Tidskrift/serie. SLU, Centrum för uthålligt lantbruk. Utgivningsår 2005

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för System för välfärd och miljö Tidskrift/serie Utgivare Utgivningsår 2005 Författare SLU, Centrum för uthålligt lantbruk Olsson A.C., Wachenfelt H. von, Jeppsson K.H., Andersson M. Ingår i... Ekologiskt lantbruk. Konferens november Ultuna, Uppsala. Sammanfattningar av föredrag och postrar Huvudspråk Målgrupp Svenska Forskare, rådgivare

2 System för välfärd och miljö Den ekologiska slaktsvinproduktionen i Sverige behöver ökas avsevärt. Därför har ett tvärvetenskapligt forskningsprogram i ekologisk grisproduktion (Eko-Gris) initierats i Sverige huvudsakligen finansierat med medel från Formas och från SLU. En del av programmet behandlar ekologiska inhysningsformer för slaktgrisar. Denna del av projektet pågår i Alnarp och ett antal olika Alnarps-institutioner/forskargrupper är involverade. Syftet med studierna är att jämföra olika inhysningsalternativ för ekologisk slaktgrisproduktion med hänsyn till djuren och deras välbefinnande, produktion, halmförbrukning, hälsostatus, arbetsinsats, miljöfrågor, växtnäringsutnyttjande, markskador mm. Anne-Charlotte Olsson, Hans von Wachenfelt, Knut-Håkan Jeppsson & Mats Andersson, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), SLU, tel: , e-post: anne-charlotte.olsson@jbt.slu.se hans.von.wachenfelt@jbt.slu.se Försöksstall och registreringar Som en del av projektet, och för att kunna genomföra den aktuella forskningen, har det byggts ett stall för ekologisk slaktgrisproduktion på Odarslövs försöksgård (=Eko-stallet). Eko-stallet, som var färdigt och togs i bruk i oktober 2003, har plats för 128 grisar i 8 boxar med 16 grisar per box. Stallet är en oisolerad byggnad med glespanel. Fyra boxar är med djupströ och fyra boxar med straw-flow. Till varje box finns en hårdgjord uteyta (=betongplatta). Till två av boxarna med djupströ och till två av boxarna med straw-flow finns beteshagar som grisarna kan vistas i under sommartid. Uppfödningsomgångar, i vilka hälften av grisarna på detta sätt haft tillgång till beteshagar kallas sommaromgångar, medan uppfödningsomgångar i vilka grisarna i samtliga boxar endast haft tillgång till betongplattan kallas vinteromgångar. Totalt har 5 st omgångar av slaktsvin fötts upp i Eko-stallet; 3 st. s.k. vinteromgångar och 2 st. s.k. sommaromgångar. Djurens beteende, tillväxt, köttprocent/klassning, foderförbrukning, halmförbrukning, sjuklighet och gödselproduktion; boxarnas renhet och funktion; beteshagarnas utnyttjande och grästäcke; växtnäringsbalanser; skötarnas arbetsmiljö och arbetsinsats m.m. är exempel på parametrar som utvärderats inom projektet. Produktionsuppföljning och beteendestudier (utförda i omgångarna 1 4 och under 24 timmar i omgång 5) har gjorts i alla uppfödningsomgångar (1 5), medan insamling av gödsel, gödselanalyser och beräkning av växtnäringsbalanser begränsats till omgångarna 1, 3 och 4. Omgång 1 betraktas som en pilotomgång eftersom hanterings- och skötselrutinerna i det nybyggda stallet då finjusterades. Resultat från denna omgång ingår därför inte i den slutliga avrapporteringen. Nedan presenteras en sammanställning av några preliminära resultat från uppfödnings-omgångarna 3 och 4. Omgång 3 är en sommaromgång och omgång 4 en vinteromgång. Resultaten från dessa omgångar jämförs med siffror hämtade från den konventionella produktionen. Produktion, sjuklighet och slaktanmärkningar (tabell 1) För att eko-grisar ska få ett högt avräkningspris krävs att grisarna slaktas 182 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005

