Makrofytinventering i Ringsjön 2012

Transkript

1 Makrofytinventering i Ringsjön

2 Resultat Makrofytinventering i Ringsjön 2012 Under september och oktober 2012 har förekomsten av makrofyter i Ringsjön inventerats längs 72 transekter från stranden och utåt sjön. Inventeringen är ett led i en löpande miljöövervakning och likadana inventeringar har utförts med några års mellanrum sedan Förekomst av makrofyter 2012 och jämförelser med tidigare år Generellt hade undervattensvegetationen 2012, liksom varit fallet ända sedan 1990-talet, en mycket svag ställning i sjön. Som jämförelse kan nämnas att en undersökning från 1940-talet uppger att 30 olika arter av makrofyter, varav åtta arter av kransalger, då förekom. Flera av dessa utgjordes av arter typiska för oligotrofa vatten (såsom braxengräs, strandpryl och hårslinga) och kortskottsväxter bildade täta mattor från stranden ut till åtminstone två meters djup. Jämfört med det tidigaste 2000-talet, då situationen var som allra sämst, kan dock en viss tendens till återhämtning skönjas under de senaste åren. Vid 2002, 2004 och 2006 års inventeringar noterades makrofyter utmed så få som av de totalt 72 inventerade linjerna i sjön hade denna siffra stigit till 26 linjer och 2012 noterades undervattensvegetation av någon art längs 25 av de inventerade transekterna. Fortfarande är det dock en bit kvar till 1992 och 1996 års resultat då makrofyter påträffades längs drygt 30 linjer (se figur 1). Figur 1. Kartor över makrofyternas utbredning i Ringsjön från 1992 till Punkterna anger ungefärliga lägen för de linjer där makrofyter noterats. Antalet (av de 72 inventerade linjerna) med förekomst av makrofyter anges även i text vid respektive kartbild. Makrofyterna är tydligt koncentrerade till de delar i Ringsjöns olika bäcken som har ett större inslag av finsediment på strandnära, grunda bottnar. Strandavsnitt med mer exponerade bottnar med grov sten och block saknar däremot i stort sett helt undervattensvegetation. Detta gäller framför allt östra Ringsjöns södra och västra stränder samt delar av västra Ringsjöns sydvästra strand. 2

3 Vissa förändringar i makrofyternas utbredningsmönster kan också anas under mätperioden. Under de något vegetationsrikare åren på 1990-talet var vegetationen koncentrerad till Sätoftasjöns västra och östra strand, nordvästra, norra och östra stränderna i västra Ringsjön samt Östra Ringsjöns nordoststrand (se figur 1). Under de första åren på 2000-talet gick vegetationen starkt tillbaka framför allt längs västra Ringsjöns norra strand. Fortfarande 2012 var vegetationen mycket sparsam här. Positiva tecken på detta strandavsnitt är dock att ett större bestånd med grovnate åter etablerat sig samt nyfynden 2012 av strandpryl, strandranunkel, nålsäv och trådnate längs en transekt. Även längs Sätoftasjöns västra strand, där glesa blandbestånd av krus -, ål- och borstnate fanns på 1990-talet, tycks en tydlig uttunning ha skett under början av 2000-talet. De sista åren har dock detta strandavsnitt återkoloniserats, men nu med vattenpest som dominerande art. Artsammansättning Under perioden var makrofytfloran artfattig, men förhållandevis stabil. Under hela denna period noterades endast sex olika arter av makrofyter (ålnate, borstnate, axslinga, krusnate, grovnate och vattenpest) vid inventeringarna. De senaste två inventeringarna (2009 och 2012) visar dock på en tendens till ökat artantal och till att mängdförhållandena mellan olika arter delvis är under förändring (se tabell 1 och figur 2). Tabell 1. Lista över samtliga påträffade arter av undervattensväxter vid års inventeringar samt hur många av de inventerade transekterna (72 stycken) de noterats från respektive år. Sist redovisas antalet transekter med förekomst av undervattensvegetation av åtminstone någon art Krusnate (Potamogeton crispus) Ålnate (Potamogeton perfoliatus) Borstnate (Potamogeton pectinatus) Axslinga (Myriophyllum spicatum) Grovnate (Potamogeton lucens) Vattenpest (Elodea canadensis) Gropnate (Potamogeton berchtoldii) 1 2 Trådnate (Potamogeton filiformis) 1 4 Höstlånke (Callitriche hermaphroditica) 2 5 Korsandmat (Lemna triscula) 3 2 Vattenbläddra (Utricularia vulgaris) 1 Trubbnate (Potamogeton obtusifolius) 1 Strandpryl (Littorella uniflora) 1 Nålsäv (Eleocharis acicularis) 1 Strandranunkel (Ranunculus reptans) 1 Undervattensvegetation (alla arter) noterades totalt nio olika makrofyter, varav fyra för inventeringarna nya arter (trådnate, gropnate, höstlånke och korsandmat) återfanns samtliga dessa fyra arter och alla utom korsandmat noterades nu dessutom från fler transekter tillkom dessutom ytterligare fem för inventeringen nya arter av undervattensväxter (vattenbläddra, trubbnate, strandranunkel, strandpryl och nålsäv). 3

