INLEDNING TILL. Efterföljare:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående civila rättegångsärendena och brottmålen i riket. Stockholm, Täckningsår: med varierande titlar. Efterföljare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. B, Rättsväsendet. Justitiestatsministerns underdåniga ämbetsberättelse. Stockholm : P. A. Norstedt, Täckningsår: 1857/ = N.F., 1-15:1, XV:2-LV. I volym 1 ingår Sammandrag af Justitie-statsministerns underdåniga embetsberättelser för åren 1830 till och med 1856, under fortgående jemförelse med den underdåniga berättelsen för åren 1857 och Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, S Tab Vid de allmänna underrätterna slutligt handlagda tvistemål och brottmål S Tab För brott dömda i första instans efter brottets art Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående civila rättegångsärendena och brottmålen i riket, år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB), urn:nbn:se:scb-b0-b0-4701

3 JUSTITIE-STATS-MINISTERNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE TILL KONGL. MAJ:T ANGÅENDE CIVILA RÄTTEGÅNGSÄRENDENA OCH BROTTMÅLEN I RIKET, ÅR STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare.

4

5 Stormäktigste, Allernådigste Konung! Till följd af Eders Kongl. Majrts nådiga befallning, får Justitie-Slats-Ministern härmed i underdånighet afgifva berättelse om förhållandet med de af domstolar och verkställande myndigheter i riket år handlagda mål och ärenden, äfvensom rörande antalet af fångar, verkställda dödsstraff samt utaf Domkapitlen utfärdade skiljobref. Denna berättelse är författad efter enahanda plan, som den för år 1846, och åtföljes af femtionio särskilta tabeller, grundade på vederbörandes till Justitie-Departementet aflemnade uppgifter och arbetsredogörelser. I. Afdelningen för Civila Mål. Alla, vid domstolar och verkställande myndigheter i riket, år 1847, förekomna civila mål och ärenden hafva till antalet varit 504,270, nemligen vid A. Lägre domstolar och myndigheter. CIVILA MAL. Tab. I. B. Öfverrätterne. C. Verkställande embetsmyndigheter. Summan af civila mål, hvilken år 1845 utgjorde 537,451 och år I84G: 522,028, har således under loppet af år 4847 ytterligare förminskats.

6 IV Bland de vid lägre domstolar och myndigheter år 1847 på handläggning beroende civila mål och ärenden hafva varit: tvistemål 91,060 samt ansöknings- och anmälnings-ärenden*) 163,718. Tvistemålens antal utgjorde år 1845: 96,247, år 1846: 94,943; antalet af ansöknings- och anmälnings-ärenden år 1845: 171,390, och år 1846: 163,337. De egentliga tvistemålen hafva varit, år 1847: Hvaraf blifvit: Häradsrätterne. Tab. II. Häradsrätterne hafva år 1847 handlagt Hvaraf blifvit Såväl tvistemål, som öfriga ärenden, hafva år 1847 varit, hos Häradsrätterne, färre, än åren 1845 och Dessa domstolars balance af oafgjorda tvistemål har jemväl, år 1847, minskats, med 328 mål (2,7 procent). Utaf de till år 1848 uppskjutna 11,630 tvistemål hade inkommit, år 1847: 9850 (84,7 procent), år 1846: 1524 (13,t procent), år 1845: 217 (1,9 procent), samt för längre tid tillbaka 39 (0,3 procent). *) Under denna benämning redovisas, af underdomstolarne, de deistädes sökta eller beviljade inteckningar, uppbud, fastor, åispioclamata, edgångar, bevakningar m. m., derom ej är tvist. **) D. ä. sådana, som angått erkänd skuld, eller blifvit tredskovis afdömda.

7 v Bland de under året afgjorda tvistemål hafva 5449 (14,3 procent) blifvit genom vad hänskjutna under högre rätt. Detta antal är något mindre än år Förhållandet emellan vädjade och afgjorda mål var då såsom 15,4 till 100. Skiftesmål voro: Ägodelningsrällerne. Agodeluingsrätterne. Tab. II. Hvaraf blifvit De oafgjorda målens antal har således under årel minskats med 64 mål (15,o procent). Underdåniga besvär öfver Ägodelningsrätternes utslag hafva blifvit ingifna uti 151 mål (9,t procent af alla under året afgjorda mål). Grufve- och Jiergslingsrällerne. Grufveoch Bergstingsrätterne. Tab. III. Hvaraf blifvit Balanceu af uppskjutna tvistemål har under året minskats med 11 mål. Bland de till år I848 uppskjutna mål hade inkommit, år 1847: 45 (66,2 procent), år 1846: 13 (19,1 procent), år 1845:.i (4,4 procent), för längre tid sedan 7 (10,3 procent). 16 mål (14,5 procent af de under året afgjorda) hafva blifvit till Hofrätt vädjade. Lagmansrällerne. Lagmansrätterne. Tab. IV.

8 VI Utaf hvilka Lagmansrätternes balance af oafgjorda mål var alltså vid årets slut 12,9 procent större, än vid årets början. Från dessa domstolar bafva blifvit genom anmäldt vad till Hofrätterne liänskjutna 1455 mål (38,7 procent af alla under året afgjorda mål). Poliskamrarne. Tab. VII. Polhkamrarne. Hvaraf blifvit Kämnersrätterne. Tab. v. Kämnersrällerne. Hvaraf blifvit Balancen af oafgjorda tvistemål har vid Kämnersrälterne under året ökats med 37 mål (8,i procent). Af de till år 1848 uppskjutna tvistemål hade inkommit år 1847: 313 (69,3 procent), år 1846: 70 (15,5 procent), år 1845: 29 (6,4 procent), och för längre tid tillbaka 40 (8,8 procent). Till Rådstufvurätt hafva blifvit vädjade 676 mål (eiler 21,t procent af alla under året afgjorda tvistemål).

9 VII Rådstufvurätterne. Rådstufvurätterne. Tab. VI. Hvaraf blifvit De oafgjorda tvistemålens antal har under året minskats med 100 mål (8,8 procent). Utaf de till år 1848 balancerade tvistemål hade inkommit, år 1847: 812 (78,4 procent), år 1846: 160 (15,4 procent), år 1845: 40 (3,9 procent), för längre tid tillbaka: 24 (2,3 procent). Emot Rådstufvurätternes utslag och domar hafva vad blifvit erlagde uti 478 mål (14,3 procent af alla under året afdömda tvistemål). Akademiska Konsislorierne. Akademiska Konsistorierne. Tab. VIII. Hvaraf blifvit Af de till år 4848 uppskjutna tvistemål hade 4 inkommit år 1847 och 1 år Ett mål har blifvit frän Consistorium Academicum Majus i Upsala vädjadt till Hofrätt.

10 VIII B. Öfverrätter. Hofrätterne. Tab. IX. Hofrätterne Alla vid Hofrätterne förekomna mål och ärenden. Konkurs-, boskillnads- och a) Vädjade. urarfvamål. b) Instämda. Arsproclamala. Tvistemål i allmänhet. a) Vädjade. b) Instämda.

11 IX Fiskaliska aktioner. Lottade skriftvexlingar. Utan kommunikation a/gjorda besvär. Kongl. bref och remisser. /indra af Hofrätterne handlagda ärenden. Antalet af de, under sist förflutna civila mål och ärenden, har varit: 16 år, till Hofrätterne inkomna och derstädes handlagda Justitie-Stats-Ministerns Berättelse år 1847.

12 X De till Hofrätterne inkomne Civila mål, bvilkas antal ynder dessa år nästan oafbrutet tillväxte, hafva således jeraväl år 4847, varit flere än tillförene. Men det oaktadt har balancen af oafgjorda civila mål, under sistnämnde år, blifvit förminskad, derigenom att Hofrätterne år 1847 afgjort och afskrifvit större antal mål, än något annat år under ifrågavarande tiderymd. Kammarrätten. Tab. IX. Kammarrätten. I öfrigt hafva till Kammarrätten ankommit och blifvit till verkställighet befordrade 152 Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref och utslag. Till följe af Kammarrättens åtgärder hafva, uti Eders Kongl. Maj:ts och Kronans kassor, år 1847, influtit 29,908 R:dr 27 sk. 5 rsl. Banko. Förhållandet med alla, sedan år 1835, till Kammarrätten inkomna mål och ärenden har varit följande: Balancen af oafgjorda mål, uti Kammarrätten, var följaktligen, vid 1847 års slut, 43 mål mindre än vid årets början. Målens antal Medeltalet af alla till domstolarnc och poliskamrarne i riket instämda civila rättegångsmål har, under de si a 10 åren. under de sist förflutna tio åren ( ), utgjort 79,214, hvaribland, så vidt af inkomna Tab. X. uppgifter kan slutas, varit, i medeltal: *) Dessa 3:nc tal tillsammanstngnc motsvara icke det näst ofvanför uppgifna medeltal af alla civila rättegångsmål, emedan för åren af en del domstolar uppgifvits endast totalsumman, men icke den olika beskaffenheten af dit instämda mål.

13 Antalet af alla instämda civila mål har, vid de särskilta döramande myndigheterna, uppgått till XI Konkursmålens antal utgjorde samt af skuldfordringsmål i Länen Af Öfver-Slåthållare-Embelel i Stockholm och Eders Kongl. MajUs Befallningshafcande hafva, år 1847, hlifvit handlagda: Kongl Maj:ts Befallningshafvande. Tab. XI. *) Se anmärkningen här ofvan sid. 4.

14 XII Förhållandet med samtlige hos Eders Kongl. Maj:ts Befällningshafvande förekomna mål och ärenden har, under sednast förflutna 7 år, varit sådant, att Afgjorda utsökningsmål, år 184 Tab. XII. De mål, hvilka. sedan år 1845, mest aflagit, äro skuldfordrings- eller lagsökningsmål, som nämnde år uppgingo till ett antal af 110,966, men derefter förminskats, år 1846, till 99,472, och är 1847 ytterligare till 85,908. dylika Denna förminskning är desto mera anmärkningsvärd, som antalet af mål, under samma tid, jemväl hos domstolarne nedgått, från 31,331, som det utgjorde år 1845, till 27,511, är 1846, och 23,751 år Eders Kongl. Majls Befallningshafvande i Länen, utom Stockholm, hafva år 1847 afgjort tillsammans 46,510 lagsökningsmål, ihland hvilka 32,148 genom slutliga utslag och 14,372 medelst vilkorliga utmätnings-resolutioner. I följd af dessa heslut har blifvit ålagdt under de sista 12 åren. Tab. XIII. Under de 12 år, for li\ilka uppgifter uti ifrågavarande hänseende äro lemnade, hafva utsökningsmål blifvit af Eders Kongl. Maj:ts Befallniiigshafvande i Länen afgjorda Antalet af dessa mål har således under hvarje af de sistförflutna 3:ne åren minskats med vid pass 10,000 och det till betalning ådömda belopp likaledes årligen med omkring en million R:dr. De afgjorda utsökningsmålens antal är, för år 1847, mindre, än under något annat bland nyssberörde 12 år.

15 Hos Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm äro år 1&I7 afgjorda 2007 lagsökningsmål, uti hvilka blifvit till betalning ådömdt XIII eller, tillsammans med de af Eders Kongl. Maj:ts öfriga Befallningshafvande afgjorda mål, 51,633 lagsökningsmål, och ett till betalning ådömdt skuldbelopp af 3,825,810 R:dr u sk. Banko. Detta antal af mål år, med»10,736, och det till betalning ådömda skuldbelopp med 1,362,044 K:dr, mindre, än motsvarande summor för år II. Afdelningen för Brottmål. II. BROTTMÅL. Under loppet af år 1847 hafva utslag, af poliskamrarne och domstolar uti första instance blifvit meddelade öfver tillsammans 38,444 derstädes åtalade brott och lagöfverträdelser, af alla slag; livilka varit ariklagade 37,793 personer. Antalet af brott och förseelser samt för af anklagade och dömde Utaf desse anklagade liafva blifvit befriade 5252 (13,9 pro personer. Tab. XIV cent), förklarade ej kunna ål saken fällas 1411 (3,7 procent), under framliden ställde 38 (0.1 procent) och sakfällde 31,092 (82^3 procent). Antalet af angifna brott och förseelser var år 1846: 38,814, år 1845: 39,10o. samt har således (1846: tab. XIV (1845: tab XV under de tvenne sednaste åren varit i aftagande. Minskningen har, för hvardera af dessa 2:ne år, utgjort 0,8 procent, eller i förhållande till år 1845 på det hela 1,G procent. Antalet af anklagade och sakfållde personer har i något större mån förminskats. Brott emot person åtalades år 1845: 12,683, år 1846: 11,588, år 1847: 11,073. Brott emot äganderätt^ som år 1845 till antalet voro 5592, och år 1846 ökades till 7246, hafva under år 1847 nedgått till Öfverträdelser af politi-, ekonomi- och särskilta disciplinär-stadganden hafva år 1847 åtalats i större antal, än år 1846, nemligen under det förra 20,621, men under det sistnämnda 19,980. Summan af alla angifna brott och förseelser förhåller sig år 1847 till folkmängden*) såsom 1 till 86; af alla angifna brott mot person såsom 1 till 299; af alla angifna brott mot äganderätt såsom 1 till 491,- af åtalade förseelser emot politi-, ekonomi- och discip/inärförfattningar såsom 1 till ICO: af anklagade såsom 1 till 87 j samt af sakjällde såsom 1 till 106. Sammanräknade antalet af grqfre brott **) har år 1847 utgjort 6816, hvaribland brott emot person 1102 och brott emot äganderätt Brottslighetens förhållande till folkmängden i riket *) Sådan den af Tabeilkommissionen blifvit vid slutet af år 1845 approximativt beräknad, nemligen till 3,316,000 peiv söner (se 1846 års berättelse, sid. xiv). **) Hvartill äro, enligt domstolarnes uppgifter, hänförda ej mindre de, hvilka i allmänhet äro belagde med urbota ansvar, såsom lifvets, ärans, embetets förlust, offentlig a/bön, uppenbar kyrkoplikt, o. s. v., än äfven några ätter af brott, hvilka få med böter försonas, t. ex. snatteri, bodrägt m. fl.

16 Brottslighetens förhållande till folkmängden inom hvarje län. XIV Dessa hafva förhållit sig till folkmängden i riket sålunda: alla grö/re brott tillsammanstagne såsom \ till 487; gröfre brott emot person såsom 1 till 3002; gröfre brott emot äganderätt såsom 1 till 580. Nedanstående tabell visar, så vidt utrönas kunnat *), förhållandet emellan folkmängden i hvarje Län samt de derstädes för brott anklagade och sakfällde personer; i hvilket hänseende en ganska stor : olikhet länen emellan sig företer. *) På sätt uti nästföregående årsberättelse är vordet anmärkt, har icke kunnat helt och hållet förekommas, att personer, som under årets lopp varit vid flera domstolar eller, uti särskilta lagföringar, vid en domstol anklagade, tilläfventyrs blifvit flerfaldigt beräknade; minst har sådant kunnat förhindras i hvad angår poliskamrarne i Stockholm och Göteborg, der mängden of mål och af inställde, ofta okände, personer är störst.

