EXAMENSARBETE. Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två mellansvenska täkter. Gustav Sahlin 2016

Transkript

1 EXAMENSARBETE Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två mellansvenska täkter Gustav Sahlin 2016 Högskoleingenjörsexamen Berg- och anläggningsteknik Luleå tekniska universitet Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

2 Los Angeles talets beroende av sprickfrekvens och kornform hos två mellansvenska täkter Gustav Sahlin

3 Förord Detta examensarbete har utförts åt MinBaS Innovation Hållbar bergmaterial och mineralförsörjning WP2 med Jan Bida, Minfo, som intern handledare och Lars Stenlid, Skanska, som extern handledare. Det praktiska arbetet har genomförts på Skanskas labb i Vällsta och hos CBI i Borås. Provmaterial har hämtats från Skanskas bergtäkter i Forserum och Räppe. Jag vill särskilt tacka Jan Bida som möjliggjorde examensarbetet och Lars Stenlid som har varit en extremt stor hjälp under arbetets gång. Jag vill även tacka bergtäkterna Räppe och Forserum för deras hjälpsamhet. Tack till Mattias Göransson, SGU, för hjälpen med geologin. Ännu ett tack till Lars Stenlid och Skanska för att jag fick använda Laboratoriet i Vällsta. Tack till CBI Borås och speciellt Linus Brander och Katja Elvå som hjälpte mig där. Tack till de resterande i MinBas referensgrupp; Urban Åkesson, Fredrik Hellman, Björn Lagerblad och Björn Schouenborg. Slutligen vill jag tacka min flickvän Cecilia Eriksson som har varit ett stort stöd. 2

4 Sammanfattning I detta examensarbete undersöks sambandet mellan Los Angeles metoden (LA-metoden) och tre kvalitetsparametrar på ballast från två bergstäkter. Målet har varit att utröna om och i så fall hur mikrosprickor, flisighetsindex och kornlängd påverkar LA-metodens resultat. LAmetodens är en europastandardiserad metod för att pröva ett bergmaterials motstånd mot fragmentering. Metodens resulat kallas Los Angeles tal (LA-tal). Provmaterial hämtades från bergtäkterna Forserum och Räppe. Det provtogs och analyserades fyra olika sorters sorteringar per täkt. På Skanskas laboratorium i Vällsta utfördes analyser av LA-metoden, flisighetsindex, kornlängd och densitet. Ett extra värde från LA-metoden kallat RLA togs fram. Analys av mikrosprickor genomfördes på CBI i Borås. Det fanns ett tydligt samband mellan Räppes sorteringars LA-tal och alla typer av sprickfrekvensen per sten. För Forserums sorteringar gick ett tydligt samband att utläsa mellan LA-tal och båda kornformsmåtten och antalet genomgående sprickor per sten. Intressant var att det fanns ett samband mellan Räppes RLA-tal och kornformen, något som inte gavs av LA-talet. Det kan betyda att LA-metoden med LA-tal och RLA-tal skulle kunna ge ballast ett mer nyanserade värde. 3

5 Summary In this thesis the connection between the Los Angeles method (LA method) and three quality parameters from two quarries is investigated. The goal has been to decide if and in what way the parameters micro cracks, fleakiness index and particle length affects the result of the LA method. The LA method is a standardized method that evaluates an aggregates ability to resist crushing degradation. The result of the method is called Los Angeles value (LA value). The test material was collected from the quarries Forserum and Räppe. There were samples from four products collected from each quarries. At Skanska s lab in Vällsta the analysis of LA method, fleakiness index, particle length and particle density was made. An extra value of the LA method called called RLA was also analyzed. The analysis of the micro cracks was made at CBI in Borås. There was a distinct connection between the LA-value of the products from Räppe and all types of micro cracks. In Forserum there was a connection between the LA-number and the shape of the rocks and the number of big cracks per rock. One interesting observation was the connection in between Räppe s RLA-number and the shape of the rock, something that was not shown by the comparison of LA-number and shapes. This could mean a LA-method with both LA-number and RLA-number gives the LA-method a more nuanced value. 4

6 Innehållsförteckning Förord... 2 Sammanfattning... 3 Summary... 4 Innehållsförteckning Definitioner Inledning Bakgrund och syfte Mål Avgränsningar Teori Mikrosprickor Los Angeles test RLA Planslip till ballast Provmaterial Forserum Räppe Metod Provtagning Analys i laboratorie, Vällsta Genomförande Kornlängdsbestämming Flisighetsindex Korndensitetsbestämning Los Angeles metoden, mm

7 5.3 Mikrospricksanalys på CBI i Borås Resultat Skanskas laboratorie, Vällsta CBI, Borås Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas RLA-tal jämfört med kornform Diskussion Slutsatser Rekommendationer Källor Bilagor

