RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET. om genomförandet av Europeiska energiprogrammet för återhämtning

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den KOM(2011) 217 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av Europeiska energiprogrammet för återhämtning SV SV

3 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av Europeiska energiprogrammet för återhämtning 1. Europeiska energiprogrammet för återhämtning: från lansering till genomförande Europeiska energiprogrammet för återhämtning (återhämtningsprogrammet) inrättades genom förordning (EG) nr 663/ och är ett av EU:s viktigaste initiativ för att ta itu med den globala ekonomiska och finansiella kris som bröt ut En portfölj av utvalda energiprojekt samfinansieras i syfte att ge stöd för kapitalutgifterna i den europeiska ekonomin och samtidigt bidra till att uppnå EU:s energi- och klimatpolitiska mål. Betydande framsteg har gjorts sedan den första rapporten om genomförandet av återhämtningsprogrammet offentliggjordes i april Byggnadsarbetet har påbörjats och investeringskostnader har börjat uppstå inom alla tre sektorer energiinfrastruktur, havsbaserad vindkraft samt avskiljning och lagring av koldioxid. Tre infrastrukturprojekt har redan fullbordats och har nu tagits i drift. Andra håller på att byggas eller utvecklas. Återhämtningsprogrammet har visat sig vara ett värdefullt verktyg på EU-nivå som har påskyndat genomförandet av viktiga energiprojekt och bidragit till att stimulera den ekonomiska återhämtningen. Dessutom har programmet utvidgats genom att outnyttjade medel har tilldelats sektorerna för energieffektivitet och förnybara energikällor. Detta har skett till följd av en ändring av förordningen om återhämtningsprogrammet 3, som snabbt kunnat antas tack vare det goda samarbetet mellan EU:s institutioner. Återhämtningsprogrammet är ett viktigt verktyg för att nå de energipolitiska mål som anges i artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som nyligen bekräftats av Europeiska rådet den 4 februari Det har vid flera tillfällen uppmärksammats att programmet har påskyndat och underlättat genomförandet av projekt. I energiinfrastrukturpaketet 4 konstateras till exempel att programmet har bidragit till att sjösätta infrastrukturprojekt och minska försörjningsavbrotten med negativa effekter för medborgare och den europeiska ekonomin. Europeiska rådet förklarade i sina slutsatser av den 4 februari 2011 att [s]äker, tillförlitlig, hållbar och prismässigt överkomlig energi som bidrar till den europeiska konkurrenskraften förblir en prioritering för Europa. Åtgärder på EU-nivå kan och måste ge detta mål ett mervärde. Återhämtningsprogrammet har i stor utsträckning bidragit till detta mål. Erfarenheterna från programmet kan användas vid framtida energiprogram. När det gäller budgetens genomförande har man tack vare alla delaktigas insatser kunnat göra rättsliga åtaganden för alla projekt inom programmet före den 31 december 2010 som är den Förordning (EG) nr 663/2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet. KOM(2010) 191, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2010 av den 15 december 2010 om ändring av förordning (EG) nr 663/2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet. KOM(2010) 677, SV 2 SV

4 tidsfrist som anges i förordningen. Detta var en ovanligt kort och utmanande tidsfrist, vilket beror på att programmet är just ett återhämtningsprogram. Därför är programmet endast inriktat på mogna projekt som har kommit så långt att de före slutet av 2010 kan börja ha kapitalutgifter och därmed stimulera den ekonomiska återhämtningen. Den 31 december 2010 hade enskilda rättsliga åtaganden gjorts för alla 59 projekt som beviljats bidrag inom återhämtningsprogrammet. Mer specifikt antog kommissionen 44 beslut om att bevilja bidrag till projekt för gas- och elinfrastruktur och undertecknade sex avtal om bidrag för avskiljning och lagring av koldioxid samt nio avtal om bidrag för havsbaserad vindkraft. Dessa