17 XV Bland brott emot person hafva i största mängd förekommit: Jemförelse emellan brottens antal åren Brott emot person. Tab. xv. (1846:tab.xv.) (1845:tab. XVI.) Alla dessa, till större delen ringare, arter af brott emot person hafva således under nämnde trenne år förminskats, med, på det hela, -12,6 procent. De hafva lillsammanstagna utgjort af alla brott emot person, är 1845: 82,4 procent, år 1816: 82,o procent, år 1817: 82,2 procent. De grö/re brotten emot person hafva under år 1847 jemväl, på del hela, i någon mån minskats. Bland de sröfsta hafva förekommit: Dessa grofva brott hafva således i det hela minskats med 26,3 procent. Endast mord samt tidelag och försök dertill hafva i någon mån tilltagit, såsom det synes, iifven med afseende å en längre följd af år. Bland förbrytelser mot äganderätten, hafva förfalskningsbrolten (hvilka åren , oafbrutet minskats), äfvensom kyrkotjufnad, rån, nidingsstöld, stöld ur ficka och ur bref, ute å marken, samt stöld 3:e gången eller oftare, jemväl år 1847 förökats. Andra arter af stöld, såsom: husljufnad; från kronan, förman eller kamrat, af militär; med inbrott; enkel stöld, 1:a och 2:a resan; stöld af öfvermage; samt snatteri, med och utan inbrott, hafva deremot minskats; så att, vid jemförelse mellan åren 1846 och 1847, tjufnads- och snatteribrotten på det hela aftagit, med 6,0 procent. Förhållandet med de särskilta slagen af tjufuadsbrott har under sednaste trenne år varit följande: Brott emot äganderätt. Tab xv. (1846:tab.xv.) (1845:t. xvi.)

18 XVI Politi-, eko nomi- och ringare disciplinärförseelser, Tab. XXXII. (1846: t.xxxii. (1845: tab. XXIII.) De flesta öfrign brott emot äganderätt hafva år 1847 till antalet förminskats. Äfventyrligt spel: våld å annors byggnad, redskap, eller stängsel, och några få andra, jemförclsevis smärre, förseelser hafva dock i någon mån ökats. Tjufnads- och snatteribrotten hafva, af alla afdömda brott emot äganderätt utgjort, år ,4 procent, år 1846: 73,4 procent, och år 1847: 74,? procent; förfalskiiingsbrotlcn, år i 845: 4,G procent, år 1846: 3,4 procent, år 1847: 3,8 pr ocent. ufverträdelser af poltti-j ekonomi- och särskilta disciplinär stadganden hafva, på sätt ofvan är nämndt, är 1847 på det hela ökats. Förändringen i antalet af de oftast förekommande ibland dessa har åren varit följande:

19 XVII Åtal för öfvertiädelser af förordningen angående bräuviusbräiining ocli försäljning, af förfallniiigarne rörande jagt och djurfång, af seglatioiis-ordniiigen och tullföifattningarne, af stiidernas ordningsstadgar, för obehörigt idkande af borgerlig näring, samt för försummad lagfart liafva Ar Icii7 varit flere, än, så vidt uppgifterna utvisa, något föregående år. Domstolarnc och poliskamrarne hafva afdömt Enahanda jemförelse för alla åren 1841 l847. Antalet af brott och förseelser, för hvilka personer blifvit sakfällde bar, åren , utgjort: Brott, för hvilka personer blifvit sakfällde, åren *) Vid denna summa för år 1841, bör märkas, att densamma sannolikt icke upptager alla ringare förseelser, som varit åtalade, emedan, för det året, bestämd föreskrift derom saknats. Juslitie-Slals-Ministerns Berättelse år 1847.

20 De anklagades kön. Tabb. xiv, xviii & xix. De gröfsta broliens motiv. XVIII Utaf alla anklagade hafva år 1847 varit mån: 32,929 (87,1 procent), <jvinnor: 4864 (12,9 procent). De för brott emot person och äganderätt anklagade hafva, sistnämnde år, tillsammans utgjort 17,886 personer; bland hvilka varit: män: 15,332 (85,9 procent), qvinnor: 2554 (14,2 procent). Utaf dessa hafva varit anklagade vid domstol å landet 11,369 (63,7 procent) samt vid stadsdomstol 6492 (36,3 procent). Bland de vid domstol å landet för brott anklagade, hafva varit män: 9626 (84,7 procent), qvinnor: 1743 (15,3 procent); bland de i städerna anklagade, män: 5686 (87,6 procent) och tjvinnor: 806 (12,4 procent). De för gröfre brott sakfälldes lefnadsomständigheter, så vidt uppgift derom blifvit infordrad, sj nes af labb. xx xxxi, samt af motstående tabell. (Se sid. xix.) För politi-j ekonomi- och disciplinärförseelser hafva varit tilltalade 21,766 nemligen 19,368 (88,9 procent) män och 2398 (11,1 procent) qvinnor ; utaf hvilka varit lagförde å landet 10,658 (48,9 procent) och i städerne, 11,108 (51,i procent). Jemlikt de af vederbörande domhafvandc lemnade upplysningar, rörande anledningarne till och de hufvudsakliga omständigheterna vid de gröfsta brottens föröfvande skall Dryckenskap hafva hufvudligen föranledt: 1 smädelse mot Gud; 1 mord; 2 dråp med vilja; 1 dråp af vållande; 2 dråp, hvilka ansetts hafva timat mer af olycka, än vållande; 1 rån; 2 fall af våldsam misshandel å fader; 1 af misshandling ocli slug å Konungens embetsman; 1 af husbondes öfverfallande; 1 af smädeord emot förman ; samt de llesla öfriga brott emot personer, stadde i utöfning af embete eller tjenst, äfvensom de flesta fall af åstadkommen förargelse under gudstjensten. Dryckenskap och lättsinne hafva uppgifvits såsom orsak till 1 röfveri och 1 viljadråp. Dryckenskap och våldsamt sinnelag, till 1 dråp med vilja, och 3 fall af misshandling å fader. Benägenhet för Dryckenskap (hos den dräpne) och deraf föranledd misssämja i äktenskap, till 1 mord, begånget af hustru å sin man, med biträde af en deras tjenstedräng. Dryckenskap jemle näringslöshet och egennytta, till 1 mord och 5 rån. Dryckenskap och hämndbegär, till 1 dråp med vilja, och 1 mordbrand. Dryckenskap och tillfällig missämja, till 3 dråp af vållande. Penningebegär och rovlystnad, skola hafva orsakat 2 mord; 2 dråp med vilja; 9 rån; samt, i förening med begifvenhet pä njutningar och nöjen, 1 poststöld. Hämnd: 2 mord, hvaribland ett å husbonde; 1 försök till mord; 3 dråp med vilja; 1 mordbrand; 1 falsk angifvelse å annan för brott. Missämja i äktenskap: 1 dråp å hustru. Hat och ovilja mellan andre personer: 2 mord; 1 dråp med vilja. Tillfällig missämja och bråd skillnad: 6 dråp med vilja; 5 dråp af vållande; 2 fall af misshandling å fader; 1 af slag å förman. Lättja och sysslolöshet: 1 rån. Högmod och fåfänga: 1 barnamord; 1 mordbrand. Obetänksamhet och lättsinne: I barnamord; 1-rån. Grof vanart: 1 fadermord. Afsigt att dölja begångna brott: 2 fall af mordbrand. Sinnessvaghet: 1 mord; 1 förgiftning af eget barn; 1 barnamord; 1 blodskam (med moder). 2 fall hafva förekommit, i hvilka moder och modermoder till nyfödda oäkta barn, i samråd, mördat dessa, i ändamål att värja sig och deras hus frän vanära.

21 XIX De sakfälldes lefnadsomständigheter. Tabb. XX XXXI.

22 XX 3 barnamord anses hafva blifvit föröfvacle endast i Jen afsigt, hos ogifta mödrar, att så medelst befria sig från omsorgen för barnens värd. Misströstan att kunna sig och barn försörja skall hafva förorsakat: 3 barnamord, 1 förgiftning af oäkta födt barn, samt 1 fall af fosters fördrifvande. Blygsel har uppgifvits såsom orsak till 5; blygsel och befarad nöd till 1 barnamord. För öfrigt hafva dråp, genom mer eller mindre groft vållande, inträffat, af följande anledningar: ovarsamt umgående med skjutgevär: 7; ovarsamhet med gift: 4; oaktsamhet under lek och skämt: 1; vanvårdande af spädt barn: 1 ; samt oskicklighet vid barnförlossning: 1. Sjeifspillingar Tab. XLIII Sjelfmördare eller annorledes genom groft vållande omkomne personer_, om hvilkas dödsorsak undersökning vid domstolarne och poliskamrarne i riket år 1847 ägt rum, hafva till antalet varit 223, nemligen 187 män och 36 qvinnor; ibland hvilka: 11 Ståndspersoner, 20 Soldater, 16 personer af Handtverklassen, 28 Tjenstehjon, 38 Bönder och Brukare af allmogen, 14 Torpare, samt 48 andre till Arbetsklassen hörande personer. De olika sätt, på hvilka sjelfmödarne afhändt sig lifvet hafva varit: hängning, 61; drunkning, 46; skärning i halsen, 48; intagning af gift, 15; medelst skott, 13; o. s. v. Tab. XLIV. Såsom kända eller förmodade anledningar till sjelfmord hafva uppgifvits: sinnesrubbning, hos 34; fylleri och dess följder, hos 32; fattigdom, eller misströstan om framtida utkomst, hos 26; mjeltsjuka, eller annan kroppslig ohclsa, hos 11; husliga lidanden, hos 3; samvetsqval och religionsgrubbel, hos 2; o. s. v. 34 män ocli 2 qvinnor, hafva genom omåttlig förtäring af starka drycker, samt 1 man genom annat öfverdåd, ouppsåtligen vållat sin egen död. Sjelfmördarnes ålder har, så vidt uppgift derom blifvit lemnad, varit: under 15 år: 2; emellan 15 och 20 år: I; emellan 20 och 25 år: 14; emellan 25 och 30 år: 16; emellan 30 och 35 år: 17; emellan 35 och 40 år': 23; emellan 40 och 45 år: 23; emellan 45 och 50 år: 15; emellan 50 och 55 år: 25; emellan 55 och 60 år: 3; emellan 60 och 65 år: 7 samt 4 emellan 65 och 70 år. Sjelfmordens antal utgjorde: Sjelfmordsförsök. Tab. xlv. För försök till sjelfmord hafva, år 1847, varit tilltalade 7 män och 2 qvinnor; ibland hvilka blifvit befriade 4 män, samt sakfällde 3 män och 2 qvinnor. Såsom anledning till dessa brott hafva uppgifvits: fruktan för följderna af begångna förbrytelser, hos 3; fattigdom, hos 1, samt, hos I, dryckenskap. För sjelftnordsförsök sakfälldes

23 XXI För falsk angifvelse å sig sjelf hafva, år 4847, varit anklagade a, och sakfällts 4 män. För sådant brott blefvo sakfällde: åren , i medeltal, 2; år 1845: 1; år 1846: 5 år 1847: 4. Falsk anfifvelse å sig sjelf. Tab. XLV. Med de af Hofrätlerne år 1847 handlagda brottmål har förhållandet varit följande: Brultiiul i Hofrälterite Tab. LI... Alla vid Hofrälterne förekomna Brotlmålsärenden tillsammanslagna. Brottmål, som öfverlemnals till Hofrällernes omedelbara af dämmande. Underställda brottmål. Lottade sfcriflvexlingar. Ulan kommunikation afgjorda mål.

24 XXII Kongl. bref och remisser. Andra brottmålsärenden, handlagda utan kommunikation. Under sistförflutna 16 år. Brottmålens antal har, under sednast förilutna 16 åren, uti Hofrätterne förhållit sig sålunda: inkommo: Antalet af underställda brottmål har, under ifrågavarande tiderymd, oafbrutet ökats. Deraf Alla på Hofrätterne beroende, civila och kriminella, mål. Alla på Hofrätternes antalet varit: Juindläggning beroende, civila och kriminella _, mal och ärenden hafva till samt har således, under berörde lid, varit i ständig tillväxt. Likväl har, på sätt ofvan är nämndt, Hofrätternes balance af oafgjorda mål, under loppet af år 1847, nedgått, från 2624 till 2,087, eller med 17,o procent.

25 XXIII Uti Eders Kongl. Maj:ts Krigs-Hofrätt hafva år 1847 förekommit: Krigs- Hofrätten. III. Afdelningen för Civila och Kriminella, på underdånig- föredragning- af Justitie-Revisions-Expeditionen beroende mål. MÅL I JUSTITIE- III. CIVILA OCH KRIMINELLA REVISIONEN år Tab. LII. På Justitie-Revisions-ExpedUionens underdåniga föredragning hafva år 1847 varit beroende: Balanccn af oafgjorda mål har således år 1847 blifvit på det hela ökad med 60 mål. Förhållandet med inkomna, afgjorda och balancerade mål uti Juslitie-Revisionen sistförllutna 18 åren varit följande: liar under de under de sista 16 årcu. Tab. LIII.

26 XXIV Enligt Styrelsens öfver fängelserna och arbetsinrättuingarne i riket afgifna underdåniga berättelser för åren 1845, 1846 och 1847 hafva under nedannämnde år varit häktade: Uti alla ofvanberörde fängelser hafva vid slutet af samma år förvarats,;

27 Denna för hvarje af ifrågavarande år utförda summa summarum, jemford med rikets för åren 1835 och 1840 kända samt sednast för år 1845 beräknade folkmängd hvilken varit, vid slutet af år 1835: 3,025,439, vid slutet af år 1840: 3,138,887 samt vid 1845 års utgång anses hafva uppgått till 3,316,000 utvisar det förhållande, att vid slutet af år 1835 hvarje 701:ste, vid slutet af åv 1840 hvarje 591:ste, vid slutet af år 1845 livar 514:de, vid slutet af år 1846 likaledes livar 514:de samt vid slutet af år 1847 hvarje 509:de person i riket varit friheten beröfvad. Förhållandet med samtelige dessa fångars tillkomst och afgång m. m. år 1847 kan inhämtas af dels de vid denna berättelse fogade tabeller (LIV, LV&LVI), dels ock, fullständigare, af Fångvårds- Styrelsens, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till trycket aflemnade underdåniga berättelse för samma år. Deraf S3'nes väsendtligen att antalet år 1847 XXV Tillökningen af fångar utgör således på det hela 71, eller, om afseende ej fästas å de barn, hvilka varit sina föräldrar i häktet följaktige, 88 personer. Ar 1847 hafva blifvit verkställda 3 dödsstraff, nemligen: uti Örebro län: 1, å en man, dömd för så våldsam behandling A moder, att hennes död deraf blifvit en följd; uti Gefleborgs län: 1, å en qvinna, dömd för stöld och uppsåtlig förgiftning, genom hvilken sednare tre personer ljutit döden och en fjerde blifvit till helsan skadad; uti Kronobergs län: 1, å en.man, dömd för dråp i edsöre och rån. Antalet af verkställda afrättningar har utgjort, år 1841: 6; år 1842: 6; år ; år 1844: år 1845: 19; år 1846: 6; år 1847: 3. Verkställda dödsstraff är Tab. Lviii. 1 ;under de sista 7 åren. Medelst skiljobref äro, år 1847, af Domkapitlen upplösta 100 med vigsel fullbordade äktenskap, 45 äktenskapsförbindelser, grundande på häfdande efter trolofning, eller under äktenskapslöfte, samt 105 trolofningar. i Jiustitie-SUUs-MinUtem» Berättelse år Utfärdade skiljobref år Tab. tix.

28 XXVI Ulaf de med vigsel fullbordade äktenskap hafva blifvit upplösta: a) i följd af domstols beslut: för egen villigt öfvergifvande, 40; för hor, 35; för endera makan ådömdt lifstidsfängelse eller landsflykt, 3; för lägersmål med annan före äktenskapet, 1; för obotlig sjukdom, 1; för galenskap, 1; ö) efter af Eders Kongl. Maj:t i nåder lemnad tillåtelse: för slöseri, dryckenskap, eller stridighet i lynne och tänkesä(,t, 10; för begånget nesligt brott, 9. Utfärdade sk il job ref under de sista 15 åren. Antalet af utfärdade skiljobref har under de sist förllutna 15 åren varit följande: Stockholm den 5 Februari G. A. SPARRE. O. Carlheim Gyllenskjötd.