8 1 Definitioner Ballastmaterial är krossat bergmaterial. Med sortering menas krossat berg inom bestämda mått. Bestämda mått benämns som "fraktion". Sortering kan även kallas för produkt. En bergtäkt är ett område där ett företag spränger och krossar berg till sorteringar inom olika fraktioner som sedan säljs vidare. Till exempel så är 0/16 krossad sten mellan 0 och 16 mm. Med korn menas ett stenkorn ur en sortering. Det kan även kallas för partikel. Vid krossning kan en Vertical Shaft Impactor(VSI) användas. Det är en slags kross som skickar korn mot varandra så att de krossas och medför en förbättrad kornform. Sorteringar som körts i en VSI kallar man för kubiserat material. Material med samma fraktion som det kubiserade men inte har körts i en VSI kallas för okubiserat material. LA-metoden är en standardiserad provningsmetod där provmaterial körs tillsammans med ett antal stålkulor i en trumma, där det skapas fragmenterande krossning. Provningsmetoden resultat är LA-tal, vilket är procentandelen av det krossade provmaterial som går igenom en 1,6 mm sikt. RLA-tal är ett extra värde som tas från LA-metoden. Det RLA-talet anger är procentandelen av det krossade provmaterialet som inte går igenom en 10 mm sikt. Fluorescens är när materia först absorberar ljus eller annan elektromagnetiskt strålning (Holmström 2015). Materian får ett energitillskott av detta och avger energin som ljus. Flisighetsindex är en standardiserad provningsmetod som ger ett mått på andelen flisiga korn hos en sortering. Det som mäts är procentandelen korn som går igenom en spaltskikt av bestämda mått. Planslip är en platta bestående av korn fixerade i fluorescerande epoxi. Plattan har slipats ned så att en genomskärning av kornen kan studeras. Plattan används för att studera mikrostrukturer hos kornen. Mikrosprickor är små sprickor inuti mineralkorn som normalt bara kan ses med förstorning. Kornlängd är en metod för att ange medellängden på längsta längdaxeln på korn i en sortering. Med förklaringsgrad menas hur stor del av variationen hos den beroende variabeln Y som kan förklaras av variationen i den oberoende variabeln X. Förklaringsgrad benämns som R^2 i diagram där R står för korrelationskoefficienten. 7

9 8

10 2 Inledning 2.1 Bakgrund och syfte Ballastmaterial är en viktig del av samhället, de krävs för att bygga till exempel vägar, järnvägar och byggnader. Beroende på vad de ska användas till så ställs olika krav på materialet. Förklaring av egenskaperna i förhållande till avsedd användning finns i samordnade EN produktstandarder för de olika användningsområdena (SS-EN 12620) Ballast för betong. (SS-EN 13043) Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor. (SS-EN 13450) Makadamballast för järnväg. (SS-EN 13242) Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande. För användning sätts sedan krav av företag och organisationer som köper ballast med hjälp av standardiserade europeiska provningsmetoder. En av de standardiserade provningsmetoderna är Los Angelesmetoden (LA-metoden) (SS-EN 1097) där motstånd mot fragmentering mäts. Ett material som genomgår LA-metoden får ett resultat som kallas LA-tal vilket är ett mått på motstånd mot fragmentering. Många faktorer påverkar ett ballastmaterials LA-tal. Prover taget från ett homogent berg kan få variationer i LA-tal (Lars Stenlid, muntligt). En av dessa variationer som har noterats är att laboratorietestade borrkärnor får ett lägre LA-tal, alltså är mer motståndskraftigt, än en sortering från samma berg och sortering som går genom en vanlig krossprocess (Lars Stenlid, muntligt). En viktig faktor som kan påverka resultatet är mikrosprickor (Stenlid, 1996). Vid tillverkning av ballast när bergsmaterialet utsätts för sprängning så skapas mikrosprickor (Åkesson, 2009). Vid krossningen sönderdelas sedan ballasten i de svaghetszoner som skapats av sprickorna (Lars Stenlid, muntligt). Vid krossning i bergtäkter används vanligtvis en käftkross och 1-2 kornkrossar. Om materialet ska kubiseras används även en VSI. I föreliggande projekt undersöks hur LA-talet varierar i krossprocessen och om det finns ett samband mellan LA-talet och mikrosprickor. Prover har tagits från två bergtäkter. LA-talet jämförs även med två andra kornformsparametrar; flisighetsindex respektive kornlängd. 9

11 2.2 Mål Primärt mål är att undersöka om LA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller kornformen i en krossprocess. Sekundärt mål är att undersöka om RLA-talet påverkas av mikrosprickor och/eller kornformen i en krossprocess. 2.3 Avgränsningar I detta projekt genomförs en förenklad sprickanalys. Hänsyn tas inte till mineralogi eller mikrostrukturer. Det enda som studeras är antalet sprickor och längden på dessa. Provmaterialet består av sorteringar 0/16, 0/32, kubiserade 8/11 samt 11/16 och okubiserade 8/11 samt 11/16. Materialet har provtagits från Skanskas täkter Forserum och Räppe. LA-metoden utfördes endast på fraktionen mm från alla provmaterialen. Provmaterialen provtogs från befintliga upplag på täkterna. Det medför att det inte går att fastställa att provmaterialet har framställts samtidigt. 10

12 3 Teori 3.1 Mikrosprickor Bergarters mekaniska egenskaper är komplexa att bestämma exakt då de styrs av flertalet faktorer (Åkesson, 2009). Petrografiska faktorer beskriver en stor del av egenskaperna. Några petrografiska faktorer är mineralogi, mikrostrukturer och mikrosprickor. I ballastkorn är mikrosprickor små sprickor inuti kornen. Mikrosprickor uppstår under deformerande processer, vilket kan ske i jordskorpan (Hellman m. fl, 2011). Det kan även ske i en bergtäkt vid sprängning. En ökning av mikrosprickor skapar svagheter eller total sönderdelning ballastmaterial (Liu et al 2005). På grund av det kan mikrosprickor ha en stor inverkan på hur bra bergarter tål fragmentering. Sprickorna delas upp i tre typer; intragranulära, transgranulära och korngränssprickor (Hellman m. fl, 2011). Intragranulära sprickor är sprickor som finns inuti mineralkristaller. Transgranulära sprickor är sprickor som sträcker sig igenom och påverkar flera mineralkristaller. De sprickor som påverkar fragmenteringsegenskaperna mest är de intragranulära och de transgranulära sprickorna (Åkesson, 2009). 3.2 Los Angeles test Los Angelesmetoden är ett test för att bestämma motstånd mot fragmentering hos ballastmaterial (SS-EN : 2010). Testet togs ursprungligen fram 1916 i Los Angeles, USA som ett komplement till det franska microdeval testet (Stenlid 1996). LA-metoden standardiserades i USA 1939 (ASTM). Standarden finns kvar idag och är i princip oförändrad. Motstånd mot fragmentering betyder med andra ord motstånd mot sönderkrossning. Själva LA-metoden genomförs med hjälp av en kvarn (se figur 1). Inuti kvarnens trumma läggs ballastmaterialet som ska testas tillsammans med ett antal stålkulor. När testet sedan körs, snurrar trumman 500 varv. En ribba är monterad i trumman som ska lyfta upp materialet tillsammans med stålkulorna. Materialet och kulorna lyfts upp och faller sedan ner. Stenarna krossas av kulorna och det skapas på så sätt en fragmenterande nedbrytning. Det sker en viss krossning av balken och det blir även en viss nedbrytning autogent (stenarna nöts mot varandra) samt genom nötning mot trumman och kulorna. Nedbrytningen mäts genom att ballastmaterialet siktas, där procentandelen av vikten som passerar en 1.6 mm sikt är LA-talet. 11