3 C2. Framtidsfrågorna för ekologisk grisproduktion vid rätt vikt och att grisarna har tillräckligt hög köttprocent i slaktkroppen. Viktiga förutsättningar för att nå detta mål är att grisarna enkelt kan vägas inför utslaktningen, att grisarna utfodras med ett välbalanserat foder samt att grisarna kan utfodras restriktivt mot slutet av uppfödningen. Eko-stallet är utformat med tanke på att det ska vara möjligt att utfodra grisarna restriktivt samt vara enkelt att väga grisarna inför slakt. Däremot sker ingen egen tillverkning av ekologiskt foder utan allt foder köps in. Ekologiskt foder till slaktgrisar förekommer oftast i mjölform. Under omgång 2 ställde ett sådant mjölfoder (Eko 1) till stora praktiska problem i det automatiska utfodringssystemet (torrfoder med foderkedja) i Eko-stallet. Under omgång 3 byttes därför detta foder ut mot ett specialtillverkat pelleterat ekologiskt foder (Eko 2). I samband med slakt visade det sig dock tydligt att detta foder inte uppfyllt vad som utlovats, framförallt inte vad gällde aminosyra-innehåll. Produktionsresultaten visade att både grisarna på betongplattan liksom grisarna med tillgång till betehage hade en medelköttprocent under 55 %. Foderanalyser, utförda i efterhand, visade bl a att innehållet av lysin per MJ var ca 10 % lägre än vad som utlovats. Trots utslaktning i rätt viktsklass resulterade den dåliga köttprocenten i att andelen grisar med högsta betalning var oacceptabelt låg i båda försöksled under omgång 3. Sämst resultat erhölls för grisarnas på betongplattan. Endast för 35,9 % av dessa slaktgrisar erhölls högsta betalning. Däremot registrerades i omgång 3 en tillväxt och foderförbrukning i nivå med jämförelsetalen inom konventionell produktion. Det bör noteras att omgång 3 var en s.k. sommaromgång och att grisarna p.g.a. den relativt höga omgivningstemperaturen inte behövde värma sig med foder. Under omgång 4 byttes fodret ut ytterligare en gång. Även denna gång utfodrades med ett specialtillverkat pelleterat ekologiskt foder (Eko 3). Detta foder visade sig ge acceptabla produktionsresultat. Medelköttprocenten hos grisarna i denna uppfödningsomgång var 58,0 % och för 85,1 % av dessa grisar erhölls högsta betalning. Exemplet visar tydligt på fodrets betydelse för ett uppnå ett bra produktionsresultat. Tillväxt och foderförbrukning i omgång 4 var betydligt sämre än i omgång 3 (tabell 1). Orsakerna kan sökas i att omgång 4 var en vinteromgång med lägre omgivningstemperaturer och att det under omgång 4 förekom ett utbrott av dysenteri (se fler detaljer senare i texten). I tabell 1 visas också preliminära resultat från registreringar av sjuklighet och behandlingar samt slaktanmärkningar. Vid värdering av resultaten är det viktigt att beakta att alla djur kom från en konventionell besättning (suggor och smågrisar, ej ekologiska). De observerade fallen av diarré i omgång 3 uppträdde inom 3 4 veckorna efter insättning i Ekostallet. Många av diarré-grisarna utvecklade senare höga antikroppstitrar mot