29 TABELLER. I a AFDELNINGEN. CIVILA MÅL. (Tabellerne I XIII.) II a AFDELNINGEN. BROTTMÅL. (Tabellerne XIV LI.) III a AFDELNINGEN. CIVILA OCH KRIMINELLA, PÅ UNDERDÅNIG FÖREDRAGNING AF JUSTITIE-REVISIONS-EXPEDITIONEN BEROENDE MÅL. (Tabellerne LII & LIII.) BIHANG. (Tabellerne LIV LIX.) STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER.

30

31 I a AFDELNINGEN. CIVILA MÅL. 1. Summarisk uppgift angående Civila. Mål och Ärenden vid hvarje slag af Under- och Öfverdomstolar samt Verkställande Myndigheter i Riket, år 1847 (Tab. I). 2. Civila Mål och Ärenden vid hvarje särskilt Domstol, nemligen: a) Härads- och Ägodelningsrätterne (Tab. II); b) Grufve- och Bergstingsrätterne (Tab. III); c) Lagmansrätterne (Tab. IV); d) Kämnersrätterne (Tab. V); e) Rådstufvurätterne (Tab. VI); f) Poliskamrarne (Tab. VII); g) Akademiska Konsistorierne (Tab. VIII); h) Öfverrätterne (Tab. IX). 3. Antalet af de 10 sistförflutna åren till Domstolarne instämda Civila Mål: a) Konkurs-, Boskillnads- och Urarfvamål; b) Alla slags Skuldfordringsmål; c) Öfriga Tvistemål; d) Alla Civila Rättegångsmål (Tab. X). 4. Civila Mål och Ärenden hos Öfver-Ståthållare-Embetet och samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länen, år 1847, (Tab. XI). 5. Förklarande Parternes Stånd, uti de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länen år 1847 afgjorda Utsökningsmål (Tab. XII). 6. Antalet af Skuldfordringsmål, hos Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande i Länen, äfvensom beloppet af hvad som utsökt blifvit, under hvarje af de 12 sistförflutna åren (Tab. XIII).

32

33 I. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN VID UNDER- OCH ÖFVERDOMSTOLAR SAMT VERKSTÄLLANDE MYNDIGHETER, ÅR

34 6 I I. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN VID HÄRADS-

35 OCH ÄGODELNINGS-RÄTTERNE, ÅR

36 8 I I. FORTSÄTTNING. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN VID HÄRADS-

38 10 II. FORTSÄTTNING. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN VID HÄRADS-

56 28 III. CIVILA MÅL VID GRUFVE- OCH

57 BERGSTINGS-RÄTTERNE, ÅR

58 30 IV. CIVILA MÅL VID LAGMANS-RÄTTERNE, ÅR 1847.

59 V. CIVILA MÅL VID KÄMNERS-RÄTTERNE, ÅR

60 32 VI. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN

61 VID RÅDSTUFVU-RÄTTERNE, ÅR Anm.* 83 Östersund lyder under Brunflo Häradsrätt, och 85 Borgholm under Tingsrätten i Ölands Norra Mot.

62 34 VII. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN VID POLISKAMRARNE, ÅR VIII. CIVILA MÅL VID AKADEMISKA KONSISTORIERNE, ÅR 1847.

63 IX. CIVILA MÅL VID ÖFVERRÄTTERNE, ÅR

64 36 IX. FORTSÄTTNING. CIVILA MÅL VID ÖFVERRÄTTERNE, ÅR 1847.

65 X. ANTALET AF DE TIO SISTFÖRFLUTNA ÅREN TILL DOMSTOLARNE INSTÄMDA CIVILA MÅL. 37 Konkurs-, Boskillnads- och Urarfvamål Alla slags Skuldfordringsmål Skuldfordringsmål, som angått erkänd skuld, eller blifvit tredskovis afdömda Öfriga Tvistemål Alla Civila Rättegångsmål Anm. Bland de för Rådstufvurätterne i denna tabell upptagna mål, äro, åren 1844 och 1845, inberäknade äfven de genom vad eller besvar från Kämnersrätterne in- 5

66 38 XI. CIVILA MÅL OCH ÄRENDEN HOS ÖFVERSTÅTHÅLLARE-EMBETET komna skuldfordrings- och tvistemäl, hvilkas antal år 1844 utgjorde 498 (se sid. VII I 1844 års berättelse), men för år 1845 icke är nppgifvet För Lagmansrätterne saknas Akademiska Konsistorierne, uppgift i antalet skuldfordringsmåll och andra tvinstemål, hvar för sig, intill ir Nedre Borgrätten upphörde den I9 Juni 1845, och

67 OCH SAMTLIGE KONGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDE I LÄNEN, ÅR uppgift angående dit instämda mål, utom för åren 1841, 1842 och 1843; för Poliskamrarne, å derstädes handlagdatvistemälintillår1839;förnedreborgrattenoch längre än till den 19 December 1844 fingo mål icke dit instämmas.

68 40 XII. FÖRKLARANDE PARTERNES STÅND UTI DE AF KONGL. MAJ:TS

69 BEFALLNINGSHAFVANDE AFGJORDA UTSÖKNINGSMÅL, ÅR

70 42 XIII. ANTALET AF SKULDFORDRINGSMÅL HOS KONGL. MAJ:TS SAMTLIGE BEFALLNINGSHAFVANDE I LÄNEN, ÄFVENSOM BELOPPET AF HVAD SOM UTSÖKT BLIFVIT, UNDER HVARJE AF DE 12 SISTFÖRFLUTNA ÅREN.

71 II a AFDELNINGEN. BROTTMÅL. 7. Antalet af ALLA BROTT och FÖRSEELSER samt ANKLAGADE, BEFRIADE, ÅT SAKEN EJ FÄLLDE, UNDER FRAMTIDEN STÄLLDE och SAKFÄLLDE PERSONER, uti mål, hvilka blifvit af Domstolarne och Poliskamrarne i Riket afgjorda år 1847 (Tab. XIV). 8. Beskaffenheten och Antalet af BROTT EMOT PERSON OCH ÄGANDERÄTT vid samtliga Domstolarne och Poliskamrarne i Riket, jemte Antalet af de för hvarje slag af sådana brott ANKLAGADE, BEFRIADE, ELLER ANNORLEDES DÖMDE PERSONER (Tab. XV). 9. Antalet af Brott emot person och äganderätt samt af de för sådana brott Anklagade och Dömde Personer, vid UNDERDOMSTOLARNE, inom hvarje Län (Tab. XVI). Antalet af de vid ÖFVERRÄTTERNE omedelbart afdömda Brott emot person och äganderätt äfvensom af de för slika brott derstädes omedelbart Anklagade och Dömde Personer (Tab. XVII). 10. De för alla slag af Brott emot person och äganderätt ANKLAGADE, BEFRIADE, ÅT SAKEN EJ FÄLLDE, UNDER FRAMTIDEN STÄLLDE och SAKFÄLLDE PERSONERS Kön, särskilt för hvarje slag af brott (Tab. XVIII) och för hvarje Län (Tab. XIX) samt, inom Länen, särskilt för domstolarne å landet och för stadsdomstolarne. 11. De för svårare, i allmänhet urbota, brott SAKFÄLLDES Ålder, äkta eller oäkta Härkomst, Egenskap af Gifte eller Ogifte, Stånd eller Yrke, Christendomskunskap, samt Födelseort och Hemvist, inom eller utom den domstols område eller det Län, hvarest de blifvit dömde; hvarom upplysning lemnas dels med afseende å brottens olika art, dels för hvarje Län, samt, inom Länen, särskilt för lands- och stadsdomstolarne (Tabb. XX XXXI). 12. Beskaffenheten och Antalet af alla åtalade FÖRSEELSER EMOT POLITI-, EKONOMI- OCH SÄRSKILTA DISCIPLINÄR-STADGANDEN, jemte antalet af de för hvarje slag af sådana förseelser TILLTALADE, BEFRIADE och SAKFÄLLDE PERSONER (Tab. XXXII). 13. Antalet af Politi-, Ekonomi- och Disciplinär-förseelser samt af derför Tilltalade och Dömde Personer, inom hvarje Län (Tab. XXXIII).

72 Antalet af Brott och Förseelser, samt af Anklagade, Befriade, Åt saken ej fällde, Under framtiden ställde och Sakfällde Personer, vid hvarje särskilt domstol: a) Häradsrätterne (Tab. XXXIV); b) Grufve- och Bergstingsrätterne (Tab. XXXV); c) Rådstufvurätterne (Tab. XXXVI); d) Kämnersrätterne (Tab. XXXVII); e) Poliskamrarne (Tab. XXXVIII); f) Akademiska Konsistorierna (Tab. XXXIX); g) Krigsrätterne (Tab. XL); h) Hof- och Öfverrätter (Tab. XLI). 15. Antalet af hvarje slag SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD FÖREKOMNA. BROTT OCH FÖRSEELSER äfvensom af derför ANKLAGADE och SAKFÄLLDE PERSONER, inom hvarje Län, eller omedelbart vid hvarje Öfverdomstol (Tab. XLII) Antalet af de genom SJELFMORD eller genom eget groft vållande omkomne Personer, äfvensom dessas a) Kön, efter Stånd eller Yrke och Dödssätt (Tab. XLIII) samt b) Ålder, efter kön och de förmodade Anledningarne till sjelfmord m. m. (Tab. XLIV); SJELFMORDSFÖRSÖK och FALSK ANGIFVELSE Å SIG SJELF af brott (Tab. XLV). 17. Antalet af Sjelfmord och försök dertill samt af Falska Angifvelser emot sig sjelf af brott, vid hvarje domstol (Tabb. XLVI & XLVII). 18. Förhållandet emellan antalet af de för brott och förseelser Anklagade och Sakfällde Personer, å ena, samt Folkmängden inom hvarje Län, å andra sidan (Tab. XLVIII). 19. Per Jemförelse emellan antalet af de för särskilta slag af brott och förseelser Sakfällde soner, åren (Tab. XLIX). 20. Antalet af Brott och Förseelser, hvarför personer blifvit sakfällde, under de sistförflutna 10 åren (Tab. L). 21. Brottmål, hvilka genom underställning, besvär, eller Kongl. remisser till Hofrätterne inkommit, jemte andra af dessa domstolar såsom Öfverrätter handlagda Kriminella mål och ärenden (Tab. LI).

73 XIV. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER, SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI MÅL, HVILKA BLIFVIT AF DOMSTOLARNE OCH POLISKAMRARNE I RIKET AFGJORDA, ÅR

74 46 XV. BESKAFFENHETEN OCH ANTALET AF BROTT EMOT PERSON OCH ÄGANDE- MÅL, HVILKA BLIFVIT AF DOMSTOLARNE OCH

75 -RÄTT, SAMT AF DE FÖR SÅDANA BROTT ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI POLISKAMRARNE I RIKET AFGJORDA, ÅR

76 48 XVI. ANTALET AF BROTT EMOT PERSON OCH ÄGANDERÄTT, SAMT AF DE FÖR SÅDANA BROTT ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI MÅL, HVILKA BEIFVIT AF UNDERDOMSTOLARNE OCH POLISKAMRARNE INOM HVARJE LÄN I RIKET-AFGJORDA, ÅR 1847.

77 XVII. ANTALET AF BROTT EMOT PERSON OCH ÄGANDERÄTT, SAMT AF DE FÖR SÅDANA BROTT ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI MÅL, HVILKA BLIFVIT AF ÖFVERRÄTTERNE OMEDELBART AFDÖMDA, ÅR

78 50 XVIII. DE FÖR HVARJE SLAG AF BROTT EMOT PERSON OCH

79 ÄGANDERÄTT, ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONERS KÖN. 51

80 52 XIX. DE INOM HVARJE LÄN FÖR BROTT ANKLAGADE, BEFRIADE, EJ ÅT SAKEN

81 FÄLLDE, UNDER FRAMTIDEN STÄLLDE OCH SAKFÄLLDE PERSONERS KÖN. 53

82 54 X X. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄN-

83 -HET URBOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS ÅLDER. 55

84 56 XXI. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄN-

85 -HET URBOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS ÅLDER. 57

86 58 XXII. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA,

87 BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS ÄKTA ELLER OÄKTA HÄRKOMST. 59

88 60 XXIII. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA,

89 BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS ÄKTA ELLER OÄKTA HÄRKOMST. 61 8

90 62 XXIV. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA,

91 BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS EGENSKAP AF GIFTE ELLER OGIFTE. 63

92 64 XXV. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA,

93 BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS EGENSKAP AF GIFTE ELLER OGIFTE. 65

94 66 XXVI. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄNHET

95 URBOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS STÅND ELLER YRKE. 67

96 68 XXVII. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄNHET

97 URBOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS STÅND ELLER YRKE. 69

98 70 X X V I I I. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄNHET UR-

99 -BOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS CHRISTENDOMSKUNSKAP. 71

100 72 XXIX. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄNHET

101 URBOTA, BROTT SAKFÄLLDE PERSONERS CHRISTENDOMSKUNSKAP. 73

102 74 XXX. DE FÖR HVARJE SLAG AF SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA, BROTT DOMSTOLS OMRÅDE ELLER DET

103 SAKFÄLLDE PERSONERS FÖDELSEORT OCH HEMVIST, INOM ELLER UTOM DEN LÄN, HVAREST DE BLIFVIT DÖMDE. 75

104 76 X X X I. DE INOM HVARJE LÄN FÖR SVÅRARE, I ALLMÄNHET URBOTA, BROTT SAK- OMRÅDE, ELLER DET LÄN,

105 -FÄLLDE PERSONERS FÖDELSEORT OCH HEMVIST, INOM ELLER UTOM DEN DOMSTOLS HVAREST DE BLIFVIT DÖMDE. 77

106 78 XXXII. BESKAFFENHETEN OCH ANTALET AF FÖRSEELSER EMOT POLITI-, EKONOMI- OCH SÄRSKILTA DISCIPLINÄR-STADGANDEN, SAMT AF FÖR SÅDANE FÖRSEELSER TILLTALADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI MÅL, HVILKA BLIFVIT AF POLISKAMRARNE OCH DOMSTOLARNE I RIKET AFGJORDA, ÅR 1847.

107 XXXIII. ANTALET AF FÖRSEELSER EMOT POLITI-, EKONOMI- OCH SÄRSKILTA DISCIPLINÄR-STADGANDEN, SAMT AF DE FÖR SLIKA FÖRSEELSER TILLTALADE OCH DÖMDE PERSONER, UTI MÅL, HVILKA BLIFVIT AF DOMSTOLARNE OCH POLISKAMRARNE I RIKET AFGJORDA, ÅR

108 80 XXXIV. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF *) Hit börande anmärkningar, se sid. 96 o. f.

109 ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID HÄRADSRÄTTERNE, ÅR

110 82 XXXIV. FORTSÄTTNING. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT

111 AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID HÄRADSRÄTTERNE, ÅR

118 90 XXXV. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID GRUFVE- OCH BERGSTINGSRÄTTERNE, ÅR 1847.

119 XXXVI. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID RÅDSTUFVURÄTTERNE, ÅR

120 92 X X X V I. FORTSÄTTNING. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLA GADE OCH DÖMDE PERSONER VID RÅDSTUFVURÄTTERNE, ÅR 1847.

121 XXXVII. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID KÄMNERSRÄTTERNE, ÅR

122 94 XXXVIII. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID POLISKAMRARNE, ÅR XXXIX. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID AKADEMISKA KONSISTORIERNE, ÅR 1847.