13 Figur 1. Principbild över hur materialet beter sig i en LA-trumma. Bild: Lars Stenlid RLA Det har gjorts undersökningar på att utvidga LA-metoden och ta med ett ytterligare värde (Ericsen 2014). Ett förslag är att förutom att väga material mindre än 1,6 mm så ska även material större än 10 mm vägas. Anledningen till det är att det skulle ge ett mer nyanserat och bättre värde på ett materials motstånd mot fragmentering. Fragmenteringen kan påverkas av kornformen och ett värde från en större sikt skulle ge mer vetskap kring hur den variabeln påverkar. Ericsen kallar testet för RLA där R står för residue och LA för Los Angeles. Med residue menas återstoden. 3.3 Planslip till ballast Ett sätt att åskådliggöra materials sprickor jämfört med mineralogi och strukturer är att skapa skivor där materialet har fixerats i fluorescerande epoxi (figur 2). Dessa skivor kallas för planslip. Planslipsskivan är cirka 20 cm lång, 10 cm bred och 3-4 cm tjock. Vid tillverkningen i detta fall monteras kornen tillsammans med epoxit i en form, och ställs in i en tryckkammare. Ökat tryck medför att epoxit tränger in i ballastkornens alla hålrum så som mikrosprickor. Epoxin stelnar efter ett dygn och då slipas den ena sidan ner till en nivå så att man kan se ballastkornen i genomskärning (Giménez 2015). Metoden strävar efter att den fluorescerande epoxin ska tränga in i alla hålrum hos kornen så att dessa lyser upp om planslipen studeras under UV-ljus. På detta sätt åskådliggörs mikrosprickor vilket möjliggör analys och kvantifiering av dem. 12

14 Figur 2. Planslip i vanligt ljus av 0/32 diabas från Forserum. Bild: Gustav Sahlin Provmaterial 4.1 Forserum I Forserums bergtäkt utgörs berggrunden huvudsakligen av en gråsvart, massformig, medelkornig diabas (Nils-Gunnar Wik 2006). Diabas är en magmatiskt, mafisk gångbergart. Bildningssättet var att lagergångar eller täcken av diabas har intruderats i eller på tidigare avsatta sedimentära bergarter så som lerskiffer, konglomerat och sandsten. Detta geologiska område ingår i den så kallade Almesåkragruppen, en geologisk lagerföljd kring Nässjö. Diabasen i sig består till största del av mineralen plagioklas och pyroxen. Delar av den intilliggande sandstenen har omvandlats till kvartsit vilken bryts inom ett mindre område i täkten. 4.2 Räppe I Räppe bergtäkt bryts granit vilket är en magmatisk, felsisk djupbergart (Berggrundskartan 5E Växjö). Inom täktområdet kan man särskilja minst två olika graniter, d.v.s. täkten var inte helt homogen avseende berggrunden. Dels förekommer en medelkornig till grovkornig rödgrå granit och dels en finkornig, grå-röd granit. Den medelkorniga till grovkorniga graniten dominerar över den finkorniga. I täkten förekommer även en svart gångbergart. Granit består till största del av mineralen kalifältspat, kvarts och glimmer. 13

15 Graniterna i området kring Växjö tillhör så kallade Smålandsgraniter och sydväst om Växjö benämns den som grå Växjögranit (Berggrundskartan 5E Växjö). I Räppe bergtäkt var den huvudsakliga graniten enligt dokumentet "bergrundskarta 5E" en grå medelkornig oregelbunden porfyrisk smålandsgranit. Det nämns i kartbladsbeskrivningen att finkornig granit kan finnas i den grå medel- till grovkorniga graniten i form av "gångar, sliror eller begränsade små massiv", vilket stämmer in med observationer som gjordes på plats. 14

16 Figur 3. Karta över berggrunden väster om Växjö. Räppe bergtäkt är inom den svartmarkerade ringen i mitten av bilden. Skala: 1: Berggrundskartan 5E Växjö SO Finkornig granit eller pegmatit som gångar eller små massiv, <50 m breda Granit, gråröd till röd, Smålandsgranit Granit till granodiorit, grå, medelkornig, oregelbunden porfyrisk Smålandsgranit ("grå Växjögranit") Gabbroida bergarter, ospecificerade Vulkanisk bergart, felsisk, ospecificerad t.v., omkristalliserad t.h. Figur 4. Förklaring av beteckningar på berggrundskartan. Berggrundskartan 5E Växjö SO 5 Metod Kriterier på täkternas bergarter var att de skulle vara relativt homogena samt inte innehålla för många bergartsled som försvårar provtagning av en bergart och även försvårar en tolkning av provresultaten. 15