åtaganden uppgår till totalt miljoner euro, vilket motsvarar 96,3 procent av återhämtningsprogrammets totala budget. Detta är ett mycket bra resultat, med tanke på programmets omfattning och snäva tidsfrist. Återhämtningsprogrammets åtaganden per sektor (miljoner euro) Avskiljning och lagring av koldioxid 1000 Havsbaserad vindkraft 565 Elinfrastruktur 904 Gasinfrastruktur 1363 De framsteg som gjorts med att genomföra programmet återspeglas även i betalningsnivån, som börjar ta fart. I slutet av 2010 hade 700 miljoner euro betalats ut till mottagarna i form av 361 miljoner euro till projekt för gas- och elinfrastruktur, 146 miljoner euro till projekt för havsbaserad vindkraft och 193 miljoner euro för avskiljning och lagring av koldioxid. Under de första månaderna 2011 väntas stödmottagarna lämna kostnadsredovisningar för de flesta projekten, vilket kommer att leda till omfattande utbetalningar av ersättning för kostnader som uppstått under En detaljerad översikt över programmets genomförande i varje sektor presenteras i nedanstående avsnitt. 2. Gas- och elinfrastruktur Genomförandet av den del av programmet som rör el- och gasinfrastruktur var mycket tillfredsställande under Under året har tre av infrastrukturprojekten redan genomförts. Gasledningen mellan Ungern och Rumänien som invigdes den 14 oktober är den första högtrycksledningen mellan de båda länderna. Det första av de fyra projekten med omvända flöden vid Baumgartens importanläggning i Österrike, som kommer att göra det möjligt att transportera gas från SV 3 SV

5 Tyskland till länder som gränsar till Österrike, invigdes den 24 oktober. Förbindelsen mellan Ungern och Kroatien, den första direkta länken mellan Kroatien och det europeiska gasnätet, med en kapacitet på 6 miljarder kubikmeter per år, invigdes den 23 december. Ytterligare sex projekt är nästan fullbordade och kommer att avslutas under 2011: Projektet för att fördubbla kapaciteten i den gasledning som förbinder Belgien med Tyskland och Storbritannien med 10 miljarder kubikmeter per år. Projektet för att med en toppmodern optisk förbindelse på 400 kv förbättra driftskompatibiliteten mellan de österrikiska och ungerska elnäten via förbindelsen mellan Wien och Györ. Projektet för att färdigställa den tjeckiska knutpunkten för lagring av gas på gränsen mellan Tjeckien och Polen, som kommer att öka lagringskapaciteten med 15 procent. Projektet med omvända flöden i Polen som kommer att uppgradera knutpunkten på gränsen mellan Polen och Tyskland och projektet för att modernisera och uppgradera flera delar av det polska gasöverföringssystemet. Projektet för att bygga ut elledningarna på gränsen mellan Portugal och Spanien. Ett av de två projekten med omvända flöden i Slovakien som kommer att möjliggöra ett dubbelriktat gasflöde mellan Slovakien och Tjeckien och mellan Slovakien och Österrike. Av de 44 projekten pågår byggnadsarbetet för närvarande inom 17 gasprojekt och 5 elprojekt, till exempel följande: Terminalen för flytande naturgas i Świnoujście, Polen. Elledningen mellan Halle/Saale och Schweinfurt, Tyskland. Spaniens insatser för att stödja gasledningsprojektet mellan Spanien och Frankrike över västra Pyrenéerna. Projekten med omvända flöden i Portugal och mellan Lettland och Litauen befinner sig båda i den senare delen av byggnadsfasen. Under 2010 gick man inom 35 projekt vidare med att upphandla och beställa komponenter med långa ledtider (29 i gassektorn och 6 i elsektorn), till exempel följande: Projekten med elförbindelserna Nordbalt 1 och 2 och Estlink. Elledningarna som förbinder Irland med Storbritannien, Sicilien med det italienska fastlandet och Sicilien med Malta, samt utbyggnaden av det maltesiska elnätet. Gasförbindelsen mellan Rumänien och Bulgarien. Projektet med elförbindelsen mellan Frankrike och Spanien. Flera gasprojekt med omvända flöden i Slovakien, Tjeckien, Österrike och Ungern, samt liknande projekt mellan Polen och Tyskland och mellan Polen och Tjeckien. SV 4 SV