123 XL. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID HÄRADSRÄTTERNE, ÅR XLI. ANTALET AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAMT AF ANKLAGADE OCH DÖMDE PERSONER VID ÖFVERRÄTTERNE, ÅR 1847.

124 96 ANMÄRKNINGAR VID FÖRESTÅENDE TABELLER XXXIV - XLI. (Utdrag af de Domhafvandes uppgifter). STOCKHOLMS STAD. Stockholms Stad. 1) Stockholm (Kämners rättens 2:a Af delning). Förre Korporalen Johan Olof Wahlgren, född i Stockholm den 15 Februari 1818, är för röfveri dömd att mista lifvct genom halshuggning. Säsom i brottet dclaktige voro angifne en f. d. Tunnbindarelärling och en annan yngling, hvilka ej (unnat åt saken fällas. Wahlgren fälldes emot sitt enständiga nekande. Han dömdes tillika för fylleri, och ådagalade under ransakningen en särdeles fräckhet. Såsom hufvudorsak till hans brott nppgifves ett af begifvenhet på starka drycker alstradt lättsinnigt öfverdåd. 2:ne bröder, Daniel Oscar Ekholtz och Carl Johan Ludvig Ekholtz, äro dömda för rån. Brottet begicks å en aflägsen gata vid utgående från ett näringsställe, hvarest de förmärkt den rånade innehafva penningar, dem de med fullt våld och under hotelser sig tillegnat. Under ransakningen är upplyst, alt de tilltalade å krogen förtärt starka drycker; men huruvida de deraf vid brottets föröfvande varit berusade, har icke kunnat utrönas. En Provisor har blifvit ålagd half mansbot, för det han, genom misstag vid medikamenters utlcmnande, vållat annans död. Ett större antal personer hafva blifvit tilltalade för olaga handel samt för obehörigt idkande af borgerlig näring. Åtal för bedrägerier, isynnerhet genom idkande af olofligt spel i afsigt att såmcdelst tillnarra sig enfaldiga landtbocrs penningar hafva jemväl i ovanlig mängd förekommit, ehuru endast 2:ne personer kunnat för sådant brott till ansvar fällas. 2) Sven Kjlf-Ciardet. En Gardist har, i afsigt att göra sig oduglig till krigstjenst, sjelf afhtiggit tummen å högra handen. Såsom af begäret till starka drycker föranledda kunna anses fyra brott, begångna af två personer, bland hvilka den ene, i rusigt tillstånd, fört oljud å allmän gala och, sedan han derför blifvit arresterad, burit hand å bevakningen; samt den andre begått olofligt tillgrepp, för alt förskaffa sig penningar till uppköp af starka drycker. 3) litf-csardet till häst. En Gardist, med vitsord om ''berömlig christendomskunskap'' och i öfrigt "klart begrepp om sina åligganden såsom militär,'' har begått subordinalionsbrott, dertill han förklarat sig hafva blifvit ledd endast af begäret alt på sådant sätt blifva från regementet sliljd. Stockholms STOCKHOLMS s 4) Frosåkers Härad. En Landtbondehustru, som blifvit dömd för slag å moder, har städse varit känd för ett häftigt LÄN. och uppbrusande sinnelag, äfvensom för begifvenhet å fylleri. Till stöldeme har i de flesta fall såsom orsak uppgifvits nöd och behof- 5) Wäddö och Häfvero Skeppslag. En f. d. Hofslagare, af obändigt lynne och begifven på starka drycker, är sakfälld, för det han våldfört sin fader. 6) Sjuhundra Härad. Tjufnadsbrotten hafva i väsendtlig mån minskats emot de förutgångne 2:ne aren, då, i anledning af kännbara missväxter, svårighet till bergning var mera allmän. 7) Nardlnghundra Härad. Trenne under rubriken kif och missämja emellan makar upptagna brott kunna anses härledda af starka dryckers missbruk. 8) Luhundra Härad. De flesta slagsmål hafva blifvit begångna i rusigt tillstånd. 9) Frötuna och ILänna Skeppslag. Större delen af åtalade slagsmål äfvensom smädeord emot förman hafva begåtts under inflytelsen af starka drycker. 10) Erlinghundra Härad. En Postiljon har blifvit dömd för det han, af okynne, å allmänna landsvägen, emot en Torpare aflossat en skarpladdad pistol, till följd hvaraf denne erhöll ett lifsfarligt sår, och lyte, som gör honom oförmögen att sig sjelf försörja. 11) Semniinghlindra Härad. Förre Åkaredrängen Wilhelm Lundin har, för att åtkomma penningar, med.yxa ihjdlslagil en Qvinnsperson. Angående Lundin är anmärkt den djuriska råhet och känslolöshet han vid brottets begående samt sedermera under ransakningen ådagalagt. 12) Iiänghundra Härad. En Arbetare, bvilken blifvit dömd för vållande till annans död, hade "af hastigo mode" tilldelat denne ett slag med banden, hvaraf han föll och slog sig till diids. UPSALA LÄN. Län. 13) Öknebo Härad. Af de för rån och delaktighet deruti dömde personer var den eue en f. d. Kronoarbetskarl vid namn Johan Erik Eriksson och den andre f. d. Stadsscldaten Nils Olof Westerlund. Begge hade sammanträffat på en krog i Söderteljc med Arbetskarlen Niklas Johansson från Elfsborgs Län och i sällskap med honom begifvit sig från staden, men, sedan de hunnit omkring } mil derifrån, har Eriksson med våld bemäktigat sig Johanssons tiilhörigheter, hvilken förbrytelse Westerlund åsett och, i stället att den afväija, med Eriksson nött och gömt större delen af det rånade godset. Eriksson dömdes att mista lifvct, Westerlund att straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. 14) Nionde och Tionde Hronoarbetekompnnlerne. Anledningar till här föröfvade brott, af hugg och slag å Konungens embelsman, samt kronobetjenles och vakters öfverfallande i deras tjensteutöfning, äfvensom subordinations- ochrymningsbrott hafva varit dels ett omåttligt förtärande af bränvin, dels i några fall, enligt de tilltalades uppgift, begäret att, på något sätt, vinna förändring i sin belägenhet. 15) Norrtelje. En person har blifvit ålagd vådabot för dråp, bvilket ansetts hafva timat mera af olycka än vållande och derviil icke någon anledning förekommit, alt den skyldige haft for afsigt alt den andre skada. Icke behof, utan Molt vanart, synes hafva fijranledt de brott af husljufnad, enkel stöld och snatteri, som under året förekommit. Ett slagsmål, alla sabbatsbrott och oljudtförbrytelser hafva tillkommit under dryckenskap. Upsala Län. 16) Trögds Härad. De flesta slagsmål hafva uppkommit under det de, som deri deltagit, varit rusiga. 17) Håbo Härad. De för slagsmål dömde fyra män hafva vid brottets begående varit druckna. 18) Upsala.

125 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV-XLI. 18) Upsala (Bådslufvurälten). Lifstidsfängcn Dios Per Andersson, söm, född i Stora Kopparbergs Län den 3 Juni 1804, blif- 1 UPSALA LÄN. vit genom Svea Hofrätts, af Kongl. Maj:t fastställda, utslag dömd for författningsbrott och 3:e resan stöld m. m. att vara ärelös, straffas med 40 par spö, undergå uppenbar kyrkoplikt och fängelse å fästning för lifstiden, har, under det han i Upsala Länshäkte hållits fängslad, med knif sårat Vaktdrängen Samuel Widlund, så att denne deraf ljutit döden. Den brottslige har, under ransakningen, såsom anledning till brottet uppgifvit, att han under fängelsetiden blifvit uppretad deröfver, att lian tyckt sig vara alltför hårdt fängslad, att läkarevård inom häktet skulle hafva saknats, samt att oordenllighet jemväl i andra hänseenden derstädes ägt rum. För att häröfver få anföra klagomål, skulle Dios (lera gånger hafva begärt blifva, men icke blifvit, inställd till Kansliförhör. I lika afsigt hade han, särskilta gånger, dels sönderslagit, dels alldeles nedrifvit kakelugnar i fängelserummen, utan att ändock hafva lyckats fullständigt få framföra sina klagopunkter; hvilket forhållande hos honom skulle hafva "föranledt den tanke, att för fångar alls intet skydd funnes och den foreställningen, att han endast genom föröfvande af något brott inom häktet kunde bereda sig tillfälle att blifva hörd." Dios Per Andersson har, enligt domstolens vitsord, ådagalagt mycken förslagenhet och ett särdeles vildt lynne, flera gånger sönderslagit fenster i, och sökt antända, arresten, aftagit jernklädningar m. m., och syntes detta hans uppbrusande lynne hafva varit den egentligen verkande orsaken dertilt att han, vid ett tillfälle då nytt jernfängsel skolat honom påläggas, utdelat det knifliugg, bvar-if Widlund träffades i ögat, och som, enligt vederbörande läkares embets-intyg, haft dennes död till följd. För rån äro dömde f. d. Soldaten Erik Hurtig och förre Trumslagaren Jan Blom, hvitke, samma dag brottet föröfvades, begge frigifvits från länsfängelset, der de för stöld undergått vatten- och brödstraff. Vid det de aflägsnat sig fiån staden, bade de anfallit en äldre man, med hvilkcu de kort före våldsgerningen sammanträffat å en krog, samt, sedan Hurtig fällt denne till marken och hållit honom for munnen och om halsen, tagit penningar och varor samt ryckt en guldring från hans finger. Såsom anledning till brottet har Hurtig uppgifvit, att de brottslige åkrogen förtärt hvar sina 4 eller 5 supar bränvin, samt derför icke så noga beräknat följderna af sin gerning. En Enka, som genom vanvård och misshandling, ''om icke helt och hållet grundlagt, dock ohjelpligen befordrat och utvecklat" de sjukligheter, hvaraf ett hennes, 3 år gamla, barn ljutit döden, har härföre dömts att bota half mansbot och undergå enskilt skrift. 10) l nlå.o]ftili5«en Arbetskarl, hvilken lefvat i osämja med sin hustru, har, under dem emellan uppkommen ordvexling, sparkat hustrun, som då var i hafvande tillstånd, så att hon inom en half timma dereftcr genom förblöd ning aflidit. Makarnas osämja samt mannens häftiga och våldsamma lynne anses hafva orsakat detta dråp. Södermanlands Län. 20) Jouåkei-8 Härad. En Bruksarbetare har, genom vållande, dräpit en karl, som rusig inkom i den förres hemvist, under hot alt våldföra husfolket. 21) Wester-Heltarnea Härad. En Färgaregesäll, hemma i Eskilstuna, har från stadens Komminister rånat hans mössa och plånbok med inneliggande penningar. Våldet utfördes under rusig sinnesförfattning, och anses derförutan icke skola hafva skett. 22) Haga Härad. En person är vorden dömd att bota bel mansbot för vållande till annors död. Dråparen var vid tillfället af bränvin öfveiluslad. Gottlands 97 SÖDERMAN LANDS LÄN. 23) Ciottlands lvorra Härad. För könsförbrytelser i förbudna led, hvarför dödsstraff är sladgadt, hafva blifvit sak- i GoTTLANDS fällde en Bonde och hans stjufdolter, bvilka skola, efter all sannolikhet, med hvarannan sam nianaflat 4 barn Ett barnamord härunder året timat, hvartill domhafvanden funnit anledningen, "såsom nu mera vanligen är fallet" hafva varit att befria sig från om- LÄN. tankan och besväret med barnets uppfostran. Barnaföderskan var dotter till en väl bergad Bonde, och hennes moder dömdes såsom i brottet delaktig. 24) Wlsl»J' (Rädslufvurätten). Till ansvar for falskt vittnesbörd, i mål om förbrytelser emot seglationsordningen, hafva blifvit fällda 2:ne Arbetskarlar, hos hvilka bevekelsegrunden antogs hafva varit "cgennytta, i förening med den lättsinniga föreställningen " hvilken beklagligen icke synes vara i aftagande att mened i mål angående öfverträdelser af prohihitivförfattningarne i alltnän- "het och tull-lagarne i synnerhet icke bör inför vcrlden kunna anses lika strängt, som falsk ed i andra mål." Tre qvinnor hafva för tredje resan stöld till sammanräknad! värde af endast 30 skilling banko blifvit, hvar for sig, sakfällde, en för tillgrepp till värde af 2 sk., en till 8 sk. och en till 20 sk. Ytterlig fattigdom och nöd jemtc saknadt förtroende och medlidande af menniskor anses hafva föranledt dessa brott. - 25) Dito (Kämnersrätlen). Till de åtalade tjufnadsbrotten, begångna af medellösa personer, kunna orsakerna förnämligast anses hafva varit behof af lifsmedcl. Slagsmål och gatufridsbrott hafva i allmänhet varit föranledda af starka dryckers missbruk. Örebro Län. 26) Sllltdbo Härad. Slagsmålen äro alla begångna under fylleri. 27) Iieke BeryslaiT. Tvenne åtalade slagsmål äro föröfvade under fylleri. 28) Hnmla Härad. Slagsmålen äro i allmänhet orsakade genom omåttlig förtäring af starka drycker. 29) Hardemo, Edsbergs ack Grlmsten» Härader. Slagsmålen och sabbalsbrotten äro begångna under fylleri. 30) CarlgltOga Härad. Till ett under året föröfvadt rån uppsifves anledningen hafva varit "den ganska vanliga omständigheten," alt rånaren, en Dräng emellan 25 och.10 år, i stället att tjena, dref sysslolös omkring i bygden. Saknad af penningar var brottets närmaste orsak. Slagsmålen och sabbatsbrotten hafva varit föranledda af starka dryckers missbruk. 31) Örebra (Hådstufvurätten). Ehuru antalet af brott är större, än föregående åren, anser Rådhusrätten sådant ej härröra från en tilltagande sedeslösbet, utan från allmänna åklagarens större verksamhet. Ett under året åtaladt vild emot föräldrar är begånget af en för dylikt brott förr straffad person, som endast under rusigl tillstånd plägat förolämpa forählrarne. Åtminstone tre af tjufnadsbrotten äro begångna utan annan känd anledning, än att erhålla tillgång till anskaffande af starka drycker. 13 Län. ÖREBRO LÄN.