17 Testmaterial och krossprocess: 0/16 och 0/32 En käftkross och en konkross. 8/11 och 11/16, okubiserat En käftkross och två konkrossar. 8/11 och 11/16, kubiserat En käftkross, två konkrossar och en Vertical Shaft Impactor (VSI). 5.1 Provtagning De provtagna sorteringarna listas i tabell 1 nedan. Tabell 1. Provtagna sorteringar. Forserum Räppe 0/16 0/16 0/32 0/32 8/11 kubiserat 8/11 kubiserat 11/16 kubiserat 11/16 kubiserat 8/11 okubiserat 8/11 okubiserat 11/16 okubiserat 11/16 okubiserat 8/32 8/32 analyserades inte eftersom det hade gått igenom samma krossteg som 0/32 och 0/16. Det betyder att det var sammanlagt 12 sorteringar som analyserades vidare. Provtagningen gjordes med handledning av Lars Stenlid. Kartonglådor och hinkar användes som behållare för ballastmaterialen och alla dessa märktes. Målet var att få så mycket material så att efter det hade siktats räckte till 5000 gram för LA-metoden (SS-EN ) och lite extra för densitetsbestämning och planslip. 5.2 Analys i laboratorie, Vällsta Alla LA analyser gjordes på mm för att kunna jämföra samma provfraktion. Därför sammansattes makadamproverna 8/11 och 11/16 till ett LA-prov på Provfraktionen sammansattes av 10-11,2 från 8/11 och 11,2-14 från 11,2/16 sorteringarna. Varje delfraktion 10-11,2 11,2-12,5 samt 12,5-14 mm analyserades på kornlängd och viktbestämdes (100 partiklar/delfraktion). Flisighetsindex togs på proverna, materialet 10-12,5 mm på 6,3 mm spaltsikt och 12,5-14 mm på 10 mm spaltsikt. LA-metoden anger 12,5-16 mm som provfraktion men eftersom det var mm som analyserades så valdes 12,5-14 mm att 16

18 representera materialet. På grund av det blir flisighetsindexet något högre än vad det hade blivit vid analys av mm. Svarta bergarter togs bort ur Räppes prover eftersom det inte var de som skulle testas. Okulärt bedömdes att det var den medelkorniga graniten som provades till LA-metoden. Att det blev rätt bergart verifierades genom korndensitetsbestämningar på alla sorteringar. I de fall hela sorteringar provtogs (8/11, 11/16, 0/16) bestämdes flisighetsindex. På de andra sorteringarna, 0/16 samt 0/32 bestämdes inte flisighetsindex eftersom de fältsiktades grovt till mm. På grund av fältsiktningen varierar de ingående delarna i förhållande till det verkliga upplaget och provet hade därför fått ett missvisande flisighetsindex Genomförande De analyser som genomfördes i Vällsta laboratorie var LA-metoden, flisighetsindex, kornlängd- och korndensitetbestämning. De olika sorteringarna siktades först för att få fram rätt fraktioner för LA-metoden. Därefter genomfördes kornlängdsbestämning och sedan tvättades materialet och ställdes in i torkskåp för att torka. Under tiden genomfördes flisighetsindex. Efter det vägdes materialet till den vikt det skulle ha för LA-metoden vilket var 1750 gram 10-11,2 mm, 1500 gram 11,2-12,5 mm och 1750 gram 12,5-14 mm som blir 5000 gram sammanlagt (SS-EN ). När det var färdigt gjordes ett extra flisighetsindex test på de framsiktade fraktionerna ,5 mm (fraktionerna lades ihop) på en 6,3 mm spaltsikt och för 12,5-14 mm på en 8 mm spaltsikt. Det gav ett mått på kornformen till provet som analyserades i LA-metoden. Vidare vägdes de 11 stålkulorna som används i LA-metoden och därefter kördes LA-metoden. När LA-metoden hade körts klart tvättades materialet av, vatten spolades på kornen för att få bort damm och jordpartiklar. En 1,6 mm sikt fanns under för att förhindra att något material större än det försvann. Materialet torkades sedan och slutligen siktades materialet för att få fram LA-talet. Vid bestämmande av LA-talet sattes en extra 10 mm sikt för att bestämma RLA-talet. När detta genomförts utfördes korndensitetsbestämning med hjälp av korgmetoden. Avslutningsvis paketerades ca 100 gram per sortering för att skickas till planslip. 17

19 5.2.2 Kornlängdsbestämming Kornlängdsbestämning är en icke-standardiserad metod utvecklad av handledare Lars Stenlid där medellängden på kornens längsta axel, längdaxeln bestäms. Längdbestämningen utfördes på varje sortering uppdelat i de fraktionerna 10-11,2; 11,2-12,5; 12,5-14 mm. Även fraktionerna 8-10 mm och mm togs med om det fanns. 100 korn radades upp efter deras längdaxel. Denna rad mättes och värdet delades med 100 för att få fram ett medellängdvärde på kornen Flisighetsindex En metod som är standardiserad för att bestämma hur flisiga korn mellan 4-63 mm är. En mängd av ca 0,5-1 kg från en viss sortering siktas, i det här fallet var inga korn större än 16 mm, därför användes siktarna 16; 12,5; 10; 8; 6,3; 5; 4. Materialet som ligger på varje siktbotten vägs. Därefter siktar man materialet som ligger på varje sikt i olika spaltsiktar som vardera har en siktbotten. Det är en viss bestämd spaltsikt för varje siktdimension. Tabell 2. Spaltsikt för enskild sikt. Sikt Spaltsikt (mm) (mm) , , , ,15 4 2,5 Materialet i varje siktbotten vägs och på så vis kan man få fram en procentandel av korn smala nog att falla igenom spaltsikten. (se bilaga). (SS-EN 933-3) Korndensitetsbestämning Ca 1000g från vardera sortering vägdes i luft och därefter under vatten. Därefter räknades densiteten ut med SS-EN som förtorkad korndensitet. Formeln är: Korndensitet = ((vikt luft) / (vikt luft vikt vatten)) * (vattendensitet) Mängden av proverna var mindre än vad metoden föreskriver. Metoden bedömdes ändå duga till ändamålet att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt. Metoden 18