6 Några projekt har drabbats av förseningar på grund av avsaknaden av giltiga kontrakt med gasleverantörer eller komplicerade och tidsödande tillståndsförfaranden, bland annat följande: De tre projekten som ska bidra till målen i den södra gaskorridoren, dvs. Nabucco, ITGI-Poseidon och dess grekisk-bulgariska del, IGB. Galsi-projektet, som kommer att överföra algerisk gas till det italienska systemet via Sardinien, och möjligtvis även till Korsika. Det fransk-belgiska gasförbindelseprojektet, där framsteg har gjorts på den belgiska sidan (men där arbetet fortfarande står stilla på den franska sidan). Arbetet med terminalen för flytande naturgas på Cypern. Uppgradering av gasöverföringssystemet i Slovenien mellan den slovensk-österrikiska gränsen och Ljubljana Programmet har skapat en unik möjlighet att främja investeringar i strategiska EU-projekt, särskilt under en period när rena kommersiella hänsyn, i kombination med den ekonomiska och finansiella krisen, har begränsat nyinvesteringarna. SV 5 SV

7 Återhämtningsprogrammet har gett gasinfrastrukturen en europeisk dimension som gör det möjligt att snabbare och på ett mer effektivt sätt genomföra det tredje inre marknadspaketet och den nya förordningen om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen som trädde i kraft den 2 december Programmet har bidragit till att förbättra den inre gasmarknaden genom att skapa förbindelser mellan de västra och östra delarna av EU, i perifera medlemsstater och i Central- och Östeuropa, genom att gradvis fullborda ett dubbelriktat gasledningsnät och genom att föra energiöarna närmare varandra. När projekten väl har avslutats bör en gaskris som den som inträffade i januari 2009 få betydligt mer begränsade konsekvenser. Programmet har också skickat en tydlig signal till externa leverantörer, till exempel Turkmenistan, Azerbajdzjan och Irak när det gäller den södra korridoren och Algeriet när det gäller Medelhavskorridoren, om att EU är intresserat av att diversifiera energiförsörjningsvägarna. De elprojekt som får stöd inom programmet bidrar, genom att inbegripa alla delar av EU, till att fullborda den inre marknaden och till att förbättra energiförsörjningstryggheten i berörda länder och regioner. Programmet bidrar till att få bort flaskhalsar och till att integrera energiöar, såsom de baltiska staterna, Iberiska halvön, Irland, Sicilien och Malta. Flera nya förbindelser spelar också en mycket viktig roll för att integrera förnybara energikällor i elsystemet. Avslutningsvis har återhämtningsprogrammet påskyndat genomförandet av projekt genom att finansiera specifika insatser, till exempel tekniska, ingenjörstekniska och miljövetenskapliga studier, upphandling av komponenter med långa ledtider (rörledningar, kablar, strömriktarstationer, transformatorer osv.) och byggnadsarbete. Tack vare programmet har de projektansvariga lättare kunnat trygga ytterligare finansiering från finansinstitut: låneförhandlingar pågår, eller har redan avslutats, för 15 projekt. Dessutom har stödet från återhämtningsprogrammet inneburit att nationella förvaltningar prioriterat ett stort antal projekt som haft stora problem att få miljötillstånd. 3. Vindkraft till havs De projekt som får stöd inom återhämtningsprogrammet syftar till att ta itu med de största utmaningarna och prioriteringarna som identifieras i kommissionens meddelande om havsbaserad vindkraft 5, i näringslivsinitiativet om vindenergi i den strategiska planen för energiteknik och i energiinfrastrukturpaketet. Den teknik som visas och sprids i stor skala innovativa fundament, multimegawattsturbiner till havs och teknik för modulbaserad kraftnätsintegrering osv. är oumbärlig för att EU ska kunna nå sina ambitiösa mål om att öka användningen av havsbaserad vindkraft fram till 2020 och därefter. Tack vare EU:s stöd kan den första stora (400 MW) havsbaserade vindkraftsparken långt från land (mer än 100 km) och på djupt vatten (mer än 40 m) installeras. Återhämtningsprogrammets bidrag till sektorn för havsbaserad vindkraft kommer direkt att leda till att den koldioxidfria elproduktionskapaciteten ökar med omkring MW. Bidragen kommer att spela en viktig roll när det gäller att hjälpa EU:s medlemsstater att nå de bindande målen om förnybar el till De är också viktiga för att kunna ta de första stegen mot att bygga ett europeiskt kraftnät till havs och därmed göra det möjligt att utöka elhandeln på den inre marknaden. 5 KOM(2008) 768. SV 6 SV