126 98 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV XLI. ÖBEBRO LÄN. 32) Ashersund. Lättsinne, oförstånd och vanvårdad uppfostran hafva varit orsaken till de gröfsta brotten. Ej nlgon stöld har varit föranledd af verkligt behof. En slor del af de lindrigare brotten hafva blifvit begångna af öfverlastade personer. WERMLANDS LÄN. 33) Iilndesberg. Orsaken till det inför Rådstufvurätten åtalade förhållande, att en dotler med hugg och flag öfverfallit sin fader, anses hafva varit, jemte ett häftigt sinnelag, förvänd uppfostran och sedeslöshet Brottmålen, särdeles de, livilka hafva deras närmaste anledning i omåttligt förtärande af starka drycker, äro på ett anmärkningsvärd! sätt i aftagande. Wermlands 34) Wlssnums Härad. Ett dråp har sålunda tillkommit, att ett skjutgevär ovarsamt aflossats. - 35) élme Härad. Enligt hvad ransakningen gifvit vid handen, hafva anledningarna till åtaladt barnamord varit: dels blygset, dels ock befarad nöd, i afseende å barnets försörjning. 36) Fryfcsdals Härads Ire Tingslag. Såsom af starka dryckers missbruk eller begäret dereffer föranledda kunna anses: 8 fylleriförseelser, 4 slagsmål, 1 sabbatsbrotl, 3 förbrytelser medelst smädeord och flcre bränvinsbränningsförseelser. 37) filfdals Härads 6fre Tingslag. Ett dråp har skett i fylleri, under utbrott af ett argt och lömskt sinnelag. Dessutom hafva genom missbruk af starka drycker orsakats: 8 fylleriförseelser och 1 slagsmål, derunder allmän frid brutits. 38) filfdals Härads NTedre Tingslag. Af bränvinsbegär hafva varit föranledda: 10 fylleri-, 3 bränvinsbrännings-, 1 svordoms- och 8 slagsmåls-förseclser. 39) drams Härad. Ett brott, bestående af slag å fader, samt ett icke urbota slagsmål, hvarigenom allmän frid brutits, hafva tillkommit genom missbruk af starka drycker. Län. 40) Fryksdals Härads Xedre Tingslag. En Dräng har genom ovarsamt lossande af skjutgevär vållat en annans död. 41) Christinehamn (Rådstufvurätten). En person, som blifvit sakfälld, för det han mera af olycka än vållande förorsakat en annans död, hade af den sednare, hvilka varit af starka drycker öfverlastad, förut anfallits med skuffaingar, samt, för att freda sig, lindrigt stött honom ifrån sig, dervid denne fallit omknll och slagit hufvudet emot golfvet, så att döden sedermera dcraf följt. 42) Dito (Kämnersrätlen). Bland de åtalade slagsmålen hafva de flesta varit af starka dryckers missbruk föranledda. 43) Filipstad. Förgörning genom förgift, verkställd af en ogift q vinna å dess oäkta barn, omkring 7 månader gammalt, skall liafva skett till följd af misströstan för barnets underhåll och uppfostran. Westmanlands WESTMAN- 44) Slende Härad. Genom missbruk af starka drycker föranleddes det med urbota straffbelagda våld emot person. Lands Län. 45) Åkerbo Härad. En ogift qvinna har blifvit dömd för barnamord. Hon hade tillförene framfödt 2 oäkta barn, hvaraf det ena vid brottets begående ännu Iefde. Åtalad oenighet i äktenskap och slagsmål hafva varit föranledda af starka drycker. 46) STorrbo oeh WagnsbrO Härader. Anledningarne till brott kunna i allmänhet sökas i: omåttlig förtäring af starka drycker; klen christendomskunskap; sysslolöshet; många brottslingars förvarande i ett och samma rum; samt, för itereradc stölder: svårigheten för en för stöld straffad person att erhålla stadig tjenst eller arbete, jemte den i fängelset ådragna vana vid sysslolöshet och deraf uppkommen olust för arbete. 47) Hoping. De gröfre brotten hafva merendels varit en följd af lättja och sysslolöshet. Stora Kopparbergs Län. 48) Hora, Sofia Magdalena oeh Wenjans Tingslag. Den för dråp å fader sakfällde Bonden, Knfvar Anders Ersson i Winäs, Mora socken, hade länge varit oåtkomlig för lagligt straff, ehuru han af allmänna omdömet stämplades såsom en STORA KOP PARBERGS LÄN. grof brottsling. En fader, hvars ena son Anders Ersson förlcdt att bära falskt vittnesbörd och en annan att begå stöld, dristade slutligen år 1846 angifva Anders Ersson såsom den der vållat sin faders, i November månad år 1339 timade, död; och sedan, med föga hopp om möjlighet att efter så många års förlopp kunna af mediko-legal besigfriing vinna nödig visshet om dödsorsaken, den döda kroppen likväl blifvit i Mora kyrkogård eftersökt och, med ledning af församlingens likbok samt ä grafvarna derstädes befintliga, ined de dödas namn utmärkta trädtaflor, återfunnen, då ännu sä konserverad, att flere uti liket igenkänt Anders Erssons fader, upplystes genom läkarebesigtning, att döden omedelbart följt af å hufvudskålen förefintliga sprickor bak i nacken och å ena tinningen, eller just å de ställen, hvarest redan förut afhörda vittnen upplyst, att hufvudet träffats en gång af en bordsfot och en annan gång af golfvet i stugan, der Anders Ersson dagen före sin faders död omkullskuffat och vid liufvudhärct omkullslängt honom, hvarefter Anders Ersson, som under hela ransakningen förnekat all vetskap om anu-dningen till sin faders död, dömdes att mista lifvet hvilket Häradsrättens den 9 Februari 1847 afsagda utslag Kongl. Hofrätten fastställde. Af Kongl. Maj:t blcf Anders Ersson benådad till lifvet och i stället dömd till högsta kroppsplikt och lifstids fästning. GEFLEBORGS LÄN. 49) filfdals oeh Särna Tingslag. Under loppet af år 1847 bar något brott emot äganderätt härstädes icke blifvit åtaladt. 50) Falun. De för dråp af vållande utan uppsåt alt dräpa sakfullde tre män, 2:re Grufarbetere och ta Arbetokorl, kunna icke tilläggas något annat motiv till detta brott, än endast ett tillfälligt, oförsigtigt och öfverdådigt skämt. Åtta slagsmål kunna antagas hafva blifvit föranledda af starka dryckers missbruk. Gefleborgs 51) Gestriklands Domsaga (Bille oeh Wahlbo; Hedesunda och ösier-fernebo; Ofvansjö, Thorsåkers och Årsunda; samt Vgglebo och Hamrånge Tingslag). Motiv till stölderne hafva varit råhet och lättsinne. 52) finångers Tingslag. En Båtsmanshustru har, sedan bon föröfvadt stöld, anländl den bestulnes boningshus för att dölja stölden. Län. Län.

127 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV XLI. 53) Delsbo Tingslag. En ung Tjeostepiga, som till döden blifvit dömd för fullbordad mordbrand, uppgaf, alt högfärd ( och begäret att vara försedd ined-dyrbara kläder utgjort orsak dertill, att bon bestal sin husbonde, samt för att dölja gerningen, antände hans mangård. Delsbo Tingslag, som från uråldriga tider varit kändt för sina många och grofva brott, har fortfarande bibehållit denna beklagansvärda utmärkelse. För stölder synas en del af Tingslagets innevånare vara särdeles benägna; och, utom de åtalade tjufnademe, hafva, enligt ingångne anmälanden, under loppet af år 1847 öfver 100 föröfvats, utan att gerningsraännen kunnat upptäckas. Tingslaget är mycket besväradt af lösgifne korrektionister och från fästningsarbete hemkomna infödingar, hvilka ofelbart förleda inånga till brott. 54) JForSSa Tlngslilg. Den för dråp till döden dömde försvarslöse manspersonen har såsom motiv till brottet uppgifvit att han först blifvit förfördelad af den ihjälslague; likväl letnnar ransakningen anledning, att den dömde först rånat och sedan misshandlat den rånade, så att han derefter ljutit döden. 55) Ijjlisdals Tingslag. En Soldathustru har blifvit dömd för otillbörligt och oskickligt förfarande vid en barnaföderskas förlossning, dervid fostrets död af henne orsakades. 56) Jerfso Tingslag. En Bondhustru har, vid sin ogifta dotters barnsbörd, genom qväfning afdagatagit del framfödda fostret. Motivet till detta brott är upplyst hafva förnämligast varit blygsel för den vanära, som en ständig erinran om dotterns lägersmålsförseelse skolat ådraga henne och föräldrarne. 5?) Ciefle (Rådstufvurätten). Tvenne för rån sakfällde personer, en f. d. Fästningsfånge och en för stöld straffad afskedad Rekryt, saknade vid den tid, då brottet begicks, all stadig sysselsättning, hvilken omständighet jemte det förhållande, att den rånade varit enfaldig och dertill af starka drycker berusad, ansetts hafva till brottet föranledt. Westernorrlands 58) Kamsele Tingslag. Såsom en egenhet inom detta Tingslag, der brottens ringa antal tala till fördel för innevånanies moraliska värde, torde dock böra anmärkas deras fallenhet att begagna sig af näfrätten, utan att afbida vederbörande cmbetsmyndig- hets mellankomst eller domarens tillgörande, hvilket scdnare isynnerhet visar sig af den mängd tvister, som äga rum angående intrång uti hvarandras odelade ägoområden i skog och slottermark. 59) Sollefteå Tingslag. En person af handlvcrlsklassen har blifvit sakfälld för urbota våld emot person. Han hade, i uppenbar afsigt att begå mord, för att hämnas förment oförrätt och i följd af anledning till brottsligt umgänge emellan honom och målsägandens hustru, ställt sig i försal, under det målsäganden varit sysselsatt med fiske vid brädden af Sollefteå-forssen, och med en bössa, som varit laddad med tvenne kulor, skjutit denne genom ryggen, så att ena kulan utgått under venstra armvecket och den andra stadnal i bröstbeläckningen, af hvilken skada den sårade längre tid sväfvat mellan lif och död, samt äfven efter natt och år befunnit sig i fortfarande lidande tillstånd. 60) Hotheå Tingslag. Den säkerhet i afseende å äganderätten, som i allmänhet varit att påräkna i orten, har under året lidit ovanligt afbräck, dels genom det våld, som skett å Sollefteå postväska, hvarigenom alla deri befintliga rekommenderade bref blifvit bortstulna och plundrade, till ett sammaulagdt värde af omkring 5000 R:dr B:ko, dels ock förmedelst den mängd af stölder, hvilka blifvit föröfvade af en Tjenstedräng, som för 3:e resan tjufnad är vorden till ansvar fälld. 61) ClldmundrÅ Tingslag. Tvenne personer hafva varit tilltalade för mord, men icke kunnat fällas åt saken. De hade åtagit sig att från staden Heruösand sjöledes medtaga, till sin hemort, en derstädes född, utrikes ifrån nyligen anländ Sjöfarande, samt, enligt hvad ransakningen föranleder, frestade af den egendom han medfört, å honom utöfvat våld och derefter kastat honom sårad öfver bord, så att hans döda kropp sedermera uppflutit ined blodade kläder. Hvad af i\en dödes egendom saknats, har emedlertid icke kunnat igenfinnas hos de tilltalade, hvilka föregifvit, att mannen, under det de varit med rodd sysselsatta, oförvarande? fallit öfver bord och försvunnit i vattnet, utan att kunna af dem återfinnas. De åtalade lindrigare brotten kunna till en del anses föranledda genom starka dryckers missbruk, till en del af ett märktbart tilltagande sjelfsvåld hos ungdomen inom detta Tingslag. 62) Sältra Tingslag. Utaf de inom Tingslaget begångna 2:ne gröfre brott hade det ena, förgöring af foster, bärledt sig från en hos qvinnan röjd utomordentlig stolthet, mera än blygsel öfver hennes hafvande tillstånd, det andra, husbondes öfverfallande varit föranledt af starka dryckers missbruk. Den mängd lägersmål, som inom Tingslaget förr gifvit anledning till rättegäng, synes hafva aftagit. 63) IVåtra Tingslag. En Torpare från Nätra socken har blifvit öfvertygad, att hafva mördat en ung Torparehustru; men som Kongl. Sundhels-Collegium, i afgifvet utlåtande, förklarat, att han borde såsom sinnessvag anses samt att brottet följaktligen icke kunde honom tillräknas, har af domstolen endast blifvit förordnadt om hans vårdande till förekommande af våda för allmänna säkerheten. 64) TerpS Tingslag. Med undantag af en för tredje resan stöld sakfälld mansperson, 62 år gammal, hvilkens nödställda belägenhet bringat honom till Ijufiiad af matvaror till belopp af 5 R:dr 8 sk. B:ko, hafva de öfriga ljufnadsbrotten blifvit föröfvade af kringvandrande korrektionister, hvaraf en begått åtalade stölden med inbrott uti fylleii 10:de resan. 65) Sjöns Tingslag. En inhyses f. d. Sjöman har varit tilltalad för mord, å en person, hvilken sjöledes åtföljt honom från Söderhamn. Högst besvärande omständigheter förekomnio emot den tilltalade, hvilken är känd för en lastbar lefnad, men emot hans enständiga nekande och i brist af full bevisning, har han icke kunnat till ansvar fällas. 66) IijlIStorpS Tingslag. För barnamord äro sakfällde en Bondhustru och hennes ogifta, sjuttonåriga dotter. Den förra hade emollagit det med lif framfödda barnet och, medelst ansigtets tryckning mot en sängkudde, qväft det till döds. Härtill har mormodern, förut misstänkt för mord å egna barn, föiledt barnets moder att samtycka, bland annat genom föreställning af den skam, det förmögna bondhuset skulle öfvergå, om kändt blefve, att dottern framlödt barn. De flesta slagsmålen hafva förefallit under dryckenskap. Jemtlands 67) liths Tingslag. Det under rubriken förargligt uppförande under gudsljensten anmärkta brott, bar blifvit begånget i rusigt tillstånd. Län. Län. 99 GEFLEBORGS LÄN. WESTERf NORRLANDS LÄN. JEMTLANDS LÄN.