Lawsonia-infektion och vi anser Lawsonia som medverkande diarré-orsak. Dessa infektioner har grisarna säkerligen haft med sig från den konventionella besättningen. Under omgång 4 utvecklades ett akut utbrott av dysenteri i Eko-stallet ca 2 mån efter insättning, alltså då grisarna var ca 4,5 månader gamla. Sjukdomssymptom med blodig, slemmig diarré observerades hos ca 1/3 av grisarna. Alla djur i stallet blev behandlade med oral medicinering i 7 dagar. Slaktanmärkningarna visade relativt höga registreringar av leverskador, som tyder på förekomst av spolmask. Grisarna i Eko-stallet avmaskades inte. 183

4 Beteendestudier och skaderegistreringar (tabell 2) Beteendestudierna visade tydligt att grisarnas aktivitet i hög grad påverkades av grisarnas ålder och av omgivningstemperaturen. Grisarna var betydligt mer aktiva när det var kallare, men också aktivare vid 17 veckors ålder än vid 21 veckors ålder. Däremot registrerades inga skillnader i aktivitet mellan om grisarna hade tillgång till beteshagar eller inte. Val av uppehållsplats påverkades av vilka möjligheter grisarna hade. Vid 17 veckors ålder valde de grisar i omgång 3, som hade tillgång till beteshagar, att vistas på gångar och bete i ca 47 % av de fall då de var aktiva. Vid 21 veckors ålder hade motsvarande siffra för samma grisar reducerats till 12 %. De grisar som endast hade tillgång till betongplatta var, förutom att vara mer aktiva på betongplattan, också mer aktiva på spalten, ätytan och liggytan, d.v.s. de fördelade sin aktivitet på alla för dem tillgängliga ytor. Om man gör en förenkling och föreställer sig att grisarna urinerar och gödslar på de olika ytorna enligt samma förhållande som de är aktiva, skulle detta innebära att ca % av gödseln kan förväntas hamna på icke uppsamlingsbara ytor. Skaderegistreringar användes som en metod för att registrera förekomst av aggressioner mellan djuren. Spridningen i skadesummepoäng var stor mellan omgångarna men intressant är att skadorna i Eko-stallet minskade under uppfödningen. Detta är omvänt mot vad som registrerats i konventionell produktion (trågutfodring och restriktiv fodertilldelning efter 65 kg levande vikt (Botermans & Svendsen, 2000)) och får antas vara en effekt av den större tillgängliga ytan för grisarna. Gödselmätningar, växtnäringsbalanser och renhetsstudier (tabell 3) Påverkan på miljön har i detta fall beräknats med hjälp av stallbalanser. Uppgifter om insatt antal smågrisar, mängder av foder och halm samt uppgifter om produktion av slaktgrisar och innehåll av kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) i slaktkroppen (Simonsson, 1990) gör det möjligt att beräkna mängder av producerade näringsämnen (N, P och K) bakom svans. I tabell 3 redovisas preliminära resultat för N och P. Stallanalysen för P kan användas för att kontrollera hur väl beräkningarna stämmer. Eftersom det inte förekommer några förluster av P i stallet, ska dessa vid korrekta beräkningar hamna kring 0. I omgång 4 tycks överensstämmelsen i beräkningarna vara god. Beräkningarna i omgång 3 stämmer dock inte lika bra, vilket kan tyda på ett systematiskt fel. Sammanställningarna i omgång 3 kommer därför att undersökas närmare. Mängden N bakom svans är större i omgång 3 och 4 jämfört med vad som anses gälla för den konventionella produktionen ( 2005) (tabell 