8 Den mest avancerade delen av programmet rör turbiner och fundament till havs (projekten i tyska och belgiska Nordsjön): Designstudier och markundersökningar har genomförts, avtal har slutits med leverantörer, tillstånd att fortsätta har utfärdats och logistiken för installationen har förberetts noga. Flera projekt befinner sig redan i tillverknings- och installationsfasen och den första el som producerats med infrastruktur för havsbaserad vindkraft som samfinansierats inom återhämtningsprogrammet släpptes ut i det tyska nätet hösten Projektens snabba utveckling har skapat omfattande affärsmöjligheter och arbetstillfällen i de företag som tillverkar vindturbiner och stålfundament för havsbaserad vindkraft, framför allt i regionen Bremerhaven och Cuxhaven i norra Tyskland. Ett annat viktigt projekt för den europeiska industrin är ett testcenter för turbiner och fundament för havsbaserad vindkraft som kommer att förläggas i Aberdeen. Det har även gjorts stora framsteg när det gäller att få tillstånd och bygga upp rättsliga och kommersiella strukturer för förvaltningen av testanläggningen. Multimegawattsturbiner och fundament till havs som samfinansieras inom återhämtningsprogrammet installeras på Bard I-anläggningen i tyska Nordsjön Det har även gjorts framsteg inom design, planering och upphandling inom vindkraftnätsintegrering av flera förbindelser (Kriegers Flak, Cobra Cable och kontaktpunkten för högspänd likström (HVDC) i Skottland). Dessa projekt måste ofta samordnas mellan myndigheterna i flera medlemsstater och/eller vara föremål för ett strikt reglerat samfinansieringssystem. För dessa projekt var det också viktigt att se till man använder sig av innovativ HVDC-teknik. För att maximera synergieffekterna mellan dessa projekt och deras bidrag till byggandet av ett havsbaserat nät kommer kommissionen att anordna en workshop med initiativtagarna SV 7 SV

9 Under 2011 kommer arbetet till havs att inledas eller fortsätta inom återhämtningsprogrammets samtliga projekt i den del av programmet som rör turbiner och fundament till havs. Inom projekten för vindkraftnätsintegrering kommer man att fastställa optimala vägar och tekniska specifikationer för förbindelsemoduler, fortsätta tillståndsförfarandena och teckna avtal med leverantörer av utrustning. Det måste betonas att det krävs snabba framsteg inom tillståndsförfarandena för att kunna nå alla delmål i projekten inom återhämtningsprogrammet i tid. Det finns även andra viktiga villkor, till exempel att vindkraftparkerna till havs erhåller nätanslutning och att det finns möjlighet att använda hela det tillgängliga tidsfönstret (vår och sommar) för installationsarbetet till havs. I slutet av 2011 väntas stödmottagarna ha utnyttjat omkring hälften av återhämtningsprogrammets budget för havsbaserad vindkraft på 565 miljoner euro. 4. Avskiljning och lagring av koldioxid Återhämtningsprogrammet är ett viktigt instrument för att nå EU:s mål om att göra tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid kommersiellt bärkraftig till Programmet bidrar med stöd till sex av tolv sådana projekt som på rådets begäran bör vara i drift senast Programmet visar i enlighet med det europeiska näringslivsinitiativet om avskiljning och lagring av koldioxid inom den strategiska planen för energiteknik alla de tre olika avskiljningsteknikerna (efter förbränning, före förbränning, oxyfuelförbränning) och de olika lagringsmetoderna (tömda kolvätefält och saltvattensakviferer). Kommissionens personal konstaterade vid en första granskning tillsammans med företrädare för nationella myndigheter att