4 Samtliga dessa nya arter är dock tidigare uppgivna från Ringsjön vid åtminstone något tillfälle. Det rör sig alltså med största sannolikhet inte om några faktiska nyetableringar. I åtminstone några fall är det dock troligt att det ökade antalet noteringar vid inventeringarna återspeglar en faktisk ökning av arterna i Ringsjön. Detta gäller t ex vattenpest och höstlånke. De tre kortskottsväxterna (strandranunkel, nålsäv och strandpryl) påträffades 2012 utmed samma transekt (nr 67) i västra Ringsjön där de förekom ut till ett djup av cirka 0,2, 0,3 resp. 0,4 meter. Alla tre arterna bedöms ha funnits på platsen i lång tid och utgör sannolikt en kvarleva av de tidigare stora bestånden av kortskottsväxter som täckte sjöns grundbottnar på 1940-talet. Fyndet är glädjande och ökar chanserna för dessa arter att expandera och återkolonisera sjöns bottnar om bara tillräckligt siktdjup kan återställas genom pågående restaureringsarbeten. Av de tre vanligaste arterna i sjön vid tidigare inventeringar under 2000-talet noterades ålnate och axslinga längs något färre transekter jämfört med 2009, medan borstnate förekom i oförändrad mängd (se figur 2) krusnate ålnate axslinga 20 borstnate grovnate vattenpest höstlånke Totalt Figur 2. Trenddiagram över de vanligaste undervattensväxterna i Ringsjön under perioden 1992 till Diagrammet visar antalet av de totalt 72 transekterna med förekomst av respektive art vid de inventeringar som utförts under perioden 1992 till Ålnate, som 2012 noterades längs 13 av de inventerade transekterna, är alltjämt den klart vanligaste undervattensväxten i sjön och uppvisar en förhållandevis stabil förekomst under perioden Krusnate, som under 1990-talets inventeringar var sjöns vanligaste art och väl spridd i framför allt Sätoftasjön, kollapsade mellan 1996 och Arten visar fortfarande inga tecken till återhämtning och noterades endast från en linje 2012 (se figur 2). Efter 2006, och särskilt mellan 2009 och 2012, har istället vattenpest ökat starkt i Sätoftasjön och denna art var den näst vanligaste undervattensväxten i Ringsjön vid 2012 års inventering. Vattenpest bildar nu mattor över en stor del av bottnarna i västra Sätoftasjön mellan 0,5-1,5 meters djup. Samtidigt tenderar axslinga att sakta minska i sjön och arten påträffades endast längs 4 transekter 2012 (se figur 2). 4

5 Djuputbredning Resultaten från hittills utföra inventeringar visar på en svag tendens till långsamt ökande växtdjup för sjöns makrofyter under 2000-talet, även om avvikande värden förekommer för enstaka år och arter (se figur 3) års resultat befäster denna utveckling. Yttre växtdjup 2012 (omräknat efter vattennivån vid 1993 års inventering, +53,83 m ö h, och sett till medelvärdet för samtliga transekter med förekomst av arten) uppgick för ålnate till 1,0 m. Detta är det högsta uppmätta värdet sedan inventeringarna inleddes ,0 axslinga borstnate ålnate vattenpest 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1, ,4 1,6 Figur 3. Diagram över yttre växtdjup för fyra av de vanligaste arterna i Ringsjön 2012, angivet som medelvärde för samtliga transekter från vilka resp. art noterats. Djupet har korrigerats mot en vattennivå på +53,83 m ö h. Även för axslinga och borstnate var yttre växtdjup 2012 i nivå med de högsta tidigare uppmätta värdena, undantaget några avvikande toppnoteringar från 2004 resp Enstaka sådana toppnoteringar bör dock inte tillmätas alltför stor vikt eftersom en viss naturlig variation kan förväntas mellan olika år, bland annat som en effekt av variationer i vattenståndet under säsongen. Undervattensvegetationen kan till exempel förväntas klara att tillväxa på djupare liggande bottnar under år med långvarigt lågt vattenstånd under växtsäsongen och omvänt. Vidare gör Ringsjöns allmänt dåliga siktförhållanden att bottnarna ofta inte kan ses vid fältundersökningarna. Därmed finns också en viss osäkerhet i inventeringsmetoden. Detta genom att lösdrivande växtdelar på bottnarna som fås upp med krattan kan misstas för rotade exemplar vilket då kan leda till felaktiga djupnoteringar. Det kan inte uteslutas att detta kan vara en förklaring till enskilda avvikande djupvärden. Beträffande axslinga har också ett sådant misstänkt värde från 2004 tagits bort vid beräkningen av medelvärdet avseende yttre växtdjup, vilket inneburit att denna siffra minskat från 1, 32 till 1,23 meter (se figur 3). För vattenpest, som tycks klara att växa något djupare än flertalet andra arter, var medelvärdet för yttre växtdjup 1,36 meter och maxdjupet hela 1,6 meter vid 2012 års inventering (se figur 3). Grovnate, som förmår växa betydligt djupare än övriga arter, noterades 2012 längs två transekter. Det stora beståndet i V Ringsjön (strax väst om Björkö) som först noterades 2009, fanns 5