128 100 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV-XLI. JEMTLANDS LÄN. 69) Bergs Tingslag. Det barnamord, lör hvilket en qvinna är vorden sak fälld, bar egentligen härlcdt sig från obetänksamhet. WESTERBOT- TENS LÄN. ÖSTERGÖT LANDS LÄN. 68) Brunslo T i n g s l a g. Under rus af starka drycker hafva de brott blifvit begångna, som tili rubrik er ne förargligt uppförande under gudstjensten och slagsmål, hvarigenom allmän frid brutits, äro hänförda. Westerbottens Län. 70) Umeå Härad. De 2:ne personer, som blifvit dömde för förargligt uppförande under gudstjensten, voro, vid Stålade tillfället, af starka drycker öfverlastade. 71) DegerforS Tingslag. Lättja och böjelse för kringstrykande Icfnadssätt liafva till tjufnad och förfalskningsbroll, medelst utgifvande af skuldebrcf i annans namn, föranledt en person, som för sistnämnda brott och stöld 3:dje resan blifvit till ansvar dömd. 72) Lyckade Tingslag. Ett dråp och ett fall af förargligt uppförande under gudstjensten äro föranledda af starka. dryckers missbruk. 73) Umeå. Bidragande orsaker till stölder och förfalskningsbrott liafva varit mera lättsinne än nöd. De flesta brott emot person äro föranledda af fylleri. Norrbottens 74) Ofver-Eitlleå Tingslag. Anledningar till biott hafva varit, hos den för kyrkoförargelse sakfällde: benägenhet till dryckenskap; hos de för 2:dra resan stöld fällde: vanvårdad uppfostran och lättja. 75) Neder-Iiulea, Piteå samt Råneå Tingslager. Brottens orsaker hafva i allmänhet varit: vanvårdad uppfostran samt, hos en af de sakfällde, dryckenskap. Östergötlands Län. Län. 76) Kinda Härad; Tvennc Bönder hafva, medelst slag och bösseskotl, mördat en Dräng, af hämndbegär och på det denne ej skulle blifva hörd i ett af honom mot den ene bland mördarne angifvet edsöresbrott. 77) LösingS Härad. En stadigt hemvist saknande qvinspersoo har mördat sitt 10 veckor gamla gossebarn. Bevekelscgrunden till brottet föregafs af henne hafva varit: misströstan om framlida utkomst. 78) LysingS Härad. Hämndlystnad och öfverdåd, möjligen för tillfället retade genom njutning af rusdryck, hafva utan tvifvel föranled! de gröfre brotten mot person;.lock synes den, hvilken blifvit sakfälld för våld å husbonde, hafva varit dertill af annan förledd. Fattigdom och bristande tillfälle till arbetsförtjenst, särdeles för dem, hvilka förut varit lagförde och dömde för brolt emot äganderätten, hafva i allmänhet utgjort mntiverne för förbrytelser af sistnämnde egenskap. 79) JMemmlngS Härad. En f. d. Kronoarbetskarl, som, under väg från Norrköping till Carlskröna, sammanträffat med en vandrande Skräddaregesäli, har, sedan de begge nedlagt sig för att hvila och den sistnämnde syntes hafva inslumrat, tillfogat honom med en knif svåra sår i hufvudet och halsen, samt derpå tagit flykten, medförande Gesällens rensel med deri förvarade kläder och plånbok. Den sårade, ehuru snar vård och läkarehjelp erhölls, afled nästpåföljde dag, om aftonen. Den brottslige förnekade, vid flera ransakningstillfällen inför Häradsrätten, enständigt att hafva föröfvadt delta brott, men erkände slutligen och afgaf om förloppet fullständig berättelse. 80) Skärkinds Härad. En kringvandrande person, af det så kallade Tatareslägtet, har, i rusigt tillstånd och under uppkommen ordvexling, med knif tillfogat sin fader betydliga skador. En Bondhustru hade, enligt egen inför Rätten omsider afgifven bekännelse, af ilska och hämndbegär emot sina grannar, tvenne Torparehustrur, medelst viktriololja sökt förgifta dessas tvenne kokreatur, hvaraf det ena omkommit och det andra skadades. Då den anklagade, genom detta sitt brottsliga förfarande, dock icke bland boskapskreatur utspridt smitta, så blef hon af Häradsrätten icke dömd till annat straff än böter tor "dödande eller sargande af annans kreatur." 81) Hanekinds Härad. Med undantag af ett eller annat fall, der hehof kunnat föranleda brotten mot äganderätt, synes liknöjdhet för ärlig försörjning och till någon del äfven vinningslystnad, då eljest bergade personer blifvit med slika brott eller delaktighet deri beträdde, liafva orsakat förbrytelserna af nyssnämnde beskaffenhet. 82) Wlfolka OCh WalkebO Härader. Såsom anledning till de gröfre brolien kan i allmänhet antagas: vana, hos de större brottslingarne; i öfrigt: bristande vård och uppfostran med deraf följande begär att kringstryka. Det antagna bruket att vid lierregårdar begagna illa lönade stattorpare och daglönare bidrager hufvudsakligast att öka de fattiges och sedeslöses antal på landet. Allmogen lönar i allmänhet bättre sitt folk och nyttjar vanligen blott drängar och pigor. 83) Risinge Tingslag. Motivet till ett begånget brott emot 16 kap. M.B, af en helt ung flicka, å hennes i lönskaläge aflade, för tidigt utan lif framfödda foster, har varit blygsel. Ett slagsmål vid marknad och derunder utöfvadt våld mot kronobetjent kan anses föranledt af starka dryckers missbruk. 84) JBebergS Härad. Såsom anmärkningsvärd! namnes, att en qvinna blifvit sakfälld för 5:te resan stöld med förnyade inbrott, ehuru hon ej hunnit till mer än 30 års ålder, deraf hon tillbragt 6 å 7 år i fängelse och tukthus. "Okufvelig kätljcfullhet och lättsinne" uppgifvas såsom orsaker till hennes vanart. 85) Aska Härad. De gröfsta brotten hafva varit stölder, af personer, hvilka till nära två tredjedelar haft silt hemvist utom jurisdiktionen och länet. 86) CiOStrlngS Härad. Backslugu- och Enkcmannen Anders Andersson från backstugan YViken på Göstrings Härads Allinänniug, 64 år gammal, med försvarlig christendomskunskap, hade, efter en längre tid visad ovilja mot Enkan Anna Jonsdotter, också 64 år gammal, hvilken i nämnde backstuga i särskilt rum haft bostad, för att blifva henne (jvitt, med fullt uppsåt medelst slag af hammare och hugg med yxa henne afdagatagit, samt derefter i en närbelägen, sjö nedkastat. Anders Anderssons son Carl

129 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV-XLI. 101 Johan August Andersson, tjugusju år gammal, hade afvetat faderns onda uppsåt, dock i mordet ej deltagit, men, efler dess begående, lila med fadren sökt det fördölja och vid eukans nedsäukning i sjön varit med en ekstocks u I roende behjelplig. Failren blef LANDS ' LÄN. ÖSTERGÖTlikmätigt kapitlet M.B. dömd att halshuggas och sonen, med tillämpning af 61 kap. 3 och 3. M B. till vatten- och brödstraff. 87) Hammarkinds Härad. En Torpare är dömd till half mansbot, för det han ej bättre vårdat ett laddadt skjutgevär, än att, i hans frånvaro, en tolfårig gosse åtkommit detsamma och dermed förfarit så ovarsamt, alt han dermed ihjälskjutit sin fyraårige breder. 88) Norrköping (Kämnersrälten). Brottens antal har i allmänhet förminskats. Ett slags brott, som förut bär ej varit sällsynt, nemligrn vapens dragande i oträngdt mål, bar ej förekommit, sannolikt till följd af den tillämpning af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1845, som uuder år 1846 ägt rum. Något svårare brott, som erfordrat öfvcrläggning eller ondt uppsåt, liar ej förefallit, med undantag af en för barnamord anklagad Enka, som var särdeles misstänkt att hafva förgjort ett af henne framfödt oäkta barn, men afled under ransakningen. 89) Söderköping. Lättja, sysslolöshet och snikenhet synas hafva varit de enda motiverne till brotten mot äganderätt. Oaktadt den fattigdom, som trycker en stor del af stadens bandtverkare och arbetsfolk, är moraliteten i allmänhet god, hvilket jemväl bevittnas deraf, att af de för brott mot äganderätten sakfällde voro endast tvenue boende inom staden, nemligen de qvinnor, som gjort sig säkre till snatteri. 90) Wadstena. En af de för tredje resan stöld dömde personer, har från barndomen visat tjufaktighet, sannolikt härledande sig från vanvårdad uppfostran och dåliga efterdömen. Sa väl fadren, som en äldre bror hafva undergått straff för stölder. Den förstnämnde har, sedan han straffats för andra resan, en längre tid varit Kronoarhetskarl och vid afskedet från Kronoarl>etskorpsen, erhållit det vitsord, att han under tiden förhållit sig "utmärkt redligt och väl." Skaraborgs 91) Gudhems Härad. En Hemmansägares hustru och en deras Tjenstedräng bafva gemensamt föröfvat dråp å husfruns man på det sätt, att, då mannen hemkommit från en marknad, hade hustrun, med löften om belöning i penningar och kläder förmått drängen att slå ihjäl sin husbonde, hvarefter drängen först med slagträd och sedan med en klackbeslageto stöfvel misshandlat husbonden å hufvud och andra delar af kroppen, så att deune påföljande natten deraf ljutit döden; och hade hustrun härunder, mellan hvarje uppehåll, uppmanat drängen att fortsätta misshandlingen samt slutligen, under det mannen legat sanslös på golfvet i deras boningsstuga, en gång sjelf sparkat honom i hufvudet, hvilket allt tilldragit sig i närvaro af makarnes tre minderårige barn. En flerårig oenig sammanlefnad makarne emellan hade, i förening med den aflidne mannens i lifstiden visade begifvenhet på fylleri och hans under rusigt tillstånd hårda bemötande emot hustrun och drängen, hos dem begge stadgat hat och hämndbegär. 92) BarllC Härad. Mordbrand,»varigenom åtta hushåll blefvo husvilla, har förorsakats af en ung Dräng, under något rusig sinnesförfattning, af hat till sin fader, härledt dels af misstankan att vara missgynnad vid förtida skedd delning af föräldrarnes egendom, dels af fajrens mindre förståndiga sätt att tillrättavisa och aga. sonen för inrotadt dryckenskapsbegär och oordentlig lefnad. 93) Wadgbo Härad (Walla Tingslag). En Dräng, från Undenäs socken, har, genom bösseskott vid ett bröllopstillfälle, t våda vållat en persons död. 94) Wartofta Härad (Slällängs Tingslag). Endast ett dråpmål har förevarit till ransakning. Detta brott tillkom under fylleri. Större delen af tjufnader har härledt sig från behof. Fylleri och behof hafva alstrat de flesta brotten. 95) Dito (Dimbo Tingslag). De flesta brott hafva varit föranledda af starka drycker-s missbruk. 96) Skara. Lättja och passion alt sorglöst bereda njutuingar hafva, i förening med ringa fruktan fur ett mildare straff, synts utgöra anledningarne till de flesta stölderne. Fylleri har förnämligast föranlcdt det våld emot fader, för hvilket en sin son blifvit sakfälld. Ett sjelfsvåldigt och mot lag brottsligt sinnelag synes allt mer utbreda sig. Elfsborgs 97) Kinds Ock Hedvägg Härader» En ogift mansperson, 26 år gammal, som färdades i sällskap med en ung Lumpsamlare, afhände denne lifvet, för att åtkomma 18 R:dr Rgs, som han förmärkt honom innehafva. Mördaren erkände genast brottet inför rätta. Tjufnademas antal har varit större än vanligt, hvartill dyrhet å lifsmedel under år 1847 förmodas hafva varit orsaken. 98) Marks Härad. Åboeu Anders Ivarsson i Ljungås har, sedan ban varit ställd under framtiden för det han, i uppsåt att hämnas, gått hem till en annan person och dräpt denne, sjelfmant erkänt berörda brott och blifvit derföre dömd att mista lifvet genom halshuggning. Tre Drängar, af hvilka den ene rullat sten utför ett berg, så att ett nedanför gående barn deraf träffats och ljutit döden, samt de öfriga två, nnder resa öfver en sjö, i köld och oväder, lemnat en i deras sällskap varande person utauvård, så att denne omkommit, äro dömde alt; hvar fur sig, utgifva half manshot. Pigan Anna Christina Andersdotter från Fagerhult, som med fullt uppsåt alt fördrifva sitt foster, vidtagit så våldsamma åtgärder, att förtidig förlossning ägt rum, är dömd att derföre mista lifvet. Såsom motiv till brottet har hon uppgifvit begäret att fria sig och foster från framtida bekymmer och elände. Ynglingen Anders Johansson från Bonared är, fur mordbrand å en qvarn, dömd att undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. De flesta brotten emot person kunna anses föranledda af dryckenskap. 99) WedbO Härad. En Jordtorpare har blifvit sakfälld för mord och rån, dertill föranledd af begäret att åtkomma varor och penningar, hvilka den mördade, en kringvardrande Dalkarl, medfört. 100) WenersbOrg (Kämnersrälten). De flesta öfverträdelser, synnerligas! af politi- och ekonomi-författningarne, samt hrott emot person kunna anses föranledda af starka dryckers missbruk. I öfrigt har något annat anmärkningsvärdt ej förekommit, än alt knifs eller lifsfarligt vapens nyttjande under slagsmål och annat personligt ofredande, hvaröfver klagan förut så ofta försports, härstädes icke ägt rum allt sedan Kongl. förordningen den 19 Augusti 1845 promulgerades. 101) Ulricehamn. En Jordtorpare har blifvit dömd för udelförfaukning. Han hade företagit sig att med dertill inrättade tampar föiändra Wermlands 1'rovincialbanks sedlar å 2 B:drs valör, till sedlar å 10 B.drs valör, och dem sedermera ntprånglat. Motivet till brottet har, så vidt man kunnat utröna, varit endast penuingclystuad och närighet. Tjufnaderne hafya varit föranledda Län. Län. SKARABORGS LÄN. ELFSBORGS LÄN.

130 102 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV-XLI. ELFSBORGS LÄN. GÖTEBORGS och BoHUs LÄN. endast af lättsinne och dålig vana. Ehuru visserligen ett och annat af de mindre betydliga brotten, särdeles oljud å gata, blifvit begångna under rusigt tillstånd, kan docl ej med skäl sägas, att böjelsen för dryckenskap tilltagit. Nästan alla de för fylleri dömde hafva varit främlingar. "Hos de lägre klasserne har det belt uppenbart visat sig, att fruktan iör lagöverträdelser nästan med livarje dag aftager samt att okyonigt, trotsigt och anstötligt sjelfsvåld jcmte håg för tjufnad, bedrägerier och våldsambeter tilltager, såsom det synes, endast af det skäl, att lagarne mot brottslingar äro för skonsamma och milda, synncrligast hvad beträffar förvandlingsstraffen. Missdädarc och öfverdådige förbrytare tillstå ej sällan, att det icke förefaller dem det minsta obehagligt eller svårt, att uthärda någon tids fängelse vid vatten och bröd; och derföre, när de från afstraffningshäktct återkomma, äro de lika fräcke och glömske af sin pligt till laglydnad, som förut. Skärpning i straffet, synnerligast mot våldsamheter och grofva tjufnader, synes vara högst behöflig, innan vanan att anse straff för ett betydelselöst ord, och brott såsom tillåtne handlingar blifver hos sämre klassen för långt inrotad." Göteborgs och Bohus 102) AalllniS Härad. Ett dråp har, af Vaktkarlen vid en bomullsspinneri-fabrik, blifvit begånget, medelst ett ofiirsigtigt skott, i mörkret aflossadt, fur att afskräcka en annalkande hop våldsverkare. 103) Orougt och TJÖrns Härader. Af starka dryckers missbruk hafva varit föranledda: förargliga uppförande uniler gudsljensten, morfaders misshandling, och 2:ne slagsmål. 104) Inlands Fräkne Härad. En, för stöld och våldsamhet, hvarunder lifsfarligt vapen begagnals, förut straffad person af Allmogen har, efter uppkommen ordvexliug, med kolfveu af en bössa tillfogat en qvinsperson slag å hufvudet, hvaraf han paföljde dag afled. 105) Qvllle Härad. En person, tillförene straffad för 2:dra resan stöld, är vorden dömd till ansvar för faders of/vadande samt begagnande af lifsfarligt Vapen. Det scdnarc synes hafva härledt sig fråu hämndbegär, det förra från omåttligt bruk af starka drycker, derpå både fadren, son, numera är död, och sonen varit, synncrligast den förstnämnde, särdeles begifne. Drängen Benjamin Olsson från Järed, straffad för 2:dra resan stöld, och en gång tillförene, samt nu för andra gången ställd under framtiden för rån, derom half bevisning förekommit, samt vid andra domstolar tilltalad för stöld, förfalskning m. m., bar visat sig vara så farlig för lif och egendom, att Häradsrätten funnit sig föranlåten tillstyrka hans frarogena qvarhållande i fängelse. 106) Wette Härad. En Piga har lagt sitt framfödda ofullgångna foster å lön. Anledningen till denna gerning anses hafva varit blygsel. Icke något af de begångna brotten har vetterligcn härledt sig från bruk af starka drycker, om icke det rån, för hvilket Carl Simonsson i Lafvared blifvit tilltalad, men hvarför han ej kunnat åt saken fällas. Anmärkningsvärd t synes, att icke någon under året varit under tilltal för omåttligl bruk af starka drycker, samt alt i delta Härad i allmänhet föröfvats få brott. 107) Göteborg; (Rådstufvurällen). Ett dråp, hvarför dödsstraff är ådömdt, har blifvit föröfvadt, i bråd skillnad, å allmän väg, hvarest den tilltalade förföljt den person, som väckt hans vrede, och med ett svårt redskap tillfogat honom, i bakdelen af hufvudet, det slag, hvaraf döden följt. Motiven till öfriga gröfre brolten synas hafva varit de hos brottslingar vanliga, bestående i osedlighet och lättsinne samt, särdeles hos förut för stölder straffade personer, bristande utvägar till loflig försörjning. 10S) Uddevalla. Brottmålen hafva tilltagit. Anledningarne till de fle»ta gröfre brott hafva varit: fylleri, sysslolöshet och vanvårdad uppfostran- Vid dessa brotts föröfvande hafva inga anmärkningsvärda omständigheter förekommit. 109) Marstrand. 2:ne Fångar, å Carlstens fästning, mellan hvilka ovänskap och hat förut ägt rum, hafva i ett af fånghvalfven å fäktningen kommit med hvarandra i handgemäng, dcrvid den ene med knif tillfogat den andre så svåra åkommor, att han efter 3 dagar deraf afled. Calmare Län. Län. CALMARE s. 110: Norra och Södra TJuSts Härader. Ett dråp har, vid en auktion, der starka drycker utminuterats, skett i fylleri, så vidl utrönas kunnat, utan öfverläggning eller uppsåt alt dräpa. Bland 4 deri delaktige personer, dömdes 2:ne endast till hel mansbot. Ganska många slagsmål äro, jemtc dråpet, föranledda af dryckenskap. 111) Södra More Härad. En person, som blifvit dömd för dråp ä maka, har begått detla brott i rusigt tillstånd Den mängd af brott mot äganderätten, som under årets lopp blifvit angifna, torde böra till större delen lillskrifvas brist pä lifsmedel, och de flesta slagsmål förutgånget omåltligt förtärande af starka drycker. 112) Handbords Härad. Flera af de för slagsmål sakfällde voro viil förbrytelsens utöfvande upphetsade af bränvin. Samteliga snatteribrotten hafva afsetl åtkommande af lifsmedel och, jeuile flertalet af stölderne, varit föranledda af den under större delen af året, i följd af föregående årens mindre goda skördar, herrskande svåra nöd och af svårigheten att erhålla arbetsförtjeust. 113) Stranda Härad. En för dråp å sin hustru sakfälld mansperson, Arb. tskarlen Jonas Carlsson i Åstemåla, var särdeles begifven på starka drycker och mycket fattig, men hade med sin hustru alltid lefvat i godl förhållande. Till hans missgerniug har annan anledning ej kunnat utrönas, än att Jonas Carlsson skulle blifvit förtörnail deröfver att hustrun, livilkeu gjort sig känd för fallenhet att snatta, trenne särskilta gånger under in natt uppväckt mannen med tilkägelsc att gå ut och stjäla potatis. Brottet verkställdes med en yxa, hvarmed Jonas Carlsson tilldelade hustrun, som låg till sängs, flera slag i hufvudet, hvarefter han med särdeles kallblodjghet tände upp ljus och plockade tillsammans all deras redbaraste egendom samt gömde den uti ett uthus, för att göra troligt, att fremmande personer under natten brutit sig in i stugan samt rånat och ihjälslagit hustrun. Ett annan för dråp dömd mansperson var en ung Bonde, som, uppäggad af sin svärfaders ständigt yttrade harm deröfver att han lidit förlust på sin svåger, vid sammanträffande med denne scdnare tilldelade honom med ett vedlräd flera slag i hufvudet, hvilka orsakade döden. Svärfadren och en annan karl voro misstänkte att hafva i dråpet deltagit, men kunde ej sakfällas. Då dråparen städse uppfört sig stilla och nyktert, anses det med teiulig visshet kunna antagas, alt dråpet uteblifvit, om ej svärfadern kort före dråpet Hitigl förplägat sin måg med bränvin. För öfrigt hafva en del af de för lindrigare brott emot person sakfällde vid förbrytelsens utöfning varit rusige eller väl plägade af bränvin. LÄN.