3). Huvudsakligen förklaras detta av att proteininnehållet i det ekologiska fodret måste vara högre för att uppnå en ur produktionssynpunkt acceptabel köttprocent, eftersom det ekologiska fodret inte kan optimeras till grisen med hjälp av syntetiskt framställda aminosyror. Störst mängd N bakom svans beräknades i omgång 4. Till viss del berodde detta på att foderförbrukningen p g a sjuklighet var högre i omgång 4 jämfört med i omgång 3, men också på att proteininnehållet i fodret i omgång 3 inte var tillräckligt högt för att uppnå en acceptabel produktionsnivå. Detta visar på den målkonflikt mellan produktionsnivå 184 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005

5 C2. Framtidsfrågorna för ekologisk grisproduktion och miljöpåverkan som finns i den ekologiska produktionen. Gödselmätningarna inne i Eko-stallet utfördes genom att all producerad gödsel samlades upp i plastbackar under spalten. Efter mätperioder om 48 timmar vägdes gödseln och väl blandade prov togs ut för analys av NPK- innehåll. Motsvarande tillvägagångssätt användes på betongytan utomhus. Backar, placerade i gödselkanalen utomhus, samlade upp den gödsel som grisarna genom sin aktivitet fick att flyta ner i kanalen. Resterande mängd gödsel på betongytan skrapades upp för vägning och provtagning. Efter utslakt av alla grisar vägdes även kvarvarande strömedel och representativa prov togs ut för analys. Skillnaden mellan mängden N per gris bakom svans och mängden N per gris i gödsel + halm antas huvudsakligen utgöras av NH 3 - emission från boxen. Detta innebär att emissionen i omgång 3 och 4 preliminärt skulle utgöra % av mängden N per gris bakom svans. Motsvarande siffra för den konventionella produktionen antas vara 14 % (STANK, 2004). Totalt innebär detta ca 6 ggr så hög emission från Eko-stallet jämfört med konventionell produktion. Ammoniakemissionen påverkas linjärt av mängden N bakom svans och av den emitterande ytan (Andersson, 1995). Dessutom har olika omgivningsfaktorer såsom temperatur, luftflöde m.m. stor betydelse för mängden N som avgår som ammoniak (NH 3 ). Om man bortser från omgivningsfaktorernas påverkan innebär den större mängden N bakom svans (p.g.a. det ekologiska fodret och den något högre foderförbrukningen), i Eko-stallet en i medeltal 1,6 ggr (1,3 1,8 ggr) större NH 3 -emission än i ett konventionellt stall. För att nå upp till den 6 ggr så stora emissionen som beräknats, måste teoretiskt den emitterande ytan vara 3,75 gånger så stor som i en konventionell slaktgrisbox. Om man antar att en emitterande yta av ca 0,5 m 2 per gris är rimligt i ett konventionellt stall skulle detta innebära att ca 1,9 m 2 per gris är emitterande i Eko-stallet. Enligt de renhetsstudier som utförts, i vilka totalytan med renhetskod 1 (0 = ren yta, 1= någon gödsel, 2= mycket gödsel) beräknats som s.k. smutsig yta (tabell 3), visar sig resonemanget stämma relativt bra för uppfödningsomgång 4. I denna omgång fanns, som tidigare nämnts, problem med diarré och därmed också dålig hygien i boxarna. I omgång 3 stämmer det teoretiska resonemanget något sämre. Här visar renhetsstudierna på mindre smutsig yta per gris än vad som teoretiskt kan räknas fram från emissionsresultaten. Den relativt höga temperaturen i omgång 3 kan dock vara förklaringen, vilket visar på att omgivningsfaktorernas