6 kvar nådde detta bestånd ett yttre djup av drygt 2,1 meter, vilket är oförändrat jämfört med Trenden till långsamt ökande växtdjup överensstämmer i stort med, och kan troligen till stor del förklaras av, en motsvarande förbättring av siktdjupet (se figur 4). Under de första åren av talet var siktdjupet i sjöarna mycket lågt och nästan i nivå med de rekordlåga värden som rådde under 1980-talet, före 1988 års fiskdöd och de utfiskningsåtgärder som genomfördes i början av 1990-talet. Under åren varierade siktdjupet mellan 0,5 0,9 meter. Från 2006 och framåt har dock en förbättring inträtt och siktdjupet har sedan dess vanligen legat mellan 0,75 1,25 meter (med en toppnotering på 1,4 meter från östra Ringsjön 2010). 0, ,5 1,0 1,5 2,0 2,5 Sätofta sjön Östra Ringsjön Västra Ringsjön 3,0 3,5 4,0 Figur 4. Siktdjup (utan vattenkikare, sommarmedelvärde juni-sept.) i de tre olika delsjöarna års värden avser medelvärde april-okt. och är ungefärligt angivet efter uppgift i Strand Om restaureringsåtgärderna skall kunna leda till en mer omfattande djup- och ytmässig expansion av undervattensvegetationen, så att denna på allvar kan bidra till upprätthållandet av ett klarvattenstadium, krävs dock sannolikt betydligt större förbättringar av siktdjupet. Det har från forskarhåll framförts att minst % av en sjös yta kan behöva koloniseras av makrofyter för att dessa skall kunna få till följd att ett klarvattenstadium upprätthålls. Detta förutsätter att en motsvarande stor del av sjöns yta ligger tillräckligt grunt, och har tillräckligt stort inslag av finmaterial i bottensedimentet för att vegetation ska kunna etablera sig. För att uppnå en vegetationstäckning på procent i Ringsjön, med hänsyn till rådande morfologiska förhållanden och bottensubstrat, krävs, enligt Strand (1999), att vegetationen klarar att expandera ut till cirka 2 meters djup i Sätoftasjön, 3 meters djup i västra Ringsjön och 4 meters djup i östra Ringsjön. Åtminstone i Sätoftasjön och västra Ringsjön kan detta vara realistiskt, men då krävs med all sannolikhet ytterligare förbättringar av siktdjupet så att detta närmar sig förhållandena från 1940-talet. Siktdjupet från denna tid uppgick till mellan 3 och 4 meter (se figur 4) och vegetation förekom ut till cirka två meters djup i Sätoftasjön och östra Ringsjön samt på upp till fyra meter djupt vatten i västra Ringsjön. 6

7 Källor Strand, J The development of submerged macrophytes in Lake Ringsjön after biomanipulation. Hydrobiologia 404: Gross E. M. et al Searching for allelopathic effects of submerged macrophytes on phytoplankton state of the art and open questions. Hydrobiologia 584 (2007): Mulderij, G., Nes van, E.H. & Van Donk, E Macrophyte-phytoplankton interactions: the relative importance of allelopathy versus other factors. Ecological Modelling, 204, Peretyatko, A, Symoens, J.-J. & Triest, L Impacts of macrophytes on phytoplankton in eutrophic peri-urban ponds, implications for pond management and restoration. Belg. J. Bot. 140 (1): (2007). Sayer, Carl D.; Davidson, Thomas A.; Jones, John Iwan Seasonal dynamics of macrophytes and phytoplankton in shallow lakes: A eutrophication-driven pathway from plants to plankton? Freshwater Biology, 55 (3)