20 genomfördes för att säkra homogenitet hos provmaterialen från vardera bergtäkt och därför spelar inte precisionen en lika betydande roll Los Angeles metoden, mm Los Angeles metoden utfördes enligt SS-EN : I testet kördes 5000 g ±5 g ballastmaterial i en tumlande kvarn. Kvarnen roterade 500 hela varv i en hastighet av r/min. I kvarnen var det vid LA-metoden på fraktionen 10 mm-14 mm 11 stycken stålkulor som fick väga mellan 400 och 445 g, totala vikten av dem fick vara mellan 4690 och 4860 g. Diametern på var föreskrivna mm. Kvarnens dimensioner och egenskaper var noggrant bestämda i standarden. Materialet tvättades innan testet. Ballastmaterialet som kördes i testet var inom fraktionen mm även fast sorteringen möjligen hade en fraktion med ett större spann. Det resterande materialet siktades bort. Vid denna testrunda användes följande vikter per fraktion: 12,5-14,0 mm: 1750 g 11,2-12,5 mm: 1500 g 10,0-11,2 mm: 1750 g Efter körning av kvarnen tvättades materialet. Därefter siktades materialet med en 1,6 mm sikt längst ned. Det kvarstående materialet vägdes och då kunde LA koefficienten räknas ut på följande vis: LA-tal = 5000 mm 50 där m är massan som är kvar ovanpå 1,6 mm sikten.(ss-en ) En extra vägning av materialet på 10 mm sikten utfördes vilket gav RLA-tal. RLA-tal fås av: RLA-tal = ((vikt material > 10 mm)/(5000))* Mikrospricksanalys på CBI i Borås Mikrospricksanalysen utfördes med hjälp av Linus Brander på CBI. Kort på planslipen togs med systemkamera och sprickor räknades på en högupplöst bild på en datorskärm där möjlighet till zoom fanns, istället för att göra analysen i stereolupp. Denna metod bedömdes likvärdig med stereolupp och gav möjlighet till att numrera kornen. Planslipen fotograferades 19

21 enskilt på ett bord i ett mörklagt rum. Två UV-lampor var uppmonterade och lös på planslipen med ett jämnt sken (se figur 5). Varje planslip fotograferades två gånger och gav två överlappande bilder. Dessa sammanfördes till en bild. Sprickorna räknades i varje korn. Andelen sprickor per korn för vardera sortering togs fram som parameter att jämför med LAtal. Varje korn numrerades och det antecknades hur många sprickor varje korn hade. Figur 5. Fotografering av planslip belyst med UV-ljus. Bild: Gustav Sahlin

22 Sprickorna delades in i tre grupper utifrån hur långa de var (se tabell 3). Längden bedömdes i förhållande till hela längden över kornet, i den riktningen sprickorna löpte. Tabell 3. Sprickindelning Namn: Definition Små sprickor 0 % < spricklängd 25 % Intermediära sprickor 25 % < spricklängd 75 % Genomgående sprickor 75 % < spricklängd 100 % 21

23 6 Resultat 6.1 Skanskas laboratorie, Vällsta Det tester som genomfördes i Vällsta var LA-metoden vilket innefattar LA-tal och RLA-tal, flisighetsindex, kornlängd, medelvikt och densitet. Testernas resultat sammanfattas i tabell 4 nedan. LA-talen blev lägre för varje sortering från Forserum jämfört med Räppe. Ju fler krossteg sorteringarna hade utsatts för desto lägre blev LA-talen, förutom Räppes kubiserade och okubiserade sorteringar där det omvända gällde. Räppes 0/32 densitet skiljde sig från de andra stenarna i Räppe. Tabell 4. Provresultat från Skanskas laboratorium i Vällsta. Täkt sortering fraktion i LA flisighetsindex Forserum 0/ ,5 11,0 Flisighetsindex LA-prov densitet kornlängd medelvikt LA RLA 13,9 2,874 1,9985 2, ,9 36,7 12, ,3 2,145 3,788 Forserum 0/ ,5 18,8 18,6 2,875 1,91 2,473 13,8 38,5 12, ,3 2,17 3,912 8/11 4,0 Forserum kubiserat 10-12,5 4,7 2,875 1,645 2, ,9 35,7 11/16 Forserum kubiserat 12,5-14 2,7 1,92 3,962 8/11 13,9 Forserum okubiserat 10-12,5 11,0 2,871 1,905 2,433 13,9 48,0 11/16 Forserum okubiserat 12, ,5 2,2 3,858 Räppe 0/ ,5 28,9 29,9 2,700 2,145 2,35 25,9 13,0 12, ,7 2,37 3,617 Räppe 0/ ,5 15,7 17,7 1, ,41 28,6 12,5 Räppe Räppe Räppe Räppe 12, ,5 2,24 3,764 8/11 2,6 kubiserat 10-12,5 2,2 2,714 1,705 2, ,6 28,3 11/16 kubiserat 12,5-14 3,4 2,08 4,072 8/11 7,6 okubiserat 10-12,5 6,9 2,711 1,885 2,469 17,9 25,5 11/16 okubiserat 12,5-14 9,1 2,22 3,985 22