alla de sex projekten för avskiljning och lagring av koldioxid fortlöper enligt planerna, inklusive FEED-studierna (front-end engineering and design) om avskiljningsanläggningar och platser för lagring av koldioxid. Ansökningsförfarandena för att erhålla nödvändiga tillstånd och intyg för demonstrationsanläggningar för avskiljning och lagring av koldioxid i respektive medlemsstat håller på att avslutas för alla projekt. De har redan erhållit vissa av de tillstånd som behövs för att bygga och driva kraftverket och vissa av de tillstånd som behövs för avskiljningsanläggningarna. Det har även gjorts framsteg när det gäller att undersöka potentiella lagringsplatser för projekten. Det har dock uppstått vissa förseningar, delvis på grund av rättsliga oklarheter kring de juridiska detaljerna om lagring av koldioxid eftersom lagringsdirektivet 6 för närvarande håller på att genomföras i den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna har till och med den 25 juni 2011 på sig att genomföra lagringsdirektivet i den nationella lagstiftningen. I december 2010 hade ingen av medlemsstaterna genomfört direktivet och därför har inga tillståndsansökningar för permanent lagring av koldioxid ännu lämnats in till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. I enlighet med förordningen om återhämtningsprogrammet kan kunskap som förvärvats under projekten utbytas via projektets nätverk ( Kommissionen tog initiativ till nätverket 2008 för att påskynda utvecklingen av avskiljning och lagring av koldioxid genom att samordna tidiga projekt och hjälpa de projektansvariga att lära av varandra och genom att synliggöra konceptet avskiljning och lagring av koldioxid. Under 2010 anordnade projektnätverket tre evenemang för kunskapsutbyte. Det första evenemanget 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid, EUT L 140, SV 8 SV

10 under 2011 hölls i Brindisi i februari, då amerikanska företrädare också deltog inom ramen för energirådet mellan EU och USA. Detta kan ses som ett första steg mot ett globalt kunskapsutbyte. I Belchatow (Polen) har det gjorts framsteg både på lagringssidan och på avskiljningssidan av projektet. Det slutgiltiga beslutet om valet av lagringsplats kommer att fattas i mitten av När platsen slutgiltigt har valts ut kommer ledningens sträckning att planeras i detalj och tillståndsarbetet inledas. På avskiljningssidan inleddes FEED-arbetet för avskiljningsanläggningen i november 2009 och var nästan fullbordat i februari Avtalet med den leverantör som kommer att leverera huvuddelen av utrustningen väntas bli undertecknat under våren. När det gäller Jänschwalde-projektet (Tyskland) har anbudsförfarandet inletts för de nio huvudkomponenterna och kvalificerade anbud har mottagits. I februari 2011 fördes förhandlingar om kontraktet för luftsepareringsenheten, den största komponenten i projektet. Kontrakt med en leverantör väntas snart bli undertecknat. På transport- och lagringssidan godkändes den huvudsakliga driftplanen för Birkholz i januari I demonstrationsprojektet i Rotterdam (Nederländerna) (ROAD) inleddes ett anbudsförfarande om avskiljningsanläggningen. Sex preliminära studier och två FEED-studier genomfördes inför förfarandet. Parallellt med detta fastställdes en teknisk plan för transport och lagring, och studier om ledningens sträckning och en geologisk fältstudie genomfördes. En förhandsanmälan av miljökonsekvensbeskrivningen för ROAD-projektet lämnades in 2010 och tillståndsansökningar kommer att följa i mars I Italien beställdes pilotanläggningen och experimentfasen inleddes i juni När det gäller demonstrationsanläggningen i Porto Tolle har fyra leverantörer valts ut för att genomföra FEED-studierna för avskiljningsenheten. Kontrakten tilldelades i augusti 2010 och studierna kommer att slutföras i april En studie för att identifiera lämpliga strukturer för lagring av koldioxid i norra Adriatiska havet har genomförts baserad på detaljerade uppgifter (tvåoch tredimensionella seismiska uppgifter) och borrhålsinformation. En saltvattensakvifer i norra Adriatiska havet har valts ut och en detaljstudie håller för närvarande på att genomföras för att få en tydligare bild av den. SV 9 SV