betydelse inte kan negligeras. Mängden P bakom svans har i tabell 3 beräknats till ca 1,1 1,3 ggr så stor i Eko-stallet som i konventionell produktion. I detta fall förklaras hela skillnaden av det ekologiska fodret och den något högre foderförbrukningen. Mängden P i den gödsel som grisarna lämnar i beteshagarna har preliminärt beräknats till ca 0,42 kg per gris. Detta innebär att den betesareal på 96 m 2 per gris (=1536 m 2 per box om 16 grisar) som använts i försöket inte varit tillräcklig om samma beteshagar skulle använts varje år. Istället för max-värdet 22 kg P per ha har grisarna i de boxar som haft tillgång till beteshagarna belastat uteytorna med en dubbelt för hög fosforgiva. I försöket har grisarna dock fått tillgång till nya beteshagar år 2, vilket gör att P-belastningen på beteshagarna i medeltal över 2 år bör ha hållit sig kring max-värdet. 185

6 Sammanfattning/slutsatser Sammanfattningsvis kan konstateras att stallfunktionen i det ekologiska försöksstallet varit bra. Det har varit enkelt att hantera och övervaka grisarna bl.a. eftersom grisarna utfodrats inne i stallet. Eftersom grisarna trågutfodrats har det också varit möjligt att utan problem utfodra grisarna restriktivt i slutet av uppfödningen. Vidare har stallets utformning gjort det enkelt att väga grisarna inför slakt. Förutsättningarna för att kunna utfodra för hög köttprocent och för att kunna slakta ut i bäst betalda viktsintervall är alltså goda i den planlösning som testats. Djurens välfärd bedöms också vara bra i Eko-stallet. Beteendestudier och skaderegistreringar visar på att grisarna utnyttjar de större ytor de erbjuds. Detta tycks leda till färre aggressioner och skador på djuren jämfört med i konventionell produktion. Grisarna i Eko-stallet hade också färre anmärkningarna p.g.a. lungproblem vid slakt än konventionella grisar. De utförda stallbalansberäkningarna visar dock preliminärt på en ca 6 ggr så hög NH 3 -emission från Eko-stallet som i ett konventionellt stall. Uppskattningsvis bidrar det ekologiska fodret till denna ökning med en faktor på 1,6 ggr och de större vistelseytorna med en faktor på 3,75 ggr. Siffrorna antyder att man i första hand bör fokusera på de stora vistelseytorna vid åtgärder för att minska emissionen. Referenser Andersson, M Ammonia volatilization from cow and pig manure. Sveriges lantbruks-universitet, Inst för jordbrukets biosystem och teknologi, Rapport 98, Lund. 66 pp. Botermans, J. & Svendsen, J Effect of feeding environment on performance, injuries and behaviour in growing- finishing pigs: group-based studies. Acta Agric Scand., Sect A. Animal Sci: 2000: 50, Fernández, J Deposition and content of N, P and K in slaughter pigs. National Institute of Animal Science. Research Centre Foulum. Denmark Simonsson, A Omsättning av kväve, fosfor och kalium i svinproduktionen. Sveriges Lantbruksuniversitet. Fakta Husdjur nr 1, Uppsala STANK, STANK in MIND. Jordbruksverkets program för miljöinriktad rådgivning, Version 1.01, Jönköping Jordbruksverket ( ) 186 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005