24 6.2 CBI, Borås Analys som genomfördes på CBI i Borås var tolkning och kvantifiering av mikrosprickor från planslip. Resultaten visas i tabell 5 nedan. Antalet stenar i planslipen låg mellan 94 till 117 stycken. Det totala antalet sprickor per sten var i Forserum mellan 0,568 och 0,979 stycken där den kubiserade sorteringen hade lägst sprickfrekvens och 0/16 hade högst sprickfrekvens. I Räppe var antalet sprickor per sten mellan 199 och 271 stycken där den okubiserade hade lägst sprickfrekvens och 0/32 hade högst sprickfrekvens. Tabell 5. Provresultat från CBI i Borås. Täkt Forserum Forserum Forserum Forserum Räppe Räppe Räppe Räppe sortering 0/16 0/32 Kub okub 0/16 0/32 kub okub Sprickor Små antal intermediära genomgående Totalt antal Små 0,701 0,472 0,421 0,681 1,221 1,248 1,164 1,128 sprickor / intermediära 0,094 0,142 0,105 0,191 0,583 0,651 0,491 0,385 sten genomgående 0,120 0,104 0,042 0,106 0,524 0,587 0,327 0,312 Totalt 0,915 0,717 0,568 0,979 2,340 2,486 1,982 1,826 fördelning Små 0,766 0,658 0,741 0,696 0,527 0,502 0,587 0,618 intermediära 0,103 0,197 0,185 0,196 0,249 0,262 0,248 0,211 genomgående 0,131 0,145 0,074 0,109 0,224 0,236 0,165 0,171 Totalt 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000 antal korn

25 6.4 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas LA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. Figur 6 och 7 visar förhållandet mellan LA-tal och totala antalet sprickor per sten. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,678 och Räppe en förklaringsgrad på 0,993. Forserum LA-tal 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 y = 6,5578x + 7,9213 R² = 0, ,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 totalt antal sprickor/sten Figur 6. Forserum y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 0,00 y = 16,45x - 12,527 R² = 0, ,5 1 1,5 2 2,5 3 totalt antal sprickor/sten Figur 7. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje. 24

26 Figur 8 och 9 visar förhållandet mellan LA-tal och antal genomgående sprickor per sten hos de båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,967 och Räppe en förklaringsgrad på 0,991. Forserum LA-tal 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 y = 42,405x + 9,1897 R² = 0, ,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12 0,14 antal genomgående sprickor/sten Figur 8. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 0,00 y = 36,289x + 7,0962 R² = 0, ,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 antal genomgående sprickor/sten Figur 9. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje. 25

27 Figur 10 och 11 visar det linjära sambandet mellan LA-ta och antal intermediära sprickor per sten. Forserum fick en förklaringsgrad på 0,176 och Räppe en förklaringsgrad på 0,937. Forserum LA-tal 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 y = 14,297x + 11,23 R² = 0, ,05 0,1 0,15 0,2 0,25 antal intermediära sprickor/sten Figur 10. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 0,00 y = 42,475x + 0,5715 R² = 0, ,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 antal intermediära sprickor/sten Figur 11. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje. 26

28 I figur 12 och 13 visas förhållandet mellan LA-tal och antalet små sprickor per sten hos de båda täkterna. Med en linjär trendlinje så fick Forserum en förklaringsgrad på 0,509 och Räppe en förklaringsgrad på 0,981. Forserum LA-tal 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 y = 7,4523x + 8,8951 R² = 0, ,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 antal små sprickor/sten Figur 12. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 y = 92,669x - 87,32 R² = 0,9814 0,00 1,12 1,14 1,16 1,18 1,2 1,22 1,24 1,26 antal små sprickor/sten Figur 13. Räppe y-axel: LA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje. 27

29 6.5 Täkternas RLA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas RLA-tal jämfördes med antal sprickor per sten. I figur 14 visas förhållandet mellan RLA-tal och totala antalet sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,466 och Räppe en förklaringsgrad på 0,885. Forserum y = 20,54x + 23,403 Räppe y = -24,885x + 73,537 R² = 0,4668 R² = 0, ,0 30,0 R LA -tal 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0 0,5 1 1,5 totalt antal sprickor/sten R LA -tal 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0, totalt antal sprickor/sten Figur 14. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: totalt antal sprickor/sten, linjär trendlinje. I figur 15 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet genomgående sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,143 och Räppe en förklaringsgrad på 0,941. Forserum y = 61,666x + 33,991 y = -57,659x + 45,06 R² = 0,1435 R² = 0, ,0 30,0 R LA -tal 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0 0,05 0,1 0,15 antal genomgående sprickor/sten Räppe R LA -tal 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 0 0,2 0,4 0,6 0,8 antal genomgående sprickor/sten Figur 15. Jämförelse Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: genomgående sprickor/sten, linjär trendlinje. 28

30 I figur 16 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet intermediära sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,896 och Räppe en förklaringsgrad på 0,706. Forserum y = 121,6x + 23,544 Räppe y = -60,108x + 51,534 R² = 0,8969 R² = 0, ,0 30,0 R LA -tal 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0 0,1 0,2 0,3 antal intermediära sprickor/sten R LA -tal 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 0 0,2 0,4 0,6 0,8 antal intermediära sprickor/sten Figur 16. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: intermediära sprickor/sten, linjär trendlinje. I figur 17 visas förhållandet mellan RLA-tal och antalet små sprickor/sten med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,263 och Räppe en förklaringsgrad på 0,813. Forserum y = 20,267x + 28,201 Räppe y = -137,52x + 183,51 R² = 0,2639 R² = 0, ,0 30,0 R LA -tal 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0 0,2 0,4 0,6 0,8 antal små sprickor/sten R LA -tal 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 1,1 1,15 1,2 1,25 1,3 antal små sprickor/sten Figur 17. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: små sprickor/sten, linjär trendlinje. 29

31 6.7 Täkternas LA-tal jämfört med mikrosprickor Täkternas LA-tal jämfördes med kornformen. I figur 18 och 19 visas förhållandet mellan LAtal och flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,845 och Räppe en förklaringsgrad på 0,565. Forserum LA-tal 16,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 y = 0,2233x + 10,319 R² = 0, flisighetsindex Figur 18. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 0,00 y = 0,3156x + 18,418 R² = 0, flisighetsindex Figur 19. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: Flisighetsindex, linjär trendlinje. 30