131 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV XLI ; Morra Möre Härad. Den fur vållande till armani död»akfällde manspersonen hade ä en sraygkrog sammanträffat med en på bränvin omåttligt begifven arbetskarl och på denaes begäran först, brottats med honom, men slutligen, då leken syntes vilja öfvergå till allvar, med knuten band slött till honom under bröstet, livarcfler den sed na re väl ett par dagar fortfarit att supa, men slutligen mast intaga sängen och, i saknad af läkarevård och annan sköt-el, aflidit. De flesta slagsmålen bafva vnrit föranledda af SfverflSdigt bruk af starka drycker. De ovanligt inånga stölder och snatterier, som under aret förefallit, äro förnämligast att tillskrifva den, efter 1845 och 1846 årens missväxt, här å orten uppkomna dyrbet pä lifsmcdel och deraf orsakad svårighet, för de fattige, att erhålla arbetsförtjenst- 115) Öland» Södra Hot. Trenne dråp bafva blifvit bär i Motet foröfvade: 1» å Undantagsmannen Peter Jansson i Kastlösa, derför varit anklagade Glasmästaren Håkan Andersson i Kastlösa, Torparen Anders Nilsson i Gösslunda och Marinsoldaten Peter Gustaf Jonsson Hagstrum från Carlskrona. Ransakningen ger anledning dertill, att Håkan Andersson, af hvilken Peter Jansson ägt att erhålla lifstidsundantag, för att befrias från detta onus sökt få Peter Jansson dödad och derför vidtalat de båda andra anklagade att slå ihjäl Peter Jansson. Desse hafva ock erkänt, att de vid dråpet å Peter Jansson biträdt Håkan Andersson och i ersättning derför erhållit 36 R:dr Rgs; hvarföre de ock blifvit till döden dömde. Håkan Andersson har deremot nekat till berörde furhållanden; och bl ef saken mot honom lemnad till framtiden, då den kan uppenbar varda. Motivet till brottet bos de båda dömde var endast begär efter penningar. 2:o A Torparen Olof Jansson i Skogsby. Härför anklagades Drängen Anders Andersson samt Bönderne Nils Peter Andersson och Anders Persson i Skogsby. Efter uppkommet gräl emellan desse och Olof Jansson hemma i dennes bostad, hade slagsmål uppstått, dervid Anders Andersson med ett tiädstyckc slagit Olof Jansson i hufvudet, så alt ban deraf dog, efter några timmars förlopp. Anders Andersson blef dömd att mista lifvet. 116) Ölands flforra IHot. Den lur dråp af vållande utan uppsåt alt dräpa dömde, är Drängen Abraham Jakobsson från "Wedby. Han tilltalades år 1829 för vållande till Per Svenssons i Wedby den 26 Augusti samma år ti made död; men saken blef då, i brist af bevisning, lemnad åt framtiden, då den kunde uppenbar varda. I början af år 1847 begärde Abraham Jakobsson ytterligare ransakning härom och erkände brottet, dervid så skall tillgått, att, efter något gräl dem emellan, hade Abraham Jakobsson med en åra slagit Per Svensson öfv ( er ryggen, så att denne fallit framslupa och slagit pannan mot en sten. Han dömdes till hel mansbot. Den för dråp, som titnat af olycka, dömde, är en Gårdssmed, som bade till lagning cmottagit en bössa, med hvilken han inne i sin stuga, vänd åt spiseln, klickat, utan att förut undersöka om den varit laddad, då slutligen ett skott gick af och träffade en person som varit derinne och i detsamma sprungit fram mot bössan och, af skottet träffad, kort dereftcr 3fled. Icke någon af de 2:ne for särskilta barnamord dömde har kunnat uppgifva bestämd anledning, hvarföre de mördat barnen; dock synes afsigten dermed hafva varit att sålunda skaffa barnen undan och derigenom äfven dölja brotten och lägersmålsförseelscrna. Båda hade genast efter födseln genom qväfning dödat barnen. 117) Calmar (Kämnersrälten). De flest3 slagsmålen hafva varit föranledda af starka drycker. Anledningarne till de mänga tjufnadsbrotten torde till stor del finnas deri, alt under sommarmånaderna finna en mängd personer här arbetsfört jenst, samt qvarstanua här sedan den upphört utan annat försörjningsmedel än att stjäla. 118) Wefttervllt. (Kämnersrälten). De flesta slagsmål hafva varit en följd af omåttligt förtärande af starka drycker. Jönköpings Län. 119) Norra och Södra»Vedbo Härader. Ett enda egentligen groft brottmål, nemligen ett om hädelse emot Gud, i har varit vid Norra Wedbo Häradsrätt ransakadt. Brottet skedde under öfverdåd och fylleri. Slagsmålen kunna i allmänhet anses föranledda af starka dryckers missbruk. 120) WestbO Hårad. Af starka dryckers missbruk bafva varit föranledda: 1 brott genom förargligt uppförande ikyrkan, 2 svordomar, 1 sabbalsbroll, 3 ej urbota slagsmål, hvarigenom allmän frid brutits, och 1 annat slagsmål. De tre å olika tider begångna förfalskningsbrotten af enskilla handlingar, för hvilka brott samma tre personer varit gemensamt tilltalade, hafva föranlcdts af ekonomiskt obestånd och oförmögenhet att inbetala uttagne lån i Diskontverket. 121) Östbo Härad. De två för förnekande af deras hand och förskrifning sakfällde hafva ifrågasatt riktigheten af ett reversal för lån i Kikcts Ständers Banko-Diskontverk. Anledningar om oredlighet vid sådana haudlingars upprättande äro ej sällsynta. Den person, som af Ö s tbo Häradsrätt blifvit ställd under framtiden för förfalskningsbrott, har jemväl blifvit vid Westbo Häradsrätt tilltalad, m<n ej kunnat sakfällas, för upprättande af två falska lånereversaler till Diskontverket. Af starka dryckers missbruk hafva varit föranledda: 1 svordomsbrolt, 2 brott genom andras ogvädande och 4 slagsmål, hvarigenom allmän frid blifvit bruten. Kronobergs Län. 122) Hong» Härad. En för dråp af vållande ulan uppsåt alt dräpa dömd Torpare liar, i rusigt tillstånd och efter upp-! kommet slagsmål, med en stake tilldelat en Bonde ett slag i hufyndet, hvaraf denne snart derefter afled. Två dråp, som timat mer af olycka än vältande, äro föranledda geuom ovarsamhet med arsenik. 123) Sunnerbo Härad. Slagsmålen och tjufnadsbrotten äro i beständigt tilltagande-. Hallands Län. 124) Hlmble Härad. För mord äro dömde två Tjenstedrängar,»f hvilka den ene, efter åtskilliga misslyckade försök att mörda deras gemensamme husbonde, vidtalat den andre att vara sig behjelplig med att i löndom afhända husbonden lifvet; hvarmed så tillgått, att de sent en afton med yxhugg anfallit husbonden under vandring å en mindre gångstig emellan två den»ednare tillhörig» hemman. Såsom skäl för mordgcrningens begående har upphofsmannen föregifvit, att ban förut oskyldigt bbfnt slagen af husbonden. 125) Wfal&e Härad. De flesta slagsmålen äro föröfvade under rosigt tillstånd. Antalet af brott emot äganderätten är större än under föregående år. Till någon del må detta förhållande tillskrifvas den, efter mindre god årsväxt år 1846, följande djrhet på lifsmedel. Vid många af de anmärkta stölderne, med och utan inbrott, hafva endast matvaror blifvit tillgripna. CALMARE LÄN. JÖNKÖPINGS LÄN. KRONOBERGS LÄN. HALLANDS LÄN.

132 104 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV XLI. MALMÖHUS LÄN. CHRlSTIAN- STADS LÄN. Malmöhus Län. 126) Färs Härad. Efter föregånget gräl, vid ett dansnöje, der förplägning med bränvin skett, besöktes en af dcltagarne, hvilken vid bortgåendet af kitslighet medtagit en mössa, af flere bland de öfrige, och åtföljde dem, ur sömnen uppväckt, for att på ett annat ställe intaga förtäring; men tilldelades under gåendet ett så svårt slag i bufrudet, att han nedföll död. 127) VrOMta Härad. El t rån är begånget, för att ålkomraa ett af den brottslige utgifvet skuldebruf jemte penningar. 128) Bara Härad. En ogift qviima, som förut framfödt oäkta barn och lefde i stor fattigdom, har, af misströstan om uppehälle, straxt efter födseln afhändt sitt sista barn lifvet Missbruk af starka drycker är numera sällsynt. Ett enda slagsmål under året har varit deraf föranled!. Antalet af dem, som blifvit anklagade och dömde för stöld, är något större än vanligt, hvilket härrör deraf, att flere personer sällat sig tillsammans för att stjäla. Kringstrykare, särdeles förafskedadc Kronoarbetskarlar, äro de isynnerhet, som verkställa och förleda till föröfvande af sådana brott. 129) HarjagerM Härad. Tvä Drängar hafva under året varit anklagade för rån eller att med våld hafva fråntagit en tredje person penningar, men som under ransakningen upplystes, att, sedan angifvaren furst vägrat bctala'en spelskuld, han derpå godvilligt lemnat penningar, hvarpå följde osämja och slagsmål; så frikändes de anklagade från den svårare angifvelsen. Fylleri är nu mera mycket sällsynt; under året har endast en person, berusad, föröfvat slagsmål. 130) Torna Härad. En Dräng, som bevistat dansgille, der spelat och förlorat, trodde att en annan gjort honom orätt och ville derför under hemgåendet hämnas, men träffade af misstag, med en större ckkäpp, en annan person så hårdt å hufvudet, att denne straxt derpå afled. I anledning af allmänt rykte att en Åbo afhändt en annan lifvet och sedan dränkt honom, anställdes derorn ransakning, men den tilltalade frikändes. Utom 2:ne sjelfmnrd, har missbruk af starka drycker vetterligen ej föranledt brott och sådant missbruk, förekommer nu mera sällan. I förhållande till folkmängden äro brotten få; och åberopas såsom äfven här gällande anmärkningen för Baia Härad, att lösdrifvare och f. d. kronoarbetskarlar föröfva och inveckla andra i stölder. 131) Wemmenhögs Härad. Annan orsak till de inom Häradet föröfvadc 2:ne rån, för hvilka 10 personer varit anklagade och blifvit sakfällde, har ej kunnat utrönas, än den i sådana fall mest vanliga, eller vinningslystnad. 132) Runneberg» Härad. För dråp af vållande utan uppsåt att dräpa har blifvit dömd en Åbo, som af ofursigtighet tilldelat en gosse ett slag i hufvudet, hvaraf denne ljutit döden. 133) lijlinitz Härad. En Piga, hvilken af blygsel fördolt sitt hafvande tillstånd, och vid fostrets framfödande detsamma afdagatagit och lagt å lön, har derför blifvit döind att mista lifvet genom halshuggning. 134) Malmö (Rådstufvurätlen). Af de under året sakfällde tolf förbrytare hafva icke mindre än fem varit utsluppne kronoarbetskarlar. 135) Landskrona (Kämnersrätten). De flesta slagsmål hafva varit föranledda af starka dryckers missbruk. 136) Ygtad (Rådstufvurätlen). De i uppgiften anmärkta 2:ne rån och 10 särskilts inbroltsstölder äro alla begångna af förre Dragonen Nils Persson Wakt och Lösdrifvaren Hans Jönsson, af hvilka den sistnämnde äfven föröfvat det i förteckningen u-pptagua mord å Drängen Carl Ifwarsson, som vid samma tillfälle blifvit rånad. Så väl "Wakt som Hans Jönsson, af hvilka den scdnare, 23 år gammal, annu'icke blifvit admitterad till H. H. Nattvard, hafva länge fört ett kringstrykande lefnadssättoch tyckas, någon tid förr än de erlappades, hafva förenat sig endast för idkeliga brotts föröfvande, hvartill en i högsta grad vanvårdad uppfostran i förening med vinningslystnad äynes hafva utgjort motiven. Ett af 3:ne Muraregesäller'emot en deras kamrat föröfvadt hemfridsbrott, likasom eu Sjömans uppstudsighet emot sin Skeppare, äro brott, som kuuna anses föranledda af starka dryckers missbruk. Christianstads Län. 137) Ingelstads Härad. En f. d. Husar, som, efter det han rymt ur tjensten, fört ett kringvandrande lefnadssätt, har, för en förment orättvis beskyllning för stöld, i vredesmod tillfogat en Husman ett knifstygn i hjertat, hvaraf döden blef en följd. 138) Jerrestads Härad. För mordbrand hafva varit tilltalade 2:ne Drä ngar, bland hvilka en, på grund af egna, af omständigheter styrkt bekännelse, blifvit dömd alt genom halshuggning mista lifvet. Hämnd öfver undergången misshandling, i förening ined täta uppmaningar af den andre tilltalade, skola, enligt den sakfälldes uppgift, hafva föranledt brottet, hvarigenom alla åbyggnader å hemmanet, med inbergad gröda och lösörebo, af elden förtärdes. 139) AlbO Härad. En Husman har sålunda vållat en ålderstigen Enka Sejna Månsdotters död, alt, sedan han af misstag påfyllt arsenikvatten uti en bränvinsllaska, han deraf både sjelf lortärt och bjudit sina gäster, hvilka alla i följd liäraf insjuknat men äfven tillfrisknat, med undanlag af Sejna Månsdotter, hvars framskridna ålder och svaghet gjort henne oförmögen att motstå giftets verkan. 140) Gärds Härad. En Husmamsell är för brott emot IG kap mom. M.6. dömd till 20 par ris, uppenbar kyrkoplikt och 2 års arbete å tukthus. 141) Weatra CÖInge Härad. En Dräng, hvilken nattetid anträffat sin moder, en Enka, och en gift Torpare inläste uti ett rum och, ej utan skäl, misstänkte dera för brottsligt umgänge, tilldelade Torparen ett slag, hvaraf denne föll och stötte sig i hufvudet, så att han dog. Drängen dömdes till hel mansbot. En Hemmansbrukare, som, under ordvexling, tillfogat en Torpare ett sår, hvilket blifvit ansedt hafva hufvudsakligen vållat d ennes död, dömdes härför att utgifva half mansbot. En Skräddare, som, medelst hängning, mördat sitt enda barn, en flicka om 3 års ålder, ansågs, vid brottets begående, icke hafva varit i besittning af sina själsförmögenheter och blef derföre icke till ansvar dömd. Omåttlig förtäring af starka drycker har föranledt större delen af åtalade slagsmål. Flera Jtölder hafva blifvit begångna, till hvilka gerningsmännen ej kunnat upptäckas. 142) ftatra CiÖlnge Härad. Två Hemmansägare hafva, i berusadt tillstånd, gjort hemgång hos en Hemmansbrukare, den encs hustrus svåger och den andres stjufmoders blöder, hvarunder en utaf dem, hvilken förut (lera gånger velat våldföra Hemmansbrukaren, men blifvit dcrifrån hindrad, tilldelade honom, med ett tillhygge af jern, sår i hufvudet, som medfört döden. Flera stölder äro fmöfvade, till hvilka gerningsmännen ej kunnat upptäckas. 143) Södra