7 C2. Framtidsfrågorna för ekologisk grisproduktion Tabell 1. Produktionsresultat, sjuklighet och slaktanmärkningar. Omg 3 Omg 3 Omg 4 Konv Sommar- Sommar- Vinter-ång, omgång, omgång, omgång, betong-platta betes- betong- Jämförelseplatta hage platta tal 1) Antal grisar Foder Eko 2 Eko 2 Eko 3 MJ per kg foder 12,7 12,7 12,4 12,4 g råprotein per kg foder g råprotein per MJ 13,3 13,3 14,1 11,7 Produktion Tillväxt, g/dag Köttprocent, % 54,1 54,9 58,0 57,4 Foderförbrukning, kg/ kg tillväxt 2,70 2,65 3,10 2,79 Andel bäst betalda, % 35,9 52,4 85,1 Sjuklighet, behandlingar - diarré 3,1 9,4 - - ledinflammation 3, bensvaghet, halt - - 2,4 - svansbiten dysenteri ,8 2) - annat 1,6-1,6 Slaktanmärkningar, % - bölder (29/30) 1,6-0,8 1,5 - ledinflammation (31/32) ,3 - övriga ledskador (55/56) - - 0,8 0,4 - svansbiten (57/58) ,7 - lunginflammation (61/62) ,3 - lunginflammation (71/72) ,2 - lungsäcksinflammation (75/76) - 3,1-4,7 - spolmaskskadad lever (83/84) 6,2 3,1 4,7 2,4 1) Jämförelsetalen är hämtade från olika källor: Foderuppgifterna är hämtade från Lantmännens slaktgrisfoder Origo, produktionsuppgifterna är medeltal från PigWin Slakt, 2004 och slaktanmärkningarna är slakterimedeltal från Swedish Meats, Kristianstad, kvartal 04/2004 2) Ca 2 månader efter insättningen fick grisarna i omgång 4 ett utbrott av dysenteri. Ca 1/3 av grisarna uppvisade sjukdomssymptom. Alla grisar behandlades. 187

8 Tabell 2. Resultat från beteendestudier och skaderegistreringar. Omg 3 Omg 3 Omg 4 Konv Sommar- Sommar- Vinteromgång, omgång, omgång, betong- betes- betong- Jämförelseplatta hage platta tal 1) Antal grisar Beteendestudier, 17 veckors ålder Temperatur, C Står/går på- liggyta, % 6,3 3,2 26,6 21,1 14,9 37,0 5,1 2,3 5,2 12,4 3,8 18,1-4, ,4 - Står/går totalt, % 44,9 45,4 86,9 Beteendestudier, 21 veckors ålder Temperatur, C Står/går på- liggyta, % 1,5 0,7 13,6 16,5 10,8 26,7 2,7 1,9 5,4 8,3 3,5 8,0-1, ,6 - Står/går totalt, % 29,0 19,2 53,7 Skador, skadesummepoäng Studie 1, 17 veckors ålder 1,16 0,86 0,51 1,21 Studie 2, 21 veckors ålder 0,44 0,64 0,34 1,88 1) Skadesummepoäng för konventionell produktion med tråg hämtade från Botermans & Svendsen, Jämförbara beteendestudier saknas 188 ekologiskt lantbruk konferens ultuna november 2005

9 C2. Framtidsfrågorna för ekologisk grisproduktion Tabell 3. Stallbalanser för N och P samt resultat från renhetsstudier. Omg 3 Omg 3 Omg 4 Konv Sommar- Sommar- Vinteromgång, omgång, omgång, betong- betes- betong- Jämförelseplatta hage platta tal 1) Miljöpåverkan, kg N/gris Smågris 0,5 0,5 0,5 0,5 Foder, halm och bete 2 6,1 6,5 7,5 5,2 Summa, in 6,6 7,0 8,0 5,7 Slaktgris 2,7 2,6 2,5 2,7 Bakom svans 3,9 4,4 5,4 3,0 Summa, ut 6,6 7,0 8,0 5,7 Gödselmätning 1,6 1,1 2,4 2,6 Gödsel, betesfållor 3) - 0,7 - Förluster 2,3 2,6 3,0 0,4 Summa bakom svans 3,9 4,4 5,4 3,0 Miljöpåverkan, kg P/gris Smågris 0,1 0,1 0,1 0,2 Foder, halm och bete 2 1,6 1,6 1,7 1,4 Summa, in 1,7 1,7 1,8 1,6 Slaktgris 0,6 0,5 0,5 0,6 Bakom svans 1,1 1,2 1,3 1,0 Summa, ut 1,7 1,7 1,8 1,6 Gödselmätning 0,9 0,6 1,3 1,0 Gödsel, betesfållor 3) - 0,4 - - Förluster 0,2 0,2 0,0 Summa bakom svans 1,1 1,2 1,3 1,0 Renhetsstudier, m2 smutsig yta per gris Fast yta, inomhus 0,3 0,3 1,0 Spaltyta, inomhus 0,3 0,3 0,3 Betongyta, utomhus 0,6 0,4 0,9 Totalt 1,2 1,0 2,2 0,5 1) Jämförelsetalen är hämtade från olika källor: Simonsson, 1990; Fernández 1996; ( ) 2) Mängden bete beräknad från innehållet av K i gödseln 3) Mängden gödsel i betesfållorna beräknad med hjälp av information från de boxar i vilka grisarna inte gick ut i betesfållor 189