32 I figur 20 och 21 visas förhållandet mellan LA-tal och kornlängd med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,995 och Räppe en förklaringsgrad på 0,432. Forserum LA-tal y = 10,887x - 8,4974 R² = 0, ,00 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 0,00 1,75 1,8 1,85 1,9 1,95 2 2,05 2,1 kornlängd Figur 20. Forserum, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje. Räppe LA-tal 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 y = 21,943x - 22,676 R² = 0,4323 0,00 1,85 1,9 1,95 2 2,05 2,1 2,15 2,2 2,25 2,3 kornlängd Figur 21. Räppe, y-axel: LA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje. 31

33 6.8 Täkternas RLA-tal jämfört med kornform Täkternas RLA-tal jämfördes med kornformen. I figur 22 visas förhållandet mellan RLA-tal och flisighetsindex med en linjär trendlinje. Forserum hade en förklaringsgrad på 0,107 och Räppe en förklaringsgrad på 0,808. Forserum y = 0,3008x + 35,935 Räppe y = -0,6151x + 28,713 R² = 0,1076 R² = 0, ,0 30,0 R LA -tal 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0, flisighetsindex R LA -tal 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0, flisighetsindex Figur 22. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: flisighetsindex, linjär trendlinje. I figur 23 visas förhållandet mellan RLA-tal och kornlängd där Forserum hade en förklaringsgrad på 0,203 och Räppe en förklaringsgrad på 0,749. Forserum y = 18,606x + 2,7606 R² = 0,2037 Räppe y = -47,083x + 117,79 R² = 0,749 60,0 35,0 50,0 30,0 40,0 25,0 20,0 30,0 15,0 20,0 10,0 10,0 5,0 0,0 0,0 1,7 1,8 1,9 2 2,1 1,8 2 2,2 2,4 R LA -tal kornlängd R LA -tal kornlängd Figur 23. Forserum och Räppe. y-axel: RLA-tal, x-axel: kornlängd, linjär trendlinje. 32

34 7 Diskussion Räppes granit hade ett högre LA-tal och en högre sprickfrekvens än Forserum. Hos Räppes granit är sambandet mellan LA-tal och mikrosprickor genomgående starkt. Hos Forserums diabas finns enbart ett tydligt samband när de genomgående sprickorna betraktas. Spricktyperna har förenklats vilket medför att de skiljer sig från benämningarna transgranulära, intragranulära och korngränssprickor. Det verkar från resultatet som att stora sprickor påverkar fragmenteringsegenskaper hos ballast. Möjligtvis liknar stora sprickor transgranulära sprickor i större grad än de andra spricktyperna. Anledningen till att små och intermediära sprickor hade ett svagare samband hos Forserums diabas beror möjligtvis på att de till mindre grad var transgranulära sprickor. Det kan finnas flera anledningar till varför Räppe hade en mycket högre förklaringsgrad än Forserum. Det kan vara så att det ligger ett fel i planslipsmetoden och sprickorna är lättare att urskilja i Räppes ljusare granit och ger därför ett bättre samband. Ett annat problem med planslipen är att sprickorna kan löpa i riktningar som inte syns. Möjligtvis går detta på ett ut från de olika planslipen. I räkningen av sprickor så var kvantifieringen av små och intermediära sprickor svår, jämfört med de genomgående. Hade räkningen av små och intermediära sprickorna kunnat göras på ett bättre sätt så hade möjligtvis utfallet varit en högre förklaringsgrad hos Forserum. Att urskilja varje enskild liten spricka i ett gytter av små sprickor var problematiskt. Det kan även vara så att det fluorescerande epoxit inte trängde in i överallt och på så vis inte åskådliggjordes alla sprickor. Vid jämförelse med RLA-tal och mikrosprickor så borde RLA-talet bli lägre vid en hög sprickfrekvens. Det betyder att när det är fler sprickor så skulle mindre del av materialet vara större än 10 mm efter provkörning. Räppe verkar bekräfta detta med relativt höga förklaringsgrader rakt igenom. Forserum däremot fick låga förklaringsgrader förutom för intermediära sprickor som hade en hög förklaringsgrad. Det bör vara en slump dock eftersom sambandet gick åt motsatt håll. Det vill säga att ju fler sprickor desto större andel är större än 10 mm. Vid jämförelse med LA-tal och kornform hade Forserum bra förklaringsgrader och Räppe hade ganska dåliga, både gällande flisighetsindex och kornlängd. Det verkar vara så att hos den sprödare graniten spelar sprickorna en större roll än kornformen. Hos den starkare 33

35 diabasen där sprickorna inte är lika frekventa däremot verkar kornformen tillsammans med de genomgående sprickorna spela de största rollerna. Vid jämförelse med RLA-tal och kornform blev det ett intressant resultat. Forserum hade väldigt låga förklaringsgrader medan Räppe hade 0,745 och 0,808. Det är inte jättebra samband men ändå inte helt orelevant. Det resultatet stärks av Ericsens teori att kornformen spelar roll men det registreras inte av vanligt LA-tal. Önskvärt hade varit om det kunnat fastställas att allt det provtagna materialet kom från samma sprängsalva. Detta gick inte att göra vid tidpunkten för provning. Materialet för sprickanalys kommer därför att representera upplagen utan säker koppling till att samma sprängning föregåtts. Av erfarenhet kan det noteras att LA resultaten hos sorteringar som har krossats minst gånger har högst LA-tal. Ju mer krossat ett material är desto lägre LA-tal, i stort. Detta bör bero på att svaghetszoner är de första att ge vika vid krossning vilket ger mindre korn med högre motstånd mot fragmentering. I materialet i denna rapport finns där två avvikelser från detta. Första avvikelsen var att Forserums okubiserade fick i princip samma LA-tal som 0/16 och 0/32. Detta kan förklaras med att det okubiserade hade nästan lika hög frekvens av genomgående sprickor och liknade kornformsvärden som 0/16 och 0/32. Det kubiserade materialet hade tydligt lägre värden och där av lägre LA-tal. Eftersom det inte kunnat säkras att sorteringarna har producerats från samma salva så kan det vara så att det okubiserade tillverkats vid ett annat tillfälle och kommer från en annan salva. Det 0/16 och 0/32 som testades med ett LA-tal på 13,9 borde ha fått ett lägre LA-tal om det krossats en gång till. Andra avvikelsen var att Räppes okubiserade material fick ett lägre LA-tal än det kubiserade materialet. Även detta kan förklaras med sprickfrekvensen. Det kubiserade materialet hade högre antal av alla typer av sprickor per sten än det okubiserade. En avvikelse i densitet fanns hos Räppes 0/32 som hade en densitet på ca 1,9 kg/dm^3 jämfört med de andra bergarterna 2,7 kg/dm^3. Berg i Sverige har en densiteter runt 2,5-3,5 kg/dm^3. Det betyder att ett fel har begåtts vid korndensitetsbestämningen. 34