11 Pilotinstallation för avskiljning och lagring av koldioxid i Jänschwalde, Tyskland De största tekniska framstegen när det gäller avskiljning av koldioxid i Compostilla (Spanien) gjordes i samband med byggandet av den teknikutvecklingsanläggning för oxyfuel på 30 MW som kommer att tas i drift senare i år. De största milstolparna inom lagring av koldioxid var strukturanalys- och strategistudierna för områdesbedömning och beskrivning av reservoarer. En tredimensionell seismisk undersökning och insamling av tredimensionella magnetotelluriska uppgifter har gjorts för att beskriva platsen för lagring av koldioxid under jord. I Hatfield (Storbritannien) slutfördes FEED-studien för avskiljningsdelen av projektet. Det har också gjorts betydande framsteg när det gäller att beskriva lagringsplatsen. I december 2010 inledde moderbolaget (Powerfuel plc) för projektsamordnaren (Powerfuel Power Ltd) emellertid ett insolvensförfarande. Detta påverkade finansieringsplanen och stoppade arbetet på avskiljningssidan. Det ledde till att stödmottagarna begärde uppskov med projektet tills de kunde hitta en ny investerare. I mars 2011 hittade de en lämplig anbudsgivare. I princip skulle projektet kunna återupptas när förfarandet väl har slutförts, förutsatt att den nya investeraren har den finansiella och tekniska kapacitet som behövs. 5. Övervakning och riskhantering Storskaliga infrastrukturprojekt som de som finansieras inom återhämtningsprogrammet medför betydande tekniska, finansiella och administrativa risker. Kommissionen har infört en rad förfaranden för att hantera riskerna och noggrant övervaka de framsteg som görs inom projekten. Kommissionen övervakar redan på ett mycket tidigt stadium regelbundet projektens genomförande, genom att besöka anläggningarna tillsammans med företrädare för nationella myndigheter. Dessutom anordnar kommissionen regelbundna enskilda granskningsmöten med de projektansvariga. Stödmottagarna lämnar också regelbundna tekniska rapporter till SV 10 SV

12 kommissionen och de nationella myndigheterna. Varje projekt inom återhämtningsprogrammet ska åtminstone en gång om året lämna en teknisk delrapport med en kostnadsredovisning (inklusive ett revisionsintyg). Kommissionen tar också hjälp av oberoende experter som anlitas för att utföra granskningsuppdrag (besök, möten, granskning av delrapporter osv.). En internrevision av återhämtningsprogrammets urvals- och upphandlingsfas ägde rum under andra halvåret Revisorerna var nöjda men påpekade att det fanns utrymme för förbättringar när det gäller att synliggöra gemenskapens finansiella stöd och när det gäller riskhanteringen. Berörda avdelningar har åtgärdat de uppmärksammade problemen och en handlingsplan har upprättats med anledning av detta. 6. Ett nytt finansieringsinstrument för energieffektivitet och förnybara energikällor I ett uttalande som bifogas förordningen om återhämtningsprogrammet utlovar kommissionen att medel inom återhämtningsprogrammet för vilka det är omöjligt att före den 31 december 2010 göra åtaganden i stället ska användas för att finansiera projekt inom området energieffektivitet och förnybara energikällor. Det visade sig till slut vara omöjligt att göra åtaganden om totalt omkring 146 miljoner euro, dvs. 3,7 procent av återhämtningsprogrammets budget, före utgången av För att leva upp till sitt åtagande lade kommissionen redan den 31 maj 2010 fram ett förslag till ändring av förordningen om återhämtningsprogrammet. Utifrån detta förslag antogs förordning (EU) nr 1233/2010 den 15 december , enligt vilken ett finansieringsinstrument ska inrättas för att främja initiativ för energieffektivitet och förnybar energi. Detta initiativ är förenligt med Europa 2020-strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning och den nyligen antagna handlingsplanen för energieffektivitet