterat i väl skattade medelvärden och varianser för undersökta parametrar. Detta är i sin tur av stor vikt för att beräkna en lämplig omfattning för uppföljningsstudier. Eftersom variansen vid sjöns brantare stränder visat sig vara hög, föreslår vi att en uppföljningsstudie fokuserar på vikar i sjön. Vikarna kan väljas fritt, men bör representera alla bassänger. Vi har beräknat den kortaste tidsperiod som behövs för att utföra en inventering som kan upptäcka relevanta förändringar i sjöns växtlighet och bevisa dem statistiskt. Beräkningarna bygger på att dykarna tillsammans kan lägga 3 m transekter per dag i utvalda vikar. Enligt våra beräkningar kan uppföljningsstudien genomföras av två heltidsarbetande inventerare, som kan utföra både apparatdykning och fridykning, under en två veckor lång fältperiod, vilket skulle innebära totalt ca 3 inventeringsrutor. Detta skulle, enligt POWER analys (styrkeberäkning för ANOVA), medföra en % styrka att upptäcka en % förändring i artantal, täckningsgrad och diversitet i sjön. Dessa parametrar har vi valt eftersom de väl representerar sjöns bottenflora och är huvudsakliga kriterier i t.ex. EU s vattendirektiv. Vi anser att detta är realistiska ambitioner då större styrka eller mindre detekterbar förändring skulle kräva en mycket mer omfattande inventering.

29 . Referenser Arnberg, E Bornsjöområdet natur och friluftsmiljö. Länsstyrelsen i Stockholms län, Planeringsavdelningen 197:. Campbell, N.A., Reece, J.B. & Mitchell, L.G Biology. 5 th Ed. Benjamin Cummings, an imprint of Addison Wesley Longman, Inc. Chernicoff, S Geology. nd Ed. Houghton Mifflin Company. Gärdenfors, U. 5. Rödlistade arter i Sverige 5. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Krebs, J. K. 1.Ecology. 5 th Ed. Benjamin Cummings, an imprint of Addison Wesley Longman, Inc. Krok, O.B.N., Almquist, S Svensk flora. 7:e upplagan. Erik Almquist, Lena Jonsell, Bengt Jonsell och Liber AB. Lennmark, I Sjö & Älv en bok om djur och växter i sötvatten. Inge Lennmark förlag. Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Raven, P.H., Evert, R.F. & Eichhorn, S.E Biology of plants. th Ed. W.H. Freeman and Co/Worth Publishers. Skytte Christiansen, M., von Krusenstierna, E. & Wærn, M Vår flora i färg, Kryptogamer. Almquist & Wiksell Förlag AB, Stockholm. Tolstoy, A., Österlund, K. 3. Alger vid Sveriges östersjökust en fotoflora. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Internetreferenser: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för ljusförhållanden i sjöar och vattendrag: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för näringsämnen/eutrofiering i sjöar och vattendrag: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vattenväxter i sjöar: Upplandsstiftelsen 5

30 Bilaga 1. Kartor över lagda transekter och djupkurvor Fig Nordvästra bassängen

31 Fig. 1.. Östra bassängen 7

32 Fig Västra delen av södra bassängen

33 Fig. 1.. Östra delen av södra bassängen 9

34 Bilaga. Kartor över bottensubstrat och växtzon.1 Bottensubstrat Fig..1. Bottensubstratets fördelning. 3

35 . Växtzonens utbredning Fig... Växtzonens utbredning. 31