36 8 Slutsatser Följande slutsatser har dragits: Vilken parameter som påverkar LA-talet mest är svårt att bestämma beroende på att provmaterialet var alltför litet och att det bara har tagits prov från två täkter. Forserums LA-tal verkar bero på kornformen och de genomgående sprickorna. Räppes LA-tal verkar bero på sprickfrekvensen, både totalt och de enskilda. Kornformen verkar inte spela någon roll. Forserums RLA-tal går det inte dra några slutsatser kring. Räppes RLA-tal verkar ha ett samband mellan både sprickfrekvensen och kornformen. Det skulle betyda att kornformen spelar en roll för fragmenteringen även hos Räppes granit men det kan möjligtvis inte uppfattas av enbart ett LA-tal. 9 Rekommendationer Rekommendationer för kommande studier är följande: Göra en större studie där fler material kan tas med i ett bredare spektra. Det vill säga ha fler olika bergmaterial med varierade LA-tal. Det skulle ge tydligare resultat. Säkerställa att materialen har tillverkats vid samma tillfälle. Det vill säga kommer från samma salva och krossats på samma sätt. Ha en säkrare sprickräkningsmetod för små och intermediära sprickor. Titta närmare på Ericsens triplot om RLA används för ytterligare tolkningar. 35

37 10 Källor 5E Växjö SO Begrgrundskartan, Af 200, hämtat från < Ericsen E. (2014). Plotting aggregate degradation results from the Los Angeles test on a triangular diagram: proposal of a new quality ranking for aggregates Giménez L. (2015). CBI Betonginstitutet, muntlig referens Hellman F, Åkesson U, Eliasson T. (2011). Kvantitativ petrografisk analys av bergmaterial: en metodbeskrivning. VTI rapport 714 Holmström B. (2015). Fluorescens. Nationalencyklopedin. hämtat från < Liu H, Kou S, Lindqvist P-A, Lindqvist J A, Åkesson U, (2005). Microscope Rock Texture Characterization and Simulation of Rock Aggregate Properties. SGU project /2004 SS-EN A1:2008. Ballast för betong. Stockholm: SIS SS-EN 13043:2003. Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor. Stockholm: SIS SS-EN 13450:2003. Makadamballast för järnväg.stockholm: SIS SS-EN A1:2007. Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande. Stockholm: SIS SS-EN :2010. Ballast - Mekaniska och fysikaliska egenskaper - Del 2: Metoder för bestämning av motstånd mot fragmentering. Stockholm: SIS SS-EN 933-3: Ballast-Geometriska egenskaper-del 3: Bestämning av kornformflisighetsindex. Stockholm: SIS Stenlid L. (1996). Klassificering av bergarier med Los Angelestrumma. Slutrapport SBUF projekt 2135, SkanskaMellansverige AB, Våglaboratoriet Bålsta Stenlid L. Skanska, muntlig referens

38 Åkesson U. (2009). Karakterisering av mikrosprickor orsakade av fragmenteringsprocesser. Rapport nr 1.1.4, MinBas II. hämtat från < WikN-G. (2006). Beskrivning till regional berggrundskarta över Jönköpings län. Volym 61 av SGU serie K 37

39 11 Bilagor 38

40 39

41 40

42 41

43 42

44 43

45 44

46 45

47 46

48 47

49 48

50 49

51 50

52 51

53 52

54 53

55 54

56 55

57 56

58 57

59 58

60 Forserum 0/16 sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr total antal/sten 0,701 0,094 0,120 0, fördelning 0,766 0,103 0,

61 Forserum 0/32 sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr total antal/sten 0,472 0,142 0,104 0, fördelning 0,658 0,197 0,145 1, Forserum kubiserad sprickor,antal sprickor,antal liten intermediär genomgående total sten nr liten intermediär genomgående total sten nr

62 total antal/sten 0,421 0,105 0,0421 0, fördelning 0,741 0,185 0, Forserum okubiserad sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr

63 total antal/sten 0,681 0,191 0,106 0, fördelning 0,696 0,196 0, Räppe 0/16 sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr

64 total antal/sten 1,221 0,583 0,524 2, fördelning 0,527 0,249 0, Räppe 0/32 sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr

65 total antal/sten 1,248 0,651 0,587 2, fördelning 0,502 0,262 0,236 1,000 Räppe kubiserat sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr

66 total antal/sten 1,164 0,491 0,327 1, fördelning 0,587 0,248 0, Räppe okubiserat sprickor,antal liten intermediär genomgående total liten intermediär genomgående total sten nr sten nr

67 total antal/sten 1,128 0,385 0,312 1, fördelning 0,618 0,211 0,