133 ANMÄRKNINGAR VID TABELLERNE XXXIV XLI ) Södra Åsbe Härad. Motiv till ett begånget rån hafva varit vinningslystnad och njutningsbegär. 144) Bjäre Hårad. Till de gröfre brotten bafva anledningarnc varit: okunnighet och lättsinne. 145) Narra Å8bO H&rad. Öfverdåd och lättsinne liafva orsakat ett rån; fattigdom och näringslöshet de flesta, vinningsbegär en mindre del af stölder. 146) Christlanatad (Rådstufvurätlen). Anledningar till de gröfre brotten liafva varit: svag christendomskunskap och lättsinne. (Wendes Artitleri-Regemente). En Artillerist har, i rusigt tillstånd, under tillfällig tvist om en obetydlig sak, tillfogat en kamrat sådana skador, bvaraf denne ljutit döden. CHRISTIAN- STADS LÄN. Blekinge Län. 147) Listers Härad. Ett dråp, bvarföre en blifvit dömd till döden och en dömd till fästningsarbete, bar timat till följd af öfverdåd, sålunda, att den till döden dömde, en Tjenstedräng, med tillhygge af sten tillfogat en Båtsman ett så svårt slag i hufvudet, att döden ansetts häraf varit en följd; dock blef en annan Dräng, såsom i geruingen delaktig, dömd till fästning. Ransakningen upplyser, att lättsinne och dryckenskap föranledt ifrågavarande missgerning. Såsom vanligt hafva de flesta slagsmål och vägafridsbrotf varit föranledda af fylleri Under Sret har ett större antal ljufnadsbrolt af alla grader förekommit, hvartill orsaken hufvudsakligast torde böra sökas i de lindriga straff, som för slika brott numera äro bestämda, äfvensom till en obetydlig del i den nöd och brist, som sistförflutna året hemsökte alla delar af länet, hvarunder arbetsförtjenst saknades och i följd bvaraf brottets väg beträddes. 148) Bråhne Härad. Med undantag af rån och stölder hafva öfriga bröt I, med få undantag, härrört från hämnd eller okynne, hvartill såsom medverkande må anföras dryckenskapslasten, hvilken hotar att förqväfva den återstod af moralitet, som ännu, isynnerhet hos den mindre bemedlade allmogen, Guncs qvar. Visserligen har nöden under året varit stor, men också ansträngningarue till dess afhjelpande derefter; och hafva de flesta stölder begålts af sådane personer, hvilka utan tvifvel, om de åstundat, icke saknat tillfälle att på ärligt sätt förtjena sitt uppehälle. Beträffande rånen, bafva hufvudmännen derföre varit förrymde Kronoarbetskarlar, hvilkas motiver till brottens begående äro tydliga, och bvilka, så snart de uppträda, i hast samla omkring sig en hop lättingar och försvarslöse personer, hvaraf Häradet öfverflödar, till stort men för allmänna säkerbeten. Dråparen begick brottet i rusig belägenhet, hvilkct hindrade honom att klart inse följderna, dock var han en för allmänna säkerheten högst vådlig person. 149) östra Härad. Motivet ti U ett bland de anmärkta dråpen anses hafva varit öfverflödigt förtärande af bran vin hos den su k fä I Ide; det andra inträffade i följd af uppkommen ordvexling angående olofligt tillgrepp. Till barnamordet kan ej uppgifvas annat motiv, än det vanliga: blygsela hos, genom oloflig behlandelse lägrad, qvinna. Mordbranden, för hvilken endast dimi ena af de sak fällde dömdes till döden, härledde sig deraf, att de sakfällde derigenom trodde sig kunna bereda fördelen, att fä flytta till deras husbondes bostad, emedan de blifvit anvisade, att bo och vistas på ett aflägse torp, hvars ladubyggnad de nedbrände. 150) Medelstads Härad. Tre manspersoner äro dömde till döden för dråp, under slagsmål, i bråd skillnad. Flere rån hafva varit till ransakning, men de störste brottsliugarne äro, efter det de blifvit af Medelstads Häradsrätt säkre förklarade, förviste till andra domstolar. Tvcnne, en man och en qvinna, äro slutligen dömde för nämnde förbrytelse, hvartill annat motiv än roflystnad icke kan uppgifvas. Af starka dryckers missbruk hafva varit föranledda; tvenne dråp och de flesta slagsmålen. De gröfre ^brotten sägas tilltaga "i följd af mindre ändamålsenliga strafflagar och oförsigtigt utsläppande från häktena af vanfrejdade personer, utan alt i förväg bereda dem tillfälle till arbeuförtjenst, hvilket synnerligast vinter- och höstmånaderne ansetts medföra vådor. Att de Öfver lösdrifvare tillsatte uppsyningstnän icke motsvara ändamålet, eller fullgöra sina åligganden, bidrager äfven tih den rådande osäkerheten. 151) CarlskrOna (Rådstufvurätlen). Ett dråp har blifvit foröfvadt af en forrymd Kronoarbetskarl, å en Handlande af Judiska nationen, i dennes hemvist, sent en afton eller nattetid. Den dömde sjelf uppgåf, att motivet varit oenighet, uppkommen under afslutande af handel om tjufgods. För blodskam är vorden sakfälld en Kronotimmermanshustru, 57 år gammal, hvilken lefde i osämja med siu man. Deras son, Kronolärting och 24 år gammat, hade alltifrån barndomen legat i samma sang med modren, hvilken derunder, redan vid sonens I5:de år, retade honom till otukt med sig. Detta brottsliga förhallande hade allt sedermera fortfarit. Sonen ansågs af vederbörande såsom mindre vetande och frikändes på den grund från ansvar. Ett mord är begånget af en lifstid»- fånge S en dess kamrat i fängelset, i följd af gammalt agg och ytterligare tillkommen ovänskap under fängelsetiden. BLEKINGE LÄN.

134 106 XLII. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD FÖRE- FÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELLER a. Brott e-

135 -KOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH SAK- OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. -mot person. 107

136 108 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELa. Brott e-

137 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. -mot person. 109

138 110 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER INOM HVARJE LÄN, ELa. Brott e-

139 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. -mot person. 111

140 112 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELa. Brott emot person.

141 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. b. Brott emot äganderätt

142 114 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELb. Brott emot

143 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. äganderätt. 115

144 116 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELb. Brott emot

145 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. äganderätt. 117

146 118 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER INOM HVARJE LÄN, ELb. Brott emot äganderätt.

147 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. c. Politi- m. fl. förseelser. 119

148 120 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELc. Politi- m. fl.

149 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. förseelser. 121

150 122 XLII. FORTSÄTTNING. ANTALET AF HVARJE SLAG SVÅRARE ELLER I STÖRRE MÄNGD SAKFÄLLDE PERSONER, INOM HVARJE LÄN, ELc. Politi- m. fl.

151 FÖREKOMNA BROTT OCH FÖRSEELSER, ÄFVENSOM AF DERFÖR ANKLAGADE OCH -LER OMEDELBART VID HVARJE ÖFVERDOMSTOL. förseelser. 123

152 124 XLIII. DE SJELFMÖRDADES ELLER ANNORLEDES GENOM EGET GROFT VÅL LANDE OMKOMNE PERSONERS ANTAL OCH KÖN EFTER STÅND ELLER YRKE, OCH DÖDSSÄTT, ÅR 1847.

153 XLIV. DE SJELFMÖRDADES ETC. ÅLDER, EFTER KÖN OCH FÖRMODADE ANLEDNINGAR TILL SJELFMORD, ÅR

154 126 XLVI. ANTALET AF SJELFMÖRDARE ELLER GENOM EGET GROFT VID HVARJE DOM-

155 VÅLLANDE OMKOMNE PERSONER, OM HVILKA VARIT RANSAKADT -STOL, ÅR

156 128 XLVI. FORTSÄTTNING. ANTALET AF SJELFMÖRDARE ELLER GENOM EGET VID HVARJE DOM-

157 GROFT VÅLLANDE OMKOMNE PERSONER, OM HVILKA VARIT RANSAKADT -STOL, ÅR

158 130 XLVI. FORTSÄTTNING. ANTALET AF SJELFMÖRDARE ELLER GENOM EGET VID HVARJE DOM-

159 GROFT VÅLLANDE OMKOMNE PERSONER, OM HVILKA VARIT RANSAKADT -STOL, ÅR

160 132 XLVII. ANTALET AF SJELFMORDSFÖRSÖK OCH FALSK ANGIFVELSE Å SIG SJELF, HVAROM VARIT RANSAKADT VID HVARJE DOMSTOL, ÅR 1847.

161 XLVIII. FÖRHÅLLANDET EMELLAN DE FÖR BROTT OCH FÖRSEELSER AN KLAGADE OCH DÖMDE PERSONER, Å ENA, SAMT FOLKMÄNGDEN I HVARJE LÄN, Å ANDRA SIDAN. 133

162 134 XLIX. JEMFÖRELSE EMELLAN ANTALET AF DE FÖR SÄRSKILTA SLAG

163 AF BROTT OCH FÖRSEELSER SAKFÄLLDE PERSONER, ÅREN

164 136 L. ANTAL AF BROTT OCH FÖRSEELSER, FÖR HVILKA PERSONER BLIFVIT SAKFÄLLDE, UNDER HVARJE AF DE 10 SISTFÖRFLUTNA ÅREN.

165 LI. BROTTMÅL VID ÖFVERRÄTTERNE, ÅR

166

167 III e AFDELNINGEN. CIVILA OCH KRIMINELLA, PÅ UNDERDÅNIG FÖREDRAGNING AF JUSTITIE-REVISIONS-EXPEDITIONEN BEROENDE MÅL. 22. Antalet och Beskaffenheten af Civila och Kriminella Mål, beroende på underdånig föredragning af Justitie-Revisions-Expeditionen, år 1847 (Tab. LII). 23. Forhållandet med inkomna, afgjorda och balancerade mål, hvilka tillhört Justitie-Revisions- Expeditionens underdåniga föredragning under hvarje af de 10 sistförflutna åren (Tab. LIII).

168

169 LII. CIVILA OCH KRIMINELLA MÅL, BEROENDE PÅ UNDERDÅNIG FÖREDRAG NING AF JUSTITIE-REVISIONS-EXPEDITIONEN, ÅR

170 142 LIII. FÖRHALLANDET MED INKOMNA, AFGJORDA OCH BALANCERADE MÅL, HVILKA TILLHÖRT JUSTITIE-REVISIONS-EXPEDITIONENS UNDERDÅNIGA FÖREDRAGNING, UNDER HVARJE AF DE 10 SISTFÖRFLUTNA ÅREN.

171 BIHANG. 24. Antalet af de personer, som varit intagne i Stockholms Stads samtlige Läns- och Kronofängelser, äfvensom i Polishäktena uti Göteborg och Norrköping under loppet af åren 1835, 1840, 1845, 1846 och 1847 (Tab. LIV). 25. Antalet af Fångar i Rikets samtliga Fästnings- och Korrektions-fängelser samt vid Kronoarbetscorpsen, år 1847 (Tab. LV). Orsakerna, som vållat Fästnings- och Korrektionsfångars samt Kronoarbetskarlars afgång år 1847 (Tab. LVI). Beskaffenheten af de brott och förseelser, för hvilka varit sakfällde, eller de särskilta andra orsaker, för hvilka varit häktade, de vid slutet af åren 1835, 1840, 1845, 1846 och 1847 i Rikets Fästnings- och Korrektionsfängelser samt vid Pionnier- och Kronoarbetscorpserne förvarade personer (Tab. LVII). 26. Antalet af år 1847 verkställda Dödsstraff, inom hvarje Län, samt arten af de Brott, för hvilka sådant straff ägt rum (Tab. LVIII). 27. Antalet af de utaf Domkapitlen, år 1847, medelst skiljobref upplösta Äktenskap, och Skälen, som till skillsmässan gifvit anledning (Tab. LIX).

172

173 LIV. ANTALET AF PERSONER, SOM UNDER LOPPET AF ÅREN 1835, 1840, 1845, OCH 1847 UTI STOCKHOLMS STADS OCH SAMTLIGE LÄNS- OCH KRONOFÄNGELSER, ÄFVENSOM POLISHÄKTENA I GÖTEBORG OCH NORRKÖPING VARIT FÖRVARADE *), DELS OCK Å FOLKMÄNGDEN I RIKET VID SLUTET AFÅREN 1835, 1840 OCH *) Transportfångar äro häribland icke beräknade. 19

174 146 LV. ANTALET AF FÅNGAR I RIKETS SAMTELIGA FÄSTNINGS- OCH

175 KORREKTIONS-FÄNGELSER, SAMT VID KRONOARBETS-CORPSEN, ÅR

176 148 LVI. ORSAKERNE, SOM VÅLLAT FÄSTNINGS- OCH KORREK-

177 -TIONSFANGARS SAMT KRONOARBETSKARLARS AFGÅNG, ÅR

178 150 LVII. BESKAFFENHETEN AF DE BROTT OCH FÖRSEELSER, FÖR HVILKA HÄKTADE DE, VID SLUTET AF ÅREN 1835, 1840, 1845, 1846 OCH 1847 I RIKETS STRAFF- OCH KOR-

Visa mer