och kompletterar även andra EU-program och instrument, till exempel struktur- och sammanhållningsfonderna, programmet Intelligent energi Europa och ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration. Insatser för att främja energieffektivitet och förnybara energikällor bidrar till att skapa grön tillväxt, bygga en konkurrenskraftig och hållbar ekonomi och bekämpa klimatförändringen. Det nya instrumentet kommer att vara utformat som en investeringsfond, där EU och Europeiska investeringsbanken är ursprungliga aktieägare och där lokala, regionala och nationella myndigheter erbjuds tekniskt stöd och informationsåtgärder för att se till att struktur- och sammanhållningsfonderna används på bästa möjliga sätt för att främja hållbar energi, särskilt när det gäller att öka energieffektiviteten och andelen förnybar energi i bostäder och andra typer av byggnader. EU kommer att bidra med 146 miljoner euro till instrumentet och Europeiska investeringsbanken med 75 miljoner euro. Andra finansinstitut kan ansluta sig till fonden i ett senare skede. Instrumentets stödmottagare kommer att vara lokala, regionala och (när så är lämpligt) nationella myndigheter samt offentliga och privata företag som agerar på uppdrag av offentliga myndigheter. Instrumentet ska lämna lån, garantier och eget kapital samt tekniskt stöd (enligt Elena-modellen (European Local Energy Assistance)). Instrumentet ska användas för att investera i projekt inom energihushållning, energieffektivitet och förnybar energi, särskilt i stadsmiljö, som kommer att mätbart och väsentligt påverka den ekonomiska 7 KOM(2011) 109, SV 11 SV

13 återhämtningen i EU, öka energisäkerheten och minska utsläppen av växthusgaser. De kan bestå av energisparande/energieffektiviserande åtgärder i offentliga och privata byggnader, investeringar i effektiv kraftvärme, inklusive mikrokraftvärme, och fjärrvärme/kylnätverk, decentraliserade förnybara energikällor, inklusive småskalig energiproduktion, ren stadstrafik, modernisering av infrastruktur, till exempel gatubelysning och smarta nät, samt teknik för energieffektivisering och förnybar energi med innovativ och ekonomisk potential. Kommissionen håller för närvarande på att förhandla fram ett avtal om att låta Europeiska investeringsbanken sköta inrättandet och förvaltningen av det nya instrumentet. Delegeringsavtalet måste undertecknas senast den 31 januari Instrumentet väntas tas i drift under andra kvartalet Slutsatser Efter lanseringsfasen, som beskrevs ingående i den första genomföranderapporten från april 2010, befinner sig återhämtningsprogrammet nu i genomförandefasen. Som framgår av ovanstående avsnitt har det gjorts framsteg inom alla de tre sektorer som får stöd genom programmet. De flesta projekten befinner sig i byggnads- eller utvecklingsfasen och tre av dem har redan slutförts. Återhämtningsprogrammet påskyndar genomförandet av projekt genom att finansiera specifika insatser, till exempel tekniska, ingenjörstekniska och miljövetenskapliga studier, upphandling av komponenter med långa ledtider och byggnadsarbete. Tack vare programmet har de projektansvariga dessutom lättare kunnat trygga ytterligare finansiering från finansinstitut. Som nämndes i den första genomföranderapporten kan komplicerade och långdragna förfaranden för att få byggnadslov riskera att försena genomförandet av projekten. Även i det avseendet har återhämtningsprogrammet dock visat sig vara positivt eftersom det har inneburit att nationella förvaltningar prioriterat ett stort antal projekt som drabbats av förseningar. När den första rapporten antogs kände man inte till exakt hur mycket outnyttjade medel det skulle finnas. Kommissionens avdelningar bedömde då olika alternativ för hur de outnyttjade medlen skulle anslås i enlighet med förordningen om återhämtningsprogrammet. Detta ledde till slut till att förordningen ändrades i december 2010 så att outnyttjade medel numera ska användas till ett finansieringsinstrument för att främja hållbara energiprojekt. SV 12 SV